bloggheader copy

Visa alla inlägg skrivna januari 2018

Första titten på våra nya möbler!

Skrivet av Caroline Eriksson 16.01.2018 | 8 kommentar(er)

Om min blogg har varit en husbyggar-blogg i ett år, så är det från och med nu det blir en inredningsblogg. Med mycket annat gott och blandat, och till sommaren igen förvandlas den åter en gång till en byggarblogg (mer om det senare). I förrgår så var alltså dagen då vi började flytta in våra nya möbler till huset, och samma dag hade jag monterat ihop vår nästan fyra meters långa soffa, soffbord, tv-bordet och matbordet.

Matbordet som jag verkligen hoppas jag kan starta nya rutiner med, och börja äta vid, eftersom jag inte tänkte klotta ner soffan i det första taget.

 

Igår hjälptes jag och Fredrik åt att montera våra stolar till köksbordet, och den största ytan i hela huset blev en vacker helhet. Ha i åtanke att vi fortfarande är i ett flyttkaos och mycket mer kommer ännu att hända inredningsmässigt, men det pirrar så mycket i min mage att jag bara måste visa er hur det ser ut nu!

 

15.1.2018 1

 

Välkommen till köket, matsalen och vardagsrummet. Eftersom vi har öppen planlösning så blir det så att man kan stå och laga mat samtidigt som man pratar med människor som är i vardagsrummet. Och det här är vårt matsalsbord. 

 

Vi behöver inte konstant ha världens största matbord, men ville ändå ha möjligheten att kunna förlänga bordsskivan och det kan man göra med det här bordet. Det följde med två extra bordsskivor man kan använda sig av de gånger man bjuder in släkt och vänner till större fester. Ovanför matsalsbordet hänger vår kristallkrona.

 

15.1.2018 2

 

Soffan är kanske det bästa köpet någonsin, förutom huset i sig själv då.

Vi hade först tänkt ta en soffa från IKEA, men den hann gå ur sortiment innan vi köpte den. Och då man redan hunnit bestämma sig för en sak så blir det svårt att ändra sig och se i andra banor. Men efter att jag googlat runt så fann jag en förmånlig och enorm u-soffa från soffadirekt. Enda problemet var att de inte har leverans till Finland, så det var därför jag beställde en hel lastbil att hämta hem våra möbler.

 

15.1.2018 3

 

Kanske är det lite riskabelt att köpa en soffa innan man hunnit provsitta den, men här behövde man inte känna någon ånger. Den är så djup, mjuk och härlig att sitta i. Dessutom känner man sig halvt som en miniatyr då soffan är så stor. 

Som ni märker har vi valt det blåa temat som en röd linje genom hela huset, då det nu finns något blått i varje rum.

 

Har någon en enorm tavla att donera, eller tips på hur jag ska få någon färg i högra hörnet av denna bild på väggen, skriv en kommentar!

 

15.1.2018 4

 

Soffbordet (och tv-bordet jag inte fotograferade) är även det från Sverige. Det är en glasskiva i marmorstil som står på ben av guld. Även om vi ännu inte bor i huset så köpte jag hem rosa rosor att pryda bordet med.

 

15.1.2018 5

 

Och allt passar så bra ihop. Det är svårt att hitta ett passande soffbord till en u-soffa, men detta passade perfekt. Inte för stort, inte för litet.

 

15.1.2018 6

 

Mera blommor. Har som stora planer på att alltid ha minst en bukett blommande blommor i huset.

 

15.1.2018 7

 

Det är så stor yta i huset att trots att vi nu har möblerna på plats, så finns det mycket uttrymme att fortsätta inreda och röra sig på. Jag skulle till och med kunna ställa till med en dansshow, så mycket ledig yta är det.

 

15.1.2018 8

 

Stolarna har en läderimitation på sitsen så det blir mjukare att sitta på. Först var jag skeptisk till den, men efter att ha provsuttit stolen var det bara bra att den där kudden var på plats. Mycket skönare än att ha en stol som snabbt skulle ha kunnat kännas för plastig.

