bloggheader4

Visa alla inlägg skrivna februari 2017

Om jag vann en miljon.

Skrivet av Caroline Eriksson 23.02.2017 | 1 kommentar(er)

Om du vann en miljon (eller miljard om vi ska drömma ordentligt) på lotto, vad skulle du göra då? 
De flesta skulle kanske svara: ta ledigt från / sluta jobbet.

 

Jag skulle inte sluta jobba. Istället skulle jag:

- Köpa en stor traktor med tillhörande chaufför, som skottade vägen åt mig vart jag än for. 

- Gärna skulle traktorn, samtidigt som den tar bort ALL snö, lämna efter sig vackra blad av rosor.

- Jag skulle betala av huset och samtidigt bygga den lyxigaste kojan åt katterna, så de får ha tak över huvudet även när de är ute och leker av sig.

- Huset vi bygger skulle få en rama pool, som man kan simma runt i.

- Ha en fotvårdare som pysslar om mina fötter, minst en gång i månaden.

- Samtidigt som jag spelar roliga spel på playstationen jag köpt för miljonen.

- Bjuda sambon med på en resa upp till norr för att lära oss lite samiska. Samt paja renar.

- Varje måltid skulle ha svartvinbärsgele som tillbehör. Tills jag tröttnar, då hittar jag något annat gott tillbehör. 

- Vet inte hur mycket pengar jag hunnit spendera nu, men jag skulle såklart ge en stor summa till mamma och syskonen.

- Så måste ju pengar till välgörenhet också så alla barn får möjlighet att gå i skola, få medicin och en menskopp till alla menstruerande kvinnor som är utan mensskydd.

 

Vad skulle du göra?


Näthatet.

Skrivet av Caroline Eriksson 23.02.2017

Kategorier:

”Du är en kafir, en infidel, och du förtjänar att brinna i helvetet.”

En av de mer påhittiga kommentarerna jag fått under min tid som bloggare.

 

Från och med idag så behöver du ett facebook-konto för att kunna kommentera på Vasabladets artiklar, och det säger jag ”Halleluja!” till. Självklart är alla inte glada, men man kan aldrig göra alla nöjda.

Förstår att alla inte har facebook, men det jag förstår mig på är anonyma kommentarer. Näthatet som finns omkring oss.

 

Livet var lite lättare för redan tio år sen, då man satt över en kaffe för att skitsnacka. Under den där kaffekoppen kanske ilskan hunnit rinna ur kroppen, och det tog för mycket tid och energi för att skriva ett argt brev. Idag lever vi livet genom en skärm.

Plötsligt är det lätt att hitta någon att fokusera sin ilska på, även om det inte finns någon som helst orsak till det. Du behöver inte ens känna människan, vilket underlättar hatet.

 

Jag publicerar anonyma kommentarer, men inga elaka kommentarer. Vill som inte låta en frustrerad människa infektera bloggen. Det är inte mitt ansvar att publicera alla kommentarer. Det är mitt ansvar att inte låta någon skriva precis vad som helst. Speciellt inte om det kan betyda att någon blir skadad, eller att det kniper till i magen av att läsa orden.

Idag är det tack och lov evigheter sen någon gick över den där gränsen som får mig att göra valet om en kommentarer ska publiceras, eller bara sparas som spam. De som är spam-kommenterar är 1. dumma, 2. fittiga, 3. eller som kan skada andra. Blir man riktigt till sig och inte lugnar ner sig, så väntar en polisanmälan.

 

För även om jag idag har lärt mig att låta skitsnack och elaka kommentarer rinna av mig, finns det unga människor i världen som valt att ta sitt eget liv. Tänk att det gått så långt att man väljer att avsluta sitt liv, istället för att möta näthatet varenda evigaste dag. Det är något vi inte kan blunda för.

 

 

Jag förespråkar alltså unga som gamla att ta tag i näthatet. Ring föräldrar till författarna av näthatet, polisanmäl de som inte slutar. Som hotar. Tillåt inte någon att trycka ner dig. Vasabladet gör rätt i att ta kontrollen över kommentarsfältet, eftersom man kan aldrig veta hur en annan människa reagerar av det näthat de möter i ensamheten.

I detta liv vi lever idag så är det lätt för alla att ha en egen åsikt, och det är bra. Det är dock skillnad på att ha en saklig åsikt och vara kritisk, eller att ba försöka göra livet jobbigt för en annan människa.

 

När vi börjar behandla varandra respektlöst och inte tänker på konsekvenserna av ord, är det kanske ett facebook-konto som krävs för att man tänker en extra gång innan man skriver.

Kanske det är just ett riktigt namn med bild, som är den där nerven som säger ”Ska du verkligen skriva det där? Är du inte lite väl hård?”.

