Bloggheader Caroline3

Visa alla inlägg skrivna 2017

Månaden med vintertrötthet.

Skrivet av Caroline Eriksson 21.12.2017 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Början av februari så hade jag semester, och tydligen triggade lediga dagar den där vintertröttheten som jag tror många upplever efter ett par månader i mörker. Utåt hände inte så mycket, förutom att jag bloggade lite mindre. Och när jag bloggar mindre så betyder det att inombords sker mycket mer.


Jag tänkte på saker som ingen kunde påverka, och sånt är aldrig till någon nytta. Speciellt inte när man inte klarar av att acceptera situationen och släppa taget. (längre ner i blogginlägget får ni lite visdomsord av mig)

 

Men.

Än hände inte så mycket, utan det var först två månader senare som jag skulle inse och behöva släppa taget om saker och ting för att inte bli slut på riktigt.

 

Så tills det, så får ni läsa om annat som hände i februari, förutom att jag var lite vintertrött och bara längtade till vår, sommar och något annat än snöslask och blixthala vägar. Jag startade ju klubben  ”Vi som ogillar detta p*ssväder och gärna ha sommar året runt. Kanske lite höst går för sig, men längre än så går vi inte"  här på bloggen, och fick några medlemmar.

 

1.2.2017

 

Månaden började med ett tecken på universum att ta det lite lugnt. Norrskenet.

Om det är något som faktiskt blivit minimalt av detta år är de stunderna det är bara jag och kameran. Vare sig om det är ensam, ute i mörkret med endast norrskenet ovanför en,

eller att balansera stenar vid havet, så har jag gjort annat än det. Fotograferat mera hus än stenar.

 

Och detta är just en sån situation där man skulle kunna sörja missad egentid där man får vara kreativ, men jag tänker inte göra det, för det är ju inte som att man kan dra tillbaka klockan och uppleva det på nytt.

Jag missade flera norrsken, men fick uppleva annat. Och det är helt okej. Dessutom var det där ena norrskenet tillräckligt mäktigt.

 

4.2.2017

 

Den tredje februari vände jag upp och ned på världen, och älskade det!

Jag har bloggat om detta förr, men varje gång jag gör yoga så utmanar jag mina inre demoner och de felaktiga föreställningar jag har om vad min kropp ska klara av. 

 

Istället är jag fullständigt i nuet och låter min kropp och själ arbeta sida vid sida, och efteråt känner jag ba kärlek.

 

13.02.2017 1

 

Det här året har jag och Fredrik varit till kyrkan så många gånger att vi fått riktigt lejdon. Men ännu i februari, innan vi hade någon aning om hur många besök det skulle bli efteråt, så var det ganska mysigt.

Våra vänners barn döptes och Fredrik stod framme vid kyrkan för att bli en fadder.

 

Eftersom jag inte är inskriven i kyrkan, stod jag inte bredvid.

Hann nästan fundera tre sekunder på att skriva in mig, bara för möjligheten att kunna bli fadder till ett barn, men släppte även den tanken. Det var en vacker ceremoni även från kyrkbänken.

 

20.02.2017

 

Jag började måla intensivt en period.

 

12.02.2017

 

Myste med katterna på soffan.

De där pyjamasbyxorna sprack dock i baken, så de har jag inte mer. 

 

28.02.2017

 

Pysslade en kruka till min älskade gullranka.

Den verkar dock nu ha knaprat anabola i smyg, och fått större blad än mina händer. Vad händer med den?!

 

27.02.2017

 

Höll mig fortfarande bort från tobak, och startade en fotoutmaning som jag inte höll.

 

Och jag veeeet att den här årsresumén skulle bli den mest händelserika någonsin, men det hade som inte riktigt startat här ännu. Tror däremot att jag behövde den här månaden då allt kändes så otroligt trögt, för att sen uppskatta lugnare perioder. Låter som en klyscha, men så otroligt sant.

 

 

Men om det är något jag vill att februari ska lära dig, och mig, är att är det något som bekymrar dig; kom ihåg att:

Alla känslor är okej. Även de som inte är roliga att känna, för de finns där av en mening. Men man måste lära sig att släppa taget och inte låta som omslukas av en sorg eller ett mörker som inte tar en någonstans. För om man stannar i det där mörkret för länge, blir det farligt. 

