Visa alla inlägg skrivna juli 2017
När du sympatiskrattar, även om det inte är så himla roligt.
Idag är dagen vi alla väntat på:
GAMES OF THRONES BÖRI TIBAK! JAAAA! JIPPPI! Naket, svettigt, blodigt och en himla massa drama är på väg.
För att fira denna dag så tänkte jag göra en "favorit i repris", med lite nytt material och göra en "Games of Thrones i riktiga livet", del två. Första delen hittar du HÄR. :-)
Den där personen som har verkligen på riktigt lärt sig att koppla bort arbetet när arbetsdagen är över.
När du just har somnat men kommer på att sista förfallodagen på räkningen var idag.
Eller vad som helst egentligen. Varför ska man tänka på allt och inget när man bara vill sova?
När du sympatiskrattar med andra, även om det sist och slutligen inte var sådär himla roligt.
Fyra på natten när krogen har stängt och du smider framtidsplaner (som i den stunden verkar helt suveräna) med vännen. När du egentligen bara borde sova.
Det är snart augusti och du får bråttom att ta "vinterklåddin", men inser att den finska sommaren inte producerar behagligt varmt vatten.
Den där typen som VARJE EVIGASTE 24 JUNI publicerar denna status på facebook:
"Om sex månader är det julafton!".
Färggranna drömmar blir verklighet.
Inlägget är ett kommersiellt samarbete med Vasa Färg
***
Kanske är man lite halvt galen när man planerar hela sitt hus, och bestämmer sig för färger innan man ens har ett stadigt golv att gå på eller väggar som visar hur stora rummen ska bli. Men då är ju inte heller jag och Fredrik som alla andra. Idag ska ni få höra om när vi bestämde oss för husets färger – från golv till tak, samt se när vi spacklar väggarna. För nu har vi kommit så långt i bygget, halleluja!
Jag och Fredrik har inte haft några problem att komma överens om hur vi ville att huset skulle vara planerat, vilka färger golv och väggar ska ha eller inredningsstilen. Hur man däremot ska förverkliga det hela och få arbetet gjort, utan att bränna nerverna, var en annan fråga.
Därför var det så härligt att just vi, fick komma i kontakt med Ida vid Vasa Färg.
Jag hade känslan att vi skulle kunna samarbeta bra, eftersom jag fastnade extra mycket för det hus hon inrett på Bostadsmässan 2016, Lavendel.
Inför vårt första möte vid Vasa Färg fick vi skicka elektroniskt lite inspirationsbilder till Ida, så hon visste vilken slags stil vi var ute efter. Gissa om jag blev glatt överraskad när man möttes av ett stort glatt leende av Ida, och en lika stor mapp med våra namn på som hon höll i. Personkemin fungerade perfekt, och det var befriande att få träffa någon som förstår ens litet halvt galna funderingar – och som bekräftar för en att det är möjligt och blir snyggt!
Den dagen bestämde vi färger till huset, och det blir Vasa Färg från golv till tak.
Det här är Vasa Färg. Ett företag som hunnit vara med i svängarna redan i 50 år (!!!). Det är inte bara färg, utan ALLT man kan tänkas behöva till ett projekt som husbygge. Eller när man bara vill förnya sin tillvaro.
På utsidan ser det inte så stort ut vid första ögonkastet, men man ska väl inte döma boken efter omslaget?
Tadaa! Det här är bara 1/4 del av Vasa Färg, och som ni snart börjar förstå så är det här inte en affär man bara far in och svänger i. Här kan man (läs: jag) spendera timmar av att se och känna på precis ALLT i affären.
Just förra veckan, då jag och Fredrik var dit, var det massor av bilar av parkeringen. Jag blev halvt skraj att vi skulle behöva gå runt som yra höns länge innan vi hittade det vi behövde...
...men så fel jag hade. Vi hann gå två steg innanför dörren och blev vi hjärtligt välkomnade av Idas bror. Ida hade redan på förhand peppat och hjälpt oss med vilka produkter som skulle underlätta arbetet för oss, och den hjälp vi fick i butiken var suverän.
