bloggheader4

Visa alla inlägg skrivna februari 2018

Jag är i alla fall ingen idiot.

Skrivet av Caroline Eriksson 12.02.2018

Ibland blir det en våg av stora trender, vare sig det handlar om volanger eller hur du ska ha ditt hår. Nå, nu har jag valt att surfa med på vågen, bara för att se vad alla talar om.

Jag har börjat läsa boken ”Omgiven av idioter, hur man förstår dem som inte går att förstå”.

 

Omgiven av idioter 1

 

Ärligt så funderade jag redan innan boken blev poppis att klicka hem den, men ångrade mig på samma gång jag läste beskrivningen om boken och såg meningen ”Med lite flyt är det inte du själv som är idioten i sammanhanget”. För vem vill egentligen köpa en bok, läsa något man kanske redan visste bara för att inse att man inte är sådär härligt underbar och perfekt – utan till och med en idiot?

Det ordvalet jag inte ens tycker om att ha i mitt ordförråd, för jag har andra ord för de jag inte riktigt kommer överens med.

 

Men så till sist kom den dagen jag själv började läsa i boken och har både skrattat, för den är otroligt humoristisk, och sagt ”Åh nej!” då jag själv känt igen mig.

 

Sen är det lite underligt hur den första reaktionen är ”Åh nej”, för är det inte samtidigt ganska underbart hur man själv kan vara medveten om det man kanske själv borde arbeta med som person? Att man inte är så där perfekt, och inte heller behöver vara det? På samma sätt som det är något hos de människor som inte kemin fungerar med, så är det någon med de där ”Åh nej-egenskaper” hos mig som jag måste bli medveten om. Och typ först och främst acceptera.

 

Omgiven av idioter 2

 

För är det någon eller något du stör på dig hos, så är det något inom dit som får dig att känna det.

Endera är det själv en egenskap du har, är rädd att ha eller önskar att du hade. På samma sätt som en människa väljer att fotografera sig själv, skriva om sitt liv eller ba väljer att köra ett visst bilmärke så är det ingenting att bli arg över, trots att det bara bubblar inom dig hur andra personer väljer att leva på ett annat sätt än ditt. För ditt sätt är ju det enda rätta?

Men nej. I såna stunder handlar det ju inte om någon annan än sig själv, då man väljer att bli arg.

 

Själv har jag inte ännu kommit fram till vilken färg jag sist och slutligen är, och har en känsla av att den här boken vill komma fram till något mer än bara vilka färger vi är.

Jag vet inte, men jag hoppas, att den här boken får en att inte stänga av med det samma något inte är precis som man tänkt sig. Att inte taggarna sticker ut med detsamma någon inte har exakt samma syn på en viss sak, eller hur man når de som går runt som igelkottar.

 

För sist och slutligen handlar mycket om kommunikation när det kommer till att möta andra människor. Att vi ska bli mer medvetna om andra och det omkring oss, och inse att man kan mötas trots att man inte alltid är på samma plats i livet.

 

 

(Fast egentligen hoppas jag bara att den här boken ska beskriva en färg som är lugn, harmonisk, underbar, kärleksfull och bäst i världen. Den färgen är jag.)


Inflyttningspresent och en otrolig inflyttningspresent.

Skrivet av Caroline Eriksson 11.02.2018 | 2 kommentar(er)

Efter varje moment i detta husbygge så har jag drömt mardrömmar. När sockeln skulle på plats drömde jag hur den fortsatte flera meter över den lilla kullen. Jag har drömt om rum som varit alldeles för små. Efter att jag lagt laminatgolv i hela huset drömde jag om hur någon spydde ner det fina nya golvet på vår inflyttningsfest. Även om det bara var en dröm, och resultatet av en trött kropp, så var jag inte lika sugen på inflyttningsfest mera.

 

Tänk om någon faktiskt skulle spy på det fina golvet? Tänk om något går sönder? Tänk om det inte allt blir någon bra fest?

 

Nå, nu har vi haft inflyttningsfest och jag kan med facit i hand säga att det blev en succé. Ingen spydde. Inget gick sönder. Och jag tror att alla hade en trevlig kväll, där de förhoppningsvis fick träffa nya bekantskaper och ha en trevlig lördagskväll.

 

Redan på dagen tjuvstartade festen då en vän som inte kunde närvara på kvällen kom över med ett paraplyträd och umgicks med oss en bra stund. Och istället för en röd tråd så följde resten av kvällen och våra inflyttningspresenter en grön tråd.