Och det är lättare sagt än gjort, men det är något man måste komma ihåg. 

 

När man känner känslor som sorg, ilska, rastlöshet eller är arg så måste man acceptera dem, se dem för vad de är och sedan släppa taget. Speciellt om du inte kan göra något konkret för att få en ändring.

Annars hjälper det bra att springa tio varv runt huset. 

 

Du är värdefull, älskad och trygg.


En starkare röst till dem mest utsatta.

Skrivet av Caroline Eriksson 20.12.2017

Ett av mina mål för nästa år är att hitta minst en organisation att kunna bidra med en slant eller hjälp på annat sätt, för att bli en droppe i det som tillsammans med andra blir ett stort hav av hjälp, kärlek och trygghet.

 

Det är så lätt när man hamnar i sin trygga bubbla att faktiskt inse hur priviligerad och trygg man är.

Visst. Man kanske inte har pengar i överflöd och det är lätt att klaga på allt som är fel,

men,

 

jag vågar tala utan att vara rädd för mitt liv.

Jag har haft möjligheten att gå i skolan, även hur skoltrött jag kunde bli.

Jag har alltid haft rätt till sjukvård, och när jag bodde i stan fanns min egen hälsovårdcentral bara ett kvarter ifrån mig.

Jag har aldrig blivit påtvingad äktenskap med Fredrik.

Jag kan leva under samma tak som honom och känna mig trygg.

Jag har upplevt att preventivmedel har varit lättillgängligt.

Jag har aldrig behövt gå hungrig.

Jag har fått löneförhöjning och personliga förmåner.

Jag har allt det som Oxfam försöker hjälpa utsatta kvinnor och barn med i andra länder.

 

moomin oxfam 1

 

När jag såg att Moomin tillsammans med Oxfam (och Förlaget, WSOY, Sort of Books och Kobra Agency) gjort en specialutgåva att två av mina favoritberättelser om Muminfamiljen, med syftet att stödja hjälporganisationens arbete för utsatta kvinnor och flickor världen över, så klickade jag hem boken så snabbt som möjligt.

 

4 euro gick raka vägen till deras arbete för att få en förändring, och hem i postlådan fick jag en av de vackraste böcker som existerar.

 

moomin oxfam 2

 

Det är kanske en stor kontrast mot de thrillers jag annars läser, men något måste man kunna lugna sitt hjärta med.

Förhoppningsvis kan jag läsa denna bok flera gånger åt ett framtida barn. Annars får jag lov att ha högläsning ur boken när vänner och deras barn kommer på besök.

 

moomin oxfam 3

 

Det är alltså två berättelser i en bok. Berättelsen om ”Det osynliga barnet” och ”Granen”. Längst bak i boken finns även ett persongalleri med alla karaktärer från Mumindalen.

På var och varannan sida finns vackra illustrationer, och den vackraste måste vara den som finns på sidan 37, som visar granen. Det finns så mycket att upptäcka på den bilden.

 

moomin oxfam 4

 

På sista sidan står det att genom att jag nu köpt denna bok så har jag nu gett nya möjligheter och en starkare röst till dem som är mest utsatta.

Och det känns fint i hjärtat.

 

 

Nu vill jag hjälpa mer.


Första månaden av det mest händelserika året.

Skrivet av Caroline Eriksson 20.12.2017

Kategorier:

Jag har gjort årsresumé på bloggen i hur många år som helst, och aldrig förr har det tagit lite emot att starta den. Inte för att det varit ett pissår rakt igenom, men det har varit ett år med highs n' lows, och vissa händelser har fått mig att hantera situationer på nya sätt. Lärt mig hur jag hanterar vissa stadier i livet.

 

Hur som helst. Tack och lov så började året ändå rätt så bra, och det har nog mest bara varit glädje rakt igenom. Jag gjorde mina nyårslöften och var redo för förändring.

Jag hade redan ett par månader sugit på tanken att sluta röka, och till sist fimpade jag. För gott, tydligen. För än har jag inte rökt en cigarett, och de nätter jag drömmer om tobak så känner jag en sån ånger att jag inte vill uppleva det på riktigt.

 

Så, förbered er på min årsresumé nu. Jag kommer att skriva om saker jag aldrig skrev om, och bearbeta detta år samtidigt som jag är tacksam för allt jag fått uppleva.