Här får vi till exempel höra om något speciellt ”sandpapper” som ska vara roligare att arbeta med när väggarna ska slipas. Det är härligt när försäljare är människokännare och har humor, och när de verkligen vill ge en det bästa, så man inte bränner nerverna så snabbt.
"Sandpappret", som jag ska kolla upp namnet på, rekommenderar jag verkligen! Hållbart och tusen gånger bättre än traditionellt sandpapper.
Snabbt gick det för oss att få spackel, spacklor och ett paket med provbitar på vårt blivande golv som vi redan tidigare valt ut. Vi passade på att stanna kvar en stund för att gå igenom allt vi valt till huset, och se om känslan är lika härlig fortfarande.
Och det var den.
Det Fredrik fotograferar på bilden är det ljuvligaste kaklet som existerar.
När vi hade vårt första möte med Ida och Vasa Färg, kom jag med en halvt galen idé som jag inte hört någon göra tidigare. Till den så kommer jag att använda mig av en härlig tapet från Borås Tapeter. Tapeten heter ”Melodi Scandinavian designers II”, och den är sådär härligt crazy. Framförallt så är den som jag vore, om jag vore en tapet.
Dock var varken jag, eller min mamma för den delen, påtänkt när mönstret blev till. Just denna melodi blev till 1947.
Ja ba åt Fredrik: ”He e ju jag som klättrar i trääde å spelar tode blockflöjt! Å VI SOM PUSSAS PÅ BILDEN”.
Klicka på den här länken för att se bättre bild av tapeten. Till det blivande barnrummet blir det också Borås Tapeter.
Vasa Färg har det största och bästa utbudet på tapeter, och även om vi redan har alla färger på klart redan nu ville jag ännu en gång gå igenom alla tapeter. Bläddra i tapetböckerna och känna på materialet.
Just den spejsade tapeten från Borås Tapeter hade jag kunnat få hem för att testa, och alla tapeter ska man få provbitar av för att testa. Dock är jag så säker på min sak, att jag ba väntar och längtar tills jag får tapetsera.
När det kom till golvet så visste jag och Fredrik vad vi ville ha, men det var betydligt svårare att välja golv än en färg till en vägg. Det finns ju många samma färger, men ändå är det så stor skillnad på ett golv till ett annat. Just nu har vi ganska mörkt golv i lägenheten, vilket absolut inte är optimalt om man som Fredrik bor tillsammans med tre katter och en brud som löser lika mycket hår.
Vår beskrivning av nya golvet var att: mitt hår inte skulle synas lika lätt, samt att det skulle vara fotovänligt, lätt att tvätta och tåligt som bara den. Då tog Ida fram Kronoswiss Infinity Miami. Jag visste med detsamma att jag ville ha golvet, men försökte behärska mig och låta Fredrik säga sitt.
Han gillade golvet lika mycket som jag. Great minds think alike.
Så till huset blir det typ ganska exakt samma färg på golvet som i mitten av dessa laminatgolvsskivor. Ljust, men ändå varma toner i golvet så det inte blir alldeles för kallt. Ytan är halvt skrovlig och känns som äkta trä, och det är helt underbart.
På bild ser du den andra delen av Vasa Färg där man faktiskt börjar hitta färg och såna saker. Fokus här är på Coloria Greenline. Som namnet avslöjar så är den mer miljövänlig och är lukt- och plastfri.
Till vårt hus ska vi också använda oss av Coloria till väggarna, dock i en färg som klarar av att jag kanske råkar klotta lite på väggarna – och så är det bara att tvätta av klottet och färgen hålls lika fin.
Tänk om man skulle ta och färga huset i en mintgrön färg? Varför inte liksom?
Fast nej. Vi har funderat på att måla huset vitt. Det blir snärtigt mot vårt svarta tak och svarta stuprännor. Nu gäller det bara att hitta rätta nyansen av vitt.
