bloggheader copy

Visa alla inlägg skrivna november 2016

Syriska vs. finska grannar. Skillnaden.

Skrivet av Caroline Eriksson 19.11.2016 | 4 kommentar(er)

Igår kväll fick jag en snilleblixt om att jag visst har en klänning här hemma. En som är passligt sexig, jättebekväm och kanske inte gala - men det är Carro från topp till tå. Så jag tog på mig den, med rosa mjukisbyxor under, och såg på mig själv. Ja. Jag var fin. Stort hår, massor av smink och utan pyjamasbyxor - så är jag redo för gala.

 

Skulle ta en bild med ipaden för att skicka åt mamma. Hon och sambon har fått vara mitt smakråd genom hela den här resan, och i samma sekund jag tryckte på ipaden knackade det hårt på dörren.

Har obehag för när det knackar på dörren, speciellt om jag vet att ingen är på väg hit. Men jag tog mod till mig (och sambon var ju hemma), och öppnade dörren. Med den knäppaste kombinationen av kläder på mig. 

 

Där stod en trevlig syrisk flicka och räckte fram ett fat, fylld med mat, åt mig. Det är andra gången det händer. 

Första gången var sambon ensam hemma, och då var det de äldre killarna som knackade på och gav sambon "arabisk mat". Så sa de, och sambon sa "tack".

 

IMG 9963

Det här är vad vi fick igår. Dolmar av vindruvsblad och kål. 

 

Vi fick alltså för lite över ett år sen, en stor familj kvotflyktingar från Syrien, som grannar. Det är först nu vi har börjat få mat, men det är uppskattat. Det är ju inte sånt som man vanligtvis gör här i Finland, men som jag tycker man kunde göra mer av. Vi är ju trots allt ganska snåla av oss här i landet, och bjuder inte på något om vi inte förväntar oss något tillbaka.

 

Men mina grannar är snälla, hjärtliga och jag är tacksam. Fick äntligen provsmaka de där vindruvsblads-dolmarna som jag länge funderat på hur de smakar.

 

Nu är bara frågan. Jag vill ge något tillbaka, som tack. Men vet inte om jag ska ge dem blommor, en citronplanta eller riisipiirakka med äggsmör? Vad skulle du göra?


Myser med bebis.

Skrivet av Caroline Eriksson 18.11.2016

Tyst på bloggen nu, för vet ni vad?

Jag myser med världens bästa bebis. <3


Livet.

Skrivet av Caroline Eriksson 18.11.2016 | 3 kommentar(er)

Linn listade en lång lista om vad som är livet för henne. Jag vill också. Och tror det här är en viktig övning för många för att öva upp sin tacksamhet till livet. Dock vet jag inte hur mycket tid jag har för att lista precis allt jag känner, men det här är en bit.

 

Livet är när man somnar med en pirrande känsla i magen. Av lycka.

Livet är när man kramar om sin älskade.

Livet är när man känner sig helt lugn inför framtiden.

Livet är när man sjunger högt, tillsammans med 10 andra vårdare åt sin kollega som har födelsedag. I matsalen vid kommungården. Där kommundirektören sitter.

Livet är när man funderar hur man själv kan bli en kommundirektör.

Livet är när man sen inte skulle byta sin arbetsplats mot något annat, för något annat, för vi har så jäkla kul.

Livet är när man trycker på ”blockera” knappen för människor som inte kan bete sig på internet.

Livet är när man får fina kommentarer.

Livet är pressad citronsaft med MSM-pulver på morgonen.

Livet är när man går runt i pyjamas en hel dag.

Livet är när man piffar upp sig riktigt ordentligt.

Livet är när man pratar med mamma i telefon. Och att hon har samma sjuka humor som jag (eller jag som henne?).

Livet är när man får mysa med sina katter.

Livet är när man får god mat av kärleken.

Livet är när man skrattar så tårarna sprutar.

Livet är man går runt och kan börja skratta för sig själv, åt en rolig händelse man tänkt på.

Livet är när man har möjligheten att omge sig med glada människor som vågar bjuda på sig själv. Och är född med egenskapen ”humor”.

Livet är att vakna upp utvilad.

Livet är att sjunga högt i bilen.

Livet är att dansa runt i hemmet. Naken.

Livet är att krypa under täcket efter en varm dusch och bara ladda krafterna.

Livet är att jag kom på igår att jag varit extra pigg av mig de senaste dagarna. Sånt är roligt.

Livet är när man säger ja.

