Visa alla inlägg skrivna juli 2017
Vad gör jag fel?
Idag är jag lite besviken. En del på internet, och pyttelite på mig själv som tydligen inte har de där gröna fingrarna jag önskar jag blev född med. Mest mest på internet. "Alla kan känna sig som en trädgårdsmästare med elefantöra" står det på internet, men hur kommer det sig då att jag idag håller på med första hjälpen med mina växter? Vad gör jag fel?
För några månader sen köpte jag Peperomia Raindrop och Elefantöra. Regndroppen har jag inte haft höga förhoppningar om sen start, men Elefantöran var tapper, även om jag misstänker det är mer av en primadonna än lätthanterlig växt. Den fick ju till och med två bebisar. Jag har hållit koll på dem, inte utsatt dem för direkt solljus och följt alla konstens regler för att ta hand om dem. De har haft krukor med hål i botten, fått näring och allt de vill ha.
Men idag har regndroppen tappat alla sina blad och elefantörans blad (de som ännu är kvar) ligger platt mot jorden.
Är det så att jag bara ska hålla mig till gullranka? Den enda växt jag verkar kunna hantera till 100%. Men det blir ju lite tråkigt i längden, eftersom jag också vill känna mig som en trädgårdsmästare. I alla fall med de växter jag tycker är fina.
Dock verkar mitt monster Monstera må bra ännu, halleluja. Har till och med upptäckt en ny luftrot på den.
Men för att nu inte jag om någon vecka ska ha samma känsla som idag, vill jag verkligen ha era råd. Tänker som inte googla längre, eftersom alla de skötselråd Google gett mig lett till att "lättskötta" växter nu inte mår bra. Och har ni sticklingar på elefantöra eller andra vackra grönväxter, så tar jag tacksamt emot.
Så här tar jag hand om min monstera nu:
- Sprayar den var och varannan dag.
- Har inte vattnat den sen jag planterade den förra veckan. Jorden är inte våt men inte heller för torr. Tänker som att när den är torr så får den lite vatten igen.
- Säger hej till den varenda dag.
ps. har även en pytteliten "hängkaktus" med rosa blad som snart till och med ska få tre blommor. Så det finns tydligen vissa växter som tycker om mig. Gullranka, kaktus och förhoppningsvis monsteran.
5 saker bloggen har lärt mig.
Jag har bloggat största delen av mitt liv, på ett eller annat sätt. Även om det funnits tider i mitt liv då jag funderat på att lägga av helt och hållet, så kommer jag ändå fram till en och samma slutpunkt: jag vet inte hur man gör. Det här är det jag vill göra och det jag tycker om. Plus att det är lärorikt för mig att blogga, vilket är rätt så positivt.
Det här är fem saker som bloggen har lärt mig:
1. Jämför dig inte med andra.
Om jag gick runt och jämförde mig med andra, som dessutom skriver helt andra stilar på bloggar, då skulle jag bli galen på riktigt. I alla fall skulle självkänslan få sig en törn dagligen.
Som ”i verkliga livet” så funkar det inte att gå runt och jämföra sig med andra. Du får bara vara den unika pärla du redan är, och göra din egen grej. Det är helt okej det också. Du duger. Jag duger.
2. Du kan inte göra alla nöjda.
Enda sedan jag var liten har jag velat göra alla nöjda, för vem vill nu inte bli omtyckt? Saken är bara den att vara omtyckt och tillfredsställa andra inte riktigt är samma sak.
Hur mycket man än skulle försöka, kommer det ändå stunder då någon inte gillar det man gör, eller man själv märker att man mår dåligt av att vara alla till lags. Och då är det helt okej att bara stanna och fundera ”VARFÖR” man väljer att göra vissa saker i livet. Och då blir livet lite lättare.
Sist och slutligen är det viktigaste att man är sann, ärlig och kärleksfull till andra och framförallt till sig själv. De som gillar en och tycker om det man gör, är de man ska omge sig med.
