bloggheader6

Visa alla inlägg skrivna november 2017

Nu blir jag hemlighetsfull.

Skrivet av Caroline Eriksson 06.11.2017

Taklister är något jag aldrig förr lagt märke till eller brytt mig om. Tills nu. Det är som en hel djungel av olika mönster, storlekar, färger och hiblahaa, och vårt hus ska bara ha det bästa och det vi själva tycker om.

Så i torsdags var jag och Fredrik till Vasa Färg för att bestämma oss för nästa skede i bygget: tak- och golvlister.

 

Eftersom jag och Fredrik inte diskuterat lister så mycket så trodde jag det skulle bli en lång historia av velande innan vi betämt oss, men det gick i ett huj. Vi blev förälskade i två lister och tog hem dem för att prova hur det skulle passa huset.

Vi valde båda två.

 

5.11.2017 1

Våra taklister är hemlisar nu.

 

Har som kommit till det stadiet av husbygget nu när jag vill hålla allting för mig själv. Vill som inte ens inspirera i misstag av att någon annan ska göra det till sin egen idé. Kanske det bara är en fas, men något måste man få ha för sig själv. Utan att ha dåligt samvete.

Annars, vad har hänt med mitt hår? Det är inte risigt, skitigt eller okammat. DET HAR BLIVIT HALVLOCKLIGT! Mitt spikraka hår som inte böjde sig för starka permanentmedel förr i tiden, har nu krullat till sig lite. Hormoner?

 

Hur som haver så kommer jag nu att inte bara ha mitt wc som en enorm hemlighet, utan även alla taklister. Tills de alla är fastspikade. Då får ni härma hur mycket ni vill.

 

5.11.2017 2

 

Medan jag har jobbat hela helgen så har Fredrik skruvat fast dörrar på alla skåp och fixat lite till i köket. Dessutom så har han fixat nu så att alla våra lampor är uppe i taket. Man kan i alla fall inte klaga på belysningen i vårt hus, för de är bländande vackra och lyser starkare än... allt annat.

Det var även häftigt att få se att vår tanke om hur vi skulle ha lamporna blev minst lika perfekt som vi tänkt oss. Så snyggt är det.

 

Ska fotografera hur det blev med lamporna när det är dagsljus så är det lättare att se. Då lär ni alla som undrat varför vi sågat så stora hål i takpanelen förstå hur vi har tänkt. :) 


Allt är möjligt för dig.

Skrivet av Caroline Eriksson 05.11.2017

En vecka lider mot sitt slut och ärligt talat så känns det sällan som om måndagarna är en riktigt nystart. Med skiftesarbete så är man veckovill, och sist och slutligen så rullar livet ba på och man får följa med. 

Men om vi nu ska föreställa oss att den här dagen är dagen att titta tillbaka på veckan som gått, för att sedan blicka framåt så tänker jag lyfta några fina saker från den här veckan.

 

1. Höken jag fick se igår. Körde och såg en något större fågel flyga stilla i luften en bit ovanför vägen. Jag blev så till mig att jag stannade bilen och hoppade ut. Det var en hök som flög upp till lyktstolpen. Så där satt den och tittade på mig och där stod jag och tittade på den. Det var fint.

2. Även om det inte känns som om mycket hänt vid huset denna vecka, så har det hänt enormt mycket. Vi har fått i princip alla våra nya möbler, flera köksskåp är på sin plats, vi har bestämt oss för tak- och golvlister och alla pusselbitar börjar falla på sin plats.

3. VI HAR INTERNET I HUSET!

4. Om vi ska bli lite spirituella så bad jag mina drömmar att vägleda mig att nå ett mål. Det löste sig och jag ser fram emot att drömma lite till, om man ska bli så klarsynt av det.

5. Jag har helt enkelt haft en bra vecka. Det räcker gott och väl att få en femteplats på denna lista.

 

Som avslut avslutar jag med hökens budskap. I morgon är det en ny dag, men nya budskap.

 

"Du kan själv ta dig dit du önskar. Min gåva till dig är att nå fram. Detta kan gälla en bestämd plats eller ett speciellt mål du har. Det viktiga är att inte se det som onåbart. Allt är möjligt för dig."

- Djurens Språk, Solöga om höken


Han borrade hål i mitt betonggolv.

Skrivet av Caroline Eriksson 03.11.2017

Idag lät jag en man jag känt i tio minuter borra hål i husets betonggolv.

 

Nu vet jag inte om detta är ett måste för alla nybyggda hus, men vi är hellre på den säkra sidan än osäkra, och vägrar skapa mögelproblem i ett hus man inte flyttat in i ännu. Därför hade vi Polygon att komma och borra i vårt betonggolvet för att få ett riktigt exakt RF-värde.

