bloggheader4

Visa alla inlägg skrivna mars 2018

Vill du se något vackert?

Skrivet av Caroline Eriksson 11.03.2018 | 2 kommentar(er)

Kan vi bara ta tid för att beundra hur otroligt vackert det var för fyra år sedan? Som på sant.

 

1209207 10152164400048880 1877962909 n

 

För fyra år sen var det alltså så här vackert i Petalax skogarna. I år springer det runt vargar och snöar som om vädergudarna skulle få betalt för det. Eller vad vet jag, mitt i allt så får de betalt. 

Hur som helst så ska jag ta och glo på bilden en stund för att påminna mig om att det är en vår på kommande. Kanske inte nu, men snart, blir det så här vackert igen.

 


Sommarkatternas öden.

Skrivet av Caroline Eriksson 09.03.2018

"Det finns vissa saker jag blir förbannad på. Riktigt förbannad. En av de sakerna som triggar mig är människor som har djur utan att kunna ta sitt ansvar. Som öppnar sitt hem för ett djur, för att sedan stänga ut den. Man är ju självisk, oftast, när man skaffar ett djur. Men när man väl har djuret borde man släppa den sidan, för det handlar om så mycket mer än att bara ha ett djur. Du ska vara redo att ge av dig själv i 10-20 år och du ska ha pengar, tålamod och kärlek. 20 000 katter överges varje år och senast i förrgår hade vi problem med en "sommarkatt"."

 

Så började jag mitt inlägg som jag skrev 2016, och som tyvärr än idag är lika aktuellt. Igår blev Leila attackerad på vår gård av en okänd frass, och blev så sjuk att det tar ont i mitt hjärta att se henne rädd i sitt eget hem.

Därför väljer jag att publicera detta blogginlägg igen, för så småningom kommer facebooksidor att fyllas av annonser med söta kattungar som söker nytt hem. Läs först då detta blogginlägg och ställ dig ett par frågor innan du väljer att skaffa katt.

 

Det finns tre typer av katter.

 

resizedimage800533 fantomenifinklader

 

Katten som har ett hem och som mår bra. I kattvärlden skulle de kallas ”stadsdajjor” av de två andra grupperna jag presenterar. De har stort boende, har hela tiden mat och en trygg plats att fara till. Till och med kläder att klä på sig när man vill vara fin. De gånger jag säger att jag vill vara en katt, så är det den här typen av katt jag vill vara.

 

resizedimage800576 vildkatten

 

Så har vi de som aldrig varit med om detta. Med generationer bakom sig som är födda i det vilda. Man ser tydligt på en katt om det är en ”äkta vildkatt”. Naturens motgångar har satt sina spår, men i deras ögon finns en visdom. Man ser att de inte är som alla andra katter, och som har upplevt ett och annat.

 

 

* Ingen bild på sommarkatten,

för det kan lika gärna vara kattungen du vill ta från en loppissida på facebook *

 

Och så har vi den tredje gruppen. Den gruppen som vi just nu har stora problem med. Sommarkatterna. En blandning av första och andra typen av katterna. Som en gång haft det Mr Fantomen har, men eftersom vissa människor är grymma och själviska varelser, så har de under tiden tappat sin tro. Djur som hamnat till människor som struntat i att sterilisera sitt djur, låter djuret yngla flera kullar och vägrar släppa in dem till sist. Kanske flyttar och lämnar alla katter efter sig.

 

I vårt område där vi bor springer det runt just de här sommarkatterna. Man skulle inte kunna se vid första ögonkast att de är hemlösa, men sen förstår man att de inte hör hemma någonstans. De är oftast elaka, därav smeknamnet "ilakafrassin". Första elaka frassen vi hade på området för några år sen blev till sist överkörd. Nu har vi en ny som flera gånger per dag kommer till vårt område. I förrgår skadade han Leila-katten så hon skrek av smärtan vid högra låret. Mr Fantomen har fullt upp att försöka jaga bort den. Den hemlösa katten går runt, skriker och mår inte bra. Den borde få somna in, men det är förjävligt att bara för att någon annan inte kunde ta sitt ansvar, så är det andra som ska behöva se och tampas med allt detta. 

