blogghedaear

Visa alla inlägg skrivna maj 2018

DIY: Vackert konstverk, enkelt och snabbt!

Skrivet av Caroline Eriksson 15.05.2018

Kategorier:

Nu har det hänt igen: jag har gjort något som facebook fick mig att göra.

Satt igår kväll och scrollade genom facebook, när jag fick se en videosnutt som facebook säkert luskat fram via sina algoritmer att jag skulle tycka om. Videon visade ett par kvinnor som gjorde otroligt vackra konstverk, med endast hjälp av en tråd och lite färg. 

 

De doppade sytråden i färg, och lät den sedan falla i cirklar mot ett häfte, med ändan de höll i rakt ut från boken. Sen, utan att röra tråden extra så la de fast boken, tryckte på, och drog ut tråden i en himla fart. 

Resultatet blev så otroligt vacker att jag inte kunde hålla mig, utan behövde göra det själv. Med detsamma!

 

bullet journal vecka21 1

 

Och det här är resultatet. Hade jag vetat att det hade blivit så vackert, så hade jag varit en duktig bloggare och fotograferat processen. Istället får ni bara se den färdiga produkten. 

 

Dock gick det inte lika smidigt som för kvinnorna på film. Jag hade ingen extra färg här hemma, eftersom jag hade flow och kastade i princip allt när vi flyttade. Men istället hittade jag en färgpenna som jag aldrig tyckt om, så jag förstörde den för att få ut bläcket ur pennan. 

Nu har jag inte bara lärt mig att göra vackra konstverk, utan även sett insidan av en Stabilo-penna. 

 

bullet journal vecka21 2

 

Så otroligt vackert. Som på sant! 

Blev så harmonisk av alla vackra former, och älskar hur det blev som en blomma med blad. 

 

bullet journal vecka21 3

 

Och vips, så förvandlades konstverket till nästa veckas design i min bullet journal. För att nu inte börja förstöra varenda evigaste penna jag äger, så får jag ta och köpa lite färg och se om det går lika bra med det. Isåfall så blir det här något jag vill göra varje vecka, eftersom det gick så snabbt och blev så vackert.

 

bullet journal vecka21 4

 

Var lite spännande att se om det gick att skriva över den mörklila färgen, som ser mer blå ut på bild, och visst gick det! Nästa veckas måndag firar jag och Fredrik sju år tillsammans. 7 ÅR!

 

bullet journal vecka21 5

 

Så, nu har du fått lite inspiration till din alldeles egna bullet journal, 

eller om du vill göra vackra inbjudningkort till någon fest i sommar. 

 

Gör du det på enkelt papper, lägg en bok över för att få till extra tryck och kraft.

 


Hur du får ett lyckligt liv.

Skrivet av Caroline Eriksson 14.05.2018

Kategorier:

Googlar du ”lyckligt liv” hittar du ofantligt många sidor som ger dig tips om hur man ska leva ett lyckligt liv. Vad ett lyckligt liv är och hur du når dit. Hade inte efterfrågan efter detta lyckliga liv varit så stor skulle det inte heller ha skrivits så många böcker eller ens skapats utbildningar som ger en de verktyg man kan använda sig av för att hjälpa en annan finna lyckan.

 

Jag kan från djupet av mitt hjärta säga att jag är lycklig. Jag är lycklig att jag lever. Jag är stolt över det liv jag lever.

Med det menar jag inte att jag inte skulle känna sorg, smärta eller ensamhet. Det är bara del av att vara människa. Men jag säger att den sorgen, smärtan och ensamheten kan vara vacker. För det är en del av oss. Och att vara mänsklig är inget hinder att kunna känna lycka, och yttre omständigheter som utseende, pengar eller materiella ting bestämmer inte heller den form av lycka vi känner.

 

Med alla dessa böcker, kurser och personliga coacher som går att anställa, så lever vi i ett samhälle som vill och lever på att vi ska leta efter den där lyckan, drömmar och mål utanför oss. Men tänk om vi skulle stanna upp och säga ”Nej.

