Bloggheader Caroline3

Visa alla inlägg skrivna oktober 2017

Mer katter för fred på jorden?

Skrivet av Caroline Eriksson 25.10.2017 | 2 kommentar(er)

Vet att jag inte bara en gång varit lejd Posten, men alltid har jag varit noga att påpeka att det är inte postiljonerna som ska ha riset. Det är ju deras chefer och chefernas chefer (och deras chefer) som gör att man funderar hur ett företag sköts. Men ändå är det, som i många yrken, de som är längst ner som får höra klagomålen. Tyvärr.

 

Igår var jag i alla fall bara glad och tacksam, och vill hylla den postiljon jag fick möta.

 

Under förmiddagen ringde en okänd nummer till mig, och jag förstod att det kunde handla om en hemleverans av vårt köksbord och stolar. Personen i telefonen talade endast finska, och jag svarade tillbaka på finska. Börjar som bli van nu och orkar inte kämpa på eget modersmål, när det bara handlar om en hemleverans.

 

På eftermiddagen körde Postens stora lastbil in på vårt bostadsområde och hittade mellan radhusen till vår dörr.

Postiljonen såg halvt skräckslagen ut när han såg Mr Fantomen som tittade yrvaket på honom i dörröppningen.

”Katten kommer väl inte ut?” frågade han, medan jag sa att katten får fara ut om han vill. Postiljonen verkade ändå väldigt orolig för katten, och jag funderade en stund om han hade fobi för katter. Tills det kom fram att han själv hade två katter, och är lika crazy cat man som jag är lady.

 

Jag fick höra om hans Helmer och Elvis, och ju mer vi pratade ju mer försökte postiljonen tala svenska med mig, samtidigt som han ursäktade sig att han inte kan svenska så bra. Jag tackade för att han försökte och sa att han var duktig. Vi skrattade över alla pafflådor, som mina katter vid det här tillfället var förtrollade av, och att det är onödigt att köpa dyra leksaker till katter. Det enda som behövs är en paffilaatikko.

 

 

Detta fick mig att tänka att kanske man inte ska vara så rädd att försöka möta varandra här i livet. Fastän man kanske inte alltid är på samma plats, eller ens talar samma språk. För mitt i allt har man katter gemensamt.

 

Tänk om det enda vi behöver för att få fred på jorden är katter?

 

IMG 9110 1

 

Med Fantomens min så kan jag ändå förstå att man skulle bli lite förskräckt av honom. Men han är snäll. 


Njut av livet med varje steg.

Skrivet av Caroline Eriksson 25.10.2017 | 2 kommentar(er)

Vare sig man är redo eller inte, så är det oundvikligt att inte börja säga samma mening som upprepas i Games of Thrones: "Winter is coming". Jag skulle ljuga om jag sa att "peppad" är känslan som fyller mig. Vintern är bara ett måste att gå igenom, och då gäller det att göra det bästa av saken. Som att köpa nya vinterskor.

 

Mina gamla skor som jag haft i många herrans år gav upp i våras. Så för ett par veckor sen beställde jag hem ett par nya, i lite bättre kvalité, och betydligt mysare skor. 

 

Dessa rackare.

 

sowhat vinterskor 1

 

Dessa varma vinterkängor är de som jag håller tummar och tår ska hålla mina fötter varma i många år framöver. De går en bra bit över ankeln, vilket var viktigt för mig. Att få snö innanför skon är så obehagligt.

 

sowhat vinterskor 2

 

Annat som jag anser är viktigt med vinterskor är att sulan ska vara bra. Detta är gummisula med struktur så det ska bli mindre halt att gå med.

 

sowhat vinterskor 3

 

Jag ska ännu impregnera dem, så de blir mer vattenavstötande och håller längre, så ännu har jag inte använt dem mer än då jag testade att de passade. Brukar du behandla dina skor innan du använder dem? 

  

Jag gillar texten som står längst ner på lappen:

"Enjoy the life with every step."

 

sowhat vinterskor 4

 

Och som jag ska njuta av livet med varje steg då de är så här lurviga och mysiga inuti.