Livet är när man säger nej.

Livet är öronproppar när man ska sova.

 

 

 

Livet är att jag, utan att ljuga, kan säga och känna att jag är fullt ut lycklig. Allt är på sin plats.

 

Jag känner varje evigaste dag tacksamhet för att jag

träffade kärleken och att vi båda tillät oss att älska. Fullt ut. Att det gick så pass bra att bo tillsammans att vi idag bygger ett hem tillsammans. Han är min bästa vän, som jag litar på fullt ut och är min definition av kärlek.

Jag känner varje evigaste dag tacksamhet för att jag

har en fast anställning, vilket ger mig ekonomisk trygghet. Det är svårt att föreställa sig och lätt att glömma, men alla har inte den turen. Speciellt inte i dessa spartider.

Jag känner varje evigaste dag tacksamhet för att jag

får vakna upp. Trygg, varm och frisk.

Jag känner varje evigaste dag tacksamhet för att jag

är som jag är.

 

 

Och nu avslutar jag här, för det blir snart en A4. Hoppas ni alla har en underbar dag. Ta hand om er! <3

 

byggahus

 

Det här är livet i en bild. <3


Dagens Mr Fantomen.

Skrivet av Caroline Eriksson 17.11.2016

På instagram brukar jag dela med mig (nästan) dagligen en bild på "dagens Mr Fantomen". Den här bilden är för söt för att inte delas här på bloggen också. <3

 

IMG 9858


För tidig kärlek.

Skrivet av Caroline Eriksson 17.11.2016 | 1 kommentar(er)

Idag är det den internationella prematurdagen, och jag känner extra starkt för den här dagen. I min närhet har jag två barn som blivit för tidigt födda. Som jag alldeles för tidigt fått känna stark kärlek för. Därav rubriken.

 

Men det här med kärlek är underbart. Hur man kan känna en så stor kärlek, för någon man inte träffat än. När jag fick ett av beskeden tog jag fram två gräddpaket och grät en skvätt. Såna besked, speciellt vid pms, behöver lite tårar. Av glädje och sorg. Önskade all styrka till föräldrarna och bar med dem i mina tankar. De är alla i mina tankar.

När ett barn i sin närhet kommer för tidigt in i ens liv, tar det en bra stund innan man får möta hen. Men i hjärtat är hen alltid nära. Sen är det helt underbart att få se barnet växa upp och bli den spralligaste och roligaste typen, som bara sprider kärlek och leenden.

 

 

Jag är tacksam att utveckligen går så snabbt fram att idag så klarar sig så många, för tidigt födda barn, utan några men senare i livet, tack vare sjukvården. Tack vare att när man minst tror det, så finns styrkan att orka fortsätta. Ta en dag i taget och blicka framåt.

Har svårt att föreställa mig, och kan inte göra det, hur det är att vara förälder till en prematur. Men det jag kan, är att finnas till, lyssna och vara så stort stöd jag bara kan.

 

Och läsa läsa läsa för det finns så många historier som måste få höras. För de kan ge en annan människa tröst.

Idag har jag än en gång läst om  Linn  och  hennes  sexåriga  dotter  samt  Hedi  som  skrev  ärligt om första tiden. Dela gärna med er av era favoriter bland blogginlägg  eller informerande texter som finns, för att peppa och ge andra lite styrka och tröst. <3

 

5967580 origpic 02ff77

Så  här  ser  prematurbandet  ut. Hittade den här. 


#GALALISTAN2016

Skrivet av Caroline Eriksson 17.11.2016 | 1 kommentar(er)

Det är galan om två dagar. Herrejee. När jag var på kurs vid kommungården igår så var det flera som önskade mig lycka till. Roligt att de sitter och håller tummarna för mig. :-) 
Tänkte fylla i gala-listan nu, samt dela med mig av bilder från förra årets gala. Har jag övat upp en pose och varför har detta bloggår varit "hurjat"? 

 

 

Den här videon gjorde jag efter förra årets gala.

 

 

Hur känner du dig inför Galan 2016? 

Otroligt lugn. 

 

Vem kommer du att gå på Galan med?

Nathalie och Elin. Oj vad jag ska kramas med Nathalies hund stunden före galan. 

 

Har du din galaoutfit under kontroll?

Inte riktigt, men man behöver inte ha allt under kontroll. Har två kandidater att ha på mig på galan, vilken av klänningarna det blir ser vi på lördag.

 

Vilka tre saker kommer du garanterat att ha med i din väska?