 

Jag ser det som djurplågeri att du skaffar ett djur som du sedan tröttnar på. Slutar ge din tid åt. Och när du tröttnar - lämna djuret inte bara, försök hitta ett nytt hem innan det är försent. De sommarkatter som stryker omkring här på landet är det försent för. Det går inte att fånga in dem och de har tappat all sin tro på mänskligheten. Skaffar du ett djur som du inte har tänkt använda till djuruppfödning: STERILISERA DJURET!

 

 

Fråga dig själv innan du skaffar ett djur, vilket djur det än handlar om:

Varför vill jag detta?

Har jag tid, pengar och tillräckligt med folkvett att ta hand om ett levande djur?

Är jag villig att betala flera hundra euro när djuret blir sjuk?

Hur har jag tänkt göra om det kommer barn in i bilden?

 

Var inte självisk och gör något bara för att du vill något för stunden. Tänk 10 - 20 år framåt. Ser du dig själv inte i en situation med djur då - skaffa inte nu!


5 saker jag lärt mig av att vara sambo.

Skrivet av Caroline Eriksson 08.03.2018 | 1 kommentar(er)

Igår var det exakt fem år sen jag packade röda faran full med saker, tog en skrikande Mohicana i bilen och körde 40 km till Petalax för att flytta tillsammans med Fredrik. Jag hade då bott ensam i sju år, så visste inte riktigt vad som väntade. Hur skulle det gå för oss? Skulle vårt förhållande ändras? Vad skulle ske med romantiken?

 

Det här är fem saker jag lärt mig av att vara sambo i fem år:

 

giphy
Blir ni riktigt utan att göra, så kan ni ju leka "inte röra golvet".

 

1. Man lär sig att ha tråkigt tillsammans.

Från att ha bara sett varandra ett par dagar i veckan, och då gett allt och lite till, till att nu bo tillsammans och se varandra dygnet runt kan vara en stor förändring i ens liv. Speciellt när det kommer till att lära sig ha tråkigt tillsammans. Att man inte hela tiden måste ha något på gång. Och man lär sig att det kan vara ganska kul att ha tråkigt ibland.

 

giphy 2
Typ jag.

 

2. Respektera varandras rutiner och helga egentiden.

Den ena är en nattuggla, medan den andra har svårt att hålla ögonen öppna efter 22:00. Innan jag flyttade tillsammans med Fredrik så hade jag föreställningen om att man måste gå och sova exakt samma tid tillsammans om man var ett kärleksfullt och funktionellt par. Ganska snabbt märkte jag att det inte är möjligt i ett förhållande där båda arbetar skiftesarbete och den ena behöver mer sömn än den andra. Funkar lika bra att säga ”Puss, gonatt och jag älskar dig” och gå och sova tidigare än sin partner, och fortfarande vara lyckliga tillsammans.

Dessutom är den där egentiden så viktigt. För någon kan det betyda att man behöver åka iväg någonstans för att göra något själv, medan för en annan att man sitter i ett rum och glor på sin dator / läser en bok, bara för att få vara för sig själv. Respektera varandras rutiner och helga egentiden.

 

giphy 1

När man lever i förnekelse om att det är rent hemma.

 

3. En av er vill ha mer ordning och reda.

Om det finns något som kan få par att gräla så är det pengar och städning. När det kommer till ekonomin så har jag inga fler råd än att ni bara måste kommunicera (vilket också är något man verkligen lär sig av att bo tillsammans), och samma när det kommer till städning. Det kommer alltid att vara någon som förtjänar mer, och det kommer alltid att vara någon som vill ha det mer städat hemma än den andra.

Prata om hur ni vill ha det, hur ni känner och hur ni upplever situationen. När man bor tillsammans är det helt onödigt att gå runt och vara passivt aggressiv, utan var istället rak, ärlig och kom fram till en lösning ni båda är nöjda med. Eller skaffa diskmaskin.

 

giphy 4
En liten låt att välkomna hem sin partner med.

 

4. Du saknar hen när ni är ifrån varandra.

Jag tycker det är ganska häftigt hur man kan fortfarande sakna varandra, trots att man bott tillsammans och sett varandra varenda dag i fem år. Hur man längtar tills en partner än hemma från arbetet, bara för att få hör hur hen har haft det. Det kallas väl kärlek.

