Visa alla inlägg skrivna september 2017
Vad är detta för spindel?!
Om det regnar idag, så är det endast på grund av det som hände igår.
Vi var och hälsade på ett par bekanta för att se slutresultatet med deras nybyggda hus. När vi stod utomhus sa Fredrik:
"Nämen! Vad har ni för kauhee insekt på takpanelen?!"
Där var den. Lika bred som en träpanelbit är, eftersom den tog upp skarvens plats. Vi fick ta till en sopborste som hjälpmedel för att få ner den, och började sen att inspektera den.
STOR, SVART OCH HÅRIG. Nu vet jag ju inte vad som är fram och bak, men ser det inte ut som att den har ett alien-huvud med små ögon som stirrar in i ens själ?
Sen blev jag lite rädd och stampade på den. Två gånger, för den dog inte på första försöket.
Försöker verkligen att bli ett med naturen, men den här spindeln måste ju vara livsfarlig.
Men ingen av mina instagram-följare har kunnat säga vad det är för spindelart, så nu vänder jag mig till er:
VAD ÄR DETTA FÖR SPINDEL?!
Första och sista gången detta år.
Hade jag haft en sång som varit gårdagens soundtrack, vore det något av José González. Sådär plockigt vackert och inspirerande, samtidigt som det finns något ledsamt i tonerna.
Den här sommaren kom vi oss aldrig för oss att lägga ut båten. Inte heller har vi besökt villan. Men igår satte vi oss i en träbåt, och nu ska även ni få följa med.
Jag brukar vanligtvis vara så rädd ute på sjön att jag kniper mig fast för blindkära livet i bänken man sitter på. Men igår testade jag att sitta still & blunda, och det gick bra även det.
Öppnade ögonen när vi närmare oss stranden. Utanför villan finns en stor sten, och på den satt en enorm fågel. Först trodde vi det var en skarv, men när vi kom närmre insåg vi att det var en häger.
Hägerns betydelse, enligt Solöga, är:
"Goda nyheter är påväg. Min gåva till dig är att få glädjande besked. Jag är glädjens budbärare. Dags för dig att skörda och ta emot gåvor."
Såg även en död mink.
Vad nu än det ska betyda.
Efter att minken fått en ordentlig viloplats, och inte behövt ligga ensam på stranden, så var det fritt fram för mig att balansera stenar.
Havet blev allt lugnare för varje sekund, och jag hade det riktigt bra. Tänkt att jag bara någon stund tidigare hade spänt hela kroppen, på grund av rädslor som egentligen inte borde finnas, för att bara ha det bra när man väl anlänt till destinationen.
Tänker som så att det är ju sist och slutligen ganska mycket man kan vara rädd för i detta liv. Listan kan bli meterlång. Men trots allt är det värt att våga lite, eftersom det kan ge så mycket mer tillbaka.
Och så får ni mer bildbevis på hur otroligt vackert det var igår. Säg vad ni vill om sommaren som varit, men igår var en av de vackraste dagarna på länge.
Trots att vi gjort mycket annat under sommaren, så finns det en liten sorg i att vi inte besökt villan. Ingenting har riktigt varit som förr, trots att man ändå har funnit sätt att ha det bra på och ha en vardag av något slag.
Men nästa år, då ska båten i sjön, och vi ska besöka villan allt oftare.
Men igår räckte det med en liten stund, och vi åkte hem över lugnare hav vi först åkte över.
Hur man drar fiber till huset.
Minns du hur det såg ut i december, då vi grävde för el- vatten- och det viktigaste av allt: internetanslutningen?
Här är en liten påminnelse.
Det där gula röret du ser vid mina fötter är det viktigaste av dem alla: INTERNET. Eller skyddsröret för fiber.
Och igår nämnde jag ju att då jag egentligen ba tänkt vila, men fick ett samtal och så var det full rulle resten av dan. Samtalet kom från BOB som skulle fixa fiber till oss, och det var en av alla gårdagens händelser.
En halvtimme efter att jag pratat i telefon var allting igång.
Jag hade ingen riktigt aning om hur allting skulle gå till, eller vilket rör som ens hörde till fibret. Det var som ändå ett av de tre rör som väntade på att få någon kabel i sig, som gick raka vägen under jorden till elskåpet. Och det är trots alt evigheter sen jag la ner de där skyddsrören, så hade ingen aning om vilket som var vilket.
Första försöket gick inte som vi tänkt oss, för den där slangen som skulle dra med sig internet, hamnade i tvättstugan. Det var alltså min idé att testa det första röret, så lät den proffesionella välja rör till andra försöket.
