Visa alla inlägg skrivna februari 2017
Ett beräknat datum.
Förra veckan fick jag ett besked som fick mig att dansa på platsen. Vilket var mitt på gatan. Kan tänka mig att känslan som fyllde kroppen, är den samma som när ett kärlekspar sätter ett datum för bröllop. Eller när man ser sitt barn för första gången, endera på bild eller hör hjärtslagen vid ultraljud. Då du ätit något riktigt gott, som får dig att känna smaken av himlen. När du förlorar dig själv i en härlig känsla av kärlek. Då du är riktigt nykär.
Jag fick samma känsla som då sambon gav mig en sten som han slipat och format till ett hjärta, och lagt in våra initialer i den. Känslan är svår att beskriva, men hela kroppen pirrar av kärlek och glädje.
Vi har ett beräknad datum för när huset ska komma.
Egentligen har vi haft ett datum länge, men eftersom vi kommit så långt på tomten och jag är en själ som vill ha allt med detsamma, fick vi ett tidigare datum.
Jag kan på en hand räkna nu när socklet ska göras och vet vilken vecka huset anländer. Vilket inte alls är länge efter socklet.
Huset kommer att vara helt klart på utsidan, och sen får vi börja arbeta själva på insidan. Jag väntar, längtar och känner en sån glädje. Det börjar kännas verkligt.
Även om jag ibland har lite mardrömmar om huset. I senaste drömmen stod jag framför en grund av betong och fick panik över hur sängen skulle få plats. Hela huset var ju ba TRE KVADRATMETER.
Här har jag ritat vårt hus, till er. Visste ni att jag som liten unge ritade mestadels hus? Inte såna som du ser på bild nu, utan ritningar som när man vill se en planlösning av ett hus. Hahaha :D
Vårt hus är ett enplanshus med pulpettak. Stora fönster som tillåter solen att lysa upp det som ska bli vårt hem. Huset är placerat att den följer solen. Vårt sovrum är svalast, från mitt kontor får jag njuta av naturen och där vi spenderar vår vakna tid är det ljust. Vi kommer att kunna gå ut på terrassen efter bastun, för att njuta av en cider i kvällssolen.
Det är stor och öppen planlösning så man kan umgås med nära och kära, vare sig man står i köket eller vardagsrummet. Det enda som skiljer en åt är en stenugn som värmer huset och skapar myskänsla.
Vi vet redan hur inredningen blir i badrum, kök, hall och grovkök. Det var roligt att få se hur en inredare kan se hur vårt hus blir, även om vårt hus inte blivit byggt än. Förstå och få med alla våra önskemål. Vet ni vad? Det blev perfekt. Vi har gått runt som stolta föräldrar och visat bilder av vår inredning åt alla nära och kära. De bilderna ska ni också få se så småningom.
Men nu ville jag mest ba berätta att VI HAR ETT BERÄKNAT DATUM och JAG ÄR SÅ JÄKLA GLAD.
Wihoo.
Mer eller mindre duktig.
Idag har jag varit orökt i tre veckor. He tar se fortfarand, sa pyroman.
Många har sagt att jag är duktig, och jag försöker själv att inte tänka så mycket i de banorna. Tror ju inte att en person blir mer eller mindre duktig av att ha, eller göra sig av med, en last. Det ska ju inte behöva vara det enda man ser till hos en människa, eller?
Men jag tar till mig och säger "Tack". Sen tänker jag inte så mycket mer på det.
Har inte märkt av något särskilt hos hälsan. Fortfarande samma blodtryck, om dock inte lite lägre, vilket gör mig väldigt yr ibland. Har inte bättre smak- eller luktsinne, men det beror nog bara på karaflunssan som fortfarande härjar efter mellandagarna. Skulle man inte få bättre immunförsvar av att sluta röka?
Tiden går av sig själv, även om jag inte har samma tidsfördriv.
Har fortfarande inga supertips att ge er som vill sluta röka. Det jag gör är att jag fortfarande tar en dag i taget. Är snäll mot mig själv och försöker leva som förr. Jag struntade i böcker och andras råd. Lyssnade till mig själv och var inte så arma hård.
När du är snäll mot dig själv så orkar du vara i ditt eget sällskap. Och det här är väl tips som de flesta kan ta till sig.
Puss på er, och hoppas ni får en bra start på veckan. I nästa blogginlägg delar jag med mig av något pirrigt och spännande.
När man måste kompromissa.
I alla förhållanden hamnar man att kompromissa lite. Det är helt normalt.