 

01.01.2017

 

Året började alltså hos ett par bekanta som vi annars inte brukar festa med, men som var vänliga att bjuda in mig och Fredrik som inte hade planer för kvällen. Drack min skumpa som var en av alla mina priser på bloggalan, och hade en riktigt rolig kväll.

Mådde som en prinsessa dagen efter.

 

03.01.2017

 

Jag upptäckte att Mr Fantomen kunde flirta bättre än jag själv, och själv gick jag mest runt osminkad och med lager av kläder på mig, för vi arbetade på tomten.

 

På tomten som ännu inte skulle ha ett hus på sig på fyra månader. Trots att det fanns ingenting, så var just den tomma platsen det som gav mig mest lycka och energi. Det var, trots att tomten då inte alls såg ut som den ser ut nu, det vackraste plats jag någonsin sett.

 

09.01.2017 01

 

Ps. Jag saknar verkligen inte det här med att arbeta med styrox. Av alla steg i ett husbygge, så måste det vara ett av det värsta man kan göra.

 

Sen hoppas jag verkligen att om du nu hör mig eller någon annan säga att något är jobbigt, låt dig inte påverkas. Om något så kan du bli positivt överraskad när du ser att det du ska göra och som någon annan ”varnat dig snällt för”, är mycket lättare än du först trodde.

 

09.01.2017 02

 

Hej annars! Innan jag slutade röka, så testade jag även på att vara vegetarian för en vecka. Det var inte en hit, eftersom jag fick ont i magen och hittade knappt något att äta.

Visade sig bara att magsmärtan som inte gick om, påminde mer om magkatarr än att jag inte av någon underlig anledning skulle tåla sallad.

 

Resten av året har jag faktiskt ätit mer vegetariskt och veganskt än någonsin. Allt är gott med sås till.

 

12.01.2017

 

Jag och Fredrik fick även börja året med att testa livet som småbarnsföräldrar för några timmar. Föräldrarna till barnet var iväg ett par timmar och vi fick äran att ta hand om barnet. Det var skräckinjagande.

Inte för att barnet skrek eller något, men jag var livrädd att något hemskt skulle ske. Hur håller man ens en annan människa vid liv?

 

Sist och slutligen ingenting att vara rädd för. Det värsta som hände var att barnet kissade på golvet. Sånt går ju att torka bort.

 

14.01.2017

 

Ännu en GIF av mig och Mr Fantomen, för ni tycker om frassen. Jag också.

 

19.01.2017

 

Ännu mera kattbilder, ba för att.

En av katterna hade för övrig mask den här månaden, och det resulterade i att mitt liv kretsade kring maskmedel i flera dagar. 

 

30.01.2017

 

Jag skrattade ihjäl mig med mamma en kväll, och vill ni se vad som var så hysteriskt roligt så klickar ni bara här.

 

31.01.2017 1

31.01.2017 2

 

Annars var det en väldigt lugn månad. När jag går tillbaka i min personliga kalender så var det inte mycket jag skrev upp. Jag arbetade rätt så mycket, och funderade mest bara med spänning på hur det gick för huset, som jag i mina tankar trodde att de byggde för fullt i Vöro.

Än i Januari var huset bara i planeringsskedet.

 

Det var första månaden av det som skulle bli det mest händelserika år jag någonsin upplevt.

 


Hjälp mig med utmaningar och mål att nå!

Skrivet av Caroline Eriksson 19.12.2017 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Nu ska det bli riktigt spännande att se hur mycket jag hinner skriva på kort tid (10 minuter), för jag ska så småningom iväg till nästa ställe och nästa uppdrag för dagen. Och redan med den första och kanske längsta mening jag någonsin skrivit, så är det dags att faktiskt visa er vad jag ville visa.

 

Min bullet journal.

Nu när det närmar sig ett nytt år så är det kanske några som faktiskt planerar att starta sin alldeles egna bullet journal? Även om man inte alls behöver ett nytt år, eller ens månad eller vecka, så verkar det på något vis som att början på något gör det mycket lättare för en att påbörja något nytt.

 

bulletjournal vecka52 1

 

För mig är det här i alla fall min sista design av året 2017. Hela december-månad lyckades jag hålla mig till mumintemat, och som sista bild så har jag samlat mina favoritkaraktärer i en liten nyårsfest eller samling. Hur som helst är det där hela gänget.

