Visa alla inlägg skrivna juni 2017
Det handlar om mig.
Jag var och är fortfarande den typen som aldrig motionerar. Det betyder inte att jag inte har fått testa på saker, för jestas vad mamma lät mig prova på dyra sporter, även om det alltid slutade på ett och samma sätt.
En gång testade jag aikido. Bommade på uppvärmningen. Medan de andra barnen hade snurrat sig fram i någon konstig kullerbytta, så var jag ensam på halva mattan. Och jag gav upp.
Jag har fått testa på att rida, redskapsgymnastik, dans och allt som går att hitta på. Fick till och med en skateboard, som jag mest satt på och sparkade mig fram på, efter jakobstads sötaste pojkar.
Så när jag för några år sen började på med yoga trodde jag det skulle sluta som alla andra gånger. Jag skulle inte klara av den enklaste övningen. Det är lättare att ge upp.
Men inte visste jag då att yoga handlade om så mer än en övning. Yoga handlar inte om en solhälsning. Det handlar inte om att lyfta upp ett ben och andas djupt fem gånger. Det handlar om mig.
Och jag som annars blir snabbt rastlös hittade äntligen något som fick mig att stanna upp. Jag fick möta mig själv i de stunder jag annars skulle ge upp. Utmanade endast mig själv, och ingen annan, och det gick bra. Jag fick inse att det är helt onödigt att ens jämföra sig med andra, när det enda och den enda man sist och slutligen har är sig själv.
Jag fick komma över de rädslor som någonsin bott inom mig, och finna den där styrkan i att bara vara. Jag lärde mig att komma överens med min egen kropp.
Idag firar jag den internationella yogadagen, för det är banne mig det bästa som finns om man ska ha på sig träningskläder. För mig.
Överraskning i förhållandet.
I sex år och några månader har jag och min kärlek varit tillsammans. Efter en sån tid så lär man känna varandras rutiner, samtidigt som man skapar gemensamma rutiner.
Våra rutiner är att pussa varandra innan vi far till arbetet. Vi ger till och med varandra en puss innan vi går och duschar. Pussar är bra. Vi laddar kaffekokaren åt varandra, om vi inte stiger upp samtidigt. Pizza varje måndag, och andra små rutiner som gör vardagen lite extra härlig.
En av dessa rutiner och vanor är hur vi äter spagetti och maletköttsås här hemma. Jag äter ur en liten skål, och fyller på den tills jag är mätt, medan sambon tar till den största salladsskålen som finns. Det är bara så det är, och så vi har gjort nu i sex år. Han slipper i alla fall springa extra till köket.
Men igår hände något. Han stod och funderade en stund, och så tog han ett fat.
"Lite överraskning i förhållandet", sa han och fnissade.
:'D
Det är ett rätt så härligt liv och förhållande, när en tallrik med spagetti är en överraskning. Bra så. <3
Bild från pixabay. Sen när vi har det vackraste köket i världen (ska ba få upp de sista väggarna), då ska ni få se på vackra matbilder ur salladsskålar, som jag själv fotograferar.
Tå man e bäst å envis.
Orsaken varför det är extra tyst här på bloggen idag, och varför just jag och Fredrik är bäst. Nu har vi snart riktiga väggar.
Ett längre blogginlägg, med snyggare bilder är på kommande.
Fåglar som vill jäklas med en.
Jag ser mig själv som en djurvän. En som är ett med naturen som vill alla och allt väl. Förutom i vissa situationer.
SCENARIO ETT: En jättestor geting bygger bo i huset, eller annars ba trakasserar en. Då är jag varken ett med naturen eller ens närvarande i mig själv. Springer som om jag fick betalt för det, med insektsmedel i högsta hugg, och skriker.
Sen kommer jag på den gången jag var sur på en person, och babblade av mig till Fredrik medan vi cyklade. Då slog karma till mot mig, och jag svalde en fluga. Sen dess stänger jag munnen ganska snabbt.
SCENARIO TVÅ: Fästingar. Jag upplever samma känsla som då jag möter en geting, ba att jag här är lite tuffare. Istället för att ta till insektsmedel, så är en tändare världens bästa vän. Förutom då du blir lite skraj och halvt eldar upp terrassen.