Jag lever. Jag har det jag behöver inom mig, och lever det liv jag är stolt över och gör det som gör mig glad.”

 

För vi har inte kontroll över mycket här i livet, men det vi har kontroll över är om vi är stolta eller inte över det liv vi lever. Och de gånger jag pratat om att lycka är ett val, så är det det här jag menar.

Ingen annan kan fixa dig. Du har själv makten.

 

Nu kan jag inte komma med goda råd om hur just du når det lyckliga liv du drömmer om, för dina drömmar kan se annorlunda ut än mina, men jag tänker att en bit av den lycka vi vill känna får vi redan provsmaka på när vi försöker. När vi gör gott och lever i sanning med oss själva.

När vi börjar stanna upp mer för att leva i nuet, än att drömma om det vi kanske någon gång kommer att ha eller oroa oss för det vi kanske aldrig kommer att uppleva.

 

Du kommer aldrig att vara glad för det du får, om du inte kan glädja dig för vad du har.

 

Så lägg fram allt du har framför dig. All den sorg, smärta, ensamhet och glädje, och säg:

”Det här är mitt liv, det är vackert. Vad gör jag med det?”

 

quote


Det här kommer att smälta ditt hjärta.

Skrivet av Caroline Eriksson 14.05.2018

Om det är något som är underbart med internet, så är all den kärlek man kan sprida och få ta del av via denna underbara uppfinning. Hur jag kan sitta här på mitt kontor i Petalax, och gråta av glädje för något som sker i Kansas. Eller i Italien. Eller i princip var som helst i världen.

 

Förstår ni hur mäktigt och underbart det är? 

KÄRLEK!

 

Så idag tänker jag dela med mig av tre videoklipp som kommer att smälta ditt hjärta. Om ni uppskattar detta, så kommer jag att fortsätta sprida denna kärlek och det som får mig att fälla en glädjetår eller två. Annars får ni ba ta tillvara på dessa tre videoklipp, som är några av alla mina favoriter att se på när jag vill ha en riktigt bra start på dagen.

 

http://www.youtube.com/watch?v=sc545BSdubw&t=14s&list=LLquE3gFSyQspTj8R0UfULNg&index=1

 

 


Till alla mammor: ni är så coola!

Skrivet av Caroline Eriksson 13.05.2018

Idag vill jag sända en extra tanke till alla mammor. Till alla ni som önskar att få en dag kalla er mamma. Vet ni vad? Ni är helt underbara. Ni räcker till, så var den ni är. Hoppas ni får sova en hel natt, och vakna utvilade. 

Jag tänker på min mamma. Jag tänker på min svärmor. Jag tänker på alla mina vänner som de senaste åren blivit föräldrar, och hur otroligt häftigt det har fått vara att se dem växa i sin mammaroll och lära känna de underbara barn som nu även är en del av våra liv.

Hur ni alltid verkar ha allt, och nu menar jag ALLT, i era väskor. Hur otroligt coola ni är. Jag lyfter på hatten för er, och hoppas att jag själv får uppleva det liv ni lever, även om det skrämmer mig lika mycket.

 

Nu får ni läsa en text jag skrev till mamma för ett år sen, och så hoppas jag att ni har haft en underbar dag och helg.

Puss på er.

 

1915567 102824778879 1935111 n

 

”Varje barn behöver en trygg punkt. Någon slags vuxen som tar sitt ansvar, gör sitt bästa. Som inte visar hur tungt det är, trots att det sällan är en dans på rosor. Ett barn behöver få möjligheterna och utrymmet att få utvecklas i sin egen takt. Springa utan gummiband som drar en tillbaka. Testa sina vingar, kunna falla mjukt. Få regler och en tid för att vara hemma att följa.

 

Min trygga punkt har varit mamma. Och fortfarande är. För fastän jag är vuxen och bort långt ifrån idag, så är hon den person man alltid vill, och kan, ringa för att prata med.