 

bulletjournal vecka52 2

 

Jag är lite glad att Snusmumriken är lite ur skärpa, för vore han skarp skulle han ha sett lite påtänd ut. Men det har varit en rolig utmaning att få rita muminfigurer i en månad, för jag börjar själv se lite framsteg med min konstnärliga ådra och att rita av figurer. Övning ger färdiget, och..

 

bulletjournal vecka52 3

 

..nu behöver jag er hjälp och era tips på vad temat för januari och det nya året ska bli. Det blir inte mumin åtminstone, om det inte nu vore så att det är det ni helst av allt vill se mig rita. Då gör jag väl det en månad till. 

Här ser ni i alla fall min kalender för nya året och min habit tracker. Behöll min nuvarande habit tracker, och skippade alla rutor som var enormt petigt att rita dit, och gjorde prickar istället.

 

bulletjournal vecka52 4

 

Dessutom ska jag påbörja min bucket list för nästa år nu. Har redan kommit på stora och små mål jag vill uppnå nästa år. Som ger mig själv och andra lycka och lite extra ljus i tillvaron. 

Har du även tips på vad jag kan ta och skriva upp i min bullet journal, så skriv en kommentar! Jag har två sidor att fylla med utmaningar och mål.

 

Så, nu är tiden ute och jag måste logga ut och fortsätta med dagen. 

Ha det underbart allihopa. Puss, puss och kram.

 


Yoga i huset och tårar framför youtube.

Skrivet av Caroline Eriksson 19.12.2017 | 1 kommentar(er)

Idag är ingen vanlig dag, för idag är dagen då du ska få följa med mig en hel dag. Gårdagen för att vara riktigt petnoga. Jag hade skrivit upp i min Bullet Journal att måndagen skulle vara den dag jag skulle ta ett foto i timmen, och skriver man upp det så får man la ta och göra det. 

 

Och det gick bra, förutom första och sista bilden som råkade försvinna i det där internet-universum alla nybörjare är rädda för. Första bilden visade siluetten av Mr Fantomen på morgonen, och den sista bilden visade Rajesh och Howard från Big Bang Theory. Är du utan idéer på serier att se, så är det den du kan se om och om igen.

 

Okej, nu ska du få följa med min gårdag. Ett foto i timmen, med både yoga i huset och tårar framför youtube.

 

efit 1

 

10:30

Det var ledig dag och jag hade börjat min dag någon timme före, men som sagt så försvann bilden någonstans i universum. Så min dag, för er, börjar framför datorn. Jag ville ha lite spänning i tillvaron och beställde efter Fredriks sista julklapp på morgonen. Kommer den att hinna hem i tid?

 

Den där julkänslan har ännu inte infinnit sig, och egentligen är det onödigt med julklappar då vi redan köpt en gemensam stor julklapp, men nu fick han något som han behövde och önskade sig.

 

efit 2

 

11:30

Sen fortsatte förmiddagen framför datorn. Jag bloggade om fem annorlunda trender man skådat detta år, och så här ser det ut de flesta lediga dagarna. Sitter framför datorn, bloggar och fixar med sånt som ska fixas, för att sedan ha resten av dagen med att försöka göra andra vettiga saker. 

 

efit 3

 

12:30

När jag var på väg hemifrån, för att fara till mitt blivande hem, hörde jag hur det knäckte till vid ytterdörren. Insåg att den var öppen, och funderade om det var spöket som än en gång öppnat dörren, eller om jag stängt dörren för dåligt när jag släppte ut katterna tidigare.

Säkert spöket. 

 

efit 4

 

13:30

Möttes av rörmokaren vid huset som hade fått wc-stolar och alla kranar på plats i huset. Och VI HAR NU RINNANDE VATTEN I HUSET. Helt sjukt. 

Gott smakade det också.

 

efit 5

 

14:30

Jag hade kunnat fara hem och läsa en bok eller något annat, men började istället att montera ihop klädhängaren som vi ska ha i huset. Det gick bra, även om jag inte är så glad i instruktioner.

 

efit 6

 

15:30

När Fredrik slutade arbetet åkte jag hem för att koka kaffe och titta på lite youtube. Hittade en hjärtlig film om ett par som adopterat, och grät lite av sorg, lycka, kärlek och glädje.

