Visa alla inlägg skrivna november 2016
8 snabba svar från sambon.
Vad gör man när orken att komma på fenomenala idéer fattas? Jo, man tar och har sambon att svara på frågor - om mig. Tyckte det var jätteroligt att läsa Anna-Lena som intervjuat sina barn, så tänkte att mitt i allt kan det bli ganska roliga svar här också. Ärliga, åtminstone.
Sen har jag även blandat i frågor från Boyfriend Tag.
Vad säger jag ofta till dig?
Jag älskar dig.
Vad gör mig glad?
Mat. (Det var ingen betänktid här)
Vad gör mig ledsen?
Att vara hungrig. (Här var det ännu kortare betänketid, haha)
Om jag var en seriefigur, vilken vore jag då?
Clumsy Smurf.
Hur träffades vi?
Vid O'Malleys.
Var kysstes vi första gången?
Utanför din (dåvarande) lägenhet.
Vad är min favoritmat?
Svårt att säga, när du inte vet det själv. (Hahaha, sant!)
När blir du stolt över mig?
När du städar upp efter dig. (Jag råddar lite ibland, men vad är talesättet? "Genier behärskar även kaos"? ;) )
<3
Mitt bloggpris är bra till mycket.
Min pokal är bra till mycket. Typ idag mår jag inte så bra, och då är pokalen bra att kyla pannan med.
Mr Fantomen ger mig lite tröst.
Posten, vård och svenska?
Innan jag börjar det här inlägget vill jag påpeka att jag inte på något sätt är ledsen på de som delar ut post. De gör sitt arbete bra, och är väldigt trevliga de gånger jag får paket raka vägen till dörren. Då är de professionella, oavsett hur jag är klädd eller hur vimsig jag är.
Men nu är jag lite sur på deras chefer.
Fnissade när jag hörde om att posten ska börja klippa gräs. Sen har det fortsatt med allt vad en postiljon ska förväntas göra idag. Allt annat än att dela ut post. Men hej, deras chefer är i alla fall inte utan fantasi.
Dock kanske det känns lite tråkigt för de anställda, när deras arbete blir något helt annat än vad de tänkt?
Men igår fnissade jag inte när jag skulle använda deras hemsida.
Först ser jag att det är en finsk HUOM text som snurrade på startsidan. Tänkte göra det lätt för hjärnan och byta till svenska, men sidu, svensk- eller engelsktalande människor får inte reda på vad som är HUOM. Kan informera er om att det handlade om post som kommer bli försenade. Varför vet jag inte.
Sen forskade jag lite mera.
Det är endast finsktalande som får chatta med posten.
Det är endast finsk- och engelsktalande som får shoppa på deras nätbutik på eget modersmål.
Och det är tråkigt.
Mina känslor, det jag känner nu, är inte bara postens fel. Trots att det är tråkigt att de inte satsar på det svenska språket, tänker jag även på vården och Vasa Centralsjukhus. Hur viktigt det är att få betjäning och vård på eget modersmål. Och hur mycket jag vill att VCS ska få behålla fulljour.
Att det märks så tydligt, just nu, att finlandssvenskar är en minoritet, och det är lätt att se över deras huvuden.
Att det blir bara lättare för mig att byta om till finska, även om jag bara vill tala mitt eget modersmål.
Eld i baken och julpyssel
Facebook påminner mig om vad jag har gjort de senaste åren, och idag var det ganska mycket roligt att visa här också.
För fyra år sen pysslade jag jultomtar med dagisbarn.
För två år sen pysslade jag en julkrans på dagen. :D :D Hade tänkt, och borde väl ha använt mig av mer ståltråd eller liknande. Men granriset pickade mig så mycket, att jag var nöjd så här. Lite lingon som pynt och den var klar.
Och på kvällen höll det på att gå hett till på julöppningen i byn. Vilken tur att jag just då testade på att vara brandman.
Den här bilden visar ganska bra om hur mitt och kärlekens förhållande ser ut. Vi tycker om att busa med varandra.
Idag har jag varit ganska slö, men julpyntat lite. Den största julstjärnan i byn är nu uppe och lyser i vårt fönster (tar upp HELA fönstret) och nu ska jag fortsätta vila.
Härliga tider vi lever i.
Mitt utseende, 1991 - 2016.
