Visa alla inlägg skrivna januari 2018
Ost- morotssemla, utan kolhydrater, recept!
Från den första dagen av september har jag inte ätit socker eller snabba kolhydrater, förutom då vi flyttade in i huset. Vi var trötta, hungriga och ville ha något gott som gick snabbt att laga. Och visst var pizzan god, men samma natt påmindes jag om varför jag åter en gång valt att sluta äta kolhydrater och socker.
Jag mådde skit.
Jag kallsvettades och kändes som om världens krapula härjade i min kropp.
Så kanske var det en bra påminnelse för mig att min kropp inte klarar av kolhydrater. Speciellt efter att jag inte heller haft mensvärk sen jag ändrade kosten, och det gott folk är något ovanligt men uppskattat för mig.
Men trots att man inte äter kolhydrater så betyder det inte att man skulle behöva hålla sig från bröd och annat gott. Man kan iju göra sitt eget bröd, enkelt utan extra krångel! I och med flytten och det underbara köket vi har i huset har jag äntligen funnit glädjen i att laga mat igen.
Från att ha levt på grillad korv i ett år så njuter jag nu av att laga god mat och har till och med börjat med ett nytt beteende: jag har börjat städa efter mig med detsamma! Underbart med diskmaskin. ;-)
Idag lagade jag något jag varit sugen på länge; ost- och morotssemlor. Det var mitt favoritbröd när jag var yngre och ännu inte hade celiaki, och har inte ätit det sen dess. Är det inte konstigt hur man 15 år utan något kan fortfarande minnas smaken av något och hur gott det var?
Nå, nu ska jag sluta hålla er på spänn, och istället dela med mig av receptet. Det är mitt eget påhittade recept som otroligt nog fungerade fint. Så gott blev det!
Ost- och morotssemlor:
Vad du behöver:
6 ägg
250 g riven ost
2 msk fiberhusk
2 tsk bakpulver
2 morötter
(salt, peppar)
Gör så här:
Lägg ugnen på 170°. Ät upp halva av den ena moroten, medan du knäcker 6 ägg i en skål. Vispa äggen luftiga och fina. Pausa för att krydda lite efter tycke och smak, och lägg i fiberhusk och bakpulver. Vispa runt lite till.
Riv morötterna och häll i det tillsammans med osten i skålen. Nu rör du runt tills du har en stabbig smet.
Ungefär nu borde ugnen vara varm och redo för att grädda det som ska bli gott bröd.
Gör ganska stora och runda klickar på bakplåtspappret på plåten och lägg sedan in i ugnen. Nu får du hålla koll på bröden och se till att de är redo med hjälp av en tandpetare. Räkna med åtminstone 10/15 minuter.
Sen är det ba att hugga in när bröden är klara. Jag fick fem stora bröd, som är ett av det godaste kolhydratfria-bröd jag ätit.
Where the magic happens.
Jag har förstått att det är rätt så charmigt med loppisfynd. Det som är dock mindre charmigt är hur svårt det ska vara att finna det man söker, och till ett bra pris. Är inte det man söker dyrare begagnat än i butik, så ska även folk pruta hiskeligt på sånt man själv försöker sälja. Som på sant.
Men trots att det verkar vara en svår djungel att ta sig igenom när det kommer till att loppisfynda, så har jag ändå lycktas göra fina kap, vare sig det varit på internet eller på Missionsstugans vind (där jag hittade den vackra puffen av läder för endast två euro!).
Och nu tänkte jag fortsätta min lilla husvisning, rum per rum, och ta er med till sovrummet. Where the magic happens.
Det rum som fortfarande behöver fler möbler, men som redan nu är så behagligt att man sover som en stock utan att vakna upp flera gånger per natt och endast har fina drömmar.
Även här hittar du ett loppisfynd.
Det enda som finns i vårt sovrum är gardiner från IKEA, en saltlampa jag har från urminnestid, telefonladdare och vår säng som är så hög att den går till midjan på mig. Man får liksom samla krafter och ta ett skutt för att komma upp i sängen, kanske även en av orsakerna varför vi sover så gott.
Ja, och så hittar du Mohicana. Vi hade väl nog tänkt ha samma regler som vid lägenheten, att inga katter ska vara i sängen, men samtidigt som vi vill lära dem att bete sig här i huset så är det lika viktigt att de har en trygg och mysig plats att vara på när de är inomhus.
