Bloggheader Caroline3

Visa alla inlägg skrivna 2017

Inte alla män.

Skrivet av Caroline Eriksson 04.12.2017

Kategorier:

Något som är intressant i och med viktiga kampanjer som #metoo och #dammenbrister är att man gång på gång måste upprepa att inte alla män är våldtäktsmän. Det är ju ändå något vi alla vet.

 

Men.

 

Alla män är en del av den struktur och de problem som kampanjer som dessa vill lyfta och få ändring på. Men vad händer när män(niskor) börjar ryta i kommentarsfält ”INTE ALLA MÄN!” och ”Jag har inte gjort något fel så jag kommer inte att ändra på mig!”?

Jo, i den sekunden ändras fokus från det jag hoppas och tror att alla vill nå,  förändringen,  till de där sura minerna som känner sig utpekade.

 

Bra. Bra om du inte är det som gjort någon illa. Hjälp då andra människor att förstå.

Skratta inte åt sexistiska skämt. Ingrip om du ser någon bli illa behandlad. Våga inse att man själv kan bete sig illa ibland. Våga be om förlåtelse.

 

 

Nej, inte alla män är dumma och detta handlar inte om manshat. Det här handlar om mänskligt värde och respekt.


Gör en bra deal!

Skrivet av Caroline Eriksson 04.12.2017

Inlägget är ett kommersiellt
samarbete med HSS Media och Bjud.fi
***

 

Sist jag bloggade om bjud.fi berättade jag att jag har blivit en expert på att pruta och få bra deals på saker man behöver till huset. Nå, medan jag prutar så har Fredrik blivit en expert på att buda hem saker internet. Det har varit många spännande kvällar när tidsräknaren räknar ner minuter till sekunder, för en enda sekund kan avgöra om du gör ett bra deal.

 

Och det har gått bra. Alla, förutom en, av lamporna vi har i huset har Fredrik budat hem. Lampor som annars kostar över 60€ styck har vi fått till sånt pris att elektriker tappat hakan när de hört priset.

Förutom att vi har fått vackra lampor så verkar det dessutom som att Fredrik funnit en ny vän. Eftersom han budat hem så mycket från en och samma försäljare har de nu kontakt, och försäljaren får se bilder av hur produkterna ser ut i huset.

Typ,  gör  en  bra  deal  och få en vän på köpet.

 

Och nu gäller det att buda igen! Om ni inte har missat det, så pågår som bäst en bjud.fi auktion, och om tre dagar gäller det att vara allert för då avslutas den! När man budar hem saker från internet så gäller det att man håller koll på vilka varor man behöver, för att sedan avvakta hur priset stiger på dem. Man får vara lite sneaky.

Sen när det närmar sig slutet är det bara att buda och buda, och förhoppningsvis så vinner du.

 

Jag kan inte lova att du får en vän på köpet, som Fredrik fick, men jag kan lova att det känns bra när man får en produkt till ett bra pris. Speciellt nu i juletider då man vill vara så ekonomisk som möjligt.

 

Hur  fungerar  bjud.fi?

Alla produkter har ett reservationspris som är hälften av butikspriset. Alltså, vill du köpa ett presentkort på kläder för 200 euro, så är startbudet 100 euro.

Har du inte tid eller nerver att sitta och buda själv, så går det att ställa in att datorn budar åt dig, ifall någon budar över dig. För att du inte ska betala mer än du är villig, så går det att ställa in ett maximalt bud.

Mer  information  här,  för nu vill jag visa er vad jag vill buda på och varför.

 

BJUD.FI

 

1. Ett  Go PRO  paket, värde 327 €, som jag (om ingen skulle ta och buda över mig) endast skulle betala 164€ för. Jag skulle ju vilja satsa mer på video och vloggar, men att filma med en systemkamera är lite klumpigt, så en GoPRO kanske skulle vara lösningen? Om inte annat kan jag spänna fast kameran på katterna och se vad de gör när det är utomhus.

