blogghedaear

Visa alla inlägg skrivna januari 2017

Ska du skaffa katt? Läs då det här.

Skrivet av Caroline Eriksson 15.01.2017 | 4 kommentar(er)

Snart är det högsäsong för människor att tänka tanken ”Visst vore det gulligt med en katt här hemma?”. Och jo. Det är gulligt. Men ett himla stort ansvar följer med, om du väl bestämmer dig att bli med katt. Tänkte idag dela med mig av hur det egentligen är att vara kattägare.

Man kan ju lätt tro att vi bara klär ut oss här hemma och myser dagarna i ända, men vi gör mycket annat också. Det här är alltså inga "hellre en pafflåda än en dyr kattkoja"-tips. Det här är verkligheten.


Ba så ni inte får en överraskning och ångrar er sen, när ni väl tagit ansvar över ett liv som kan leva upp till 20 år.

Dessutom får ni se vissa kattbilder jag inte visat åt er här på bloggen.

 

541041 10151435331133880 119435403 n

 

Pafflådor är ändå ett superbra tips. Det här är från då jag och Mohicana lämnade stan för att flytta till landet.

Fantomen hade hunnit flytta före oss.

 

1.  Katter får mask. Och nu talar jag inte om daggmaskar, även om Fantomen en gång lyckades ha en sån i örat.

Har du annars ”kaffe” som första tanke på morgonen, så är ”mask” det enda du tänker på under en eller två veckor. Plötsligt får du en supersyn, som bara ser små vita prickar på golvet. Är det en mask eller bara lite skräp?

Katten ger dig konstiga blickar när du lyser med telefonens ficklampa mot kattens bak minst tjugo gånger under dagen – bara för att fånga dem i tid. Och det är obehagligt, för maskarna lever när de kommer ut.

2.  Att ge medicin till katten kan vara en stor prövning. Du kommer att få rivsår. Rivsåren kan bli infekterade. Om du inte har en katt som heter Mr Fantomen, som tydligen gillar medicin och gapar stort när man ska ge det. *

3.  Om katten blir sjuk kan den bli dålig i magen. Ibland kan du bli tvungen att tapetsera om eller tvätta lääääänge en vägg. Även katten ska badas då, och det är ett litet äventyr i sig.

4.  Även om det finns kattlådor som har tak och lucka, betyder det inte att katten kommer att använda den. Eller tycka om den dyra sanden du köpt som ska ”gömma” dofter. Mr Fantomen totalvägrade för många herrans år sen – och fick förstoppning.

5.  Det veterinärbesöket kostade över 100 euro. Fantomen har kostat mig mest pengar, eftersom han varit mest sjuk. Men jag har hellre friska djur än reser världen runt.

 

10583945 10152525242253880 6459675456830875195 n

 

Den här bilden är från några år sen tillbaka, då Fantomen spytt mer är normalt och fick fara till veterinären.

Han är lite hög på droger på bilden, därav den glansiga blicken.

 

6.  Katter spyr. Gärna på mattor eller i vänstra skon, om de är pricksäkra. Jag har just torkat upp spyor, om någon undrar. För det mesta är det inget farligt, oftast handlar det bara om hårbollar eller lite mat. Det är bara att bita ihop och torka upp. Kontakta veterinär om katten spyr mer än vanligt eller du märker av att något är fel.

7.  Har katten längre päls kanske du behöver trimma lite i baken, så det inte fastnar överraskningar där. I allmänhet sköter katten om sin päls själv, om den är frisk, men vissa ställen kan vara svåra att slippa till. Då får du hjälpa till med borste, för torvor gör ont och kan skapa sår på katten. 

8.  Har du en innekatt kan det vara bra att klippa klorna på katten. Vissa tycker om det (som Mohicana) medan andra hatar det (Mr Fantomen vill ha långa och fina klor). Har du en utekatt ska de kunna försvara sig och då klipper du inga klor. 

 

983717 10152407791578880 1689854314239091819 n

 

Leila jagar mest av alla och har god användning av sina klor.