Sängstommen fann jag på ett av alla facebook-loppisar för endast 80 euro. Det enda problemet var att den var i Jakobstad och vi hade inga planer att åka dit på en tid, för vi hade fullt upp att få huset klart. Härligt ändå hur man har snälla vänner som besöker min hemstad oftare än mig, och packade en sängstomme i bitar åt oss och fraktade hem den.
Tänkte först hur sängstommen skulle matcha ihop med vår übersnygga färg på väggen, men det blev perfekt. Tydligen passar smaragdgrönt och guld tillsammans med den djupaste av alla blå färger du kan finna.
Dessutom ändras färgen på väggen efter dagsljuset, så när en vägg kan se svart ut är en annan lite lite lite mer blå.
Älskar detaljerna på sängstommen, som får mig att känna som om jag vore lite kunglig av mig.
Nu söker vi dock i land och rike efter nattduksbord som matchar sängen, eftersom det vore mer behändigare att ha sina telefoner på ett bord än långt nere på golvet om nätterna. Dessutom skulle jag önska mig en snärtig sänk eller mjuk bänk att ha i sovrummet, där man kan kasta sängöverkastet om nätterna och som troligtvis kommer att samla en hög av alla mina kläder till sist.
Om det är något det här huset har gjort med mig, så är det att jag har börjat intressera mig av inredning samt börjat sova gott om nätterna. Allt hejmåt.
Husets hjärta - köket.
Nu har vi bott i huset i tio dagar och det skulle vara fel att säga att det börjar kännas som hemma,
för det har det gjort från start.
Däremot känns det mindre chockartat, och det märks till och med på katterna att de trivs i huset. Mestadels på grund av att jag har skämt bort dem med mjukmat, samt köpt laktosfri hyla-mjölk till dem så de alltid har något gott att äta. Tack och lov har vi inte sett någon fler mink, dock har det börjat samlas frassar vid huset om kvällarna.
Det är två frassar som sitter och glor in genom fönstret och ser lagom slitna och roade ut. Det uppskattas inte av våra katter, inte heller av mig vars första tanke var att "Jurthyrkogården" blivit en verklighet - för en av katterna såg ut som den jag såg framför mig när jag läste boken.
Men det var inte läskiga djur, som egentligen bara är frusna och hungriga, som jag tänkte blogga om. Utan nu tänkte jag ta dig med på en rundtur i köket, som är husets hjärta. Tanken är att börja ta med er på rundtur i huset via bilder och visa er små detaljer som kan vara svårt att lägga märke till annars.
När jag och Fredrik funderade över hurudant kök vi ville ha, så var det alltid lägenhetens kök vi föll tillbaka på, som var ett orginal från 70-talet utan handtag på varken skåp eller lådor. Det var så enkelt och stilrent att vi tog inspiration från det och lät Thomas vid Puustelli skapa våra drömmars kök från vår beskrivning.
Och nu har vi verkligen våra drömmars kök, med så mycket förvaringsyta att vi inte lyckats fylla alla skåp än. Men det lär väl ske i framtiden.
På ursprungliga ritningen av huset hade detta kök mindre plats för arbetsyta, eftersom kyl och frys skulle ha varit med detsamma till vänster när du kom till köket. Istället flyttades platsen på vitvarorna, för att istället få en nästan fyra meters lång arbetsbänk längs med väggen.
Köksön är nästan två meter lång och har en vacker keramisk skiva på sig med mönster av marmor. Tack vare Ida vid Vasa Färg valde vi marmorskivan till köksön, från att först endast bara tänkt ha en vit skiva till köksön. Det gjorde så mycket med skivan, och blev så fint.
Under husvisningen hörde jag Thomas berätta hur man kan slå med knivar i skivan och spilla rödvin utan att den skulle påverkas något. Jag fnissade och tänkte det lät som någon värre inflyttningsfest, men det är väl positivt om skivan är tålig samtidigt som den är snygg.
Förresten! Igår testade jag hur snabbt det tog för stekpannan att bli varm för maten jag skulle steka, och det tog tre sekunder. TRE SEKUNDER. Herregud. Det är en sekund snabbare än Magnus Ugglas "4 sekunder - underbart är kort", och trots att man behövde vara förberedd med allt innan man började laga mat, så tror jag att min lust att laga mat äntligen väckts till liv igen.
Har som inte velat laga någon ordentlig mat på länge, men nu vill jag skapa god mat i detta kök.
En fin detalj man hittat i vårt kök är den enorma morteln jag shoppat och fina tulpaner vi fick på husvisningen.
