Visa alla inlägg skrivna februari 2017
Nolltolerans mot kvinnlig könsstympning.
Tråkigt att behöva vara en partypooper ibland, och skriva om mindre roliga ämnen. OBS! Det betyder inte att det inte skulle vara viktiga ämnen. Idag är det "Internationella dagen för nolltolerans mot kvinnlig könsstympning", och det är just det jag kommer att ta upp. Igen.
Det här är ett blogginlägg jag skrev för ett par år sen. Hade sett en dokumentär som heter "The Cruel Cut", som jag rekommenderar alla att se, även om den skär rakt in i hjärtat. Den hittar ni längre ner i blogginlägget.
_2.jpg)
"12 November, 2015
Även om denna text kommer att vara hemsk att läsa, så sluta inte. Det här är viktig information att dela vidare, och genom information så kan man nå ut till andra och kanske få ett stopp på det här.
Könsstympning av kvinnor.
Varje år blir över 2 miljoner flickor i åldern 3-15 könsstympade. Det här har pågått i över 2000 år.
Kvinnlig könsstympning klassificeras i olika grupper. De tre första är de vanligaste. OBS! Ha i åtanke att dessa könsstympningar sällan sker på sjukhus i sterila miljöer med tillgång till bedövning. Det här sker vanligtvis med hjälp av ett rakblad, glasskärvor eller fickknivar.
I. Delvis eller totalt borttagande av klitoris.
II. Delvis eller totalt borttagande av klitoris och de inre blygdläpparna. Med eller utan borttagande av de yttre blygdläpparna.
III. Alla yttre delar, klitoris och blygdläpparna, skärs bort. Sedan syr man ihop all hud så att det längst mot anus lämnar ett litet hål där urin och mensblod kan rinna ut.
IV. Där man bränner, skär och skrapar bort vävnad eller för in frätande ämnen och örter in i vaginan för att göra den trängre.
Ritade bilder är kanske lättare att se på. Sen hur det är tänkt att en kvinna ska med typ III kunna urinera, menstruera, ha sex och föda barn är helt ofattbart.
Kvinnlig könsstympning förekommer i kristna, muslimska och judiska kretser. Men varken i bibeln, koranen eller tanakhen finns det någon text som uppmuntrar kvinnor att låta få sitt könsorgan stympade, så vad beror det här på?
- Det ska göra kvinnan ren, hålla henne borta från sex före äktenskap och är helt enkelt ett sätt att kontrollera en kvinnas sexualitet.
- För att dottern ska kunna bli bortgift.
- Ta bort njutningen av samlag.
- En rit för att välkomna flickan till att bli en kvinna och till vuxenvärlden.
- I vissa grupper är man rädd att klitoris ska börja växa och hänga.
- På grund av okunskap, information och det här är en sån inpräntad tradition där människor tror att det här påverkat ens kvinnas värde.
- Eftersom det här har pågått så pass länge så är det här något som människorna tror att "det är så här det ska vara".
Även om största delen genomgår denna procedur, så finns det de mammor som ljuger om att de låtit könsstympa sitt barn. Varför ljuger de om det? Jo, för de kvinnor som inte blir könsstympade blir utstötta av samhället.
Vad händer efter en könsstympning?
Skador på urinröret, blodförgiftning, infertilitet och sterilitet, anemi, benbrott (efter att flickan hållits fast), samlagssmärtor, cystor, stockning av menstruationsblod i vaginan, HIV, Hepatit B och C, kroniska infektioner och dödsfall. Och det här är bara en liten del av de följder kvinnlig könsstympning för med sig.
Det vanligaste verktyget.
På 1990-talet kom de första flyktingarna till Finland från de länder där kvinnlig könsstympning pågår. Då skulle jag förstå att det var svårt att förstå eller möta de kvinnliga flyktingarna som upplevt kvinnlig könsstympning, men idag borde vi ha mer information tycker jag.
När jag ser efter i finska lagen kan jag inte se någonstans en lagtext där det klart och tydligt står att det är förbjudet med kvinnlig könsstympning (och finns en sån lag i Finland, länka den till mig). Det jag kan se är att det räknas som misshandel.
Även om det kanske inte är dokumenterat nåt fall av kvinnlig könsstympning, så pågår det än idag. Folk som bor i Europa kan resa till utlandet dit det fortfarande är accepterat och lagligt, och det kommer det att vara så länge det finns okunskap om detta.
Det här är diskriminerande, förjävligt och kränker de mänskliga rättigheterna. Det är angrepp på kvinnornas integritet, värdighet och är barnmisshandel.
Vi måste öppna våra ögon.
Print screen av dokumentären. På bild är Leyla Hussein som själv varit med om FGM, och som idag för en viktig kamp för att få stopp på det. Klicka på bilden, eller här under, för att komma till dokumentären.