 

Idag har jag tänkt extra mycket på min mamma. Världens bästa mamma. <3

 

Helt galet att idag försöka tänka sig in i mammas situation, för snart 28 år sen. Ung, yngre än vad jag är nu, och ensamstående. Men banne mig vad hon var stark. Bäst. Gav mig en helt underbar uppväxt, och aldrig skulle jag ha märkt av att det skulle ha varit tufft.

Aldrig att jag skulle ha känt av känslan att jag saknade något. Jag hade allt.

 

Och störst av allt var kärleken.

 

Som en lejoninna har hon stått vid min sida hela livet, och gjort allt för sina barn.
Idag tackar jag henne för alla verktyg hon gett mig att klara mig här i livet. Du är bäst.”

 

 

”Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek,

så kommer folkvettet av sig själv.”

- Astrid Lindgren, 1907 - 2002.

 


Panik i paradiset.

Skrivet av Caroline Eriksson 12.05.2018

Om jag förra året drabbades av den berömda vårtröttheten, fick uppleva en och annan panikattack jag varit utan på många år och var trött på allt och alla, så är det en helt annan energi detta år. Känner mig rätt så i harmoni med tillvaron, och min sinnesstämning kan jämföras med att vara på semester. För det är så det känns just nu.

 

Hela den här veckan har det känts som att man varit på solsemester, och även om jag ännu har en månad tills jag tar semester på riktigt, så har jag i alla fall låtsats att jag har semester. Kanske beror det på att vi bor så avlägset, och att inga grannar kan se vad man gör. Speciellt inte på baksidan av huset där det alltid är sol och vindstilla, så man kan fast springa naken utan att någon ska ta på näsan. Inte heller kan jag minnas att jag tidigare lyckats koppla av lika snabbt och bra efter en arbetsdag, som jag gjort den sista tiden. Underbart. 

 

 

Men det är inte bara sol och glädje i "semestern", eftersom det var lite panik i paradiset häromdagen. 

Jag hade, som vanligt, varit ut och läst bok på eftermiddagen. Gick in för att ladda kaffe åt Fredrik, som var på väg hem efter arbetet, och kände hur något kliade mig på axeln. Tänkte att det var mitt hår, men när jag insåg vad det var så skrek jag så högt att det säkert hördes ner till byn.

 

Det satt en timmerman på min axel och glodde på mig. 

Och nu menar jag inte en sån här timmerman.

 

giphy 1

 

Nej.

EN SÅN HÄR TIMMERMAN!!!!

 

Acanthocinus aedilis Linne 1758 male 4404581786

giphy 2

 

Jag skrek fortfarande, nu värre än en operasångare, och lyckades på nåt sätt bli kvitt den utan att tuppa av. Har väl bra lungkapacitet. 

 

 

Så nu vet ni orsaken till varför jag bloggat mindre än vanligt denna vecka. Jag är för harmonisk, har låtsassemester och timmermän som vilar på min axel. 

 


Jag har aldrig.

Skrivet av Caroline Eriksson 10.05.2018 | 3 kommentar(er)

Tänkte ta och leka ”Jag har aldrig” med er. Jag har aldrig lekt den här leken på en fest, men på filmer ser det så roligt ut, att jag vill göra det på bloggen. Nu kommer jag dock ba att komma med påståenden jag aldrig har gjort, och så får ni väl ta och dansa eller nåt om ni gjort något av det. Bry er inte om någon ser er dansa, det kanske ba glädjer en annan människas liv.

 

Skulle jag vara riktigt modig så låter jag er komma med påståenden ni aldrig har gjort, och så svarar jag om jag gjort dem eller inte. Men det ångrar jag nästan redan att jag skrev. Så glöm det. Eller? ;-)

Iiiih, nu kör vi.

 

Jag har aldrig solat solarium.

