bloggheader copy

Visa alla inlägg skrivna november 2016

Hur man gör slut med en energitjuv.

Skrivet av Caroline Eriksson 23.11.2016 | 2 kommentar(er)

Kategorier:

Om någon undrar varför jag bloggar, så är det för kommentarer som dessa. (denna har jag kortat av lite)

 

”..//.. Du brukar skriva om att du släppt taget om alla energitjuvar ..//.. Hur säger man upp kontakten med någon på ett schysst sätt? Hur gör man om man är släkt med personen i fråga? Hur säger man nej ..//. utan att uppfattas som självisk? ..//..
Sen vill jag lägga till ett stort tack till dig för en fantastiskt bra blogg! Dina smarta ord har hjälpt mig massor i min resa ur en depression. Du har hjälpt mig att bli snällare mot mig själv och börja tänka mera positivt. Kram! <3”

 

TACK  TACK  TACK!!!  Jag blir så otroligt varm i hjärtat, när ni alla fina människor kommenterar och delar med er av era egna erfarenheter. Kärlek till er alla!

Och fortsätt fråga på ba! Jag tycker det är hur roligt som helst.

 

För det första så vill jag tro att alla innerst inne vill leva i kärlek och harmoni. Verkligen. Jag önskar att vi alla kunde vara lika glada på livet på livet och oförstörda, som när vi var barn. Där alla var våra vänner, även de vi inte kände.

Men så är det tyvärr inte alltid.

 

12243001 10153531248058880 2784652048261503825 n

 

Ibland kommer vi i kontakt med, eller föds in i släkten, där energitjuvar lever loppan. Som inte ger oss mer än en klump i magen.

När jag fick nog och behövde förändring, var det ju först och främst mig själv jag fick se till. Hur lät jag andra behandla mig?

 

 

Och när jag såg till mig själv, lite djupare, så slog det mig. Jag sa aldrig till hur jag ville ha det!

Hur kunde då någon annan veta hur jag ville bli behandlad, eller att jag tog illa upp, om jag inte berättade det?

 

Jag fick ta och bygga upp en självkänsla att våga säga ifrån. Och man kan göra det utan att vara elak.

Visst, det går aldrig att styra över hur andra ska känna för en, men jag tänker att kärlek föder kärlek, och därför försöker jag alltid vara vänlig och mig själv. Även när jag säger nej. Att man inte bara säger nej, utan även förklarar varför man inte vill bli behandlad på ett visst sätt. Utan att anklaga andra, istället berätta hur  DU KÄNNER. 

 

Vissa försvann självmant, när jag inte var lika rolig längre. Medan andra stannade. Lyssnade och tog till sig.

De hade ju inte själv märkt av sitt beteende, när jag bara var tyst. Man kan ju uppfatta tystnaden som ett accepterande.

 

När det kommer till släktingar så är det lätt hänt att vi förvandlas till det lilla barnet igen. Som älskar sina anhöriga villkorslöst. Men vi väljer ju inte våra släktingar. På samma sätt som vi väljer vänner att omge oss med, kan vi även välja de släktingar vi ger vår tid till.

Varför ska vi omge oss med de som förminskar och behandlar oss illa, när vi kan omge oss med de som ger oss glädje och skratt?

 

 

Sist och slutligen handlar det om att du ska respektera dig själv. För det är du värd.

 

 

  Mina tips i punktform:

-   Se till dig själv. Tillåter du andra behandla dig illa?
-   Kom ihåg att man är två om att bygga upp en relation. Du kan inte endast göra allt arbete ensam.
-   Säg hur du vill ha det, först då kan andra veta hur du vill ha det.
-   Var vänlig. Kärlek föder kärlek.
-   Ignorera de som fullt ut är elaka och inte vill dig väl, utan bara bara växer av att förminska dig.

 

Det blev så långt detta inlägg, men det är så intressant och går inte bara att få allt sagt på tre meningar. Ska jag spinna vidare?

10259902 10153611287783880 5335224875805931441 n


Det spökar!

Skrivet av Caroline Eriksson 22.11.2016

Höni, jag tror på allvar att det spökar här hemma!

Tv'n bytte just, av sig själv, kanal från dator-kanalen till tv-kanalen. Det är inte det lättaste. Man måste liksom trycka och scrolla på fjärrkontrollen. Programmet blev om något Zoo med arga vildkatter.