 

9.  Katter fäller hår. Nästan lika mycket som jag, och det är mycket. Endera små hårstrån som aldrig verkar ta slut, eller torvor som är lite lättare att plocka upp. Ibland får du ett hårstrå i örat och det kan skapa lite obalans i tillvaron för dig. Testad sak.

10.  Är det så att huset står tomt flera timmar per dag så tycker jag det är mer schysst att skaffa en kompis till katten. Tar du inte två kattungar på en gång, så får du minst en vecka leva med att de slåss om vem som har högsta ranken i huset. Det går över.

 

Har jag skrämt bort er, eller tycker ni fortfarande en katt låter mysigt?
Bra, om ni tycker det låter mysigt. För det är det.

 

 

I år har jag varit kattägare i tio år och det har varit tio fina år. Har kommit ur min comfort zone och fått utmana egna rädslor. Speciellt när det kommer till insekter eller djur som katterna tar med hem åt oss. Även om man tänker fula tankar så berömmer jag varje fågel som katterna släpar in. Förutom den gången Mohicana tog in en levande fågel.

 

11754490 10153309937563880 7694994176772874191 o

 

Den där fågeln var död. Mohicana var stolt, eftersom hon väldigt sällan lyckas jaga.

 

Eftersom våra katter gör alla sina behov utomhus så underlättar det vår vardag och vi har inte kattsand över hela lägenheten. Katterna är mer harmoniska när de får fara ut och jaga – även om man själv är orolig att något ska hända dem. Innekatter behöver mer uppmärksamhet och stimulans i form av lek och aktivitet, än vad katter som får vara ute behöver.

 

Även om jag ibland, speciellt vid PMS-tider, vill ha en hund så skulle jag aldrig vilja leva utan minst en katt. Katter är bäst - ingen protest.

 

10533112 10152407791598880 944407957455610087 n

 

* Får en katt mask så avmaskar vi alla tre katter. Vi har ingen aning om vilka djur eller vad de har för sjukdomar som katterna fångar utomhus.


Kärlek till er!

Skrivet av Caroline Eriksson 14.01.2017 | 1 kommentar(er)

Hoppas ni alla får en underbar dag! Mr Fantomen säger "Hej!".

 

giphy4


En dag med prövningar

Skrivet av Caroline Eriksson 13.01.2017

Jag skulle inte riktigt kalla den här dagen en otursdag. En dag med prövningar, skulle kanske vara ett bättre ordval. Fredagen den trettonde brukar vanligtvis vara en lyckodag. Jag blev ju kär i kärleken på en sån dag i maj för många år sen.

Men idag har jag alltså fått tålamodet testat och suttit med hjärtat i halsgropen några gånger. Fredagen den trettonde har visat sig från sin värsta sida.

 

Så nu tänker jag göra det jag gör bäst. Svänga på situationen och bli lite mer positiv. Att förstöra en dag med att endast vara negativ går ju inte för sig. Så hur gör man? Jo.


1. Ha turen att ta långhelg, halleluja.
2. Ta en lång och varm dusch.
3. Kryp under täcket.
4. Spela lite datorspel och
5. stig upp om en timme på nytt för att lacka naglarna, sminka sig och
6. fake it 'til you make it.

 

Hoppas din dag har varit bättre. Att vägarna har varit i bra skick – trots halka och snö. Här hamnade just grannens bil i diket, men kärleken var snäll och hjälpte honom loss. Ingen skadade sig. 

Är stolt över den fina karl jag bor tillsammans med, och mediterar för att vägarna blir omskötta. Nu. Med detsamma.

 

Hoppas du får en bra start på helgen, med vila, god mat och kärlek.

Puss.

 

jJJajaja

Låås lägg upp en bild tå man siir glad ut. Längsaan ja ha sminka me nu ele laga me, så he ska ja jö saan idag. 


Bebis, vinter och katten som är hemma igen.

