Visa alla inlägg skrivna april 2017
Snart ska jag vila.
Hej! Jag har migrän, så det är en plåga att skriva dessa ord. Även om jag halvt släckt ner ljuset på dataskrämen.
Så istället för att skriva några längre smarta utläggningar idag, får ni se på denna bild.
Vackra, vackra, skogen.
Ibland känns som att jag halvt tappat bort den där delen av mig, som vet att symptom som migrän, trötthet, förkylning... ALLT, ba är ett tecken på att kroppen försöker säga något till mig. Speciellt när man är vuxen och ba inte kan kasta sig ner på golvet och säga "NÄÄÄÄ, nu ligger jag här!".
Men jag finns nog kvar. Jag är medveten.
Ska ba arbeta några timmar först, sen vilar jag några dagar. <3
Hoppas ni får må bra. Strunta i skitvädret utanför, det går inte att göra något åt det. Och vill man va positiv, så är mulet väder med snöblandat regn, helt okej, mitt i en migränattack.
Tappa björksav.
Har du någon gång testat på att tappa björksav, eller smakat på drycken björken ger dig? Jag har.
Första gången gjorde jag det år 2014, och det var en spännande dag. Jag försökte ju vara lite sneaky, men med två katter efter mig och i ett område där en massa pensionärer bor, så tror jag nog att alla stod i fönstret och funderade vad jag pysslade med.
Men på ett dygn fick jag ihop 1,5 liter björksav, och vet ni vad? Det var otroligt gott! Så nu är jag glad att jag äger en skog med några björkar på sig, så nu kan jag tappa hur mycket björksav jag vill.
Björksav lär vara riktigt nyttig. Den innehåller kalcium, kalium, magnesium och sockerarter. Aminosyror och bra enzymer som skall hålla en frisk, samt stärka immunförsvaret och vara bra för mycket annat.
Redan på 1700-talet så användes det som folkmedicin, och människor och dess boskap fick dricka björksav för att hålla sig friska / och bota olika krämpor. Det användes också till att tvätta håret med och mycket mera.
Björksaven håller sig några dagar i kylskåp, annars börjar den jäsa. Men vill du börja jäsa den, så ska det gå att göra champagne av björksaven. Det är ju snart vappen. ;-)
Man skall tappa björksaven innan trädet fått blad.
Så här gör du:
Borra ett hål i trädet, ungefär samma storlek som ett sugrör i omkretsen. Bind fast en flaska och peta in ett sugrör i hålet och led ner i flaskan. Sen är det bara att vänta och håll koll på flaskan när den blir full.
När du är klar så kan du se om du hittar en kvist på marken, som du täpper till hålet med. Annars står björken och blöder hela sommaren, så det är viktigt att plåstra om trädet.
Tacka björken så hjärtligt och njut av den hälsosamma björksaven.
Katten Leila inspekterade flaskan, dagen efter, för att se hur mycket björksav vi hade fått.
Mumsfilibabba!
Plan B
Om det är något jag vill, så är det att du ska se detta klipp. Det tar sju minuter av ditt liv, men förhoppningsvis ger det dig så mycket mer tillbaka. Det handlar om sorg, stress, hur man hanterar och bemöter det. Bemöter andra som är i det.
Och även om det ba är en promo för hennes nya bok, så är det så mycket visdom hon förmedlar.
Jag har en känsla av att den här kvinnan har så otroligt mycket att lära, och kan sätta ord på så många känslor vi går runt med. Vilken sorg eller förlust vi än upplevt, upplever eller kommer att uppleva i vårt liv.
Om och när den här boken kommer ut på svenska, då ska jag köpa den utan att tänka en extra gång.
Presenter och mera styrox.
Vad händer vid bygget?
Mycket. Även om det har känt som ett evighetsprojekt det här med styroxen.
I måndags så tog jag till mig ett av era tips och la musik i öronen, med extra hörselskydd på, och började skära i styrox. Och vet ni vad? Det funkade! Just när man börjar bli klar med något som skapar obehag i kroppen, jamen då kommer man på sätt för att överleva det. Eftersom jag ba hade härlig musik i öronen, så hade styroxen ingen chans i världen att störa min inre frid som jag vill behålla.
Fick en mikropaus när husförsäljaren tog en avstickare till Petalax och besökte bygget.
"Det här huset är skapat för er tomt!" sa han, och jag höll med.
