Visa alla inlägg skrivna juni 2017
219 150 minuter.
I typ 22 veckor, ganska så exakt 140 dagar och 219 150 minuter har jag levt på ett annat sätt än jag varit van med. Lärt mig nya vanor, och tror de är lätta att leva med från och med nu.
Inte för att jag räknat eller så, det gjorde en automatisk tidkonvertare på internet åt mig.
Men så länge har jag nu varit utan cigaretter. Och vet ni vad?
Det gick lika bra som jag trodde det skulle gå. Utan att behöva tänka extra mycket på det eller vara extra hård mot mig själv. Ba en sak och en dag i taget.
Så vad har hänt med min kropp under denna tid? Det här säger google till mig:
Jag borde ha blivit mindre trött och livet har blivit förlänt med fem minuter för varje cigarett jag avstått. Jag sover bra vissa nätter och andra nätter får jag betalt för att vara vaken, så sömnen är inget jag tänkt på.
Livet och den tid man får är nog inget man kan ha kontroll över sist och slutligen. Så istället för att tänka på att spara tid, tar jag vara på den och de man håller nära och kära.
Kolmonoxidhalten borde vara rätt så normal, och blodcirkulationen samt lungkapaciteten har återhämtat sig så man ska orka promenera. Jag har i alla fall inte haft några problem att orka bygga ett hus.
Bättre hy, större chans att bli gravid, mat och dryck ska smaka bättre. Bättre immunförsvar och sånt.
Efter fyra månader (som jag passerade för en månad sen) och framåt så ska flimmerhåren i lungorna återhämtat sig och städar upp lungorna bättre. Mindre risk att drabbas av blodpropp, och skador som kan ha uppstått i blodkärlen medan man rökte repareras för fulla muggar.
Så här är jag. Fortfarande är jag samma vanliga Caroline. Varken bättre eller sämre, för en last gör inte hela människan.
Största skillnaden är ba att jag inte doftar tobaksrök. Istället doftar jag grillrök och svett efter varma arbetsdagar. Mänskligt.
Hoppas ni får en bra start på veckan. Ta hand om er, och krama om era nära och kära extra hårt.
Nu ska hjärnan få vila lite.
Istället för att skriva om vad som egentligen tar upp största delen av min tankeverksamhet, och som gör att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva, tänker jag visa er vad som kommer att få min hjärna att vila ett litet tag.
ORANGE IS THE NEW BLACK
Äntligen har nya säsongen av OITNB släppts, och jag ser fram emot att sträckkolla på säsongen tillsammans med Fredrik. Vi gillar serien lika mycket båda två.
Har du inte sett OITNB, eller vill ha en liten påminnelse vad som hänt de senaste fyra säsongerna, då ska du verkligen se youtube-klippet nedanför.
Vill stanna tiden, ba för en liten stund.
Den här sommaren kommer att vara helt annorlunda än någon annan sommar jag upplevt. Jag vill, och kommer, njuta av varje sekund, samtidigt som det ba vore lättare att stanna tiden för en liten stund. Kunna omfamna allt och alla.
Men det är för mycket begärt, och framförallt inte möjligt. Man få ba ta en dag i taget och faktiskt göra det bästa av den.
För hur mycket hinner man njuta, om man ba vill stanna tiden?
Den här svanen mötte jag i söndags. Var en sväng till mitt smultronställe för att andas och ba njuta av vacker natur.
Svanen såg mig men brydde sig inte så fasligt om mig. Medan den sökte fiskar i havsbottnen, smög jag mig närmre. Den tittade på mig och fortsatte sen att doppa huvudet i vattnet.
Till sist var vi så nära varandra att jag nästan blev rädd. Men den ba kvittrade och jag sa "tack".
Helt onödigt att bli rädd. Skulle jag ha blivit attackerad av en knölsvan, skulle jag ha en helt annan historia att berätta.
Istället fick jag berätta om ett möte jag njöt av.
En effektiv dag.
