bloggheader copy

Visa alla inlägg skrivna mars 2017

Utan landsbygden blir staden fattigare.

Skrivet av Caroline Eriksson 09.03.2017 | 3 kommentar(er)

Kategorier:

Läser om att banken i Petalax stänger sina dörrar för gott den sista maj. Inte den första banken att försvinna från byn, men det blir den sista. Ännu en till lokal att eka tom i hjärtat av byn.

 

Efter sista maj så får de företag som finns kvar köra längre vägar för att föra in dagskassan på kontot, om de inte har kortbetalning som enda möjlighet.

Efter den sista maj finns det flertal äldre personer som kommer att känna sig något mer otrygga, eftersom de varit bankens största kundskara, och eftersom banken varit deras sätt att sköta om sin ekonomi.

 

Jag förstår till en viss del varför just kontoret försvinner. All service fokuseras ju mer till centrum, och i det här fallet är det Malax som skulle vara centrum. Men när urbanisering blir en epidemi och allt ska centraliseras, glömmer vi bort de som är ensamma, inte har möjlighet att sköta sin ekonomi och liv via en dator.

 

Vi glömmer bort att hålla landsbygden levande.

 

lugnetforestormen

 

Ju fler som flyttar bort från byn, ju mindre arbeten behövs här och vice versa. Finns det inga arbeten i byn så är det allt färre personer som vågar satsa på att bygga en framtid här.

Både jag och sambon är ”inflyttade utbyssare” som trivs så pass att vi väljer att bosätta oss här för resten av livet. I vår vänskapskrets har vi jordbrukare, fiskare och de som arbetar med inte så sexiga yrken – men såna som behövs för att hålla hela landet levande.

 

 

Det mesta handlar väl om pengar, som med allt annat, men jag undrar om inte Finland skulle vinna mer på att låta landsbygden leva, än tro att urbanisering skulle vare ”räddaren i nöden”.

Utan landsbygden blir även staden fattigare.

 

För en levande landsbygd ska det inte endast vara de som ännu bor kvar och orkar kämpa, som ska föra kampen. För att få ett fungerande system, vad det än handlar om, borde alla samarbeta och arbeta för samma mål.

 

 

Och det var så en snart nedstängd bank fick mig att tänka på en levande landsbygd.
Nu ska jag ut och skotta snö.

 

11150755 10153105748168880 4380662224558034786 n


Barndomsminne.

Skrivet av Caroline Eriksson 08.03.2017

IMG 20170308 0001


Ingen vanlig dag, för...

Skrivet av Caroline Eriksson 08.03.2017

Idag är det ingen vanlig dag, för idag är det exakt nio år sen jag för första gången i mitt liv fick se en kattfödsel. Var hemma på besök i jeppis, och firade kvinnodagen med familjen hos mormor.

Minns inte vad, men jag fick lov att gå hem via mammas för att hämta något, och då hittade jag mammas katt i full fart med att föda kattungar i en pafflåda, fint bäddad för henne.

 

Fick säkert panik, på grund av blod och slem.. dessutom är ju inte kattungar söta när de precis kommit till världen. Men katten skötte om allting så bra. Och bland gråa och "normalfärgade" kattungar fanns det en som stack ut. Mohicana.

Den färggrannaste av dem alla, med orange/rosa fläckar över hela kroppen. 

 

Jag hade redan Mr Fantomen, men blev totalförälskad i Mohicana, som jämfört med honom var mer lugn och försiktig. 

Och idag är det alltså hennes födelsedag, och om tolv veckor har vi bott tillsammans i nio hela år.

 

IMG 1486IMG 1483IMG 1485IMG 1484

Hon är fortfarande lugn och försiktig, men får en gång och dagen ett lyckorus där hon springer runt och hoppar för sig själv. 

Hon älskar mat och äter allt. Det tog åtta år innan hon började jaga på riktigt. 

Aldrig att hon skulle riva någon, kanske mest för att hon är lite blyg för andra, än de hon ser ofta. När jag somnat kryper hon upp bredvid mig i sängen, och när det åskar är det bäst att mysa i sambons famn.

Och så talar och "sjunger" hon mycket.

 

Världens bästa Mohicana.


Har kallat den för helt fel namn.

