bloggheader caroline

Visa alla inlägg skrivna mars 2018

En romantisk resa och hundvalp.

Skrivet av Caroline Eriksson 23.03.2018

"Jag kommer efter med bilen", sa jag, som redan bytt om till pyjamas och kanske inte var så på hugget att åka iväg för att svetsa ett avloppsrör till traktorn. En torsdagskväll, åtta på kvällen och jag hade arbete dagen efter. Visst, jag är inte pensionär ännu på långa vägar, men det är helt okej att leva som en, dagar innan man ska upp okristligt tidigt för att orka vårda andra människor.

"Men ska du inte komma med i traktorn?" frågade Fredrik. "Jag tänkte det skulle bli vara lite romantiskt om vi åkte tillsammans."

 

Jag tittade på honom, hörde jag faktiskt rätt? Funderade hur romantiskt det egentligen kan vara i en traktor. Speciellt vår, som har världens minsta sits av plats för mig att sitta på. Man sitter liksom inte där, man guppar runt i takt med traktorn.

 

IMG 1801

 

Men tyckte Fredrik gjorde bra ifrån sig som drog fram det romantiska kortet, och jag tycker om lite äventyr, och det är även orsaken till varför jag sent igår kväll (ja, åtta på kvällen är sent enligt mig) åkte runt i byn tillsammans med Fredrik i traktorn. Det blev ingen längre eller mer romantisk färd, utan vi körde raka vägen till våra vänner, för att kunna fixa avloppsröret. 

 

Även om det säkert hade varit mer bekvämare att köra egen bil, med pruppvärmare i de mjuka säten, så var det nog ändå ganska romantiskt att cruisa runt med traktorn med min livs kärlek som chaufför. Men säg det inte högt åt Fredrik, för då kommer han säkert att släpa med mig på varje traktorfärd i framtiden.

 

IMG 1835

 

Våra vänner är hundvakt till en pytteliten rottweiler valp, som heter Alfons. Jag hade ju som redan kommit över den där tanken på att skaffa hund, och accepterat att jag aldrig kommer att bli hundägare. Men det glömde jag lika snabbt igår. Nu vill jag ha en hund. Helst med detsamma.

 

Den skulle få vara med mig överallt. Jag skulle ta hand om den så den skulle må som en kunglighet. Jag skulle lära den alla tricks och knep, och den skulle vara den mest perfekta hunden som är så bra upplärd, att folk skulle vilja veta min hemlighet hur man kan lära upp en hund så bra.

Men ändå så förstår jag hur mycket arbete det är med en hund, och den där rädslan att kasta in sig i något som betyder så mycket arbete, tar över. Vet man inte med 110% säkerhet att man har den tid, tålamod och pengar det kan krävas att uppfostra en hund, speciellt en sån ras som rottweiler eller shäfer, jamen då ska man inte skaffa hund.

 

Vare sig det handlar om hund, katt, fågel eller fisk - så ska man inte skaffa djur bara på grund av ens egoistiska sida som vill ha ett djur som sällskap.

 

IMG 1839

 

Den här typen, aldrig riktigt förstått hur stor han är och gärna myser i famnen, höll god min - men inget pokeransikte. Syns på långa vägar hur han hellre hade varit i min famn och myst.

 

Ps. Skulle det någonsin komma valpar med hans lynne så skulle jag inte tveka. Snällare och mer upplärd hund får man söka efter. Han är bäst och världens snällaste åt alla, djur som människor.


Tips på årets bästa podcast!

Skrivet av Caroline Eriksson 23.03.2018 | 2 kommentar(er)

Jag lyssnar inte på så mycket poddar, men när jag gör det så ska det vara bra poddar. Typ som livet. Allvar blandat med humor.

 

Min favorit är "From the Heart: Conversations with Yoga Girl", där jag alltid får skratta och känna hög igenkänning. Som till exempel avsnittet jag lyssnade på igår, som handlade om när Rachel tänkt tanken på att klona sin italienska vinthund Ringo. Hur många gånger har jag själv inte tänkt tanken på att klona Mr Fantomen? 

