bloggheader copy

Visa alla inlägg skrivna mars 2017

EN RAMA FINN

Skrivet av Caroline Eriksson 13.03.2017

Köpte mig en kniv och korv idag. Tror att jag aldrig känt mig så stereotypisk finsk.

IMG 20170313 095202 441


NU sker det saker, gott folk!

Skrivet av Caroline Eriksson 13.03.2017

Det var en tid sen ni fick se något byggrelaterat blogginlägg, men jag kan lova att från och med NU så får ni se minst ett sånt blogginlägg per vecka. Sen blir det bara mer och mer, och man ska vara glad om jag har åsikter om annat än bygget och hur man egentligen bygger ett hus.

 

Igår var det alltså dags för att faktiskt göra något konkret på tomten. Förebereda för vad komma skall, och det är alltså betongsockel och hus som väntar. HERREGEUUUD!

Var något besviken när vi började, för jag hade hoppats att butiken hade en liten kolgrill, eller åtminstone en engångsgrill för mig att grilla korv på men nää, så det blev bara arbete igår.

 

I början av januari täckte vi grunden med styrox och presenning  (klicka här för att läsa om det projektet)  och nu var det dags att ta bort den. I januari sa jag att "jag aldrig ville se styrox igen", men igår ville jag inget annat än att se styroxen. 

 

På grund av att det varit varmt och kallt om vartannat var det tjugo centimeter is PÅ presenningen. Sånt går man ba inte och drar bort. 

Så vi hämtade traktorn till tomten och tänkte att en traktor får väl bort presenningen hur lätt som helst.

 

12032017 9

 

Jag och älskade kärleken som gör en rama knut.

 

12032017 10

 

Den här processen hade jag egentligen tänkt livestreama på instagram, men var så livrädd för kärlekens skull (den där rädslan jag skrev om tidigare förra veckan dök upp igen) och satt ba med hjärtat i halsgropen när han och traktorn arbetade.

 

Hur gick det då?

 

12032017 8

 

Två gånger gick den svindyra presenningen sönder och vi gav upp.

Istället började vi med plan B, som förvisso skulle ta flera timmar längre, men i alla fall funka. Skotta och hacka isen för hand - UTAN att förstöra styroxen under.

 

12032017 6

 

Det var tungt och tog länge. Till sist la jag mig ner och såg upp mot den blåa himlen. Hann tänka tanken på att skuffa fram datumet för huset, och några minuter sa sambon samma sak till mig. 

 

 

Och det är bra med oss. Vi vågar tänka tanken och möta det vi inte vill.

Men det bästa med oss är att vi inte ger upp så lätt. När vi får motgångar gör vi det bästa av situationen, och har massor av fananamma.

 

 

Så såg jag en örn som flög förbi tomten och hux flux fick jag ny energi. 

Istället för att ligga på styrox och sura steg vi upp och började arbeta på nytt. Svärmor hade vid det här laget kommit till tomten för att titta till oss, och började hjälpa till. Och nu började det gå undan.

 

12032017 7

 

OCH SE! Vid den här bilden har jag arbetat mig fram för att kunna ta denna bild. Sambon har en välbehövlig mikropaus i bakgrunden. 

 

Efter det här finns inga bilder, för då fick vi ny energi och fick enormt mycket uträttat. 1/3 del av tomten är klar, och lite till. T.ex snön (läs: isen) du ser till höger om bilden finns inte där mer.

Allt styrox är fint placerat med presenning över sig, och vet ni vad?! TYP INGET STYROX HADE GÅTT SÖNDER.

 

Det bästa av allt: vi hinner, och behöver inte skuffa fram något datum för huset, som vi hann tänka en femtedels svag sekund. 

YEEEYEE.

 

 

Idag, efter att jag gjort en intervju, fortsätter jag med samma visa.

Ser faktiskt fram emot dagen, och den grillade korven jag ska äta till lunch. Kommer väl att leva på korv och pizza resten av året, men det är värt det.

 


Rama bröstmuskler och intervju i morgon.

Skrivet av Caroline Eriksson 12.03.2017

17240302 10154800014173880 2541143309026759269 o

 

Det du ser på bild är jag som kämpat i flera timmar, tillsammans med sambo och svärmor, med att få bort presenning och styrox på tomten. Vid detta tillfälle är jag halft salig av att vi klarade 1/3 del (och mer efter bilden), men mer om det får ni läsa i morgon. För från och med nu får jag planera noga hur mina blogginlägg publiceras.