 

 

Sen så finns det alltid de som kommer att vara elaka, men de vet bara inte bättre. All frid å kärlek till er alla.
Och ta ingen skit, som Grynet skulle säga. <3

 

13239177 10153957105943880 2306254787525563982 n


Ska vi starta en klubb?

Skrivet av Caroline Eriksson 23.02.2017 | 2 kommentar(er)

Som liten hann man vara med i många häftiga och superhemliga klubbar. Många gånger tror jag knappt vi själva visste vad klubben gick ut på. Vi var bara nöjda att få vara med i en klubb. Få känna sig speciell för en dag. Glömma den dagen efter. Skapa en ny, lika häftig och superhemlig, klubb.

Nu tänker jag som så att jag tar och startar en klubb, MED ER.

 

Vi kan kalla den: "Vi som ogillar detta p*ssväder och gärna ha sommar året runt. Kanske lite höst går för sig, men längre än så går vi inte".

Passligt långt namn för en klubb som betyder kort och gott att det får vara nog med vintern nu. Vi kan samlas en gång i månaden, äta vårrullar och dansa till "jaa jaa maj kocko jambo". (mr president - coco jamboo,  min favoritlåt som liten. när jag läser texten idag så är den rätt så... icke-barnvänlig)

Resultatet av vår klubb skulle bli härlig vinter, utan en massa livsfarlig snö på vägarna. För ingen har ju ändå råd eller tid att ta hand om vägarna nuförtiden. 

 

Jag som var så lycklig och harmonisk igår, mest på grund av vädret. Bar asfalt. Normal hastighet i bilen, utan att vara rädd att köra till skogs. Kunde ju till och med se omkring mig. Fantiserade om huset som ska på plats om x-antal veckor, och hur härligt vårvädret skulle underlätta allting.

Ena kollegan sa något i förbifarten om att det skulle snöa, mycket, och ja ba fnissade och tänkte "Nå aaaalder".

Tji fick jag. En timme senare började det snöa, och slutade som aldrig heller. 

 

 

Nä höni. Klimatförändringen är inte så skrämmande just nu. Gärna får den slå till. Mesama. Med sommar, sol och värme.  

 

resizedimage800533 IMG 2494

Förra årets takatalvi och en besviken Mohicana.

Överväldigad av härliga känslor.

Skrivet av Caroline Eriksson 22.02.2017

Är du en crazy cat lady, som mig, eller ba vill ha ett tidsfördriv? Nu ska jag tipsa dig om världens bästa sida som låter dig rita enkelt och som resultat får du ett konstverk som är värd att hänga upp på väggen. *

Enkelt kan du rita vad du vill. Skor. Hus. Väskor! Jag valde (såklart att rita katter och har fått förträffligt vackra resultat.

 

mjaaaaau

 

Sidan heter affinelayer (klicka på namnet för att komma till sidan) och låter dig enkelt göra katter av enkla ritningar.

Alltså, bilden du ser till vänster är det jag ritade. Sen tryckte ja ba på "process" och resultatet blev en katt med många ögon.

 

Och som jag har "ritat" nu!

kisssoon

 

Den första blev någon slags gudomlig katt med ett tredje öga.

 

 

kissonamjaaaau

 

Sen fick den gudomliga katten fyra vänner. Den sista kallar jag "Travolta".

 

 

* På tal om konst så är jag helt överväldigad av den respons jag fått de senaste dagarna, på grund av min egen konst.

Delade med mig av målningarna på facebook, instagram och här på bloggen och har fått så många fina kommentarer. Det som berört mig mest är när folk till och med vill köpa det jag skapat.

 

TÄNK. 

Någon vill hänga upp mina målningar på sina väggar!

 

Det känns overkligt men härligt. 

För det första så har jag lärt mig att ta till mig positiva ord. Det om något är viktigt att arbeta på. Att kunna säga tack, och omge sig med kärlek. Att glömma att det ens skulle existera en jantelag och bara säga: "Jamen visst! Jag kan vara värd detta. :)"

 

Hur det än slutar, så är det fint att veta att ba man delar med sig och gör något fullständigt med kärlek (och ba i goda tankar) - så får man så mycket mer härligt tillbaka. Bara det att du delar med dig av snälla ord, kan göra så mycket för en annan människa. 

 

Puss på er.


Naken kvinna.

Skrivet av Caroline Eriksson 22.02.2017

Min första tavla, fast det är den tredje målningen jag visar er. He e en naku brud.

Grattis på lill-löödan.

 

tavla2


En normal dag, med mycket att göra.

Skrivet av Caroline Eriksson 21.02.2017 | 1 kommentar(er)

Är det inte underligt hur det vissa dagar känns som att ingenting händer, medan andra dagar händer det mycket och lite till? Ibland träffar man inte vänner på en vecka medan andra dagar träffar man alla på en och samma dag. Som ba.. var är balansen?

