bloggheader6

Visa alla inlägg skrivna november 2016

Ibland mår jag inte så bra

Skrivet av Caroline Eriksson 14.11.2016

Inlägget är ett kommersiellt
samarbete med Nextory
***

 

”Hej allesammans! Jag hoppas ni mår superbra idag. Det gör jag, tack!”. Frasen som öppnar de flesta av Therese Lindgrens videor på youtube.

Pinsamt hur länge jag trodde hon sa ”Här är jag, tack!”.

Nå, ni vet hur man oftast bara svarar att ”Jag mår bra, tack” när någon frågar hur det är. Även om allt inte riktigt är så bra.

 

”Ibland  mår  jag  inte  så  bra”  är titeln på Therese Lindgrens nysläppta bok och den tar upp hennes egen historia om psykisk ohälsa. Ångesten hon ibland talar öppet om i sina videos. Och hon lyckas göra det på ett sätt som inte blir för tungt, utan vågar även blanda in humor i det olyckliga.

 

Jag har alltid älskat att läsa böcker, men av någon konstig anledning har det bara blivit mindre tid för det de senaste åren. Har hört talas om ljudböcker, men inte trott att jag skulle orka lyssna och ta in en bok, som någon annan läser för mig.

Så fel jag hade. 

 

 

Nextory  är en app som du kan ladda ner till din surfplatta eller telefon. Nextory erbjuder tusentals e-böcker och ljudböcker (jag har en fin kampanjkod åt er längst ner i inlägget). Nextory erbjuder även möjligheten att lyssna till ljudböcker i offline-läge, vilket är prima om du inte kan eller vill vara uppkopplad dygnet runt.

 

1 nextorycaroline

 

Jag valde att lyssna till Therese Lindgrens bok, istället för att läsa. Det gav mig möjligheten att samtidigt arbeta med galaklädseln, samtidigt som det blev mer personligt att höra henne berätta själv sin historia.

Och Therese har en behaglig röst, så det var lätt att ta in allt.

 

Som Therese beskriver sig själv i boken, så är hon idag en lycklig människa med dåliga dagar. Så tror jag att de flesta är. Man kan vara lycklig, även om allt inte är så bra hela tiden. 

 

2 nextorycaroline

 

Jag brukar annars se på youtube-videos medan jag lackar mina naglar, men det kan bli lite knepigt att byta klipp utan att klotta. Därför är jag glad över att jag nu kan lyssna på något spännande medan jag lackar naglarna.

 

3 nextorycaroline

 

Fantomen lyssnade igenom hela boken, tillsammans med mig. Boken rekommenderar jag till så gott som alla, i alla åldrar.

Nu har jag börjat lyssna på  Elaine Eksvärds självbiografi "Medan han lever". En bok som tar tag i hjärtat och vrider om det. 

 

 

Vill du också lyssna på ljudböcker, eller ladda ner en e-bok för att läsa i egen takt? Här har jag en fin kampanjkod till er!

Med kampanjkoden  seven  får du i 30 dagar  gratis  lyssna och läsa till utbudet på Nextory. Det är ingen bindningstid, så du kan avsluta precis när du vill. 

 

 

** KLICKA  HÄR  för att ta del av erbjudandet **

 


Pappor och mappor.

Skrivet av Caroline Eriksson 14.11.2016 | 4 kommentar(er)

Jag arbetade hela dagen igår så hann inte se facebook och instagram så mycket. Men det jag såg var barn som hyllade sina pappor. Skrev om allt bra de gjort för dem. De som verkade komma från en kärnfamilj man skriver om i barnböckerna. Det gjorde min glad.

Men tänkte även på de som var tysta igår. De som av olika orsaker inte hade någon att fira. Därför blev jag glad över en speciell facebookstatus.

”Grattis på dagen alla pappor och mappor!”.

 

Farsdag kan vara en speciell dag för många, på olika sätt. För de pappor som verkligen gjort sitt arbete, ställt upp och varit där. För barnen som alltid haft ”en manlig förebild” i närheten. För de barn som inte kunde relatera eller visste vad eller vem de skulle rita farsdagskort åt i lågstadiet. Som av någon orsak, inte hade en närvarande pappa. 