Annars har jag lyssnat mycket på "Penntricket" med Cissi Wallin och Lady Dahmer, som jag rekommenderar åt alla som vill veta mer om feminism eller även här känna hög igenkänningsfaktor på hur samhället är uppbyggt med detta patriarkat. 

"Vattnet går" med Nina Campioni är till för alla som vill höra förlossningshistorier från verkligheten, utan censur. Genom podden får man möta kända och okända kvinnor som berättar om sina graviditeter, förlossningar och moderskapet.

 

Och nu har jag funnit den podd jag inte vetat att jag behövt i mitt liv, men som på bara några minuter kom på första plats av alla dessa poddar: Mark Levengood och Jonas Gardell har blivit med podd!

Deras podd heter "Mark & Jonas", och är den mysigaste podden jag lyssnat på. Det är, som jag skrev i början, allvar blandat med humor och jag skrattade så många gånger att jag glömde räkningen till sist. Speciellt när Mark skulle ha sin husmorsskola och tipsade om gummihandsken som bekämningsmedel mot katthår på soffan. 

Det enda negativa är att de 46 minuter som avsnittet var kändes för kort. Hade säkert kunnat lyssna en hel dag på dessa människor och deras tankar om livet.

 

Skarmavbild 2018 03 22 kl. 21.54.41

 

Klicka på bilden för att komma raka vägen till podden. Annars kan du bara söka upp "Mark & Jonas" i valfri app som spelar upp poddar, och förhoppningsvis finner du året härligaste podcast. Jag längtar redan till nästa avsnitt!

 


Var försiktig att kommentera andras utseende.

Skrivet av Caroline Eriksson 22.03.2018 | 1 kommentar(er)

Vi människor måste var en art som är väldigt självmedvetna om våra och alla andras kroppar. Inte har jag i alla fall sett ett liknande beteende hos våra katter. De bryr sig inte om de är normalviktiga. Överviktiga eller underviktiga. De är bara jätteviktiga. 

Men så kommer vi till vår art, som fortfarande vill följa BMI till punkt och pricka, även om det borde ha raderas från historien för länge sen. Ett BMI är bara en formel som är lätt att räkna ut, men säger absolut ingenting om en persons hälsa, hur mycket muskler personen har eller vilken slags näring en får i sig per dag. Det är inte trovärdigt på något sätt och inget jag använder mig av. 

All reklam intalar oss att vi ska se ut på ett visst sätt, får oss att tro att en viss kroppstyp skulle vara mer hälsosam  och klara av mer än en annan och jag vill sätta ner foten. 

 

Vi är för snabba att dra förutfattade meningar om ett persons leverne endast på grund av att se på utsidan, och jag vill nu att vi ser lite längre. Att vi ser människan istället för endast en kropp. Lyssnar till människan och inser att kroppar kommer i alla former och färger, och att det finns inget som skulle vara mer normalt än det andra.

 

Kom ihåg att du:

inte ska förändra på dig själv för någon annan skull.

En smal kropp betyder inte automatiskt att den vore mer hälsosam. Vi måste släppa våra föreställningar om vad som är en frisk kropp, när den kommer i alla former och färger.

Sluta banta.

Sluta följa konton som uppmanar till ätstörningar eller kroppshets.

Skit i ideal och normer. Det enda ideal och norm som borde få existera är den där vi har en avslappnad relation till vår kropp. Och det är tyvärr inte något som kommer automatiskt, men något som man måste arbeta med. Genom att reflektera så kan vi starta en förändring hur vi ser på världen och omgivningen. Hur vi ser på oss själva, och hur vi vill se på oss själva.

Det du ser säger sällan något om hur en människa mår.

Kommentera inte din egen kropp negativt, speciellt inför andra eller barn. Absolut inte barn.

Kommentera för övrigt inte alls andras kroppar. Alls.

