bloggheader6

Visa alla inlägg skrivna november 2016

Det händer på facebook-loppis!

Skrivet av Caroline Eriksson 27.11.2016 | 3 kommentar(er)

Jag slutar aldrig och förvånas över loppis i IRL och facebook-loppis. Man kan tydligen sälja och köpa vad som helst, till vilket pris som helst. Köa, reservera och följa och ändå är det högstbjudande som vinner. Även om tiden gått ut för länge sen. 

Fejkade väskor för femtilappen och kläder dyrare än den billigaste klädkedjan. 

 

Det var veckans sista funderingar. Jag köpte hem trosor och en förhoppningsvis en fin klänning från sistnämnda företag. Loppis får ha det, så länge det är dyrare än inköpspriset.

 

 

Nu ska jag redigera en rolig kattbild åt er som ni får se i morgon bitti. Söta och roliga kattbilder är den bästa starten på veckan, om du frågar mig.

Samtidigt lyssnar jag på denna underbara låt. Får nästan en crush på sångerskan och hennes sång.

Kärlek.

 


Katt i (jul)kläder

Skrivet av Caroline Eriksson 27.11.2016

Varje år brukar jag och sambon ge ut julkort. Av någon anledning så är det Mr Fantomen som får vara fotomodell. Det brukar bli ganska roliga kort.

Istället för att ha en inomhusfotografering, tog vi det ett steg längre idag. Tog tillvara på all snö som fallit under natten och fortsätter att falla.

 

IMG 0528

 

Det här är alltså en sneak peak på årets julkort. Den 24 december får ni se hur julkortet blev.

 

Fantomen är den enda katten som är obrydd om att ha på sig kläder eller ställa upp på fotografering och film. 

Han tycker bara det är roligt och förstår att posera fint så man får till en bild. Och han verkar inte tröttna, vilket är tur, för nu har vi ett julkort att ge ut i år igen.


Hur man säljer mensskydd

Skrivet av Caroline Eriksson 27.11.2016 | 3 kommentar(er)

Jag ser att sambon slänger en blick till min ipad för att se vad jag egentligen ser på. Kvinnor som halvt stönar. Jag fnissar och frågar  "Vilken produkt tror du de säljer?".

För ja, det är en reklam.

 

Ska vi låtsas att du inte vet vad de försöker sälja, för du ser ju namnet på youtube-klippet.

 

http://www.youtube.com/watch?v=pH4VPQ7vxXc

 

Jepp. Trosskydd. Det är som inte nog med att vi är kungliga med blått blod och flytningar, dessutom har vi en ansträngd andning. Är vi rädda för att mensen ska synas? Lugn ba, med den här bindan vet nästan inte ens du om att du har mens. Dessutom doftar det rosor mellan benen, för den är parfymerad.

Har du mens ska det döljas så gott det går, och det hjälper denna produkt dig med.

 

Nej huhhu. När ska det börja göras reklamer som man faktiskt kan relatera till? 

 

Jag springer i alla fall inte runt med kort kjol, ler konstant eller andas sensuellt när jag har mens.

Jag har på mig de skönaste kläderna som finns, kallsvettas och svär över mensvärken. Det enda som faktiskt har fått mig att glömma mensen, dagarna efter mensvärken,  är menskoppen.

 

http://www.youtube.com/watch?v=Z6WYh407oas

 

Jag vill även dela denna reklam. Inte för att det är något fel på den, men för att den visar "riktigt" blod. Gör fler såna här reklamer, med bra musik, istället för 30 sekunder av stönande.


Skönhetsfällan

Skrivet av Caroline Eriksson 26.11.2016 | 1 kommentar(er)

Det har varit mycket på gång sista tiden. Allting som hände på tomten, varvat med möten och arbete. Dränerade husgrunden med ordentlig mensvärk och det tog 47% av mina krafter. Efter Galan så kände jag att jag behövde vilopaus, och även om jag lyckats blogga denna vecka, så har jag faktiskt vilat.

 

Jag har upptäckt att något som är väldigt avkopplande för mig är att se på youtube eller olika tv-serier. Behöver som inte anstränga mig hårt eller göra så mycket mer än att ta in det jag vill.

Passligt till denna vecka, som varit #tissiviikot veckan, har jag sett på nästan alla avsnitt av Skönhetsfällan. Bröst, magar och venusberg som opereras, och det har varit lärorikt. På riktigt.