Här trippar jag runt bland färg och spackel och ba njuter av livet. All personal var så trevliga och vänliga, och kan verkligen sin sak när det kommer till allt från lister, tapeter, golv och färger.
Den bästa kundbetjäningen är ju när man börjar känna sig hemmastadd, och får nya vänner samtidigt man handlar färg och spackel.
HÖNI, NU BYRI VI SPACKEL VÄGGAN
Kanske ni tycker det börjar bli dags att spackla nu då?
Enda sedan vi började bygga så har alla tjatat om ”Väääänta bara tills ni börjar spackla.. DÅ BLIR DET JOBBIGT SKA NI SE!”. Tur att varken jag eller Fredrik är så lättskrämda.
Fick tips från Ida och Vasa Färg att använda oss av Dalapro Medium, för att få spacklandet att bli en fröjd.
Dalapro Hydro är till badrummet. Typ samma sak, fast lite mer special för att klara av ett badrum.
Det är alltså färdigblandat spackel, som är klart för att användas. Bara tuta och köra.
Istället för att börja blanda själv någon smet, så vet man nu att denna är perfekt för väggarna.
Fast först ska skarvar täckas över med en remsa. Blev tipsade att använda oss av denna remsa att lägga i skarverna, innan man spacklar på. Finns en annan slags remsa, men den här var lättare att använda sig av.
Varför göra det komplicerat, när det kan vara lätt?
(Den uppmärksamma ser även att jag grillat korv just före denna bild, pga sotet på fingrarna.)
Små hål där skruvar finns i väggarna fick mindre spackel på sig, medan stora skarv fick betydligt mer spackel.
Nå, var det nu sådär jobbigt som alla sagt?
Absolut inte.
Jag har ju inte spacklat så mycket förr, men kände mig som ett proffs. Kanske är det en kombination av naturbegåvning och Dalapro Medium, för det var så lätt att arbeta med. Det är mitt tips till dig som ska spackla. Köp bara bra saker.
På bara någon timme hade jag och Fredrik fått flera rum spacklade, och det blev riktigt fint. Det blir fler blogginlägg om spacklandet, så än är inte denna historia slut.
Även kan jag tipsa er om att göra ett besök till Vasa Färg, eftersom betjäningen är extraordinär och det finns allt man behöver. Jag och Fredrik är stolta att vårt hus blir Vasa Färg från golv till tak.
Mitt i allt syns vi där mellan hyllorna, för jag kommer att hinna göra många resor till Vasa Färg den här framtiden.
06 3616300
Tankar man tänker under nattskiftet
Jag har ju hela den här sommaren arbetat natt, och kommer att göra det tills jag tar semester. Vilket inte är många arbetsskift kvar. Kan räkna dem på en hand.
Även om det är härligt att vara vaken då andra människor också är det, mestadels för den sociala biten, så måste jag erkänna att det har varit riktigt nyttigt att få vara för sig själv de där 10 timmarna på nätterna.
Man hinner liksom reflektera över livet, stanna upp. Sånt är ju skönt. Man förvandlas också ganska snabbt till en som inte reflekterar alls, och ba tar händelser som de kommer. En som kan fortfarande tänka, men ba låter tanken svischa vidare utan att den borde ha någon större påverkan på ens liv.
Och det är ännu skönare.
Vad är då dessa tankar som kan svischa förbi på nätterna? Jo, de här:
- Väggklockor, varför ska de låta så otroligt mycket på nätterna?! På dagarna reflekterar man inte ens över dem, men med detsamma klockan slagit 21:00 är det som att de får ett eget liv. Tick, tack, tick, tack. I 10 timmar.
- Varför blir jag superpigg klockan sju på morgonen, när jag äntligen får åka hem för att sova?
- I Petalax finns det massor av harar...
- Men inte en enda igelkott. Var är alla?! Kan man ”plantera” dem hitåt? Är det ens bra att ha igelkottar i trädgården?