Där kommer mappor in.

 

De mammor som inte bett om det, men av olika orsaker fått ta på sig både mor- och farsrollen. Det är en mappa.

Som behövt bli lite extra starka, för sitt barns skull, för att uppfostra det barn man nu har att ta hand om. Som ensamma fått ta del av de goda stunderna, men även de stunderna då barnet anklagat dem. För ett barn, människa, kan ju aldrig vara nöjd hela tiden, och är man ensam finns det ingen annan att ta ut frustrationen på. Men som ändå aldrig lämnat barnets sida.

 

 

Jag kan bli provocerad när någon säger "Ett barn behöver en mamma och pappa". Ett barn behöver någon som tar sitt ansvar, tänker jag då. 

Jag känner tacksamhet till alla som verkligen tar sitt fulla ansvar när ett barn kommer in i deras liv. Biologiskt eller inte, det är ansvaret det handlar om. Man kan liksom inte vara självisk längre. Istället får man göra extra plats i hjärtat för en annan människa. Och det är modigt, för det är inte alla som klarar av det.

 

 

Så grattis igår, till alla pappor och mappor! Och till er som inte hade någon att fira igår: Kram.

 


Tid för att andas.

Skrivet av Caroline Eriksson 12.11.2016

Nu lugnar det ner sig så småningom på tomten och man får en vilopaus i ett par månader. Bara lite att göra ännu först. Det har varit intensivt och roligt, och på måndag får ni se vilken rama kvinna jag varit denna vecka.

 

Men nu andas jag bara. Tänkte jag skulle satsa lite mer på det jag finner riktigt rogivande. Fotografering i naturen. Kanske i skogen jag och min kärlek nu äger? Vi högg ju bara på en fjärdedel av allt vi köpte, så det finns mycket att utforska. Ta in och omfamna. 

 

IMG 1350

Den här bilden fotograferade jag för exakt ett år sen. 

Och samma dag delade jag med mig av detta citat:

 

“Be who you are and say what you feel,
because those who mind don’t matter and
those who matter don’t mind.”
-Dr. Seuss

 


Sista chansen

Skrivet av Caroline Eriksson 11.11.2016

Det tar endast en minut av ditt liv och gör så mycket. <3

 

Idag är det sista chansen att rösta och hjälpa mig vinna pris för ÅRETS PERSONLIGA BLOGG. Men jag behöver din hjälp.

 

1.  Gå in på http://www.finlandssvenskabloggare.com/galan-2016/rosta/
2.  och fyll i ditt namn + epostadress.
3.  Scrolla ner till kategorin ÅRETS PERSONLIGA BLOGG och klicka i bollen bredvid mitt namn.
4.  Skicka iväg din röst.


Tack  på  förhand,  älskade  människor.

Om en vecka får vi se om det blir något roligt tacktal från min sida. 

 

Ta hand om er alla och har en underbar helg. <3

 

ROSTAPACARROFEJSBOOK


tRumpan

Skrivet av Caroline Eriksson 11.11.2016 | 4 kommentar(er)

Jag satt i bilen när Trump steg upp för att säga sina första ord som president. Knep hårdare om ratten och räknade till tio. Tror han var lika chockad som resten av världen. Han yrade något att komma tillsammans som ett enat folk, att han ska vara president för alla amerikaner. Ta hand om alla.

Men vem är alla då?

 

Inte är det flyktingar, fattiga, sjuka eller kvinnor i alla fall.

 

Trump var genom hela kampanjen en man som lovade och hotade med massor. Man slutade som aldrig att bli förvånad över alla grodor han spydde ut. Hur många som faktiskt stöder en sexistisk gubbe som talar om t.ex kvinnors rätt medan han tafsar på dem. 

Hur mycket han sist och slutligen kommer att genomföra, och vad som är lagligt genomförbart, det återstår att se. Det bästa vore om han fegade ur och faktiskt insåg vilket stort ansvar han har nu. Ni vet: ”With great power comes great responsibility”.