Huvudsaken är att du hörde det där *plopp*-ljudet som betyder att borrelia-smittaren är forever gone.
SCENARIO TRE: Schååror (skata på svenska). Här i kvarteret så återvänder varenda sommar samma jäkla schååror. Jag vet att det är samma typer, eftersom en av dem har bort några fjädrar i rumpan, och det är den som är mest argsint.
Jag vet inte om de är smartare än andra, men de verkar minnas våra katter från några somrar sen tillbaka, då katterna tog deras ungar. Såklart, det är en jättestor sorg för fåglarna, men det var ju inte som så att schåårorna var helgon heller.
De bajsar överallt. Bilar, terrass, fönster och dörrhandtag. Hoppar efter och hackar i katternas svans, eller sitter på terrassen och glor in i vårt vardagsrum. Varje evigaste morgon skriker de utanför vårt sovrumsfönster. Ba för att jäklas tror jag.
Jag vill leva i harmoni med dem, men det känns lite svårt.
Har du något djur eller insekt
du verkligen inte kommer överens med?
Fantomen lyssnade på predikan av schååron en vacker sommardag.
Bryter mot våra traditioner.
Den här midsommaren bryter jag och Fredrik mot alla våra traditioner och det vi är vana med. Nästan.
Vi är rätt så vana med att arbeta under midsommaren, men det här året tror jag inte heller att vi ska fira något extra. Andra år har vi åkt ut till vänner vid sjön, för att åka mitt i natten hem på spegelblankt hav. Men i år ska vi upp så tidigt, så vi hålls i byn.
Såna här "storhelger" kan vara ganska halvmystiska att genomgå. Man har som en föreställning om att så mycket måste ske, och att allt måste vara så perfekt. Nästan så att man glömmer liksom bort att fira och har roligt, när man lägger all energi på att få till alla små detaljer "för att man tror de behövs". Så i år känns det riktigt skönt, nästan lika skönt som då man bestämmer sig för att inte fira jul, att det inte behöver hända så himla mycket, bara för att det är midsommar.
Det viktigaste är ju att man sist och slutligen gör det man vill och mår bra.
Det här är planerna för midsommar: Klä oss i svart ena dagen, för att andra klä oss i arbetskläder. Eller byggbyxor. Vi kommer som endera att vara vid arbetet eller huset.
Det bästa med midsommaren är: Mestadels för att alla är så himla glada under midsommarhelgen. För en liten stund så glömmer folk liksom bort bekymmer, och bara har det roligt. Äter gott, sjunger en sång och kanske tar en stärkande snaps.
Den vackraste midsommarkransen jag någonsin gjort.
Dock beskyller jag den för fästingen som senare under kvällen kröp mig på magen.
Det sämsta med midsommaren är: Vädret. Hur varmt det än har varit dagarna före, så är det alltid kallt vid midsommar. Och de arma fästingarna som kryper på en.
En tradition jag inte bryter: Midsommarkransen. Vare sig jag arbetar eller är ledig, så ska jag promt ha blommor i håret. Förra året köpte jag en midsommarkrans som håller sig för evigt, med plastblommor, just på grund av att jag inte vill ha blommor med fästingar i håret.
Världens bästa typ som jag firar midsommar med.
Ett måste på midsommarbordet: Laxröra, nypääror och pickalaka.
Tre tips för en lyckad kväll: Klä dig varmt. Det är typ det enda tipset. Som jag skrev i början så är såna här helger lite halvmystiska att genomgå. Kom ihåg att alla kvällar behöver inte bli så lyckade eller minnesvärda. Det viktigaste är ba att du har det bra och gör det du vill.
Förra midsommaren fick vi se en måsunge.
Jag firar/firar inte midsommar för att: Jag firar för att umgås med andra människor och vara social för en kväll. Och den goda maten.
Ett starkt midsommarminne: Jag har svaga minnen från när jag var liten och firade med släkten på Åland. Hur man satt, i vad som kändes evigheter, för att binda de stora midsommarstångarna. Hoppade runt och sjöng "Små grodorna" och ba hade kul.