 

Vill du ge en komplimang till någon människa, uppmärksamma deras egenskaper istället för deras utseende då. Man måste inte kommentera någon utseende överhuvudtaget.

Varför är vi så otroligt fokuserade på utseenden? Det är väl sist och slutligen inget som påverkar vårat människorvärde? Vi är väl så mycket mer?

 

 

Så vare sig människan är åtta eller åttio år, du är nära vän, kollega eller kanske dess läkare – var försiktig att kommentera en människas yttre. Vare sig det handlar om en kommentar i positiv eller negativ klang. För:

Du har ingen aning om personen har haft eller har en pågående ätstörning.

 

IMG 1780

 

Och ja, medan jag funderade på dagens bloggämne så yogade jag med katten. Jag, liksom katten, är jätteviktig. 

 


Påminnelse för idag:

Skrivet av Caroline Eriksson 22.03.2018 | 1 kommentar(er)

Kom ihåg att vara i nuet.

Att njuta av det som är nu.

Börja dagen med en lugn stund.

Ät något gott.

Drick tillräckligt med vatten.

Kom ihåg att du är värdefull.

Trygg.

Älskvärd.

Andas.

Allt ordnar sig.

Säg hej till en främling.

Pausa.

Dansa lite grann.

Skratta.

Högt.

Föreställ dig hur det strålar av ljus och glädje från dig.

Var lite knasig.

Var dig själv.

Tillåt andra vara sig själva.

Ta en lång dusch.

Eller varför inte bada lite bubbelbadkar?

Krama katten.

Krama om din älskling.

Säg att du älskar din älskling.

Från hjärtat.

 

 

Kom ihåg att du är värdefull.

Trygg.

Älskvärd.

 

svartvitafarger2


När man blir så arg att man börjar gråta.

Skrivet av Caroline Eriksson 21.03.2018 | 2 kommentar(er)

Många gånger när jag får ett mejl av er läsare så tackar ni för en härlig känsla och energi ni får av min blogg. Nå, förlåt nu, men nu blir det inte den där goda energin. För jag läste något i tidningen idag som jag inte kan släppa eller ens greppa att det är sant.

 

Lång historia kort: en man född 1980 i Vasa har lyckats lura typ 100 män på 60 000 euro. Hur gjorde han, kanske du undrar? Jo, han la in en kontaktannons där han uppgav sig vara en 18 årig kvinna som sökte sällskap. Fick napp, men informerade då männen att ”hon” var 12 år, och om det ändå gick för sig.

I dessa hundra fall gick det för sig. Sen utbyttes det bilder, som senare i artikeln nämndes till kategorin barnpornografi.

Varifrån kom alla pengar då?

Jo, den här mannen började sen låtsas vara den tolvåriga flickans föräldrar, och utpressade dessa 100 män på pengar (hade det varit jag som var förälder hade jag sökt upp varenda man och gjort deras liv till ett helvete). Och det gick ju bra, tills en Helsingforsare inte ville betala och kontaktade polisen.

 

Så nu är den där mannen född 1980 fast, och kommer säkert att få ett straff. Vilket straff det blir har jag ingen aning om, för detta rättssystem slutar aldrig att förvåna mig. Vad händer då med alla de här 100 männen då som känner sig lurade? Ingenting.

 

Ingenting.

 

Det gör mig så frustrerad att jag är fem före tårar. Nej, den här gången var det inte en riktigt 12 årig flicka som det handlade om. Men dessa 100 män trodde det. De gjorde ett val när de accepterade att det inte handlade om en myndig människa, utan om ett 12 årigt barn. De gjorde ett val när de accepterade bilder av ett barn. De gjorde ett val när de sände tillbaka bilder till ett barn. De (alla män i den här historien) har alltså nu i mina ögon gjort sig skyldiga till innehav av barnpornografiska bilder. Att de närmat sig en minderårig och velat utbyta tjänster som kan ses som pedofil.