När jag var i tonåren så solade flera av mina vänner solarium, medan jag varken hade råd eller nerver att hoppa i den enorma kuvös som skulle ge min bleka hy färg. Jag var rädd för cancer. Jag var rädd för att fastna fast. Och jag var rädd att precis hela Jakobstad skulle rusa in och se mig i småtrosor.

 

Jag har aldrig konfirmerat mig.

Jag hör inte ens till kyrkan, och att konfirmera mig endast på grund av den fest och presenter man kunde få lockade mig inte heller.

 

Jag har aldrig spytt, bara för att någon annan gjort det.

Men det betyder inte att jag har varit nära att göra det. Typ samma reflex som att mina ögon börjar tåras, bara för att jag ser någon annan gråta. Sympatigråter kan vi kalla det.

 

Jag har aldrig gjort en detox.

Det finns inga medicinska bevis på att en detox skulle fungera, men det kan vara ett sätt för vissa att få en nystart eller bli mer peppade på att äta nyttigare. Men nej, ingen detox här inte.

 

Jag har aldrig snokat i en annan persons badrumsskåp.

Har förstått att vissa tycker det är så himla intressant att snoka vad personer de hälsar på har i sina badrumsskåp. Men jag har aldrig liksom sett charmen i det, eller tycker det är så värst okej att snoka bland andras saker.

Det betyder inte att jag själv skulle ha hemligheter gömda i badrumsskåpet. Tittar du i mitt hittar du hudvårdsprodukter, en väska med smink i, en menskopp, gummiband till håret och nagellack.

 

Jag har aldrig ätit insekter.

Inte med flit i alla fall. Vill inte veta vad jag äter i sömnen. Men vad tror du? Kommer mänskligheten att äta insekter i framtiden, för att det är mer hållbart eller vad det nu kan stå i tidningen nu som då?

 

Jag har aldrig hoppat bungyjump.

När jag var yngre så var det en av mina största drömmar att få hoppa fallskärm och bungyjump. Nu har jag dock blivit lite äldre, klokare och tråkigare. För jag har aldrig och vill aldrig hoppa bungyjump.

 

Jag har aldrig flytt från polisen.

Har istället en tendens att bete mig.. konstigt, när jag möter på polisen. Flera gånger har jag råkat hälsa när jag kör bil och möter polisbilen. Och en gång, för flera år sen, så trodde jag att jag blev jagad av polisen.
Hade varit och fotograferat norrskenet sent en kväll, och på väg tillbaka till byn så följde en större bil efter mig. Jag blev lite smått irriterad hur den körde betydligt hårdare än mig, och liksom hängde mig i baken, innan det var dags att svänga in till byn. När jag la på blinkers, för att visa jag skulle svänga av här, så la de på blåljusen. Den paniken jag kände då.

 

Hur hårt hade jag kört egentligen? Skulle jag mista körkortet nu? Vad hade jag ens på mig? Pyjamas, en varm jacka och mössa med öron på sig! Herregud.

 

Stannade bilen vid sidan av vägen och hyperventilerade, tills jag insåg att de måste ha fått en utryckning, och inte alls var ute efter mig. För där satt jag ensam i mörkret.

Men nej, jag har aldrig flytt från polisen.

 

16836643 10154755537733880 543526281296423911 o

Och jag har ingen bra bild att infoga i detta blogginlägg, så ni får se en gammal bild.


Det är inte djuren som är problemet. Det är människorna.

Skrivet av Caroline Eriksson 09.05.2018

Ibland kan jag få känslan av att vissa tycker jag är lite galen. Kattgalen, i det här fallet. Att jag bryr mig för mycket, och hur jag orkar lägga energi på ett djur som "ändå inte förstår något". Hur jag är villig att avbryta en lördagskväll för att föra katten akut till veterinär, även om det handlar om mycket pengar.

 

Jag kallar det inte att vara galen.

Jag kallar det ansvar.

Och katter förstår mer än du tror.

 

Upprepade gånger har jag nämnt på bloggen hur jag är emot ”sommarkatter”. De som nu många familjer skaffar, för att sedan inte ha tid med när semestern är över och katten inte är lika söt och liten längre. Jag har berättat om hur livet med en katt kan se ut, och vad du har att förvänta dig.

