bloggheader copy

Visa alla inlägg skrivna mars 2017

Kör förståndigt i trafiken!

Skrivet av Caroline Eriksson 05.03.2017

För varje år som går känner jag mig mindre odödlig. Vilket i och för sig är ganska logiskt, eftersom man bara blir äldre. Men det här med att vara odödlig gör även att man blir lite mer försiktig. Rädd.*

Oftast infinner sig rädslan i trafiken, eftersom vägarna har varit den största faran denna vinter.

Jag funderade om jag gått och blivit feg på äldre dar, men kallar mig hellre förståndig.

 

Speciellt har jag upptäckt hur dåligt vägarna blir underhållna.

Dåligt med sand. Dåligt med salt. Snö, regn och slask om vartannat. Och så lite kyla på det, med en lastbil eller personbil, fem centimeter bakom en.

 

I fredags var jag och sambon till Vasa för att ha en rolig dag och shoppa lite. Blev förvånad över hur dåliga vägar vasaborna har, och funderade om  (1.)  VCS vill ha extra patienter nu inför kommande vårdreform eller  (2.)  om pengar fattas, och därför funderar Vasa på att bli en rama-kommun med alla byar omkring.

Om bilar ändå kör på gatorna dagarna i ända, borde de inte vara i bättre skick än vad vi har i byn?

Så i den stunden bestämde jag mig för att inte klaga så mycket på väglaget i byn. Visst, vissa dagar är det riktigt åt hel*ete, men då tar man ba det extra försiktigt och tänker på Vasaborna.

 

 

Något positivt med denna vinter är dock att jag blivit mindre stressad i trafiken. Förr, när jag fortfarande var odödlig, hade jag bråttom överallt. Ropade mer i bilen åt andra som inte körde som mig, och gasade om en eller två bilar. Även om det var mitt i vintern, hoppade jag in i bilen och körde till jeppis i minus tjugo grader, och körde hem i mörkret. För ett år sen var jag dock några minuter ifrån en större bilolycka, och det gjorde mig lite skakis.

 

Idag bryr jag mig inte det minsta om någon kör mig i baken  (även om det är farligt)  och  blir inte stressad om någon är stressad över att jag kör enligt hastighet, och inte tio hårdare.

Inte heller ropar jag när någon kör om mig i hundra på åttio väg.

 

Jag sitter med hjärtat i halsgropen när de gör det med en mötande bil framför sig. 

 

skitvagar
Medan det i byn är sandat på de ställen inte asfalten är fram, ser stan ut så här.
Även mitt bidrag till fotoutmaningen "efter mörkret".

 

Så vart vill jag komma? Jag vill komma till det att  hoppas ni alla tar det lugnt i trafiken.  Stressa mindre, för det tar betydligt längre om du kör i diket eller ska återuppliva en annan människa.

Försök att inte köra om två bilar i hundra på åttioväg, speciellt om du har en mötande bil, för det är fler än du själv som kan bli skadad. Jag vill inte se fler notiser om svåra bilolyckor som hänt denna vinter.

 

Och är du stressad för att jag kör sakta, så är det ditt problem. Vem vet, mitt i allt har jag bilen full av fastlagsbullar eller ba en bil som inte klarar av att köra hårdare på en isig väg. (sann historia)

 

 

* Även om jag kan vara rädd, så låter jag inte rädslan styra över mig. Sist och slutligen har man ju makten själv att bestämma, rätt så långt. Men jag tänker inte gasa runt som en galning, för att utmana ödet. Efter att ett par typer här i byn hamnade i samma dike, tredje gången på en vecka, så slutade även de gasa runt.

Man lever, man lär.


BB och höns som äter ur handen.

Skrivet av Caroline Eriksson 05.03.2017 | 1 kommentar(er)

Jag och sambon brukar ta "byssvarv" i byn för att överraska våra vänner med fintbesök av oss. Ingen har ännu klagat och vi får kaffe och fint sällskap i varje gård, så det verkar vara ett vinnande koncept. 

