Visa alla inlägg skrivna maj 2017
Kanske inte så trendig, men arma nöjd.
Det här med kläder är ett intresse som går lite upp och ner för mig. Typ. Jag bryr mig inte alls om senaste trenderna, som ni snart kommer att få bildbevis på. Men jag tycker om att ha kläder på mig som är sköna och ger mig en bra känsla. Speciellt då många kläder kan få motsatt effekt på många, även mig ibland.
En liten sidonot nu ba: på tal om trender så diggar jag verkligen den här "buskiga ögonbrynstrenden", eftersom jag inte noppar mina ögonbryn. Så nu är jag ba inte lat.. jag är även supertrendig.
Nåja, tillbaka till kläderna. När jag internetshoppade för ett par veckor sen, fastnade min blick på något som höjde mitt humör rejält. Visade stolt sambon vad som skulle bli mina nya kläder, och så sa det ba *klick*.
För om man nu hittar något som gör en glad, då ska man endera göra det eller ha på sig det.
Och igår fick jag den på posten.
Det här är alltså en t-pajto, som tanken var att jag ska ha på mig i PMS-tider. Syntolkning: det är en söt kattunge i matchande hårfärg som mig, som skjuter rosa laser efter badande människor.
Saken är ba den att det är OMÖJLIGT att va pms:ig i t-pajton. Den är ju så underbar.
Så det här va blogginlägget om min nya tröja och vad som kan göra en glad.
Hoppas ni får en bra start på dagen och en underbar helg. Ryktas om värme på kommande.
Jag ska på dejt!
Det är sex år sen jag sist dejtade, och nu ska jag dejta igen. Håller som bäst på stresstäda, spraya parfym och fräschat upp ansiktet som vaknade tidigt i morse. Har extrakollat att vi har gott te i skafferiet och sprungit ut med soporna, med alla tre katterna efter mig.
Det är väl sånt man ska göra innan en dejt?
Och innan nu någon får hjärtat i halsgropen så måst ja ba säg: Luuuuugn ba. Byter inte ut Fredrik för något.
Men idag ska jag dejta den här pinglan.
Nathalie besöker Petalax, och det är kanske första gången i hennes liv hon ser denna plats av jorden?
Jag vet inte, eftersom jag inte frågat. Men dagens planer är att babbla i timmar, och ha lite sightseeing i byyjin.
Eftersom jag inte bor så centralt till stan, där de flesta finns, så är det sällan någon "utbyssar" kommer hit för att hälsa på. Därför är det lite extra roligt att få nya intryck av en härlig person idag.
VI HAR BETONGGOLV, HALLELUJA!
Tydligen ger betong mig mardrömmar, eftersom jag natten till igår sov lika oroligt som då sockeln skulle gjutas. Då drömde jag att det inte fanns plats för en ytterdörr, nu att det inte fanns plats alls att röra sig på. Vad drömmarna ska symbolisera tänker jag inte fundera längre på, men tippar det har något med att ge över ansvaret helt och hållet till någon annan. Och det är väl inte alltid så lätt.
Men trots att natten var orolig, var jag ändå rätt så lugn innerst inne. Jag ville ha de bästa, och bokade Malax Byggmaskiner långt på förhand. Ringde, trots att jag visste av att de skulle sluta gjuta golv, och bad snällt.
Vårt golv blev det nästsista golvet någonsin.
Eftersom jag inte gjorde något åt golvet själv, sov jag medan de la in allt betong i huset. Efter att ha fått i mig en kaffekopp på förmiddagen åkte jag till huset för att kolla läget, och då såg det ut så här.
Hela huset hade ett fint lager av betong i sig. Måste erkänna att jag fick en liten klump i magen då jag inte såg någon purus-drain, eller golvsil överhuvudtaget i huset. Borde ba lagt på mig glasögonen eller tagit ett chillpill, för de fanns nog där. Men tydligen flyter det runt lite betong och det är helt vanligt att man då inte ser golvsilarna så lätt.
Man slipar ba fram dem efteråt.
Här är halva vardagsrummet, köket och längst bort "barnrummet". Och allt ser så fint ut.