Och då gick det bra.
100 meter senare hittade den där slangen ut till elskåpet. Den hann bara dit för att vända, för på BOB's bild var en enorm rulle med fiberkabel som ville in till huset.
Så i ena änden av den som redan färdats 100 meter, kopplades fibret fast, och sen var det att springa tillbaka till huset för att se när experten skulle dra fibret till huset.
Jag fick beröm för att jag skött om skyddsrören bra till fibret i december, för allting gick så smidigt. Tydligen kan man hamna att gräva om, om något gått dåligt. Men inte här, halleluja och tack och lov. Allt var bra.
Allt som allt tog det en halvtimme för att få in internet till huset..
..eller, så småningom har vi internet. Men än så länge skulle det bara vara en distraktion att ha supersnabbt internet vid huset. Skulle väl bara sitta och blogga istället för att bygga.
Så än så länge får kabeln chilla på gipsväggen till elskåpet, tills den blir fastsvetsad.
Men ja. Det här var historien om då vi fick fiber till huset.
Jag är nöjd. Speciellt efter att själv ha fått komplimanger över allt arbete vi gjort på huset. :-)
Den sötaste gästen.
Detta var en sån där dag som blir som man inte riktigt tänkt. Först så blev jag riktigt slut, sådär mitt i allt utan någon orsak, under förmiddagen och hade bara velat ligga och sova efter att arbetsdagen var slut. Men hann knappt andas innan telefonen ringde. Och sen dess har jag varit igång hela dagen.
Och allt har gått bra, men det får ni läsa om i morgon.
Nu ska du få se en av de jag mött under dagen, och det är den sötaste gästen som varit till huset. Det är tredje gången valpen Dexter varit till huset, och idag var han riktigt bekväm i kläderna. Förlåt, pälsen.
Han sprang runt, runt, runt.. då han inte satt i min famn och myste.
Säg hej till Dexter. Orsaken varför jag idag ville ha en alldeles egen hund.
(i morgon har jag ett och annat att visa er)
Fem frågor denna morgon.
1. Varför kallar tonåringar varandra för bitch när de hälsar eller säger en komplimang till sig vän? Som exempel: ”Vad du är snygg... BITCH!”.
Jag hade en gång en vän som kallade mig det ena och det andra. Vi umgås inte idag.
2. Varför får katterna såna där så ryck ibland, som blir ganska roliga videor om man lyckas filma det?
Som exempel: Mohicana, som aldrig skulle motionera mer än nödvändigt, tog just ett glädjeskutt när hon gick till matskålen.
3. Varför ska ens tråkiga illusioner om kvinnan existera, bara för att få till en rolig meme på internet? Är de inte sexistiska, så är de ba bläh-iga genom att ha en text som: 2 saker kvinnor vill. 1. Förlora vikt. 2. Äta. (lägg den texten på en bild av en halvnaken kvinna som gråter vid kylskåpet, och du får många likes. fast inte av mig.)
4. Varför stiger jag ba inte upp med detsamma klockan skriker till om morgonen? Det skulle ju vara den lättaste lösningen för att komma igång. Istället snoozar jag tills jag är rädd att det inte finns mer att snooza på.
5. Kan det vara så att Mr Fantomen är världens mysigaste frass? Igår kväll, efter att jag & Fredrik kom hem efter att ha hälsat på vänner, skulle Fantomen ha första klass betjäning fram till ytterdörren. På min axel.
Jag kände mig nästan som en pirat, med sin papegoja som kompanjon.
Så här såg det ut.
Vägar vi aldrig kört på förr.
Sen när det är vinter, så tänker jag se tillbaka till dessa bilder för att minnas hur vacker världen är i färger. Gult, grönt, blått, rött och alla skuggor från den härliga solen.
Det här är tre bilder jag fotograferade igår då jag och Fredrik körde på vägar vi aldrig kört på, och förundrades hur vacker natur vi bor bara några minuter ifrån.
Jag gillar att få se nya platser man aldrig sett förr.
Ingen ska behöva få en dickpic.
Hallå, vad var det jag just såg? Var det faktiskt en video på youtube där en karl gjorde en tio minuters video om den ena gången han skickade bild på sin erigerade penis till en ung tjej? Hur den bilden bara ”råkade spridas”, och nu är det ett offer i situationen. Och det är inte den unga tjejen.
Hallå, är det faktiskt hit världen har tagit oss? Det är 2017 och fenomenet dickpics har tydligen blivit normaliserat. Så pass att även de som tycker det är en prima idé att ta en selfie på sin snopp, och skicka bilden vidare till någon som inte bett om det, talar om det öppet på youtube. Som om det inte vore någon grej. Typ som om man bara varit till butiken och handlat mjölk.