Skrivet av Caroline Eriksson 13.01.2017

Det gick otroligt bra att ha ansvar över nytt liv igår. Att vara barnvakt till en bebis var ju inte så farligt. Tror föräldrarna var mer oroliga. Speciellt fadern, som ringde mig redan efter en timme för att fråga hur det går. Mamman berättade att han sagt att han ”bara skulle ringa ett samtal” och hade sen kommit tillbaka för att säga ”det går bra”. Jag bara fnissade när jag såg hans namn i telefon och svarade med "Är du orolig?". Sen svamlade jag något om kattungar och blöjbyte och så var det bra så.

Jag hann tänka tanken om hur det skulle vara att ha en liten bebis själv här hemma, och kom fram till att det skulle vara ganska mysigt. Men något sånt behöver ni inte förvänta eller vänta på förrän huset är färdigt. När och hur skulle man ha tid att bygga mellanväggar om man hade foglossning eller en liten pys att ta hand om?

 

Tydligen blir man lite trött också av att vara på alerten och tolka en bebis uttryck. Somnade ganska hastigt på soffan efter att bebisen återförenats med sina föräldrar, och vaknade upp till ett vinterlandskap.

Vill inte ens veta hur många centimeter snö det föll igår, eftersom det knappast gör mig gladare.

Jag har blivit mer och mer feg för varje vinter. Blir ännu mer rädd när jag ser alla bilar som bara stressar och kör om en. Speciellt den bilen som körde om mig i 100 km/h för någon helg sen tillbaka. Just före en uppförsbacke. Undrar vad som kan vara så viktigt att man riskerar att fara i diket? Jag har testat vara i diket två gånger, och det är inte så jäkla roligt.

 

Som en gammal tant körde jag sakta men säkert, med sambon vid min sida, till svärföräldrarna i vinterlandskapet. Hämtade hem Mr Fantomen som säkert hade velat stanna kvar lite längre.

Istället för att gå runt deras hus en gång och vara nöjd med motionen, gick han runt tio gånger här hemma och såg på oss med en menande blick; ”Var det inte mer än så här?”.

 

Men alla katterna, och vi, har sovit gott hela natten och jag är redo för en ny (arbets)dag innan jag tar långhelg, halleluja.

Jag tänker inte ha bråttom någonstans och hoppas ni alla tar det försiktigt i trafiken och värdesätter er själva.


Som en hök vid hennes sida.

Skrivet av Caroline Eriksson 12.01.2017 | 1 kommentar(er)

Just nu sitter jag tyst som ett ljus bredvid världens härligaste barn. Jag vakar som en hök vid hennes sida och hör varje andetag. Funderar hur i hela friden folk får för sig att vilja ha barn, för den oro jag känner är nästan lika stor som kärleken. Sist och slutligen är det kärleken som vinner, tack och lov för det. Det får lite av rädslan att försvinna. 

 

Vi har det bra. Vi har sovit, ätit, rapat, pruttat, bytit blöja och sett på spännande lampor.

Katterna ser på henne med skräckblandad förtjusning och håller sig på säkert avstånd.

 

Och hur kommer det sig att föräldrar klarar av att blogga? Bara det här inlägget har tagit två timmar och trettio minuter att skriva.

 

IMG 1998


Så mycket blod!

Skrivet av Caroline Eriksson 12.01.2017

Om män hade mens, så hade det nog säkert blivit uppfunnit något häftigt botemedel mot mensvärk - så ingen jäkel behövde uppleva det. 

 

På tal om mens. 

 

Satt och såg på Games of Thrones med sambon. Det var, som vanligt, en lite blodig scen och sambon utbrister:

"SO MUCH BLOOOOD, I LOOOVE IT!!!!"

och efter några tysta sekunder så tillägger han: 

"Kanske fel tid på månaden att säga så?"

 

:D 

 

Bättre att skratta, än gråta.

 

giphy3

 

På tal om Games of Thrones. Hur länge är det egentligen tills vi får se nya säsongen? Blir så spännande!


Han fattas mig.

Skrivet av Caroline Eriksson 12.01.2017 | 3 kommentar(er)

Ni har inte sett så mycket av Mr Fantomen nu, varken på bloggen eller instagram, och här är orsaken:

Han är på sköjtas till svärföräldrarna.

 

Han brukar göra så ibland, och ser det säkert som en rama semester. Vem skulle nu inte göra det?