 

Man kan inte bete sig som en fyraåring som inte får sin vilja igenom. 

 

 

Och när det blev klart i onsdags att han blir USA's nästa president, läste jag hur många som blev rädda. Jag blev mer förbannad än rädd.

1.   Förbannad över hur USA kan ha ett sånt knepigt valsystem att även om Clinton fick fler röster, så var det inte ”rätt” röster. Det satte Trump i den mäktiga sits han är i nu.

2.   Att en kvinna som har mer erfarenhet, är mer kapabel och har mer stöd ändå snubblar på mållinjen. Och hur varje kvinna kan känna igen den känslan. Det räcker som inte till att du gör ett bra arbete, om du är kvinna.

3.   USA älskar Gud och livet. Vilket är bra, i viss mån. Men nu kan det bli ännu värre och svårare för kvinnor att leva i USA. Trump är pro-life vilket betyder att det kan bli ännu svårare för kvinnor att göra abort. (Förutom vid incest, våldtäkt och risk för kvinnans hälsa, men hej! Abort är en kvinnans val och det är hennes rätt till hennes egen kropp. Inget som en gubbe som Trump kan bestämma över!)

4.   Han vill dra in bidraget till Planned Parenthood som arbetar för att ge vård, kunskap och bättre livskvalité för kvinnor.

5.   Obamacare, som gav 22 miljoner amerikanare sjukförsäkring, vill han skrota och ändra till Trumpcare. Vad det riktigt innebär vet vi inte, men typ det som Finlands regering pysslar på med. De som redan har det dåligt får det ännu sämre. Och ja, Obama care har också fått kritik, och jag undrar hur svårt det ska vara att komma fram till något som gör att alla människor, oberoende kön och social status, ska ha rätt till samma vård.

6.  Han drar alla över en och samma kam och vill förbjuda muslimer att resa in till USA.

 

 

Det som många är rädd för att är Trump enbart kommer att gynna den vita rika mannen. Och så kan det bli.

Men vi kan inte bli rädda. Vi måste stå upp raka i ryggen och inte försöka hoppas på att det finns vettiga människor omkring tRumpan som vägrar låta honom göra vad han vill.

 

För ibland är det bästa man kan göra åt en fyraåring att säga nej.

 

donald j trump 1342298 1280

Bild från pixabay.

 


Försenad mens

Skrivet av Caroline Eriksson 11.11.2016 | 3 kommentar(er)

Nathalie firade tidigare i veckan att mensen kom på dagen och att kroppen är i balans. Det är sällan jag firar min mens, mest på grund av att jag har förjävligt ont. Men. När de få gånger den är mer än två dagar sen, då saknar jag den. För även om det tar ont, jag blir trött och förvandlas till en flodhäst - då är den ändå ett bevis på att jag åtminstone ännu har ägg som produceras. Har en kropp som är någorlunda i balans och att ja... även om den tar ont, så behövs den.

 

Som längst min mens varit försenad under min livstid var det 11 dagar. Så inte lika drastiskt som att den försvinner åratal, av olika orsaker, men jestas vilka långa elva dagar det var. De gånger mensen har varit försenad mer än två dagar, har det oftast berott på stress. Och det är ju lite ironiskt – för inte blir man mindre stressad av att tänka på den uteblivna mensen.

 

Tänkte idag informera er lite om varför mensen kan ibland försvinna.

 

 

1.  Googlar man utebliven mens så är det första som poppar upp:

GRAVIDITET!!! Men jag skulle gärna stoppa den på plats två, eftersom jag tror det finns andra faktorer som försenar mensen mer. Men ja. Är din mens sen, och du har haft sex – ta ett test. 

2.  Stressen, som jag redan skrivit om, påverkar menscykeln. Eftersom för mycket stress påverkar vår kropp och alla hormoner på olika sätt, så kan mensen bli försenad. Kroppen förstår inte om det är ett prov i skolan, ett hus som ska byggas eller en stor fest att fara på – stressar vi mycket så tror kroppen det är livsfara, och saktar ner vissa funktioner i kroppen som vi inte behöver för att överleva.