När festen väl startade började det ploppa in människor med jämna mellanrum. Vi fick vackra växter, presentkort till blomaffärer, en vinflaska, en underbart god paj som jag ätit upp, toapapper, doftljus och bröd och salt. Det sistnämnda som är en tradition att ge som inflyttningsfest, för det symboliserar gemenskap och välstånd.

 

Vi fick så mycket fina saker av lika fina människor, och när våra vänner Marika och Sami kom in tjoandes med världens största paket blev jag riktigt nyfiken vad det kunde vara i.

Jag kunde aldrig i mina vildaste fantasier veta vad som var inne i paketet.

 

IMG 0940

 

Här står jag då, ovetandes men glad, med det största paketet. När jag öppnade det så var det något inpaketerat i en stor lamplåda – men innehållet var ingen lampa. Istället var det något stort silveraktigt föremål som jag inte hade någon aning om vad det var. Tänkte så det knakade för att komma fram till vad den kunde användas till.

När sen Marika fnissade och sa att det var till en flaggstång, så klickade det inte heller för mig vad våra vänner egentligen gjort.

 

När de sedan bad oss att komma ut så insåg jag. De hade köpt en flaggstång till oss. EN FLAGGSTÅNG.

”Vi tänkte att ingen annan hade köpt det åt er” sa Sami. Vore jag inte så snyggt sminkad hade jag gråtit en skvätt av hur glad jag var och hur komiskt det såg ut när han och Fredrik bar upp flaggstången till huset. Nu är jag inte bara husägare, utan ägare till en flaggstång. 

Undrar om man kan tillverka en flagga med en bild av sig själv och höja den till skyarna?

 

Under kvällen bjöd vi på pizzabitar och chips. Jag räknade ut att det ryms 9 människor och en Fantomen i vår enorma soffa på en och samma gång, och att det tomrum som finns i vårt vardagsrum är perfekt dansgolv. Alla hade gott humör under hela kvällen och när jag somnade mitt i natten så var jag så tacksam över hur fina människor jag och Fredrik har i vårt liv.

 

 

Tack för att ni kom på inflyttningsfesten. Tack för alla presenter. Tack för att ni är alldeles unika och härliga människor. 

Och tack för att jag fick må som en prinsessa idag. Drömde inga mardrömmar inatt.

 


Slopa arvsskatten!

Skrivet av Caroline Eriksson 09.02.2018 | 10 kommentar(er)

Hej alla underbara. Innan du börjar fundera på vad du ska äta för fredagsgott ikväll och tar helg, så ber jag dig att läsa detta blogginlägg och sen bara göra en enkel sak som tar... ja, nån minut. Jag tog inte tid på hur länge det tog för mig.

 

I början av året började jag se folk på min facebook dela ett medborgariniativ om att slopa arvsskatten. Personligen har det inte berört mig, men på väldigt nära håll har jag fått se hur det här systemet är uppbyggt, och det är en tråkig situation.

 

Som det är nu så känns det som att de är de närmsta anhöriga, de sörjande, partnern eller till och med barnen som straffas av staten för att de mist en älskad människa. Att istället för att låta sorgen ta sin tid, störs sorgen av pappersarbete samtidigt som man betalar dyr skatt för allt man ärver, om man ärver.

Jag kan bara se till mig själv att om jag skulle ärva något, så har jag inte råd. Och jag är inte ensam. Det man då har som alternativ är att endera skuldsätta sig för att betala arvsskatten, alternativt sälja arvet.

Dessutom ger det en märklig känsla av hur en person ska skatta för någonting under hela sitt liv, bara för att de som lämnar kvar efter ens bortgång, ska åter en gång skatta för det.

 

Blir det inte då att man skattat något mer än vad arvet sist och slutligen är värt?

 

Och kom ihåg att under denna process, som kan ta åtminstone upp till ett år, så sörjer en människa sin älskade.

Dessutom borde det bli en stor ändring på att det inte ska vara någon skillnad om du är äkta maka, sambo, biologiskt barn eller ett älskat bonusbarn som bestämmer hur stor skatt du sist och slutligen blir tvungen att betala?

I dagens samhälle blir det allt mer vanligt att man inte gifter sig, och lika vanligt att man tar på sig rollen som förälder till ett barn som inte är ens eget kött och blod. För ett barn är minst lika älskat ändå. Och det ska inte vara någon skillnad även här vilken grupp av skatteprocent du blir skyldig att betala.

 

 

Så låt oss följa Sverige och Norge, och slopa arvsskatten. Alternativt fundera ut en ny modell att följa där inte människor, som redan lider känslomässigt, även blir ekonomiskt lidande. Det går alltid att fundera ut en lösning, för som det är nu har systemet brister som går att fixa.