Jag och Fredrik tittade på många husmodeller innan vi bestämde oss, och nu idag kan jag inte tänka mig något annat hus, än just det vi bygger. Vi har helt klart den bästa platsen för huset, och det bästa huset för oss.
Med sig hade husförsäljaren gåvor, och presenter är något jag tycker om. Jag och Fredrik fick varsin byggväst. Otroligt många fickor på västen, som är uppskattat, även om jag misstänker de är anpassade för ciderburkar. Kommer att vara uppskattat det också. ;-)
Efter att Fredrik slutat arbetet och vi druckit eftermiddagskaffe, åkte vi tillsammans tillbaka till bygget. Styrox läggs inte ut av sig själv, och även om vi har god tid på oss så kan man ju inte hålla på hur länge som helst.
Eftersom alla förjävliga lutningar är nu fint under styrox, var det betydligt lättare att lägga ut styroxen.
Det är inte bara elände med styrox heller! Tack vare den, och på grund av att det var otroligt varmt hela dagen, så var det mycket roligare att arbeta vid bygget. Ingen frustration eller kalla fötter. Ba glädje och värme, förutom när det haglade i tio minuter för att senare svänga om till blå himmel igen.
Vädret har lika problem att bestämma sig hur de ska ha det, som regeringen hur de ska få nån ordning på landet. ;-)
Den temporära trappan av lastpallar är perfekt att använda som arbetsyta när man mäter ut och sågar till passliga styroxbitar.
Jag kommer säkert att vara klädd i regnbågens alla färger innan det här huset är byggt. Rosa arbetsbyxor, blå väst och lila jacka. Jag som annars är svart som synden, älskar att ha på mig det mest färggladaste som går att ta till när jag arbetar.
Här mäter jag ut sista biten till barnrummet, och det blev perfekt på första försöket!
Nu är vi fem före att ha alla styroxlager på plats, så vår rörmokare får fara och bränna rör i styroxen. Sen är det "ba" att göra samma visa en sista gång med styroxen och lägga armeringsjärn på plats.
Igår fick vi hjälp av goda vänner som hjälpte oss att förflytta alla armeringsjärn från en vägg till andra sidan av huset, så de inte ska vara i vägen. Bild av det kan du se HÄR.
Och det är vad som är på gång vid bygget.
En dag i taget, för man kan inte göra så mycket annat än så.
Viktigt! Till alla inom vården!
När jag var liten så ifrågasatte jag det mesta, av flera olika orsaker. För det första så är det ju bra att lära sig något, och för att veta något så måste man fråga. Men även för att jag har ifrågasatt mycket, speciellt när jag känner att man eller någon blir behandlad på fel sätt.
Nå, nu när det stod i tidningar och i kontorsrummet att man måste registrera sig på nytt till Valvira, för att få behålla sin rätt att arbeta inom vården, väcktes det lilla barnet inom mig till liv. Det här var orättvist och konstigt.
Varför ska jag betala dyra pengar för att registrera mig i ett register? Ett register jag redan hittar mig i? Ett register som faktiskt kostade mig dyra pengar att bli medlem i, för att ha rätt till min skyddade yrkesbeteckning.
Varför ska det vara på detta viset?
Så medan många andra stressade för att få iväg en ansökan, skickade jag iväg ett mejl till Valvira och frågade varför.
Idag fick jag ett svar.
”Valvira rekommenderar att närvårdare som varit införda i Terhikki 1.3.2016 gör klokt i att i lugn och ro vänta tills situationen klarnar. Nya ansökningar behöver inte lämnas in i nuläget. Tills vidare behandlar Valvira inte ansökningar som redan lämnats in, och inga fakturor skickas heller ut för dessa.”
Samtidigt har de även idag också publicerat en längre visa på deras hemsida, som du kan läsa om här,
men det viktigaste just nu är ba:
1. Du behöver inte stressa över någon registrering, eller att betala dyra pengar för något som du redan betalat när du blev utexaminerad.
2. Vi ska ba vänta på att något blir på klart i det här landet (haha).
3. Våga vara frågvis, för ibland lönar det sig. Det kanske är lättare, men banne mig tråkigare att ba följa strömmen.
För det fjärde så rekommenderar jag att ta fram ert inre barn oftare. Då sker det saker åtminstone.
ps. Tack Valvira, för att ni svarade mig snabbt och på mitt eget modersmål. Ni får en puss och kram från mig idag.