 

Igår gjorde vi vår samma runda. Besökte ett par vänner som det var lite extra spännande att besöka. Jag sa åt kärleken att "får se om de är hemma eller föder barn", för beräknat datum var för tre dagar sen. 

Möttes av en höggravid kvinna på gården som inte verkade ha planer på att besöka BB, så vi umgicks istället.

 

IMG 3714

 

Började med ett obligatoriskt besök till hönshuset. Samma höns jag var hönsvakt till för ett år sen. Tuppen var lika argsint fortfarande, speciellt i denna fågelinfluensatider, då de inte får vara ute som de är vana med. 

Men Sara-hönan var lugn, snäll och gick med detsamma till mig för att äta ur handen. Sambon försökte mata henne också, men då försökte tuppen vara stor på sig.

 

Jag var ju för ett år sen så på hugget att ha egna höns, men vet inte var eller hur jag skulle få plats med dem på tomten. Plats har dem, ja, men var man skulle ha ett hönshus är en annan fråga. Det skulle ju gå att bygga ett snyggt hönshus i liknande stil som vårt hus, men då är jag inte på hugget att ha vilda eller arga tuppar. Och hur många skulle katterna äta upp? 

 

IMG 3726

 

Vi lämnar hönsen i hönshuset, där och här på bloggen, och gick in för att se alla fina saker vännen handarbetat till bebis. Hon är så duktig på att handarbeta, så jag nästan önskade det var jag själv som väntade på att få fara till BB och sen få användning av alla bebissaker. 

Dessutom delar hon samma åsikt som mig, att  alla  borde  ha  en  amningskudde.  Hur sköna är de inte att ha runt sig?

 

Åt tyska glutenfria kex, som var köpta i nejden, och de gick att äta.

 

IMG 3728

 

Valde te framför kaffe och drack ur fina muminmuggen. Jag har blivit riktigt på hugget att dricka te, efter att jag börjat göra min egen blandning av nyttiga kryddor. Men morgonkaffet ska det ta mycket för att jag ska lämna.

 

IMG 3730

 

Det här är Skrållin (eller Skruttin) och som äter på ett speciellt sätt. Katten vill inte äta ur fatet, utan tar med tassen och för fint över maten på golvet för att äta. 

 

Sen efter att vi pratat om allt mellan himmel och jord, tackade jag och kärleken för oss, och åkte vidare. Och nu har ni fått följa med oss på en vanlig ledig eftermiddag, då vi besöker vänner.


Vad jag gör en ledig dag. Som typ idag.

Skrivet av Caroline Eriksson 03.03.2017

Om det var Caroline för ett halvt år sen, så skulle jag haft lite panik över att det ännu inte dykt upp något blogginlägg idag. Caroline, idag, är dock inte så stressad. 

 

Tänker sluta skriva om mig själv i tredje person, och ba få ihop ett blogginlägg. Man skulle ju kunna tro att jag varit väldigt inaktiv idag, eftersom det ekat tomt här, men tvärtemot så har jag varit mer aktiv än någonsin.

Eftersom varje tisdag är en DIY-tisdag här på bloggen, är det just precis vad jag har gjort idag. Tänkte försöka bli lite med förberedd och har nu ett par färdiga inlägg åt er som publiceras på sin rätta dag. Det DIY ni får se inkommande tisdag, fick sambon att säga "ÅHÅ".

Jag har ätit god lunch, viktigt, och diskat så det blir lite mer rum att andas i. Egentligen passade jag ba på att diska medan det var ytterst lite disk. Förstår ni vad jag längtar efter att ha eget hus och  DISKMASKIN???

Talade länge i telefon med mamma och skrattade så jag blev helt svettig. Det är härligt.

 

Och jag har sprungit runt i pyjamas hela dagen.

 

IMG 3696

 

På bild är dagens bidrag till min  fotoutmaning.  "Något grönt". Min gullranka.