Det som är mer starka minnen är de midsomrar tillsammans med Fredrik. Speciellt den midsommaren jag fick sitta med en paddla ovanför huvudet vid sjön, då elaka fåglar bestämde sig för att attackera oss. Det var läskigt.
Midsommarstång och ett glatt barn.
Den fantastiska kroppen
Jag tycker människans kropp är rätt så fantastisk, och vill gärna ta reda på varför hur och varför vi fungerar på vissa sätt. Egentligen hade jag velat söka fram fakta varför vissa människor gillar att skvallra mer än andra, men de här fem andra fakta får duga tills vidare.
1. Vi gäspar för att hålla hjärnan cool.
Eftersom syre är viktigt (dah!), så har gäspningar även en annan funktion förutom att just fylla lungorna med syre. Dessutom ökar blodgenomströmningen och musklerna i ansiktet, och det hjälper hjärnan att hålla sig nerkyld.
2. Du kan ändra ögonfärg.
Trots att våra ögonfärger bestäms av DNA, så betyder det inte att man har samma ögonfärg resten av livet, som man hade som barn. Om man inte är som min lillasyster, som har fått behålla sina vackra isblåa ögon.
Ens ögonfärg bestäms av pigmentet melanin, och när barn är små produceras enbart små mängder melanin, och därför kan ögonen ändra färg senare i livet. Som mina, som har blivit grönblåa med lite gulbrunt i sig om man kollar riktigt noga.
3. Fett är bra.
Fett håller din kropp varm, vilket är ganska underförstått. Men fettcellerna håller inte bara din kropp varm, utan håller även ihop dina celler i kroppen. Speciellt hjärnans nervceller har mycket fett omkring sig, vilket gör att de fungerar snabbt och bra.
4. Prutta bör man.
Det är helt normalt, och ganska viktigt, att prutta. Inte för att man kan förvandlas till en helium-ballong som flyger upp till rymden, men för att man annars kan få ont i magen. Och därför tar det ont att vara nykär, då man håller in sina fisar som mest.
Varje dag passerar mellan sju till tio liter gaser genom tarmen, och en halvliter av dessa är pruttar.
5. Du kan inte kittla dig själv.
Jestas vad roligt man kunde ha det, om man kunde kittla sig själv. Förutsatt att du är som mig och skrattar när någon kittlar en. Men varför är det inte lika roligt när man kittlar sig själv?
Jo, skyll på lillhjärnan.
När man kittlar kittlar sig själv dämpar lillhjärnan reaktionen i hjärnbarken, jämfört med om du skulle bli kittlad av någon. Man måste tydligen överraska lillhjärnan lite för att ha roligt.
I SEE YOU
Bakfull en hel vecka, typ.
Jag hade en känsla av att det skulle bli riktigt tyst här på bloggen förra veckan. När man är vaken fyra nätter av sju, orkar man inte riktigt med så mycket till sist. Knappt sig själv. Känns som att man är riktigt ordentlig bakfull, ba att man inte kräver flottig mat hela tiden. Man ba går runt som en zombie, förutom då man möter på en geting. Då springer man så snabbt man kan, för att sen ha lite hjärtklappning.
Och trots måendet, så gillar jag verkligen att jobba natt. För allt, nästan, är ju övergående. Även bakfyllan.
Kanske, förhoppningsvis, börjar jag bli mer mig själv, för nu är det en ny vecka med nya tag.
Inte för att man behöver en ny vecka för att ta nya tag, men det hjälper.
Nu ska jag smygstarta denna bloggvecka och väcka liv i inspirationen med en lista.
Fem saker du alltid har i ditt kylskåp?
Ost, mineralvatten, citroner, pepperoni och grädde.
Fyra saker du inte kan vara utan?
All elektronik som redan det är fyra saker. Men annars kan jag inte vara utan: morgonkaffe, citronvatten, öronproppar och mörkläggningsgardiner.
Tre saker du inte kan äta?
Vete, råg, korn. Har celiaki.
Två saker som gör dig glad?
Fredrik och livet i överlag.
En sak du gör flera gånger i veckan?
Spelar Candy Crush.
Förutom blåbär och lingon, och tydligen någon kantarell, så växer det här i hela vår skog.
Tänker inte låtsas att jag vet vad det är. Den kan vara giftig, men otroligt fin.