Om man hade sett till orginalritningen av huset hade det alltså varit skåp och en liten bänkyta där vi idag har kyl, frys och skåpet där man finner flera hyllor och vår mikro. Man behöver inte världens största kök för att kunna arbeta, man behöver bara en bra plan och sätt att organisera.
Och det har vi lyckats bra med i hela vårt hus, eftersom det trots allt inte är det största huset som blivit byggd.
Boytan är 120,5 kvadrat och det finns de som bygger minst 160 kvadrat och ändå har känslan av att det är trångt. Det problemet finner man inte här. Lyckades till och med göra piruetter av lycka i köket medan jag lagade mat igår.
Än har vi dock inte ätit vid köksbordet (endast suttit och druckit måriskaffi där med Fredrik), men till helgen kanske det blir ändring på det, för då kommer äntligen min mamma på besök ett par dagar. Det ska bli så roligt att få visa henne huset, laga god mat och kunna prata med henne och Fredrik trots att de kanske sitter och ser på tv vid soffan.
Älskar öppen planlösning och de möjligheter man får av det.
Så, det var köket. Är ni sugna på att se mer av sovrummet och ser närbilder av vår vackra sängstomme som nästa husrelaterade blogginlägg?
5 saker du inte visste om mig.
När jag blev utmanad på instagram att berätta fem saker om mig som ingen vet, så blev det lite svårt.
Mest för att jag redan är väldigt öppen av mig och redan hunnit göra såna här blogginlägg två gånger tidigare. Men jag ser även fram lite emot utmaningar, och satt länge igår kväll för att fundera ut saker om mig som kanske inte alla vet av.
1. Jag har ett lågt, men stabilt blodtryck. Dock kan det ibland bli lite väl lågt, och då ser jag till att salta maten lite extra för att få upp blodtrycket. Speciellt under arbetsdagar då man behöver vara på alerten.
2. När jag väl sover, sover jag så tungt att inte ens Fredrik får mig väckt om en katt vill ut eller om självaste presidenten skulle komma på besök. Och det är väl lika bra, för vet inte hur positiv jag vore till att ha presidenten på besök mitt i natten.
3. När jag var liten drömde jag om alla andra yrken än det jag arbetar med idag. Jag ville bli superstjärna, författare, veterinär, psykolog och advokat bland annat. Förresten! På senaste tiden har jag fått känslan av att de som inte känner mig tror att jag inte skulle ha något arbete. Mest för att vissa (mest gubbar) antytt att jag inte skulle ha något arbete, senast för några dagar sen. Märkligt.
4. Jag har lätt för att känna glädje, men har lika lätt att för att ha dåligt tålamod. Något som irriterar mig massor är till exempel de som klagar för mycket över sådant man inte har makten över eller kan göra något åt själv för att få den förändringen man önskar.
Visst, det är mänskligt och helt okej att ha lejdon ibland. Men stannar man för länge i en klagobubbla så blir livet rätt så tråkigt, och jag vill ha kul och vara glad.
5. Kan inte minnas när jag vägde mig senast och tog även beslutet att lämna kvar den dammiga vågen när vi flyttade till huset. Det är så otroligt befriande att inte ha någon koll på vad man väger, för det som sist och slutligen väger tyngst är hur vi väljer att behandla oss själva och andra.
Den nyaste bilden av mig, som jag fotograferade i lördags då hela husvisningen var över och jag fick andas ut.
House Tour och det hemliga rummet!
Även om det var enormt många människor som i lördags fick ta del av och se vårt hus, så förstår jag att det är ännu fler som ännu längtar efter att få se huset. Speciellt det hemliga rummet jag vägrat visa någon. Mest bara för att jag velat ha det för mig själv så länge som möjligt.
Men nu när husvisningen är över, är det dags för mig att visa er det hemliga rummet - min toalett, där jag valde att göra något lite annorlunda. Men först, en vlogg, där jag tar med er i husets alla rum. Har skrivit upp det mesta varifrån vi köpt vår inredning, så ni inte behöver undra. Är det något jag glömt att skriva eller som du vill veta varifrån det är? Skriv en kommentar så svarar jag varifrån alla våra saker är.
Hoppas ni gillar videon. Jag la mycket tid på den. :-)
Det hemliga rummet är alltså ett av våra badrum, som jag bestämt är mitt wc. Förresten, hur underbart är det inte att ha två badrum i huset? Aldrig mer behöver man trippa på tå och knipa för kung och fosterland när toaletten är upptagen, för det finns ju flera!