Det är tyst av en orsak idag. Började på med ett blogginlägg jag trodde skulle ta kort tid, så fel jag hade. Jag ville visa er bilder från barndomen, gamla skolfoton, men det var lättare sagt än gjort.
Först skulle jag söka reda på alla bilder och sedan ha detektivarbete vilket årtal bilderna är tagna.
Men nu är det klart, och jag hoppas ni ska tycka om det här blogginlägget. Vissa av dessa bilder är såna som inte ens kärleken har sett.
Själv blev jag otroligt nostalgisk och vill krama om många av dessa Caroline ni nu kommer att få se.
Till vänster: 1-års bilden 1991.
Till höger: 1992 med snor under näsan och en tår i ögat. Men hej, vem som än fotograferade denna bild fick mig att le.
Till vänster: 1993 var jag mer allvarsam. Tre år gammal. Ett år senare skulle jag och mamma flytta från Åland upp till Jakobstad.
Till höger: Jag ser ut att ha alla mjölktänder i munnen, så detta måste vara 1995. Här hade jag varit jeppisbo i ett år.
Till vänster: Är osäker på årtal. Endera är det 1996 eller 1997, även om inte tröjan passar till mitt första skolfoto med hela klassen.
Till höger: Bakom denna bild har jag skrivit "Till mommo och mommo, Carro 8 år". Så detta är från 1998.
Till vänster: 2001 (11 år) var jag fin i denna sammetströja och pannluggen i en matchande tofs.
Till höger: Det hände mycket på ett år. 2002 såg jag ut så här med rött läppstift och något smalare ansikte. Sista året av lågstadiet och jag kände mig så vuxen. Även om jag bara var 12 år.
Till vänster: 2003. Jag var 13 år och gick första året av högstadiet. Tydligen var det även detta år den förbannade finnen på hakan först uppenbarade sig. Hormoner.
Till höger: Den här bilden är är tagen endera 2004 eller 2005. Här hade jag ännu i alla fall inte piercat mig och tydligen varit utomhus mycket på sommaren, för så där solbränd har jag aldrig varit före eller efter i mitt liv.
Till vänster: Här hade jag just flyttat hemifrån. Skulle fylla 16 år gammal. Bilden är tagen 2006 och jag minns hur nöjd jag var över min tröja med en tecknad fisk på.
Till höger: 2007. Några månader senare skulle jag få min SLE diagnos.
Så här ser jag ut just nu - i skrivande stund.
Hoppas ni gillade detta blogginlägg. Jag tyckte i alla fall det var kul att få se hur jag förändrats till utseende genom alla dessa år.
Katt i tomtekläder
Vill ni börja varje dag med en söt kattbild? Skriv "Klabbi he" i kommentarsfältet, så börjar jag fotografera mina katter på riktigt.
Det är inte som så att jag är svartsjuk på Mr Fantomen, men herregud, den frassen får mer likes på instagram än jag. Och orsaken är nog bara för att bilderna blir väldigt.. intressanta, och framförallt fina, som den fotomodell han är.
Här är tre bilder av Mr Fantomen. Hoppas ni får en underbar dag. <3
Lite hipster och snygg med hatten på sne.
Konstnärlig och med drömsk blick. Resultatet blir en vinnande bild.
Tänker inte ens kommentera vad Mr Fantomen gör på bilden. Men poserar, det gör han. Alltid.
Kärlek.
Vad har du för mini-reningsverk?
Hej! Har du ett eget avloppssystem? Då har jag nu två frågor till dig.
Det finns så många olika mini-reningsverk man kan välja mellan, och googlar man är det samma sak om alla. Vissa är nöjda, medan andra önskar de tagit något annat.
Hoppas ni tar er tiden att svara, för det här är verkligen något jag undrar över (så här i byggtider).
Vad har du för mini-reningsverk?
Är du nöjd?
Mys med bebis
Orsaken varför jag känner mig extra harmonisk just nu, är det här:
Tog en paus från alla mejl som skulle skickas och svaras på, och åkte på eftermiddagen iväg till min vän. Bebis har fått komma hem nu, och det är jag lycklig över.
Det var inte lika skräckinjagande att hålla i bebis idag. Nu var det bara mysigt.