 

sowhat vinterskor 5

 

Så, det här är mina vinterskor. Hur ser dina vinterskor ut, och hur förbereder du dig för vintern?

 


En lastbil kommer lastad med: PUUSTELLI.

Skrivet av Caroline Eriksson 24.10.2017 | 1 kommentar(er)

Jag bloggade ju om då vi sålde vår själ till Puustelli, och igår fick vi det vi skrivit under papper på. All inredning till huset. 

Det var ju inte bara kök vi köpte från Puustelli, utan även inredning till grovköket, båda badrummen och tamburen. 

 

puustelli 1

 

Så här såg det ut på eftermiddagen efter alla möbler var inlastade. Mitt i ett organiserat kaos satt jag och log, för nu var allting här. 

 

Men vi tar och backar bandet lite till hur det såg ut innan hela huset fylldes med välpackade inredningar.

 

puustelli 2

 

Tadaa! Rent och fint hem. Man skulle nästan ha kunnat bjuda in till dans i huset, av vad ytorna var rena och redo för inredning. Jag visste inte hur mycket det sist och slutligen skulle bli, med all inredning, men det var trots allt fem rum som skulle ha flera skåp och hyllor, så förstod att det behövdes lite plats.

 

puustelli 3

 

När lastbilen körde in på gården så pirrade det till i magen. Där inne var vår diskmaskin! Mitt badrum! Kylskåpet och den enorma frysen jag ska fylla med glutenfria fiskpinnar och bär!

De två karlarna som bärde in allt talade endast finska, men det gick bra ändå. Börjar bli lite av en expert på finska, och ser till att ta mig fram på ett främmande språk.

 

Sa åt dem var jag ville ha all inredning medan jag viftade med händerna:
"Keittiö täällä ja resten siellä!". De förstod mig och började arbeta på medan jag satt på en stol i hörnet av huset och övervakade allt.

 

puustelli 4

 

De första möblerna till köket. Nu i efterhand så är jag glad att jag tog denna bild, för bara en halvtimme senare skulle jag inte ens se detta hörn. Om sanningen ska fram så låg jag och funderade vad som faktiskt fanns i det där hörnet, innan jag skulle somna igår.

 

puustelli 5

 

De arbetade snabbt och effektivt och la köket i ett hörn. Grovköket i ett annat och tamburen längst bort. Precis som jag ville ha det.

 

På varje möbel står det klart och tydligt vilket rum den hör till, och när det handlar om flera delar så står det 1, 2 och 3 på dem. Det ska väl nog gå bra att få allt detta att bli kök och grovkök, bara man koncentrerar sig lite. Thomas från Puustelli sa senast igår att det är fritt fram att ringa honom om det är något vi funderar på medan vi monterar köket. 

 

Bättre att fråga en extra gång för mycket, än att göra fel med dyrbara saker.

 

puustelli 6

 

Och så här såg det ut när karlarna sa att lastbilen var tom och allting var inne i huset. "Jestas mikä paljon tavara", sa jag. 

 

puustelli 7

 

Som sagt, ett organiserat kaos av Puustelli-inredning. Vissa bänkytor är så stora att jag undrar var de ska få plats, men allt borde ha en mission i huset. Det här skulle för övrigt vara himmelriket för Mr Fantomen med alla pafflådor.

 

puustelli 8

 

Från andra öppningen in till köket ser det ut så här. Alarm som ska varna om vattenläckage fick en alldeles egen låda, och vår diskmaskin borde finnas någonstans långt inne i högen.

 

Till höger om mig på bild är en liten del av kylskåpet och frysen, som är i rostfritt stål. Jag bad dem lägga dem på rätta stället från början, så jag och Fredrik slipper bära det över halva huset sen. Stod och pajade kylskåpet genom plasten igår och tyckte den var så fin. 

 

puustelli 9

 

Så, nu är vi tillbaka till där detta blogginlägg började. Jag mitt i ett organiserat kaos av Puustelli möbler. Jag funderar på om jag ska försöka mig på att vlogga när vi sätter ihop allting på plats. Vad säger ni om det? 