Kvällen före hade jag och Fredrik spikat upp skrutt-plankor i taket, så de som gjöt golvet skulle ha lättare att se hur det skulle vara. Det blir en stor fin brasa sen av allt skrutt vi ska bränna upp.
Höni... herregud så skönt det är med betonggolv nu.
Det här är faktiskt en lika stor milstolpe i det här bygget, som när skogen försvann och Skinnars grävde fram vår grund på ba fyra dagar. Det är ju nu vi kan börja göra sånt, som andra ser, och inte ba vi. Och så blir det lite lättare och säkrare att spika i taket.
Efter en kort lunchpaus så möttes jag av fotsteg inne i huset. Hann fundera vem som varit snabb och smygit sig in i huset, medan alla varit borta. Skulle ju ha varit typiskt.
Men det var bara arbetarna som kollat om golvet var redo för första slipningen.
Efter att man gjutit golv ska det slipas x-antal gånger. Om jag inte ljuger helt och hållet för er så ska det göras innan plattan torkat helt, för att fukten ska slippa upp till ytan.
Och så här såg maskinen ut. Jag hade förberett mig på ett samma oljud som vibreraren, då jag blev halvt döv efter att ha vibrerat grus i elva timmar, men den här var så len i ljudet. Smidig såg den ut att vara också, men tippar det handlar om hur van man är med att arbeta med den också.
Jag har googlat fram att den kallas "helikopter". Hehe hehe.
Golvet blev inte lika glasblankt som före, utan lite mer halvskrovligt. Ba för att fukten ska lättare slippa ut i det fria.
Närbild av sliparen.
Än så länge har jag inte mött på någon som blir riktigt obekväm när jag börjar fotografera, och jag är inte heller obekväm med att fotografera människor jag nyss träffat. Jag är ba glad att få allt förevigat på bild.
Kompisen till han med slipmaskinen for runt kanterna på huset, samt runt golvsilarna och slipade för hand.
Och efter att jag fotograferat dessa bilder, var det ännu minst två varv slipningar som de fick göra i lugn och ro utan att ha en kamera i ansiktet. :-)
Efter fem dagar ska det finslipas en sista gång, men nu får betonggolvet vila lite.
VI HAR BETONGGOLV. HALLELUJA.
Nu kan ja ba andas ut. Och jo, jag drack en cider på kvällen för att fira golvet.
Min inre gudinna och glada norrmän.
Hej! Jag är mer på aktiv på instagram (speciellt stories) idag, eftersom jag har inte hunnit sitta vid datorn förrän nu.
MEN NU HAR VI BETONGGOLV HALLELUJA. I morgon visar jag det.
Annars så funderar jag inte så mycket idag. Förutom att norrmännen verkar fira sin självständighet på betydligt roligare sätt än finnarna. Ser videos på människor i färgglada kläder, som hjular över Oslos gator till glad musik tagen från filmen sjöjungfrun. Så nu har jag fått låten "Havet är djuuuuupt" på hjärnan.
Kempegrejt.
Själv hittade jag min inre gudinna, tack vare nya filterfunktionen på instagram.
Vi når en milstolpe i husbygget!
Det känns overkligt, trevligt, skrämmande och ba spännande att få skriva dessa ord:
Idag får vi betonggolvet. Äntligen.
I och med betonggolvet når vi en ordentlig milstolpe i det här husbyggandet. Det kommer först och främst göra allt så mycket lättare. För det andra så borde det göra underverk för humöret. Inga mer funderingar om kablar och slangar är på rätt plats. De måste vara det, för snart är flera centimter betong ovanpå.
Men innan vi blev redo för betonggolvet var det ett och annat som skulle fixas. Som typ golvvärmen.
I måndags och igår, tisdag, började rörmokaren att lägga ut golvvärmen i huset.
Våra katter kommer att vara förvirrade den första tiden i huset, eftersom det inte kommer att finnas element eller några fönsterbräden att sitta på. Men det blir betydligt varmare och mysigare på golvet, än vad vi har nu, då man får gå runt i stickade strumpor året runt.
All värme kommer från golvet, och det ska bli så mysigt.
Det gick som snabbt att få ut slingorna på golvet, att jag hann inte se mycket av arbetet. Men tydligen går det smidigt när man har gjort det några gånger, och har rätta verktygen.