Om det varje år överges 20 000 katter, och säkert ännu fler eftersom ett mörkerantal alltid är värre än det vi först trodde, så har vi problem. Och det är inte katterna som är problemet. Det är de som skaffar katt. Människorna.


Väljer du att skaffa en levande ting, vare sig det handlar om en guldfisk, hamster eller katt, så väljer du samtidigt att ta på dig ett ansvar.

 

mohicana5.5.2

 

Du har ansvaret att se till att djuren har en bra plats att bo på. Du har ansvaret att se till att djuret alltid har rent vatten och mat att äta. När djuret blir sjuk så är det ditt ansvar att uppsöka veterinär, och du ska vara beredd att betala flera hundra euro om det är så.

 

Nu lever ju en katt längre än en guldfisk, och då gäller det att du kan tänka längre än ett år framåt. Vad gör du när familjen utökas? Det är ditt ansvar att lära barnen hur man hanterar och respekterar djur. Skulle det mot all förmodan inte fungera mellan barnet och djuret, så är det ditt ansvar att hitta ett nytt hem till djuren. (flera av mina vänner har 1-års barn som klarar hur fint som helst att respektera och vara i närheten av allt från katter till stora hundar, så det går nog)

Att bara stänga ute katten är inte en lösning. Det är olagligt.

 

 

Ett djur är inte en slit och släng vara, du bara skaffar för att. Och det är galet att inte kunna ta hand om det liv du tagit på dig.

 

Fråga dig själv innan du skaffar ett djur, vilket djur det än handlar om:

Varför vill jag detta?

Har jag tid, pengar och tillräckligt med folkvett att ta hand om ett levande djur?

Är jag villig att betala flera hundra euro när djuret blir sjuk?

Hur har jag tänkt göra om det kommer barn in i bilden?

 

Var inte självisk och gör något bara för att du vill något för stunden. Tänk 10 - 20 år framåt. Ser du dig själv inte i en situation med djur då: skaffa inte nu!

 

mohcana


Nu är det sommar, för vi har....

Skrivet av Caroline Eriksson 08.05.2018

Förra sommaren var annorlunda på grund av flera olika orsaker. Vårt husbygge och andra omständigheter gjorde att vi varken sjösatte båten, och endast en gång besökte vi villan. När man på en hel sommar spenderar mindre än en timme vid villan, så väcker det tydligen en längtan att slippa ut till sjöss. 

Hos Fredrik.

 

Jag gillar villalivet, men att ta mig dit är mindre roligt. Det är samma visa varje år. Jag håller fast mig för blindkära livet, och sitter endera knäpptyst och ber om ljus och förstärkning. Eller så tjoar jag och fräser som en ilsken katt. Bäst av allt vore det så vindstilla att havet inte har en liten guppa i sig.

Så hur skulle det gå i år?

 

8.5.2018 1

 

Jag hann i tid för att se Fredrik sjösätta båten.

Kan inte minnas när, eller om, vi varit så här tidiga att sjösätta båten tidigare. Inte heller kan jag lägga på minnet när det senast var så här varmt och härligt sommarväder tidigt i maj. Sen helgen har jag nu varit utomhus, solat och läst bok varje dag. Helt underbart. Vi skippade liksom våren, och tog sommar med detsamma.

 

8.5.2018 2

 

Och där sitter han och kör, älskade Fredrik. 

Vet inte om jag ska skylla på Bergö eller vad, men det är sällan det skulle vara spegelblankt när man ska ut till villan. Dagens vågor var ändå inte så farliga, men det hindrade inte mig från att känna det där obehagliga pirret när jag blir lite rädd.

Så efter att ha fotogradeferat denna bild så satte jag mig bredvid Fredrik, och så guppade det mindre.

 

8.5.2018 4

 

Vid villan så var allting som vanligt, och jag passade på att balansera stenar. Något som även fick vara på paus förra året. Denna balansering är inte så avancerad, men den kom från hjärtat.