 

Sen är det väldigt länge sen jag hade något mer "djupare" att fundera på, här på bloggen, och om sanningen ska fram så funderar jag väldigt djupt varenda dag. Kanske lägger ner några av mina tankar till text, när tiden är inne. 

Just nu njuter jag mest ba av att va harmonisk, stressfri med en ledig helg halleluja framför mig.


FOTOUTMANING

Skrivet av Caroline Eriksson 02.03.2017 | 1 kommentar(er)

Ni var några stycken som hakade på min fotoutmaning, och jag  ÄLSKAR  att se era bilder. Jag blir glad av att se er omfamna er själva genom att fotografera ett självporträtt, och det är intressant att se hur ni väljer att se och fotografera världen. Och tolka de meningar som jag valt till fotoutmaningen.

 

Fick ett tips om att jag ska spara alla ni som gör fotoutmaningen i ett blogginlägg (detta). Superbra tips, eftersom jag har då lättare att hålla koll på era bilder och andra har lättare att hitta era vackra bilder.

Så gör du, eller tänker börja göra fotoutmaningen? På din blogg eller instagram?

 

KOMMENTERA  DIN  BLOGGADRESS / INSTAGRAM HÄR  UNDER, så länkar jag dig. <3 

Hinner inte söka reda på alla nu, innan jag ska iväg på arbete, men fyller på listan vartefter och lägger den i sidospalten här på bloggen.

 

 

Alla härliga typer som gör min fotoutmaning:

Lagombackan

Vonnes välsignelser och vedermödor

PaulaHelenas

Paxmayne (instagram)

 

 

FOTOUTMANING

Dag 1:   Självporträtt
Dag 2:   Från en låg (syn)vinkel
Dag 3:   Från en hög (syn)vinkel
Dag 4:   Moln
Dag 5:   Något grönt
Dag 6:   Mörkret
Dag 7:   Besatthet
Dag 8:   Närbild
Dag 9:   Från håll
Dag 10: Barndomsminne
Dag 11: Svart & Vitt
Dag 12: Solnedgång
Dag 13: Välbefinnande
Dag 14: Linjer
Dag 15: Silhouette
Dag 16: Teknologi
Dag 17: En god vana
Dag 18: Känslor
Dag 19: Självporträtt utan ansikte.
Dag 20: Macro
Dag 21: I min väska
Dag 22: Ord av leva efter
Dag 23: Djur
Dag 24: Vackert ljus
Dag 25: Främlingar
Dag 26: Leka med skuggor
Dag 27: Blommor
Dag 28: Fest
Dag 29: Smaskens
Dag 30: Självporträtt

 

1236968 10151809424893880 340117656 n

 

Fotografera en massa bilder nu, och kom ihåg: HA ROLIGT! <3


Ljudlös, men kraftfull.

Skrivet av Caroline Eriksson 02.03.2017 | 1 kommentar(er)

Fjärde dagen av min  fotoutmaning  innebär att man ska fotografera moln. Tanken var ju att fotografera ett foto per dag, men tänkte inte på att vissa dagar syns inga moln. Som idag.

Det är mulet, så istället för att ba lägga upp en grå bild får ni se en gammal.

 

IMG 6391

 

Bilden är från i somras, då jag stod utomhus och njöt av åskvädret. Det du ser på bild är åskmoln. Massor av kornblixtar härjade förra sommaren, och de är mäktiga på sitt eget sätt. Ljudlösa men kraftfulla.

 

Det här vädret som är idag, stör mig dock inte. Tänker som att om det är mulet, så hålls det varmare. Vilket innebär att regnet inte fryser till is, och det blir snabbare vår. 

Jag försöker i alla fall vara positiv.

 

 

Sen vill jag även tillägga att jag är så glad för alla som har börjat på med denna fotoutmaning. Jag blir så glad av att få se era självporträtt och hur ni väljer att tolka meningarna. 

Det är så intressant att se hur ni ser och fotograferar världen, och kanske är det för att jag har PMS, men jag vill ge er alla en stor kram idag. 

 

Kram.