Skrivet av Caroline Eriksson 08.03.2017 | 1 kommentar(er)

Känslan när man gått runt hela livet och pratat om grodblad, ni vet, de där gröna sakerna man stoppar på sår när man försöker lära sig cykla. Naturens plåster. Men sambon informerar att det heter GROblad.

Ja ba: NÄÄÄ, GRODblad! (för jag har alltid rätt)

Men sambon, som är snäppet mer växtintresserad och kunde tydligen namnet även på latin, fick vinna denna striden. Dessutom sa google åt mig att han hade rätt. Huhhu.

 

Har  du  gått  runt  och  kallat  något  för  helt  fel  namn,  i  evigheter?

Undrat varför ingen annan, än den du delar livet med, rättade dig? Men samtidigt tycker att det vore betydligt bättre namn att döpa något grönt till grodblad, samtidigt som du ändrar ditt sätt att nämna vad-det-nu-än-handlar-om.

 

11179945 10153122308508880 7012970237955745672 n

 

Sen vet jag inte heller vad jag är för person som skapar en fotoutmaning, men sen inte följer den. Var slutade jag? Vilken dag borde det vara idag? 


Det här är i alla fall en närbild som borde vara på dag 8. Grönt, skönt och sommar i maj 2015.


Det är nära nu.

Skrivet av Caroline Eriksson 07.03.2017

Igår skrev jag om att ändra om till en mer harmonisk kanal, för att hjälpa attraktionslagen ge mig lite mer flow i livet.

Nå, det lyckades tydligen och idag var en bra dag. Jag gjorde gott och fick gott tillbaka. 

 

Och jag sa, från botten av mitt hjärta, till sambon att jag är lugn inför allt som komma skall nu med bygget.

Typ, bring it on. Vi klarar det galant. Det är min känsla.

 

Mycket skönare känsla än den, då jag låg vaken mitt i natten och funderade hur i hela friden vi tänkte som byggde huset på en liten kulle. Hur skulle vi slippa därifrån med rollator om 50 år?

Sen tänkte jag att det gör inte så mycket om jag stannar inomhus. För vi kommer att bo i det vackraste huset. Och jag har aldrig riktigt varit mycket för uteliv i friska luften.

 

I detta nu så håller huset på att byggas vid fabriken och det är inte länge tills det är på plats. Vet inte hur jag arbetar då, men ni kan tro att jag kommer att stå vid tomten all min lediga tid. Hade tänkt besöka fabriken, och kanske hinner jag ännu, men har lite mycket på gång nu. 

På tomten är det inte mycket arbete kvar, och bara vädret hålls stabilt så är mitt blodtryck även detsamma.

I detta nu vet vi även hur vårt kök, badrum, grovkök och hall kommer att se ut, och det är så fint så ni kan inte tro. Är så tacksam att vi bestämde oss att köpa kök som en designer fixat åt oss, enligt våra önskemål och som levereras färdigt monterade, istället för att spendera veckor med att svära med en skruvmejsel i handen. Tänk vad mycket tid vi sparade på det!

I detta nu har vi alla entreprenörer anställda som ska hjälpa oss med det vi inte får eller vill göra. Typ vatten, fuktspärrar hit och dit samt el och lite till.

Och grävaren, som jag är evigt tacksam för, som har varit en klippa. Kommer att ge honom en blomma när han arbetat sin sista dag. 

 

Jag är lugn.

 

Har även gått och blivit inredningsnörd på senaste tiden. Var ska vi rista korset?

Jag är som redo att byta det mörka till något mer ljust och vänligare att andas i. ÖPPET och RYMLIGT ska det vara. Katter ska få springa runt och faktiskt få någon motion. 

Kommer på galna, men härliga, lösningar till hur hemmet ska planeras i inredning -
och blir ännu mer lugn och glad när jag ser det är möjligt. Allt är i princip möjligt!

Sen har jag ju tid att sova på saken.

 

Mest av allt är jag tacksam för att jag gör denna resa tillsammans med kärleken, och att vi har lika funderingar och tankar inför framtiden. Det bästa av allt. 

 

 

 

Är det några frågor ni har?

Om huset, något hur vi har gjort hittills eller kommer att göra?

Kanske du själv funderar på att bygga hus och vill ha bra tips och råd inför bygglovet?