2. Presentkort  på  valfri  behandling  hos  Kosmetolog  Sophie  i Jakobstad. På samma plan där hennes salong huserar så finner du även min mamma och hennes frisörsalong. Så efter att du har fixat ögonbryn (Sophie är fenomenal på ögonbryn) eller shoppat de hudvårdsprodukter jag använder så kan du bara gå ett par meter för att få nytt och snyggt hår.

3. Vad hade det här huset blivit om inte  Malax  Byggmaskiner  existerade? Det var de som fixade vårt betonggolv och även därifrån vi hyrde den enorma vibratorn när jag vibrerade grunden. De har ALLT, och om det inte skulle finnas av någon anledning så beställer de in det. Detta presentkort skulle jag dock inte använda själv, utan ge i presentkort åt Fredrik till julklapp. Han önskar sig bitsar av bra kvalité, och tänker att för 200 euro (som jag ba betalat 100€ för) så får han hur mycket bitsar han vill. 

4. En  PihaPRO  badtunna  så man kan bjuda in till fest och bada i naturen med sina vänner, eller ba ha en mysig fredagskväll med Fredrik. Jag blir bara mer och mer pepp på tanken att ha en badtunna vid huset. Tänk er att bada med skog omkring sig och några ljusslingor man hängt upp i träden ovanför badtunnan. MYS.

5. Nu kanske du undrar varför Mr Fantomen är med på bild? Nå, jag tänkte inte buda ut honom, MEN han får representera  Vasa  Djurcentrum.  Om du skriver in Vasa Djurcentrum på bjud.fi's hemsida så hittar du allt från kattmat till akvarium, men det är  presentkortet  med  ett  värde  på  100  euro  jag vill ha. När vi flyttar till huset så har vi planer på att hålla alla katter inomhus i åtminstone två veckor, och för det så behöver vi utrusta oss med klätterträd så inte katterna blir nervösa och river sönder alla möbler. För presentkortet skulle jag köpa allt som gör att katterna upplever den kommande flytten som det bästa som hänt dem.

 

 

Vad skulle du buda på bjud.fi's pågående auktion?

 

 


Skriver om det jag tycker allra minst om: vintern.

Skrivet av Caroline Eriksson 03.12.2017

Jag är verkligen inte en vintermänniska, och det optimala vintervädret är det som syns utanför fönstret nu: grusvägar och grön gräsmatta. Men gör Sevendays en blogglista om vintern, så gör jag på samma sätt som jag hanterar vintern;  det  bästa  av  situationen. 


Man  vet  att  det  är  vinter  när:  katterna vill spendera mer tid inomhus och kan sova en hel natt inomhus. Så än är det inte riktigt vinter för dem, förutom Mohicana som kan sova dygnet runt.

Här  hittar  ni  mig  i  vinter:  HEMMA. Ser framför mig hur jag myser på vår nya vackra soffa, har tänt eld i Tulikivi-spisen och dricker en varm kopp sockerfri glögg. 

 

16826035 10154748307613880 6112162014728453733 o
Bild från 24 februari, tidigare i år. 

 

Tre  saker  jag  vill  göra  under  vintern:  Flytta, mysa och ha semester.

Det  bästa  med  vintern  är:  Jag sover så mycket bättre, tack vare mörkret. Vet att många påverkas av mörkret och att det oftast betyder något negativt, men jag är rätt så anpassningsbar och sover så gott.

Det  sämsta  med  vintern  är:  Väglaget. Jag vet inte om man förtränger hur det varit tidigare år, men det känns som att vägunderhållet blir bara sämre och sämre för varje år. Kanske handlar det om pengar, men människoliv är så mycket viktigare.

Den  perfekta  maten  under  vintersäsongen  är:  gravad lax, morotslåda och risgrynsgröt. Den enda gröten jag kan tänka mig att äta.

 

15800682 10154589929978880 6796665537741649860 o
Den perfekta maten året runt är min laxcheescake.

 

Så  här  vill  jag  klä  mig  i  vinter:  Varmt, gosigt med söta tofflor. Eller i mjukiskläder som jag annars ba använder, för att inte göra allt så invecklat.