Jag vet inte riktigt vad som hände, men idag fick vi otroligt mycket gjort vid huset. Som du ser på bilden så är i princip hela första lagret av glesbrädningen på plats. Typ 10 bräder till, men vi blev hungriga.
Det var en superbra dag idag, på många vis.
Jag njuter av att bygga mitt eget hem.
Helt sjukt, men härligt.
Vår nästa milstolpe i husbygget.
Det börjar bli en liten tid sen jag uppdaterade er om huset, och nu säger jag som jag oftast säger: Nu händer det grejer.
Om betonggolvet var en stor milstolpe i byggandet, så har golvet nu snällt fått byta plats med taket. Nu är det taket som är vår nästa mål, och det som tar oss ett steg närmre vår dröm.
Onsdag 21 maj, 2017
Så här såg det alltså ut i förra veckan. På onsdagen blev ventilationen i huset klar, pch det var fritt fram för oss att plasta in taket. Vi hade kunnat göra det tidigare, men för att underlätta rörmokarens arbete så väntade vi alltså.
Massor av rör, som är uppe i taket. Nästa gång någon ska arbeta med dessa rör, är då taket är färdigt och ventilationsmaskinen ska installeras.
Måndag 5 juni, 2017
När ventilationen var färdig, började jag och Fredrik på med att plasta in taket. Än en gång var jag glad över att vi inte har någon aning om hur länge en procedur är tänkt att ta, för vi blev klara på två (halva) dagar. Jag dokumenterade inget från dessa dagar, för hade full show med att vara omringad av blå plast.
Det är superduperviktigt att allting blir så tätt på möjligt, och varje stifthål och skarv måste tejpas med en grön tejp, så det tog nån dag att göra.
Och det är ovanpå den blåa plasten som ekovilla blåser blåsull på plats.
Men vi är klara, allt är bra, och det är huvudsaken.
Så igår började vi på med skålningen / glesbräderna i taket. Första varvet ska ena vägen, medan andra (och sista) varvet ska andra vägen. Så har jag förstått allting rätt så blir det ett fyrkantigt mönster i taket när allt är klart.
Det är lite räknas och pusslas för att få bräderna på plats. Speciellt när det är ventilationsrör och skyddrör för elen som sticker ner och ut från plasten, men ändå gick allt bra igår.
Trots att jag vaknat upp från min sista vaknatt och sovit alldeles för lite på många dygn stod jag högst uppe på den större stegen, för att tillsammans med kärleken få taket på plats.
Idag är jag dock mer utvilad och på hugget att fortsätta. Nu ska vi ge järnet att få taket på plats.
Alla kan inte göra allt, men alla kan göra någonting.
Ibland har jag stått i kassakön sett på de personer som har en egen väska att packa sina varor i. Blivit begeistrad och funderat hur de lyckas så bra att få ner mer varor i sin väska, till skillnad från jag med mina plastpåsar.
Plastpåsar jag hunnit svära över. Som ba gått sönder eller skärt in i fingrarna.
Och hur mycket plastpåsar behöver ens en människa? Jag, liksom många andra, har en hel låda av plastpåsar hemma som man släpat hem efter besök till butiken. Till soporna är de bra att ha, men så mycket skräp producerar vi inte.
Så för några veckor sen valde jag en lite dyrare, men stor tyggpåse, istället för plastpåsen att ha all mat i. Och nu har jag blivit en av de som jag begeistrade mig för i butikerna. Den där tygpåsen är med mig vid varje butiksbesök och den är bekväm att transportera sina varor i. Det känns inte ens tungt att bära.
Och så är jag lite vänligare mot naturen på det viset, och det är naturen och sopor jag tänkte prata om nu.
Under den söta bilden av Mr Fantomen och tygkassen jag handlar mat med.
Jag bloggade för några månader sen om sopor och kompost, och om någon undrar så har vi kommit fram till att högst troligen tar vi bara och beställer sophämtningen, så det blir en gång per månad. Det ska vi nog klara av.
Och eftersom det ser helt annorlunda ut om ett halvt år, och jag inte har hur många skräpisar på gården att kasta påsar i, så har jag redan nu börjat försöka tänka till om skräpet.