Om någon undrar varifrån vi köpt matsals-setet så är det från Furniturebox.

 

15.1.2018 9

 

Och så här, gott folk, ser det ut nu vid huset. Det känns som hemma, och det ska bli så skönt den dagen vi inte behöver lämna huset för natten utan bara får stanna kvar. <3


Så får du glada växter, mina tips!

Skrivet av Caroline Eriksson 16.01.2018 | 2 kommentar(er)

Det kan ju bli lite intressant att fylla i denna lista, för när det kommer till grönväxter så vill jag mer än vad jag kan. Började ju min karriär som vårdare med att vattna plastblommor, och sen dess har jag mest bara haft lycka med gullrankor och andra växter som njuter av att bli bortglömda. 

Till exempel märkte jag nu att mina växter var kruttorra och kanske behövde lite vatten. *sprang och vattnade mina växter, och nu sitter jag här igen för att blogga*

 

Dessa grönväxter finns just nu hemma hos mig:

Eftersom det är Fredrik som är den i det här förhållandet som har gröna fingrar, så tänker jag räkna hans växter som även mina. Du vet ordspråket, allt ditt är mitt och allt mitt är mitt? Hehe, skämt åsido. Det vi har här hemma är bambu, två fina palmer jag fick i 27-års present, elefantöra, ampellilja, gullrankor i olika färger och former, prickblad, orkidéer, en kaktus i limbo, några gröna saker jag inte vet namnet på, flera stycken avokadoträd (längsta är över metern) och citronplantor.

 

Mitt bästa odlingstips:

Nu är jag som sagt inte kanske den första man ska fråga om tips när det kommer till växter, men det jag har märkt fungerar är att glömma bort dem lite nu som då. Det är större risk att du övervattnar växter än ger dem för lite vatten.

 

resizedimage800533 IMG 6413

 

I min trädgård vill jag odla:

Morötter, kål, sallad, tomater, gurka, vinbär, körsbär och... allt som är gott och går att äta!

 

Så ofta köper jag växter:

En gång per år, eftersom jag ändå får sticklingar av människor. Men har dock tänkt bojkotta stora kedjor, eftersom det verkar som att varje växt jag köpt därifrån har bara ruttnat efter en kort tid. Små sticklingar som man knappt vågat hoppats på har däremot växt till sig och fått flera nya blad.

 

Den fulaste växten/blomman jag vet:

Det finns väl en charm med vilken växt som helst. Själv har jag aldrig sett något fint hos palettblad, men nu har jag ångrat mig och skulle kunna tänka mig att ha såna i huset.

 

resizedimage800533 prickblad 2

 

Så inreder jag med växter:

Just nu är det inte riktigt någon inredning på gång med växterna i lägenheten. Om man nu inte ser det som inredning då grönväxter lyckats ta upp all plats på köksbordet och man har ställt en palm mitt i vardagsrummet så den ska få tillräckligt med solsken under dagen.

Men nu när vi flyttar, då ska verkligen alla 120 kvadrat fyllas med gröna och sköna växter!

 

Så mycket tid lägger jag på odling:

Jag odlar inget. Än så länge.

 

resizedimage800533 CarrosMonstera 3
Pssst... min monstera som jag köpte från en stor kedja ruttande sönder. Har du en stickling av monstera så skriv en kommentar eller skicka mejl! Jag vill verkligen ha ett monster att ta hand om.

 

En blomma/växt som alltid går som present:

Jag skulle ge bort min favoritväxt gullrankan, eftersom den är så tålig att det inte är klokt.

 

Så får jag mina växter att klara sig:

Glömmer bort dem.

 

jagficksticklingar 7


Såg döden i vitögat.

Skrivet av Caroline Eriksson 15.01.2018 | 2 kommentar(er)

När jag tidigare idag körde till huset fick jag nog av vintern och dåligt skötta vägar. Förutom på den väg vi byggt huset vid, var det endast blankis med djupa spår att köra på. Jag mötte skolbarn som gick längs med vägen, och även om man inte ska måla upp fan på väggen så är det lätt hänt, då man är rädd för att bilen ska börja kasta sig från sida till sida.

