bloggheader copy

Visa alla inlägg skrivna november 2017

Jag och mitt yrke.

Skrivet av Caroline Eriksson 10.11.2017

Kategorier:

Jag jobbar som: närvårdare inom äldreomsorgen, och det här är mina svar i listan om karriär.

 

Karriär i jobbet för mig betyder: Förut kanske jag hade svarat pengar i överflöd och en arbetstid på 120%, men idag är karriär lika med att man är nöjd med sitt arbete och tycker om att fara dit. Det är trots allt en stor del av sin tid man ger till arbetet, och det där med att ha ont i magen av att fara till en plats varje dag, borde man ha sluppit när man slutade högstadiet.

 

Tre saker jag kan göra, för att nå mina mål är: Samma knep för att nå något i det personliga livet: 1. Lägg upp tydliga mål och skriv gärna ner dem för att göra dem verkliga. 2. Fortsätta arbeta mot målet, även om det ser omöjligt ut till en början, och 3. våga ge upp mål om det visar sig att det inte var som du tänkt dig. Man får inte fastna i gamla vanor eller tankesätt om de sist och slutligen inte tar en framåt.

 

Det här är mitt nästa mål i karriären: Löneförhöjning?

 

Här ser jag mig själv om ett år: Jag ser mig fortfarande arbeta som närvårdare i en bransch som fortfarande är värdig, trots regeringens alla försök (den där reformen har alltså kraschat i mina drömmar nu). Eller så är jag mammaledig.

 

Tre saker jag lärt mig under mitt arbetsliv: Kanske det viktigaste, att distansera mig på ett plan att jag fortfarande kan vara empatisk, men inte dras med i andras känslor så pass att jag blir utbränd eller glömmer bort min roll i yrket. Det är en hårfin linje att balansera på, men kanske det viktigaste. Jag har även lärt mig att komma överens med min fotfobi och hur jag själv reagerar i vissa situationer. 

 

En person jag ser upp till, karriärsmässigt: Jag ser upp till varje typ som vågar göra sin egen grej, är positiv och som inte låter motgångar ta ner en fullständigt.

 

Mitt drömjobb: Jag drömmer om att fortsätta arbeta som vårdare, eftersom det är ett yrke som passar mig bra. Mina andra drömmar är att även kunna få in extra slantar genom att blogga, fotografera och vara kreativ. Alltså lever jag redan lite drömmen, ser det ut som.

 

Som anställd är jag den här typen: Jag hoppas att jag är en rätt så chill anställd som inte stressar upp mig för det minsta. Som får saker gjort på ett snabbt och effektivt sätt, och som ser helheten och möjligheterna.

 

Som chef är jag den här typen: Har aldrig varit en chef och även om jag kan se mig vara en chef över mig själv, har jag svårt att föreställa mig hur det skulle vara att vara chef över minst tio personer. Om jag dock skulle bli en chef en vacker dag, så hoppas jag att jag fortsätter vara en chill, empatisk och effektiv typ som inte stressar upp sig för minsta lilla.

 

Ett mål jag uppnått i min karriär: För det första var det ett stort mål att bli erbjuden fast anställning innan mina studier ens var klara. Därav orsaken varför jag gjorde fyra månaders skolarbete på en månad, så jag fick börja arbeta.

Sen vill jag även lägga till det som ett mål att jag lyckats se till mig själv och min egen hälsas bästa, och därför arbetar jag inte heltid. Har man varit utbränd en eller två gånger tidigare i livet, så får man bara ta och lära sig att ta det lugnare.

Kanske därför jag stressar sällan?

 

Så här jobbar jag aktivt för att lyckas på jobbet: Andas, tar en minut i taget och arbetar med ett leende på läpparna. Och så försöker jag ständigt lära mig nya saker. Det där uttrycket "Jag är för gammal att lära mig något nytt" ger mig kalla kårar, och jag vill aldrig bli den som säger de orden.

 

hospital 1648316 1280

En tecknad bild från pixabay, för ni får inte se hur jag ser ut på arbetet.

 


Piratkatten.