 

Om inte Mr Fantomen har blivit riktigt teknisk. Men det är mer realistiskt att vi skulle ha spöken.

 

IMG 0354


Älska dig själv.

Skrivet av Caroline Eriksson 22.11.2016

Youtube är underbart. Vet inte hur jag hamnade dit, men såg igår kväll två tonåringar i Amerika som är kära i varandra. Det är lätt att bli kär på internet och bor man långt borta så har man ett distansförhällande.

Nå, de här turturduvorna skulle få träffa varandra för första gången, och hade sina föräldrar att filma dem båda stunden före.

 

Jag fick se hur pirriga och fnittriga de var. Kände nästan själv hur det pirrade av lycka för deras skull, i min egen mage. Du kanske själv har upplevt känslan?

 

Stunden de fick hålla om varandra var bara total glädje.

Jag hoppas de får vara sådär fnittriga hela livet. Helt sig själva, som visar sin kärlek så öppet och utan krav. Att det liksom inte blir pinsamt att vara glad och fnittrig, utan helt normalt. Att de får behålla samma känsla om att inte bry sig om vad andra ska tycka, för de gör det som gör dem lyckliga. 

Att inte hålla tillbaka.

 

 

Vad lärde youtube mig? Fortsätt va dig själv ba. Det räcker till. <3

 

Och idag har jag lagt upp ett en film från Galan, som jag redigerat från live-streamen. 

Första delen är från när jag blev intervjuad just före galan startade, och sen är det hela mitt tack-tal. För er som vill uppleva det igen. Heuheu.
Där ber jag er alla (från 3:25) att:

 

 


"Älska dig själv. Du är värdefull, älskvärd och underbar.

Puss på er."

 


Cellförändringar - Min historia.

Skrivet av Caroline Eriksson 22.11.2016 | 8 kommentar(er)

Kategorier:

Jag kommer aldrig att glömma den där augustikvällen 2011. Som ni ser på bilden har jag just fått ett äpple av Thomas Di Leva och livet leker. Det ni inte ser är det som hände fem timmar tidigare.

 

299163 10150277150618880 5443626 n

 

 

”Jag ser i pappren att du har fått cellförändringar” säger han.

”Va?” säger jag och tittar på honom. ”Var då?”

Stackaren började se lika förvånad ut som mig, tills han förstod att det nu var han som gett mig beskedet. Inte någon sjukskötare som gör sånt där varje dag, utan han som hellre pratar reuma. Min reumaläkare.

Han förklarade så gott det gick för mig att det man nu hittat på mig var cellförändringar, som hör till kategorin cellmalignitet. Inte svåra eller över hela min livmodertapp, men tillräckligt för att något måste göras. Har man svårt att veta skillnad på bening och malign så är det här lätt att komma ihåg.

Bening = Bra. Malign = Men för i helvete.

Jag trodde jag skulle dö. Jag redan var dödsdömd, och nu gick det undan. Jag hade inte hunnit fylla 21 år, och nu hade jag livmoderhalscancer. Det var de tankar som gick igenom mitt huvud.

 

Det är på grund av min reaktion den dagen, som jag nu väljer att berätta min historia.

För när jag googlar saken idag, många år efter att detta hänt, så finns det fortfarande bara flummig information som hämmar mer än hjälper. Helen Torsgården gjorde en video om sin historia, som påminner mycket om min, och jag såg i kommentarsfältet att det behövs mer kunskap.

Kanske är det för att det har gått så pass många år. Jag har glömt, förträngt och gått vidare. Jag har varit på båda sidorna, och vet att det är ingenting att oroa sig för. Men önskar jag hade läst ett sånt här blogginlägg när jag själv gick igenom allt.

Jag vill sprida kunskap och ett lugn, för alla ni som en dag själva får höra ni har cellförändringar. Jag trodde jag skulle dö, på grund av bristande information. Jag lever än. 

 

 

Efter den där augustikvällen gick allt väldigt snabbt.

Jag dansade till Thomas Di Leva, förklarade läget för kärleken och inte länge efteråt satt han vid mina sida i väntrummet vid sjukhuset. Sjuksköterskan gav mig en kopp med piller som skulle göra mig lugn inför operationen.