 

8.5.2018 5

 

Och glada åkte vi hem igen. Eller glada och glada. Var lika nervös på hemresan, som på ditresan. Men det är bara något man måste arbeta med. Och andas. Kom ihåg att andas.

 

8.5.2018 6

8.5.2018 7

 

Så idag var dagen då vi sjösatte båten. Nu blir det kul att se vad resten av sommaren har att komma med.

 


Första dagen av resten av mitt liv.

Skrivet av Caroline Eriksson 08.05.2018

Idag vill jag ta med dig på en tidsresa. Igen, men det brukar ju vara roligt. Vi har redan gått igenom 2008, året då jag blev utbränd och sydd obedövad i låret. Året 2009 då jag blev utlåst på balkongen av katterna, och hade en läskig typ utanför dörren. Och 2010, då jag var daghemsbiträde på dagarna, och partypingla om helgerna.

 

Så nu är det dags för 2011. Året som förändrade allt, och ingenting mer skulle vara sig likt. Fantomen flyttade ifrån mig. Och jag, som nästan hade slutat tro på kärleken, föll pladask och förälskade mig i Fredrik. Höhö. Är det inte lite ironiskt hur man stänger vissa dörrar, och så öppnas andra? För övrigt är 20-åringar ganska dramatiska av sig. Herreguuud. Man kan ju inte bara ge upp om kärlek så lätt? Tur att jag ändå inte gjorde det, för det blev ju så bra.

Hur som helst. Här är 2011. 

 

Skarmavbild 2018 05 07 kl. 22.31.12

 

Första tiden av året 2011 så verkade jag ha lite problem med word, eftersom jag hade ett par statusar som tyder på att jag arbetade med något men alltid glömde att spara. Trots att jag redan skrivit tre statusar om det. Bra minne, men kort. Men i slutet av januari verkade jag ha fått mitt word-arbete i skick, och bestämde mig för att njuta av första dagen av resten av mitt liv. 

Förstår ni vilket bra motto det egentligen är? Njuta. Av första dagen av resten av ditt liv. Prova på det idag. 

 

 

 

I Februari kände jag mig verkligen redo för ett nytt liv och började våga lite mer. Som att sitta och sjunga med en gammal skolkompis, och börja vara trubadur allt oftare. Att sjunga har alltid varit något som gett mig glädje, men samtidigt något som skrämmer livet ur mig. Under tiden som jag var trubadur älskade jag det jag gjorde (det här året var jag för övrigt mycket trubadur, ensam), men nervositeten inför en spelning var inte rolig. Alls.

 

Men hej! Vad säger ni? Ska jag göra en ny version av denna låt och publicera den, så här sju år efteråt? 

 

 

Skarmavbild 2018 05 07 kl. 22.45.56

 

Jag är inte så förvånad över att jag inte visste tiden, eftersom jag verkar leva i min egen tid. Än idag. Men det som förvånar mig är att jag ännu för sju år sen hade en gammal hederlig nokia. Utan häftiga appar eller kamera med bättre pixlar än 2. DET NI! På den gamla goda tiden, för sju år sen, så var det fortfarande normen att ha en helt vanlig knapptelefon.

Minns ännu hur jag fnissade åt de med smarttelefoner, och skulle aaaaaldrig skaffa en sån.

"Det är ju inte lätt att skriva på såna."

 

 

215694 10150162438863880 2258162 n

 

I april var jag en riktig pudding.

Och typ två veckor efter denna bild skulle jag se Fredrik för första gången i mitt liv. Så om du tycker att jag rusar genom början av 2011, så är det för att jag gör det med flit.

 

Jag träffade Fredrik på krogen den där vappen. Sen dess hade vi kontakt så gott som varje dag via facebook, och när jag hade spelning i Jakobstad fredagen den trettonde, så följde han med mina vänner för att lyssna på mig. Förstår ni vilken modig karl som kör över 120 km till en okänd stad för att möta mig? 