Dock har det varit någon slags balans idag. Jag har ganska fritt bestämt själv hur dagen skall se ut och vad jag gjort av timmarna. Framförallt har jag själv bestämt hur jag förhåller mig till dagen. Och det, gott folk, är härligt.

Och om någon undrar hur "en normal dag med mycket att göra" ser ut för mig, så är det så här:

 

Alarmet väcker mig tio minuter före sex på morgonen. Sambon som får sova en timme längre vaknar också av alarmet, och väcker mig som redan hunnit somna om. Sen somnar han om och jag stiger upp.

Yrvaket går jag fram till kaffekokaren som sambon laddat färdigt åt mig kvällen före. Medan kaffet kokar så fixar jag mig i ordning för arbetsdagen. 

Känner jag mig energisk så flätar jag håret, annars får det vara i en hästsvans. Under morgonskift har jag inget mer smink på mig än foundation, mest bara för att se piggare ut. De gånger jag varit helt utan smink har folk frågat om jag mår bra. Undrar varför? ;) 

 

Tio minuter före sju så lägger jag på kaffe åt sambon, pussar honom hejdå och åker iväg till arbetet. På arbetet gör jag superhemliga saker hela dagarna som jag inte skriver om.

Den här dagen hade jag en kortare arbetsdag, men det betyder inte att arbetet tog slut för dagen.

 

Efter att jag tvättat upp mig och lagt på mig normala kläder, kollat igenom mejlen, skivit ett blogginlägg och dansat till en pepp-låt åkte jag iväg för att fotografera porträtt.

 

Det är roligt att fotografera andra, vare sig det handlar om bröllop, porträtt eller bilder på djur.

Den här snart femmånaders bebisen var den yngsta hittills jag fotograferat.

 

IMG 3357

Här är bebisen som har börjat skratta, med ljud! Det härligaste som finns. Mitt hjärta blev så varmt och jag skrattade själv så jag fick ont i kinderna.

 

Ofta vill jag börja på med redigeringen med detsamma efter fotograferingen, för att bli färdig någon gång. 

Om jag räknar sammanlagt alla timmar jag lagt på arbete och fotojobbet idag så är jag uppe i en nästan 10 timmars arbetsdag. För mig är det mycket. Mer än jag annars är van med, även om jag är fullt medveten om att egen företagare har betydligt längre arbetsdagar. 

 

Än är jag inte helt klar med bilderna, men klockan blev mycket och jag ville dricka kaffe med kärleken som vid den här tidpunkten hade kommit hem. Och komma iväg från datorn.

För mig är balansen att kunna ta det lugnt även då det är en hel del att göra. 

Så efter det har jag bara myst med sambon, handlat, ätit god mat och vilat på soffan. 

 

I morgon är en ny dag.

 

Vad har du gjort idag?


Färgernas betydelse (i denna målning)

Skrivet av Caroline Eriksson 21.02.2017

Det här är målning nummer två. Även här var jag rädd att pappret skulle brista efter alla lager av vatten och färg jag lagt till. Men hon höll, tack och lov.

Jag önskar ni kunde se målningarna i verkligheten. Känna och se färgen som halvt lever sitt eget liv, istället för att ha en skannad bild att se.

 

Tavla1

 

Under tiden jag målar tänker jag inte på färgernas betydelse, utan far endast på känslan.

Målar, målar om, och låter den vila innan jag endera fortsätter eller känner mig färdig. Ändå är det intressant att se hur stor roll färgerna spelat in i slutändan, eftersom de egentligen är allt.

 

Kvinnan du ser på bild är som vilken människa som helst. Hon har, som alla, en egen historia att berätta. Den historia hon berättar, får du fantisera själv. Det jag kan ge som hint är färgernas betydelse.

Färger har flera olika betydelser. I den här tavlan står färgerna för det här:

 

Orange står för liv.

Grönt som både står för natur och lugn, samt en maskulin och mer konservativ, förmögen symbolism har får ta mycket plats på enda halvan medan..

Gult  står för glädjen och den optimistiska och logiska sidan.

Röd för upphetsning medan 

Lila är en färg som symboliserar mystiken.

Blå är en färg som balanserar, skapar lugn och står för fokus. 


Alla goda ting är tre

Skrivet av Caroline Eriksson 21.02.2017

Tre saker jag skulle vilja uppleva igen: Första gången jag mötte kärleken, bara för att ha i åtanke att den där karln faktiskt skulle vara "kärleken". Sen så finns det säkert händelser som vore roligt att uppleva igen, men att det är så mycket roligt på kommande att jag hellre upplever nuet och det som komma skall - än att gå bakåt i tiden.

 

Tre saker jag uppskattar: Just nu är jag inne i en enorm period av endast tacksamhet till livet. Att jag får leva och ha turen att ha alla som jag älskar i liv och vid min sida och närhet i livet. Annars så uppskattar jag god sömn, god mat och ja... livet. 

