blogghedaear

Visa alla inlägg skrivna oktober 2017

Snart kan vi kissa och bajsa inomhus.

Skrivet av Caroline Eriksson 03.10.2017 | 1 kommentar(er)

Förra veckan fick ni se en mystiskt sak som dumpats på vår gård, vilket visade sig vara det som gör det möjligt för mig & Fredrik att kissa och bajsa inomhus. Det är ju faktiskt 2017, man kan ju inte springa runt i skogen då, även om det har funkat hittills. 

Och som ni vet så fick vi fintbesök av vår grävare Skinnars i dagarna två, och det här är

 

dag två, fredag. 

 

29.9.2017 Reningsverk 1

 

Det var mitt favoritväder i fredags: totaldimma över hela byn. Desto mindre roligt var att det var svinkallt, så jag hade klätt på mig lager av lager av stickade tröjor, eftersom jag vägrar ta fram vinterjackan än. 

Så där stod jag vid en av våra alla stenmurar som en pingvin, och tittade på när Skinnars började gräva en stor grop, där dagen före två stora granar stått.

 

29.9.2017 Reningsverk 2

 

Om det är något jag kunde börja förtjäna pengar på, så är det att fotografera fordon. Se bara vilken bild! 

När gropen var tillräckligt djup, vilket var DJUPT så att reningsverket skulle få plats, var det dags att kippa av ett stort lass sand på gården. Man kan ju inte bara använda sig av jorden man nyss grävt upp, utan det ska blandas med finare sand. 

 

29.9.2017 Reningsverk 3

 

Och nu blev det spännande. Vårt enorma reningsverk fick spännband på sig och var redo att flyga till sin grop. Jag föreställde mig hur den skulle falla, gå sönder och dit for flera tusen euro. Men det gick bra.

Jag måste verkligen sluta måla upp skräckscenarior i mitt inre.

 

29.9.2017 Reningsverk 4

 

Man har väl en pricksäker och duktig grävmaskinsförare. Som du ser så är det två järnstolpar som är fast i vår Wehoputs 5, och det är för att den ska bli stabil...

 

29.9.2017 Reningsverk 6

 

..och få fötter på sig. 

Jag frågade Skinnars varför det ska vara fötter på reningsverket, och det är för att den av misstag inte skulle "flyta upp". Och nu hoppas jag verkligen att det stämmer, för annars får ni ett gott skratt. 

 

Men eftersom den nu har sina fötter på sig, och dessutom inte är jämn i formen, så betyder det att den ska stå still i all evighet, och sköta sin uppgift.

 

29.9.2017 Reningsverk 7

 

Även om jag dagen före hade haft morkkis över att vi tagit bort två träd, så kändes allt bra på fredagen då jag satt på en sten och såg reningsverket komma på plats. Det kändes som att sitta i en djungel bland alla våra hallonbuskar.

 

29.9.2017 Reningsverk 8

 

Efter några lager sand och jord, så kom vi till det stadiet då rör ska kopplas i reningsverket. Ett rör för varje funktion, och ett av dem var ett panikrör.

 

Så om det någon gång skiter sig, bokstavligen, far allt ut genom ett panik-röret ut i diket. Då är säkert grannarna lyckliga.

 

29.9.2017 Reningsverk 9

 

Och det här är sista bilden från fredagen. 

Är ni intresserade av hur det ser ut inne i en Wehoputs 5, skriv: JAA JAG VILL SE!

 

Annars kan ni beundra "fejk-stenen" som kommer att bli bortgömd i vår vackra natur. Om det skulle vara svårt att hitta den, så kommer det att lysa någon lampa, så man hittar till den i mörkret. 

 


Jag, jag, jag.

Skrivet av Caroline Eriksson 02.10.2017

Kategorier:

Åh herregud. Vem hade kunnat tro att nattarbetet skulle drabbat mig så hårt, som det gjort denna dag? Att vara vaken tre nätter i sträck gick hur bra som helst, som det brukar, men idag har inte hälsan varit på topp. Alls. 

Har du någon gång haft en baksmälla så pass mycket att du inte klarat av att stiga upp ur sängen? Det är jag idag. Och då har jag trots allt varit nykter.

 

Men det är hur jag mår idag. I morgon är allt redan bättre. Nu tänkte jag hur som haver fylla i veckans Sevendays-lista så ni får reda på hur jag är i andra situationer, och inte bara första dagen efter nattarbete.

 

På jobbet: Även om tålamod inte är något som vanligtvis existerar i min kropp, så kan det bero på att jag tar ut allt i arbetet. Vill vara den bästa vårdaren jag kan, och är uppfinningsrik för att få människor att bibehålla sin hälsa eller lätta på smärta och sorg. Jag är väldigt lugn och är inte lättskrämd. 