Var dig själv.
3. Jag har makten.
I alla fall över mig själv och bloggen. När jag först började blogga så tillät jag alla kommentarer som damp in. Även spam- och elaka trollkommentarer. Och det värsta av allt: jag svarade på dem. Jag tänkte som att det hörde till och att det var min skyldighet att tillåta allt på bloggen.
Idag vet jag att det inte alls är så.
Det är jag som har ansvaret och makten, och det är därför kommentarer som endera kan såra andra, eller är till för att såra mig, inte ser dagens ljus.
4. Det finns så många härliga människor.
Man är aldrig ensam, och alla minst på internet. Tack vare bloggen har jag fått komma i kontakt med så många härliga människor. Jag är evigt tacksam för alla som vågar dela med sig av sina egna erfarenheter, eller som ba tar sin tid för att kommentera bloggen. Jag lär mig snabbt att känna igen era namn ni använder när ni kommentera, och ni känns som kompisar för mig.
5. Våga vara dig själv.
Visst vore det härligt om livet alltid var sådär instagramvänligt utan en enda kaffefläck på köksbordet, med kanske någon tulpan i vänstra hörnet. Men sanningen är den att mitt liv inte riktigt ser ut så. Kan ju inte ens äta en marinerad vitlöksklyfta, utan att ha en stor marinadfläck på bröstet efteråt. *
Det bloggen verkligen har lärt mig är att det ändå löser sig här i livet, bara jag är mig själv. I alla fall är det roligare att vara, även om det inte är rosa moln och enhörningar konstant. Jag är värdefull även om jag inte har det diskat varje dag.
Jag är verkligen värdefull, även om jag gör misstag ibland. Det är bara mänskligt, och man kan lära sig något av allt.
ps. * De där vitlöksklyftorna är min nya craving i livet. Så otroligt gott! Marinadfläcken går förhoppningsvis bort i tvätten.
Finland valde fel nationalkatt
Nu är det så att Finland har gått och fått en nationalkatt, vilket förstås är uppskattat - som den crazy cat lady jag är. Saken är den bara att "fel" kattras valdes.
Det borde ju har varit Fantomen.
Hjälp! Bullet Journal?!
HALLÅ. Jag behöver er hjälp. Speciellt om just du håller på med Bullet Journal.
Det här är alltså det första året av mitt liv som jag levt tillsammans med en kalender. Nästan varenda dag har jag haft något att skriva i den. Är det inte vilket arbetspass jag har, så är det vad vi har gjort med huset. När katterna fick maskmedel i början av året ritade jag en katt på varje dag. Lite som en dagbok. Och det är dagboksdelen jag har saknat eftersom jag inte skrivit någon sån på 10 år.
Förut har det negativa med en kalender varit att jag inte har använt mig av den, för alla andra gånger förutom i år så har bara en kalender lämnat att stå tom.
Problemet nu är att sidorna och raderna knappt räcker till, och jag får inte samma möjlighet att vara kreativ.
Jag vill ju kunna skriva upp idéer för bloggen, för huset, möten, drömmar, hur det går för mina växter.. ja, allt!
Så jag började fundera på Bullet Journal, och ALLA som håller på med det tycker ju självklart att det är det bästa som har hänt dem. Men jag vill bli lite mer övertygad, och kanske få mer hum om vad det handlar om.
Håller du på med Bullet Journal?
- Om man vet av ett möte t.ex två månader på förhand, hur håller jag koll på det i Bujo'n? Ska det vara en skild sida för att försöka minnas sånt eller?
- Hur organiserar du en vecka i Bujo'n? Jag är en sån som (tydligen nu) behöver se en vecka framför mig, för att ha någon slags koll.
- HUR GÖR MAN DET LÄTTAST FÖR EN? Passar ens Bullet Journal för mig som tycker om en vanlig kalender, men skulle behöva en XXXL-variant för att få allt jag vill skriva i den?