Glesbräder och korsskålning.
Jag och Fredrik är inte som alla andra när det kommer till husbygget. Varför?
Jo, för ibland kan det hända sig att folk ringer lite senare på kvällen för att kolla om vi är vid bygget, men då ligger vi redan på soffan i pyjamas, mätta och glada efter varm mat och ba har det bra. Jag trodde ju innan vi gav oss in i det här att vi skulle arbeta dygnet runt, men det har inte behövts. Vi är istället så effektiva de timmar vi är vid bygget att det inte behövs svinlånga dagar.
Och så är väl vår kemi en bidragande faktor till varför vi hittills har haft ett sånt flow.
Vi klarar oss bra, "bara" jag och Fredrik.
FÖRSTA LAGRET GLESBRÄDNING
För en vecka sen skrev jag att vi börjat på med första lagret av glesbrädningen / skålningen i taket.
'Det mesta av allt material till huset följde med som materialleverans och hörde till huspriset, så vi har bara hållit tummarna att vi fått rätt sort och mängd av material. Hittills har vi inte mött på större problem, än att vi och många andra inte har haft något hum om vilka bräder som hör till vad, eller om vi ens har någon användning av dem.
Det mesta verkar vara gratis restbräder som vi får ta och använda till garage och växthus. Ba bra.
Men vi hittade de bräder till första lagret av glesbrädningen, vilket var 22x100 bräder. Det skulle vara 30 cm's mellanrum mellan bräderna, typ. Närmast väggarna blev det närmre mellanrum, men det har ingen betydelse.
Varje evigaste bräda behövde kapas endast 1 cm för att passa in, förutom med de som fick bli lite kortare. Varje bräda spikades fast med en spikpistol i takstolarna.
Första lagret tog knappt en dag för bara jag och Fredrik att få upp.
ANDRA LAGRET - KORSSKÅLNING
Andra lagret med bräder, korsskålningen, skulle borras fast med skurvar med 20x70 bräder i glesbrädningen.
Om det första lagret var alla 1 cm för lång, så var dessa bräder i tre till fyra olika längder. Och ingen av dem passade automatiskt fast i glesbrädningen. Så jag har nu fått bli expert på att använda gersåg, och måste säga det har gått riktigt bra. Alla fingrar på plats och alla blev passlig längd utan att gå sönder.
Min matematik-hjärna har inte svikit mig.
Jäklar vilket snyggt mönster det blev i taket!
Korsskålning skulle ha 20 cm's mellanrum, jämfört med första lagrets 30 cm. Det ni inte ser på bild är Fredriks mycket vackra halsband han gjorde, med en 20 cm's bräda, så vi fick det rätta mellanrummet överallt.
Eftersom det var lite mindre mellanrum med bräderna, jämfört med första lagret, blev korsskålningen en historia på två arbetsdagar.
Och vilket vackert konstverk det blev.
Ba ejt till problem nu... Medan vi fäste alla korsskålningsbräder så hörde vi ett ihärdigt "BzZzZzZz" ovanför oss. Getingar har hittat in till mellantaket och lever säkert loppan. Oinbjudna gäster, som jag har köpt botemedel mot. Det gäller ba att våga sig upp för att bekämpa dem.
Det är alltså på korsskålningen som vi fäster takpanelen på senare. Förutom i mitt badrum där jag ska ha en gipsskiva (varför får du veta senare).
I hörnet ser du Fredrik som bygger ramar till de rör som kommer ur betongen, som ska gjutas fast.
Vet ni vad som händer nu?
Jo, nu ska vi limma fast den första biten av mellanväggen.
Det känns som knasigt att jag för en vecka sen sa att taket skulle vara en stor milstolpe för oss. Nog för att det är en rama milstolpe, men jag hade liksom inte då en aning om hur snabba vi skulle vara.
Men jag är ba tacksam och glad.
Djurterapi är den bästa terapin.
Vi bygger inte bara hus, utan kommer även utanför lägenheten och huset för att uppleva ett och annat. Som i lördags kväll, då vi hälsade på hos ett par vänner och alla deras djur. Och nu talar jag inte om en katt, hund eller liknande. Nej, jag talar om DJUR I MÄNGD OCH MASSOR. Och ni kan gissa att jag njöt.