3.  Kosten, eller utebliven kost, alltså bantning. Bantar du så rubbar det även kroppens funktioner. Ge kroppen den energi den behöver, punkt slut. Sluta banta, gott folk! Det, och DU, är inte värd det. <3

4.  Hård träning. Jag tror inte kroppen tycker om det här  "allt eller inget" tänket. Blir det för mycket på en gång lägger den ba av. Samma sak med träning. Börjar du träna och ger järnet utan vila - då kan mensen utebli.

5.  Preventivmedel. Kanske har du börjat med nytt preventivmedel och funderar varför inte mensen dyker upp? Vissa preventivmedel, som olika spiraler, kan göra att mensen uteblir nästan helt och hållet.

6.  Sjukdomar – olika diagnoser och obalans i kroppen kan orsaka försenad mens. Typ – problem med sköldkörteln, binjurarna (som påverkas av stress och utmattning), endometrios, PCO(S), myomer m.m. Inget som är farligt i sig – men som du kan behöva få hjälp med för att återfå balans i kroppen.

 

 

Så  vad  kom  jag  fram  till? 

Att kroppen är en underbar mackapär som vi borde vårda och ta hand om. Lyssna till den (!!) - för utan att vi tror det, så har den mycket att säga. Den använder inte ord - utan t.ex låter mensen dröja så vi ska vakna upp.

 

 

 

** Nu är jag ingen läkare, och vill bara det här inlägget ska komma högt upp på google så ingen ska behöva se ”CANCER!! GRAVID!!” och liknande saker när mensen är någon dag försenad. Det blir man inte mindre stressad av.

Dyker inte mensen upp på flera veckor, och du inte är gravid: GOOGLA INTE -  utan  kontakta  sjukvården!!  Och var envis så du får den hjälp du förtjänar. <3

 

menskoppcarro3

 

 

Ni får låtsas som att jag ser så här överlycklig ut varje gång jag skriver om mens för er. ;-)

Grattis på friidan!


Jag träffade Björn Borg

Skrivet av Caroline Eriksson 10.11.2016

Facebook påminde mig om att jag för tre år sedan uppdaterade fotoalbumet "För längesen". Tänkte visa er lite av några bilder som finns där.

 

228212 10150180893748880 4709760 n

 

Jag sa hej åt Björn Borg. 

 

432111 10150668434658880 1144781301 n

 

Jag hade en liten kattunge.

 

542977 10150684994538880 635038970 n

 

Jag kramade en get.

 

999294 10151916998928880 1898698746 n

 

Jag fyllde 1 år.

 

1915567 102824743879 4331199 n

 

Jag blev opererad (och gjorde det bästa av situationen).

 

1915567 102824758879 5480952 n

 

Jag var glad.


Tankar om obefogad rädsla

Skrivet av Caroline Eriksson 10.11.2016 | 3 kommentar(er)

Jag kommer aldrig mer att sätta mig framför en symaskin efter att den här simpla galaklädseln är färdig. Det är enklare och roligare att dränera husgrunden, ba så ni vet. 

 

IMG 9818

 

Om någon undrar hur jag ser ut när jag är frustrerad, så är det så här. 

 

Men galaklädsel ska jag ha, bara jag vågar sy de sista sömmarna. 

 

Innan jag blev nominerad till  Årets  Personliga  blogg  så visste jag inte med 100% säkerhet om jag skulle närvara vid Galan. Inte för att det hängde på en nominering, men för att det var med skräckblandad förtjusning jag tänkte på att vara bland så mycket folk. Jag närvarade ju förra året, och vet att det är hur roligt som helst där. När man väl är igång, så är det inte lika farligt.

Men det är just stunden före som är jobbig. Speciellt om man förr inte varit bekväm av att vara bland massor av människor. Tänk om känslan gör sig påmind?

 

Vilken tur då att jag bloggade, i somras, om torgskräcken jag kunde uppleva som yngre och ibland påminns om. Nu påminner jag mig bara om att inte vara så nervös över något som jag vet går bra. Det gick ju bra förra året. Och jag ser ju fram emot att få vara bland vackra och glada människor även i år. 