 

giphy 3
Skulle inte förvåna mig om jag och Fredrik skulle göra så här. :D

 

5. Det är inte så jobbigt som många andra har varnat om att det är.

Som med allt annat, så kommer det alltid att finnas de personer som menar att det är jobbigt att flytta tillsammans med någon. Hur man plötsligt gör en helomvändning i sitt liv och att det aldrig kommer att vara sig likt. Kanske. Kanske har det blivit en ändring att jag och Fredrik har funnit sätt att leva tillsammans i harmoni, där vi fortfarande får lov att vara oss själva utan krav att vara på ett visst sätt. Jag får fortsättningsvis springa runt naken och dansa, och han får titta på tv hur länge han vill. Ingen av oss klagar över hushållsarbete, ekonomi eller hur vi vill ha det – för vi har det så bra.

Tänk att få bo tillsammans med sin bästa vän, dela sitt liv med någon och få ta del av någon annans liv; det är ju nästan magiskt!

 

 

Känns som att jag skulle kunna lägga till minst tio punkter till, t.ex om hur man kan få kvalitetstid tillsammans utan att det känns för vardagligt, hur man faktiskt diskuterar tillsammans utan att bråka och sånt, men det får bli i ett annat blogginlägg.


Då Fantomen försvann i flera timmar.

Skrivet av Caroline Eriksson 08.03.2018

Har du undrat hur det kan se ut när jag bloggar? Nå, nu behöver du inte fundera så mycket längre.

 

IMG 1396

 

Så här såg det ut igår. Satt och bloggade om min eftermiddag med Nathalie, då jag mitt i allt hade en Mr Fantomen på ryggen. Vilken tur att jag hade kameran bredvid för att fånga stunden för evigt. 

 

Om ni såg på min instagram (carloine) så hade jag även fångat hans beteende då han bara går runt och ropar. Han ropar för att att visa att han; existerar, är hungrig, tackar för maten, behöver gå på lådan, har uträttat sina behov, vill ut, ångrade sig och vill inte alls ut, ska gå och sova, tycker jag sovit för länge... ja, allt! 

Han har helt enkelt inte lärt sig att använda sin inre röst. 

 

Så till sist la jag honom fint på trappan igår, och började efter en timme fundera vart han riktigt tog vägen. Han brukar ju inte vilja gå så långt bort. Så jag ropade men syntes ingen frass till. Sminkade mig, ropade lite till och sen fick jag gå ut i en timme med Mohicana och Leila för att söka efter honom. Höll på att få riktigt dåligt samvete över att jag lagat ut katten och att det kanske varit bäst om han varit inomhus och skrikit.

Efter en timmes sökande höll jag på att ge upp, gick tillbaka till huset och plötsligt var han bredvid mig! Tyst och mysig, så jag misstänker han gått ut i skogen och haft lite vår-skrik för sig, för sen var han bara lugn och fin.

 

 

(ps. Frassen mår bra, och har alltid talat så här mycket. Det är alltså inga vårkänslor i den frassen och har aldrig varit. Hoppas ni får en fin dag.)


Fint besök av vän och enorm hund.

Skrivet av Caroline Eriksson 07.03.2018

Varje gång jag har PMS så villhöver jag en hund i mitt liv. Så pass att jag scrollat genom findit bara för att se utbudet i Österbotten. Jag hinner räkna hur många extraskift jag behöver ta på mig för att kunna köpa hunden utan att gå på minus på kontot, samt räknar ut hur tidigt jag behöver stiga upp för att hinna rasten hunden innan jag ska iväg till arbetet klockan sju på morgonen.

 

Och det är typ här jag slutar villhöva en hund, eftersom jag redan nu stiger upp okristligt tidigt. Istället får jag njuta av att leka och busa med vänners hundar, och idag fick jag extra fint besök från stan. Nathalie med sin hund Pepe tog sig hela vägen hit för att umgås en stund och prata om livet.

Jag såg speciellt med spänning fram emot att se hur katterna skulle reagera, för Pepe är ingen liten hund, men skulle det gå bra så skulle jag bli med hund. Med detsamma.