 


DIY nagellackborttagning.

Skrivet av Caroline Eriksson 24.10.2017

Kategorier:

I våras hade jag mycket DIY-projekt på bloggen, i väntan på att få börja bygga på huset. Sen började vi bygga och allt pyssel blev lagt på hyllan. Men nu som då behöver själen lite pyssel, och det är vad jag gjorde igår.

 

Som det här: DIY dip nail polish remover.

 

Jag gillar att använda nagellack på samma sätt som jag gillar att tvätta kläder. Att tvätta kläder är inga problem, men att sedan vika rentvätt är tråkigt. Att lacka naglarna är roligt, men att sedan ta bort flagnat nagellacket för att lacka nytt, är tråkigt och klottigt. 

Tills jag började använda dip nail polish remover. Det är så behändigt och man behöver inte en hel massa saker för att få bort nagellacket. Dock gav min gamla upp, så jag behövde en ny. Istället för att köpa nytt så gjorde jag min egen i glas, så är det lite mer i det hållbara tänkandet.

 

diy nailpolishremover 2

Vad du behöver:

Svamp(ar)

Glasburk

Nagellacksborttagningsmedel

 

diy nailpolishremover 3

 

Först och främst så klippte jag bort det hårda och gröna från svampen, för jag behöver inte en "2 in 1" med nagellacksborttagning och nagelfil. Medan jag tog bort det gröna så kom jag på den fina idén att jag lika gärna kunde ha köpt en mjuk svamp från början och klippt den i bitar, men så här var det nu. Och det gick bra ändå.

 

Jag använde mig av fyra små svampar och radade dem på längden, med ändan mot varanda. Sen rullade jag ihop dem så de såg ut så här.

 

diy nailpolishremover 4

 

Sen placerar man svamparna i glasburken och ser till så det blir så tätt och fint som möjligt. Sen är det bara att hälla nagellacksborttagningsmedel på svamparna tills de blir fuktiga. 

 

diy nailpolishremover 5

 

Och tadaaa! Med locket på så kommer det här att hålla i nästan en evighet. Ba att doppa fingrarna och nagellacket är puts väck och redo för nytt. 

 

I bakgrunden ser du mina nagellack jag har. Har börjat rensa lite varje dag, och har nu minimalt med nagellack. Vilket passar min "minimalistiska livsstil".

 


Lite ljus i mörkret.

Skrivet av Caroline Eriksson 23.10.2017

"Gör ingen illa, men ta ingen skit" var ett av mina nyårslöften för detta år, och hur går det? Jamen, bra tycker jag. Omger mig med kärleksfulla människor, och försöker samtidigt att vara den kärleksfullaste varianten av mig. Veckans blogglista på Sevendays är om att sprida ljus, och jag försöker nog alltid att sprida lite ljus här och där. 

I alla fall är det bra att bli påmind och medveten. 

 

Vad ger ljus i ditt liv?

Jag försöker varje dag att försöka skapa mitt eget ljus, samtidigt som jag omfamnar allt omkring mig. Det är väl typ samma sak. 

 

Hur överlever du höstmörkret? Mina fem knep: 

1. SÖMN! Det bästa och värsta med hösten är mörkret. Men lagom mycket sömn är för mig viktigt för att jag ska må bra, och då är det tacksam med höstens mörker så det är lättare att koppla av. 

2. God mat.

3. Varma stickade strumpor.

4. Norrskenet.

5. Tänker på dem i Utsjoki. 

 

Om du inte kan prata med en vän, vem lyssnar?

Nu har jag lyckan att dela mitt liv tillsammans med min bästa vän, Fredrik. Och han får lov att lyssna varje gång jag känner behov att tala av mig, vare sig det handlar om mens eller hur frustrerad jag kan bli av livet ibland. När Fredrik behöver en paus från mitt prat, så är det mamma jag ringer.

Är detta en fråga som vill ha mina tips, så brukar jag vanligtvis tipsa om diakonissan när någon behöver någon att prata med. På andra plats kurator & psykolog. 

 

Varför är det viktigt att prata när man har det svårt?