En  vinteraktivitet  alla  borde  pröva  på:  bygg en snögubbe eller snökoja. Sen tycker jag det är helt okej att hållas inomhus hela vintern tills det blir vår på nytt. Typ, gå i ide som Mumintrollen.

En  ultimat  vinterdag:  är en dag som denna då det är halvsoligt, så gott som vindstilla och passlig temperatur. 

 


Ett ögonblick och två andetag.

Skrivet av Caroline Eriksson 02.12.2017

I ett ögonblick och två andetag blev det december, och jag undrar vart november tog vägen? Det var som att den nya månaden, sista månaden av året, gjorde allt mer verkligt för mig. Herregud. Det är den här månaden allt kommer att hända.

 

Så efter att en lastbil lämnat av vår nya ytterdörr (denna förra var sönder) och en lastpall med saker från IKEA (de förstår sig på hur man packar) igår, fann jag mig själv skruva ihop en stol från sistnämnda företag. En stol som jag förhoppningsvis sitter och bloggar från om ett par veckor.

Tackade gudarna att vi köpt kök och resten av inredning från Puustelli. Speciellt när mitt högra långfinger klämdes fast och jag nu är rädd att jag kommer att tappa nageln. Kanske IKEA börjar producera lösnaglar? En stol och ett skrivbord räcker gott och väl till att bygga ihop med en liten järnsak som ser ut som ett L. Hade man börjat bygga ihop mer hade jag säkert suttit kvar ett år framöver och skruvat på hyllorna.

 

Även om det ska skruvas, inställas och anpassas med inredning Puustelli så går det dock betydligt snabbare. Igår fick jag och Fredrik grovköket färdigt, och har i princip ett helt vardagsrum att röra oss i igen. Det enda som tar upp yta att röra sig på är vår superhäftiga spisfläkt.

Det är inte alls mycket kvar nu, och nu gäller det att  måra  på  den sista biten.

 

IMG 8546

 

Dagens bild blir från mitten av oktober. Då vi ännu varken hade målat alla väggar, inte hade takpanel, taklister eller ens någon inredning på plats. Vi visste ju inte ens om golvet var torrt. Jag och mitt monster Monstera var glada i alla fall.

 

Det finns så mycket detta år har lärt mig, och det mesta kommer jag nog att blogga om en annan gång, men en av alla saker är att även om man inte tror att händer så mycket eller att förändring är något som ska ta länge, 

så sker det konstant en liten förändring och framsteg. Även om du kanske inte inser det medan det händer. Det gäller ba att ha tillit.

 

Men ja. Hoppas ni fick en fin start på decembermånad och att ni har en prima helg på gång. Vi hörs na! <3

 


Det mystiska ljudet.

Skrivet av Caroline Eriksson 30.11.2017

Det verkar bli ett återkommande fenomen att ni får följa med en sväng i min och Fredriks vardag, och såna där roliga saker vi kan vara med om som ger lite spänning i tillvaron. Sånt som för en gångs skull inte har med huset att göra, utan bara är små äventyr vi kan vara med om.

Som det som hände för någon vecka sen.

 

Jag och Fredrik låg på varsin sida av soffan och glodde på tv. Fredrik la av ljudet på tv'n, för han hörde ett mystiskt ljud.

”Är det din ipad som håller på att sprängas?” frågan han, och jag tar och lystrar med mina båda öron. Visst, det lät *bzzzt* någonstans, men inte var det från min ipad.

”Är det datorn som låter om sig då?”

Jag rusade snabbare än Bolt och Flash tillsammans till datorn, men inte den heller hade något ljud om sig.

”Det måste vara från tv-dosan”, konstaterade jag, men icke. Den var knäpptyst även den också. Ändå lät det *bzzzt* någonstans i rummet. Jag menade envist att ljudet kom från Fredriks håll, medan han menade att det kom från mitt håll. Och så höll vi på en bra stund tills vi nästan var jämsides och fortfarande hörde ljudet från motsatt håll.