Jag nämnde ju tidigare hur nervös en spelning kunde göra mig, men det var inte något jämfört med de känslor jag kände då. Skit samma hur det gick med spelningen. Det var Fredrik jag såg fram emot att träffa. Och den kvällen sjöng jag för honom.

 

242613 10150187922488880 1945914 o

 

Aaaaah. Jag blir nästan nykär på nytt nu. 

Hur som haver. Spelningen gick bra, och samma natt körde Fredrik hem mig tillbaka till Vasa. Klockan höll på att bli morgon innan vi skiljdes åt, och nästa dag åkte jag till Petalax för grillkväll. Och sen dess var vi oskiljbara. 

Minns hur min väns mamma berättat för mig att hon trodde att jag och Fredrik var själsfränder, innan han och jag ens var tillsammans. Och nu, med facit i hand, så kan jag nog säga att hon hade rätt. Jag är så tacksam att vi mötte varandra.

 

 

Skarmavbild 2018 05 07 kl. 23.03.30

 

Dock hann vi bara vara tillsammans i ett par veckor innan jag tappade bort honom. Lång historia lite kortare: jag skulle dagen efter på en magundersökning, vilket innebar att jag behövde tömma tarmen. Men vi var ju såååå nykära, och onsdagar var dagen jag sov över mitt i veckan, så jag spenderade dagen i Petalax. 

Så medan jag satt på wc, lyckades hann försvinna. Jag sökte efter honom i trädgården, där jag sett honom sist, men han var spårlöst försvunnen. Sen efter en bra stund dök han upp, med en skottkärra full av blommor och växter han fått av en tant. 

 

Det var historien om då jag var nykär, men inte rädd att gå på wc, och tappade bort Fredrik.

 

 

261359 10150228231913880 2721829 n

Jag simmade ifrån spiggar i juni.

 

Juli var månaden jag sjöng i radio, hade spelningar som trubadur och tog med mig Fredrik till mina rötter. Åland. Först hade vi tänkt bo i en liten stuga med ett utedass utan dörr, men insåg att det var lite väääl tidigt i förhållandet att göra sånt. Så istället checkade vi in hos min farmor och farfar, och hade en fin första semester tillsammans.

 

284971 10150256440838880 5734609 n

Jag och åländska hästar.

 

281942 10150257006238880 3092988 n

Jag och åländsk påfågel.

 

 

Skarmavbild 2018 05 07 kl. 23.22.38

resizedimage800425 Skarmavbild 2017 04 24 kl. 11.57.25

resizedimage800448 Skarmavbild 2017 04 24 kl. 11.56.29

 

Spännande dagar i augusti. 

 

299163 10150277150618880 5443626 n

 

Lyssnade och dansade till Thomas Di Leva. Fick ett äpple.

 

 

Skarmavbild 2018 05 07 kl. 23.27.43

 

Glömde att nämna att jag även sprayade Raide på småstenar. Så tuff var jag.

 

 

Skarmavbild 2018 05 07 kl. 23.30.00

 

Jag kunde fnissa i november 2011 över rörremonten i huset jag bodde i. Lite visste jag då att den skulle hålla på längre än tänkt, och ännu då jag flyttade till Petalax 2013. Men ja, så här såg livet ut de sista åren i lägenheten.

 

 

Skarmavbild 2018 05 07 kl. 23.36.47

 

Jag tyckte de var lite väl trevliga vid arbetskraftsbyrån, men de ville bara hindra en lite väl ivrig Caroline att slippa in. :D :D :D 

 

374252 10150472301293880 1510229127 n

 

Och ja, Fantomen flyttade ju före mig till Petalax. Att vara innekatt var aldrig något som passade honom, och för allas bästa så fick han flytta. Även om jag grät. Men han mådde som en prins när han fick flytta tillsammans med Fredrik och Leila, och blev som en ny och framförallt en harmonisk frass.

Här var han julefin och glad.