Och i det här badrummet behöver man inte ens ha med sig telefonen, för det finns så mycket att se på.
Inredningen till wc'n är som resten av huset, från Puustelli. Även om vi annars valt en ljus inredning till resten av huset så har detta rum en mörk träskiva som är behaglig att känna på. Det är ett riktigt "kläm och känn" hus, då vi har struktur och härliga material i huset.
Eftersom jag valt att ge allt till detta rum, så kunde jag ju inte nöja mig med vilka handdukskrokar som helst. Jag sökte land och rike efter de perfekta tillbehören till wc'n och fann dem på tyska Amazon. De var värda att vänta på.
Materialet är i järn och de känns stadiga och av bra kvalitét.
Och matchande handdukskrokarna fann jag även från samma tillverkare en toalettrullehållare. Även den är i järn, och skulle man bli utan att titta på i badrummet så kan man spegla sig i denna.
Men det här är det jag hållit för mig själv, och som får det att pirra i min mage av lycka varje gång jag går in på toaletten. Taket, som är det vackraste jag skådat.
Så värt det, trots att det var jobbigt att spackla, slipa, måla och tapetsera taket.
När jag funderade hur jag ville ha mitt wc att se ut så visualiserade jag hur taket skulle vara ett konstverk som ger en känslan av att vara i en mäktig katedral. Och det lyckades vi få till.
Tapeten är från Boråstapeter och heter Melodi. Taklisten är egentligen en tavelram vi fann i Vasas Färg lager, och det var så på millimetern att det skulle räcka till wc'n, för det fanns inte fler av den.
Även golvet är magiskt vackert, och det är äkta marmorgolv, som ger en känslan av ordentlig lyx samtidigt som den är lika vild som jag är innerst inne i själen. Ingen bit är den andra lik, så när man sett på takets alla mönster och former så kan man ba fortsätta att se på golvet.
Detta rum speglar mig som person och jag är så nöjd över slutresultatet. Vill man även vara lite poetisk så kan man ju säga att jag fått in allt från jorden till himmelriket i denna toalett. På väggarna har jag även prints av Frida Kahlo, och funderar på att göra en tavelvägg där av mina favoritverk av henne.
Att se främlingar gå runt i ens hem.
Hur kändes det att se massa okända typer gå omkring i huset?
- Johanna
Nu ska jag svara på frågan som jag inte själv visste hur jag skulle reagera på i lördags; att se en massa främlingar gå runt i vårt hus i lördags. Ju närmre vi närmade oss ett inflyttningsfärdigt hus, desto mer bävade jag inför husvisningen. Herregud, vad hade vi gett oss in på?
Försökte dock intala mig själv att det är som jag fått höra att det är på de flesta husvisningar. I början är det en klunga människor, och sen är det bara lugnt.
Nå, så blev det inte i det här fallet.
När det var lugnare för fem sekunder vågade jag ta fram kameran.
Husvisningen började 12 och skulle hålla på till 14, men redan 11 då jag ännu stresstädade det sista, kom första gänget. Sen höll det på, och under hela husvisningen var huset fyllt av människor. Kända och okända, men alltid proppfullt.
Det var så pass många att jag hann knappt säga mer än ”hej” och några ord, det ber jag om ursäkt för och hoppas folk förstår. Men då till och med husförsäljarna sa att det var ovanligt mycket folk, då är det mycket.
Mest hade jag bara tankarna på alla katter som var inne i huset, och på kaoset som pågick utomhus. Det var bilar överallt och folk parkerade längs vägen så långt ögat kunde nå.
Mohicana fann sitt gömställe under soffan och låg där tills sista personen gått hem. Leila var ut en sväng, och gömde sig sedan under sängen. Fantomen däremot älskade husvisningen och alla som ville paja på honom. Speciellt uppskattade han alla som hade med sig sina barn, för han ÄLSKAR barn.
Fick på lördagskvällen ett videoklipp sänt till mig av en förälder som fått höra om ”Fantomen” hela kvällen av sin treåring, och det värmde mitt hjärta att se det lilla barnet fått världens roligaste dag tack vare frassen.
Fantomen välkomnar Maria och hennes Mikael som tog sig tiden att komma och titta till huset, även om vi bor superlångt ifrån varandra. Tack för pratstunden efteråt. <3
Annars, förutom att det var så mycket folk att jag knappt kunde tänka, så gick det bra. Kanske för att det hände så mycket att jag inte hann känna efter. Jag hade valt att lägga rött band för varje rum, så folk fick nöja sig med att kika in. På det sättet kunde man ha bättre koll på vem som var i huset, och vad de gjorde.