 

Nå, för att korta av de femton minuterna vi sökte febrilt efter ljudets källa, så kan jag ta och avslöja att det inte var mer dramatiskt än att ljudet kom från en pysande limsakork, som varit mellan oss. Kvällens mysterium var löst och vi fick ha lite rätt båda två, för ljudet kom från bådas håll.


Hur ser din drömvärld ut?

Skrivet av Caroline Eriksson 29.11.2017 | 1 kommentar(er)

I och med dagens revolution med #dammenbrister så vill jag ta detta ett steg längre. Om vi nu vägrar tystnadsplikten och det som pågått alldeles för länge, hur tar vi detta ett steg längre?

Kanske finns det någon man som undrar hur han ska våga röra sig på gatorna utan att bli polisanmäld? Kanske finns det pedagoger som undrar hur man ska ta upp frågan med barnen, som sist och slutligen är framtidens framtid? Kanske någon läkare som vill veta hur man bemöter sina patienter på rätta sättet? Kanske är du en bilskolelärare och vill veta vilka skämt som inte kanske lämpar sig med en minderårig bilskoleelev?

Eller så är du bara skräckslagen av alla vittnesmål och vill ha en förändring? 

 

Hur får vi en drömvärld där trakasserier och sexuella övergrepp inte existerar?

 

Och här är det du som får ordet. Jag är så nyfiken och vill veta alla era tankar om hur er drömvärld skulle se ut. Hur man tar upp dessa frågor med yngre och äldre. Hur man kan samexistera och leva i kärlek. Hur man kan göra när det går snett.

Hur vi vill bli bemötta som människor.

 

Känns det pirrigt att skriva de två första kommentarerna så kan jag börja. 

1. Vi börjar visa varandra respekt.

2. Vi vågar börja ingripa om vi ser någon bli illa behandlad.

 

 

(tanken är att jag ska samla alla era underbara tankar i ett enda inlägg)

 

Skarmavbild 2017 11 29 kl. 20.27.48


Jag vill ha en förändring, och jag vill ha den nu.

Skrivet av Caroline Eriksson 29.11.2017 | 2 kommentar(er)

Mina katter förstår ordet nej. Det bara är så. Säger jag ”nej” så slutar de med vad de höll på med och backar. Trots att det kanske vore världens största fläskbit på golvet. Jag behöver inte vara övertydlig eller motivera mitt nej. Mitt nej betyder nej, och katterna kanske inte tycker om mig just då, men de lyder. Förstår.

 

Om nu mina katter förstår ordet nej, hur kommer det sig att så många människor inte gör det? Att så många kvinnor blir dagligen utsatta för sexuella trakasserier och övergrepp? Hur även rättsväsendet har svårt att acceptera att ett nej räcker gott och väl till att det inte handlar om samtycke. Att ett nej kan vara mer än ord.

 

Idag pågår en revolution i svenskfinland, och det är #dammenbrister som jag talar om.

6111 kvinnor har skrivit under för att de kräver en förändring. Att skammen förs över dit den hör hemma, hos förövarna. Att alla ska känna sig trygga. Att ingen som vågar anmäla ska behöva vara rädd att inte bli trodd på av myndigheterna och rättsväsendet.

 

Mitt namn finns bland dem alla.

 

Jag vill ha förändring, och jag vill ha den nu. Jag vill att fler ska känna sig trygga. Inte bara utanför hemmets fyra väggar, utan även innanför. Jag vill att tröskeln ska bli så låg att fler vågar anmäla och söka hjälp. Att den hjälpen ska vara så lätt att nå att ingen tvekar att ringa ett samtal.

 

Och vi måste alla vara den förändringen.

 

 

Jag vägrar vara den som sympatiskrattar åt sexistiska och idiotiska skämt. Jag vägrar vara den som menar att detta skulle vara ett kvinnoproblem, för detta är ett (mans)problem som infekterat samhället. Och jag vägrar se på eller vara tyst längre.