Skulle kunna säga som alltid när jag ska ut: Tobak, penga, nyckla.. Men i år tar jag med mig puder (om jag lär mig att använda det), eyeliner för att pigga upp ögonen om jag skulle svettas mycket och telefon. Kameran är för stor så den är på axeln.

 

IMG 7114

 

Har du övat på dina poser till röda mattan?

Skulle ljuga om jag sa att jag inte vet hur man ska stå för att framhäva sina bästa sidor. Men ja. Ett stort leende och ett peace tecken - och jag är redo för röda mattan.

 

Är det någon du inte mött personligen som du ser fram emot att träffa på Galan?

Ganska många men måste förvarna er: Jag är extremt dålig på att känna igen ansikten och namn till en början. Ser du mig - säg hej och presentera gärna dig. Jag bits inte.

 

Vilken kategori i prisutdelningen är du mest taggad inför?

Varenda en. Det var så roligt att se alla glada ansikten som fick ta emot ett pris förra året, så jag vill uppleva det igen.

 

IMG 7176

 

Vilken programpunkt kommer bli den roligaste?

Om jag inte drömt det, så har väl Maria och Ida-Marie sagt det blir någon överraskning? JAG ÄLSKAR ÖVERRASKNINGAR!

 

Efterfesten hålls vid Bank. Vilken låt vill du absolut dansa loss till?

Vet faktiskt inte om jag dansar på efterfesten. Allt beror på hur trött jag är. Mitt i allt så dansar jag med kärleken här hemma.


Om du skulle summera bloggåret 2016 med en mening, hur skulle den meningen lyda?

Hurjat, för det är så mycket av det jag producerat som lett mig till massor av roliga möjligheter. 

 

IMG 7147

IMG 7146

IMG 7117

IMG 7134


Jag ser på en varg.

Skrivet av Caroline Eriksson 16.11.2016

Idag är jag och uppdaterar mina första hjälp kunskaper vid kommungården. Ni kanske inte visste om detta, men det finns ett husdjur här. En varg.

 

(Och förlåt alla jägare, men jag tycker vargen är fin att se på)

 

IMG 20161116 123604


Gick inte som på Strömsö

Skrivet av Caroline Eriksson 16.11.2016

Jag är en människa med visioner. Som kan bli eld och lågor över en idé. ”Det blir perfekt” tänker jag, och börjar på utan att riktigt veta hur eller om jag når resultat.

Oftast lyckas det. Igår gick det dock inte som på Strömsö.

 

Jag har som aldrig riktigt sytt något, och de gånger har jag följt mönster och fått handledning. Min galaklädsel hade inget mönster och det enda jag hade var svart spetstyg på tre meter. Mina känslor för klädseln har gått upp och ner enda sedan jag började. Igår kväll fick jag flow och sydde det sista, med handsvett.

Att börja sprätta i spetstyg och göra om, det är inte så roligt, så det skulle gå på första försöket.

 

Det slutade med att jag stod framför spegeln och skrattade åt hur jag såg ut. Även om det var raka sömmar blev galaklädseln långt ifrån något att ha på sig.

 

14971704 10154415962578880 1973786492 o

Så här såg jag ut innan jag knappt sytt i kjolen, utan bara hade en vision. 

En vacker dag kanske ni får se hur det blev att se ut, heuheuheu.

 

 

Ni kanske minns att jag för inte så länge sen rensade en hel IKEA-påse med kläder ur garderoben? För det första borde den ha försvunnit ur huset för länge sen. För det andra borde jag ha lämnat att stå framför spegeln och skrattat åt min kjol - istället för att pröva festklänningar i XS, när jag idag har kurvor jämfört med för tre år sen.

 

Då hade jag ett val. Sura över att det sket sig med kläderna denna gång,

eller intala mig själv att kläder är banne mig inte allt. Jag vill vara pigg, glad, sugen på livet och fest – så då får jag bara bestämma mig för det.

Istället för att stå och stampa i en glittrig klänning jag knappt kunde andas i, tog jag av mig den och ett steg framåt.

 

 

Skickade åt en kvinna i byn jag tycker har snygg klädstil och ska dit idag för att pröva ut en bekväm och snygg galaklädsel.

 

Allt fixar sig.


Inte ensam på wc

Skrivet av Caroline Eriksson 15.11.2016 | 1 kommentar(er)

Det här är orsaken varför det inte alltid är så bra att vara tyst. Speciellt om du sitter på wc.