Skriv under här: https://www.kansalaisaloite.fi/sv/initiativ/2665

 

accountant 1238598 1280Bild från Pixabay.


Sista gången Radio Vega hälsar på.

Skrivet av Caroline Eriksson 08.02.2018

Om en halvtimme kör en Yle-bil in på gården, och det är sista gången vi träffar Peter, åtminstone när det handlar om husbygget. Sen starten i mars, då det bara var styrox på den halvfärdiga grunden, har Radio Vega intervjuat mig och Fredrik om hur det är att bygga hus och vad ett husbygge kan föra med sig för motgångar och känslor.

Det känns som så mycket hände sen sist de hälsade på (augusti), då vi nyss fått upp mellanväggarna, isolerat och grundmålat alla gipsväggar. Det var i slutet av augusti. Nu är vi inflyttade. Om tanken var att följa med varje steg så har lyssnarna missat ett och annat nu, men jag hoppas vi kan ta igen det idag.

 

Jag mindes hur pirrigt det kändes då Radio Vega skulle börja följa oss, för det var även då Fredrik blev Fredrik här på bloggen, och inte bara en halvt anonym ”kärleken”. Jag försöker ju hålla min blogg till den där klyschan ”personlig men inte privat”, och att introducera de jag älskar mest i hela världen (som min familj), hör till den privata delen av mig.

Men efter att nu både haft med Fredrik i radio och artiklar, och haft mamma att gästblogga så har jag insett att det inte är så farligt. Det gör inte mig mer sårbar av att vara nära eller visa vem jag älskar.

 

Det är bara ens egna felaktiga föreställningar om hur dumma människor det finns utanför sin trygga bubbla, och sist och slutligen är det ju jag som har kontrollen över min egen blogg, fastän vissa anonyma kommentarer verkar tro att detta är deras frizon.

Det är min, och om det är något jag har lärt mig så är det hur man ändå lätt kann finna någon som bara tror de är anonyma på internet.

 

Dessutom är ni fler, ni som är kärleksfulla varelser som läser min blogg, och det är ni jag vill tacka varje dag för att ni klickar er in, delar med er av kärlek och era egna erfarenheter.

Tack för att du läste denna text, och tack för att du klickar på hjärtat. Hoppas du får en alldeles underbar dag.

 

IMG 0915

 

ps. På tal om dumma människor så har jag på väg hem boken ”Omgiven av idioter: hur man förstår dem som inte går att förstår”. Hoppas att det ska bli en lärorik bok för mig, som har noll tålamod för idioter, höhö.


Bästa tipset åt alla djurägare!

Skrivet av Caroline Eriksson 07.02.2018 | 1 kommentar(er)

Idag har jag inte haft en så glamourös dag som skulle ha varit så bloggvänlig, speciellt inte då den började med att jag steg i kattspyor. Men förutom spyan och att jag inte haft så mycket att skriva om, så har det ändå varit en mysig dag.

En sån där dag då ingenting riktigt händer, men som är minst lika betydelsefull som de dagar mycket händer på en och samma gång. Idag har jag bara tagit det lugnt, lagat ättiksgurka (som är så gott!) och låtit själen andas. I morgon är det full rulle på nytt, då till exempel dagen börjar med att Radio Vega hälsar på hos oss.

 

Men nu tänkte jag dela med mig av världens bästa tips om du, som jag, har håriga djurvänner som hårar av sig enormt mycket. När mamma hälsade på så påminde hon mig om detta knep, för jag hade nästan glömt bort hur enkelt det kan vara att få bort hår från möbler som är lika statiska som vår enorma soffa. 

 

gummihandske 1

 

Det enda du behöver är en gummihandske som du har fuktat lite i vatten. Det optimala är väl om du gör som jag och köper en splitterny.

Dra den sedan över den håriga soffan och voilà! Håret samlas ihop som en klump som är lätt att plocka bort. Sen är det bara att ta med klädtejp eller dammsugare bort det sista håret som sitter envist kvar.

 

gummihandske 2

 

Det var så otroligt enkelt att få soffan hårfri, att det från och med nu kommer att bli en av mina nya favoritsysslor. Tänker som så att man kan ju försöka intala sig själv det åtminstone.

 

Har även googlat runt och sett att det borde gå att spraya lite sköljmedel som är blandat i vatten på soffan för att göra den mindre statisk. Är det något du har provat och kan säga om det funkar?

 


Mamma svarar på frågor om mig.