Vi fick fina gåvor, och en granne hade till och med bakat sodabullar, och det gjorde mig så glad.
När husvisningen var över upptäckte jag att jag hade världens huvudvärk, och det var väl den sista stressen som släppte. Nu fick jag slappna av, på riktigt.
Så här i efterhand så är jag bara glad att allt gick så smärtfritt. Även om det var lite läskigt med så mycket människor i huset, så är det samtidigt häftigt och härligt hur många som faktiskt gav av sin tid att se vårt hem.
Och om några timmar, gott folk, ska ni få en alldeles egen husvisning av mig. Jag har filmat en vlogg och fotograferat det "hemliga rummet" åt er. <3
Vet vad man vill ha, men inte vad man får.
Ursäkta mig om jag är lite fåordig nu, men ser på "En unge i minuten" och gråter av glädje samtidigt som jag blir lätt illamående. Samtidigt redigerar jag även en vlogg till er, där jag visar upp huset, och försöker hålla koll på valvakan.
Jag har alltså varit en god medborgare idag som gjort sin plikt och röstat i presidentvalet. Som ungdom var jag riktigt ordentligt ointresserad av politik, men insåg som vuxen hur viktigt det är att faktiskt rösta. Inte för att man bara ska få ha en orsak att klaga sen, men för att det faktiskt har betydelse att man gör sin röst hörd och försöker påverka det land vi bor i.
Det värsta är bara att man vet vad man vill ha, men vet inte vad man får.
Se bara på nuvarande regeringen, som jag fortfarande tycker borde ha avgått för länge sen. Eller Trump.
Herregud. Tänk om Finland får en Trump Junior?
Hur som haver. Jag har röstat och hoppas nu på att kärleken vinner. Nu ska jag fortsätta redigera videobloggen så ni förhoppningsvis har något att se på i morgon.
Bild från idag då jag gick runt och videobloggade. Man måste väl passa på nu när huset är nystädat.
Köp bort splitterny och oanvänd torktumlare!
Var du på husvisningen igår, som jag kommer att skriva om i ett annat blogginlägg, så kanske du såg i första rummet något jag ville sälja?
Nå, det är den här torktumlaren av det finfina märket Bosch som söker nytt hem.
Den är splitterny, oanvänd och har produktnummer WTA792L7SN om du vill googla dig till mer information. Produktmåtten i mm är (H x B x D) 842 x 598 x 630 och den har plats för evakuering på vänster sida och bakom torktumlaren.
Och det är orsaken varför vi säljer, för jag förstår att många undrar varför vi säljer en splitterny torktumlare.
Till skillnad från vanliga torktumlare, som har en behållare för fukten som kläderna ger av sig, så har denna ett rör man kan koppla till avlopp eller utomhusluften (röret följer med), och det vore inte möjligt för vår tvättstuga om vi inte tog och sågade sönder flera av våra skåp från Puustelli.
Vi hade bytt om det inte vore så att denna följde med tvättmaskinen, då vi köpte ett torn. Och tvättmaskinen vill vi ha kvar.
Med får du precis alla instruktionsböcker och tillbehör som följde med torktumlaren. Vill du inte ha programmen på svenska, så finns det klistermärken på olika språk. Den är inte alls tung, jämfört med tvättmaskiner, och är lätt att förflytta och lyfta upp på din tvättmaskin.
Så köp bort, för jag tänkte inreda det här rummet med annat än en torktumlare. ;-)
Skriv ett mejl till erikssoncaroline@hotmail.com om du är intresserad.
Idag är det husvisning.
Idag blir det en vecka sen jag och Fredrik flyttade till huset. Det blir även en vecka sen jag började kunna sova ordentligt. Jag som tagit ”evigheter” på mig att somna och vaknat flera gånger per natt, har nu somnat med detsamma jag lagt huvudet på kudden för att sen vakna när alarmet väckt mig. En vecka sen våra katter har kunnat vara vänner med varandra. Visst, en gång bråkade de men Fantomen skämdes oerhört mycket efteråt. Jag som inte ens trodde att katter kände skam.
Det är en vecka sen vi började göra oss hemmastadda i vårt eget hem, och det är något vi än håller på med. Snart har jag i alla fall börjat lära mig vart lampknapparna går.