 

Nå, det skräckscenariot jag hann måla upp under de två kilometrarna var ingenting emot vad jag och Fredrik senare fick vara med om, då jag hann se mitt liv rusa förbi på tre sekunder.

Men det återkommer jag till.

 

Väl vid huset ringde jag vägverket för att meddela om vilka vägar som behöver bli omskötta. Valde specifikt svensk kundservice och blev riktigt förvånad när någon svarade med detsamma på andra sidan.

”Morjensta! Puhuutko suomea?” sa typen.

Inte undra på att han svarade så snabbt. Fick sagt det jag skulle, på finska, och typen i telefon sa att vägarna skulle bli omskötta.

 

Än någon timme senare då jag och Fredrik for iväg till stan för att handla hyllor till vår klädkammare så hade inget hänt. Inte heller var det någon förändring när vi kom tillbaka till byn, och det är här jag såg döden i vitögat, om man får lov att vara lite dramatisk.

 

Klockan 15:00 varje vardag åker massor av skolbussar från byn, för att köra tryggt hem skolbarn. Har du någon gång varit i Petalax så kanske du märker av att det är ganska många kurvor innan man kommer in till centrum av byn, och det var i en av dessa kurvor vi mötte en skolbuss.

På vår sida av vägen hade vi mitt i allt en skolbuss endast några meter ifrån oss.

 

Tack och lov hade Fredrik en mänsklig fart på bilen, så vi hann med nöd och näppe stanna bilen utan att endera farit i diket eller mött vårt öde mot skolbussens nos. Min reaktion, efter att jag märkt att vi överlevde, var att vilja dra fram långfingret till busschauffören, men istället fick jag världens handsvett och känslan att vilja spy. Jag förstod att det inte helt och hållet var busschaufförens fel.

Det är halt som bara den, och med djupa spår så kan även en skolbuss få sladd och fara på fel sida av vägen. Men det ska inte behöva vara så här varenda evigaste vinter.

Det ska inte behöva gå riktigt åt helskutta. 

 

 

Och jo, det var samma väg vi hade en buss rakt på väg mot oss, som jag tidigare idag ringt vägverket om.

 

winter 2771736 1280

Bild från pixabay.


Låt alla blommor blomma.

Skrivet av Caroline Eriksson 15.01.2018 | 2 kommentar(er)

Kategorier:

När jag tackade ja till att bli intervjuad om min Bullet Journal tänkte jag aldrig att det, som är så harmlöst, skulle kunna stressa upp andra. Men tydligen. Tydligen skapar det stress hos andra att jag skriver upp det man har på gång i livet. Tydligen har man för lite att göra, om man har tid att sitta och rita lite (moahaha, jag skulle önska det!), för vem har på allvar tid med sånt? 

Det är ändå ett lustigt fenomen det här med hur folk orkar lägga sin energi på att känna irritation för vad en annan människa väljer att göra, vare sig det handlar om bullet journal eller vilken mjölk man dricker. Om man alls dricker mjölk, och vad man då istället väljer att lägga sina pengar på.

 

Citerar en av de fina kommentarerna artikeln fick: "Låt alla blommor blomma".

 

Man behöver inte tycka om precis allt eller alla här i världen, men man har då den underbara möjligheten att kunna lägga sin energi på det och de man tycker om. Omge dig själv med kärlek och var kärlek. 

Sist och slutligen kunde jag ju ha hållit på med något mycket värre än en liten bullet journal, som bara hjälper mig att samla mina tankar. 

 

Idag är det i alla fall dags att åter igen visa er min bullet journal. Det ni ska få se är denna veckas design, som tog fram det lilla barnet inom mig. Det lilla barnet som jag tycker vi alla borde ta bättre hand om och omfamna mer.

 

Videon är till alla er som finner det lika avkopplande som mig att se videor som dessa.

 

Som liten satt jag och ritade städer med hus, vägar, djur, växter och människor. Det var så roligt då, att jag ville testa på det igen. Och det var lika roligt och avkopplande som jag mindes det.