I vissa hus drar man även elen i golvet, men det gjorde vi inte här. All el blir dragen i väggar och tak.
Idag fick vi även vattnet ikopplat till huset, så nu kan man ta och vattna blommor, dricka vatten, duscha... ja, allt vad man vill och kan använda vatten till. Rörmokaren sa att det kom klart vatten med detsamma, å ja ba:
"Klart he, he ju bästa platsen".
Till kvällen var jag och Fredrik tillbaka till huset för att fixa det sista inför gjutningen idag. Röret till vår eldstad hade fått en förlängning av järnrör, och vi plastade in det sista som vi verkligen inte vill ska få betong klottat på sig.
Som typ ena terrassdörren, som vi valde i helglas.
Sen spikade vi några brädor uppe i taket, som jag inte har någon aning om varför de behövs för att gjuta betonggolvet (säkert har de någon funktion). Märkte ut var badrummen är, samt band längre vattenslangar i takstolarna med hjälp av band, så inte de av misstag skulle falla och klotta i betongen.
Och nu, var det här det sista ni fick se av styrox. Och det sista vi fick se, halleluja.
Nu blir det nya tider med stadig mark att stå på. <3
Frågor jag har fått - celiaki.
Varje år, den 16 maj, uppmärksammans den internationella celiakidagen, för att öka medvetenhet om sjukdomen. Nå, nu tänkte jag öka lite mer medvetenhet.
Ibland händer det att jag säger "nej" cirka tio gånger till en bulle. "Men taaaa nu en liten bit, det kan ju inte skada!". Att jag har celiaki räcker tydligen inte som argument.
Det här blogginlägget är gammalt, och eftersom jag har arbetat hela kvällen vid huset blir det inte heller något nytt att läsa. Men har du läst detta förr, läs igen - för mitt i allt finns det något att fnissa åt. Är det första gången du läser detta? Trevlig läsning.
Diagnosen celiaki har jag haft i över 12 år och i lika många år har jag behövt svara på dessa frågor, tååålmooodigt:
När jag försöker ha tålamod.
"Vad händer om du äter vanlig mat? Får du diarre?" (Obs! Vanlig mat är alltså icke-glutenfri mat.)
Första gången jag fick den här fråga var på kulturkarnevalen i högstadiet. En söt pojke frågade mig detta i matkön och ja ba: "ja får skvii..." Men där fick jag hindra mig. Man kan ju inte säga i en matkö åt en främling att JA, jag får diarre.
Så ja ba: "... eehh. Jag menade, jag får ont i magen".
Och jo, det får jag. Diarre, magont, blir trött, sjuk och tarmluddet blir förstört. Alla reagerar olika, men det är så här jag reagerar på "vanlig mat".
"Kan du äta mjölkprodukter?"
Ja. Celiaki och laktosintolerans är två helt skilda saker.
"Kan du äta det här? (Räknar upp innehållsförteckning där det står vete)"
Nej. Jag kan inte äta vete, råg, korn.
"Men inte dör du om du tar lite ..... (Valfri glutenprodukt, bulle, bröd, pasta, öl)"
Nej, nu ska vi inte vara så dramatiska. Jag dör inte. Men att sitta på wc en hel dag och natt är inte roligt, därför väljer jag att inte äta det som gör mig sjuk.
"Finns det nåt du kan äta?"
Ja, tack och lov! Visst, de glutenfria alternativ är flera gånger dyrare än din mat, men det finns mat man kan äta. Det är också enkelt att laga mat glutenfritt, endera byter man bara ut mjölet eller skippar det helt och hållet om man vill ha en sås till. De flesta råvaror ÄR naturligt glutenfria och man kan trolla fram en god middag av det.
Vad äter jag? Mat!
"Glutenfri mat är äcklig!"
Okej, det här var ju bara elakt sagt. Nu minns jag förstås inte hur en "normal" pizza smakar eller hur bröd "ska" smaka, så för mig är det här bara vardag. Be om ursäkt.
"Jag tror inte på glutenfri mat eller att folk faktiskt är sjuka."
Nähä. Vad ska jag egentligen svara på sånt?
"Jag skulle döööö av att inte kunna äta gluten."
Ja, jestas vad folk är dramatiska. Nej. Du dör inte bara för att du inte tål gluten.