Skrivet av Caroline Eriksson 09.11.2017 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

För exakt två år sen publicerade jag denna film, och tänkte pigga upp er torsdag med att visa den igen. Mr Fantomen som Piratkatt. 

 


Jag har fått en stalker.

Skrivet av Caroline Eriksson 09.11.2017 | 2 kommentar(er)

Börjar misstänka att jag har fått en stalker. Inte en sån där som springer i husknutarna och kikar in genom mitt fönster. Inte heller en sån där som hoppar in i bya-taxin och säger ”Follow that car”, medan jag kör lyckligt ovetandes runt i min röda fara. Men en sån där stalker som med alla knep och trix försöker få kontakt med mig, och ger inte upp.

 

Jag får nu som då något privatmeddelande av någon främling, och det gemensamma för alla främlingar är att det räcker med ett meddelande. Får det inget svar av mig, som de aldrig får, så slutar de. Helt normalt.

Sen finns det de, som denna, som fortsätter skriva. Som till sist har lyckats kontakta mig på alla sätt som går, trots att han aldrig fått ett endaste livstecken från mig. Blockar och rapporterar jag personen från ett medie, så är det lika säkert som ett amen i kyrkan att personen dyker upp någon annanstans. 

 

Eftersom den här personen i fråga inte bor i landet, och förhoppningsvis aldrig besöker detta land, så känner jag mig fortfarande lugn. Om det är något jag känner mig så är det förbannad.

 

Dessutom tänker jag på de som har det mycket värre, för det finns alltid de som har det värre. Till exempel youtubern Therese Lindgren, som redan första dagen hon hade nyckeln till nya lägenheten hade barn som plingade på dörren. En lägenhet som ännu ingen bodde i, men som ska föreställa hennes trygga punkt i framtiden.

Jag förstår att kanske tänker att det är ett harmlöst beteende, men vare sig du är ett barn eller vuxen så gör man inte så. Vare sig man är anonym eller öppen på internet, så är det inte en orsak till att börja besöka andras hem, ringa till dem eller försöka ta kontakt med dem via sociala medier.

Jag tänker på de personer som blir tvugna att ta till skyddade identiteter och uppsöka skyddshem, för att personer i deras närhet trakasserar dem.

Det finns gränser, och jag tycker man borde förstå var de går.

 

Dessutom, är du en man som tror dig få napp med en finländsk kvinna, genom att kontakta henne på alla sätt som går. Sluta. För jag polisanmäler till sist. Har sparat allt med skärmdumpar.

 

 

ps. Ett tips om du olyckligtvis hamnar ut för detta. Ta skärmbild av allt innan du blockar och rapporterar, för tydligen verkar texten försvinna samtidigt som du gör det från vissa medier. Det är ju knasigt, men bra att veta.
Även om det bästa vore att alla förstod att det inte är varken smickrande eller härligt att bli utsatt för detta.

 

Så vare sig du blir stalkad av ett gammalt ex eller av en främmande karl i ett annat land: Acceptera inte beteendet. Spara alla bevis, svara aldrig på meddelanden, var försiktig och se till att koppla in myndigheterna med detsamma magkänslan säger till dig att något är riktigt fel.

Och kom ihåg: det är inte dig det är fel på, och du har inte gjort något fel. 

 

hacking 2903156 1280


Jag är redo att bli rädd.

Skrivet av Caroline Eriksson 09.11.2017

Jag börjar snart komma en god bit på mitt framtida drömbibliotek och har nu i mina ägor en hel hög med skräckisar. Jag älskar skräckfilmer, men kan inte riktigt minnas att jag läst en riktigt skäckis.

Det ska bli riktigt spännande att se om Stephen King och boken Det (It, som alla är livrädda för nu på bio) är skräckinjagande. Och om jag lyckas bli rädd bara genom att läsa en text.

 

Annars så ryktas det via internet att Stephen är en lucid dreamer, som även jag är. Ganska coolt, och ska bli spännande att få läsa vad som pågår i denna karls huvud med denna skräckis. 

 

Har du läst någon riktigt bra skräckis? 

 

stephenking det 1

 

Så här ser ju boken rätt så gullig och liten ut, men skenet bedrar....