Så när både jag och Mr Fantomen ska ha samma del av soffan så måste vi kompromissa för att inte bli stridande. Det du ser på bild är alltså en mysig kompromiss.
Och nu är helgen slut. Den har varit händelserik med dop och arbete, och idag har jag tagit två gubbvilor efter arbetsdagen.
I morgon har jag massor att berätta åt er. Mycket roliga saker som det bara pirrar inom mig att få berätta. Men nu ska jag vila och så hörs vi i morgon.
Hoppas ni har haft en underbar helg. <3
Finland välkomnar.... TRUMP?!
Vissa delar av detta hysteriska klipp fick mig att skratta så tårarna sprutade. Kan ni gissa vilka? :D
SÅ. Nu hoppas jag att ni får en underbar helg. Ta hand om er, underbara människor.
Puss.
Skillnaden på män och kvinnor.
Sebastian, eller Pappamonologerna som han är mer känd som, bloggar och gör det bra. Vore det inte för honom hade jag knappast hört om en kvinnas åsikt om hur andra kvinnor ska vara eller göra. Speciellt när det kommer till barnuppfostran.
Haha nääää. Skoja ba.
Det är så vardag för mig, att jag är lite rädd att ishockeyspelarens frus kommentar om att en kvinnas roll är att vara hemma med barnen, speciellt när barnen är små, skulle ha gått in genom ett öra och farit ut genom andra.
Välkommen till patriarkatet. Där männen i grupp har en mer ekonomisk, social och politisk makt i samhället. Det betyder inte att allt är mannens fel, utan att det är så här många blivit uppfostrade till att något ska vara. Att de flesta branscher med högst lön är mansdominerande. Folk lyssnar i allmänhet mer till en mans åsikt. Kvinnors insatser bli mindre värderade, och därför höjer ingen på ögonbrynet om en kvinna väljer att vara hemma.
Mannen förtjänar mer, han ska arbeta. Kvinnan ska vara perfekt, smal och stanna hemma med barnen. Männen har inte alla fördelar, det säger jag inte. Men det finns en skillnad hur män och kvinnor blir bemötta i samhället, även om de väljer att göra ungefär samma val.
På min facebook finns det flera par som valt att dela upp föräldraledigheten lika. Det betyder inte att de blir lika bemötta. Den status männen skriver ”Hejdå arbetet, syns om ett år! Nu ska jag vara hemma med gullebebis!” blir hyllade. 40 kommentarer och hundra gillningar. För en man som vill vara hemma med sitt barn kan nästan jämföras med Jesus. Det blir heligt.
Inte heller blir männen ifrågasatta om det är bra för barnet, om de väljer att arbeta. Det är kvinnan som fråntar mannens rätt att vara med barnet. Om en kvinna far relativt snabbt tillbaka till arbetet är hon självisk. Och när undrade någon senast vart barnet är, när en pappa far på en kaffe med vännerna?
Nu har ju inte jag och sambon barn, men jag kan ta upp några exempel ur våra liv för att lyfta fram skillnader vi upptäckt som finns.
Vi har samma utbildning och ungefär samma arbete. Ingen höjer på ögonbrynet för en kvinna som arbetar inom vården. Män blir däremot lika hyllade i den här branschen som föräldralediga pappor. De är normbrytande mirakel. (nu är miraklet jag delar livet med jäkligt bra på sitt arbete, men det har inget med könet att göra).
Även om vi har ungefär samma lön så är det sällan någon ifrågasätter vad min sambo väljer att sätta pengarna på. Jag ska ba se till att jag inte lägger min lön på onödigheter.
Folk har redan en uppfattning om hur vi ska göra, om och när, vi får barn. Ingen har påpekat åt honom hur barnet ska uppfostras. Jag däremot har redan fått på klart hur jag ska vara den bästa föräldern.
Ingen ifrågasätter om sambon kan bygga hus, medan ni kan gissa er fram till vilka kommentarer jag fått höra.
Jag och mina val blir mer granskade än min sambos. Det betyder inte att jag vill att han ska bli mer granskad, eller att ett visst kön ska behöva utstå mer skit. Nej. Bäst vore ju om man kunde acceptera varandras likheter och olikheter så långt det går. Att man ska kunna dela denna jord i harmoni. Och sluta döma andra så snabbt och hårt.