Skrivet av Caroline Eriksson 06.02.2018

Kategorier:

Två dagar och nätter med mamma under samma tak, och det har gått över förväntan. Det har inte känts annorlunda på något sätt och vi har bara haft roligt och mysigt. Vi har tagit vara på denna tid tillsammans och slappat på soffan och haft energiryck mellan varven när vi städat, monterat upp hyllor eller spikat fast postlåda i svinkallt väder.

Fantomen har älskat att ha min mamma här och sovit med henne varje natt, och jag har tyckt att morgonstunden har varit riktigt mysig när jag och mamma suttit mitt emot varandra och druckit vår morgondryck med varsitt Candy Crush framför oss.

 

Jag förstår att de flesta mammor är de bästa mammorna i ett barns liv, men min mamma är nog bäst. Hon har en sån härlig humor (samma som min) och ett tålamod som jag tydligen inte ärvde, och det har varit riktigt trevlig att få ha henne här i huset med oss. 

 

Idag åker hon hem igen, men jag passade i morse på att intervjua henne med frågor om mig själv. Vi satt och gapskrattade medan jag fyllde i svaren. Skrattade så pass högt att jag fick ont i magen och Fantomen lunkade iväg från oss. Svaren du får läsa är precis som mamma svarade.

 

jagochmamma5.2.2018

 

1. Senaste gång du var arg på mig och vad handlade det om?

Så länge sen så det är preskiberat.

2. Vad är det bästa med mig?

Du har växt upp till att bli en klok kvinna. Du har klarat dig.

3. Vad är det sämsta med mig?

Tålamodet, bristen på det.

4. Bästa minnet med mig?

När du föddes, men det minns du inte av. Men det är det bästa, när jag fick se dig första gången. Annars så har vi så mycket roliga minnen tillsammans när vi skrattat så mycket tillsammans. t.ex när jag noppade dina ögonbryn.

5. Vad är min favoritsyssla?

He no bloggen he.

6. Hur gör man mig glad?

Jag tror att du blir glad när någon är snäll åt någon annan från hjärtat. Då blir du så glad att du gråter.

7. Hur var jag som barn?

Mycket sprallig. Fantasifull, pratsam och snäll. Du ritade teckningar som du gav till ett pensionärshem, och sedan tackade de dig i tidningen och kallade dig ”Carola”. Du var väldigt omtänksam och ville glädja andra.

8. Läser du min blogg?

Jo, alltid när du delar något på din personliga facebooksida.

9. Vad brukar jag alltid säga?

”Oj Gud”.

10. Vad är likt mellan oss?

Humorn.

 


Det allra viktigaste jag lärde mig.

Skrivet av Caroline Eriksson 06.02.2018

Just när jag och Fredrik flyttat till huset så fick jag frågan om vad det allra viktigaste jag lärde mig under husbygget var. Nu, nästan två och en halv vecka senare, så tänker jag svara på den. Och det här, gott folk, blir en salig blandning om det lätta och det som berört mig under husbygget.

 

+ en hel massa bilder, för jag vill minnas tillbaka.

 

resizedimage800533 15110851 10154442653588880 6079284971717244413 o

 

Jag har lärt mig att:

- Jag klarar av att arbeta utomhus i minusgrader, trots världens mensvärk. Ska viktiga rör ner i marken och vatten dras i jorden, då får man lov att göra det trots att man hellre legat under flera täcken och värmedyna.
- Folk, speciellt gubbar, har svårt att ta en kvinna på allvar när det kommer till att bygga hus. Såna typer har vi dock sluppit ha att göra med mycket (alls).

 

resizedimage800533 16.12.2016 3


- Det går att pruta på allt. Och då menar jag allt.
- Man får lov att pausa sitt liv den tid det tar att få huset klart, vare sig man vill det eller inte. Vi har i princip bara arbetat, byggt, ätit och sovit för att sedan upprepa samma process igen nästa dag, alla dagar tills huset blev klart. Så blev det bara, utan att vi reflekterat över det själva. Men det är så värt det, för..
- Det är faktiskt ganska roligt att bygga. Vore det så att man i sju månader i sträck och gjorde ett och samma skulle man tröttna ganska snabbt, men i ett husbygge är det mycket variation. Du kanske lägger upp mellanväggar ena veckan, för att andra få gipsa väggarna och få ett resultat som ser mer ut som ett hus.

 

resizedimage800533 18121346 10154941079198880 8037691555391498645 o


- Jag har lärt mig att sluta lyssna på negativa kommentarer och de som bara vill minnas det negativa från en händelse, t.ex husbygge. Istället vill jag själv få min egen uppfattning, och ta vara på det fina.
- Hur nykär man kan bli, trots att man redan spenderat sex år tillsammans.