- På tal om att plantera. Vet ni av någonstans varifrån jag kan få ”Marble Queen” gullrankan, som är betydligt mer vit än grön, skriv en kommentar! Eller ge mig en stickling eller två. Jag älskar gullrankor, men har inte just den sorten.
- Har ni också nån stickling på ”Monstera”-växten så tar jag tacksamt emot.
- Varför ska alla på youtube * hacka med sina naglar på precis allt de tar i? Knack knack, ba.
- Var det där en mus jag just hörde? (svårt att säga då klockan låter så mycket)
Och det är väl det man orkar tänka på en natt. Sist och slutligen så är det inte mycket som pågår i hjärnkontoret. Man ba e.
Under förmiddagen ska ni absolut kika in på bloggen! Jag kommer att visa och skriva om massor av roliga saker.
* Här drar jag alla över en och samma kam, hej! Jag älskar youtube, för det är det bästa tidsfördrivet och det finns alltid något att se på, vilket humör man än är på.
Man e väl cool
Det är väl hipsters som använder mössa året runt?
Ps. Gick lite under jorden denna helg, för jag arbetar natt. I morgon är det dock en ny vecka, halleluja. Några dagar närmre semestern och
MASSOR AV ROLIGA SAKER ATT BLOGGA OM.
Puss.
Jag har min identitet... än.
Puh, jag har inte en kapad identitet. Vad jag vet av i alla fall. Men det jag vet är att det högst troligt finns en mycket förvirrad karl i finnskogarna som undrar varför han ska till Petalax för att hämta ut ett paket. För det är han som har fått information om mitt paket, inte jag.
Ibland är det tur att det är en liten by, där alla känner alla, för nu borde jag ha mina saker i tryggt förvar.
Och det lär ta en bra tid innan jag beställer efter några paket på nytt.
Är min identitet kapad?
Det finns vissa saker som ger mig stressmage. 1. Läkarbesök, 2. Någonting nytt att passa tiden till, 3. Människor som går in i något nytt med en negativ inställning och som alltid förväntar sig det värsta.. samt 4. Beställa efter något från internet.
Det sistnämnda brukar ju allt som oftast gå riktigt fint. Är det något som är fel så är det bara av eget moka, eftersom jag inte läst tillräckligt noga på om produkten. Som den gången jag skulle köpa en kattsäng åt Mohicana, men fick en flera meters katt-tunnel som ingen av katterna brydde sig om.
Eller då jag tänkte att jag hittat världens fynd på en matta av getskinn, men den endast var 40 x 60 cm. Inte vad jag förväntade mig, som för övrigt blev tillbakaskickad fortare än kvickt.
Men idag har jag fått vara med om det mest mystiska jag varit med om på länge. Tänkte följa upp min senaste beställning och blev lugn i hjärtat när jag såg att den var i Seinäjoki i morse. Då är den bara några timmar ifrån mig.
När jag rullade vidare i försändelsekoden såg jag att den var på väg till rätta postnummern, men ett okänt namn och telefonnummer dök upp. Det var en man som tydligen skulle få sms om när mitt paket anlänt.
Scrollade vidare och såg aktivitet ända från 4.5.2017 och 5.5.2017, och det var knasigt, för jag beställde ju paketet i förrgår!
Här började varningsklockorna ringa. Jag som tänkte hålla blodtrycket lugnt idag hann fundera flera tankar på en minut, och dramaqueenen vaknade till liv. Är min identitet kapad? Vill karln sminka sig?! Helt okej för övrigt med det, men då får man väl köpa sitt eget smink.
Kontaktade posten, och har nu hört av mig till företaget som borde ha koll på vem de skickat paketet till, och vart det nu hamnar. Företaget har ännu inte hört av sig.
Jag har för övrigt kollat upp namnet och nummer på fonecta, och det är en riktig människa.
