Visa alla inlägg skrivna juli 2017
Nu börjar det likna ett riktigt hem.
Förra måndagen visade jag er hur huset såg ut med mellanväggarna på plats, och då kunde man ana hur det skulle börja se ut i vårt hem. Men för att få ett riktigt hum om hur huset är planerat, då är det nog gipsskivor som ska vara uppe och fastskruvade.
Hela förra veckan la jag och Fredrik nån timme per dag, förutom den där kvällen han arbetade kvällsskift, på att lägga upp gipsskivor i huset. Vi behöver tydligen inte mer tid än nån timmme här och där, för vi arbetar så effektivt. Och nu, i skrivande stund, är det bara tre skivor kvar. Halleluja!
Vi gipsar endast en sida av väggen nu, eftersom vår elektriker ska komma och dra elen. Först ska vi låta honom ha lite semester, det är ju inte som så att vi blir utan att göra.
Det ska spacklas, terrasser ska byggas - och det sistnämnda ser jag riktigt fram emot. Föll igår ganska knasigt, och skrapade upp vänster knä, medan högra foten fastnade mellan lastpallarna, som vi har som trappa till huset nu. Så terrasser ser jag fram emot att få på plats.
Nu börjar det dessutom kännas mer som ett hem, eftersom jag nu kan komma på mig själv att gå och söka Fredrik i huset. "Hohoooo".
En gipsskiva är 120 cm bred och alldeles för lång att få plats så där bara, så det måste mätas flera varv för att få det riktigt perfekt.
Jag tror nog att eftersom, och även, det bara är jag och Fredrik som bygger själva, så blir det bättre än om vi hade anlitat någon annan att göra arbetet. Även om vi aldrig har byggt ett hus förr, så blir det så bra. Dessutom är vi väl mer noggrannare, kanske lite för noggranna, eftersom det är vi som ska bo i huset. Än om en arbetare bara vill få arbetet gjort.
Så när man har mätt ut den längd skivan ska vara så är det dags att ta fram mattkniven och skära.
Även om gipsskivor är tunga och man inte skulle kunna tro att det är enkelt att få dem i rätt läng och bredd, så räcker det med att skära redigt ett varv med kniven, och sen bryta skivan försiktigt.
För att få till alla kanter fint så använder vi oss av någon maskin som det pyr gipsdamm av för fulla muggar.
Alla bräder som gipsskivorna ska fästas fast i är utmärkta på golvet, och med hjälp av lasermaskinen så får man en röd linje att följa.
Vi gör klara alla rum som ska kontrollmätas av Thomas från Puustelli, och det är kök, apukeittiö, hall och badrum. Här gör vi klart mitt lilla badrum, som blir hur mysigt som helst, och nu är vi redo för kontrollmätning.
Dörröppningen till mitt lilla wc. Fredrik, finslipar skivan här, med mattkniven.
Och nu ska jag ta med er på en liten rundvandring.
Det här är fotat från "dörröppningen" till köket.
När man bygger själva så får man göra som man vill, och vi valde att göra öppningen till köket hela vägen upp till taket. Vi vill ju ha så öppen planlösning som möjligt, och det blev det med den här lösningen.
På den vägg du ser ska det vara köksskåp hela vägen på väggen. Längst in i hörnet ska vår underbara och efterlängtade diskmaskin vara, som har samma lucka som resten av köksskåpen.
Och här är en liten överblick av köket. Till vänster, på den lilla väggen, ska ett stort köksskåp vara samt kyl och frys. I högra hörnet efter fönstret ska en köksö med spis, arbetsyta och förvaring vara. Det kommer att bli så jäkla snärtigt.
Nu kanske du märker att den här gipsskivan har en annan färg? I badrummet är det blåa gipsskivor, eftersom de har ett bättre skydd och är anpassade för att klara av våtutrymmen.
Till vänster ser du öppningen till badrumet. Röret i golvet till höger är toan, och röret bredvid är handfatet.