Han får ett helt stort hus för sig själv, får sova i sängen eller den stora pafflådan som han hittat. Under julen sökte allihopa läääänge efter honom, när han bara låg i den och myste. Han får all mat för sig själv, säkerligen i fina bitar då jag förklarat för svärmor att han har dåliga tänder. Svärföräldrarna uppskattar hans närvarom, och han får all uppmärksamhet.

Och bästa av allt: han får göra alla behov INOMHUS. 

 

 

Så han lider inte. Men jag börjar göra det.

 

Kanske är jag bara extra känslig, men det är sjukt hur man kan sakna ett djur. Speciellt när vi ändå har Mohicana och Leila här hemma, som för övrigt har börjat bete sig lite som Mr Fantomen.

Igår morse vaknade jag upp med Leila bredvid mig i sängen, hon som aldrig är där. Mohicana har börjat chilla med mig på soffan eller på skohyllan, platsen som annars är frassens.

 

Nej. Det har säkert varit roligt för Mr Fantomen att ha varit på lite semester till svärföräldrarna, men efter att vi har varit barnvakt idag så åker vi upp för att se om han vill komma hem igen. 

 

fanttispaframand

 

Så här gott mådde han när han for dit för ett par dar sen.

Han hälsar nog till alla er bloggläsare som också saknar honom. ;-)


Spår från ett tidigare liv på vår tomt.

Skrivet av Caroline Eriksson 11.01.2017

När jag och sambon arbetade på tomten förra veckan, behövde jag liten andningspaus från alla tunga stockar. Speciellt efter att jag stått på knäna och spottat ut det sista slemmet från förkylningen i snön. Så jag började utforska marken vi nu äger.

Skogen vi köpte har varit med länge, och på såna ställen kan man se ledtrådar från ett tidigare liv.

 

På vår tomt har vi bland annat en gammal skrotbil. Den är så väl gömd att man inte ser den i första taget.

En Toyota från vem vet när, som inte går att fixa upp för något. På motorhuven är en stor sten, och det som en gång i tiden varit vackra säten i bilen är nu täckta med mossa och oidentifierade växter.

 

Den här bilen är inte något som skulle störa oss, eftersom vi inte skulle se den från huset. Men jag tänker på ett framtida barn och våra katter som säkert skulle hitta den och få blodförgiftning eller något.

Så innan den försvinner från tomten vår, passade jag på att föreviga bilen på bild.

 

bilen 1

bilen 2

bilen 3

 


Vad jag vill lära er om SKAM

Skrivet av Caroline Eriksson 11.01.2017 | 2 kommentar(er)

Efter att ha avstått från nyheter, facebook, blogg och alla sociala medier under en vecka, gjorde jag en liten undersökning för att se vad som hänt i bloggvärlden medan jag var borta. Vad pratade ni om? Vad var det viktigaste för er att skriva om?

 

Och det var Skam. Fortfarande.

 

Den norska serien om tonåringar som hånglar, super, sexar sig och finner drama i var och varannan scen. För en bra tid sen kollade jag igenom alla tre säsonger för att se vad folk talade om. Satt med skämskudden första avsnitten på grund av allt hånglas, och sen blev jag bara nyfiken för att se vad serien ville lära ut.

Det här är vad jag vill lära ut er unga som ser på serien, eller de som faktiskt lever liv som de i Skam:

 

1. Lita på människor. Livet blir väldigt tråkigt om du går runt och är osäker på allt och alla.

2. Gå inte igenom din partners telefon. Det säger mer om dig än om partnern.

 

giphy 4

Isaks kompis "vad-han-nu-hette-igen" som avdramatiserade psykisk ohälsa och sexuell läggning på ett skönt sätt, är en av mina favoriter. Han verkade i alla fall sig själv och glad.

 

3. Kallar dina vänner dig för slampa fler än en gång – fundera varför du är vänner med dem.

4. Ett nej betyder nej, och förstår inte en person det så måste du söka hjälp från någon annan. Kanske inte åka ut på en dejt till någon kulle i mörkret. 