 

3.11.2017 1

 

Det var en typ som borrade och en annan som gick runt och bestämde var hålen skulle borras. Med hjälp av en värmekamera kunde man se var det var säkert att borra, för herrejee vilket liv det hade blivit om man borrade i ett av golvvärmerören. 

 

För att se med värmekameran så behövde vi kyla ner golvet ett par dagar före idag. Annars skulle man inte kunna urskilja rören bra på kameran. En timme innan Polygon hittade till Petalax så var jag via huset och knäppte på golvvärmen och voilà! Nu syntes rören på kameran. 

 

3.11.2017 2

 

Jag har inte varit så insatt i det här, så trodde det bara skulle vara ett djupt hål de skulle borra. Visade sig att det var två hål, i två olika mått. Och det var viktigt att de blev perfekta.

 

3.11.2017 3

 

Efter att de borrat så lämnade det här kvar. Ser ut som två provrör.

 

Även detta företag var trevliga, och fick komplimanger för hur fint huset kommer att bli. Jag tackar och bockar. Vi har gjort vårt bästa.

 

3.11.2017 4

 

Nu har vi alltså sex hål borrade i vårt hus, på tre olika ställen. I vår klädkammare, köket och i mitt kontor. På måndag kommer de och mäter, så förhoppningsvis får jag svart på vitt då att golvet är redo för oss. Jag är lyckligtvis ledig då, så kan även då vara med och se hur det ser ut när man mäter golvet.

 

Och nu vet ni vad jag har gjort på eftermiddagen idag. Eller, inte jag, men någon annan. Nu ska vi alla meditera hela helgen lång att detta betonggolv är kruttorrt och redo för det vackraste kaklet och laminatet som finns på denna planet. 

Okej?

 


Kan vi umgås längre?

Skrivet av Caroline Eriksson 03.11.2017 | 2 kommentar(er)

Brukar du börja prata med främlingar på stan?

Nej, tänkte väl det. Av någon anledning så verkar det finnas någon spärr inom oss människor som gör att man inte börjar tala med främlingar på gatan. Det skulle ju vara värre än då man råkar hälsa på någon man tror sig känna, men som man aldrig förr har sett. Om man nu skulle börja prata med någon främling, så får man bara ett ansikte tillbaka som ser på en som om man vore en galning.

 

Okej, allt det där före var lite att överdriva, med lite sanning i grunden. Vi talar inte med de vi inte känner, och även om jag nuförtiden skrattar om jag hälsar på någon av misstag, var det en lång väg dit.

Men igår var det jag som blev tilltalad av en främmande man.

 

Han satt och väntade på sin mat vid en restaurang och mitt emot honom satt jag och Fredrik som även vi väntade på vår mat.

”Vet du vad jag har tänkt på?” sa den främmande mannen.

”Vadå?” svarade jag medan jag försökte se efter om han hade en bluetooth i örat. Jag vore en miljonär om jag fått en euro för varje person jag tilltalat som bara talade i telefon via bluetooth. Men den här gången talade han till mig.

”Var man än är, så det enda man ser är personer som ser på sina telefoner. Ingen talar med varandra längre. Förr fick man bättre kontakt med människor än idag.”

 

Typ så sa han. Sen pratade vi tills han fick sin mat och gick iväg. En till synes helt normal karl som bara väntade på sin mat och ville prata. Trots att vi inte kände varandra. Och vet ni vad?

 

Världen gick inte under. Däremot började min hjärna gå på högvarv, för allt vi just talade om stämmer ju. Sitter du och väntar på bussen, så är det telefonen du ser på. Väntar du på din mat, så är det telefonen du tittat på. Även om du kanske har ditt livs kärlek, barn eller vän bredvid dig.

Telefonen är alltid i din hand.

 

Kan vi umgås längre med andra människor, eller förstörde smarttelefonerna allting?

Var allting sist och slutligen bättre förr, eller är det bara en förhoppning om att det var så mycket lättare att finna vänner och umgås förut?

 

Kan vi ha varit lika ensamma då också?

 


Den bästa servicen.

Skrivet av Caroline Eriksson 02.11.2017 | 3 kommentar(er)

Kategorier:

Det finns service, och så finns det service. Under den här tiden som husbyggare så har jag fått möta människor som i mitt inre fått smeknamn man inte får säga högt, samtidigt som de inte sett ett penni av mina pengar. Jag har även fått möta de som verkligen vet hur man ska sälja något och hur man tar hand om en kund på bästa sätt.

 

Nu vill jag ta vara på det fina och de som inspirerar mig som människa, och det är den typ av service jag fick uppleva igår.

 

Lång historia kort: Vår tänkta soffa gick ur sortiment och gick inte att få tag på någonstans i världen. Vi fann en ny, större och vackrare soffa i Sveariket. Problemet var ba att det inte fanns leverans till Finland.