 

stephenking det 2

 

..för DEN ÄR JU ENORM. Herrejäklar. Jag blev ju rädd redan nu.


Nå, jag har ju drömt om att finna en bok som håller mig fångad längre än två dagar. Den här kan jag ju inte läsa ut så snabbt, eller?

 

Gonna read a scary book. Just the size of it scared me, so that's a good start.


En jul utan stress.

Skrivet av Caroline Eriksson 08.11.2017 | 1 kommentar(er)

Redan förra året, ungefär vid den här tidpunkten, förklarade jag mina känslor om julen för er. Jag avskyr inte julen, men känner inte heller kärlek för den. Den är bara där och något som ska upplevas en gång per år. Julen är kort men intensiv, och jag tror julen är en laddad tid för många.

Mycket handlar om de förhoppningar och förväntningar man har inför högtiden. Man ska hinna med mycket på kort tid och träffa minst lika mycket människor. Jag vet av personer som köpte första julklappen redan för sex månader sen, och har minst tre ställen att besöka under julafton.

 

Den här julen, som blir min och Fredriks sjunde jul tillsammans, ska vi göra något nytt. Vi ska inte åka någonstans. Alls. Precis vad vi har drömt och längtat efter så länge.

Istället ska vi fira jul i hemmets lugna vrå. Även om jag tycker om att få presenter så skulle jag klara mig gott utan att öppna en endaste julklapp denna jul. Ett enkelt julbord med bara det man verkligen tycker om att äta, och viktigaste av allt: en jul utan dåligt samvete.

Jag tänkte finna den där julefriden och se hur den är.

 

Om jag hela mitt liv spenderat julen med att resa runt eller känt känslan av att behöva vara på någon annan plats, då är det nu hög tid för mig att få stå still denna jul. Det känns både skrämmande och härligt på samma gång.

 

IMG 8105sevendays


2 tips när du fotograferar barn.

Skrivet av Caroline Eriksson 08.11.2017

Jag har inte tagit på mig ett fotojobb sen vi började bygga hus, men igår gjorde jag ett undantag. 1 års fotografering stod på schemat och det var en sprallig tjej jag fick fotografera. Hade som nästan glömt bort hur slut man blir av att fotografera barn, eftersom man själv behöver ha energin i topp under tiden man fotograferar. Hade även glömt bort hur otroligt roligt det var.

 

Barn lever verkligen i nuet och de känslor man fångar på bild är de äkta känslorna, därför gillar jag baby- och barnfotografering så otroligt mycket. 

 

Det blev superfina bilder, och jag ska fråga snällt av föräldrarna om jag kan visa upp lite bilder senare. Annars får ni leva med en liten sneak peak. Hur som haver hoppas jag på att få fortsätta fotografera mer människor efter att huset är klart.

 

Det här är mina tips när du ska fotografera barn. Rätt så lätt, det är bara två tips:

1. Var lika vild som barnet och var inte rädd att låta ”BLÖHÖHÖHÖHÖÖH HIOOOO” för att fånga barnets uppmärksamhet. Mitt i allt får du ett leende som visar tänder, och det är guld.

2. Lägg på youtube och Babblarna. Babblarna är bäst. Jag vet inte vad det är med Babblarna som är så fascinerande, men varenda unge verkar bli helt hypnotiserad. De där färgglada figurerna dansar ju inte ens i takt med musiken, men jag klagar inte. Deras sånger är katchiga och jag kan dem snart utantill.

 

IMG 9430

 

Yesterday I got the honor of being a photographer to a 1 year old baby girl. Now I'm afraid I got babysick. Not sick of babies, but maybe the word I'm looking for is baby fever? Anyhow, it was so much fun.

Hire me. I'm talented.

 

Ps. ”Babblarna” on youtube is the secret how to get a baby to smile.

 


Hallo! Bonjour! Ciao!

Skrivet av Caroline Eriksson 07.11.2017

Hej! Moi! Hello! Hallo! Bonjour! Hola! Ciao!