Tycker det är så märkligt hur det kan bli så här med ett paket, från ett ändå stort och seriöst företag. Om jag redan från förr var nervös att beställa saker från internet, så kan ni tänka er hur jag känner mig nu.
Och det här blogginlägget får sväva i limbo nu, som mitt paket säkert också gör.
Nu ska jag plantera om lite växter och hoppas på det bästa.
Täthetsmätning av huset, hur gick det?
Jag vet inte om detta är något nytt påhitt i och med husbyggen, eftersom det verkar ändras spelregler för varje år hur man ska bygga hus. Men igår var dagen då vårt hus skulle täthetsmätas. Det ska alltså göras för att se hur tätt huset är. Vilken annan nytta det gör så får någon kunnig skriva en kommentar om. Jag bara bygger.
Men det är också just därför det var lite nervöst igår när en trevlig typ från Etelä-Pohjanmaan Tiiveysmittaus körde in på vår tomt. Vad skulle det bli för resultat? Tänk om taket som jag och Fredrik har kämpat med inte alls är tätt? Tänk om vi måste göra om allt? Tänk om detta är ett hus som läcker luft värre än någon som ätit en helt ugnsplåt med brysselkål? Tänk om?
Jag låtsades vara cool medan typen installerade alla nödvändigheter inför täthetsmätningen. Visste inte riktigt vad som skulle hända, och det visste inte heller Fredrik, som ba sa "Vi får väl vänta och se". Han var i alla fall coolare och småpratade på finska med den glada täthetsmätaren.
Terrassdörren fick en specialanpassad tyg(plast?)dörr med hål och plats för några manicker som skulle suga luften ur huset. Trodde jag i alla fall. Det var i alla fall viktigt att under tiden mätningen höll på så skulle det inte få vara några fönstren öppna, eller rör otejpade som kunde ge missvisande resultat.
Därför såg vår Tulikivi-eldstad så här snärtig ut igår. Vedkorgen bredvid är den första inredningsprylen vi annars har inne i huset. Den är även från Tulikivi, men är ett hantverk tillverkad i Vöro.
Flugosmätton som är bakom vedkorgen är alltid, alltid, nära. De där getingarna ger sig tydligen inte, men jag är envisare.
Sådärja, nu medan jag funderade på inredning så hann täthetsmätaren fixa alla maskiner på plats och det var dags att sätta igång maskinen.
Det var betydligt mindre ljud än jag hade föreställt mig, och såklart fanns det fortfarande kvar syre i huset, även om jag hade föreställt mig att det skulle bli något slags vakuum i hela huset.
Har ni sett på tv-serier där folk jagar spöken, så är ni kanske bekanta med den här maskinen han sprang runt med? Med den kan man se hur varmt eller kallt det är på olika ställen i huset. Var det skulle kunna vara drag eller var det står något spöke.
Jag och Fredrik gick efter honom som en svans, och det måste ha sett riktigt roligt ut.
För den här bilden så stannade han upp och lät mig ta en bild. Tror han hade förstått vid det här laget vilken slags bild jag var ute efter, för han fnissade sen när han fortsatte sitt arbete.
Något slags vakuum blev det i alla fall, för den blåa plasten som täckte vår byggdörr bubblade plötsligt upp sig och vi gjorde allt vi kunde för att få den att hållas mot dörren. Efter att vi radat tre tunga stegar, gipsskivor, plankor och en hink med spackel, sa tiiveysmittaus-mannen på finska: "Det här borde man nog ha bild på!".
Vi fick vara lite uppfinningsrika med vårt egenbygge, och bra blev det.
Och ja. Hur gick det för huset sist och slutligen?
Inga spöken, och
huset har ett utmärkt värde. UTMÄRKT!!!
Den lilla perfektionisten inom mig jublar. Jag och Fredrik kan bygga hus. På riktigt.
Sen fick vi också beröm för hur välstädat det var inne i huset, men när det handlar om att städa så får nog Fredrik ta åt sig den största äran.