 

Vi gick in i husbygget utan att egentligen veta vad som väntade, och kanske var det lika bra. För nu i efterhand, trots att man nog är ganska slut i huvudet, så klarade vi detta utan att ha stött på större motgångar i husbygget och är fortfarande kära i varandra.

 

resizedimage800533 mellanvagg 10

 

Ändå känns det surrealistiskt och overkligt att jag just nu sitter i min soffa, i det hus som för ett år sen inte existerade.

Även om man glömmer snabbt hur det en gång i tiden sett ut, så minns jag varje gruskorn vi jämnat ut i grunden. Det lilla rör som idag är vår eldstad, och varje mellanvägg vi lagt upp.

Jag minns hur det pirrat av lycka för varje dag, och hur jag längtat efter det jag får ha nu.

 

resizedimage800533 19.8.2017 3

resizedimage800533 26.9.2017 1

 

När jag frågar Fredrik om vad han tycker är det viktigaste han lärt sig från husbygget så svarar han efter en stund ”tålamod”, medan mamma funderar på om vi lärt oss samarbete. Själv så vill jag tro en blandning av både och, samtidigt som tron på sig själv är det kanske viktigaste jag har lärt mig.

 

Det var jag och Fredrik hela tiden, och jag är så tacksam över det. Vi tvekade aldrig en sekund på oss själva eller vad vi skulle kunna åstadkomma, för vi bara provade på och det gick bra.

 

resizedimage8001200 22.10.2017 1

resizedimage800533 29.10.2017 2

 

Kärlek.

 


Inflyttningspresent med känslan av 70-tal.

Skrivet av Caroline Eriksson 05.02.2018

Det kan vara både positivt och negativt att allt man gillar och kommenterar på facebook sedan syns för alla ens facebookvänner. Igår var det endast positivt, för jag och Fredrik fick en inflyttningspresent / julklapp från mamma, som jag gillat så mycket gillaknappen orkat till på facebook. 

Mamma hade alltså ser mina gillningar och hjärtan, och igår fick vi detta underbara set som är från från Made By Ann. 

 

madebyann 1

 

Jag och Fredrik vill ju ha en retro-stil i vårt underbara hem, och med den här skärbrädan och brickan får man verkligen till 70-tals känslan. Förhoppningsvis kommer Fredrik nu att servera mig frukost och kaffe på säng, då vi har denna underbara bricka, resten av semestern.

 

madebyann 2

 

Dessutom fick vi en disktrasa och kökshandduk som ger lite färg till köket. Matchar perfekt tillsammans med vår ekologiska kökstapet, och är dessutom något mjukare än våra andra kökshanddukar, som annars känns ganska sträva och hårda. Disktrasan är dock så vacker att jag inte vet hur vi ska våga använda den. 

 

Tack mamma, vi är så tacksamma! <3

 


Början på vår djungel.

Skrivet av Caroline Eriksson 05.02.2018 | 1 kommentar(er)

Igår fick jag betala tillbaka för de kokospalmer jag råkade ta livet av i början av mitt och Fredriks förhållande. Bokstavligen, för det var storrea på grönväxter vid ett växthus och när det fanns vackra kokospalmer så skulle en av dem få följa med till huset, och Fredrik skulle få tillbaka åtminstone en liknande de han en gång i tiden hade. 

 

Som vi har det nu vid huset så är det inget vi saknar från lägenheten, även om vi har dubbelt mindre saker här. Det är väl så här det ska kännas när man har allt det man behöver, och inget mer. Ganska befriande och skönt egentligen.

Men om det är något vi saknar och önskar mer av så är det stora och vackra grönväxter att inreda huset med. Skulle  må som en drottning att få bo i en djungel, och en vacker dag kanske har jag uppnått det.

 

Men man måste börja någonstans och tills vidare får vi nöja oss med ett fikusträd med flätad stam, och denna kokospalm som vi placerat på en vacker piedestal i sovrummet. Fantomen poserar vackert bredvid.

 

IMG 20180204 181622 507


Mamma gästbloggar.

Skrivet av Caroline Eriksson 04.02.2018

Halloj :)

 

Nu sitter jag i Petalax och ser på en sci-fi film tillsammans med Carro och Fredrik. Vi har eld i brasan och har ätit god kebab, som Carro fick fel i magen av. Men det talar vi om en annan dag. Jag ska vara här i två nätter och det ska bli jättekul.

Fan så langt bort hejmifrån. Min känsla att vara i det här hemmet är jätteunderbart. Det är mysigt och trevligt folk bor här.

 

Hörs i morgon! Tack.

 

IMG 20180204 WA0004