Ny tavla

Skrivet av Caroline Eriksson 01.03.2017

Målade igår och nu tänkte jag visa er resultatet. Det var alltså första gången jag testade på akryl, och det blev en upplevelse jag gillade. Finns tydligen så många sätt att arbeta med akryl, och jag gillar mest att testa mig fram (läs: klotta).


Mitt klotteri blev detta resultat. Blandade matta och metallic-färger. Det blåa riktigt lyser igenom tavlan och piggar upp.

 

konst4

konst5

 

He va he, ja vila viis er. :) 


Den försvunna råstenen

Skrivet av Caroline Eriksson 01.03.2017

Är så trött, just nu, att jag knappt kan se rakt. Har varit full rulle sen morgonen, då jag började dagen med ett morgonskift. Efter arbetet drack jag kaffe med en vän, i väntan på att fara på möte. Plötsligt blev klockan så mycket att jag fick utropa ”Ojnej! HEEEEJDÅÅÅÅÅ!!! Ja måst faaa!”.

Det är inte för att jag skulle vara tidsoptimist, utan för att klockan går så snabbt när man har roligt.

 

Jag fick bråttom till tomten för att möta upp lantmäteriet, och svärmor. Min kompanjon när det kommer till det mesta med tomten. Tillsammans skulle vi söka reda på en försvunnen råsten och det blev ett ordentligt äventyr.

Tre av fyra stenar hittade vi men den fjärde, som är den äldsta, är ett mysterium. Vi trampade runt hela skogen vi äger, men nejgo vi hittade den. Vi visste ju var den skulle vara, och hur det skulle se ut omkring, men den var spårlöst försvunnen.

 

Slutade med att jag till sist blev så tröttsamt envis att jag lyfte tunga stenar som egentligen borde vara fastfrusna i marken, bara för att hitta de magiska sifforna som visat var vår tomt slutar. Endera är jag superstark, eller så är det inte så frusen mark. Eller det sista alternativet, så fick jag nåt slags adrenalin, som andra bara får när de blir tvungen att lyfta en bil. Ville ju så gärna hitta den där arma stenen som säkert gosar under marken, efter att traktorer kört på den för evigheter sen.

 

Till sist fick vi (jag) se oss besegrade och bokade in ett nytt möte längre fram, med vackrare väder och en ny råsten som ska på plats. Det gör dock ingenting att det blir ett till möte med lantmäteriet. Kvinnan var så trevlig och det var ganska roligt att traska runt i skogen och få frisk luft på egen mark.

 

Känns fortfarande overkligt att jag äger mark, men så arma härligt.

Och nästa gång jag möter lantmäteriet så står ett hus på tomten. GÄLIT.

 

15069052 10154442655218880 98986421546130613 o

 

Bild från november, då jag hade långt hår och det var bar mark på tomten.

 


Terapi när det är som bäst.

Skrivet av Caroline Eriksson 01.03.2017

Igår tog jag den största, giftiga, sopsäcken som fanns att ta till och plastade in hela köksbordet. Hade på känn att det skulle bli härligt klottigt, och då är det viktigt att vara förberedd. Man är väl en gammal scout. 

 

Till sist såg det ut så här i köket.

 

IMG 3642

 

Jag testar för första gången att måla med akrylfärger och  JAG  ÄLSKAR  DET!  Dansade fram till sambon nu som då och skakade lite rumpa med färgglada armar, ba för att det är sån jag blir när jag är riktigt glad. Terapi när det är som bäst.

 

Det du ser på bild är mina färger, arbetsredskap och tre tavlor jag har på gång. Varför ba göra en sak åt gången?

Detta får även blir mitt bidrag till min  fotoutmaning,  eftersom det är högt nog att stå på en stol.

 

 

OCH HEJ! Nu är det tydligen första mars. Nu får man äntligen prata om våren, utan att folk ska tjata om vintern. Det är en vårmånad och det är vårväder utomhus med regn och slask. Det betyder att man kan vara glad för att sol, sommar och värme är på gång - men ta det varsamt och ta hand om er i trafiken. <3