Det är att passa på att fråga nu så länge jag har allting färskt i minnet. Delar gärna med mig av det ni vill veta. Helst av allt hade varenda blogginlägg ba handlat om huset nu. ;-) 

 

Vacker inredning från Bostadsmässan 2016. Jag har fotograferat alla bilder.

13645285 10154088309633880 2899982492900546297 n

13669588 10154088310268880 8901367533644247101 n

13697024 10154088310373880 314615227608838959 n

13716245 10154088310138880 4033340896674029052 n


DIY: AMPEL

Skrivet av Caroline Eriksson 07.03.2017

Kategorier:

WOHOO. Det är DIY-tisdag här på bloggen, och idag ska jag lära er hur ni knyter en ampel. Så pop just nu, och enkelt att göra själv. Man får ett litet tidsfördriv, en vacker inredningsdetalj och lite hjärngymanstik. Ba bra saker alltså.

 

DIYAMPEL2

 

VAD  DU  BEHÖVER:

  • Kruka (som du säkert redan har hemma)
  • Nyckelring (endera tar du en du har hemma, eller köper flera för någon euro i butiken)
  • 8 rep i samma längd. (Här får du välja det band du gillar bäst själv, och som du tycker är förmånligast. Det går att knyta av ALLT)
  • 1 rep i kortare längd.

 

DIYAMPEL3

 

Börja med att dra de åtta repen igenom nyckelringen, och vira runt och knyt det snyggt. Det kortare repet tar du och virar runt knuten för att gömma bort ändorna av de åtta repen, och för bättre fästa.

 

DIYAMPEL4

 

Nu när du har gjort det så ser det snyggt ut, och det är dags att börja knyta på allvar. Endast för att kunna fotografera tejpade jag fast allting med jesustejp, men ha den gärna fast i ett dörrhandtag eller krok för att lättare kunna knyta. 

Det blir mindre förvirrande så.

 

Jag delade upp mina band i fyra delar, med två band i varje.

 

DIYAMPEL3 1

 

Knyt en knut  (en riktigt tungvrickare det där) i samma längd i varje hög av band.

 

Ta ett band från ena högen  (eller paret, hur du nu vill se det) och knyt ihop det med ena bandet ur andra högen, som är närmast.
Fortsätt så tills det ser ut som ett fint mönster  (typ salmiakki-rutor).  Viktigt dock att du försöker få alla knutar på samma våglängd, för harmoni i ampeln.

 

DIYAMPEL5

 

Här har jag knytit lite knutar och fått en fint mönster. Funderar som bäst om jag ska fortsätta knyta eller ba börja på med knutarna som ska hålla krukan på plats.

 

DIYAMPEL6

 

Bestämde mig tydligen för att börja med de knutar som håller fast krukan. En 15-20 cm längre ner från knuten började jag göra samma visa som jag började med uppe i ampeln.

 

Delade upp i fyra par. Tog ett band ur ena paret och parade ihop dem med ett band ur ett annat par, för att göra en knut. Fortsättningsvis försökte jag få dem alla i samma våglängd och att alla band var sammankopplade i varsin knut.

 

DIYAMPEL7

 

TADAA! Fick göra om det här steget två gånger, eftersom jag tyckte det blev snyggt med knutar väldigt nära varandra. Problemet var ba att inte ens en miniatyrkruka hade fått plats då. 

 

Så fick börja om och göra rätt, och ha lite större mellanrum med knutarna. När bandet började ta slut var det dags att gör en rama knut i slutet, som stöd för krukan.

 

DIYAMPEL8

 

Och här är den. Min vackra ampel och mina sticklingar av gullrankan. De har överlevt flytten om mojjar sig i ampeln som bäst.

 

Efteråt ringde jag mamma å ba:

"Vimpeli!! Ja ha laga en ampel!" 

 

Och så skrattde vi länge. Höhöhö.

 

Vet inte om detta recept är fullständigt rätt och korrekt, men det var enkelt och kul att göra, så gör definitivt fler amplar i framtiden. Har man tillräckligt med tålamod och tid så kan man söka efter vackra makrame-mönster på internet och knyta amplar utifrån det.

 

Nästa veckas tisdag är jag tillbaka, samma tid, med nytt DIY till dig. Puss.


Mannen som kommenterade mitt utseende.