Men he va he. Allt är utmärkt, och redan igår kväll hann det hända en hel del i huset. Det får ni läsa mer om på måndag.
Ett konstverk för en euro.
I måndags var jag till byns bibliotek för att se utbudet på avskrivna böcker. Det var massor av böcker som skulle säljas för 1 euro styck, och jag gick igenom varenda en. Jag drömmer om att själv ha ett litet personligt bibliotek av böcker, men vill fylla hyllorna med endast konstverk. Böcker som betyder någonting och som ger mig en speciell känsla. Även om det bara handlar om materiella ting.
Av alla böcker fanns det en som tilltalade mig. "Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige" av Selma Lagerlöf. En bok från 1906 som nästan precis varenda en borde känna till. Den har översatts till över 60 olika språk, och just denna upplaga jag höll i hade vackra illustrationer av Bertil Lybeck.
Tyvärr så tog inte biblioteket emot kort, och tydligen så har jag blivit en av de som aldrig har småmynt i plånboken. Så släppte taget om boken och tänkte att jag skulle klara mig utan den. Det gjorde jag tydligen inte.
Sen i måndags har jag nu gått och tänkt på boken konstant. Femton minuter efter att biblioteket öppnade idag rusade jag in med 1 euro i handen. Höll tummarna att den fortfarande fanns kvar, även om jag visste att chansen var liten.
Men högst upp bland alla böcker låg den. Petalaxborna förstår sig tydligen inte på konstverk i form av böcker. Jämfört med de andra avskrivna böckerna så var den här i mycket gott skick. Alla sidor kvar och inga fula "hundöron" i sidornas kanter.
Selma Lagerlöf var den första kvinnan som fick Nobelpris i litteratur och hon deltog i kampen om kvinnlig rösträtt.
Mr Fantomen diggar henne och boken.
Blåbär... REDAN?!
När vi den här tiden förra året gick runt på Bostadsmässan i Seinäjoki, beundrade jag alla hus och den natur som omgav husen. Jag tyckte det verkade lyxigt att ha en blåbärsskog två meter utanför dörren, och jag kan säga som så att en av oss i gänget hann provsmaka några Seinäjoki-bär.
Men vem visste, ja inte vi i alla fall, att bara någon månad senare skulle jag och Fredrik ha köpt en stor blåbärsskog att bygga vårt eget hus på.
Igår kväll gick jag och Fredrik runt på just den tomten och myste. Eldade inomhus och utomhus, och ba njöt av tillvaron. Jag vill ta vara på naturen så gott som det går, och gick runt och plockade tallkottar för att ha till eldstaden.
Har som googlat mig fram till hur jag ska bli den bästa eldstads-eldaren, och någon tipsade om att de skulle vara bra att hålla igång brasan. När jag skulle luta mig fram för att ta en tallkotte så fastnade mina ögon på något.
BLÅBÄR!!!
REDAN??!
Jepp. Liksom Seinäjoki-boan så har även jag och Fredrik en blåbärsskog utanför dörren. Skillnaden är ba att vår skog är 6700-någonting kvadratmeter större. Vår tomt blev tydligen större än vi trodde efter att Lantmäteriet hade varit hem till oss för att döpa tomten till det vackraste namnet vi vet.
Och nu, i början av Juli, så är det blåbär redan. Helt otroligt.
Jag vågade mig på att provsmaka dem, och även om de säkert hade velat gosa sig lite längre i blåbärsriset så var de otroligt goda nu. Ska börja plocka massor av blåbär nu att ha i mina smoothies, samt kanske göra en nyttigare variant av blåbärspaj?
Om jag förra året hann plocka fem liter på en halvtimme (!!), så är det ju knappast som att vi skulle bli utan detta år heller.
Och den här platsen, den får mig att älska den mer och mer för varje dag.
Lev för att äta, inte äta för att leva.