Även om jag har en känsla av att Bullet Journal kan vara precis det som skulle passa mig, verkar det så främmande och krångligt just nu. Just därför behöver jag er hjälp.
Tack på förhand. :-)
Bilden är en sån där från Google som man får lov att använda.
Och jo. En stor orsak till att jag kan tänka mig börja på med Bullet Journal är ju för att det ser så jäkla snärtigt ut. Måste bara lära mig att skriva vackert först. ;-)
Smink i bröstklyftan.
Jag undrar vad som skulle få mig att känna känslan av pinsamhet, för tydligen är det väldigt svårt att få mig att skämmas över mig själv. Det jag har betydligt lättare för är att sätta mig själv i situationer då många skulle tycka något är pinsamt - för att istället bara skratta åt det som nyss hänt.
Jag tycker som inte det är pinsamt att det flyger lösnaglar ur ens handväska när man ska betala vid H&M kassan (bara för att ens lösnaglar vägrat hållas på plats).
Eller när man skuttar över hela torget och vinkar hysteriskt glatt till en person du känner, ba för att inse när du är framför personen att det är en främling som du aldrig sett förr.
Inte heller är det pinsamt när du ska in på Juustoportti's toalett och inser att handduschen är på av en mystisk orsak, och nu är du genomvåt. Till på köpet går du till helt fel bil på parkering och drar i handtaget, medan din sambo står förvirrat och ser på dig två bilar ifrån.
Det är absolut inte pinsamt när du inser vid Plantagen att du har en sminkprodukt i tryggt förvar i bröstklyftan. Konstigt bara att det inte märktes det tidigare, eftersom du hunnit springa länge vid Vasa Färg före.
Det är bara kul.
Är dock lite, bara lite, fundersam varför jag i hela friden lagt den dit efter att jag sminkat mig. Det är ju inte som att det är en liten highlighter. :D
Den här fick uppleva Vasa från min bröstklyfta.
DIY - Sticka torgvantar (svinenkelt).
Det sket ju sig lite med de här DIY-tisdagarna, som jag hade tänkt göra som en återkommande hit på bloggen. Var ju på god väg i våras, men så hittade huset till Petalax från Vöro, och vips hade jag ett rama DIY att pyssla med. Ett projekt man ba inte får in i ett blogginlägg eller som ger en massor av tid att sitta och pyssla.
MEN. Det betyder inte att jag inte har lite DIY's att dela med mig av åt er ändå.
Nu känns det lite galet att kanske börja tänka på hösten, eftersom det fortfarande är juli. Men "Winter is coming" och nu tänkte jag dela med mig av ett stickmönster. Som jag hittat på helt själv!!! Jepp!
Nu är jag ju inget stickproffs, och kommer inte ens försöka bli det heller, men sockor och vantar - det kan jag sticka.
Såna här torgvantar jag ska visa er idag, stickade jag på 3,5 timme.
Du behöver.
Garn 100g i valfri färg
Stickor nr. 4. (två set om du stickar tummen innan du stickat längden på torgvanten färdigt)
Sticka torgvanten.
Lägg upp 8 maskor på varje sticka (4). Sticka resår rät 2 och avig 2 tills resåren blir önskad längd.
När resåren är önskad längd stickar du ett varv rätstickning.
Öka nu en maska på varje sticka i två varv tills du har 10 maskor på varje sticka. Sticka rät tills det är dags att markera tummen.
Ta garn i avvikande färg och sticka 5 maskor med den.. För sedan över de maskorna du just stickat tillbaka till föregående sticka och sticka på nytt rät. Obs! Knyt ihop garnet i den avvikande färgen så inte det lossnar.
Sticka som vanligt nu rät x antal varv. Endera tills du har din torgvante i önskad längd, eller så pausar du och stickar tummen först för att veta säkert hur lång din torgvante behöver vara. (* se "sticka tummen")
Jag avslutar min torgvante med att sticka resårstickning i några varv. Avmaskar (eller vad det nu heter) och fäster alla ändar.