"Jag tänker också börja äta glutenfri mat. För att bli nyttigare men mest för att gå ner i vikt."
ELLER
"Jaha, det är därför du är så smal! Kanske jag också skulle börja på med glutenfri diet." (Okej, den sista frågan fick jag mer förr då jag inte åt lika mycket chips och choklad :D)
Det som är roligt att för 10 år sen visste knappt något nåt om glutenfri mat och nu är det helt plötsligt pop att äta. Det som är positivt med det är att maten faktiskt blivit liiiiite billigare. Sen om man går ner i vikt av glutenfri mat vet jag nu inte.
Sen tror jag att många skulle må bättre av att faktiskt äta mindre gluten. För många kan mat som innehåller gluten verka inflammatoriskt på kroppen. Att ha celiaki och äta glutenfri mat är inte världens undergång. Det finns HUR MYCKET SOM HELST av mat att äta, och det går att må bra. :-)
Om ni vill ha lite mer ingående, och mer allvarlig text om celiaki och vad som faktiskt händer, så jag kan nog trolla fram ett sånt åt er. En ny dag. Nu ska jag äta korv och bönor.
Allt jag vill ha från bjud.fi!
Inlägget är ett kommersiellt
samarbete med HSS Media och Bjud.fi
***
Efter att vi började bygga hus, har jag blivit en riktig halv-expert (läs: expert, det var jantelagen som tog över för en sekund med den där halvan) på att pruta och hitta varor med bra kvalité, för ett prima pris. Oftast får man påminna sig själv att hålla ett bra pokerface, fastän man nästan skäms för hur man prutar.
Men oj så bra det känns efter att man fått det man velat ha, till ett pris man faktiskt har råd att betala.
Är man dock lite osäker på hur det är ställt med sitt pokerface, eller int ba har tid och ork att jaga de bästa priserna i butik, då är internet-auktion bäst. Inte för att blodtrycket hålls jämnare, för spännande är det när man verkligen hittat något man vill ha. Men man kan åtminstone sitta i mjukiskläder i soffan, och fundera i lugn och ro.
I två dagar ännu håller auktionen på bjud.fi igång, och jag har hunnit se ut flera varor och tjänster som verkar spännande, för ett förmånligt pris. Dock är jag ännu lite sneaky, och jag gör som alla andra vid auktioner: väntar till sista sekund för att börja bjuda.
Har man inte tid eller är rädd att missa något man verkligen vill ha och behöver, så är det lätt att ställa in funktionen så att datorn bjuder av sig själv, medan du gör annat. När du nått ett maxpris du är villig att betala, slutar det automatiskt bjuda, och du slipper få kalla fötter.
Det här är mina favoriter från årets bjud.fi, samt varför.
BADTUNNA: Fredrik fyller snart år, och jag tror att det enda han verkligen önskar sig, förutom pussar och kramar, är en badtunna. De kostar dock massor, så tippar att om vi ska ha en badtunna så får man hitta en förmånlig på auktion.
GARDINER: Skrev jag inte för några veckor sen om gardiner till huset? Nå, nu verkar Annettes Syservice, som finns här i Petalax, auktionera ut presentkort på gardiner och kläder.
HAVTORN: Jag ÄLSKAR allt som är surt, och havtorn är min favorit. Skulle jag ha egna havtornsbuskar skulle jag slippa fara på jakt efter dem i vilda naturen.
ALLT FRÅN VASA FÄRG: Vi har i stort sett redan beställt och bestämt oss för allt från golv till tak från Vasa Färg. Jag väljer att tipsa speciellt om kaklet. Kaklet vi har valt från Vasa Färg är säkert en pina för kakelläggaren att arbeta med, men himmelriket för oss.
GRÄSMATTA: Bara för att det låter tråkigt och invecklat att så en egen gräsmatta, så skulle jag gärna ta en färdig gräsmatta på rulle för att göra livet lite lättare. Vem vill nu inte ha en gräsmatta från Pensala?
Vad vill du bjuda på?
HÄR kan du läsa om hur bjud.fi fungerar.
På torsdag klockan 20.00 avslutas Bjud.fi.
Möts på samma väg.