Det handlar inte om ett missförstånd eller impuls. Det handlar om att dessa män varit fullt medvetna om sina val, som nu inte ens gett konsekvenser.

 

Det är inte normalt eller okej på någon nivå att en vuxen människa vill ta kontakt med ett barn. 

Och nej, nu var det ju inte ett riktigt barn det handlade om (eller jo, barnet på bilderna var äkta), men det visste inte dessa hundra män.

Var detta ens den första gången de närmat sig ett barn, och blir det den sista gången? Knappast.

 

Jag blir så arg, ledsen och ser inte någonstans hur man kan försvara detta eller tycka det är okej. Inte okej att luras, inte okej att ta kontakt med små barn, inte okej att skicka bilder till små barn, inte okej att ha barnpornografiska bilder på datorn, och inte okej att resurserna inte räcker till i detta land så dessa 100 män inte behöver möta konsekvenserna av sina val.

 

 

Ps. Jag kan inte sluta tänka på barnet på bilderna. Har det försökt ta reda på vem flickan är? Var hon är? Vilken hjälp de kan erbjuda henne? 

 

20180321 2Ur dagens Vasabladet, 21/3, 2018.

 

Jag läste denna artikel, och speciellt denna del, om och om igen tills jag inte klarade av det mer. Fy fy fy. Jag skulle kunna ägna hela mitt liv åt att hjälpa dessa barn och sätta dit alla pedofiler.


Att be om att få tänka på saken.

Skrivet av Caroline Eriksson 21.03.2018 | 1 kommentar(er)

En av mina punker på min bucket list var att tacka ”ja” till allt under en dag. Nå, hade det varit igår jag bestämde mig för att ha en sån dag så hade kanske detta blogginlägg sett annorlunda ut. Istället ser det ut så här.

 

Jag fick ett samtal som var ett gott exempel på det här med att följa sin magkänsla.

Fick höra vad allt gick ut på, vad min inblandning i det hela skulle vara och jag svarade att det lät riktigt kul (för det gjorde det verkligen), men att jag skulle fundera på saken över dagen (för jag har lovat mig själv att aldrig mer säga ja med detsamma, utan låta hjärnan hinna ikapp hjärtat, och nu väntade min vän på mig utanför huset för att ta med mig på loppis).

 

Att alltid ha varit den som velat vara med på allt, till att bli den som är lite mer eftertänksam och tänker på själen, så kan det vara lite svårt i början att be om att få tänka lite på saken. Man kanske är rädd att ens chans ska gå vidare. Att man aldrig mer blir tillfrågad. Att folk ska fundera vad tusan man ska tänka på, för förstår inte jag hur roligt detta kan bli?

Men vet ni vad?

 

I 9/10 av fallen så är det helt okej att få tänka på saken, för människor förstår att man bara inte kan kasta sig in i allt. Att det faktiskt kan vara ganska nyttigt att få tänka till lite extra. De som inte förstår, så var det sist och slutligen ingenting att ha. Och det säger jag inte bara som någon annan mormor som försöker trösta ett brustet tonårshjärta, utan för att det stämmer.

Det är helt okej att ha lite betänketid och göra sånt som endast känns fullständigt rätt.

 

Så jag funderade, och den där första magkänslan jag hade som bara pirrade av glädje ändrade aldrig fokus. Aldrig kände jag att det skulle vara skrämmande. Aldrig kände jag att jag kanske inte skulle ha något att bidra med. Inte ens en gång hann jag se mig själv ha panikångest över att utsätta mig för något jag inte gör varje dag.

Istället planerade jag min del i det hela innan jag ens tackat ja, och insåg att det skulle bli riktigt bra.

 

 

Så jag tackade ja, för hjärtat och hjärnan sa ”ja” efter att få tid att tänka lite. Och dagens lärdom från mig till dig idag är att det är helt okej att be om att få fundera på saken innan du kastar dig in i situationer utan att riktigt tänka på dig själv först.