På festen: Är det en salig blandning av kända och okända människor, är jag den som sitter med de jag känner från förr. Är det bara bekanta så är jag lite överallt. 

I kompisgänget: Nu har jag inte något stort kompisgäng, och har aldrig haft, men jag hoppas att jag är den vän man kan lita på och som är snäll.

På gymmet: Den du aldrig ser. 

I bloggvärlden: Säg det du.

I skolan: Jag har alltid varit den som varit lite av klassens clown. Undrar hur det skulle se ut nu om jag valde att studera mera, men det här med att vara en clown har varit en skyddsmekanism samtidigt som jag velat få människor att må bra.

Bland okänt folk: Obekväm.

På restaurang: Den som vill prova på något nytt och äter upp precis allt. Man ska väl ha valuta för pengarna.

I klädbutiken: Den som går in och köper det jag var ute efter, plus lite till. Dock är det evigheter sedan jag gått i någon klädbutik.

I en okänd stad: Jag älskar att vara i nya städer! Att få se på alla nya människor och byggnader. Så jag är väl den typen som går runt i timmar och ser omkring sig med stora ögon.

På flyplanet: Om det är länge sen jag gick i en klädbutik, så är det ljusår sedan jag flög sist. Som litet barn blev jag veteran på att flyga, samtidigt som jag blev trött på det.

I en relation: Världens bästa typ (läs: helt och hållet mig själv). 

I hissen: Den som säger hej. 

 

 

Denna lista, som alla andra, sparas i kategorin "Frågor och svar". Har du en fråga till mig är det bara att kommentera. Jag svarar på allt. 


Pigga upp din måndag.

Skrivet av Caroline Eriksson 02.10.2017

Är du den som tycker måndagar är lite jobbiga? Vare sig du tycker om eller helst skulle skippa denna dag, så vill jag pigga upp din dag med dessa två bilder.

För söta djur gör väl vem som helst glad? 

Det här är våra vänners highland kor, som är världens sötaste.

 

IMG 8327

IMG 8330

 

Hoppas du får en fin start på veckan. MUUU!


Som en miljonvilla.

Skrivet av Caroline Eriksson 02.10.2017 | 1 kommentar(er)

Idag blir det ett kärt återbesök av en viss person här på bloggen. Vår härliga och bästa grävmaskinsförare: Skinnars! Och som alltid så verkar det hända massor när han är vid tomten, och allt blir så himla bra.

 

I slutet av förra veckan var han alltså två dagar i sträck och arbetade på tomten, och nu ska ni få följa med och se vad som egentligen hände.

Det här är dag ett, torsdag.

 

28.9.2017 Stenmuren 1

 

Det är lite ett och annat som ska hända på tomt-fronten vid huset. Jord, terrass, reningsverk.. allt möjligt!

Skinnars frågade mig vad vi skulle börja med, och jag svarade "stenmuren". Visst kan man prioritera annat, men jag valde så här och stenmuren mot huset var det jag verkligen såg fram emot att få fixat först. Inte för att den har någon viktig funktion, men det skulle bli så otroligt snyggt.

 

Tänk dig en amerikansk miljonvilla med en stenmur upp mot huset. Typ så var drömbilden, och det sa jag åt Skinnars.

 

Så han valde noggrant ut de bästa av alla våra stenar, för att börja bygga stenmuren med hjälp av grävmaskinen. Det är ju tur att vi har gott om stenar på vår tomt.

 

28.9.2017 Stenmuren 3

 

Skinnars jämnade till "kullen" av grus och jord, som under sommaren börjat likna mer en pulkabacke efter att man själv och alla besökare gått upp för den. Tänk så många gånger jag drömt mardrömmar om att huset ska rasa ner för kullen. Bara stenmuren skulle komma på plats nu skulle det kännas bättre. Kanske skulle jag sova lugnare.

 

På bild ser du den allra första stenen i stenmuren. Viktigt att få med den på bild.

 

 

28.9.2017 Stenmuren 4

 

Efter varje sten fyllde Skinnars på med grus, och jag tittade begeistrat på arbetet samtidigt som jag försökte göra något vettigt och måla inne i huset. Men det är så häftigt att se någon som är skicklig med grävmaskiner arbeta.

Helt otroligt hur man kan ha kontroll över en grävmaskin och placera en sten precis som man vill ha den. Hur man får något så klumpigt som en stor grävmaskin att arbeta graciöst.

 

28.9.2017 Stenmuren 5

 

Det gick undan och efter bara någon timme såg det ut så här. Den där kullen upp till huset blev lite bredare, och upp mot huset är nu en rak stenmur med stenar som alltid varit på denna tomt. 

Jag tycker det är så fint att vi har haft möjlighet att ta vara på allt som naturen hade med sig, i och med det här husbygget. Är det inte fina husstenar, så är det murar av sten.