 

efit 7

 

16:30

Efter att jag och Fredrik druckit kaffe åkte vi till huset för att arbeta vidare. Till vänster kan du se den snygga klädställningen jag tidigare byggde ihop. En sån kostar vanligtvis 120 euro, men jag fyndade den för 17 euro på Jotex under Black Friday. Gjorde så enormt många bra fynd då, och detta är alltså ett av dem. 

 

efit 8

 

17:30

Förra veckan fick vi installerat den nya dörren vi fått levererat, och medan Fredrik tog bort överlopps av isolering vid ytterdörren, så gjorde jag lite yogaövningar. Det här året har det blivit minimalt med yoga, men tänker att jag ska ta upp det mer och mer ju närmre vi närmar oss ett inflyttningsklart hus och när jag sen har ett helt eget rum att yoga i.

Men trots att jag inte är i toppform med yogan och har en rygg som värker utav helskutta, så gjorde jag lite övningar. Och det var fint.

 

efit 9

 

18:30

Efter att Fredrik var klar med ytterdörren och lagt smyglister runt den, så började vi på slutspurten med golvet. Hittills hade jag gjort allting själv, men nu var det skönt och behövligt att få lite hjälp. Speciellt när man kom till sista raden där precis varenda laminatbit skulle skäras till en smalare storlek, och det var fyra dörröppningar att räkna ut.

 

efit 10

 

19:30

En timme senare var vi klara med allt, och det är svårt att beskriva känslan som omfamnade mig. GOLVET ÄR KLART. EN VECKA TOG DET. FASIKEN VAD VI ÄR BRA. JAG ÄR BRA. FREDRIK ÄR BRA.

Dock tar det tusen år innan jag byter golv. Vilken tur att det är ett snyggt golv att gå på, så man lär inte tröttna i första taget. 

 

efit 11

 

20:30

Åkte hem, gjorde en sallad och lämnade sen på soffan med kärleken i mitt liv, tittandes på The Big Bang Theory.

Och nu har ni följt med mig en hel dag.

 

Puss, puss och kram.

 

 


5 annorlunda trender från 2017

Skrivet av Caroline Eriksson 18.12.2017

Det sägs väl att modet är något återkommande, och jag som annars inte är någon som faller för modeflugor, så har känt mig rätt så hemma i år 2017. Till exempel så blev det nästan mode med mjukisbyxor och enorma ögonbryn, och jag hör till båda kategorierna.

 

Men det finns vissa trender jag inte föll för och som jag ser med spänning på om de följer med till nästa år, om de kommer att försvinna för gott, eller *huuu* dyka upp om 20 år igen.

 

giphy
Jag skyller på Spice Girls och Brittan för att folk frysit om magen i år.

 

Magapaitto.

Som 90-talet. De som var unga då var kanske lyckliga över att det tog slut, men fick huvudvärk när de märkte att silvriga skor och höga och påsiga jeans i ljusblå färg blev pop igen i år. Och magapaitto.

Jag hoppas och tror att nästa års trend blir lite längre modeller, för då har jag lite lättare att hitta kläder som värmer min mage. / MVH Caroline, 87 år.

 

giphy 4

 

Chokers level II.

Chokers är något som jag trodde skulle försvinna från föregående år, men trenden blev bara ett steg längre. Från att ha varit enkla tygband som ger en känslan av att inte få luft, så blev det glittriga, pärlor och diamanter som prydde halsarna.

Jag önskar att jag hade tyckt om denna trend, men klarar inte av att ha något spänt mot min hals, så jag hoppas att nästa år blir istället att ha något runt sin ankel, eller varför inte handleden? Min hals vill vara friiiii.

 

giphy 1

 

Rita fräknar på ditt ansiktet.

Jag har ingenting emot fräknar och har önskat hela mitt liv att jag hade dem själv, så jag testade faktiskt en gång att rita fräknar på mina kinder. Såg mest ut som att jag eldat lite väl vilt i min Tulikivi och blivit smutsig. Tvättade bort det och fick lov att acceptera mitt ofräckniga ansikte.

 

giphy 3

 

Glitter. Överallt.