Det jag fick genomgå var en konisation, där man med hjälp av en ”el-tråd” bränner bort en bit av livmodertappen, där man har cellförändringarna. Läkaren som utförde konisationen var snäll, lugnande och förklarade att det ska vara möjligt att bli gravid och genomgå förlossning. Även om min livmodertapp nu är kortare.

 

 

Har du en livmoder, kommer du att bli kallad till något som kallas papa-prov.

Det tar inte ont eller är farligt, utan är till för att just upptäcka cellförändringar och förebygga livmoderhalscancer. Orsaken varför du ska gå på alla papa-prov, istället för att tänka ”Det händer inte mig”.

Cellförändringar,  SOM  INTE  ÄR  CANCER,  kan bero på ett virus vid namn HPV. Ett vanligt virus som 70-80% av alla finländska kvinnor kommer någon gång att ha.

Ser man förändringar på livmodertappen, får du ta ett nytt prov efter 6 månader (eller 1 år beroende på papa-klass). Nu kanske du undrar varför man ska vänta så länge? Det undrade jag också.

Orsaken är att vi har en underbar kropp som oftast helar sig själv. Det betyder alltså att du kan t.ex ha papa klass II (som ännu är bening = bra) som efter ett sex månader har gått tillbaka till 0 eller I. Utan att man behövt göra något extra.

Hade dock lite mer cellförändringar och en kropp som inte ville samarbeta, och därför fick jag genomgå konisation.

 

 

Har varit frisk sen den dagen en del av min livmodertapp försvann.

Jag saknar inte den om man säger som så. Mina papa-prov är idag normala och jag känner ett lugn inför framtiden.

Jag vill att ni också ska vara lugna.

 

1392055 10152345622613880 7704224376987738026 n

Fjärilen är en gammal symbol för själen och livet. Förändring och pånyttfödelse.

Bild från 2014, men jag tycker ni behöver lite sommar och färger nu. <3


Varför jag arbetar inom vården.

Skrivet av Caroline Eriksson 22.11.2016 | 2 kommentar(er)

Kategorier:

Jag  bad  er  att  ställa  frågor,  och de frågor jag fick var suveräna. Ni får fortsätta fråga på, eller komma med önskeinlägg. Sånt här är bara kul. Vem vet vart vi hamnar? :D

Idag svarar jag på Pias frågor, och en av Jessicas frågor får även svar i samma veva. Vi gör som så att frågorna är i rubrikformat så det underlättar lite.

 

 

Jessica undrade:

Vad jobbar din kille med? Vad är hans bästa egenskap enligt dig? :)

Att bara nämna en egenskap är svårt, för jag tycker det finns så mycket som är bäst med kärleken. Han har tålamod, är lugn, snäll och så otroligt omtänksam. Han är sig själv och har humor. Och så är han sexig och tycker om att diska. 

 

Han arbetar inom vården.

Och det får oss att gå vidare till Pias tre frågor.

 

 

383217 10151120899218880 433476298 n

Hittade bilden på facebook. Tydligen hade jag en rolig app för många år sen.

 

Pia undrade:

Hur kom det sig att du började inom äldrevården?

När jag träffade kärleken, var jag fortfarande sjuk, men på bättringsvägen. Det var inte förrän jag hade fått friskförklaringen svart på vitt som jag vågade fundera på framtiden.

Det var inte världens lättaste att hitta fast arbete inom media, som min första examen är. Så när jag en tidig morgon fick jag se att ansökningarna till vuxenutbildning som närvårdare inom äldreomsorg hade öppnat tänkte jag "Tänk om?".

 

Eftersom jag hade fått se hur mycket min kärlek tyckte om sitt arbete, så valde jag att ansöka. Dessutom var hälsa något som jag verkligen brann och brinner för, eftersom jag själv varit sjuk.

Jag for på intervju till skolan, var ärlig och mig själv – och slapp in. Och alla ämnen som hade med sjukdomar att göra var inte alls svåra, eftersom det var något jag själv blivit tvungen att lära mig om.

 

 

Vad tycker du om jobbet?

Nu har jag varit i fyra år (eller är det mer?) inom äldreomsorgen och jag trivs som bara den. Jag känner mig trygg i min yrkesroll, vilket är en bra egenskap, då jag arbetar självständigt i mina skift.