 

28.9.2017 Stenmuren 6

 

Det här är slutresultatet. Är så otroligt nöjd, och det blev precis som jag tänkt mig. Det här är vår miljonvilla.

Muren är så rak och fin upp mot huset, och det är så bra att det ser ut som den alltid funnits där.

 

Fredrik har hela helgen, medan jag sovit bort dagarna efter nattarbete, gått och plockat mindre stenar för att rada in i stenmuren. Vi ska även senare plantera stenväxter i de mellanrum som är större. Det kan bli fint. 

 

28.9.2017 Stenmuren 7

 

Muren är även byggd nu så man kan gå upp till huset från både vänster och höger håll. Där ska byggas trappor, så det blir lite behagligare att gå upp till huset.

 

Vi skulle gärna vilja avsluta hela stenmuren med att lägga kilstenar eller andra platta och vackra stenar högst uppe. Tyvärr verkar det vara svårt, nästan omöjligt, att hitta någon som är villig att bli av med / sälja kilstenar. 

Vet du av någon som har överlopps av kilstenar och vill ge dem nytt liv vid vårt hus, skriv en kommentar eller hör av dig på mejl: erikssoncaroline@hotmail.com

 


Hur gick det att leva sockerfritt?

Skrivet av Caroline Eriksson 01.10.2017 | 3 kommentar(er)

För en månad sen skrev jag blogginlägget ”Inget socker på fyra veckor”, och idag är dagen då jag ska reflektera över månaden som gått & berätta hur det varit att leva sockerfritt.

 

För det första: det är inte förrän man slutar med något, typ tobak eller socker, som man inser hur mycket det har påverkat ens liv. Jag hade ju levt med tanken att jag inte alls var beroende av socker, och att det skulle bli enkelt att vara utan, men första veckan var svår. Typ samma som då jag slutade röka, men även det gick bra. 

Jag krävde chips och aldrig förr har Fredriks godispåse doftat så gott. Samtidigt såg jag alla små chocklad-papper jag haft i bilen och funderade vart de kom ifrån. Tydligen hade jag visst ätit mer godis än jag insett, bara för att hålla energin uppe under bygget och arbetet.

 

Andra veckan var det bättre, och då var det endast en dag jag längtade efter pizza och shitfood. Det är ju inte som att det är näringsbristen på viktiga vitaminer som får en att längta efter chips.

Det två sista veckorna gick bra. Det där godissuget jag krävt i början var som bortblåst, och inte ens på min födelsedag längtade jag efter sockersöta kakor.

 

Så hur gick det med hälsan? Jo, jag har varit piggare. Förträngde mensvärken, så kan inte säga om det var bättre eller sämre, men det bästa av allt: jag har inte haft någon huvudvärk / migrän denna månad! Magen har mått bättre, och den enda gången den varit uppsvälld och sjuk var den gången jag åt kålgryta. Men det var värt det.

 

Nu är det oktober, och jag tänker fortsätta leva sockerfritt.

 

 

Hakade du också på den sockerfria september-månaden?

Hur gick det?

 

Skarmavbild 2017 10 01 kl. 19.49.40

 

En idyllisk bild av gårdagens björnbär som plockade till nattens smoothie. Verkligheten var att det var mörkt, jag steg i en vattenpöl och rörde i en spindel.


Jag är stolt över min bror.

Skrivet av Caroline Eriksson 01.10.2017

Hej! Jag är mitt i en vakbubbla, som gör att det här med att göra vardagliga sysslor (typ blogga), inte är prio nummer ett. Inte för att det skulle vara tråkigt, men för att det är så svårt att få tankarna sorterade och orden formulerade. Även om jag sover riktigt bra på dagarna, så känns det som krapula gånger tusen.

 

Men jag har så mycket roligt att visa och berätta er, så det är bara att ta och börja smattra på tangenterna. Till exempel så har det hänt mycket nytt vid huset. Ni som följer mig på instagram (carloine heter jag där), har kanske sett på mina insta-stories sneak peaks av vad som varit på gång? Har så mycket fina bilder att visa er.

Annat som varit på gång får jag bara ta och börja berätta nu.

 

Det jag ville berätta i detta inlägg är att jag är så stolt över min familj. Stolt över min mamma, min syster och min bror som fyller år idag. Vi talade det längsta någonsin i telefon just, och jag är så glad att han har vuxit upp till en förståndig och bra karl. Vad skulle han annars bli som växt upp med tre kvinnor?

Han har humor, är snäll och omtänksam. Och nu ett år äldre.

Grattis älskade bror.

 

 

Hur har er helg varit då? Har du fått mysa? Ätit god mat? Eller ba fått ta igen välbehövlig sömn?

Berätta! Jag vill ha något att läsa om nätterna. <3