 

Har ju skrivit att jag själv aldrig skulle skönhetsoperera mig. Och det håller jag fast vid. Men det som förvånade mig under alla avsnitt var att jag blev glad för alla människors skull, när de fick sitt ”ja” att fixa till en operation som skitit sig. Att jag inte längre är så hårt brydd om eller varför någon väljer att skönhetsoperera sig.

Vem är egentligen jag, eller du, att döma vad någon annan gör åt sin kropp?

 

Många har varit så missnöjda med sitt utseende att de inte kunnat se på sig själv i spegeln, avskärmat sig från sina vänner och familj och inte haft sex på år och dagar. Inte för att de haft ärr över hela magen, utan för att de själva inte tyckt om sig själva och därför tänkt tanken ”Varför skulle någon annan tycka om mig?”. Varit på botten så pass länge att det inte finns någon väg tillbaka.

Så, deras glädje när de sett ett ljus i mörkret, har blivit min glädje.

 

Men det finns alltid ett men.

Det som har gjort mig ledsen är de gånger någon sagt att ”Jag vill vara en bra förebild för mitt barn, och därför vill jag ha en perfekt kropp”. Jag tror som inte att ett barn bryr sig om mammas bröst är olika stora eller pappas mage är korvig. Måste man vara perfekt för att vara en förebild? Och vad är egentligen att vara perfekt?

Men jag tror ett barn bryr sig, och tar till sig, av hur ens förälder mår. Och då är det bra om man får hjälp för sitt mående. Speciellt om man har haft så ont i kroppen att man inte kunnat leka med sitt barn.

 

 

 

   Tankar efter min Skönhetsfälla-vecka.

1.   Erbjuder Skönhetsfällan samtalsterapi till alla deltagare? Om till och med kirurgen säger att man inte blir lyckligare av att gå ner 10 kilo eller operera sig, då måste man väl få hjälp på flera sätt? Hur jag ser på mig själv sitter ju inte i tutten.

2.   Vissa blir aldrig nöjda.

3.   Tänk om vi kunde se på oss själva med samma ögon, som personen som älskar oss ser oss med?

4.   Vem är egentligen du eller jag att döma för vad andra gör åt sina kroppar?

 

yoga12


Hej! Kan vi tala om julen?

Skrivet av Caroline Eriksson 25.11.2016 | 4 kommentar(er)

Det är julöppning i byn ikväll och de flesta verkar ha julkänsla. Inte jag. Inte för att jag ogillar julen radikalt, men jag känner inte heller kärlekskänslor för den. Det började redan från att jag var liten. De jular jag firade på Åland, var det enda jag kunde tänka på var mamma som satt hemma ensam. Ensamheten. Ett litet barn förstår ju inte att egentid kan vara nyttigt och det enda man önskar.

 

Att det är stor skillnad på att vara ensam och att vara själv. 

 

Idag är jag inte lika rädd för ensamheten och börjat komma så pass bra överens med julen att det känns som en vanlig dag. Lite extra god mat bara. Julmusiken och extra pynt överlever jag utan. 

Har inga problem att arbeta under julen, utan tycker det är roligt att få ha på sig tomteluva. De jular man är ledig (som den som kommer nu) är jag glad för att fira den med sambon. Var vi än är. Men jag känner inte behovet att ha alla samlade omkring mig.

 

Jag och sambon har inte någon speciell jultradition. Eller åtminstone ingen "traditionell" tradition. Nu ska jag berätta för er hur vår jultradition ser ut tills vidare. Det kanske ändras om vi blir föräldrar nån dag. Kanske jag plötsligt blir ett jul-freak som bakar pepparkakor i tre veckor och pyntar varje centimeter av vårt hus? Herrejeee.

 

 

 

Vår jultradition

 

-   Någon vecka före jul åker jag och sambon upp till Jakobstad för att fira  tidig  julafton  med mamma och syskonen. Vi äter julmat och delar ut julklappar. Kramar om varandra och så åker vi hem igen.

-   Någon dag före jul lånar jag och sambon svärfars paketbil och far på julgransjakt. Får se om vi kan hålla oss till egen skog denna jul, men det är väl inte lika kul? ;)

Här  kan  du  läsa  om  förra årets julgransjakt, då jag tappade bort mig lite i skogen.

 

IMG 8105sevendays

 

-   På julafton så har vi ingen speciell tradition. Ibland arbetar vi, ibland inte. Ibland far vi till Tammerfors, ibland inte.

Detta år kommer vi båda två vara lediga på julafton, men dagarna efter arbetar jag – vilket betyder att vi hålls hemma. Om jag får vara ärlig så ska det bli skönt. 

Få göra julmat i lugn och ro, gå runt i pyjamas hela dagen om man så önskar och kanske ta ett varmt bubbelbad. 