Gillar att jag inte har en aning hur en arbetsdag ska bli, och att ingen dag är sig lik. Alla de underbara människor jag får komma i kontakt med, känner jag stor tacksamhet till. Genom andra lär man känna sig själv.

 

Och så har jag världens bästa arbetsplats, för det är inte på alla ställen man får skratta tills tårarna sprutar.

 

 

Tänker du vara inom den branschen resten av livet?

Om jag inte tar och blir president, är jag nog inom vården tills jag blir pensionär. Har man hittat något man tycker om så har man svårt att se sig göra något annat.

Dock är jag medveten om att man inte kan förutspå framtiden, och att ingen kan veta hur läget ser ut om 10/20 år.

Men så länge jag får ha hälsan och en kropp som orkar så kommer jag att vara den bästa vårdare jag bara kan vara, så länge som möjligt.

 

12370647 10153585200508880 7851642803963028828 o

 

Och så där snygg var jag 21 december förra året. Måste nog fara och balansera stenar innan de fryser fast för vintern. Så otroligt avslappnande för mig, så det inte är klokt.


Är det något du vill veta?

Skrivet av Caroline Eriksson 21.11.2016 | 4 kommentar(er)

Kategorier:

Idag blev en sån där dag då jag skulle ha velat skriva om så mycket - men mest bara lämnat och tagit in allt som hänt i mitt sociala (media) liv. Alla som skrivit fina saker till mig på facebook, instagram och bloggen. Vanligtvis skulle jag få scenskräck och inte våga skriva något på en dag, men såna fasoner slutar jag med. Ni är ju för underbara! Tack!

Jag hoppas ni har en underbar start på veckan - även om det är mörkt, grått och regnigt. Lite skitväder behövs ibland.

 

Jag har redan i bakfickan några roliga blogginlägg ni ska få ta del av i veckan, men undrar hur ni känner för en frågestund? Eller önskeinlägg? Ni är ändå några nya härliga människor som hittat hit.

Ni som var närvarande på galan eller såg den på live-streamen, såg att jag kan ha bra med energi om jag vill. Så mitt i allt kanske ni vill ha en videoblogg? MEN.

 

 

ÄR DET NÅGOT NI UNDRAR ÖVER?

 

Vem är egentligen jag? Vad gör jag? Vad är min hemliga superkraft? Är det något om bygget ni undrar över, eller ja.. vad som helst. Det finns inga dumma frågor. Och jag ger er lov att vara anonyma, om ni så önskar.

 

Finns det något ämne ni vill läsa mer om? Spoiler alert - mens, kroppen och självkänsla är det jag tycker om att skriva om. 

 

dsc 7025 5831d541ddf2b357d04d8ef3

 

Linda Sjölund fotograferade mig och jag lånar den helt kallt och länkar hennes namn.

Har du bilder av mig från Galan får du gärna skriva en kommentar så jag hittar din blogg. :-)

 

Puss å kram. 


Vad vann jag?

Skrivet av Caroline Eriksson 21.11.2016 | 2 kommentar(er)

Jag var aldrig den som fick stipendium eller pokaler (mest för att jag aldrig sportat). Men i lördags fick jag både pokal och massor av fina priser. Fick som prova på hur det känns när någon ropar upp ens namn och bli lite belönad. Och det kändes bra. 

 

Nu ska jag visa er lite av det jag fick, för ni var snälla och skrev "VA VANN DU?". Packade upp allt hemma halvt i chock på lördagsnatten, men borde ha med det mesta på bild. 

 

1 vinst

 

Blommor! Enkel, men stor blomma, med glittrig kvist. 

 

2 vinst

 

EN POKAL I GULD MED MARMORFOT! 

 

3 vinst

 

En låda full av hud- och hårvårdsprodukter. Och en super-tandkräm som inte finns med på bild + en hårinpackning jag använde upp igår.  Ni ser det röda läppstiftet? Det är verkligen RÖTT! Och jag kan gnugga med fingrarna på läpparna, utan att något förstörs. Galet.

 

4 vinst

 

Det bästa priset, förutom titeln och pokalen, var denna scarlette från Malene Birger. Jag har aldrig förstått mig på varför man köper sjalar för hundralappen och mer, men nu förstår jag. Den är så mjuk! Och varm! 