 

BulletJournal vecka3 1

 

Det här är slutresultatet, och tillsammans blev det sju hus för varje dag, med hus, människor och djur omkring. Den här veckan är det full rulle med arbete, flytt och annat som är på gång att jag ville ha mycket plats att kunna skriva upp allt på, samtidigt som det smälte in i den glada designen.

 

BulletJournal vecka3 2

 

Har som märkt att när det blir lite mer stressigare veckor så är det mycket roligare att ha en trevlig design att se på.

 

BulletJournal vecka3 3

BulletJournal vecka3 4

 

Jag är mycket medveten om att det är vinter utanför fönstret, men tänkte att det skulle pigga upp med lite sommar och sol i mitt veckouppslag. Man måste få drömma sig bort lite mellan varven. När jag var liten så drömde jag själv om att bo i ett av alla husen jag tecknade på pappret, och idag fortsätter jag att flytta in i det hus jag byggt tillsammans med kärleken i mitt liv.

 

BulletJournal vecka3 5

 

Jag är så otroligt tacksam och glad för det jag har idag. En sprudlande glädje omger mig, och jag omfamnar den hårt.

He va ba he ja vila säg. 

 

Hoppas ni får en alldeles underbar start på veckan. Ta hand om er och var snäll mot er själva och andra.

 


Jag gör som ni bad mig: njuter.

Skrivet av Caroline Eriksson 14.01.2018

Låter kanske lite knasigt, men jag har alltid tyckt om att flytta. Det har varit så spännande med tanken på något nytt, en nystart. Ändå tar den här dagen priset. Kanske för att jag vet att det här är, förhoppningsvis, den sista flytt jag får göra. Klockan hann knappt så tolv idag när jag var redo att åka hemifrån. Kastade på mig kläderna och åkte iväg till svärmor, där vi förvarat alla pafflådor med våra nya möbler, för att tjoa: 

"Nu ska jag flytta!". 

 

Och i nio timmar har vi nu hållit på. 

Jag har byggt ihop nästan alla möbler vi köpt, men ännu återstår det att montera ihop den nyagamla sängstommen (som var ett suveränt loppisfynd), sex matstolar och mitt nya skrivbord till kontoret. Det är väl det här som tar tid, men det får göra det, för jag har inte bråttom. 

 

Istället gör jag som alla ni underbara bloggläsare bad mig att göra: njuta. Njuter av att få pyssla i mitt hem. Ligger mellan varven ner på min fyra meters långa soffa och beundrar utsikten. 

Hem, ljuva hem.

 

I morgon har jag planer på att köpa ljusrosa rosor till huset och börja fotografera lite bilder åt er. 


Skapa ett hem man vill komma hem till.

Skrivet av Caroline Eriksson 14.01.2018 | 2 kommentar(er)

Jag har nog aldrig varit den som varit intresserad av inredning. Min inställning till att pryda ett hem har varit att "man tager vad man haver och gör det bästa av det". Men när vi började bygga hus så tände det en gnista inom mig, som nu brinner för fullt. Jag vill inreda hela huset från golv till tak och skapa en stil som har en röd tråd genom sig. 

Jag vill skapa ett hem man längtar att komma hem till, och som är (förutom jäkligt snyggt) funktionellt.

 

Och det är väl något man inte får till på en dag, eller ens ett år. Att inreda och skapa sitt hem, precis som man vill ha det, är något som tar tid. Som får ta tid.

Ändå har jag lyckats hitta och klickat hem en stor del av alla våra möbler. De vi har här i lägenheten är för mörka och passar inte till vårt nya liv i huset, så vi unnade oss med att köpa allt nytt. Jag är ju expert på att fynda och pruta, så det har inte påverkat vår budget på det viset. Vi är fortfarande långt under vår budget, om någon undrar hur det är ställt med ekonomin.

Och har jag gått runt och sagt åt alla att när man bygger så ska man bara välja det som man verkligen vill ha. Det som skapar någon slags känslorus i sig, så var det dags att följa sitt eget råd.