Om det vore möjligt, skulle jag sitta där hela dagarna och bara mysa. Få känna på supermjuka öron och fnissa när barnet ler och gnyr om vartannat. När bebis höll på att börja gråta lite, sjöng jag bara "Trollmors vaggvisa" och så gick det om. Började nästan sjunga "Vad du är söt, min kära lilla ponny", men hann stoppa mig själv.
Nu känner jag bara kärlek och lycka för mina vänner. Tacksamhet till livet.
Och så har jag kommit fram till att amningskuddar är en prima uppfinning. Sköna för ryggen och att ha runt sig.
VAD DU ÄR FUUUUL
Förra veckan var det en person som hittade min youtube-kanal och skrev i 10 minuter non-stop:
"BUUUUUUUUU. VAD DU ÄR FUUUUUUUUL. FEEEEEET. FUUUUUUL. BLÄÄÄÄUUUU."
Jag blockade pojken, för det här var inte en vuxen människa. Det var ju enkelt, och sen släppte jag tanken. Tänkte att mobbning hör hemma i sandlådan, och att denna stackars typ kanske hade det väldigt jobbigt hemma.
Men nej, det följer med till vuxen ålder. De som borde veta bättre. De som ändå hunnit uppleva ett och annat. Kanske själv hunnit bli retade. Men ändå, fastän man tror man växt ifrån det, följer det med en som en envis skugga.
Det här börjar bli en gammal nyhet, men pågår ändå varenda evigaste dag, över hela jordklotet. Åt ganska många faktiskt. Därför lyfter jag idag fram Sanna Nielsen. Hon blev vald till årets julvärd i SVT, la ut en bild på facebook där hon ser glad ut i en beige tröja - och plötsligt blev många väldigt upprörda.
Det var fel på allt, mest hennes tröja som visade lite axlar.
Hon blev alltså synad och dömd från topp till tå. Inte för det hon gör, utan för hennes utseende. Tröttsamt, men vardag för många kvinnor.
Du kanske undrar hur en 40/50+ are skriver till Sanna?
Grattis, ful jumper.
Förskäcklig bild och tröja!
Glömde hon kläderna hemma? Kunde väl ha fått ordentliga kläder på sig...
Felklädd, lilla Sanna..
Det är bara början. Blev ba så trött att jag slutade läsa.
Vad är det egentligen som pågår mellan öronen hos vissa människor? Var finns det där som kallas kontroll, som gör att man inte handlar efter varje lilla impuls? "Fy tusan vad ful hon är i den tröjan, såklart det är min uppgift att säga det åt henne".
Nej. Man måste inte handla efter varje tanke. Dessutom vill jag tänka att det man säger om andra, säger mer om dig än om personen du talar om bakom ryggen.
Jag trodde ju att man, speciellt som kvinnor, ska hålla ihop. Stötta varandra och vara glada för varandras skull. Ändå pågår detta hat överallt, varenda dag. Avundsjukan och skadeglädjen. Jag får huvudvärk.
Det är som inte någon skillnad vem du är, eller vad du gör. Jag tycker det är ledsamt att det har blivit vanligt att se och möta detta beteende. Speciellt på internet där det är så lätt att skriva något elakt, och för lätt för andra att ta till sig. Alla blockar inte och går vidare. De kanske har hört detta dag in och ut, och till sist rinner bägaren över.
Tänker även på alla barn och barnbarn som ser sina anhöriga vara mobbare på internet. Förstår de att detta inte är okej, eller går de i sina äldres fotspår?
Kanske den där pojken som skrev FUUUUUL åt mig, hade sin mormor som samtidigt satt och skrev åt Sanna?
Det här är mina bara axlar som inte tänker bära någon annans skam.
ps. Vi lever inte på 1800-talet. En kvinna får visa sina axlar och resten av sin kropp, hur mycket hon vill, utan att du ska behöva bry dig.
Rumpmassage
Vad är nu bättre än att få rumpmassage?
Mohicana fräser inte och Leila ser riktigt nöjd ut att få ge massage.
Det här är faktiskt något stort. De här två katterna har inte varit vänner på år och dagar, och då har jag och Mohicana bott här LÄNGE. Men nu är de vänner på riktigt, och det är bäst.
Hoppas ni får en bra start på veckan och får vara lika nöjda som dessa katter. <3