På högra bilden ser du ena och andra sidan av badrummet. Under fönstret mot väggen ska vi ha vårt badkar. Tänkte inte köpa nytt, utan ta med det vi redan har här hemma. Därför breddade vi badrumsväggen något i byggskedet, så vi har plats med det nuvarande. Det var bara kontoret som blev något mindre i storleken, och det gör inget.
Det är ett avlångt badrum som kommer att ha det snyggaste kaklet som finns i världen.
Dörröppningen du ser i högra bilden, till vänster, är till vår bastu.
Och sista bilden får bli av Fredrik i vår walk-in-closet.
Idag får vi väl de sista gipsskivorna på plats, vilket är tre väggar. Finns det något du vill se mer bilder av, eller läsa om, när det kommer till huset?
Livet tar en till kyrkan.
Jag lovade er lite roligare saker att läsa om idag, jämfört med den tråkiga fågel-nyheten igår. Och idag kommer ni att få läsa och se ett och annat. Bland annat visar jag er hur det ser ut i huset just nu, och nu börjar man verkligen se rummen, för nu är nästan hälften av alla gipsskivor på plats.
Vi har arbetat som flitiga myror, jag och Fredrik.
Men jag börjar med morgonens "nyhet", och det är från vårt tredje kyrkbesök detta år. Som jag skrev tidigare, i ett annat blogginlägg, så har jag inte varit så här mycket i kyrkan på över tio år, som jag har varit nu detta år.
Livet tar liksom en till kyrkan verkar det som, trots att man inte tillhör den. Höhö.
Hur som haver så har vi nu kommit i den åldern då så gott som alla ens vänner endera gifter sig eller blir föräldrar, och i helgen skulle ett av våra vänners barn döpas. Så vi la på oss finkläderna och for till kyrkan.
Alla, förutom Jesus, fick bli blurrade eftersom jag inte har frågat någon om de vill vara med på bloggen. Jesus har knappats något emot att vara med på bloggen.
Jag har hunnit vara i flera kyrkor, men Petalax kyrka har nog bästa fotoljuset. Jag har även nu fått vara med på olika dop, och lika som med t.ex bröllop, så är ingen fest den andra lik.
På den här festen var det både bekanta och nya ansikten. Alla hade vi två gemensamma glada typer som vi känner. Och så barnet förstås, som var rätt så nöjd att bli döpt.
"Efterfesten" hölls i värdparets trädgård. Riktigt mysigt och hemtrevligt.
Det var smörgåstårtor i mängd och massor, och just såna gånger är det lite (bara lite, för man kan inte tycka sjukdomar är roliga) härligt att ha celiaki. Jag fick en alldeles egen smörgåstårta, som var den godaste jag har ätit. Den var så mjuuuk och fylld av härligheter.
Och det var de bilder jag fotograferade, som jag kan dela med mig av.
Varje dag tänker jag på att jag vill fotografera mer bilder på de människor jag håller nära. Nu ska jag sluta tänka, och ba fotografera.
Så he va he. Vi hörs om några timmar, då får ni se huuusi mett.
Livet går väl vidare.
Vi verkar ha otur när det kommer till fåglar. Är det inte skator som skiter på vår dörr och attackerar katterna, eller svartvita flugsnappare som far in i huset och dör - så är det fågelungar som aldrig fick flyga.
Jag har varit så glad över att vi hade fågelungar och hörde deras kvitter även om vi borrade för fulla muggar in i huset. Men plötsligt blev det ba tyst, och fågelföräldrarna slutade besöka boet. Jag och Fredrik tänkte att de kanske vuxit upp.
Efter att vi varken sett fågelföräldrar eller hört fågelkvitter på många dar tittade vi till boet. Och där låg de.
Åtta stycken talgoxar. Vissa pyttesmå, andra fem före flygfärdiga.
Vi vet inte vad som hände, men de fick en liten begravning.
Idag är fågelföräldrarna och bygger upp ett nytt bo, i samma fågelholk.
Livet går väl vidare.
ps. I morgon har jag roligare saker att blogga om.