Skrivet av Caroline Eriksson 07.03.2017 | 1 kommentar(er)

Igår hände något som jag misstänker få män får vara med om själva, men som de gärna gillar att påpeka åt andra. Hur kvinnor ska se ut.

 

Det var alltså Andy på youtube, som kände ett behov av att förmedla   vänligt   till mig hur jag ska ha mina ögonbryn. Hur mycket snyggare jag vore om ögonbrynen var ljusblonda, som de i Amerikatt.

”Att en god regel är att om en kvinna är blond, men har något mörkare ögonbryn, så är hon inte född blondin.

LOL. Ta hand om dig, sötnos.”

 

Alltså.. vad hände där? Det är ju inte första gången detta händer. En anonym kommentar som är elakhet inbakad i vänlighet.

Hur egentligen vem som helst ibland råkar få för sig att de skulle ha rätten eller makten att säga åt en annan människa hur de ska vara och se ut? Bara för att de själva ska känna sig något mer tillfredsställda och trygga för stunden.

 

Le lite mer, gumman.

Oj nej! Ler du inte väl mycket nu?

Ska du verkligen ha på dig det här?

Har du inte varmt?

Äter du tillräckligt?

Det var en stor portion!

 

Nej hörni, skärp er.

 

Just idag, där jag är, känns det så otroligt befriande att jag kan se ut och vara, precis som jag vill – och vara tillfredsställd med det för det mesta. Går som inte runt och oroar mig för vad jag har på mig, hur jag ser ut eller om det skulle förstöra en rolig upplevelse eller min rätt att få leva fullt ut. Om magen skulle puta eller låren skulle ha celluliter påverkar ju varken mig som person eller dig som umgås med mig.

Det sista jag gör är att anpassa mig efter hur andra vill jag ska vara. Jag försöker leva i kärlek, och tar egentligen struntprat som detta med ett gott skratt.

 

Jag ba är, och är nöjd med det. Ögonbrynen hänger med. 

Vem vet. Mitt i allt hade mina ögonbryn en hel massa pondus i den videon där jag ba sjöng från hjärtat, och det gjorde just denna Andy-man skakis.

 

 

Nej, vem du än är och vad du än känner för att säga om andra:

Försök att inte bry dig så hårt om hur andra ser ut, så blir livet lite lättare för dig. Och pirrar det riktigt hårt i kroppen av att kommentera någon annans utseende, klädstil eller dylikt  -  bit ihop och fokusera på dig själv.

 

:D  :D  :D

 

15493654 10154523543353880 2979325654333678037 o

8 konstiga kattbeteenden.

Skrivet av Caroline Eriksson 06.03.2017

Man kanske kan tycka att ens katt är så unik, underbar och one of a kind här i världen. Och jepp, det är katten. Men vissa beteenden man tycker är otroligt underliga, ligger det tydligen en helt vettig orsak bakom. Google har bevisat det, och jag sätter ord på kattens beteende. Mjau mjau!

 

 

8 kattbeteenden som får dig att fundera

vad i hela friden du delar hemmet med:

 

 

KATTEN SPRINGER RUNT SOM EN GALNING.

10670219 10152612827003880 3709091120098012452 n

Inte vår katt, utan våra vänners ena mau-katt för några år sen tillbaka.

 

Detta beteende kallas sockerfylla för barn, och vilda timmen för katter. Eller ”rojv” (inte att misstolka för ”rave”) här hemma. Det är kort och gott att katten har extra energi att bli av med, och vad är nu bättre än att springa tre varv runt huset då?

 

 

KATTEN BITER PÅ KLORNA.

983717 10152407791578880 1689854314239091819 n
Leila biter inte på sina klor. Hon använder dem.

 

Kanske är den nervös och behöver bita på naglarna, eller så är det bara kort och gott att katten vill vara fin med trimmade och rena klor. Katter är väldigt renliga av sig och tar väl hand om att sköta sin hygien, även klorna, så länge de är friska och glada.

 

 

KATTEN FRÄSER

1077116 10152208820588880 478338090 o
När Fantomen ser ut så här är det dags att ge honom lite egentid.

 

Vem fräser inte om man är arg, stressad eller rädd? Katter är fåordiga varelser, och när en katt fräser betyder det att man ska låta hen vara ifred för att sura. Här hemma fräser Mr Fantomen när han ska gå ut på kvällen för att göra sina behov, eller Mohicana när hon blir jagad av en busig Leila.