 

407623 10150502436878880 1414555202 n

 

Och jag fick avsluta det första året av resten av våra liv, tillsammans med Fredrik. Aaaaaah. Kärlek.

 

Skarmavbild 2018 05 07 kl. 22.22.21

 

 

Tro på att allt gott bara väntar på att du ska öppna dörren. Tro på att du är värd lycka.

Tro på kärleken.

 


Behöver inte handla mat på evigheter.

Skrivet av Caroline Eriksson 07.05.2018

Vet att jag skrev sist jag visade er min storhandling, att jag inte skulle göra det mer. Vet ni vad? Man får ångra sig. Jag tycker det är så roligt att visa när jag storhandlat, och ni verkar tycka det är lika roligt att läsa om det. 

Idag fick jag hem en enorm pafflåda, fylld med godsaker. 

 

Eftersom jag försöker leva på budget och spendera mindre än 250 euro på mat per månad, så såg jag till att samla på mig massor av torrvaror som inte blir dåligt och som alltid är gott. Och nu tänker jag ta med dig in i min matsmart-låda, så kanske du får själv lite tips på god, vegetarisk och god mat, som hjälper dig att hålla budgeten.

 

matsmart 1

 

Tadaaaaa! En låda fylld med godsaker. Men kanske lite svårt att se allt på det här sättet? Bäst att rada upp allt på köksbordet.

 

matsmart 2

 

Sen sist jag beställde något från matsmart, så är det lite mer den här gången. Och nu menar jag inte lite. Jag menar mycket. Jag köpte;

fem påsar tortillachips med en hint av limesmak. Fräscht.

Två burkar salsasås att dippa i.

Två paket med tepåsar. Alltså har jag nu te för 40 dagar, om jag dricker en kopp per dag.

Jag köpte fyra paket bönpasta. Den gula varianten, eftersom jag tyckte att den smakade bäst sist.

Två paket glutenfria knäckebröd med chia och vallmofrö.

Två paket glutenfria knäckebröd med sesam och linfrö.

Två påsar kikärtsgryta. Redo att ätas, ba att värma upp.

Och av samma märke, texmex-gryta, som jag åt idag. Gott.

Tandborste och tandkräm, för det är viktigt att ta hand om sina tänder.

Och inte en, utan sex, paket med bönspagetti.

 

matsmart 3

 

När man har celiaki och den glutenfria pastan annars är svindyr, så var det som att se en glimt av himmelriket när jag fann matsmart och deras glutenfria och veganska sortiment. Så billigt, så gott.

 

matsmart 4

 

Samma sak är det med bröd och knäckebröd. Sånt som kostar så mycket annars i butik, men det här paketet fick jag för en euro. EN EURO! Är det ens lagligt?

 

matsmart 5

 

Det här var alltså dagens middag, som jag åt tillsammans med tacochips. Kidneybönor är så gott, även om jag är lite nervös över hur mina gallar kommer att reagera. Dock klarade min kropp bra av bönpastan, så hoppas att det här också accepterades av min kropp.

 

De här påsarna är redo att ätas. Bara att värma upp i mikro eller i stekpanna (jag valde det sistnämnda), och så är det ba att njuta av maten. Bra med snabb mat, när det är sommar och man har så mycket annat roligt att göra, än att stå och koka mat länge.


matsmart 6

 

Eftersom jag inte är så på hugget för kaffe längre, av någon orsak, så har jag istället funnit te att dricka på eftermiddagen och kvällen. 

 

matsmart 7

 

Dipp dipp.

 

matsmart 8

 

Och som ni ser så har Mohicana börjat må lite bättre, eftersom hon var glad över pafflådan och hoppade in i den med detsamma jag tömt den. Win win för båda två. Jag behöver inte handla mat på evigheter, och hon fick en låda att mysa i.

 

Katten Leila är nog nöjd också, även om hon ser lite förskräckt ut på bilden. Vi är inte vana med att se Mohicana hoppa så mycket, ba.