Så nu ni har något att läsa medan jag arbetar mig svettig.

 

Kommer att bli superdupermega-stark innan huset är inflyttningsklart. Känner liksom att bröstmusklerna blir ENORMA och benen kommer att ha hästkrafter utan dess like. 

På tal om hästar, så är hästsalva världens bästa vän just nu. Har smörjt in HELA KROPPEN.

 

I morgon blir det ungefär samma visa, förutom att jag börjar arbeta på tomten lite tidigare, 

och har en intervju att göra före. Lika bra att göra den innan jag börjar kämpa på tomten, för annars kanske det flyger en och annan groda ur munnen och jag låter mer negativ än jag egentligen är. FÖR DET HÄR ÄR SÅ OTROLIGT ROLIGT.

 

Och en annan förändring för i morgon är att jag då ska ha med mig grillkorv, göra en brasa och ÄTA KORV. Nam!

All ba "Men använd gasgrill" å ja ba "NÄÄ!". Är lite rädd för gasen och gillar tanken på att göra riktig eld, för det är mysigare så.


CARRO SER PÅ MELODIFESTIVALEN

Skrivet av Caroline Eriksson 12.03.2017 | 2 kommentar(er)

Jag fick feeling igår kväll och laddade upp med chips, dipp och en sambo i soffan för att se på Melodifestivalen. Det sker som vart femte år som jag är brydd eller ser på Melodifestivalen, och ännu mindre Eurovisionen. Det roligaste är nästan att se de som delar ut poäng i slutet, och vägen dit är så lång.

 

  • Blev förvirrad redan från starten då öppningsnumret av programledarna uppmanade alla att ”skaka på sin...”. VAD skulle de skaka på?

  • När Ace Wilder öppnade hela tävlingen med sin glada låt, konstaterade jag och sambon att Sverige har i alla fall talanger som uppskattas av många, som ställer upp för att representera landet. 

  • Jag blev begeistrad över alla dansare som sångarna trollade fram under numret. Först var det tre karlar. Sen var det bara en karl som sjöng, och tre sekunder senare var det fyra kvinnohänder som tafsade på karln. Magi!

  • Sen verkar det som att det nyaste och hetaste danssteget för män i kostym, är att stå med handen i fickan och jucka litegrann. Glöm inte suget i blicken!

  • Var det bara jag som önskade att man fick vara en av dansarna med Mariette? Jag vill hoppa runt i enorma gummiband! Såg ju hur kul ut som helst.

  • Mellanakterna var si så där och när han där yngre killen av trion gick runt och sjöng i greenroom,  var det som att jag styrde honom med mina ord. Sa åt sambon: ”Nu blir han säkert obehagligt närgången till den där tjejen” (jepp),  "Nu går han och juckar mot deras huvuden” (det gjorde han också åt tonårpojkar), ”Nu ska han ba va allmänt creepy” (det var han också).

Ja. Humor var väl tanken. Ba att jag inte förstår mig på just den humorn. 

  • Visst var allting förinspelat med den internationella juryn som gav poäng? Det gick ju otroligt hastigt undan, utan någon kontakt eller känsla med programledarna alls. Härligt hur språkbegåvade de var som pratade mycket svenska. Själv satt jag och visade min språkbegåvning med att hälsa dem alla på deras eget språk. Shalom!

  • Ove är verkligen mannen. Istället för käpp, har han två brudar som leder han fram till scenen. OCH. Var den enda på hela kvällen som faktiskt fick hela arenan att stiga upp och skaka rumpa. Grattis på födelsedagen. Jag kollade upp hur många tangenter ett piano har, och 88 år är ingen ålder. Fortfarande ung och fräsch.

  • Vinnarlåten var väl helt okej. Funderade över gåbandet de dansade på hur, och hur de hade kontroll över det. Var dock mest konfunderad hur inte vinnaren kunde röra en min, förutom att ba stirra sådär halvt sexigt in i kameran. Som hon i Twilight, verkade han oberörd genom hela kvällen. Till och med när han sjöng låten igen, när han vunnit, och hade glitter som regnade ner över honom. Skratta! Le! Gråt! Var mänsklig, för det är helt okej! Till och med Måns grät med sin illustrerade gubbe bredvid sig när han vann.