 

Skarmavbild 2016 11 15 kl. 10.22.15 kopia

 

Vid den här tidpunkten var det mycket rörarbeten i höghuset jag bodde i stan. Det var jobbigt för alla, men just den här dagen var det extra jobbigt för en yngre kvinna som tydligen varit på wc, men inte vågat ropa det år rörmokaren.

Jag föreställer mig hur hon snabbt dragit upp byxorna för att springa ut ur lägenheten. Lämnat en chockad rörmokare vid dörröppningen som trott lägenheten var tom. hehhehehehe. 

 

Men även hur jag fnissade den dagen, så hade jag helt glömt bort den händelsen. Jag undrar, har ni lika dåligt minne när det kommer till vissa saker? Tur facebook finns och påminner en om händelser som skett för x-antal år sen på dagen. 

 

10420413 10152699069658880 5684638828945597627 n

 

Nåt som jag inte glömt dock, är hur snygg jag var den kvällen för exakt två år sen, då jag var på krog. Det som var lite speciellt just den kvällen 2014 jag la på mig en röd klänning, är att det var första gången på två år som jag var ut på krog. 

 

Jag är inte riktigt någon partypingla om man säger som så. 


Jag dränerade husgrunden!

Skrivet av Caroline Eriksson 14.11.2016

Det var en spännande dag förra onsdagen. Det var dagen vi skulle dränera husgrunden nästsista dagen grävaren skulle vara på plats. Eftersom sambon arbetade, så var det jag som hade möjlighet att hjälpa till och dränera husgrunden. Vissa, även jag i några sekunder, funderade hur i hela friden den skulle gå.

Men Skinnars, som grävde grunden åt oss, verkade inte rädd över det och sa det kommer att gå bra.

 

Som hjälp ställde svärmor upp för att hjälpa till att arbeta på tomten, så det skulle gå lite snabbare. Två starka kvinnor och en grävare - det skulle gå prima det här!

 

IMG 9607

 

Dräneringsrören tog vi från byns butik. Sandströms har en järnsida och erbjuder allt man behöver till ett husbygge, så vi tog rören därifrån. De körde dessutom upp dem till tomten, så rören stod och väntade på oss när vi anlände till tomten. Det var tacksamt, eftersom det inte fanns en chans jag skulle ha fått rören i lilla röda faran.

 

IMG 9616

 

Fnissade och tänkte att när jag sedan är i pensionsåldern, ska jag sitta och berätta för alla hur jag dränerat huset. Eller, jag kommer att säga det åt alla redan nu. Det var kul att såga rören med den lilla sågen jag dagen före shoppat.

 

IMG 9622

 

..även om det gick snabbare för Skinnars att såga itu rören. Underbara svärmor som alltid ställer upp för en, hjälpte till att hålla rören stilla. Jag är så tacksam över att hon följde med för att hjälpa till på tomten. Tack! <3

 

IMG 9628

 

De större rören skulle man även borra i, så de smalare dräneringsrören skulle få plats i dem. Det här var lite knepigt, speciellt när man behövde en speciellt teknik så inte borrmaskinen snurrade runt helt i extas. Men jag är envis som bara den och gav inte upp.

 

IMG 9641

 

Som sagt: Jag är envis.

Här slutade det också med att Skinnars fick hjälpa, men det gjorde ingenting. Då passade jag bara på att dra med mig dräneringsrör till sina platser där huset ska stå. Som mest fick jag med mig tre stycken på en gång, så motion fick jag den dagen. Och träningsvärk.

 

IMG 9648

 

Den här dagen hade Skinnars hjälp av sin grusförare som hämtade flera lass grus så grunden skulle snabbt bli klar. Jag hade inte vågat stå där under, medan ton av grus föll ner mot marken.

 

IMG 9653

 

Bästa Skinnars med sin grävmaskin! Jag har varenda evigaste dag under veckan han grävde grunden åt oss, varit tacksam för hur duktig han är och snabb! Ett riktigt proffs.

 

IMG 9673

 

Över dräneringsrören kom det finare grus. 

 

Nu kommer vi inte att göra så mycket mer åt tomten, förrän i mars nästa år. Lite arbete nog, men inte sånt vi behöver anställa någon för. Och vad vi gör, det bloggar jag nog också om. 

 

MEN  TÄNK!  På en vecka blev vår grund till hus och garage färdig! 

Det som bara var en nerhuggen skog, med rötter och hundratals stenar under sig, förvandlades till den vackraste platsen i byn. Halleluja!