Skillnaden på att vara ensam och få vara själva. 

 

Juul juuuul, strålande jul.

 

 

 

Nu är jag nyfiken på..

Hur brukar du, eller ska fira din jul?


Fyra år sen

Skrivet av Caroline Eriksson 25.11.2016

Ba för att det blir så himla mörkt snabbt och jag inte haft någon tid alls för att fotografera (något för min egen skull) denna vecka, så får ni se en bild från fyra år sen tillbaka. 

 

IMG 1371

Nu ska jag arbeta, sen tar jag helg halleluja.

Ska ba sova, njuta och fotografera massor. 


Annorlunda fotografering

Skrivet av Caroline Eriksson 24.11.2016 | 1 kommentar(er)

Efter arbetet idag  (Som var för övrigt en av de bättre dagarna. Har skrattat så tårarna sprutat)  for jag vidare på ett fotoarbete. Nu som då tackar jag  ja  till sånt, då människor vill ha porträtt eller annars ba snygga bilder av sig. Men idag var det en lite annorlunda fotografering.

 

Det här är Max. En jämthund som är duktig på att jaga älgar. Han är ganska stor i storleken, och kan tala lite. Då låter han så här: "Moi moi moi".

Nu söker han en brud, för han vill bli pappa, och då behövs snygga modellbilder. Det blev dock inte den här bilden till "Hej, vill du avla dig med mig?" - annonsen. På de bilderna står han och spänner sig och ser stilig ut, i färg.

 

( Även  om  jag  personligen  tycker  det  är  viktigaste  att  man  ser  glad  ut. )

 

MAX4

 

Oj vad jag önskar jag hade tiden att ha en hund i vårt liv. Våra katter är ju så suveräna att de inte kräver mer än mys och god mat. Men en hund behöver så mycket mer. Och jag försöker vara förståndig och förstå detta, annars skulle jag ta hem en hund vid varje PMS.


Hoppas du får en vacker dag.

Skrivet av Caroline Eriksson 24.11.2016

IMG 0369

 

Kram.


Man är aldrig ensam. <3

Skrivet av Caroline Eriksson 23.11.2016

Känner massor av tacksamhet just nu, och mycket av det beror på det som händer här på bloggen. Alla ni fina människor som jag får kontakt med.


När jag delade  min  historia  om  cellförändringarna  igår, kunde jag inte ens inbilla mig hur många ni sist och slutligen skulle bli som hörde av sig. Via mejl, facebook och här på bloggen delade ni med er av era egna erfarenheter. Berättade vad som hänt er och vad ni är i just nu. Hur ni blivit bemötta, hur det gått och alla era känslor. Tack för att ni känner tillit för att dela med er. 

Ni är underbara.

 

I snart sex år har jag hållit något för mig själv. Vetat att jag inte är ensam, men ändå bara varit tyst. Det är ju ändå inte direkt det första man säger åt en ny person. 

Även om det varken är något att skämmas för, eller som påverkar mig som person, så har det bara varit lättast att vara tyst. 

Men min text kunde hjälpa åtminstone en person, och det är underbart.

 

 

Vet ni vad?

Man är aldrig ensam. <3

 

05072013 IMG 8790


Mina katter med ett ord

Skrivet av Caroline Eriksson 23.11.2016

Jessica gav mig utmaningen att beskriva mina katter med ett ord. Herrejee. Det här blir svårt. Så därför förklarar jag mig "lite ba" under katternas eget ord.

 

IMG 0332

 

CHEFEN

Det här är Leila. Hon gärna busar med de andra katterna. Hon vill inget illa, utan har ännu kvar kattunge-beteende (även om hon är sex år nu) och vill så gärna leka. Tyvärr förstår inte de andra det. 

Leila älskar huvudmassage och är krantto med maten. Hon har en extra tå på varje tass.

 

IMG 0339

 

HUNGRIG

Mohicana älskar mat. Sambon kan inte ens stå i köket och vässa köksknivarna, utan att hon kommer springandes på sina korta ben och väntar på fläsk. Hon är så otroligt godhjärtad och skulle aldrig göra någon illa. 

Hon är dessutom lite blyg, så hennes kärlek är underbar men inte något alla får ta del av. Hon pratar mycket.

 

IMG 0353

 

SPECIELL

Mr Fantomen älskar att ha på sig kläder och bli fotograferad. När han mår som bäst så dreglar han. Enorma pölar.

Han kan ge tass på kommando och myser mest i famnen. När han är superlycklig hoppar han runt på två ben och viftar med sin enorma svans.