Sticka tummen.
Ta och plocka upp sex maskor från ovansidan av den avvikande tråden. Kan vara lite knepigt till först men man ser sen lätt i vilka maskor den avvikande tråden sitter fast i.
Upprepa sen samma procedur under eller över den sticka du just gjorde detta på.
När du har sex maskor på båda stickorna var så klipper du försiktigt av den färgade tråden.
Dela upp alla maskor så du har tre maskor på varje sticka (4 stickor).
Sticka tills tummen är önskad läng. Avmaska (tror det heter så) fäst och var supernöjd med din torgvante.
Hoppas att ni förstod min stickbeskrivning och är det något ni undrar är det bara att fråga, så försöker jag hjälpa! :)
Det här mönstret är specialanpassat till mina händer, men jag är inte så unik när det kommer till handstorleken.
Och bilderna är från 2015, så ni inte tror jag tjuvstartat mitt byte av hårfärg. ;-)
Vem vill ha?
Nuförtiden går det att sälja saker på flera olika sätt. Loppis, Facebook-loppis, findit och via djungeltrumman. Jag tänkte testa bloggen.
Vi har massor av styrox i perfekt skick till salu. Har förvarats under presenning och fått massor av kärlek av oss. Men vi kan inte dras med detta för resten av livet, så nu söker styroxet nytt hem.
Vill du ha? Eller, köpa. Skriv en kommentar eller mejl på erikssoncaroline@hotmail.com.
Pris: 450 € + en exklusiv husvisning av mig och Mr Fantomen.
Styrox-paketet innehåller:
EPS LATTIA
38 st 100mm / 45,5 m2
60 st 50 mm / 72 m2
Tänkte liva upp stämningen lite.
Det här var egentligen tänkt att vara en överraskning för er, men nu går jag och skriver om detta ändå.
Om en vecka tar jag alltså semester (halleluja), och under denna semester kommer jag att se lite annorlunda ut än vad andra (och jag själv) är vana med. Jag ska färga håret i en färgglad färg.
Det har endast hänt en gång de senaste sex åren att jag varit wild n' crazy och färgat håret i någon annan färg än platinablond. Då var jag tjugofyra år och hade ålderskris. HAHAAA. Det var nog galnare än hårfärgen.
Nu handlar det här inte om någon ålderskris. Nej, jag har bara gått runt i min naturliga hårfärg i ett år, och tänkte liva upp stämningen lite. Dock har jag blivit lite fegare med åren, så det här är nog något som tvättas ut med tiden. Får man hoppas i alla fall.
Så vilken hårfärg blir det?
Jag hade ju kunnat vara mer spännande och låta er bestämma, men nu har jag redan köpt färgen och det är bestämt att det blir av – för jag har skrivit in det i min kalender.
Men ni kan ju gissa er fram till vilken hårfärg jag ska färga.
VAD TROR DU?
ROSA, BLÅTT, GRÖNT, LILA?
Första och sista gången jag hade ålderskris såg det ut så här.
Ultraljud och firar livet med en växt.
"Utvecklas inte knölen i min armhåla till en finne, eller vägrar försvinna av sig själv, då lovar jag att boka läkartid."
Så skrev jag 5 juni. Efter det hann jag ha mens och tålamod, och den där bulan försvann inte. Jag som tänkte det var något hormonellt. Så efter pepp och uppmaningar från kollegor så tog jag och ringde till vårdbedömningen en eftermiddag. Och vet ni vad som är crejzit?
Först störde inte den där bulan mig så mycket. Det var först efter jag bokat tiden, och märkte hur bråttom det var att få en läkartid, som den började störa mig. Jag intalade mig att det inte var något, men ändå var den där.
Så förra veckan träffade jag en läkare, som gav remiss på ultraljud. Det där ultraljudet var jag på i morse.
"Jag hittar inget farligt" sa han, och ja ba "Bra, för det vill jag inte heller".