 

Under dagens lopp kommer anonyma berättelser från det verkliga livet att publiceras på astra.fi/dammenbrister.

Idag är alla mina tankar till de som vågar tala om det som hänt dem. Idag är hela mitt hjärta till de som ännu inte vågar, kan eller vill tala.

 

Skarmavbild 2017 11 29 kl. 12.33.19


Det vackraste badrummet jag har skådat!

Skrivet av Caroline Eriksson 28.11.2017 | 4 kommentar(er)

Det var både lite sorgligt samtidigt som roligt att ta farväl av vår kaklare Dahlskog igår. Sorgligt för att det nu skulle betyda att varken jag eller Fredrik hade en Dahlskog att fråga råd av när det kommer till taklister eller andra moment i husbygget. Han är en kunnig man och även om han inte behövt så har han hjälpt oss med råd. Det roliga med att ta farväl av honom var för att att det betydde att våra badrum var helt och hållet klara. 

 

Googlar jag badrum nu så finner jag inget rum på internet som får mig att känna sån glädje som våra badrum gör. Ni kommer nu att få se tre av fyra rum i vårt hus som Dahlskog kaklat. Det fjärde får ni vänta lite med, för det är en överraskning.

 

27.11.2017 1

 

Här är grovköket. Kaklet i grovköket blev så mycket bättre efter lite fog. Skulle det inte vara svinkallt och lite smutsigt på golvet så skulle jag springa barfota och njuta av det sköna kaklet mot fötterna.

Egentligen är grovköket det mest diskreta vi har i huset, förutom en viss detalj...

 

27.11.2017 2

 

Golvbrunnen. Bygger man ett hus så ska man kanske inte ta det första bästa, utan istället ta det som man tycker om och som piggar upp ens vardag. Som denna golvbrunnssil. Något som man kanske inte annars skulle lägga märka till eller ens tänka på, kommer nu att fånga ens uppmärksamhet och göra en glad varje dag.

 

Det enda negativa är att Mr Fantomen kommer ha lite problem att lyfta bort gallret nu. Det är en fix idé frassen har, och det är tydligen inte bara vår egen golvssil han ska lyfta bort. När grannen renoverade badrummet för nån sommar sen undrade hon varför golvbrunnsgallret förflyttade sig hela tiden. Visade sig att Fantomen gått in till henne, lyft bort silen och sedan gått hem igen.

 

27.11.2017 4

 

Och nu ska jag ta er in till rummet som fick mig att tjoa hejvilt över hur vackert det blev, det stora badrummet. Men innan så måste jag visa er vår badrumströskel. Önskar jag kunde ta på mig äran av denna skapelse, men det är helt och hållet Dahlskogs idé att skapa denna tröskel av det vackraste kaklet i universum. 

 

Måste erkänna att jag hade svårt att förstå hur han menade eller ens hur slutresultatet skulle bli, men nu kan jag inte ens tänka mig att ha en vanlig tröskel mellan grovköket och badrummet. Den här är en sån självklarhet, och så otroligt vacker.

 

27.11.2017 5

 

Och om tröskeln var vacker, så är det ingenting emot vad badrummet är. HERREGUUUD SÅ FINT!!! *nu börjar jag tjoa igen*

 

27.11.2017 6

 

När vi satt med Ida från Vasa Färg och planerade husets inredning på väggar och golv, så hade jag och Fredrik en önskan om att ha ett kakel som knappt hade något fog. Det skulle gärna få vara betongkänsla över badrummet, samtidigt som man får känslan av att man är på ett femstjärnigt hotell...

 

27.11.2017 7

 

...och vi fick allt vi önskade.

 

Jag vet att jag inte träffat många kaklare eller så, men jag vet att det är få kaklare som klarar av att arbeta med så här stort och speciellt kakel som vi valde. Det italienska kaklet från Pastorelli (Denverstone De White) och att anlita Dahlskog var två av många bra val vi gjort i detta husbygge. 

Det blev så perfekt, och jag kommer definitivt att börja bada mera badkar nu efter att vi fått flytta in i huset.