Störst av allt är kärleken.
Oj oj, med det här livet. En tanke jag har tänkt mer än vanligt, den sista tiden, och vad är nu bättre är att fokusera på det fina i livet då? För har man några, eller åtminstone en, starka drivkrafter som får en att vilja se och gå framåt, då blir livet lite roligare och något lättare att hålla hårt om.
Det största för mig i livet är kärleken, och vad är nu finare än att det är kärlekstema på Sevendays och jag får en lista att fylla i?
Då känner jag mig kärleksfull:
Känner mig ganska kärleksfull dygnet runt. Vill leva mitt liv genom att vara så sann mot mig själv och andra, och behandla mig själv och andra med glädje och kärlek.
Tre saker jag älskar:
Ba tre? Jag känner kärlek för så mycket! Fredrik, mamma, syskonen, svärföräldrarna, katterna, vännerna, kollegorna, solen, huset, småfåglarna... ALLT.
Det bästa med kärleken är:
Det beror på i vilket stadie av en kärlek man är i. I början är det bästa ovissheten och pirret i magen. Sen när det där pirret förvandlas till något annat, så är det kärleken och allt vad det innebär som är bäst. Det bästa är att jag har haft lyckan att finna en person som accepterar och älskar mig, som den jag är. Att vi lyckats utvecklas tillsammans och håller tillsammans i vått och torrt.
Att vi har valt varandra.
För kärlek handlar ju om att man väljer varandra, sist och slutligen. Man väljer att göra något tillsammans, på ett sätt som gör att man kan må bra och växa av det. Att man klarar av att ta sig igenom de roliga och mindre roliga stunderna av livet, och kommer igenom det starkare och mer trygga. Och håller om varandra.
Det dåliga med kärleken är:
Det finns inget dåligt med kärlek. Är det dåligt, så är det något helt annat än kärlek.
Just nu är jag kär i:
Fredrik. Världens bästa Fredrik.
Min bästa kärlekslåt:
Jag lyssnar inte på kärlekslåtar.
Så här känns det att vara kär:
Som nykär kände jag mig sjuk i magen, av pirr, allt skratt och att man inte kunnat prutta på en hel dag. Det var lite osäkert och härligt på samma gång. Man måste ju kasta sig ut från sin komforta zon och ge av sig själv.
Idag känns allt ba härligt. Har jag sjukt i magen, av orsaker som livet ger en, så är det tack vare Fredrik som jag blir lugnare och mer harmonisk. Han känner ju mig in och ut.
Fortfarande är jag (ny)kär och pirrig, efter sex år tillsammans.
En person jag vill skicka kärlek åt:
DU SOM LÄSER DETTA. Jepp, just du!
Brukar skriva kärleksmeddelanden på lindor, plåster m.m. på de jag vårdar, ba för att de och andra som kommer i kontakt med tejpen senare under dagen, ska få bli påmind om att känna kärlek.
Då brukar jag skriva så här, som texten nedanför, och det vill jag att DU ska ta till ditt hjärta NU.
DU ÄR VÄRDEFULL. HELT ALLDELES UNIK OCH UNDERBAR. DU ÄR KÄRLEK.
(och så har jag riktigt roligt, och plats, ritar jag dit en katt som säger ”mjau mjau”)
Underproduktion av sköldkörteln
Ni som är bekanta med Jakobstad, kanske är bekanta med Kvarnbacksgatan och den lilla backen som går från den gamla busstation upp till vattentornet. Den är inte så brant, alls, men när jag var elva år var det den brantaste backen jag bestigit. På väg till skolan ringde jag mamma för att säga ”Jag orkar inte”, och när en människa säger de tre orden så ska man söka hjälp.
Jag som annars var sprallig och hungrig på livet, blev trött och orkade ingenting. Fick problem med hyn, och blev riktigt torr i hela ansiktet. Typiska tonårsbesvär kan man ju tänka, men det här var något annat.
Det visade sig att jag hade underproduktion av sköldkörteln.
Gamma bild. Jestas vad jag har varit vithårig!
Vad innebär det med underproduktion av sköldkörteln?
Det betyder att sköldkörteln, som reglerar ämnesomsättningen i kroppen genom att bilda livsviktiga hormon, inte tillverkar tillräckligt. Det betyder då att kroppen till sist går på sparlåga.