Min inställning till hållbar utveckling: Alla kan inte göra allt, men alla kan göra någonting. Tänker som så att bara man försöker, och framförallt börjar någonstans då gör man något gott för jorden.
Tre tips hur man minskar avfall: Handla inte mer än nödvändigt. Ät rester, för de blir inte dåliga så snabbt. Försök att inte köpa så mycket plast, utan hellre då glas. Samma sak när det kommer till att förvara maten i kylskåpet, kan man lika gärna göra det i en glaskopp.
Och använd menskopp.
Mina val som gör gott för miljön: Jag använder menskopp, är lite av en pyroman och eldar det skräp man får elda själv. Jag shoppar inte mycket (alls). Sorterar, återvinner, återanvänder och tänker dessutom sy upp massor av vackra tygdukar att använda istället för hushållspapper.
Mina val som gör skada för miljön: Jag väljer att använda smink vissa dagar, och även om man försöker gå igenom de produkter som man använder kan ha mikroplast i sig. Mikroplast är skadligt för naturen, och är vanligt i t.ex peeling-produkter och tvål. Åker bil så gott som dagligen, men det skyller jag på var jag bor. Här på landet är avstånden betydligt längre, än i centrum av stan där man har allt man behöver vid varje kvarter.
Jag tycker zero waste-livsstilen är: INSPIRERANDE. Jag vill lära mig mer, och kommer att lära mig mer.
En miljöhjälte: Ba en? De som jag inspireras av är härliga Ila (Morotsliv) och Julia (Grön i Åbo).
Far till Tuuri för att få egentid.
När det här blogginlägget publiceras, hoppas jag innerligt på att jag sover gott och drömmer vackra drömmar. Och när det kommer till drömmar så verkar det finnas två typer av personer. De som drömmer och de som säger att de inte drömmer (fastän de ba int minns sina drömmer).
Jag är den som drömmer, minns så gott som alla drömmar och kan bestämma över dem om jag känner för det. Vissa drömmar kommer jag aldrig någonsin att berätta för någon annan, medan det finns drömmar som är så hysteriskt roliga att man bara måste göra en facebookstatus eller blogginlägg av dem.
Här är några av de drömmar jag haft:
21.2.2015
"Oj hohho vilken natt det har varit. Vaknade där en 01.30 tiden av att Mohicana (katten) drack vatten, så jag blev törstig också. Drack flera glas vatten tills jag fick ta till bunkar för att släcka törsten. SÅ törstig var jag. Lägger märke till att kärleken lagt fram bredvid kaffekokaren en "kyrkligt event-papper" istället för den vanliga "I ♥ you"-lappen. Undrar vad han hade för pikar där?
Och utomhus sandade grannarna. Jasså, tänkte jag. Bra att vara ut i tid. Kanske det är så här man gör på landet.. man låser ju ändå in postlådorna i säkert förvar över påsken.
Sen väckte jag väl upp kärleken, för då stod han och ville isolera fönstren med mina gamla jeansbyxor. Medan han frågade snällt så stod jag ännu och drack vatten. Det var först när jag i nåt skede läste en facebookstatus om någon som "ville till Tuuri för att få egentid" då jag förstod allt var en dröm."
4.6.2015
"Denna natt kom en man fram till mig, tog i mina händer och utbrast på amerikanska: "Oh dear, you're so COOOLD!".
Å ja ba: "I'm from Finland"."
4.11.2015
"Fnissar ännu åt nattens dröm: Justin Bieber kom fram till mig och sa något,
å ja ba: Jag hör inte dig för jag har i öronproppar!
Då tar Bieber fram sina öronproppar, å vem kunde gissa att vi använder samma?"
4.11.2016
"Är så trött att jag knappt kan se rakt denna morgon. Inte undra på, som jag hållit på inatt.
Har sjungit hela natten. Det är jul på kommande och julskivor ska spelas in. Dock tycker jag inte om julmusik, så jag gjorde min egen grej. Sjöng "Gold digger" på mitt eget sätt. Producenten Kanye West applåderade och gillade det han hörde."