 

27.11.2017 8

 

Allt smälter liksom tillsammans och det blir en lite psykedelisk effekt. Längst mot väggen (under fönstret) ska vi ha dusch och badkar, och bredvid badkaret kommer den andra duschen. 

Ni ser även vår purus drain, som man behöver om man ska använda sig av så stor kakel som vi har. Så vill du och vågar använda dig av lika stort kakel vi valt, byt till sån där lång golvsil. 

 

27.11.2017 9

 

Ännu mera bilder, bara för att det här är det vackraste rummet som finns. Dessutom ser du lite av vår bastu, som även den har en liten fin detalj.

 

27.11.2017 10

 

Vi valde även till bastun en speciell sil, än de normala rostfria som går att få tag på. 

Leveransen på dessa var helt otroligt snabbt! På en torsdagskväll så satt jag och Fredrik och valde bland olika silar på internet, och på lördagen var de redo att hämtas från Vasa Färg. DET om något är snabb leverans.

 

Nu har jag ba två saker att avsluta detta inlägg med:

1. Herregud så vackert allt blev.

2. Ska du fixa om badrummet, anlita för böveln ingen annan än Dahlskog. HAN ÄR BÄST. Ingen protest.

 


Välkommen till vårt kök!

Skrivet av Caroline Eriksson 27.11.2017 | 2 kommentar(er)

Vad ska jag skriva om helgen? Det finns så mycket jag kan berätta och så många ord jag kan välja mig av, men om det bara är ett endaste ord jag kan välja mig av så är det: tacksamhet.

 

Jag är tacksam för att jag och Fredrik har lyckats bygga detta hus utan att vilja skiljas, innan vi ens gift oss. Istället för att bli irriterade eller känna negativa känslor, så har detta bygge bara fört oss närmre varann. Om man tar och bygger ett hus tillsammans så lär man verkligen känna varann, och vi har lärt oss att vi fungerar perfekt tillsammans som ett team. Dessutom handlar ju mycket om val, och vi väljer ju att behandla varandra med respekt och göra detta tillsammans.

Jag är tacksam för alla framsteg som sker i huset, samtidigt som vi utvecklas som människor. I början var vi så nervösa för varje ny process, och kunde ta dagar på oss att fundera innan vi vågade skruva en skruv eller limma fast en mellanvägg på golvet. Nu gör vi ba, för vi har lärt oss att lita på vår egen förmåga. 

 

Och så är jag tacksam för att vi kommer att ha det snyggaste huset i universum. Lite ytligt, men ba sanning.

 

26.11.2017 1

 

Vi har alltså monterat köket i helgen. På lördagen fick vi hjälp av Fredriks kollega med man att montera vår nästan två meters köksö. Igår så monterade jag och Fredrik resten av skåpen, förutom bänkskivan på skåpen + skåpluckorna.

 

Men hej! Välkommen till vårt kök!

 

26.11.2017 2

 

Det här är alltså vår två meters köksö, med bänkskivan i keramik som kört tre varv runt Österbotten innan ett företag vågade ta in den i huset. Den vägde närmare 100 kilo och man fick vara ytterst försiktigt med den, så den inte skulle gå sönder. Thomas från Puustelli, som alltid oberoende på tid och dag hjälper oss med att svara på frågor, fixade även denna gång att skivan till sist hittade in i huset. 

Namnet påminde ju om låten "Drive my taxi in Calcutta", och heter Velvet Marble Calacatta A. Tänk att vi först bara hade tänk ha en helt vanlig vit skiva till köksön. Jag är så glad att Ida från Vasa Färg fick oss att fundera på annat material till köksön, för det gjorde så stor skillnad!

 

OCH GUD VAD SKIVAN ÄR SKÖN. Mjuk, härlig och så otroligt vacker. Sen tror jag inte det var meningen från fabriken, men det är mer marmorstruktur mot väggen än vad det är mot andra ändan av köksön. Men jag gillar effekten, som påminner lite om ombré.