 

hejhej

 

Och när jag gör det jag nu ska göra så tänker jag ha på mig min randiga dress. Mest ba för att jag inte har så mycket annat superfint som ger mig känslan av power och att jag vågar kasta mig utanför komfortzonen utan att blinka ens.


Fann mitt inre kraftdjur.. på loppis.

Skrivet av Caroline Eriksson 21.03.2018 | 1 kommentar(er)

Jag fick ju spendera min lediga dag igår på ett annorlunda sätt. En stadsvisit med vän och hennes barn och vi åkte raka vägen till Smedsby för att se utbudet på de loppis som finns där.

Det hjortkranium som hänger fint bredvid älgkraniumet här hemma är faktiskt fyndat från Fyndis-loppiset i Smedsby. Och ett sånt fynd sätter ribban ganska högt, så jag tänkte att jag går in i loppiset med öppet sinne och redo för alla fynd. 

 

Nå, så här gick det.

 

Vi började vid Folkhälsans loppis, som är nästan bredvid Fyndis, som jag tycker mycket om. Speciellt deras bokavdelning där jag skulle kunna spendera evigheter för att gå igenom alla böcker. Det känns som att det är så bra ordning på hela platsen, och det gör att man gärna spenderar god tid på sig att se igenom alla saker. 

Och det var då jag fann mitt inre kraftdjur på en av alla hyllor:

 

enhorning

 

En enhörning av porslin. Stod länge och funderade om jag skulle köpa den, och lät den till sist stanna kvar. Även om jag nu ångrar mig lite, eftersom den bara kostade 50 cent, och villhöver den nu i mitt liv. Skit samma om den inte passar till inredningen eller om jag inte har användning av den. Den var ju söt!

Så om inte någon åker till Folkhälsans loppis och köper den till mig, så hoppas jag den får ett prima liv i någons hem som har stor lycka av den.

 

Annars fyndade jag inget under hela gårdagen. Ja, förutom åt min vän och barnet, för det är tydligen roligare att hitta saker som passar andra (och som de betalar för). Eller så är det helt enkelt för att igår så var det bara bra med saker att fynda för en ettåring, än för mig som nog har allt jag behöver.

Eller vadå "nog"? Jag HAR allt jag behöver. 

 

Den där enhörningen kan jag ju bära med mig inne i själen, som ett inre kraftdjur.


Bästa loppis i Vasa?

Skrivet av Caroline Eriksson 20.03.2018 | 3 kommentar(er)

Jag har en ledig dag nu, och tänker spendera den på ett annorlunda sätt än jag är van vid. Vanligtvis kanske jag hade legat still på soffan. Sovit extra länge. Kanske, men bara kanske, sparkat runt lite med min sparkare utomhus. 

Men idag ska jag på loppis med min vän och hennes barn.

 

Dock är det evigheter sen jag varit på loppis sist, och det ska inte bli något extrem loppisrunda idag - utan ba lugnt och harmoniskt. Tänker dessutom att ettåringar inte har tålamod att besöka hur mycket loppisar som helst, trots att Babblarna finns på telefonen. Därför vill jag ha alla era tips NU på de bästa loppisarna att besöka i Vasa.

Gärna ett ställe som har bra saker till förmånligt pris.

 

Ni har som god tid på er att tipsa för det tar en tid att köra från Petalax till Vasa, och så ska vi på ett ärende innan vi besöker ett loppis.

 

bastloppisivasa

 

Så här ser jag ut precis nu. Tycker mina ögon får en mer och mer grön färg för varje år, och dessutom verkar det som att jag fått rödaktigt hår på äldre dagar. Eller så är det bara önsketänkande.


Facebook fick mig att göra det här.

Skrivet av Caroline Eriksson 20.03.2018 | 4 kommentar(er)

I slutet av förra veckan gjorde jag något som jag aldrig tidigare gjort;

beställde hem mat från internet. Från en annons som facebook tipsade mig om.