På ögonen, läpparna, kinderna, naglarna... och i håret. Och den här trenden vill jag inte se mer av, trots att den är fin. Orsaken? Glitter är som granbarr. Man blir aldrig av med det, hur mycket man än dammsuger.

 

giphy 2

 

Mönster på ögonbrynen.

Eftersom det blev popp att  äntligen  ha lite bredare ögonbryn än ett pennstreck, så fick man även möjligheten att experimentera med formen. Vissa gjorde vågor, andra fjädrar medan andra gick all in för julen och gjorde julgransögonbryn.

 

 

Så, tror ni att dessa trender är här för att stanna,

eller bytas ut mot något annat häftigt nästa år?


Sneak peak på det lyxiga badrummet.

Skrivet av Caroline Eriksson 18.12.2017

17.12.2017

 

Det du ser på bild är det stora badrummet i vårt hus, och även det som är ett av det mest eleganta och vackraste rummen vi har. Fortsättningsvis vill jag bara ligga ner på kaklet för att beundra alla vackra mönster på det italienska kaklet, men snart får jag göra det lite bekvämare. I vårt badkar.

 

Det var alltså förra veckan som rörmokaren började på med sin slutspurt av sitt arbete, och dit hörde alla kranar och arbete att få rinnande vatten och fungerande toa till huset (ventilation m.m..). Gud vad jag har saknat en åtminstone en toalett i huset! Har som svårt att ens tänka mig hur det var att behöva springa ut på utedass förr i tiden.

Skogen är inte heller så lockande, speciellt om det springer runt vargar här i trakten.

 

Just nu har vi dock ingen toa, och jag och Fredrik ska borra upp ett spegelskåp innan ni får se bild av hela vackra badrumet. Men vi har kranar i största delen av huset, och två vackra duschar som jag och Fredrik föll för. Alla kranar och duscharna hör till Oras Optima-serien, och vi valde att ha två duschar ifall en vill bada badkar och en annan duscha samtidigt. 

Tillsammans med vår purus-drain ser det riktigt stiligt ut.

 

Tänk att det här är vårt badrum. Jag måste nästan nypa mig i armen för att tro det är sant.


När det blir tyst, gör jag det här.

Skrivet av Caroline Eriksson 17.12.2017

För exakt en vecka sen började jag att lägga golv i huset, och det startade en av de mer aktiva veckorna jag varit med om. Och då har jag varit rätt så aktiv den senaste året. Några saker har jag lärt mig denna vecka:

 

1. Jag är snabb att lägga golv.

2. Jag är lika snabb att riva (utan att förstöra) det jag redan gjort, för att göra om och göra bättre.

3. Just det här med att vara aktiv och igång alla dygnets vakna timmar är kanske något som inte är så farligt som det låter. Kanske det är det här som är livet? I alla fall är det mitt liv just nu.

4. Lägger du mycket golv så kan du ge tusan på att du även drömmer om golv om nätterna. Drömde häromnatten att vi hade inflyttningsfest och en av gästerna började spy på golvet. Det vackraste golvet i världen som jag lagt med blod, svett och tårar. Vad gjorde jag? Jo, jag tog personen i fråga under armen som när Mr Fantomen börjar spy, och bar ut typen. Man har väl skaffat sig en eller annan muskel under detta år.

Någon inflyttningsfest är jag dock inte så hugget på mera.

5. Kanske inte har med mig eller bygget att göra, men regeringen bestämde att butikerna får fritt fram att sälja lite starkare grejer, och det fick mig ba att fundera hur regeringen egentligen prioriterar när de försöker styra detta land. 

 

Och jag har haft bloggen i tankarna hela tiden. Men trots att vi har internet vid huset så har jag inte vågat koppla på det ännu, bara ifall att jag på något sätt skulle bli mer distraherad än jag redan kan bli. Så tills huset blir färdigt, och det lär bli färdig någon gång, så får jag ba leva med att min uppdatering inte blir i nivå som tidigare. MEN. Ni kan vänta er min traditionella årsresumé, mysiga kattbilder och ett och annat inlägg ändå.

 

Men om det blir tyst, så gör jag bara det här, som jag gjort den sista tiden:

 

instagram 1

 

Jag läser böcker, och läste ut Stephen King, Det. SÅ BRA BOK. Den där recensionen är nog på kommande.