 

26.11.2017 3

 

Man behöver inte bry sig om grytunderlägg eller liknande, för den här skivan ska klara av att vi lägger varma kastruller på den. Dock har jag inte planerat att bränna sönder skivan, utan ser bara framför mig hur jag sitter framför spisen (som är utskärd) och ser på när Fredrik lagar mat. 

Kanske dricker jag ett glas rött, eller citronvatten om vi ska vara riktigt realistiska.  Behöver bara hitta snygga barstolar som matchar vårt köksbord, så man har något att sitta på.

 

26.11.2017 4

 

Ännu en till bild av köksön, för den är helt fabolous. Har redan börjat fara till huset för att ta stillbilder av min bullet journal och andra saker, bara för att det blir så snygg bakgrund med marmorn. 

Nu får dessutom elektrikern hälsa på för sista gången och fixa de sista uttagen som han inte slapp till, när halva huset var fyllt av inredning från Puustelli. Det är så härligt att se stora lådor försvinna och få mera yta att röra sig på.

 

26.11.2017 5

 

Och här är resten av köket. Ovanför kylskåpet och frysen ska det ännu någon bräda, och alla skåpluckor ska på plats, men så här ser köket ut. Diskmaskinen som du kan se i högra hörnet så har samma skåpluckor som resten av skåpen, så den kommer att gömmas bort.

 

Även om jag nog visste att vi är på god väg att bli riktigt färdiga med huset, så blev det ännu mer verkligt igår. Svävar nästan på rosa moln av hur fint allt kommer att bli, och hur duktiga jag och Fredrik är som orkar.

Dessutom är nu även alla badrum klara, men det får ni se bild av i morgon. Gudomligt vackert blev även det!

 

Stort tack till Fredriks kollega med man som hjälpte oss med köksön. <3

 


Självdisciplin, livet och Snusmumriken.

Skrivet av Caroline Eriksson 27.11.2017

Måndag, ny start och förhoppningsvis en fortsättning på goda vanor, och för mig betyder att t.ex hålla mig borta från vissa saker. För idag är det 307 dagar sen jag rökte min sista cigarett. 87 dagar sen jag sist åt socker. 

Och jag som trodde att jag inte hade något självdisciplin har verkligen bevisat mig själv motsatsen detta år. 

 

Detta år som halvt sprungit ifrån en. Det känns ju som igår det var tidig vår och man skulle ha hela sommaren framför sig. Vart for alla dagar och nätter? 

Jo, till huset. Nästan så att jag har glömt bort hur livet såg ut före vi började bygga. Vad gjorde jag ens? Vem var jag?! Hur kommer jag att fortsätta livet när huset är klart?

 

BulletJournal vecka 48 1

 

Så, nu ska jag sluta flumma. Klockan är i skrivande stund 21:47 och jag är fem före att somna, men vill förbereda detta blogginlägg som publiceras klockan 06:00. 

Innan jag började flumma om livet, så tänkte jag ba visa er veckans design i min bullet journal. Eftersom jag bestämt mig för att ha Mumin-tema i december, så fick jag lov att rita lite muminbilder. Eller rättare sagt; Snusmumriken.

 

BulletJournal vecka 48 2
Eftersom det började snöa sist jag ritade en snöbild, så blev det blommor nu.

 

Snusmumriken är en karaktär som jag både jag känna igen mig i, samtidigt som jag kan känna mig ljusår ifrån honom. Han är den där typen som gillar lugnet och behöver få vara ensam, samtidigt som man motsägelsefullt vill vara med om äventyr. Det är ju jag, som vill ha en balans mellan äventyr och harmoni.

Det jag verkligen inte vill är att resa världen runt, och det är en insikt som blir klarare för varje år som går. 

 

Jag gillar hemmets lugna vrå, och innan detta år är slut så har jag mitt alldeles egna hem jag får dela tillsammans med världens bästa typ. Tills vidare ser vi till att njuta järnet av den sista byggtiden. Och det går undan (och det får ni se om några timmar).