Symptomen på problem med sköldkörteln?
Som jag skrev så blev jag trött, orkeslös och andfådd av minsta ansträngning. Man kan bli nedstämd, få yrsel, hudutslag, problem med minnet, menstruationsstörningar och ändrad vikt. Koncentrationssvårigheter, frusenhet med mera..
Det här är dock individuellt och kan vara svåra symptom att märka, eftersom kroppen och människan lär sig stegvis på samma gång sjukdomen utvecklas att leva med symptomen.
Symptomen är också olika beroende på om man har under- eller överfunktion av sköldkörtelns produktion. T.ex blir du mer upp i varv, viktnedgång, svårt att sova med överproduktion.
Vem får underproduktion av sköldkörteln?
Vem som helst, men det är snäppet vanligare bland kvinnor. Och flest personer är i medelåldern och uppåt som kan råka ut för det. Genom ett blodprov så kan du få svar på om du har problem med sköldkörteln.
Hur mår jag idag?
Jag har ju ätit thyroxin nu i ungefär femton år. Varje morgon är det samma visa, och det går så automatiskt att jag inte tänker det. Nu måste jag erkänna att det är evigheter sedan jag kolla upp mina värden, och borde verkligen försöka vakna tidigt en ledig dag för att åka till labben, eftersom blodprovet måste tas före 10 på morgonen.
Dock försöker jag att hålla min sköldkörtel i skick genom att vila, inte stressa i onödan m.m.. även om det kan vara lättare sagt än gjort. ;)
Men min filosofi är att kroppen är en helhet, och för att uppnå optimal hälsa så måste man just se till helheten.
Det här är ju en vanlig sjukdom, vanligare än man kanske tror, men eftersom symptomen kan vara diffusa kan det ta länge innan man märker att man borde få hjälp.
Har du frågor om sköldkörteln?
Jag finns på Google Street View!
Det var en dag, för sex år sen, då Google-bilen körde runt i Vasa stad.
Det jag inte visste, var att just jag skulle på bild bli fångad.
På höger sida av trottoaren ser du en röd liten prick,
och det är jag som är denna flick.
Lycklig och glad, efter en svettig arbetsdag,
det var ju fredag.
Vandrandes genom trafiken,
med sikte på butiken.
Med jacka och cykel så röd och grann,
jamen visst är det jag minsann!
Och detta tycker jag idag är roligt,
för på Google Street View finns jag för evigt.
Eller tills de uppdaterar bilderna. Då lovar jag att stå och dansa framför google-bilen.
Helt okej att känna alla känslor vid ett husbygge.
En hel helg, med bara arbete på schemat, och hur mycket har jag fotograferat? TVÅ BILDER. Det betyder ju egentligen att mycket har hänt, men inget av det har jag som bevis eller foto-minne framöver. Får se till att fotografera mera idag ba.
Men låt oss se på de två bilderna, och historien bakom dem.
När den här bilden togs så funderade jag hur i hela friden detta skulle gå, och hur jäkla länge vi skulle kämpa på med golvet. Så det är alltså så där jag ser ut när jag funderar. Jag sitter inte och sover, även om det hade varit skönt.
När man lägger styrox i huset så är det viktigt att det blir så jämnt och rakt som möjligt. Nå, har man avloppsrör och sånt som har lutningar på sig, på vissa ställen ovanför grusbädden, då blir allt mycket svårare.
Det blev som en pest eller kolera situation. Endera skulle man gräva om allting på nytt, för att få lutningarna rätt under grusbädden, eller så skulle man skära ut i styroxen de rätta lutningarna så styroxen skulle passa perfekt.
Sambon, som är den av oss som har mer tålamod, tog på sig att skära ut i styroxen så alla bitar skulle sitta perfekt. Det var ju inte överallt, utan bara på vissa ställen. Men det blev för mycket för mig.
Att skära ut hål på rätta ställen i styrox kan jag gå med på, men hjärnan ville inte börja på med lutningar.
Även om jag varenda evigaste dag är tacksam för att jag har träffat en så härlig människa som Fredrik, har jag tänkt extra mycket på det denna helg. Genom att se på honom, vill jag åtminstone försöka att ha lite mer tålamod än jag vanligtvis inte har. Vara mitt bästa jag, även om allt man gör inte är så himla roligt hela tiden.
Men trots allt har vi kunnat skratta mellan varven, och fått riktigt mycket gjort.