Dessutom har jag två härliga kvinnor som sällskap till galan. Det blir riktigt roligt! Ser fram emot hunden jag får krama innan vi far på galan, och pizzan vi ätit. :-)

 

 

Påminner mig själv att fara. Leva livet. Och ha roligt. För det handlar det ju om, sist och slutligen. Att få umgås och lära känna nya människor, vara med om och förhoppningsvis lära sig något nytt. 

Och att den rädsla jag kan känna några sekunder är helt obefogad.

 

 

 

Ska du fara på galan?


Jag är frälst

Skrivet av Caroline Eriksson 10.11.2016 | 2 kommentar(er)

I lågstadiet blev jag frälst. Jag talade aldrig i tungor eller bad till gudar, men tog till mig och lärde mig varenda text. Och ja, kommer att låta lite som en galning nu, men det bjuder jag på. Alla är vi väl lite galna på ett sätt eller annat?

 

Det fanns alltid något som tröstade mig och gav mig styrka i situationer då jag behövde det. Den tid jag var ledsen över skilsmässan mellan mamma och syskonens pappa, när jag var förbannad över hur illa någon behandlat mig eller var upp över öronen förälskad fanns det alltid en låt som berörde mig. När jag flyttade hemifrån som 15 åring fyllde musiken lägenheten jag var ensam i.

Barnen i lågstadiet retade mig för att jag sjöng konstiga låtar på musiklektionen. Läraren satte stopp när vissa texter använde sig av stygga ord. Jag har stått på Färöarna och sjungit Feel på deras berömda  (och enda)  karaoke-bar. När jag var sjuk i SLE berörde textraden  ”I'm  not  scared  of  dying,  I  just  don't  want  to”  mig. Tackade alla pub-besökare som la på ”Me and my Monkey” på jukeboxen under mina skift, och har allvarligt funderat på att tatuera in  ”Let  love  be  your  energy”  på min kropp.

 

Andra finner sig själv genom bibeln, poesi, sporter eller andra människor. Jag lärde känna mig själv genom musiken. Alla som känner mig vet att Robbie Williams är viktig för mig. Inte så att jag ber till honom, pryder väggarna med bilder eller tänker på honom eller lyssnar till musiken varje dag. 

Men i 18 år har jag lyssnat till hans musik, och verkar inte tröttna. 

 

 

I augusti skrev jag upp 50 mål och drömmar. På plats femton står det ”Se Robbie Williams”.

I måndags skickade morbrors fru en länk åt mig, där iltalehti informerade om att ingen mindre än älskade Robbie spelar i Tammerfors 10 augusti nästa år. I morgon får man köpa biljetter.

 

 

 

Nu har jag bara en fråga:

VEM  KOMMER  MED  MIG?

 


Viktigt möte.. och jag FALLER!

Skrivet av Caroline Eriksson 09.11.2016

I måndags ville jag verka proffsig inför ett möte, men lämnade att krypa och åla på marken. Passligt när man har kommunens byggnadsmänniskor på plats.

Nå, jag fotograferade även då. Inte då jag låg på marken, men när jag kom upp på benen igen och fnissade bort situationen. 

 

Det var alltså dagen då kommunen skulle komma och kika på bygget och ha lite underskrifter. Tomten skulle märkas upp var hus och garage på riktigt ska stå, och då såg det ut så här.

 

1 IMG 9587

 

Det här är kommunens "mätare". Han som med hjälp av en manick markerade var kanterna på huset ska stå.

 

2 IMG 9586

 

Sambon visar VVS-planen. Bry er inte om frågetecknet. Vi har nog allt på klart. ;-) 

 

3 IMG 9588

 

Hur ser det ut när karlar arbetar? 
Så här: En arbetar, andra ser på. Hehehhehehe. 

 

Skämt åsido. Alla hjälpte till och gjorde det de är duktiga på. 

 

4 IMG 9591

 

Dessa röda märken är borta redan, för det har skett ännu mer förändringar på tomten nu.

To be continued...