Jag har en fet och förhoppningsvis lycklig armhåla, och den får vara som den är. Men trots allt så känner jag mig lite extra levande idag. Tänker som så att jag måste sluta skjuta upp en massa saker. Som t.ex läkarbesöket. Det var en bra tid gick jag runt och väntade, när jag ba kunde ha kollat upp det och sen inte tänkt mer på det. Lagt energi på annat.
Man väntar på rätta tiden i livet att finna kärleken, hitta en trygg punkt att rota sig på och man väntar. Väntar på semestern, sommaren, hösten (aldrig vintern).
Egentligen verkar livet gå runt på att bara vänta på det rätta ögonblicket. Till vilken nytta? Är det inte bättre att göra det som känns rätt, med detsamma?
Så för att fira livet idag gjorde jag något jag länge tänkt på: köpa en svindyr växt. För om jag nu ska försöka göra det mitt hjärta vill och ba leva, varför vänta tills senare? Dessutom har jag tydligen blivit den där typen som tycker det är harmoniskt att pyssla med växter.
Så idag har jag handlat den vackraste Monstera som finns. Suttit ute på terrassen i värmen, lyssnat på musik och ba njutit. Monsteran hanterade jag ytterst försiktigt och kärleksfullt när den fick en större kruka.
Ba massor av kärlek.
Och här är den nu. Växten jag så länge drömt om. Älsklingen Monstret. Jag hoppas den ska trivas.
Fantomen gillar den också.
Innan någon kommenterar, så vet jag att den är giftig och det vet nog Fantomen också. Han bara poserar på bilden.
Vi har försökt lära katterna att låta växter vara, och hittills har det gått bra. Behöver något företag för övrigt en katt-modell så kontakta mig. Jag är Fantomens manager, och han är suverän framför kameran.
Monsteran är en mexican som gillar att bli duschad. Därför har jag nu en egen liten sprutflaska åt den, som jag kan spraya den med. Det ryktas att den ska vara lättskött och monsteran kan ge goda och ätliga frukter.
Så ja. Vad har vi lärt oss idag?
1. Sluta vänta på det rätta ögonblicket, för mitt i allt är det nu som gäller.
2. Köp en växt du tycker om.
Lekte mig igenom 90-talet.
Jag är född:
måndagen den 24 september, 1990 i Mariehamn, Åland.
Under mitt årtionde hände det här:
Det viktigaste och som är värt att nämnas är väl denna nyhet?
Hittade inga dagböcker från 90-talet, ba från början av 2000, men hittade detta lilla häfte som jag skrev upp "nyheter" i och vädret som någon gammal man. Detta kan jag lova är från mitten av 90-talet då jag nyss lärt mig skriva.
"Vi har hitat godis som var etna av Caroline. Vi hita bevis."
Folk klädde sig på följande sätt:
Jag såg ut så här. Fabolous.
Mitt årtionde förknippar jag med:
SPICE GIRLS. Polotröjor och.. min barndom. Jag lekte mig liksom igenom hela nittiotalet.
Den bästa låten från året jag är född:
NÅÅÅÅTING KÅMPÄÄRS TUUU JUUU.
En kändis som är född samma år:
Margot Robbie, Jennifer Lawrence och Emma Watson. Jag är i gott sällskap.
Min generation växte upp med:
färggranna pennor och leksaker som knappast många ungar skulle ha tålamod att leka med idag. Ja, förutom den där fidget spinnern som blivit poppis igen.
Själv lekte jag utomhus mest alla dagar, förutom då jag satt och spelade på mitt SEGA-spel. Mitt favoritspel var Cool spot.
Alla bilder är såna där som man har lov att använda från google. Jag hade alla dessa saker, förutom den där lurviga saken längst ner.
Det bästa med att vara född under mitt årtionde:
måste vara att jag har hunnit uppleva den tiden då man inte levde sina liv genom skärmar.