Leila har jag aldrig hört fräsa.

 

 

LIGGER PÅ DATORN, GARNET, BOKEN...

ALLT DU VILL KONCENTRERA DIG PÅ.

 

12651238 10153662812193880 3851076769835558604 n
Mr Fantomen behövde uppmärsamhet mitt i yogan.

 

Man kan bli smått irriterad om man försöker göra något vettigt och plötsligt har en katt som slänger sig på tangentbordet eller börjar bläddra i boken man läser. Det är helt enkelt ett sätt för katten för att fånga din uppmärksamhet.

Eller så känner katten av att du är avslappnad, och ett trevlig sällskap att vara nära, så hen vill vara nära dig för att också bli lugn.

 

 

RULLAR RUNT PÅ MARKEN.

13662165 10154139726878880 8943618239356500897 o
Nu hittade jag ingen bild av Leila som rullade runt, men hade inte grodan varit i vägen hade hon rullat som bara den.

 

Det är ingen skillnad om det är sommar eller vinter. Sekunden innan vi ska gå in så börjar katten Leila rulla runt utomhus, och blir smutsig som bara den. När en katt börjar rulla runt är hen en mycket glad katt, som vill leka.

När Mohicana är ensam inomhus rullar hon runt, mest för att be om mat.

 

 

TAR HEM FINA PRESENTER TILL DIG.

11754490 10153309937563880 7694994176772874191 o

Bildbevis på att Mohicana har ett litet vilddjur inom sig.

 

Endera är du den som biter ihop och säger ”Tack” när katten släpar hem möss och fåglar till dig, eller så är du den som hoppar upp på en stol och skriker ”Fyyy”. Ja, jag vet. Döda smådjur är rätt så obehagliga, men försök att låtsas vara glad.

Katten vill lära dig allt hen kan, och dit hör även att jaga. Säg tack, paja om katten och kasta sen ut djuret när din katt fått bekräftelse att det faktiskt är ett vilddjur.

 

 

ÄLSKAR LÅDOR!

12496459 10153646583408880 5500293156133571036 o

Det enda en katt behöver är mat, kärlek... och en pafflåda.

 

Strunta i att köpa dyra leksaker till katten, för det finns alltid något som slår alla fjädermusar som flyger: lådor. Gratis är de dessutom.

Man kan hålla en katt aktiverad i flera timmar av att ta hem en pafflåda, och de är kanske inte så stylisch men däremot är det en plats för katten att känna sig trygg i. I det vilda behöver katten säkra platser som den kan gömma sig vid, och skulle pafflådor växa på träd kan du ge dig tusan på att du hittar en katt i varje låda.

 

 

GLOR PÅ DIG INTENSIVT.

1962746 10152615217913880 194779431350818673 n

När en katt ser ut så här, försöker den styra dina tankar.

 

Det kan kännas lite obehagligt när du märker att katten suttit och glott på dig, i evigheter. Även om du tittar bort några minuter, så lägger du ändå märke till att katten fortfarande sitter och stirrar på dig. Så vad betyder det? Det är ba ett sätt för katten, även här, att fånga din uppmärksamhet. Eller så är du bara väldigt underhållande att se på.

Men högst troligt så försöker katten ba kontrollera dina tankar.


Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter.

Skrivet av Caroline Eriksson 06.03.2017

Som bäst mediterar jag mig till att svänga på en dag, som inte varit den bästa, till att få den att bli lika fin som vädret.

Skulle vilja skylla på att det är måndag, hur enkelt vore inte det?

 

Det värsta är dock att när man redan är i farten med att ha en dag som inte går precis som man vill, så slutar det inte.

Kanske är det attraktionslagen, och att det betyder jag snabbt som bara den måste ändra kanal till något mer harmoniskt.

 

Det första jag gjorde för att få ordning på mig själv och dagen var att ta ett lång och varm dusch. För att smörja in mig, samt ta bort mascara (som jag redan smetat ut vid arbetet, då jag glömt att jag sminkat mig), tog jag till kokosoljan.

Världens bästa kokosolja, som är bäst till allt.

”Det om något borde ju pigga upp” tänkte jag.