Har haft den runt mig som en snuttefilt sen lördagsnatten, och visade min vän igår hur mjuk den är. Hon hade svårt att släppa taget om den. Så mjuk är den.

 

5 vinst

 

Fick även en kommentar att jag nog ska dela med mig av alla priser med Mr Fantomen. Lugn ba. På lördagsnatten gick han igenom alla lådor med gåvor, dreglade i pokalen och myser med mig i sjalen konstant. 

Jag älskar Mr Fantomens min när han får en puss från mig. 

 

6 vinst

 

Så det var lite av allt jag fick. Fick även en enorm flaska champagne som jag ska poppa vid rätta tillfället. 


Första mötet med bebis.

Skrivet av Caroline Eriksson 21.11.2016

Om ni följer mig på instagram så vet ni redan vad jag var med om i fredags (carloine heter jag på instagram). Men jag vill berätta det här också. Samt visa en bild inte ens instagram sett än.

 

Hade egentligen tänkt vila och ta en eftermiddagslur efter arbetet i fredags, när jag fick oväntat men efterlängtat besök. Min fina vän och hennes bebis överraskade mig totalt genom att hälsa på. Det var första gången jag fick se bebisen på riktigt, och det var ett spännande möte. Har ju sett bebis på bild flera gånger i snart två månader, men det här var mäktigt.

Så perfekt. Liten, mjuk och ändå så stark. Livskraft. Och öronen! Otroligt hur bebisöron kan vara så fina och MJUKA. 

 

Jag höll på att börja snyfta de första sekunderna, men så bet jag ihop och bara tog in allt. Kärlek. Och tacksamheten att få vara nära båda två. 

I några minuter fick jag vara ensam med bebis, medan vännen flyttade bilen närmare lägenheten och det var verkligen spännande. Jag höll om bebis och vågade knappt röra mig en millimeter.

Bestämde mig för att sjunga för bebis, och mitt låtval blev Robbie Williams - Feel. Det var första gången bebis öppnade sina ögon och tittade på mig.

 

4 IMG 9899

 

Sån liten hand som håller om sin mammas finger. 

 

I flera timmar umgicks vi. Jag hjälpte till så mycket jag kunde, förutom när det kom till bajsblöjan. Då var det inte lika roligt längre. 

Igår satt jag och gick igenom alla bilder jag fotograferade, och oj så många fina minnen jag fick fångade på bild. Men de är bara till för världens bästa vän och världens bästa bebis.

 

Är så otroligt tacksam att jag fick så fint besök i fredags. Längtar redan tills nästa gång jag får träffa bebis.


Höni... JAG VANN!

Skrivet av Caroline Eriksson 20.11.2016 | 10 kommentar(er)

Är ni redo för ett inlägg med massor av kärlek och bilder av vackra människor?

 

Jag var som aldrig riktigt nervös inför Galan. Mer förväntansfull, lugn och glad. Det jag inte kunde tro var att Galan skulle få mig att känna ännu mer än så. Undrar hur man egentligen ska börja ett sånt här blogginlägg. Hur jag ska kunna tacka er nog, för att jag fick möjligheten att stiga upp på scén igår och ta emot mitt livs första pris någonsin?

 

 

Årets Personliga Blogg.

Jag känner sån enorm tacksamhet och kärlek till er alla som har nominerat och röstat på mig. Som dagligen klickar er in hit, för att ta del av min historia och dela med er av era erfarenheter. Puss. Tack. Ni är underbara, älskvärda och värdefulla.

 

Ni får mer kärlek längre ner i blogginlägget, samt se bilder av hur det såg ut när jag tog emot pris. Jag fotograferade så mycket jag hann med igår och här är några av alla bilder. 

 

1 IMG 9967

 

Förfest hemma hos Nathalie med glutenfri pizza. Den där pizzabiten till höger var bäst.

 

2 IMG 9973

 

Det jag såg lika mycket fram emot, som att vinna ett bloggpris, var att få mysa med denna hund. 

 

3 IMG 9977

 

Vi blev bästa vänner. 

 

4 IMG 9992

 

Sen blev det dags för Gala. Här hittar alla människor sina sittplatser. Bli inte rädd för John. Han fick mig att skratta.