 

giphy2

Har läst sviiiinmånga kommentarer om att Noora och Williams förhållande är "relationship goals" som barnen säger idag. Inte för mig. Har alla glömt hur han hotade henne flertal gånger, och tänkte utnyttja hennes bästa vän, bara för att få en dejt med Noora?

 

Och nej, man kan inte "fixa" någon som har tydliga aggressionsproblem eller är en "badboy". 

 

5. Kärlek är nog inte så komplicerat när man väl finner ”den rätta”. Och det finns inte en endaste rätta, men hittar du någon som respekterar, accepterar och älskar dig för den du är: då är det den rätta.

6. Blir någon i din närhet drabbad av psykisk ohälsa eller annan sjukdom – var där då, för hens skull, även om du själv är rädd eller inte förstår.

 

giphy 1

Den bästa säsongen av alla tre, är absolut tredje. 

 

7. Blir du våldtagen, utnyttjad sexuellt eller misshandlad – känn ingen skam eller lås in dig i dig själv. Sök hjälp, anmäl och låt andra kämpa med dig så du får någon slags rättvisa i eländet.

 

giphy 2

Den här personen i serien skulle behöva skräpphängas. Obehaglig typ.

 

8. Var med personer som lyfter dig, än håller dig tillbaka.

9. Sluta snacka så mycket skit om andra.

10. Sist men inte minst – livet behöver inte ha så mycket drama i sig. Är det faktiskt ett sånt drama unga människor upplever dagligen idag, som serien visar? Isåfall måste det ju bli någon ändring och jag får börja föreläsa i skolor hur man ba tar det chill och lämnar energitjuvar på utsidan.

 

giphy 3

De här typerna verkade ju hur roliga som helst. Synd att de inte var tillräckligt tuffa och dramatiska för att ha mer plats, för de var riktigt glädjespridare.

 

 

Men som jag även skrev i slutet av min vege-vecka och som jag skriver igen:

Folk får äta precis vad de vill, och de får se på precis vilken tv-serie de vill. Det är ju inte världens grej egentligen om man är för eller emot något så värdsligt. Eller hur?

 

 

Och vad tyckte jag sist och slutligen om serien? Jag gillade den, annars hade jag inte sett den. Även om den gav mig halvt ångest ibland.

Tredje säsongen var bäst.

 


Att ta hand om ett litet barn

Skrivet av Caroline Eriksson 10.01.2017 | 3 kommentar(er)

Eftersom jag inte är medlem i någon kyrka eller annars är så religiös av mig, så kommer jag aldrig kunna bli en fadder till något barn. Även om jag är rätt så helig och har mycket att lära ut.

Så det var lite tråkigt när jag och kärleken blev tillfrågade om vi ville vara faddrar till ett litet barn.

Men, Tant Carro blev jag, och kommer att vara världens bästa tant. Jag och Farbror Kärleken kommer den här veckan att ställa upp som barnvakt till världens bästa bebis. Det är inte för en lång stund, men det kommer att bli spännande.

Vi har ju aldrig tagit hand om ett barn tillsammans.

 

Det är så pass spännande att jag ville öva lite idag på hur man tar hand om en bebis. Hur man lättast tar bort en overall så inte barnet får värmeslag. Utan att skada barnet. Jag vet att de inte går sönder, men har svårt att få in i huvudet att bebisen är några månader nu, och inte en månad. 

 

Lillbebisen tycker bäst om att sova på mage på ens bröst, så har redan planerat hur det ska se ut när vi väl är barnvakt:  Jag ligger blixstilla på soffan med barnet som sover sött. Kärleken får passa upp oss med filtar och kuddar.

Om barnet skulle skrika, så är det ingen fara. Sjunger jag lite Robbie Williams låtar så tystnar hon.

 

Förhoppningsvis behöver vi inte byta blöjor. Men bara för att jag skrev det så blir det väl kackakalas.

 

 

Att bli tillfrågad om man vill bli fadder – det är en ära. Men att bli Tant Carro, och att någon litar på att man kan vara barnvakt – det är banne mig den största äran.

 

resizedimage800533 4 IMG 9899