 

Jag har märkt att för varje vecka som går så blir jag mer och mer internationell, enligt statistiken. Till exempel så har ni danskar kommit på en tredje plats, och vet ni vad? Ni är hjärtligt välkomna, som alla andra. Mitt mål att färglägga hela världens karta med läsare är på god väg.

Men jag vill som möta er halvvägs och undrar nu vad jag ska göra av alla nya läsare världen omkring. Ska jag skriva en liten rad på engelska i varje blogginlägg? What to do?

 

 

Hello! I've noticed that many of you live in other countries, like France, Denmark, Germany, UK and USA. Welcome! My blog is a safe place with love and cats. 

Just wondering if you'd like to me to write one or two sentence per blogpost in english? Just writing this feels pretty weird, but hey! So am I.

 

Even though I'd loved to see comments from you, I'm not gonna force you go through the robot-thingy that let you comment. Just push the heart symbol in the right corner, and I'll know you want me to write a little bit more in english.

 

 

Skarmavbild 2017 11 07 kl. 12.12.23

På en månad kan det se ut så här på världskartan via min statistik. Topp tre länder som läser min blogg är Finland, Sverige och Danmark. Delad fjärde plats USA och Frankrike och på femte hittar vi ålänningarna.

 

 

I LOVE YOU ALL. BE AWESOME.

 


5 saker det sockerfria livet lärt mig.

Skrivet av Caroline Eriksson 07.11.2017 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Det är nu två månader och en vecka sen jag slutade äta socker. Börjar komma till den fas då man till sist inte håller räkningen längre. Som med tobaken. Hur länge sen är det jag egentligen slutade röka? Hur smakade det?

 

Trots att jag förr levt sockerfritt i evigheter för ett par år sen, så har jag denna gång lyssnat mer till de förändringar som skett i kropp och själ. Det här är fem saker det sockerfria livet lärt mig:

 

1. Sockersuget går över.

Kroppen anpassar sig rätt så snabbt och det där suget som kan komma nu som då och knacka på dörren, går snabbt vidare till nästa dörr om man orkar hålla ut. Det handlar väl om vanor och det faktum att mycket handlar om val.

Är jag på riktigt hungrig eller bara sugen på gott? Finns det andra goda alternativ än socker, om jag nu inte ätit tillräckligt och är hungrig?

 

2. Kroppen tackar dig.

I alla fall min kropp. Om jag förr känt sug och ätit chips eller godis, så har det sedan tyvärr straffat mig med sjuk och uppsvälld mage. Så pass att jag ibland behövt gå halvt krokig, för det tar så ont att stå rakt.

Så det viktigaste jag kanske har lärt mig av den här sockerfria turen är att lyssna till min kropp. Det är ändå tänkt att den ska orka med min själ i minst 60 år till, och då vill jag vara snäll med den. Förutom den kvällen jag trodde jag skulle dö och misstänker det handlade om ett gallstensanfall (kanske en annan historia), så har jag mått betydligt bättre och haft en trevligare mage.

 

3. Man blir piggare (och lugnare!).

Även om jag kan vara hangry nu som då, så är det inte som förr då mina blodsockerfall fick mig att bete mig som Hulken. Med ett stabilare blodsocker så håller jag mig på en balanserad nivå där jag är piggare och redo att ta mig an dagen. Dessutom känns det som om jag fått bättre sömn. Om det har med mörkret eller sockret att göra vet jag inte.

 

4. MINDRE MENSVÄRK HALLELUJA!

Efter den första månaden så hade jag faktiskt mensvärk, men kom på i efterhand att jag inte hunnit äta sockerfritt så länge innan lingonveckan var på g. Så när min andra mens var på gång så hände något jag aldrig trodde skulle ske: jag åt inte en endaste värktablett. Alls. Jag klarade mig genom att andas och ha värmedyna, och det var lika oväntat som om Trump skulle be om ursäkt för allt och be någon annan bli president.

DET HAR ALDRIG HÄNT FÖRR.

Det fick mig att bli mer peppad på att fortsätta äta sockerfritt.

 

5. Gör det din kropp mår bra av.

Som jag redan var in på så vill jag vara snäll med min kropp för att den ska orka. Det betyder kort och gott att jag ska lyssna till den och krama om den. Ge den det den behöver. I det här fallet, när det kommer till mat, så verkar min kropp må bättre utan massor av socker (och tydligen även massor av flottig mat, vilket jag sörjer lite).