 

Skulle det finnas tjänster som erbjöd sig att köra hem matvaror ut till landsbygden så vore det säkert något jag gjorde var och varannan dag. Eller nej. En gång i veckan, för det var ju veckohandling jag skulle börja på med. Men än har jag inte funnit något företag som vill köra ut till Petalax med mat till mig, och jag bor ändå inte så långt från butiken, så än kör jag själv. 

Men när facebook tipsade mig om hur billiga priser det var på mat som jag kanske tycker är gott, jamen då chansade jag. 

 

matsmart 1

 

PAKET FRÅN MATSMART! Enligt deras hemsida så går deras koncept helt enkelt ut på att minska matsvinnet. De säljer alltså mat som annars hade slängts. Dessa varor är dock inte dåliga i sig, utan kan bero på att de finns i utbudet på grund av överproduktion, förpackningsbyten eller helt enkelt att bäst före datum passerat. I det senaste exemplet så står det på internetsidan ifall bäst före datum har passerat.

 

Dessutom, mat som passerat bäst före datum betyder inte att maten är dålig. Bara att butiken inte får längre sälja det och det ska därför slängas. 

 

matsmart 2

 

Länge leve maten, på fyra språk. I den här lådan finns alltså det som jag beställde hem. Och betalade för egna pengar.

Nu kommer jag åter en gång till det här med varför man måste känna att förtydliga att man inte är sponsrad, bara för att man vill tipsa om något. Men nu tipsar jag bara. Allt detta har jag betalat för själv. 16 olika produkter. Pris 20€.

 

matsmart 3

 

Och nej. Det var kanske inte den nyttigaste MatSmart-lådan ni kommer att skåda, men banne mig den godaste. Jag var tydligen sugen på nacho-chips när jag klickade hem maten, och dessa Indian Nacho är annars relativt dyra i butiken så jag passade på. Till köpte jag en salsa-sås att dippa chipsen i.

Jag ropade "wohooo!" när jag såg bönpastan, som är glutenfri, för billig peng. Så pass att jag beställde hem 10 stycken förpackningar i färgen svart, gul och grön. I varje förpackning är det två portioner nudlar, vilket nu betyder att jag skulle ha mat för 20 dagar framöver om jag åt nudlar varje dag.

 

Till höger ser ni dessutom en vegansk och naturlig tandkräm, som jag ville testa bara för skojs skull. För 2,50 så skulle det inte göra så mycket om den var smakade illa och jag inte ville använda den. MEN HEJ! Jag har hittat min favorit bland alla tandkrämer! Den har färgen svart, vilket passar bra till en cool människa. Och den smakar gott! Inget irriterande på tandköttet eller liknande. Det är en lyx tandkräm i tuff förpackning.

 

matsmart 4

 

Jag har tidigare testat på GoGreens veganska såser, och tyckt mycket om dem. Denna Salsa Mexicana har jag aldrig tidigare testat, så ser fram emot att ha en taco kväll så småningom.

 

matsmart 5

 

Och bönpastan, hur smakade den? 

Ingenting nästan. Men det är som bra fyllnad till en god sås, och egentligen, hur mycket ska en pasta egentligen smaka? Sist jag åt normal pasta var 2003/2004, och jag minns helt enkelt inte hur icke-glutenfri mat smakar längre. Men med lite kryddor så blev det här ändå en god måltid för mig igår. 

 

Tanken var ju att man ska minska matsvinnet, och allt det här kommer jag nog att äta upp.

 


Vad finns i min väska?

Skrivet av Caroline Eriksson 19.03.2018 | 2 kommentar(er)

För två år sen hade jag en bekännelse här på bloggen, och det var att jag är 

väskoholic.

 

Medan andra samlat på klistermärken, skor eller frimärken så har jag samlat på väskor. Så pass att när jag för 10 år sen flyttade till en annan lägenhet i stan så hade jag inte bara en, utan två, flyttlådor med väskor i. Det blev vändpunkten då jag insåg att jag hade ett problem, och sålde och skänkte bort så gott som allt, för att endast behålla en.