Jag har bott fyra år nu på landet, och före det bodde jag.... herregud.. nästan sju år (??!!) ensam i Vasa. Hur är det ens möjligt? Nåja, det var inte någon ålderkris jag skulle komma fram till, utan det var något helt annat.
Typ hur fint det är på landet just nu. Jag vet inte hur ni har det i stan, men här är det fint.
Träden har fått gröna knoppar, och jag har känslan av att det snabbt kommer att bli grönt och skönt.
Hade egentligen inte en så rolig start på gårdagen, men det gick snabbt om efter att jag intalat mig att inte ta åt mig av andras dåliga beteende. Den största lärdomen för mig denna vår, tydligen.
Men dagen blev riktigt fin, ba jag kom mig iväg ut ur lägenheten.
Den största skillnaden mellan stan och landet, för mig i alla fall, är hur man umgås med människor. I stan verkade det vara så komplicerat, och de flesta möten med människor var inbokade flera dagar på förhand. Här på landet träffas man ba. Utan några inbokade möten eller dyra kaffekoppar. Mitt i allt kör man ba hem till nån och knackar på dörren, eller så ba möter man varandra på samma väg man vandrar på.
Igår när jag gick utanför dörren hade jag ingen aning om att jag skulle 1. Få träffa vår blivande granne och deras barn, för en kort pratstund. 2. Möta min vän och hennes insjalade bebis, med världens häftigaste mössa, på min väg.
Vi satt en bra stund på min soliga terrass, som känns som söderriket, och fortsatte sedan att umgås med en liten promenad. På en kort stund hann vi bearbeta många samtalsämnen, och jag kände mig fylld av ny härlig energi efteråt.
Vi gick till fårhagen i närheten och tittade på lammen. De verkade inte ha några bekymmer i världen. Ja, förutom den där ena tackan som skulle bli klippt för att få sommarpäls. Hon höll nästan på att springa iväg med ägaren på ryggen. Det såg roligt ut.
Så vad kom jag fram till igår?
1. Landet är chill.
2. Någon annan kan inte, eller åtminstone ska inte, kunna ha makten över hur du känner dig. Visst kan det vara jobbigt om någon inte är så snäll, men är du awesome så ska du fortsätta vara det.
3. Och om du ska ta åt dig av något, så är det fina ord folk säger åt dig. Eller en klapp på axeln, som kan betyda lika mycket som fina ord.
4. VÅGA ta emot kärlek. Jepp.
Fantomen och det nya reviret.
Just nu ligger jag i någon slags matkoma på soffan, och orkar inte stiga upp för att hämta datorn, så bloggar från telefon. Går väl lika bra, och mitt i allt kanske det blir någon autocorrekt att fnissa åt.
Ville mest ba visa en bild från i lördags, då Mr Fantomen var till huset. Han inspekterade hela gården och älskade den enorma stenmuren som ramar in tomten. Lite synd ba att han hade mig som en förlängning av svansen efter sig, annars hade han nog haft ännu roligare.
Efter att ha fått inspektera sitt framtida revir, blev han så trött att han somnade i min famn. Mysfrassen.
Nödcentralen och svenskan.
Finland är ju ett tvåspråkigt land, vilket betyder att man ska ha rätt att få betjäning på sitt eget modersmål. Men rätt så snabbt märker man att det inte är så lätt alltid att ta sig fram på endast svenska. Dock betydligt lättare att bli av med telefonförsäljare, om man frågar om de pratar svenska.
Oftast låter jag det ba svischa förbi. Byter till en knacklig finska om det är något jag verkligen vill få sagt. Eller så ger jag telefonen ba till sambon, som är finskspråkig.
Men i vissa fall behöver man ensam få möjligheten att få prata sitt eget modersmål.
Därför ger jag dagens ris till nödcentralen.
Inte för att jag inte fick betjäning på mitt eget modersmål, för det fick jag. Men det tog över en minut innan någon som kunde svenska blev kopplad till mig.
I det här fallet var det inte så livsfarligt, där man kan tänka sig att sekunder räknas.
Men en minut är en väldigt lång tid. Bara för att få tala sitt eget språk, när man är i behov av hjälp.
Har du varit med om liknande situationer, då du inte fått betjäning eller hjälp, på ditt eget modersmål?