För mig är det viktigt att få skriva och prata av mig, eftersom jag under tiden får tid att reda ut mitt nystan av problem. Efteråt känns allt lättare, och man ser allt mycket klarare.

 

Hur kunde du vara ett ljus för något annan?

Jag försöker att vara ett ljus varje dag i mitt arbete.  Annars försöker jag bara vara mig själv, och på det viset visa för andra att det är okej att ta livet med en nypa salt och ganska befriande att kunna bjuda på sig själv.

 

Snart är det allhelgona. Vem minns du som har gett ljus i ditt liv?

Den här allahelgona tänder vi ett ljus för en älskad och saknad person. 

 

En person jag vill skicka extra ljus till i höstmörkret:

Precis du som läser detta nu. Jag tror vi alla har något som tynger oss. Även om detta inte hjälper nu med detsamma, så vill jag påminna dig om att allt är övergående. Du är värdefull och älskad, och jag vill att du ska inse ditt värde. Att du ska orka stiga upp varje dag och möta dagen och omfamna dig själv och livet.

 

En låt som får mig på bra humör:

 

Oj vad jag var kär i honom. Nu ser jag även varifrån jag fått mina dance moves ifrån. 

 


Vad skulle ett DNA-test göra åt mig som person?

Skrivet av Caroline Eriksson 23.10.2017 | 3 kommentar(er)

Skulle du DNA-testa dig för att se ditt djupa ursprung? Inte bara de fyra eller fem generationer du redan vet av, utan längre? Skulle du dessutom våga gräva djupare i ditt DNA för att se vilka olika anlag för sjukdomar du bär på?

Är det 5% eller 95% chans att det du idag gör, kommer du om 30 år ha glömt?

 

Jag fick ett litet infall i helgen och halvt bestämde mig för att göra ett sånt där DNA-test. Främst för att jag egentligen inte vet någonting alls om mina förfäder. Från pappas sida tar det stopp vid min farmor och farfar, samma från mammas sida. Har jag försökt gräva längre, så tar det stopp vid Kajsa Eriksdotter Ohls (mammas sida), som 1860 byggde med egna händer Lundagårds hus.

Jag vill veta mer! 

 

Vem är jag? Varifrån kommer jag? Finns det italienskt blod i mig som styrker mitt temperament.
Hur många procent neandertalare har jag inom mig?

Tydligen kan även ens DNA berätta om man gillar sura eller söta saker, om man har unibrow och vad man bäst är lämpad för att arbeta med. SPÄÄÄNNNANNNDEEE.

 

Dock finns det något jag undrar över. Om jag nu skulle betala hundra euro mer för att få reda på vilka sjukdomar jag har anlag för, vad gör jag sen? Vad gör ett besked om att jag har stor risk att bli dement eller få cancer, åt mig som person?

 

 

Om det redan nu finns saker jag kan göra och undvika för att förhindra att bli sjuk senare i livet, varför behöver jag något svart och vitt för att göra den förändringen? Har det sist och slutligen någon betydelse vad jag gör?

Om jag visste att jag om 50 år har glömt allt det jag är idag, hur skulle jag uppleva dagen idag? Skulle jag fotografera eller dokumentera min dag mer?

Skulle jag leva lite mer i nuet, eller helt och hållet fastna i en framtid som ändå kanske inte blir verklighet?

 

Ju längre denna text blir och ju mer jag tänker på detta så är jag i valet och kvalet om ett DNA-test är det jag vill göra just nu. Jag vet ju redan att det finns cancer, demens, hjärt- och kärlssjukdomar och gud vet vad i mina gener. Vet bara inte hur nära det är mig, och så får det vara.

För idag.

 

 

Har du eller skulle du kunna tänka dig att göra ett DNA-test?

 

IMG 3


Jag har endast en att tacka.

Skrivet av Caroline Eriksson 23.10.2017

Allt längre projektet Bygga hus framskrider, desto närmre kommer vi ett inflyttningsdatum. Som vi ännu inte spikat fast. Och även om vi närmar oss, så mister vi samtidigt mycket tid. Det är inte många timmar, knappt två, som vi ger av våra vardagar. För varje dag blir det mörkare om dagarna, och vi arbetar mot klocka och ljus. 