 

Nå. För två år sen köpte jag dock två väskor. Båda i italienskt läder, märkes och allt. Superfina. Men den sista tiden har de inte alls varit behändiga. Jag bor på landet. Jag är i rörelse de gånger jag inte ligger stilla på soffan. Och jag behöver få röra armarna, mest för att jag gestikulerar enormt mycket när jag talar. Så nu har jag blivit med ryggsäck.

 

iminvaska 1

 

En Kånken för att vara exakt, i den gladaste färgen gul, och nu ska du få se vad som finns inne i den (och vad jag glömde att visa er).

 

iminvaska 2

 

Hade du sett min gamla väska, som jag inte städat på evigheter så hade du sett kvitton, papper, en tom tuggummipåse och ett paket kondomer jag slängde med mig i alla hast i flytten för två månader sen.

Idag är det betydligt mindre skräp och sånt jag faktiskt använder mig av varje dag.

 

Penal: I min gamla väska blev det lite väl trångt till sist att kånka runt med både bullet journal och dess penal, så trots att jag vill ha med mig min bujo överallt så blev det tyvärr att den lämnade hemma till sist. Nu kan jag dock igen ha alla mina pennor med mig, vart jag än går.

Bok: Sen vi flyttade in i huset så har det blivit lite dåligt på läs-fronten, men tänkte skärpa mig nu och börja läsa mer igen, innan våren och sommaren kommer igång på riktigt - och allt som måste göras då tar tid från läsandet.

Plånbok: Lite kul ändå hur jag tydligt är beroende av väskor, men inte känner lika faschination för plånböcker. Den här har hängt med i evigheter (sen det blev pop med stora plånböcker), och trots att den håller på att falla i bitar idag så får den vara kvar. Mest ba för att jag inte orkar söka eller köpa en ny.

Nycklar: och nyckelringen jag lagade idag. I min kånken förvarar jag mina nycklar i första facket för att alltid ha nära till dem.

Läppomada: För att mina läppar inte tycker om den vargavinter vi har upplevt i år.

Extern laddare: För att det alltid är bra att vara uppkopplad, eller?

Handkräm: Om mina läppar inte tycker om vinterkylan, så tycker inte mina händer om arbetshandskarna jag använder mig av på arbetet. De nitrila, utan puder, fungerar bra. Men de vanliga som är något pudrade så torkar ut mina händer i ett huj. Så jag behöver alltid smörja in mig.

Stickade vantar: Fyndade dessa på ett loppis i jeppis för många år sen, och än idag är de med mig.

Bullet Journal: För att jag tycker om min bujo.

 

Annat jag alltid har med mig men som inte är på bild är mina solbrillor och telefonen.

 

iminvaska 3

 

Här är nyckelringen jag gjorde idag. Eller gjorde och gjorde, jag la ihop tre olika saker och vips blev det prydnad till en nyckelring. Jag har en drömfrångade med en vacker turkos (min favoritfärg) i mitten. En ängel med charka, vårt livsenergihjul. Och så en reiki-sten.

 

Tänker att det ska ge mig mer harmoni, kärlek, styrka och hälsa. 

 

iminvaska 4

 

När jag skulle smörja mina händer idag på arbetet chockerade jag tydligen min kollega, som tjoade "Har du glidmedel?!" när jag tog fram handkrämen. Denna med argan (hur mycket argan det sist och slutligen är) är passlig att smörja in händerna med under dagen. Till kvällen så använder jag mig av en fetare kräm från apotekets egna märke.

 

iminvaska 5

 

Och på sidan av väskan har jag alltid med mig vattenflaskan. Försöker att dricka minst två såna här under en arbetsdag, och som du ser på bild så klarade jag det nästan.

Vilken tur att jag ändå har förstånd att dricka under dagen, och får i mig tillräckligt med vätska.

 

Och det var det jag hade i min väska. Var det något som förvånade dig?