 

 

Och det var några tankar från gårdagens Melodifestival. Tro det eller ej, men jag hade roligt.

Det är som enda programmet, förutom Let's dance, där inte sambon blir störd av att jag pratar i ett. Istället ger det ba lite mer krydda till programmet. Tv-kommentator vore ett prima extraknäck för mig.

Jag fick dansa lite själv till svängiga låtar. Även om jag inte mindes tre minuter senare hur de gick.

Och Nano med sin kraftfulla ”Hold on” hoppas jag på att höra tusenfaltgånger i radion den kommande våren och sommaren.

 

 

Gillar ni detta blogginlägget? Klicka på hjärtat eller skriv en kommentar att jag ska kämpa mig igenom Eurovison när den dagen är kommen.

Och till er som ser Melodifestivalen som något heligt: förlåt mig, jag är ännu inte frälst.

 

carrovsmelodifestivalen

 


Man ska inte bara klaga.

Skrivet av Caroline Eriksson 11.03.2017

Det är som mycket lättare att klaga, än att säga något postivt, av någon underlig anledning i detta samhälle. MEN! Nu vill jag säga något snällt.

 

Vasabladet skrev om de usla vägarna igår, och kanske den artikeln gjorde verklig nytta: för igår var det underbara vägar utan djupa spår i HELA BYN!!!

 

Man ba. WAU!!

 

Så tack alla som arbetade med att få vägarna i skick igår. Mitt blodtryck var lite bättre och vägarbetet var uppskattat.

 

 

Vad vill du vara positiv för idag?


Den vackraste solnedgången.

Skrivet av Caroline Eriksson 10.03.2017

I Petalax skärgård finns  Skitin,  som är en liten ö av klippor. På sommaren är det hur vackert som helst där, även om resan dit kan vara obehaglig. Speciellt när det blåser lite extra från Bergö och vågorna blir meterstora. Så känns det i alla fall, då jag är  lite  rädd på sjön, även om det alltid ha gått bra och kanske inte alls är så dramatisk som jag föreställer mig.

 

Denna bild är från tre år sen tillbaka, och föreställer jag (som ror) och min vän som följde med som moraliskt stöd. Den där tiden på sommaren går solen riktigt aldrig ner, men det var en av de vackraste solnedgångar jag fått uppleva.

Därför är denna bild mitt bidrag till fotoutmaningen, med rubriken "Solnedgång".

 

10494634 10152420321443880 2058302140079631973 n


Odlar egna svampar.

Skrivet av Caroline Eriksson 10.03.2017 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

I butiken hittade jag något nytt igår kväll. Ett DIY-kit för att odla egna vita och bruna mini-champinjoner. Det kostade inte så fasligt mycket, så jag tänkte: "Varför inte?"

 

SVAMP1

 

Så här ser förpackningen ut. Tycker svamparna inte ser så "mini" ut på bild, men människorna är lyckliga, och det är huvudsaken.

 

SVAMP2

 

När jag öppnade förpacknigen hittade jag det här. En kompost till höger, och till vänster ser du locket och en påse med jord, och ett lock som ska vara på när jag följt alla instruktioner. 

 

Det stod något om att ha förpackningen i 25 grader i 4 dagar, men jag tyckte det fick vara nog. Jag ville ju blogga om detta NU. 

Den svarta plastpåsen skulle man sticka tio hål på varje sida och ha i vatten i trettio minuter. Så det gjorde jag.

 

SVAMP3

 

Sen skulle man lägga innehållet i påsen med på ett jämt och luftigt lager över komposten. 

Även om jag försökt få bort det mesta av vattnet ur påsen, blev det inte så luftigt - utan mest ba blött, 

men tänkte att svampar säkert växer bäst då.

 

SVAMP4

 

Och så här blev resultatet. Nu ska jag bara se till att detta inte torkar ut och vänta på svampar. 

Det ska tydligen växa svampar så pass att jag kan skörda upp till fem gånger. He va na!


Det bästa med landsbygden.

Skrivet av Caroline Eriksson 10.03.2017 | 2 kommentar(er)

För att fortsätta lite på gårdagens tema med landsbygd och så, tänkte jag göra lite reklam för vad som är så underbart med landet. Förutom att jorden inte skulle snurra lika harmoniskt om inte landsbygden hålls levande.