Se denna dokumentär om läget i England. <--- länk
England är inte så långt ifrån oss, och det är just den här dokumentären som skärrade mig och fick mig att vilja läsa mig mer in på ämnet och skriva detta blogginlägg. Det är tyvärr inte hela dokumentären, men det viktigaste finns med."
Kan vi komma överens om att du är värdefull?
Jag scrollade igenom facebook och såg en artikel från en hälsosida, som tipsade en hur man går snabbt ner i vikt. Fick kalla kårar som gick längs ryggraden när jag såg hur många som gillat, delat och kommenterat artikeln. Sa att de också ska pröva detta. Jag känner att jag inte kan vara tyst.
För det första: misshandla inte din kropp genom att svälta dig – bara för att du tror det skapar nån slags lycka. Det enda det skapar är näringsbrist och en zombiehjärna.
För det andra:
Kan vi komma överens om att du är värdefull?
Att den siffra du ser när du stiger på vågen, inte har något med ditt värde som människa att göra?
Att en siffra inte bestämmer vad din kropp klarar av att göra. Att den inte bestämmer om du är hälsosam. Om du är otillräcklig eller duglig.
Du duger. Precis som du är.
Kan vi komma överens om att vi kan alla försöka vara lite mer snälla? Snälla mot vår omgivning, mot naturen, ta mer vara på de materiella ting vi äger och framför allt vara mer snälla mot oss själva?
Ta mindre saker för givet, för att istället omfamna det vi har omkring oss.
Våga se andra. Prata. Eller bara sitta tysta bredvid. Det är också närhet.
Kan vi försöka att acceptera den kropp vi lever i? Minska behovet att misshandla den, endast för att passa in i en norm vi tror samhället förväntar av oss?
Att de dagar det är svårt att acceptera sig själv, fullt ut, försöker vi se oss själva med ögon som personen som älskar oss villkorslöst ser oss med. De ögon som du ser personen du älskar fullt ut med.
Kan vi försöka att inte döma andra så snabbt, och istället möta så många som möjligt. Det värsta som sker är att vi lär oss något nytt om andra. Oss själva.
Kan vi komma överens om att inte ställa så höga krav på oss själva eller andra? Man behöver inte vara bäst och perfekt på precis allt.
Du behöver inte göra alla rätt, så länge du gör det som känns för dig. Att du åtminstone försöker.
Våga fråga dig själv: "För vem gör jag det här?". Kasta den fasad du inte mår bra i.
Våga ta lite distans till dig själv. Våga skratta. Våga gråta. Våga känna känslor.
Våga dansa naken i din ensamhet. Bjuda på dig själv. Gör det du mår bra av.
Våga känna tillit till att det kanske finns någon mening med det mesta.
Du är värdefull. Älskvärd. Underbar.
Jag vill att du ska strunta fullständigt i alla bantningstips och quick fix till ”lycka”. Du vet redan bäst själv vad som gör dig lycklig. Och det har ingenting med utseendet att göra. Om inte, så önskar jag dig all lycka och kärlek på vägen till ett liv där du vågar vara dig själv fullt ut.
I kärlek.
Jag känner mig fabulous.
Jag hade tyvärr lite krångel med datorn igår och kunde inte blogga. Istället yogade jag, för första gången på länge. Vet inte varför det blev en paus, men jag vet att yoga var det min kropp behövde.
Skrev i min kalender efteråt att jag yogat, samt inom parentes: "( Fortsätt! Du mådde bra efteråt! :) )
Idag får jag skriva: "Fortsätt, även om du har lite träningsvärk!".
Det var peppande att se att jag fortfarande kan svänga upp och ner på världen. Att konsten att stå på huvudet tydligen finns i benmärgen nu. En rädsla jag övervunnit för länge sen.
Däremot att gå ner i brygga är något jag kämpat med. Det var betydligt lättare att stå på huvudet, än att lära mig lyfta upp mig själv. Men övning ger färdighet, och sist och slutligen handlar det inte om hur man ser ut eller vad man gör.
Det viktigaste är hur man känner sig.
Jag känner mig fabulous.
Ni har väl inte glömt?
För en vecka sen startade insamlingen av namn för medborgarinitiativet för Vasa Centralsjukhus, och i skrivande stund har 27 919 samlats in. HERREJEE. Underbart!
Här i byn knackar frivillga dörr för att få in namn från de som inte har tillgång till internet. Vid till exempel bibliotek finns det blanketter att fylla i. Härligt. Till och med Vasabladet skriver om att det blivit rekordinsamling för VCS i Malax, och det visar ba att det är en bra kommun jag flyttat till.
Folk ger verkligen av sig själva och sin tid för att få ihop dessa namn som betyder mycket.
Jag kan inte göra så mycket mer än att blogga just nu, och det här är något som är värt att blogga om.
SKRIV UNDER
om du inte redan har gjort det.