 

Trots och mot alla odds, så ser huset ändå fem före inflyttningsklart. Även om jag tyckte det redan när vi inte ens hade upp gipsskivor, för redan det var stora framsteg och framgångar för oss. Men nu är det på riktigt.

Det är inte mycket kvar.

 

Nästan hela huset har takpanelen på plats, och det är endast en person jag har att tacka.

 

22.10.2017 1

 

Fredrik.

 

Tack för att du dessa två helger jag arbetat, lagt takpanelen själv. För att du orkar byta om efter varje arbetsskift för att vara vid huset med mig. Tack för att du hade en gömd talang som takläggare på takpanel. 

Tack för det du gör och den du är. 

 

Speciellt för den du är, för du är bäst.

 

22.10.2017 2

 

Jag hade ingen aning om hur länge det skulle ta att få takpanelen på plats. Men det här gick undan, som med allt annat. Tre rader takpanel och 5000 stift senare så är det nu endast ett och ett halvt rum som är utan takpanel. Allt annat är klart och väntar på taklister. 

 

I helgen har dessutom största delen blivit klar; hallen, vardagsrummet och köket. Som i princip är ett enda stort rum.

 

22.10.2017 3

 

Vanligtvis skulle man kanske städa innan man börjar fotografera sitt älskade hem, men jag blev så till mig då takpanelen blev klar att jag bara behövde fotografera med detsamma. 

Städa gjorde vi senare i mörkret.

 

Välkommen till hallen. Vindstrappan är inte fullständigt färdigt, men det räknas inte nu. Det som räknas är allt annat.

 

22.10.2017 4

 

Plötsligt blev allt ännu mer ljusare vid vårt hem. Vem trodde det var möjligt, i det som redan varit det ljusaste hemmet på planeten?

 

Vår helvita takpanel är så snygg och passar perfekt till vårt hem. Det kändes inte som att takhöjden blev snäppet lägre. Tvärtom. Alla ytor började kännas ännu större. Mer rum över huvudet och plats att röra sig på. Mer ljus.

 

22.10.2017 5

 

Se bara hur snygg takpanelen blev runt vår Tulikivi!

 

22.10.2017 6

 

Utsikten till köket..

 

22.10.2017 7

 

..och utsikten från köket.

 

22.10.2017 8

 

Det här var den absolut bästa avslutningen jag kunde få på förra veckan och helgen som varit. 

 

Jag har världens vackraste hus som jag har lyckan att bygga tillsammans med världens bästa karl.

Fredrik, tack. <3

 


Nytt avsnitt av Sjukt Lokal Lokal-Tv ute NU! Här!

Skrivet av Caroline Eriksson 22.10.2017

Minns inte vilken dag eller vilket årtal det var, svinlänge sen i alla fall, men det jag minns var att ett endaste youtube-klipp satte färg till en annars grå dag. Jag skrattade så tårarna sprutade och började genast söka efter fler klipp. Hade aldrig sett något liknande, samtidigt som det var precis min humor. Jag ville ha mer. 

 

Vad är det jag pratar om nu då, kanske du undrar? Jo. Sjukt Lokal Lokal-Tv. 

Kort och gott, Malax när-tv när det är som bäst, genom en skånings ögon. Har som aldrig själv sett Malax när-tv, men det verkar ju vara hur kul som helst. Väntar bara till han får reda på att det finns Petalax Tv också. ;)

 

I alla fall. Sen den dagen för evigheter sen har jag sett varenda avsnitt av Sjukt Lokal Lokal-Tv minst en gång. Skrattat lika mycket varje gång. Ibland till och med känt igen flera personer.

Att hålla minen, utan att fnissa ihjäl sig när man ser dem nästa gång i verkliga livet, är svårt kan jag säga.

 

 

I det här hushållet är vi inte några fan av rutiner, men en rutin jag & Fredrik har är att se varje splitternytt avsnitt tillsammans.