 

IMG 1392

 

Här är vi. Jag och Nathalie. Bloggen, eller rättare sagt våra bloggar, förde oss samman, och även om vi inte träffas ofta så känns det som att jag har en fin vän i den här kvinnan. Hon är klok, lugn, fin och så där harmonisk jag skulle vilja vara hela tiden.

Vi satt och drack te, pratade och Pepe fick en vedpinne av Fredrik att tugga sönder. Alla inredningsfantaster skulle väl få dåndimpen av att se en stor hund bita sönder trä inne i huset, men vi tog det lugnt. Hunden var ju nöjd. 

Sen gick jag och Nathalie ut på en promenad och när hon konstaterade att det är så lugnt och skönt där jag bor, jamen, då kunde jag inget annat än hålla med. 

 

Jag bor på en vacker plats, så kanske borde gå ut och gå mer då också.

 

IMG 1389

 

Ja, hur gick det med Pepe och katterna då?

 

Mohicana, som fyller tio år i morgon (!!!), sprang ut i ett huj. 

Leila glömde för en sekund att vi har stora fönster och hoppade rakt in i fönstret. Jag skrattade lite mer än man skulle göra som kattmamma, men hon klarade sig och fick gå ut i lugn och ro.

Fantomen däremot var inte världens räddaste, men inte heller glad. Han kramade om mig samtidigt som han såg på Pepe och gjorde demoniska ljud. Dock var han inte lika på hugget att gå ut som resten av katterna, och satt och glodde på Pepe genom terrassdörren. När Pepe och Nathalie skulle åka hem så satt han i min famn och tittade på Pepe, och trots att han hade sina ljud så var han inte lika rädd.

 

Så jag tänker att kanske det skulle gå för sig att bli med hund, så länge Leila slutar hoppa mot fönstren. 


Du vet du alltid ska ha rätt, då...

Skrivet av Caroline Eriksson 07.03.2018

Ibland har jag felet som många gubbar har, och tror att jag alltid har rätt. Obs, det är inget jag skulle erkänna högt, men nu skrev jag det så det betyder att jag har rätt. Det kan te sig på olika sätt, och oftast harmlöst och inget som någon kanske märker av. Men i häromdagen hände något som resulterade i att jag satt i bilen med ett vattenfall av tårar längs kinderna.

 

(och här skulle jag kunna publicera en lång historia om hur allting egentligen gick till, men den korta versionen kommer här)

 

Du vet att du är envis och ska ha rätt, då du ser att bilens klocka visar fel och du ställer om den. Det kan ju vara andra orsaker, som att den återställt sig efter att batteriet laddat ut, sommartid m.m. än att du bara är en timme för tidig?

Det där vattenfallet av tårar var resultatet av att jag har otroligt roligt åt mig själv, då en kollega ringde och meddelade att jag var för tidig, och när jag insåg att jag varit övetygande om vad klockan var, för en annan kollega körde efter mig i tron om att klockan var en timme tidigare.

 

Jag kan ju skylla hela incidenten på att jag då arbetat fler dar i sträck än jag var van med. För lite sömn. Ålderdom. Vad som helst. Men egentligen ba för att jag är så envis och då skulle ha rätt, att istället för att lyda klockan, så ställde jag om den så den passade mig.

Om en gott skratt förlänger livet, så har jag plussat på minst tio år nu.


Blev lite mer ett med universum.

Skrivet av Caroline Eriksson 06.03.2018 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Dagens yoga var kanske den största utmaningen hittills, trots att det bara gick ut på att vara stilla och mest fokusera på att andas. Från att ha varit van med att vara i rörelse och låta trettio minuter gå i ett huj, så skulle jag nu sitta och stå i olika poser och bara andas.

Kan det vara så att man har glömt lite bort av hur det är att göra ingenting? Att bara vara i nuet och njuta av den stillhet som kan uppstå?

 

Så istället för att hoppa mellan olika poser för att göra solhälsningen och lilla kaninen (vad nu alla yoga-poser heter), så passade jag på att ta tillfället i akt och gjorde alla övningar i lugn och ro -

och lät alla muskler stretcha efter en lång arbetsvecka, och med en ny vecka framför sig med mycket kul på gång. 

 

Satt i en ställning som yogaläraren på youtube sa att vi alla satt i på den tiden vi åt med händerna och bodde i grottor, och jag kände mig plötsligt som om jag bondat med min neandertalar-kvinna inom mig. Blivit lite mer ett med universum.