Händerna blev så hala att glasburken föll med en jädra smäll i golvet. Allting kan gå itu, men en burk med kokosolja kan gå i tusen bitar. Det var som inte kokosoljans fel att jag redan var färdig med dagen, men den var droppen.

Tog ett djupt andetag och försökte med suddiga ögon se glasskärvorna på golvet, när jag tvättat mig färdigt. Sopade i vad som kändes som evigheter upp de största bitarna, och får ta till dammsugaren när badrumsgolvet torkat.

 

Det är inte ovanligt att saker och ting verkar få vingar när jag ska ta i dem, men varför just idag?

 

Så om någon undrar vad jag har gjort i två timmar nu, så har jag mediterat och tänkt harmoniska tankar om pengar, hälsa, lycka, lugn och ro. Fake it until you make it.

Det bästa med måndagar är dock att det faktiskt är måndag, vilket betyder nytt avsnitt av Walking dead och pizzadag.

Jag har hängt ut tvätt i vårsolen och katterna har låtit mig krama om dem länge. Åt rostat bröd med laxröra. Drack citronvatten. Planerat för möjligtvis roliga saker för framtiden.

Det är så man vänder på en skitdag.

 

 

Hur gör du för att vända en sämre dag till en bra dag?

 

 

ps. Vissa dagar är det helt okej att tänka att "Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter", 

och vara helt i frid med det. 


Epilator: en tortyrmetod eller något bra?

Skrivet av Caroline Eriksson 06.03.2017 | 7 kommentar(er)

I fredags, då jag och sambon for till stan för att gå i lite butiker, köpte jag en liten present till mig själv. Ba för att jag idag varit utan tobak i en månad och två veckor, exakt. *yey*

Min present blev en epilator.

 

I högstadiet var jag säkert den sista av mina vänner att raka benen. Vissa rakade till och med armarna, men jag tyckte och tycker fortfarande om mina håriga armar. Dock testade jag att raka benen och tyckte om känslan. Benen kändes lena och sköna, så jag fortsatte.

 

Problemet är bara att jag inte är så duktig med rakhyveln, eller så är rakhyvlar ”för kvinnor” inte bara dyrare  –  utan även i sämre kvalitet. Nere vid ankeln och knäna börjar jag blöda så gott som varje gång, även hur försiktig jag försöker vara. Och det är inte roligt. Dessutom växer håret som ogräs.

Därför tänkte jag att en epilator, som fungerar ungefär som vax (river bort hårstråna), bara lite smidigare och utan kladd, skulle vara bra för mig.

 

Tog en liten söt maskin som fått  ”bäst i test”  i flera recensioner. Det stod till och med att den skulle vara minst smärtsam av dem alla.

”MOAHAHA!!! Hur smärtsamt kan det egentligen kan vara?” tänkte jag. ”Jag som överlever djävulsk mensvärk klarar väl av ALLT?!”.

Jag skulle inte ha ropat hej. På kvällen när jag skulle prova min epilator, fick jag halvt panik av ljudet maskinen gav ifrån sig.

 

 

 

”WRÖÖÖÖÖÖÖÖÖ ZÖÖÖÖM!!!!!”

 

 

Tittade skräckslaget på saken, och funderade hur i hela friden en manick med rosa blommor kan ge ifrån sig ett sånt ljud. Samlade mod och provade att epilera lite på benet.

”AJ SOM S******!!!”.

 

Sambon tittade förvånat på mig, medan jag fortsatte chocka benen med den lilla söta maskinen. Till och med när han skulle prova den, på ett litet område på sitt ben, hojtade jag till av sympatismärta.

Men den fungerade. Nu har min älskade karl ett lent område på smalbenet.

 

Och skam den som ger sig. Jag kämpade vidare, och efter en stund tog det mindre ont. När jag kom till låren var det mest ba skönt. Har epilerat benen lite varje dag nu sen fredan, för att vänja benen och nu tar det inte ont längre. Det klassas inte som en tortyrmetod i mina ögon.

Läste dock om vissa som fått röda prickar av att epilera sig, men något sånt har jag inte märkt av.

 

 

Blev till och med så stor på mig att jag skulle prova epilera armhålorna. Det gör jag aldrig om. 

 

IMG 3732

 

Supelen hy, som jag ba vill paja på dygnet runt, och en pieni "mutta pippurinen" manick.