Där sitter vi bredvid varandra, framför min iPad och asgarvar till hur komiskt och genialiskt ett youtube-klipp kan vara.

 

Det här splitternya avsnittet skrattade vi till exempel till nyss.

Se det. Bums. 

 


Jag videochattade och skrattade som aldrig förr.

Skrivet av Caroline Eriksson 19.10.2017

Hade du bott granne med mig igår kväll så hade du hört världens ljud från min lägenhet. Ett ylande skratt som framkallar tårar av glädje och magknip av vad man har skrattat. Hade du blivit riktigt nyfiken och tittat in genom fönstret, så hade du sett mig gapskratta åt ipaden. 

Orsaken? Jag videochattade med mamma.

 

Den uppmärksamma har kanske lagt märke till att jag bytt till en lite mer normal bloggheader. Nå, detta är allt annat är normala bilder ni ska få se i detta blogginlägg. Trots att det här är det normalaste ni någonsin kommer att se mig. 

 

jagochmamma 1

 

Glömde ganska snabbt bort vad vi egentligen videochattade om först, när jag fann tillsammans med mamma, alla roliga funktioner man kan ha på sina ansikten. Som den här, där man får världens största och gladaste smajl, trots hur arg man än försöker se ut. 

 

Jag skrattade så tårarna sprutade. För där satt jag och mamma, 140 kilometer ifrån varandra, med världens största smajl och bara skrattade.

 

jagochmamma 2

 

Mamma hittade en knapp på sin videochatt, så hon började fånga en massa bilder av mig, medan jag fortsatte skratta. 

På sista bilden så håller Mr Fantomen på att somna, för han tröttnade tydligen snabbare än jag. Passligt nog är även mamma en katt. HAHHAAAAAA.

 

Nu måste jag framöver:

1. Alltid och endast videochatta med mamma,

2. och alltid ha ett filter på mitt ansikte. Med det gladaste leendet du någonsin sett.

 


Försenad födelsedagspresent.

Skrivet av Caroline Eriksson 18.10.2017 | 1 kommentar(er)

Av Fredrik fick jag till födelsedagspresent en Bullet Journal, och en till present jag fick vänta på i nästan en månad. Igår fick jag den. Problemet när jag måste vänta länge på en överraskning är att jag hunnit fantisera ihop flera teorier om vad överraskningen kan vara.

 

Först börjar jag tänka lugnt och logiskt, som typ ett nytt stativ till kameran. Sen gick tankarna vidare till Robbie Williams nya cd som släpptes nyss. Eller var det ännu en till Bullet Journal, med den färg jag först ville ha, men som för tillfället var slut i lager?

Sen går det lite överstyr och jag blev hundra procent säker på att jag får en hund. Vad skulle man annars behöva vänta så länge på?! Hade nästan dåligt samvete den kvällen det var usligt väder utomhus, och jag var lycklig över att inte ha en hund att gå ut med.

 

Nå, igår behövde jag inte fantisera mycket längre. Jag fick min försenade födelsedagspresent. 

 

 

ÄKTA SKOGSHUGGARBYXOR!

Så nu när jag fixar ved inför vintern behöver jag inte vara rädd att såga av mig benen. Som typ sist, då det såg ut så här: KLICKA HÄR FÖR ATT SE MIG VARA LIVRÄDD.

 

IMG 8608

 

Skoghuggarbyxor har inbyggt foder med typ järn eller något som förhindrar att motorsågen skadar mig. Jag tänker som inte prova med flit, utan litar på att de funkar. 

 

Lycklig stod jag utomhus igår och poserade som modebloggarna gör framför kameran. Dessa byxor är gröna med detaljer av orange. Bekväma, samtidigt som man får en snygg rumpa i dem. Hängslen, även de i färgen orange, så de hålls på plats. Behändiga fixor och knappar på sidan om byxorna.

 

Typ så skulle det låta om jag vore en modebloggare.

 

IMG 8611

 

Hur som haver är jag nöjd, och kommer ha användning av dessa byxor. 

Gäller ba för mig att få igång motorsågen nu.