 

Tre saker som jag vill ha: Fred på jorden och bättre livsvillkor för människor i andra länder. Jag vill ha huset på plats, utan problem eller större motgångar. ;) En hund, även om jag inte vill gå ut på promenader i regn eller minusgrader. Allt man vill ha kanske man inte ska skaffa. 

 

Tre saker jag älskar att göra: Just nu älskar jag att se på dokumentärer om andra människors livsöden, även om jag blir ledsen över hur det är ställt på många ställen och väldigt nära oss i världen. Jag älskar att kramas och pussas. Och så är det ganska mysigt att kramas med katterna och kamma deras pälsar.

 

Tre ord som beskriver mig: Helt otroligt bäst.

 

Tre saker jag vill bli bättre på: Ha bättre tålamod, speciellt när jag är hungrig. Jag vill bli bättre på finska. I alla fall att tala språket utan att vara blyg eller rädd för att säga fel.

Sen så tror jag att jag är rätt så bra på det mesta, men att man alltid kan försöka göra sitt bästa och vara öppen för att lära sig nya saker, för att kunna utvecklas.

 

Tre saker jag inte kan vara utan: Jag vill tro att materiella ting inte betyder något, sist och slutligen. Att när det väl kommer till kritan så handlar livet om att känna att man har en mening och gör något meningsfullt. Inte hur många datorer eller hur många hundralappar du betalat för ett klädesplagg eller telefon.

Men om man ska vara materialistisk så kan jag inte vara utan dator, kamera och telefon. Även om telefon mestadels är på ljudlös idag.

 

Tre drömmar jag hoppas blir verkliga: Jag vinner på lotto och blir miljonär. Fortsättningsvis arbetar med det jag tycker om och är bra på, utan att regeringen gör arbetsvillkoren alldeles för dåliga för vårdare och personer som faktiskt arbetar med att försöka göra gott.

Och så att jag får leva lyckligt i alla mina dagar tillsammans med kärleken, våra katter och kanske något barn med kärlek och hälsa. Och att de omkring oss också får ha hälsa och kärlek.

 


Mitt konstverk

Skrivet av Caroline Eriksson 20.02.2017 | 2 kommentar(er)

Har suttit och funderat i evigheter vad jag ska skriva om den här målningen, som är en av de jag gjorde i helgen, men kommer inte på något. Vad ska man skriva? Är inte konst till för att beskådas? Att låta er fantasi komma till användning och känna känslor.

Det är i alla fall vad jag tror konst är till för. ;)

 

tavla3

 

Så det här är i alla fall min tredje målning jag gjort. Som ni ser så tycker jag om att använda mycket färg. Använder mig av vattenfärger, eftersom det var det som fanns att ta till här hemma. Flera gånger under processen hinner pappret bli så vått att jag är rädd att det ska gå sönder, men det är så roligt att få leka med färgerna. 
Att inte veta hur något sist och slutligen blir, men att få experimentera sig fram och bara ha kul.

 

Det är jag på bild, men ändå vill ändå inte kalla det för ett självporträtt. Det är en glad tavla, i regnbågens färger. Så betraktar jag mitt konstverk.


En månad av fananamma

Skrivet av Caroline Eriksson 20.02.2017 | 1 kommentar(er)

13913629 10154166855998880 3042266482960044052 o

 

På bild ser du ett och annat som internet menar ska ha hänt åt min kropp under denna månad utan tobak. Ja, och så ser du hur glad jag var i somras då jag och sambon bestämt oss för plats att bygga hus på. Då fick vi fem liter blåbär på en halvtimme, och idag har jag svårt att känna igen platsen, eftersom alla träd du ser på bild är borta nu. 

 

Men tillbaka till tobaken. Idag är det alltså en månad jag varit utan, och det har gått fruktansvärt bra. Men det visste jag ju redan före jag slutade. Hela processen har varit längre än en månad, eftersom jag  bestämde  mig  en bra tid innan jag väl slutade. 

 

Känner mig fortfarande inte som en ny människa, för det har ju ingenting med personligheten att göra vare sig man röker eller inte. Man är ju fortfarande en älskvärd och kärleksfull människa. Är fortfarande den blekfis jag är född till, och det gör mig ingenting. Finns ju smink. 

Har aldrig sprungit ett maratonlopp eller motionerat desto mera, så vet inte om konditionen är bättre. 

Det jag vet är att jag inte känner behovet av tobak, och det känns bra. 

 

Nästa gång jag uppdaterar er om läget så är om en månad. Mestadels för att det känns onödigt att tänka på något man annars inte tänker på, en gång i veckan. Men om en månad så säger jag åt er att jag varit två månader rökfri. Okej?