Resten av kvällen har jag ba ätit vattenmelon och tittat på Kardashians på tv. Och det var så jag spenderade min lediga dag.

 

IMG 1307

 

Så här satt inte neandertalarna,

men det gjorde jag idag.

 


Det är svårt att vara människa.

Skrivet av Caroline Eriksson 06.03.2018 | 2 kommentar(er)

Ibland leker jag med tanken om hur utomjordingarna skulle se på oss människor. Hur vi väljer att vara och ta hand om denna planet. Vad skulle deras rapport vara till sina vänner? Skulle de bli imponerade, eller bara skaka på huvudet och åka vidare till nästa planet, för det skulle visa sig att vara ganska svårt att vara människa.

 

En utomjordings rapport om människan:

"Du ska vara ung, men inte naiv. Du ska åldras med stolthet. Äga de bästa antirynkkrämerna. Lukta gott. Använd ingen deodorant och endast naturliga produkter. Du ska inspirera, men inte vara en influencer. Du ska äta nyttigt och en balanserad kost utan kött, socker och mjölkprodukter. Du ska ha den rätta kroppen. Du ska vara miljömedveten och plastbanta. Resa till världens alla länder. Vara minimalist. Fylla hemmet med de senaste trenderna. Du ska sätta gränser, samtidigt som du finns till för alla. Självutveckla dig själv. Du ska ha humor, men inte skämta om vad som helst. Du ska ha det senaste modet. Endast handla från loppis. Du ska vara naturlig. Endast gå den alternativa vägen. Du ska inte vara för mycket. Du ska tro på dig själv. Gud. Universum. Du ska inte tro du är något. Du ska vara framgångsrik. Få mycket likes. Du ska minska på skärmtiden. Du ska njuta av livets goda. Inte ha några laster. Du ska vara stark. Du ska vara känslig. Vara välutbildad. Ha fast anställning. Arbeta heltid. Ha en rik och händelsefyll fritid. Sticka, gymnastik och skida 200 kilometer innan snön smälter. Familj före 30-års krisen Krisa helst inte alls. Ge barnen allt, och servera annat än makaroner och köttbullar. Vara skuldfri. Ha hus. Volvo. Hund. Motionera hunden fyra timmar per dag. Du ska vara dig själv, men inte vara annorlunda."

 

Kommer du på något mer?

 

IMG 0798

 

Ska vi leka lite till med tanken? 

Tänk om Mr Fantomen är ett UFO.


Kattmys på yogamattan.

Skrivet av Caroline Eriksson 06.03.2018

Lagom nöjd katt och en vigulant version av mig. Dagens kattbild, varsågod!

 

IMG 1182

 

Hoppas ni alla får en underbar dag. Ta hand om er. <3

 


Räven raskar över... gården?!

Skrivet av Caroline Eriksson 05.03.2018

När vi flyttade till huset fick jag en kalldusch när minken jagade katterna. Är fortfarande upp i varv över den, trots att det inte finns en chans att den skulle återvända. Men jag insåg då att vi faktiskt valt att flytta till en plats då vi har en skog bakom oss, och då får man bara lov att acceptera att det finns ett och annat djur.

 

Förutom haren som varje dag hoppar förbi för att titta till oss, så har vi även spår av lodjuret som passat på att vässa sina klor mot ett träd.

Förra veckan när Fredrik for iväg till arbetet hörde han något stort som fick bråttom iväg från skogen, och såg igår en rödräv som sprang förbi när han körde snöskoter nära huset.

Ja, och så alla frassar som är mera vild än tam som bara söker efter ett hem att värma sig vid.

 

Det är alla de här djuren, och säkert fler jag ännu inte vet av, som jag ska börja leva i harmoni med. Alternativt köper jag mig en visselpipa och börjar, samt avslutar, varje dag med att skrämma iväg alla som inte hör hemma här. Vilda djur ska ju få existera, men de behöver inte vara nära huset.

 

 

Om inte annat så kan jag ju ta och öppna en djurpark för alla som vill se lite exotiska djur.

 

snow 2597803 1280

Bild från pixabay.

 

What does the fox say?