Och idag, en vecka efter flytten, är det husvisning. Om två timmar för att vara exakt.
Tror inte att jag insåg vad en husvisning egentligen skulle innebära, och har ärligt inte förstått det än. Men för att förklara mitt känslotillstånd kort och gott så är det lite som att gå till tandläkaren. Ett onödigt måste. Istället för att en tandläkare ska se igenom mina tänder så jag inga hål har, så kommer nu idag kända och okända människor gå runt i två timmar och inspektera vårt hus.
Det hus vi byggt med egna händer, blod, svett och tårar. Höhö.
Tack och lov så kommer jag inte att vara den som håller i trådarna, utan får istället sitta och blogga om jag så vill. Eller chilla på min fyra meter långa soffa och bara glo på varenda en som kommer in i huset.
För på plats, förutom jag och katterna, kommer även två försäljare från Simons Element att vara. Perfekt om du själv funderar på att bygga till eller nytt. Vill du tala med samma husförsäljare som jag och Fredrik hade är det Blusi du ska ta kontakt med.
Vill du även förnya ditt kök eller få smarta förvaringsmöjligheter i ditt hem så är Thomas från Puustelli på plats. Ska se om jag får honom att instruera hur vår induktionsplatta fungerar, för när han sålde den till oss så kokade han på några sekunder upp vatten i en kastrull, för att sedan lägga handen på plattan. Man bränner sig inte på den!
Och så kommer Ida, världens bästa Ida, från Vasa Färg att vara här. Med henne får man prata vilka färger och material jag och Fredrik valt till huset och bolla idéer med om du vill förnya ditt hem. Hon är ett geni när det kommer till färger.
Dessutom har jag visitkort att dela runt till alla som vill ha världens bästa kaklare att fixa till deras badrum, Dahlskog!
Nu när jag räknat upp alla som ska vara med mig idag, så känns det ändå inte så farligt med en husvisning. Det är fina människor som hunnit se mig under alla skeden i husbygget som kommer alltid att vara i huset med mig.
Dessutom vill jag tro att alla som kommer hit och tittar till huset, gör det för att de är genuint intresserade och har gjort valet att ge tid av sin lediga lördag till att komma till Petalax.
Är du på väg till husvisningen så vill jag ba säg;
Välkommen! Hoppas det ska bli givande för dig.
Ps. Snoka inte i några skåp, för då är jag där och säger ”BU!”.
Så här såg det ut nu när jag bloggade. Valde att ta datorn till köksbordet, och har nu fått se två nyfikna typer som gått förbi och en ny dag gry. Nu ska jag sminka mig för andra gången på en vecka och städa undan det sista inför husvisningen.
Lever det liv jag alltid drömt om.
Sist det var en ordentligt vinter var då jag flyttade till Petalax, mars 2013. Det var då det under en natt föll nästan en meters snö, och samma dag som jag blev insnöad vid Pappadagis när jag pausat för att samla mod att köra vidare i snöovädret.
Eftersom det var en så bra vinter köpte Fredrik en snöskoter, och det var sista gången det var en ordentlig vinter.
Tills nu.
Redan igår hade jag gått och skottat hela gården för hand och var mycket stolt över mig själv, men insåg i morse att det knappast inte hade gjort någon skada att jag skottade igår men att det fallit enormt mycket snö under natten och att vi idag fick ta till traktorn och snöslungan för att få ordning på gården.
Så nu, fjärde dagen vid huset, fick vi efter att ha druckit morgonkaffet gå ut för att arbeta i snövädret. Livet som husägare.
Medan Fredrik skottade nedreplan av gården, gick jag runt med snöskyffeln uppe vid huset och gjorde väg in till huset och till reningsverket. Medan jag gick runt och skottade så tänkte jag på hur tacksam jag är. Att det liv jag just nu har är ett liv jag aldrig vågat föreställa mig att jag skulle få.
Ett liv med en stadig relation tillsammans med min bästa vän. Ett eget hus. Stor gård. Tre fina katter som hoppar runt i snön. Arbete. Lycka. Kärlek. Plötsligt så lever jag det liv jag alltid drömt om, och jag tar inget av detta för givet.
Vanligtvis skulle jag ha svurit och varit arg över detta snöoväder, men idag är jag bara tacksam. Vädret är ju ändå inget man kan påverka, och vi mår bra ändå.
Hoppas denna eufori av lycka och tacksamhet håller i sig länge.