 

Igår städade jag hela huset, med hjälp av svärmor som tvättade våra enorma fönster. Känslan var obeskrivlig när man kunde sätta sig ner på golvet, dra med fingret över golvet och inte få damm på sig. 

Jag har skurat huset från golv till tak, och nu doftar det ljuvligt av citron.

 

Och idag är dagen då vi börjar bära in alla möbler. Jag kommer att spendera dagen med att montera vår fyra meters soffa, soffbord i marmor och tv-bordet som har det gulliga namnet Hugo. Herregud så spännande och kul!

 

IMG 0452

IMG 0451


En underbar egenskap du kan ha.

Skrivet av Caroline Eriksson 13.01.2018 | 1 kommentar(er)

Det finns de som menar att livet på internet inte går att jämföra med det verkliga livet. Att det inte har någon betydelse eller gör någon skillnad. Jag vill påstå motsatsen.

För igår var det ni, alla vänliga själar på internet, som gjorde gårdagen ännu bättre även om helgen redan startat på bästa sätt. Alla ni som tog er tid att skriva grattis, trycka på hjärtat och som var glad för min och Fredriks skulle att vi nu får ta vårt pick och pack för att flytta till vårt alldeles egna hem.

 

Medan jag gick runt i huset och skurade takpanelen så plingade det till i min telefon non stop. Varenda en av er som tog er tid att skriva gratulationer till mig och Fredrik gjorde det så mycket roligare att städa upp i huset. Som för övrigt  doftar citron nu. Hela mitt hjärta bubblade av glädje, för det kändes som att jag plötsligt hade hur många vänner som helst som kände glädje tillsammans med mig.

Och att kunna känna glädje med och för en annan människa, det är en underbar egenskap man som människa kan ha.

 

Tack alla underbara människor. 

Idag fortsätter jag att dammsuga och skura upp i huset. Planerar att spela musik på högsta volym, sjunga och dansa samtidigt som huset så småningom blir redo för oss.

 

IMG 0439


Kommunen granskade huset, hur gick det?!

Skrivet av Caroline Eriksson 12.01.2018 | 19 kommentar(er)

Jag förvånade mig själv genom att inte alls vara nervös för den här dagen, trots att det som hände idag är kanske det viktigaste och mest avgörande när det kommer till att bygga hus; granskningen av huset, som görs av kommunens byggnadsinspektör.

 

Hade det varit jag, så hade jag godkänt huset för länge sen. Men nu har jag ju inte skolat mig i flera år för att bedöma andras hus. Jag har bara byggt ett hus, och det räknas inte. Så när klockan slog 13:00 idag så körde byggmästaren (typen som har ansvaret om jag och Fredrik gjort fel) in på gården, och en stund senare kommunens byggnadsinspektör.

 

Så vad hände? Har vi gjort alla rätt? Får vi flytta in?

Nå, det som hände var att jag tog med karlarna på en husesyn. Även de, som alla andra, tappade halvt hakan när de såg mitt snygga wc. Det som alltså har varit mitt "hemliga rum", som ingen fått se. Funderar ännu på om jag ska låta rummet vara en hemlighet tills efter husvisningen, eller om jag ska börja fotografera det med detsamma vi flyttat in. Jag gav dem alla protokoll som ska ges (pappersarbetet tar aldrig slut), och vi tog ett ärevarv runt huset för att se hur det ser ut där. 

Vi har nog gjort alla rätt och allting fungerar som det ska i huset,

och vi får flytta in.

 

Jipppiii! Bättre start på helgen kunde man inte få!

 

IMG 0398

 

Så ja, det blev lite hastiga ryck här på bloggen från att inte ens ha visat er en enda golvlist, till att nu ha ett fullt beboeligt hus som bara behöver städas lite i.

 

Om någon undrar vad jag ska göra i helgen, så tänkte jag flyttstäda hela huset. Börjar med att skura taket. 

Dessutom, orkar någon skriva "Grattis!" i kommentarsfältet så skulle det göra mig glad. Det här med att bygga hus var sist och slutligen inte så jobbigt, men jag och Fredrik är värd alla gratulationer man kan få, FÖR NU FLYTTAR VI.