 

5 IMG 9993

 

Galamänniskor iklädd svart. Förutom Yvonne som var modig och snygg i rött. Du ser lite av hennes axel under den manliga statyn.

 

6 IMG 9998

 

De här typerna satt vid min högra sida.

 

7 IMG 0001

 

Och den här underbara kvinnan satt vid min vänstra sida. Blev så glada när vi såg att vi fick sitta bredvid varandra att vi gjorde high five! Det var andra gången jag och Nathalie träffade varandra, men det kändes som om vi känt varandra hela livet.

 

8 IMG 0031

 

Fina Maria! Visste ni att vi är släkt med varandra, långväga tillbaka? 

 

9 IMG 0038

 

De här kvinnorna tycker jag extra mycket om. Anna, Anna-Lena och Julia

 

10 IMG 0054

 

Förra året träffades vi i kön till wc, och i år igen. Så nu vet ni det. Lina vann pris för årets hälsoblogg och hon är så trevlig och snäll.

 

11 IMG 0058

 

Den där kameran pratade jag med x-antal gånger igår. Var ni många som såg på live-streamen?

 

En kommentar jag fick för tre sekunder sen löd så här:

"Absolut bästa intervjun av dem alla! Vilken energi du har!"

 

12 IMG 0073

 

Jag hade kul.

 

13 IMG 0080

 

Fina Rebecca blev smygfotad av mig.

 

14 IMG 0088

 

Sandra vann pris för årets modeblogg, och det blev jag glad för.

 

 

Och så blev det dags att dela ut pris för Årets Personliga blogg. Man brukar väl säga att det känns som att tiden stannar när något blir lite spännande? Nå, för min del gick allt snabbt. Jag hörde mitt namn och så tittade jag på Nathalie och ba: "Va?".

 

15 IMG 0128

 

Men jag blev så himla glad. Dansade bokstavligen upp på scén.

 

16 IMG 0132

 

Hade kramkalas med Nicke och Janina.

 

17 IMG 0135

 

Och så tog jag tillfälle i akt och höll ett ordentligt kärleksfullt tacktal till er. För det är ni värda. 

Tack Petalax, Malax, Jeppis, Vasa och hela jäkla Finland.

 

Jepp så lät det. Mamma sa jag var den enda som svärde lite. Heuheu.

 

18 IMG 0146

 

Men jag var mig själv, och det är huvudsaken.

Jag sa åt er alla att ni ska veta ni är underbara, älskvärda och värdefulla. Kom ihåg det. Alltid!

 

19 IMG 0148

 

Och så hade jag mera kramkalas.

 

20 IMG 0152

 

Fick så mycket priser att jag knappt kunde bära dem. Är ni nyfikna på vad jag vann? Vill ni jag ska visa lite av det i ett skilt inlägg? Skriv "HEJ, VA VANN DU?".

 

21 IMG 0165

 

Ellen vann pris för Årets blogg.

 

22 IMG 0173

 

Utan Maria, Ida-Marie och alla medarbetare hade inte Galan varit möjlig. Ni gjorde ett så otroligt bra arbete och jag är imponerad av hur ni orkar och ger av er själva för att förgylla andra människors kvällar. 

 

Tack. Ni är bäst.


Jag dreglar

Skrivet av Caroline Eriksson 19.11.2016

Som bäst har jag fullt upp med att sminka ett ansikte åt mig, inför Galan. Det går riktigt bra *ta i trä*. Hade videosamtal med mamma just, eftersom jag vill ha båda händer fria. Dock tänker man inte på att kanske personen man har videosamtal med ser precis allt. PRECIS. ALLT.

 

Mammas kommentar säger allt.
"Du ska no int böri på me smink-vloggar som du dreglar".

 

 

HAHAHHAHA JA DÖÖÖÖR. Jepp. Jag dreglade lite och min telefons kamera är tydligen väldigt bra. Och jag fick dagens härligaste skratt så tårarna sprutade.  

 

Ikväll får ni följa med Galan LIVE. Perfekt för dig som bor långt borta, inte har möjlighet att närvara eller bara hellre ligger på soffan och myser. Klicka in dig då här på bloggen kl. 18:30 för att följa med Galan LIVE. 

 

Mitt i allt får du se mig dregla. ;-)

 

http://youtu.be/tnZoA2PkO7Q