För efter att Fredrik kommit förbi de värsta lutningarna gick allting riktigt smidigt. Jag fick nya krafter, halleluja, och började skära och såga i styroxen hejvilt.
Nu är hela huset fyllt med första lagret av 100 mm styrox, och på halva sidan av huset finns även ett lager 50 mm. Allt är tätt, fint och så perfekt vi kan få det. OCH RAKT. Så det betyder att resten kommer att gå galant.
Vad har vi lärt oss av det här?
1. Lägg mindre grus i husgrunden, än vad du tror du behöver. Av någon konstig orsak så verkar grus föröka sig magiskt.
2. Låt någon som vill, och kan, skära i styrox. Är du som mig, och har obehag för ljudet: stäng ut allt ljud med hörselskydd.
3. Ibland blir man frustrerad, även om det inte hjälper till något alls. Det är helt okej att känna alla känslor som kan uppstå vid ett husbygge (eller i livet överlag).
4. Om du blir frustrerad, bli det med någon som är van med dig, och får dig på gott humör igen. Roligare att skratta än gråta.
I lördags pipade det till ordentligt med en glad och samtidigt skrämmande melodi utanför huset. Jag rusade till dörren för att se vad det var. GLASSBILEN.
Glassbilen i sin tur såg mig som rusade till dörren, och stannade vid vägen!
Så det blev en lite pinsam stund då glassbilen trodde jag skulle äta glass, medan jag ba ville ta en bild och sen fortsätta arbeta.
Nu undrar jag:
1. Kommer den här glassbilen att köra förbi för resten av vårt liv?
2. Hur många gånger ska man säga till framtida barn att "Ni har glass i frysen, ni behöver inte köpa svindyr från glassbilen"?
3. Har glassbilen bytt melodi på de senaste tjugo åren? Mindes glassbilen med en helt annan melodi, än vad denna hade.
Jag tog över Sevendays instagramkonto.
Sist jag hade hand om Sevenday's instagramkonto, svällde mitt ansikte upp fem gånger sin storlek och det blev inte så mycket att ta bilder av. Jag låg ju mest ba inne och åt stark dos av kortison.
Det var ju inte Sevendays instagramskontos fel, eller något jag hade kunnat göra annorlunda, men ändå var jag lite halvt rädd att ha hand om kontot denna vecka. Tänk om något skulle ske, vad skulle jag ta bild av, vad vill folk se? TÄNK OM mitt ansikte mitt i allt får spunk igen?
Hade dock inget att oroa mig för. Veckan gick undan, och jag har hunnit publicera mer än jag annars gör på två veckor. Har man chansen, varför inte ta den? ;-)
Nu är dessa bilder i spegelvänd, ba för att jag ska få dem i någon slags ordning.
Började veckan med att presentera mig med en dans vid bygget. Har i princip ba varit vid bygget, de dagar och timmar jag inte varit på mitt arbete. Vi har faktiskt kommit en rama bit på vägen nu, och det gör mig så glad.
Jag fick paus från bygget när en vän och bebis kom via, för att ta med mig på en kort promenad till alla fåren.
I onsdags var jag på möte om sote. Blev inte riktigt klokare av det, om någon undrar. Resten av onsdagen spenderade jag med att elda upp små träbitar och grillade korv.
I torsdags påminde mig facebook om att det var sex år sedan jag blev förvandlad till Marilyn Monroe, och Fantomen fick följa med till bygget. Det var hans lyckodag, och min, för vi började rada ut styrox i grunden.
I fredags arbetade jag kväll, och en ganska grå, tråkig och otroligt blåsig dag glömdes hastigt bort när regnbågen uppenbarade sig, samma sekund jag gick ut från arbetet nio på kvällen. Passade på att fånga årets första regnbåge på bild och somnade gott efter det.
Igår delade jag med mig av ett minne från tre år sen då jag gjorde den universiella koden för "hunger" utanför Korv Göras, och plågade alla tusentals följare med det obehagligaste ljudet som finns: När man skär i styrox.
Tog jag en snabb paus i skogen och visade instagram hur det såg ut. Blev riktigt förvånad över hur många som gillade bilden.
Idag har jag arbetat i stort sett hela dagen, och "ba" uppdaterat med två GIF's av mig.
Tack för denna instagramvecka. I morgon håller jag mig till bloggen. Och sover lääääääänge. Så he så.