Våra vänner har nu så många katter att jag inte håller koll, även om jag kan de flestas namn. Deras nyaste tillskott i kattfamiljen är Maine Coon's, och de var så mjuka och fina, men samma mysiga personlighet som Mr Fantomen.
De har rottweilern Valter, som är bästis med alla djuren och tror att han är en famnhund. Han följde varje steg vi tog.
Ankor. Ankungar. Höns. Säkert nån kyckling. Kaniner. Hästar. Getter. Grisar. Highlander kor.
Det känns som att jag har glömt något, men det är väl helt normalt när det finns en hel gård med djur.
Djurterapi är typ den bästa terapin.
Just därför ska ni få börja den här dagen med att få se fyra bilder från i lördags.
Kuckuuu... vad är det här?
EN GRIS! De har två glada grisar som var otroligt sociala och gillade att bli klappade. Supersöta!
Jag har ju sen liten drömt om att ha en minigris eller två. Speciellt efter att jag (fortfarande som liten) läste i någon Barbie-tidning om en flicka i ett annat land som hade en minigris med rosa balettkjol.
Nu sitter jag bara och funderar hur jag ska kunna bygga ett eget hus till grisarna, samt få Fredrik övertalad att grisar är världens bästa djur för oss.
Har du någon gång mött en ko, så kanske du blir lite haj av hur stor den är. Nå, då ska du multiplicera den känslan med att möta en highlander ko. Även om jag flera gånger har fått se dem, mata dem och känt på deras enorma horn, så blir jag lika begeistrad varje gång.
De är så söta, även om de samtidigt är lite skräckinjagande, med sin rama pannlugg.
Den på bilden är dock inte så stor. Det är en söt liten kalv som chillade inne i ladan.
Den sista stjärnan ni får se är Rudolf. Den lilla kalven som inte ännu har förstått att människokontakt är det normala i flocken. Han ba älskar att få bli klappad och kliad under hakan, så det spenderade jag en stor del av tiden med.
Bakom honom står hans mamma, som tydligen var alfa-honan. Hon åt alla mat jag erbjöd henne, som fredsgåva.
Och det var dagens djurterapi. Jag ska väl klä ut Mr Fantomen eller nåt så ni får fortsätta se på söta djurbilder.
Ha en underbar dag. <3
Kanske i ett annat universum stannade jag kvar.
Två dagar efter att tiden stannade för en stund och jag tog avstånd från sociala medier, blev det dags att fortsätta livet. Är det inte underligt det här livet vi lever? Ena stunden känner man sorg, medan man den andra kan uppleva glädje. Ganska fint ändå att allt inte är svart eller vitt, utan en härlig mix av färger och känslor man får och ska känna. Det mesta är oundvikligt och man kan som inget annat än "måra åpå".
I fredags lämnades byn för en stund, för att bli ombytt till hemstaden Jakobstad. Det var dags att fira min lillebror och hans examen. Umgicks med min underbara familj och släkt, åt gott och pratade i timmar. Fick till och med skratta och gå på vägar jag inte gått på... 11 år.
Gav alla i min familj långa och varma kramar.
Min lillebror fotograferade bilden.
Man ska inte tänka "tänk om" eller "hur vore det om", men hann ge fem sekunder till att tänka hur det hade varit om jag tackat "ja" till konstskolan istället för Vasa för 11 år sen. Att istället för att ha flyttat, bara stannat kvar och levt som en jakobstadsbo. Vad hade jag gjort idag då? Vem hade mina vägar korsat?
Som sagt är det tankar man inte ska lägga energi på. Kanske i ett annat universum gjorde jag valet att stanna kvar, på grund av rädslan för det okända. Men även hur läskigt det var, så tog jag mitt pick och pack och flyttade. Och vilken tur det var.
Hade jag inte flyttat, hade jag knappast varit på rätt plats vid rätt tillfälle och mött Fredrik. Nu får jag uppleva riktig ordentlig kärlek, och vaknade upp bredvid världens bästa man idag.
Och idag vaknade vi till en ny vecka.
Ta hand om er, gott folk. <3