Visa alla inlägg skrivna oktober 2016
Dyraste och snyggaste skorna i byn.
Jag vet att bara för någon vecka sen funderade vad det är för människor som köper skor för hundralappen. Nå, gott folk. Jag är nu en av de människorna.
I morse var jag i valet och kvalet mellan att fara på inbokad fysioterapi eller skjuta upp den och åka in till stan. Även om mitt knä värkte utav helskutta, så väntade något ännu roligare i stan. Min mamma. Eftersom vi inte träffas så ofta som jag önskar, var valet självklart. Ringde och frågade snällt fysikalen om man kunde skjuta upp tiden, för jag ville träffa mamma. Och det gick bra.
Efter arbetet åkte jag snabbt hem för att byta om och gasade enligt hastighet in till stan.
Det är ledsamt att bo så långt ifrån mamma, eftersom vi har alltid så roligt när vi träffades. Idag har vi suttit och skrattat så tårarna har sprutat vid en restaurang. Och fnissat ännu mera under jakten på nya skor.
För vi var båda i stort behov av nya skor.
Hittade skor som fick mig att dansa när jag la på dem. Börjar man dansa, måste man köpa dem. Även om de kostar över hundralappen.
Hatten av för försäljaren vid Stadium, som inte rörde en min när jag dansade runt eller gjorde olika övningar för att se om skorna var bra. Supertrevlig kvinna!
Innan jag köpte dem, la jag undan dem för en kort betänketid. När jag kom tillbaka för att köpa skorna fick jag höra med detsamma "Jag har en present åt dig!". Hade glömt vindruteskyddet som mamma gett mig, så jag slipper skrapa rutor i vinter, och butiken sparade dem åt mig. Snälla typer.
Skorna jag köpte då?
Det är Nike Air Max Motion, med stötdämpande sula. Känns som att gå på moln när jag har på dem. Otroligt sköna! Och snygga.
Jag och Mr Fantomen poserar med skorna.
De här skorna får mig att känna mig pigg, glad och som en chef.
Av alla skomärken som finns, så tycker jag personligen att Nike är snyggast. Speciellt deras Air modeller med deras specialsula. Mamma köpte också Nike-skor, i annan modell.
Hade först tänkt att mina framtida skor skulle vara vita, men här på landet skulle det inte hållas vita en halvtimme ens. Så det blev svarta skor med vit sula. Snärtigt.
Här ser du stötdämpande specialsulan. Önskar lite att sulan skulle blinka i neonljus för varje steg jag tar, men det är lika snyggt utan neonljus. Och tänk vilken skillnad det kan vara för benen och fötterna, bara för att man har bra skor på sig. Allt blir så mycket lättare.
Efter att jag kom hem igen har jag inpregnerat skorna för bättre hållbarhet och bara beundrat dem.
God och billig mat!
Efter ett bankmöte kan man känna lite olika känslor. Jag valde att bli inspirerad. Roligare än att räkna räntor och hur gammal (ung) jag är när huset är avbetalt. Höhö.
Både jag och sambon lever redan väldigt sparsamt. Vi shoppar inte kläder, vi äter inte ute, våra intressen är gratis. Skulle man vara poetisk så kan man säga att vi lever på kärleken. Och kaffe.
Så det enda som jag kan tänka mig vi skulle kunna spara in på är maten *. Försöka planera en vecka åt gången vad vi ska äta. Storhandla. Men det är lättare sagt än gjort. Speciellt då jag är en humörsmänniska och måste känna efter vad jag är hungrig på. Och det är otroligt svårt att veta vad man vill äta när man är riktigt hungrig.
Men förra veckan testade jag på att göra så stora portioner att jag kunde leva på det i en vecka.**
"Första måltiden" blev köttsoppa. Svingott. "Andra måltiden" var grönsaksgratäng med maletkött och blåmögelost-sås. Svingott. Och igår åt jag fiskpinnar. He va no goo he å.
Men nu är jag utan inspiration. Ska jag bara leva på soppa och grönsaksgratäng?
Därför behöver jag DIN hjälp!
Tipsa om god och billig mat!
Olika recept, tips och råd för att äta gott och förmånligt. Jag vet ni kan!
Bör kunna göras glutenfritt (har celiaki) och gärna utan potatis och socker (tycker bätter om grönsaker).
Vet att fler än jag skulle uppskatta att läsa kommentarsfältet, så SKRIV PÅ BA!
Jag publicerar alla kommentarer så snabbt som möjligt.
* Kattmaten är också något vi kunde spara in på. Tre fullvuxna katter som äter som hästar. Och har dyr smak. Men den billigare varianten framkallar endast två reaktioner på katterna: 1. De rör inte den eller 2. Rör de maten, så spyr de upp den.