”Ja, jag skickade en dickpic, och nu råkade fler än den här flickan se det. Ojdå. Tyck synd om mig”
Hallå, var det faktiskt en elvaårig flicka som skrev i kommentarerna att hon även fått en dickpic?
ELVA ÅR. E-L-V-A-H-E-R-R-E-J-E-S-T-A-S-Å-R!
Hallå, tror någon verkligen att en bild på en snopp skulle få någon att känna sig hedrad? Ska bilden tas som en komplimang? Som en bekräftelse? Ska man känna sig sedd?
Nej. Man ska känna sig förbannad.
Förbannad över att det inte bara är elvaåringar som får dessa bilder, utan kvinnor i alla åldrar. Över hela planeten.
Kvinnor som ba fick ett dm på instagram, och där var den. Förbannad över hur det ens en sekund existerat tanken av att detta med att skicka bild på sin penis till någon annan, vore en prima idé. Förbannad över hur det sällan är karln som känner skam, utan av någon underlig anledning verkar det som att det är kvinnan som ska skämmas. Så fel.
Jag vill inte att mina framtida barn ska växa upp i en generation där de får oönskade bilder på snoppar. Nej.
Och hallå, inte en enda gång i videon hörde jag orden ”Förlåt, jag gjorde fel” (som om det hade hjälpt). Jag hörde:
”Jag bryr mig inte jättemycket. Det är inget som jag mår dåligt över idag.” Tryck på tummen upp och prenumerera.
Hallå? Nu är det dags att sätta ner foten. Inte bara ta emot en bild och tänka det är helt normalt. För det är det inte.
För detta är väl inget som vi verkligen vill ska vara normaliserat?
DU FÅR INTE SÄGA TACK!
Hörni, vet ni vad? Detta var en av de bättre arbetsdagarna på länge. Speciellt det som hände i slutet av dagen.
Mitt intresse för krukväxter växte till liv då jag för ett par år sen fick sticklingar från en gullranka av en trevlig dam. Den växte sig stor och ståtlig, och har idag flera bebisar runt om i vår lägenhet. Stor skillnad från många år sen tillbaka då jag gick runt och vattnade plastblommor, haha.
Idag fick jag, av en annan trevlig person, en ny stickling! Och inte vilken stickling som helst.
PRICKBLAD!
Jag har sett liknande växter med vackra blad, men aldrig någon som denna. Moderplantan till den här skönheten är ENORM, och har blad större än mina händer, så jag ser fram emot att hålla den här växten vid liv. Ge den all min kärlek och en vacker plats i hemmet för den att leva livet på.
Dock blev jag så glad, och kvittrade "TACK!" när jag fick sticklingen. Fick snabbt svar: "Du får inte säga tack!".
Tydligen ska man inte tacka för sticklingar. Varför vet jag inte riktigt, men jag är för bra uppfostrad att ordet "Tack" kommer automatiskt.
Och vem skulle inte vara tacksam över denna växt?! Se bara vilken skönhet, som har sex blad från en liten stam.
Tydligen är den giftig, så varken barn eller katter ska äta den. Men så här vackra växter ska man inte heller tugga på.
Vet inte riktigt hur jag ska ta hand om denna skönhet, men har den för tillfället i en mörkblå vas, så den kan få rötter.
Den har redan lite luftrötter nere vid stammen. Går det lika bra att rota den i jord, eller har andra skötselråd åt mig, får ni skriva en kommentar.
Jag är lycklig i alla fall. Tack.
Capsule Wardrobe
Varsågod och se min garderob i de minst smickrande bilder du någonsin kommer att se. Men det kommer att bli en upplevelse. Mitt i allt blir du till och med lite inspirerad.
Idag ska ni få lära er något nytt, samtidigt som man kan puscha minimalisten inom sig ett steg framåt och närmre minimalist-nirvana. Hela processen i sig själv upplevde jag befriande.
Jag har nu en Kapsyl Garderob. Eller Capsule Wardrobe som det heter på engelska. Som namnet avslöjar så betyder det att du har minimalt med kläder, som ger dig maximala möjligheter att kunna använda dem i vardagen. Om och om igen.
Inga fler dagar då du står framför en fullproppad garderob utan något att ha på dig. Inga fler veckor, månader, då du bara går runt i en och samma outfit.
Vet inte hur jag hamnade dit, men mitt i allt satt jag och tittade på ett youtube-klipp där en kvinna berätta om konceptet capsule wardrobe, och dagen efter stod jag framför vår säng med alla mina kläder framför mig.