Men väldigt få problem är så stora att de inte går att lösa på ett smärtfritt sätt, så vi gjorde så här. Jag beställde en lastbil från supertrevliga Scandic Trans för att hämta hem våra möbler, och herrejestanes vad det gick snabbt.

I måndags var alla våra möbler i lager i Stockholm, samtidigt som jag beställde en lastbil. Igår fick jag ta emot möblerna i Petalax.

 

Av världens härligaste lastbilschaufför. Och det är här jag vill att alla inom servicebranschen ska lyssna noga, för detta kan hjälpa er om ni vill vara något minnesvärda på ett positivt sätt. Gör som denna typ:

 

1. Ring och boka tid i god tid. Prata inte bara business, utan var även mänsklig och trevlig. Le gärna medan du talar i telefon, så jag hör att du är en glad och trevlig person.

2. När, och om, du träffar en person: smila gärna upp dig och säg hej! Även om jag vet att gårdagens chaufför hade flera ställen att vara vid, så visade han inte på något sätt att det skulle ha varit stressigt eller att han skulle behövt vara på väg någon annanstans. Han var pigg och i nuet. Det som var i nuet var att bemöta en kund, alltså mig.

3. Ha humor. Chauffören vågade skoja och hade liknande humor som mig. 

4. Var kolugn, även om kunden (jag) kan verka lite hysterisk. Jag trodde för en sekund att den där maskinen som ska lyfta tunga saker skulle falla ner från flaket. ”H*****!” pep jag till, medan han ba skrattade. Min fyra meters soffa var hela tiden stadig och inte på väg någon annanstans, än raka vägen till mitt hjärta.

5. Hjälp till. Jag vet ärligt inte om det hörde till hans arbetsuppgifter igår att bära in allt till svärmors hus med mig, men han gjorde det. Utan att tveka.

6. Erbjud dig ta skräpet. Trodde jag skulle gråta av glädje när han frågade om han skulle ta skräpet som lämnade efteråt. Se till de små sakerna du kan hjälpa till med, för det kan betyda guld för någon annan.

 

Alltså, god service för mig är att du möter mig som människa. Vare sig det handlar om en leverans, skor, hus, bensin eller mat. Man behöver liksom inte mansplaina allt eller dumförklara andra, bara för att verka kunnig på ett område.

Det enda som behövs är att ba va sig själv och snäll. Så länge du är född snäll och hjärtligt.

 

 

Jag tänker att karma är en grej, och hoppas den ger lastbilschauffören en rama löneförhöjning och julbonus. Jag vill i alla fall beställa efter fler lastbilar om man alltid ska bli lika glad efteråt.

 

IMG 9099

 

Bild av mig och Mr Fantomen så ni får en riktigt ordentligt härlig start på dagen.


Dryga petalaxbor och knasiga dialektord.

Skrivet av Caroline Eriksson 01.11.2017 | 2 kommentar(er)

Jag anser mig vara duktig på dialekter, men det finns vissa ord jag aldrig kommer förstå mig på, använda eller ens har någon aning om varifrån de härstammar. Inte från denna planet i alla fall. Det är ett som är säkert.

 

När jag började vara i Petalax tänkte jag att de flesta var ganska dryga som sa "Vetja he" till svar när man pratade med någon.

Mår du bra? Vetja he. Ska vi ta en kaffe? Vetja he. Ska vi göra lite uppstigningar? Vetja he. 

Dessutom var inte petalaxborna bara dryga, de var även synska! För när någon berättade vad de gjorde "i kväss", så undrade jag bara hur man lyckades veta exakt vad som skulle ske senare på kvällen. Visade sig att det betyder "föregående kväll"

 

Eftersom jag nu bygger hus och tänkt spendera resten av mitt liv i Petalax, så gäller det för mig att plugga lite hårdare på språket. Jag kan behålla min jeppisdialekt, men behöver ju inte se så förvirrad ut varje gång jag hör något nytt ord.

Här är några speciella ord som jag lyckats googla mig fram. En Siri har lyckats skriva upp och samlat dialektord från ”maalaxsprååtje”, och det här är några jag tycker är hiskeligt roliga.

 

anskreäämbli, långt ord för något som betyder ful.

biid, vänta.

fiika, inte ett café eller något man göra i Stockholm. Detta ord betyder eftertrakta.

flesagröiti, låter som nästa supergröt efter chiapuddingen, men detta beryder får skrattanfall.

jäfs opp, orkar inte.

karaschåå, är det en kara-show? Nope, ordet betyder tydligen riktigt bra.

päschjåon, person.

schjinnknarko, dragspelet.

tjii, andfådd.

tökäth, ofta.

åokåntant, osams.

 

 

Dock är det väldigt få av dessa ord jag hört i verkligheten. Vad är det roligaste dialektordet (från vilken dialekt som helst) du hört?