** Mycket mat för billig peng. Är en hungrig kvinna.
Det utbrändheten lärde mig.
Facebook påminde mig för någon vecka sen tillbaka, hur läget såg ut för mig för sju år sen. Eller var det till och med åtta år? Kan säga som så: Var inte lika positiv som jag är idag. Jag var trött, utbränd och hade smärtor som tog ner humöret. Men skrev mest bara om den fysiska smärtan.
Det värkte till i mitt hjärta hur jag beskrev min situation då. Jag kunde ju läsa mellan raderna.
Jag fokuserade på smärtan, vågade kanske inte inse att jag även var slut som artist. Utmattad med näsan mot väggen. Då ser man ingen annan väg. Även om jag skrev öppet om min fysiska smärta, på grund av SLE'n, vågade jag inte yttra mig om hur jag mådde. Innerst inne.
Är det inte konstigt hur det är lättare att säga man har ont i kroppen, än att det värker i hjärtat?
Jag har sprungit i väggen. Och jag har kommit från väggen. Idag vill jag krama om 18-åriga Caroline och få ut något positivt av utbrändheten. För det finns massor.
Det utbrändheten lärde mig,
var att det är det är okej att må dåligt. Lika okej, som det är att må bra under tiden allt inte är så roligt. Gör det som känns rätt, även om inte alla andra förstår det.
Det är tråkigt att man ska behöva känna skam för att man alltid inte är på topp. Eller skam för att man mår bra mellan varven. Man måste våga berätta om sitt mående eller bara skriva ner det för oss själva. Då kan vi få mer perspektiv på vårt tankesätt. Bättre det, än att vara ensamma i våra tankar.
Idag lyssnar jag mer till mig själv och det jag behöver. Omger mig med kärlek och god energi. Vågar säga mer hur jag känner, utan rädslan vad andra ska tycka och tänka.
Jag har blivit bättre på att visa mina känslor. Acceptera mig själv.
Vi har alla våra egna vägar att gå. Pussel att lägga.
Och även om det kan kännas mörkt, så blir det bättre sen. Allt jag varit med om har jag bara utvecklats av.
Det viktigaste jag lärde mig var, jag har själv ansvaret och makten över min egen lycka.
Tiden går så (för) snabbt.
Idag är en speciell dag. Dagen då mina syskon är myndiga. Herreguuuud. Det känns nästan, bara nästan, som igår då jag fyllde 18 år och firade i dagarna tre. Inte i sträck, för jag har aldrig haft orken med fest mer än en dag. Men utspritt och härligt.
Det är åtta år sen jag lagligt började dansa på krogen.
Och idag är det min brors födelsedag. Han som fick ett vackert namn, men som jag kallade till Topelius den första tiden av hans liv. Som alltid varit duktig på att dansa och har ett stort hjärta.
Och humor. Som den gången för några år sen då jag var på besök i stan och han följde med mig när vi skulle till Jeppis kända grill för att hämta hem mat. På håll står några pojkar i hans ålder och ser på oss. En av pojkarna viskar: ”Är han inte ihop med XXX?”.
Han skrattade. Jag skrattade. Mest bara för att jag såg åtta år yngre ut. "Bra gener", brukar jag säga.
Nu ska han få lagligt fara och dansa.
Sen får jag lite panik på samma gång. Tiden går så snabbt. När jag flyttade hemifrån var mina syskon så små. De hade just börjat lågstadiet. Och nu, nu är de vuxna. Herregud. Båda har klarat sig bra här i livet och jag får bara kämpa medatt själv se dem som vuxna. Men. Jag är storasyster och vill ändå dela med mig av lite tips och råd inför vuxenlivet.
- Köp inte mycket drinkar (alls) på krogen. Det är bara dyrt.
- Bli gärna nykterist. Det är pop just nu.
- Fortsätt skratta genom livet. Speciellt om folk viskar bakom ryggen. De vet bara inte bättre.
- Var dig själv, för det är sist och slutligen den enda du kan vara. Och det räcker hur bra som helst.
- Förutom att vara sig själv, ska man även vara så snäll man kan. Mot dig själv och andra.
- Hitta ett arbete som känns betydelsefullt. Kanske inte det känns så precis varje dag, men största delen av tiden.
- Börja bostadsspara. Det kommer banken och du vara glad för om tio år.
- Och se till skatteprocenten, så du inte behöver betala tillbaka.
Och det var morgonens tips och råd inför vuxenlivet. Båda mina syskon är underbara människor.
Jag önskar dem all lycka, kärlek och rikedom.
På bild är jag när jag fyllde 18 år. När jag ser på bilden så känns det inte längre som igår jag fyllde år.
Det känns som evigheter sen. I ett annat liv.