Det går inte att lägga skulden på varken män eller kvinnor här. Det är normerna i samhället som ska ändras för att vi ska få förändring. Vi måste börja leva våra liv efter vad som är bäst för oss själva, utan att vara rädd för alla pekpinnar eller andras åsikter om vad vi väljer att göra. Vad som händer om vi väljer att göra "annorlunda".
Tar vi för givet att livet ska vara på ett visst sätt, går vi miste om mycket härligheter, insikter och rikemod av se fler sidor av något.
Och nej. Barnet tar ingen skada av att vara hemma med fadern, och en längre föräldraledighet gör inte heller en man mindre manlig. Men det visste ni ju redan.
Du är armadis bra!
Jag har ju i flera veckor, eller är det månader nu (?), gått runt och varit såååå trött. Var lite rädd hur det skulle bli att stiga upp okristligt tidigt för att åka iväg på arbete. Skulle jag bli så trött att jag somnade innanför hemmets dörr? Men vet ni vad?
Det gick hur bra som helst. Har mer energi nu än vad jag hade i morse. Har fått skratta, gjort något vettigt och är riktigt glad. Gav mig själv en egoboost under arbetsdagen, för det var jag värd.
Dessutom blev detta en dag med många goda nyheter. En av nyheterna fick mig att dansa lite. Väntar nu på ett sms, så kanske jag berättar åt er också vad det handlar om. Annars låter jag det rinna ut i sanden sådär i smyg.
Det finns mycket som ger en människa känslan av lycka och meningsfullhet. Ett av dem är just arbete.
Inte på ett sätt som gör att du helt och fullständigt ska identifiera dig med det du gör. Att ett arbete skulle vara det enda som fyller din bekräftelsekanna. För även hur roligt något är så har allt ett slut någon gång.
Men på ett sätt som gör att du vill vakna på morgonen och börja dagen. Som ger dig känslan av att DU HAR EN MENING. DU ÄR BETYDELSEFULL. DU ÄR ARMADIS BRA.
På ett sånt sätt. Typ. För ett arbete är ändå något som tar mycket av din tid.
Jag sprang ju in i väggen 2009-någongång och det mesta berodde på att jag helt enkelt arbetade mig till utmattning.
Hittade ingen balans mellan att låta saker vara, och tillät mig aldrig vila eller slappna av. Var jag ledig var jag fortfarande på arbetet i sinnet. På arbetet gav jag 150% och lite till. För ”det var ju roligt, så varför skulle jag inte ge allt och lite till?”.
Efter en utmattning blir man lätt rädd över hur man ska reagera i nya situationer eller i framtiden. Kommer man kunna hålla en balans, för att inte stå med näsan mot väggen igen? Saken är den att man bara måste våga kasta sig ut igen. Pröva på nya sätt att leva.
Tror man är lyckligare om man har något att göra, än att inte har något alls som ger en något att vakna för.
Idag vågar jag säga nej, utan att få dåligt samvete. Vågar säga ja, utan att vara rädd att bli utmattad på en sekund. Jag kan njuta av mitt arbete utan att bli hög av det jag gör.
För jag vet att jag duger som jag är, utan att behöva vara perfekt eller bäst på precis allt. Jag behöver inte vara snabbast eller den som kan precis allt (även om jag redan kan det mesta).
Vet att jag är så mycket mer än det jag gör.
Och jag vågar släppa taget. Låter andra sköta sitt, så sköter jag mitt. För vi alla gör vårt bästa.
Önskar fler hade möjlighet att hitta något arbete som ger dem samma känsla av meningsfullhet.
Var som mig. Var en spilivink.
Å let go, let go(d).
Hur du vet semestern är slut:
-
Du kommer på, tjugo över åtta på kvällen, att det finns arbetskläder att tvätta. Får halvt panik.
-
Söker halv tio på kvällen efter tillräckligt rena och varma batterier att hänga upp de mest svårttorkade kläderna på. Enda orsaken för tillfället varför vi behöver en torktumlare är för att jag är en som tvättar kläder seeeent. Inte för att det är roligt, men för att det finns roligare saker att göra.
-
Du somnar ovanligt snabbt, men vaknar redan 01:30. Tror du har försovit dig.
-
Du drömmer mardrömmar om kidnappade barn och funderar om det är okej att stiga upp 04:35.
-
Somnade tydligen om och drömmer om sushi i en och en halvtimme. Blir väckt av sambon som i sin tur vaknade av ditt alarm.
-
Du går runt som en zombie, dricker kaffe och släpper ut katter som i skräck vänder om och springer in igen – FÖR DET ÄR SVINKALLT OCH MÖRKT UTOMHUS.