Jag försöker ge katterna uppmärksamhet, kärlek och vatten i badkaret så inte Fantomen ska skrika på mig.

Jag sågar laminatgolv (endast i morgon ännu, sen är jag klar) och är rent ut sagt stolt över både mig och Fredrik över vad vi lyckats åstadkomma. När jag inte kryper runt på golvet så har vi besök av vännerna, och skrattar tills tårarna sprutar.

 

instagram 2

 

Jag får nödvändiga och vackra saker till huset. Som vår enorma husnummer som vår vän gjort åt oss. Dessa siffror ska på husstenen. Handmade och det gör den unik i denna värld, för även om det är två siffror, så är det ingen i världen som har exakt samma. 

Och allt golv jag lagt har gjort att min rygg håller på att ge upp. Så jag har använt mig av den där blåa plastmattan man ska ha under laminatgolvet som lite terapimatta, och vilat på den mellan varven. Barnets position i yogan är för övrigt en återkommande position du finner mig i, när jag försöker få kotorna att vila.

 

Och nu, ska jag tvätta mig och sen förbereda morgonbittis blogginlägg, då ni får se kanske världens snyggaste duschar. 

Puss, puss och kram. Hoppas ni har det bra.

 


Kräver bättre svenska service i Finland!

Skrivet av Caroline Eriksson 14.12.2017 | 5 kommentar(er)

Är det inte gånger som då jag fick vänta i över en minut på att få tala svenska med någon på nödcentralen, eller hör historier om de som ringt i panik till giftcentralen och fått börja tala knacklig engelska för att få hjälp – så är det situationer som idag, då jag fick vänta i över 10 minuter för att få kundbetjäning på svenska, som får mig att fundera hur livet vore enkelt om man bara var helt och hållet finskspråkig. Eller levde i ett land där man inte nedprioriterade svenskan.

 

Det är ju som inte som att svenskan bara är här på semester, utan det är ett av Finlands två nationalspråk. Om någon vill påstå annat så hänvisar jag till grundlagen.

Ändå verkar det som att läget blir värre och värre för varje år.

 

I början av oktober så bytte jag alltså telefonabonnemang. Jag hittade ett företag som hade bra service på svenska, bra pris och framförallt en täckning som fungerar även långt ute i Petalaxskogarna. 

Samtidigt som jag bytte abonnemang började mitt tidigare ringa och skicka sms, i hopp om att få mig att stanna kvar. Det kändes som att ha dumpat någon som inte riktigt förstod vinken eller ett nej.

Nej. Jag ville avsluta allt.

 

Ändå fick jag igår en räkning på något jag inte använt sen 13 oktober. På något som de i en veckas tid i oktober skickat sms och ringt om, på finska, ifall jag äääändå ville stanna kvar. Och man kan inte skylla på kommunikationsproblem om jag valt att vänta tio minuter för att tala mitt eget språk. Dessutom låter ”Nej” ganska likt finska motsvarigheten ”Ei”, så hur kan det misstolkas?

Inte för att det handlade om många euro, men jag blev frustrerad över hur många gånger jag sagt nej och hur få gånger (noll) det gått fram hos företaget.

 

 

Om det är något jag kommer att bli mer envis på nästa år, så är det att tala mitt eget modersmål. Tänker inte byta till finska för att göra det mer bekvämt för någon annan. Speciellt inte om jag betalar för kundbetjäningen.

 

 

Fick efter dagens samtal ett mejl från telefonföretaget, på finska, om att abonnemanget blivit uppsagt på kundens begäran. Två månader för sent ba.


Vad gör jag idag?

Skrivet av Caroline Eriksson 13.12.2017 | 1 kommentar(er)

Dagens planer är som de andra tidigare dagarna: golvläggning. Men det är så roligt. På två dagar fick jag halva huset lagt själv, och nu är det som inte mycket kvar. Dessutom slapp jag ha blodsockerfall igår och sågade inte mig i fingren, så det gick smärtfritt att lägga golv i mitt kontor. 

Kanske det är så att jag är ämnad för att lägga golv?

 

12.12.2017

 

Men ja. Om någon undrar vad jag gör idag, så är det det här. 

 

Den där stora rullen är vår supermysiga heltäckningsmatta som ska ovanpå laminatgolvet i klädkammaren. Namnet är till och med passande för mattan, för det heter "Favorit". <3