Fjärilen på bilden har ingenting med drömmarna att göra, men jag fotograferade den en junidag för något år sen. Hoppas innerligt att det snart blir lika varmt och skönt, som det var den här dagen.
En knöl i armhålan.
Igår kväll kände jag en knöl i min vänstra armhåla. Försökte att inte stressa upp mig själv, men visst var "cancer" det första som dök upp i huvudet. Behövde inte ens google mig till den tanken.
Den förjävliga cancern, som kan drabba vem som helst. Man kan ha gjort alla rätt i livet, eller inte ens hunnit göra egna val i livet, och ändå står cancern och knackar på dörren. Den påverkar precis alla, på ett sätt eller annat, som är omkring cancern.
Så där stod jag, halvnaken, framför spegeln. Lyfte på armen. Såg en liten bula.
Fan.
Lyfte på båda armarna, och såg fortfarande den där bulan.
Jag klämde, kände och gick till sambon. Hans utlåtande var att det såg ut som att jag har en inflammerad hårsäck på gång, och det höll jag med om. För den där bulan ömmade något, typ som när man får en finne. Och cancer ska ju inte ta ont har man ju fått höra. Även om det visst kan ta ont.
Men lugnade som ner mig något. Samtidigt som jag bestämde mig för att aldrig mer raka armhålorna, och bara tänka goda tankar.
Jag är dock inte ovan med att undersöka mig själv. Har fått lära mig sen tonåren att hålla koll på kroppen, för att upptäcka förändringar i tid.
Har fått lära mig att olika storlekar på brösten kan vara ett tecken på cancer, men även det normalaste som finns. Inga bröst är ju precis samma storlek. Att brösten även påverkas av hormoner, och just därför är de mer sjuka och inte lika mjuka just före mens. Helt normalt.
Att man ska göra det till en rutin att undersöka sina bröst, gärna när man står i duschen, för att bli medveten om sig själv och just därför ha lättare att märka om något förändras.
Så här stod jag framför spegeln.
Cancerfonden.se eller Cancerforeningen.fi är typ det enda man ska googla om man funderar på cancer. Då slipper man stressiga forum, eller sökresultat på google som ba ger graviditet eller sjukdom som dom.
Den förstnämnda är helt med sin tid och har gjort ett blogg-kit av bilder, som man kan använda sig av om man vill sprida lite kunskap. Så istället för att se bilder av mig, även hur roligt det skulle vara, så får ni se tecknade bilder.
Bröstcancer är ju den vanligaste cancersjukdomen hos kvinnor, men även män kan drabbas. Så det är viktigt för varenda en att ha koll på sin kropp. Våga söka hjälp i tid om man märker av någon förändring.
Även om man kan få ett svar som man inte ville ha.
Och ja. Utvecklas inte knölen i min armhåla till en finne, eller vägrar försvinna av sig själv, då lovar jag att boka läkartid.
Lättaste sättet att få bort jobbiga fläckar.
Förvarnade ju om att jag kunde bli till en zombie under den här helgen, men än så länge känns det helt okej. Dock kan jag slå vad om att jag om 10 timmar är riktigt slut och redo för att avsluta min sista natt. Tänker sova hur länge som helst. Eller så pass mycket som kroppen behöver.
Tänkte avsluta denna bloggvecka i alla fall med att ge tips om världens bästa sätt att tvätta jobbiga fläckar med.
Lyckades klotta "lite" i bilen igår, när min smoothie-flaska inte var så tät som jag ville. Med mig till nattskiftet hade jag en stor flaska bubbligt mineralvatten, och testade att tvätta lite med det. DET FÖRSVANN I ETT HUJ!
Ingen skillnad om det var jordgubbar, hallon eller blåbärsfläckar. På ett magiskt sätt så lyckades jag städa undan bevisen på att jag klottat.
Så nu vet ni vad ni ska använda om och när ni klottar smoothies i bilen eller på kläderna. Bubbligt vatten.