Det här handlar sist och slutligen om så mycket mer än språk. Det handlar om mänskliga rättigheter och att få den vård man är värd. Att man ska kunna känna sig trygg, även i de mest utsatta situationerna i livet. Och är man sjuk, vad den än handlar om, då känns allt otryggt och man känner sig väldigt ensam.
Jag hoppas att innan den här veckan är slut så finns det minst 50 000 namn som visar att de inte bara tackar och tar emot allt regeringen föreslår.
Jag har hunnit vara en del på sjukhus, i och med att jag varit sjuk i SLE. Under min SLE-tid intervjuades jag av Vasabladet för att berätta min historia om den ovanliga sjukdomen. Därför var det extra mäktigt att få förra året bli intervjuad igen, ba för att berätta om min historia om då jag blev friskförklarad.
Det finns hopp, hur förjäkligt det än kan kännas.
Tycker det blev en riktigt fin bild av mig och Mr Fantomen.
Ps. Jag tror Fantomen bara låtsades sova, för sekunden senare var han och myste med fotografen.
Here we go again
Ni kanske minns när mitt ansikte svällde upp femgånger sin storlek förra året? Jag minns det i alla fall. Något jag kommer att minnas för resten av mitt liv.
Sen dess har jag varit väldigt försiktig med vad jag stoppar på mitt ansikte. Liksom känner efter om det skulle pittra lite extra i huden, eller om jag skulle upptäcka mystiska utslag. Har dock inte reagerat det minsta. Fastän det varit peelande ansiktsprodukter som innehållit något som doftar mint. Sånt måste man ju reagera på om man är känslig. Men nej.
Så igår tänkte jag att det var fritt fram att testa ansiktsmask på nytt. Kände inte av något speciellt och mådde prima. Tvättade ansiktet noga efteråt, så det verkligen inte skulle lämna spår av någon ansiktsmask kvar. Gjorde alla rätt.
”Jahaaa... det är tydligen så här mysigt det ska vara att pyssla om sig själv?” tänkte jag och kände mig som en av alla skönhetsbloggare som har minst en ansiktsmask varenda evigaste dag.
Jag ropade tydligen hej för tidigt.
Idag är ansiktet knallrött med små knottror som bränner. Skillnaden från då är att det kliar även på armarna idag. Har shoppat och ätit antihistaminer, för att stoppa något värre kalas och kommer aldrig mer i mitt liv ha en ansiktsmask på mig. Hur organisk eller bra den än låtsas vara.
Sen tycker jag det är lite underligt hur jag klarar av smink, hårfärg (den tiden jag färgade håret) och andra produkter som inte är allergivänliga.
Jag är ett mysterium.
Maskaran på bilden har inget med blogginlägget att göra.
Bortglömda bilder på minneskort.
Vi behövde ett minneskort till något, säger inte vad, och jag har ju ett par här hemma. Tänkte kolla igenom ifall jag glömt att formatera det innan jag slutade använda det. Och jepp. Där fanns några bilder. Bilder på saker jag sålt 2015 och någon bild på mig som byter däck på bilen.
Och så dessa svanar som flyttade till varmare breddgrader, som tyvärr blev suddiga och halvt bortglömda, på grund av att jag blev till mig och inte fick till skärpan. Idag tyckte jag inte bilden blev så ful. Tvärtom. Den är fin.
Norrsken igår!
Jag älskar norrsken. Så pass att det har ingen betydelse om jag sitter i pyjamas och spelar dataspel; är det norrsken så har jag bytt om till varma kläder och står utomhus inom ett par minuter.
Igår blev det norrsken i byn och jag fick bråttom iväg för att njuta av spektaklet.
Spektaklet:
I flera år har jag gjort en guide hur just du fångar norrskenet på bild, eller ba upplever det. Lägger in länken här igen til l den senaste versionen. Igår var jag dock inte lika förberedd som jag vanligtvis brukar vara.
För det första var bensinen slut i bilen och jag orkade inte gå in efter pengar. Så istället för att köra långt for jag till första bästa åker. Luktade inte så speciellt gott. Jag hade tidigare på dagen fotogograferat vid tomten (ni som såg min live-stream på instagram igår, fick se en specialrundtur på tomten) och hade inte laddat batterierna till kameran, så den var fem före att somna.
Dessutom tog batteriet till eltobaken slut, men det har ju ingenting med fotografering att göra.
Men jag fick en bild och stod kvar en bra stund ba för att njuta. Det finns mycket som får mig på gott humör och harmonisk, men norrskenet tar priset. Underbara vackra norrsken.
Katt och norrsken på g.
Börjar den här... onsdagen (Visst är det onsdag? Blir lite veckovill under semestern) med en bild av Mr Fantomen. Lite senare så får ni se norrskenet jag fotograferade igår.
Fantomen är så fin i sin vinterpäls.
Och höni! Nu är det februari! Jestas vad tiden går snabbt när man har roligt.