Har mina storrensningar nu som då, men ändå lyckas det ändå finnas mer att rensa bland. Speciellt nu när jag granskar varenda pryl i hushållet och undrar vad man egentligen behöver, och vill ha i sitt nya boende.
En ”äkta” capsule wardrobe ska ha 37 plagg. Jag har nu 31. Snart 30 eftersom jag inte har någon aning om varför ett par byxor är i högen, eftersom de varken sitter bra eller är bekväma på min kropp.
Den där lurviga tröjan är för övrigt min "kattmamma-tröja", eftersom katterna älskar att mysa med mig i den. Samtidigt som den är suverän mot mensvärk. De rosa plaggen är underställ till kalla vinterdagar.
Om jag förr tänkt att "jag är till för kläderna", så är det nu "kläderna som ska vara till för mig".
Därför hade jag varken några sentimentala känslor för några plagg som aldrig mer ser dagens ljus (på min kropp). De kläder som är kvar är de som får mig att känna mig bekväm.
På galgar har jag hängt de flesta plagg, eftersom det blir lättare för mig att se vad jag har för utbud att välja mellan. Vår blivande garderob kommer nog att ha (i alla fall på min sida) fler stänger att hänga upp sina kläder på, än hyllor, eftersom jag har lättare att hålla ordning på det viset.
Nu har jag inte kastat bort ALLA kläder heller, utan nu har jag höst- & vinterkläder i garderoben, och till sommaren har jag en halv ikea-påse med sommarkläder att ta fram. Målet är alltså att alltid hålla detta antal plagg i garderoben, för att göra det lättare att klä sig om dagarna.
Även om jag inte levt många dagar med det nya systemet i min garderob, så har det redan hänt några revolutionerande saker åt mig:
1. Jag fick ordning i garderoben.
2. Vågade och lyckades kasta de kläder som var fulla av hål i sig. Varför sparar man ens på sånt?
3. Jag har använt mig av kläder jag inte använt på flera år, och verkligen gillat dem.
4. Jag har börjat känna mig ännu mer bekväm i mig själv, även om det sist och slutligen inte har något med kläderna att göra.
5. FÖR DU ÄR INTE DINA KLÄDER, OCH KLÄDERNA ÄR INTE DU. De är bara något att ha på sig medan du är ute och lever livet. <3
Vad känner du?
Skulle du klara av att ha en capsule wardrobe?
I min kapsyl garderob har jag inte räknat med underkläder eller arbetskläder.
3 bilder innan jag hamnade tillbaka till en så kallad vardag.
Jag har hamnat i någon slags chock efter att ha kommit tillbaka i arbetslivet efter en sommar med nattarbete och nästan fem veckors semester. Inte för att det känns dåligt på något sätt, men min kropp är inte riktigt van med att stiga upp halv sex på morgonen. Däremot har jag arbetet och min roll i yrket in i benmärgen, så allt går ändå bra.
I morgon är jag dock tillbaka som förr, med blogginlägg om vad som har varit revolutionerande för mig i vardagen och hur du får lite mer harmoni i ditt liv. För revolution och harmoni, det behöver väl vi allihopa?
Nu tänkte jag ba dela med mig av tre bilder jag lyckades fotografera innan jag kastades tillbaka till någon slags vardag med normala rutiner, som alla andra.
Följer ni mig på instagram, och är medveten om att jag regelbundet uppaterar min insta-storie, har ni redan hunnit se då jag stod och plockade bär i min egen skog. Kommer ju att kunna lura vem som helst att jag är en friluftsmänniska som kan går runt i timmatal i skogen, för det skulle man ju kunna tro av den här bilden.
Sanningen är att bara ett par meter bakom mig står vårt hus. Så nära har vi till skogen!
Gick dock en bit in i skogen så inte någon kissat "av misstag" på bären.
Nu har vi hunnit se hur solen beter sig vid vår tomt, och har valt ut åtminstone sex träd till som ska ryka innan det blir vinter. Sen har vi riktigt på riktigt sol från morgon tills det endast är stjärnhimmel som lyser upp universum för oss.
Det känns så häftigt att man ba kan ta och bestämma precis hur man själv vill ha det. Hur man vill bo. Att vara vuxen och skogs-/tomt-ägare är inte så dumt.
Tills vidare sågar vi redan fällda träd som ska hålla oss varm i vinter, och ge oss extra mysfaktor.
Sådärja. Det var tre bilder. Nu ska jag färdigställa det blogginlägg som publiceras prick 06:00 i morgon bitti. Tills vidare,
sov så gott, alla hjärtan.