Och lite vad man kan göra på landet, om man skulle bli utan fantasi.

 

11754726 10153303325218880 1642757718780916827 o

 

Först och främst: SKÄRGÅRDEN som man skulle säga på fin svenska. Röda båthus med vita knutar, och ser du inte en örn, tio svanar eller femton svalor inom en timme: jamen, då blundar du.

Skämt åsido, så är det häftigt att bo en pikoliten bilresa ifrån havet och den vackraste naturen. 

 

12243001 10153531248058880 2784652048261503825 n

 

Även när havet håller på att frysa till is och andra har tagit upp båten för länge sen, så spenderar jag fortfarande min tid där. Vad gör jag? Jo. Jag balanserar stenar.

 

12644686 10153679140833880 6834763809234804541 n

 

Åkrar brukar inte dofta rosor, säkert full av fästingar och ormar.. men på vintern är det en suverän plats att göra yoga på.

 

13124566 10153920652883880 8502284102152644390 n

 

FÅÅÅÅÅR! Var i stan hittar du små söta lamm som får springa runt på GRÄS och må bra? Just det.

Om någon undrar vad min mikropaus i sommar blir, medan jag bygger huset, så blir det att springa till denna hage för att krama alla lamm.

 

IMG 4681

 

Och jo, jag vet att jag sa åkrar är säkert fulla med fästingar och ormar...  MEN!!!  Förutom kockacka och någon rödbeta, så finns det även blommor på ängarna. Som inte ens är ditplanterade. Helt gratis, helt underbart.

Man kan dofta på dem.

 

resizedimage800527 IMG 8620 nara

 

VILDA DJUR.

 

resizedimage800533 IMG 8278

 

I stan betalar man dyra pengar för ett gymkort som man använder fem gånger på ett år.

På landet så kan man ba gå ut i naturen för att röra på sig.

 

resizedimage800533 IMG 8665

 

ÖRNAR!!!!

 

resizedimage800533 IMG 8685

Och sist men inte minst, varje dag känns som semester (förutom då man jobbar då). Men all ledig tid känns om semester.

 

 

Om du vill läsa en mer utförlig version  (med mindre bilder) klicka då på hela den här texten för att se

STAN VS. LANDET


Örnen

Skrivet av Caroline Eriksson 09.03.2017

På dag 11 av min fotoutmaning får du se en örn i svart & vitt.

 

resizedimage800533 IMG 8665 1


Det spökar... igen!

Skrivet av Caroline Eriksson 09.03.2017 | 1 kommentar(er)

När jag publicerade förra blogginlägget hade jag tänkt gå ut och skotta snö, men i samma sekund jag tänkte tanken började det snöa ännu mera, så lämnade att ligga kvar i sängen och tittade på youtube.  Sambon sa något om att Iltalehti menar att våren ska uppenbara sig nästa vecka. Janå, he va på tiidin!

 

Men medan jag låg där i godan ro och skrattade åt roliga katter och bebisar på internet, hörde jag hur någon höll på att öppna dörren. Jag var ensam hemma, med alla katterna i rummet, och sambon skulle inte komma hem på flera timmar. 

Istället för att bli skraj, som jag blivit tidigare gånger  "någon"  är vid dörren, rusade jag och katterna till dörren för att se vem som försökte ta sig in. 

 

Ingen där.

De enda fotspåren som syntes vid dörren var sambons från i morse, som knappt syntes mera, av vad det har snöat idag.

 

Det var exakt samma ljud som när jag satt och drack kaffe med min kompis förra veckan, då vi hörde hur någon var vid dörren. Samma ljud jag hört så många gånger, men trott det varit ungar som var på skojhumör.

Man måste liksom vrida på låset fram och tillbaka och dra i dörrhandtaget för att återskapa samma ljud.

Jag skulle vilja skylla på Mr Fantomen, men han har varit oskyldig varje gång. 

 

 

Och rubriken "Det spökar... igen!" är för att jag bloggat tidigare om oförklarliga ting som hänt. Som då  spöket  blev  superteknisk med tv'n  eller  öppnade dörren på riktigt  och vädrade lite.

 

IMG 3782

 

Tänkte klä ut Mr Fantomen till ett spöke, men han ville bara mysa.