 


Vad är det för spår jag har sett?!

Skrivet av Caroline Eriksson 12.01.2018 | 3 kommentar(er)

När jag såg vargspår vid isen för några år sen, så var det ingen som trodde på mig. Hur skulle en stadsflicka känna igen djurspår? ”Det är säkert en hund” och ”Det är nog varulvsspår” var kommentarerna jag fick. Nå, gissa om inte det var den största nyheten i Österbotten dagen efter, då en man sett och fotograferat en varg inte långt ifrån jag såg spåren?

 

JAG HADE RÄTT.

 

Nå, igår fick jag se spår igen, men inte från en varg denna gång. I skogen fanns det tassavtryck, så jag fotograferade ett av alla spår med min hand bredvid. Laddade upp bilden på facebook och plötsligt blev det samma visa igen, som för några år sen. Vissa pratar om hundar. Andra talar om varulvar.

Men det finns även de som tror samma som mig, och nu lutar det som att jag och Fredrik har ett lodjur vid huset. 

 

Eftersom vi byggde huset vid en skogskant, så betyder det att man har skog bakom sig som är så stor att man snabbt skulle villa bort sig. Ja, tills man endera dyker upp vid Dermoshop i Korsnäs eller någon skogsbilväg som alltid slutar i en rondell mitt i skogen. Och som alla vet så finns det djur i skogarna. Många djur man aldrig kommer att få se, annat än spåren av.

Och mitt i allt är det ett lodjur som har sin stig in mot den stora djupa skogen, kanske är det en varulv.

 

Förhoppningsvis får vi aldrig veta, för då kommer jag att ha husarrest åt alla katter för all evighet. Alternativt kommer jag att starta och avsluta varje dag vid huset genom att stå vid skogskanten och skrika som Ronja Rövardotter och hennes vårskrik, för att skrämma bort eventuella rovdjur.

 

26240018 10155724043073880 6052074723424162745 o

 

Ps. Jag har youtubat fram lodjurets läte, och det lät EXAKT som det mystiska ljudet jag hörde i skogen för ett par veckor sen. LODJURET! (och inte kossorna som bor en bit ifrån oss, för jag vet hur de låter)


Rekord på att hålla sig vaken?

Skrivet av Caroline Eriksson 11.01.2018 | 1 kommentar(er)

Det hände något; jag arbetade natt. Och efter att ha varit vaken 22 timmar i sträck, varav 10 av dem var i arbetets tecken så slocknade jag med detsamma jag la huvudet på kudden i morse. Hade planerat att sova till minst 15:00, då Fredrik skulle komma hem från arbetet, men vaknade fem timmar senare med Mr Fantomen som stod på min bröstkorg och glodde mig rakt i mina nyvakna ögon.

Han skulle ut och jag skulle stiga upp. 

 

Sen dess har jag gått halva dagen halvt som en zombie, ätit ärtsoppa med korv till frukost/lunch/middag och hjälpt Fredrik med det sista vid huset. Dessutom upptäckte jag något riktigt otroligt spännande, och lite skrämmande, men det får bli morgonbittis blogginlägg. Nåt måste ni vänta på, och något måste jag ju skriva om.

 

Men det här var en kort uppdatering om mina två senaste dygn. Jag är fortfarande chockad över hur nattarbetet passar mig, trots att jag inte sov så länge idag. Kanske var jag inställd på att svänga om dygnet med detsamma, eftersom det endast handlade om en natt nu. I somras när jag nästan bara arbetade natt sov jag ju till tre och fyra om dagarna, trots sommarens solsken, och då kunde jag ha fortsatt i en evighet. Eller tills kroppen behövde rutiner på nytt.

 

Hur som haver. Den här bilden fotograferade jag idag, och den får representera dagens känsla. Dessutom är detta något som jag aldrig sett förr: Mohicana och Leila centimeter ifrån varandra, utan att fräsa eller klösa varandra! Kattställningen för dem tillsammans som en äkta familj. Underbart!

 

IMG 0338