Semestern är slut och än så länge känns det prima. Förutom kylan. Men ska man ta och bli lite positiv så ser det ut att bli varmare väder redan nästa vecka. Wohoo! Jag har flätat mitt hår, klätt mig färdigt och är redo att omfamna dagen.
Hoppas ni alla får en riktigt underbar dag. Ta hand om er.
Puss.
Vissa saker ska man låta andra göra.
Hade allt planerat in i minsta detalj. Jag skulle göra god mat, ta vackra bilder, äta maten och fixa ihop ett fint blogginlägg åt er så ni alla skulle få äta världens bästa och glutenfriaste morotsbiffar i morgon.
Men nej.
Till mitt försvar så följde jag för en gång skull ett recept till punkt och pricka. Ett recept där alla skrev: "ÅÅÅH SUPERGOTT!" och "PERFEKT!!". Jag hade velat skriva "He gick åt helskutta".
Vet inte var det gick fel eller vad man ska kalla det som blev i stekpannan, men ätbart var det inte. I framtiden köper jag en frusen pizza varje gång jag testar på att laga ny mat.
Vissa saker kan man, och vissa saker ska man helst låta andra göra. Som mat. Sambon kan göra mat, så han får fortsätta med det. Jag kan ju göra mycket annat, och gråter inga tårar för att det inte gick som på Strömsö just idag.
Det jag dock tycker om att göra är att skratta så tårarna sprutar, och igår skrattade jag länge (åt mig själv).
Tittade på tv tillsammans med sambon, när det hux flux fanns en stor närbild av en kamel mitt i zappandet.
Ja ba: Sku du våg rid på kameler?
Kärleken ba: Joooo..... men hede va hästan ti böri me.
Jag ser tydligen inte skillnad på hästar och kameler, men det är inte hela världen. Jag fick ett gott skratt. :D :D :D
Precis alla är trötta.
Tänk om vi skulle kunna börja fira nyår nu istället? Innan ni börjar tänka ”Har hon blivit galen på riktigt?”, ska jag förklara mina tankar.
Ja, jag kanske har blivit galen. Men vem är egentligen redo för ett nytt år i december?
När det är mörkt dygnet runt, plånboken ekar tom efter julafton och vädret är endera svinkallt eller regnigt?
Efter en hel vecka av firande, mat och intryck från alla håll, lämnas man plötsligt ensam framför en lika mörk och kall tillvaro man lämnade.
Plus en ordentlig karaförkylning, nya siffror att hålla redo på och Trump som president i USA.
Det är först nu i februari, efter en vecka av semester då jag fått vila upp mig, som jag redo för nya tag. Ett nytt år.
Kanske det bara beror på semestern och sömnen, men jag är tacksam. Redo för världen igen. Redo att ta ner julstjärnan.
Det är lätt hänt att man tror man är ensam om att vara trött och lejd på allt, när man väl är inne i det.
Men loggade in på facebook, och vet ni vad jag upptäckte?
Precis alla är på ett sätt eller annat trötta just nu. * Redo för förändring. Redo för våren och prisar solen som uppenbarat sig. Och till varje ledsen människa på internet har jag suttit i min soffa och tänkt tanken ”All lycka, kärlek och kraft till dig. Och mig”.
Egentligen vet jag inte vart jag vill komma. Förutom att förklara varför jag varit lite tystare sista tiden. Jag har inte varit ledsen eller nere på botten. Jag har ba varit trött, trots alla vitaminer jag tryckt i mig hela vintern. Och jag skyller allt på vintern.
Jag har ingenting att vara trött för, och det gör mig förbannad då jag blir trött. En ond cirkel. Därför är jag glad då jag blir piggare igen.
I en vecka har jag nu sovit, ätit gott och endast tagit till mig intryck som gjort mig glad. Sett på youtube-klipp som bevisar att det visst finns kärlek i världen, fortfarande. Jag har börjat räkna ner dagarna tills huset kommer.
För nu är jag redo att börja ta i med hårdhandskarna och leva på grillad korv resten av året **.
Så... är du trött på tillvaron? Trött på mörkret och bara längtar till sommaren?
Fira ett nytt år med mig idag.
* Är det så att du verkligen inte känt någon slags energi, glädje eller någon slags känsla på flera månader så ber jag dig att söka profesionell hjälp. För din egen skull.
** Har en föreställning att man inte har tid att äta annat än korv när man bygger hus. Tur att korv är gott.