Vill jag unna mig något gott så finns det fler sätt än en megapussi chips att ta till.

 

 

Jag uppmanar alltså ingen att äta mindre socker, för min del får ni äta precis vad ni vill, men jag uppmanar er att lyssna till er kropp. Om man vågar lyssna till kroppen så brukar den oftast ha något att säga.

 

resizedimage8001061 IMG 1998

Sockerfri, men sockersöt, Crémee Brûlée jag tipsade om för snart två år sen. Klicka HÄR för att komma till receptet.

 


Två vårdare och en tv.

Skrivet av Caroline Eriksson 06.11.2017

Så här ser det ut när två vårdare tittar på tv:

 

Ser på senaste avsnittet av Last Man On Earth och Fredrik utbrister:

"Det där är en Action NG4!"

Ja ba: "Rullstolen?"

Han superlycklig: "JA!"

 

Om ni inte visste detta, så är karln jag bor tillsammans med halvt en expert på hjälpmedel.


Domen om golvet, hur gick det?

Skrivet av Caroline Eriksson 06.11.2017 | 1 kommentar(er)

Har du någon gång varit så nervös att du svettats? Tittat på klockan var tredje sekund och räknat minuterna ner tills ditt nuvarande tillstånd av nervositet kommer att övergå till något annat. Besvikelse eller lycka. Alla känslor hängande på ett litet besked.

Nå, det här var jag idag.

 

6.11.2017 1

 

I fredags var ju Polygon och borrade sex hål i vårt betonggolv och idag skulle domen ges om golvet var redo för kakel och laminat. Man kan ju använda sig av alla mätare som finns, men just att borra är det som ger det bästa svaret.

 

Jag visste ju att det enda som kan verkligen sätta stopp för våra drömmar att få flytta in någon gång är just om golvet fortfarande är fuktigt.

Dessutom visste jag om många andra som väntat i längre än fem månader och två veckor för att få ett golv torrt, och vi hade ju inte ens haft på avfuktaren så länge. Hur skulle detta gå?

 

6.11.2017 2

 

Först så kopplade mannen som skulle mäta vårt golv in en några sladdar och extrakollade att inte golvet var för varmt. Vårt golv hade den perfekta temperaturen och vad jag kunde avsläsa av mätaren så var det dessutom torrt.

 

”Värdet kommer att stiga ännu, så vi måste vänta i en timme innan vi kan få slutgiltigt resultat” sa han, och jag bad till gudarna om att det inte skulle stiga mer än en grad, trots att jag såg siffrorna stiga som på en febermätare. 

Det var typ här jag började svettas.

 

6.11.2017 3

 

I en timme satt vi och väntade på att tiden skulle vara inne att se slutresultatet av mätningen. Ett betonggolv är ju inget man sist och slutligen har makt över och det värsta man kan göra är att skapa onödiga mögelproblem, bara för att man vill så snabbt som möjligt ha golv på plats.

 

När det var dags att mäta golvets RH-värde så var jag så peppad. Glodde som en tok på sifforna mätaren visade och...

 

6.11.2017 4

 

HE VA TORRT! HÖÖNI HE. Typ en bra tid har det också vad jag kunde utläsa av siffrorna, men jag är ju ingen expert, höhö.

Hade svårt att gömma min lycka, och kände att det är helt onödigt att ens försöka behärska sig, när han tog bort rör efter rör. Det behöver inte mätas igen och nu mårar vi ba på.

 

Banne mig så skön känsla.

 

6.11.2017 5

 

Efter denna glada selfie skickade jag whatsapp-meddelande till Fredrik och Ida från Vasa Färg. Jag ringde byggmästaren och därefter ringde jag och tjoade till kaklaren.

Åkte till vårt nuvarande hem och berättade för grannen. Även om de tycker det är tråkigt att vi ska flytta, så är de även glada för vår skull. Sen gick jag in och berättade för alla katter att golvet är torrt.

 

Och nu berättar jag det för er.