Jag har ju titeln Hälsoinspiratör i mitt utbildnings-bagage, och studerar man hälsa så är det svårt att undgå att lära sig mer ingående om kost. Jag vet liksom vad maten är, vilka vitaminer och mineraler som far vart i kroppen, och varför kroppen behöver energi i form av kolhydrater och fett.
Men så vet jag också att mat är så mycket mer än potatis och fisk, och ska med hjälp av Sevendays tema-lista, samla mina tankar. Svintidigt på morgonen, för jag kunde tydligen inte sova tills väckarklockan skulle börja pipa idag.
Mat är: livet. Samtidigt som det kan vara det mest komplicerade förhållandet som existerar på den här jorden. Men för mig är det livet. Hörde någon gång nån som sa "Man ska äta för att leva, inte leva för att äta", och det låter svintråkigt tycker jag.
Fick jag äta endast en rätt livet ut, skulle det vara: Pizza, för då kan man ju variera smakupplevelsen.
Det här äter jag inte: Jag är inte den som kastar bort mat eller rensar kraftigt på en tallrik. Det jag dock inte äter är "vegansk julskinka" som fick det att krypa i skinnet på mig. Men jag har som från liten blivit upplärd att uppskatta maten jag får och äta det som bjuds på. Det hänger med än idag.
Min favoritrestaurang: Jag och Fredrik äter aldrig på restaurang, så vi har inte någon favorit på det sättet. Förutom Pikku Quattro i Vasa.
En stark matupplevelse: Då jag åt sniglar på Färöarna.
Carro 2008 som åt sitt livs första snigel. Godare än det såg ut.
Min relation till mat: Idag är den bra. Jag äter mat, regelbundet och tillräckligt, och njuter av den. Det är så viktigt för mig att maten ska smaka gott och att jag ska verkligen uppskatta den, att det är skit samma då om det är shitfood någon dag istället för en liten tallrik med blomkål. (skulle ha skrivit broccoli, men det är ju gott)
På morgonen äter jag: är jag ledig så blir det ingenting, förutom kaffe, innan det är dags för lunch. Arbetar jag blir det någon frukt. Eller ba kaffe om jag har bråttom. Har aldrig någonsin haft någon stor aptit på morgonen, och blir mer illamående av att äta än att ba låta kroppen vakna i lugn och ro innan jag stoppar något i mig. Flera frukostälskare har försökt omvända mig, men det går ba inte.
Min paradrätt i köket: Min korvsås som är gjord av ett "hemligt recept" *, och skinksås med grädde och svartpepparost. Skinksåsen för övrigt är den rätt jag äter när jag vill vara nostalgisk och tänka på barndomen. Mycket mat kan ju få en att minnas tillbaka.
Det här tycker jag om dieter och matföreskrifter: Jag skulle vara en hycklare om jag sa att all mat är bra för en person, och dieter ska man hålla sig ifrån. Eftersom jag har i hela mitt vuxna liv mer eller mindre ätit efter diet, men en egen touch, för att själv tycka om maten. Glutenfritt på grund av celiakin, och LCHF för att det fick mig att må så mycket bättre.
Min kropp varken tål eller tycker om mängder av kolhydrater, därför äter jag inte lika mycket av dem, även om jag ser till att få i mig de i "bättre" format som kroppen klarar av. Idag räds jag inte heller kolhydrater på det sätt jag gjorde för sex år sen.
Jag tänker som så att det är inte bara maten som det ska vara någon måtta med, utan även hur vi förhåller oss till maten.
En diet kan vara hur nyttig som helst, medan det är människan som vrider och vänder på den, och får ett förhållningssätt som inte är nyttigt att leva efter.
* Har egentligen inget recept jag följer, och det är det som är hemligheten.
Det här åt jag igår. Såg i Malax-butiken att de hade glutenfritt ruisleipä, som doftade precis som den "äkta" varianten.
Äter ni glutenfritt så rekommenderar jag verkligen brödet. Gjorde en vegeburgare och NJÖT. Upprepade varannan tugga "Mmmmm va gooooo".