Visa alla inlägg skrivna juli 2018
Välkommen till husets hjärta: bastun.
Jag och Fredrik fick färdigt huset på sju månader, varav en av de månaderna var en paus för oss, medan vi väntade på att elektrikern skulle ha semester färdigt så vi kunde fortsätta arbetet med att bygga vårt eget hem. Och visst fick vi huset färdigt under den tiden, men det var ett rum vi lämnade till senare att bygga klart, av olika orsaker.
1. Allt virke var under meter av snö.
2. Man kan bo utan en bastu.
Men Fredrik är en äkta finne som älskar att bada bastu, och han har även lyckats få mig över till den varma sidan. Nu sitter jag inte längst ner och håller händerna för ansiktet, för att det skulle vara för varmt. Istället kan jag till och med tycka att det kan vara riktigt avslappnade att bada bastu, med en kall öl och en härlig dusch efteråt.
Så nu när vi ändå bott i huset i sju månader (!!) så är det dags att bygga färdigt husets hjärta; bastun.
Bastupanel (och panel i överlag) ska torka en vecka i rumstemperatur innan den kommer på plats.
Vi hade kommit halvvägs på bastubygget förra året, men la sen allt fokus på att bygga resten av huset så det lämnade. Sen hade vi oturen med att få en alldeles för tidig och lång vinter, så vår bastu har legat under snö. Inpaketerad, men ändå utomhus.
Därför var vi lite nervösa när vi skulle titta till virket nu i början av sommaren. Skulle vi bli tvugna att köpa allt nytt?
Vi borde ha passat på att lägga in en lottolapp samma dag, för virket var som nytt. Ingen av brädorna hade minsta spår av att de hade varit utomhus, och var redo att komma på plats i bastun. Dock hade vi ändå panelen att torka några dagar inne i grovköket, för det är så man ska göra.
Fredrik har gjort allting själv, och jag är så stolt över honom.
Medan jag byggde hönshuset så arbetade Fredrik på med bastun. Även om jag vet att karln kan det mesta, är envis och noggrann som bara den, så är jag otroligt stolt över honom. Han har gjort ett perfekt arbete, och vi kommer att ha den finaste bastun i byn när den är klar.
Lister <3
Det här bastubygget har åter en gång hamnat på paus, för vi väntar på att veta vilka färger vi ska använda till bastun och hur vi vill måla den. Och det är här jag vill veta hur DU har målat din bastu. Ljus, mörk, heltäckande eller så man ser ådrorna på panelen?
Jag drömmer om en mysig bastu där ådrorna i panelen får ge bastun karaktär.
Vi har tittat på lite inspirationsbilder och både jag och Fredrik tycker att det vore fint att måla med en färg som ändå låter ådrorna i panelen synas, för att ge bastun lite karaktär.
Snygga golvsilar piggar upp tillvaron.
Är så glad idag att jag gick med på att välja lite annorlunda golvsilar till huset, då Fredrik visade mig vad han hittat. Även om man inte kanske lägger märke till en golvsil, så är det ju åtminstone positivt att den är snygg när man ser den.
I grovköket har vi formen av en fjäder på golvsilen.
Vår utsikt från bastun är en stjärnklar himmel (på vintern) och en grön och grann skog.
Så snabbt vi målat bastun, så ska listerna på sidan av bastun upp.
Ett tips när du bygger bastu är att spraymåla med svart färg där skarverna kommer att synas innan du lägger upp panelen. Fredrik spraymålade (och ja, det luktade förjäkligt i huset några timmar efteråt) och det blev riktigt snyggt. Dock kommer det nog upp lister i hörnen av bastun, eftersom det blir att se snyggare ut enligt oss.
Jag längtar till mitt första bastubad här!
Och det var en första introduktion till hjärtat av vårt hus; bastun.
Nästa gång jag uppdaterar om bastubygget så är jag mera delaktig (även om Fredrik klarat av detta galant ensam!), och så tar vi och målar bastun och får bastulavan på plats. Hoppas vi kan fortsätta så snabbt som möjligt, för jag längtar efter att bastubada.
Hur har du målat din bastu?
I vilken färg och vilket märke?
Ge mig alla dina tips och visioner om hur man får en bastu så mysig som möjligt.
Förlossningsberättelsen.
Under de tre veckor jag haft äggen i äggkläckningsmaskinen så har jag sett ofantligt många videor på youtube av då kycklingar kläcks. Då har det alltid tagit länge, och man har sett hur den trötta kycklingen legat länge i sitt ägg, med huvudet utanför, innan den sparkat sig loss.
Nu har jag själv fått uppleva en födsel av fem kycklingar, och det var inte alls som på film.
När kycklingen väl börjat att picka sig genom ägget, så gick det väldigt snabbt.
På torsdagen chockerade det ägg som varit mest tyst och legat helt stilla mig; det hade ett hål! Från det första hålet i ägget så tog det tolv timmar innan något mer hände. Jag hann nästan bli rädd (man är rädd över mycket under en sån här fas) att kycklingen dött, och hade nästan accepterat det innan det började hända grejer. Och när det började händra grejer, då gick det snabbt.
Så på fredagen sjöng jag och spelade lite gitarr åt kycklingen, och på mindre än en timme hade den pickat sig ut. Utan någon paus, så det var en ivrig typ som jag väntat på i tjugoen dagar.
Så liten och oskyldig. Välkommen, hjärtat! <3
Dock vilade den inte länge i ägget, utan hade bråttom ut för att testa sina ben. Det är så mäktigt att få se hur små djur som föds verkar ha det mesta på klart, trots att de nyligen kommit till denna värld. Visst var balansen lika bra som någon som varit lite väl förfriskad från krogen, men den lilla kycklingen gav inte upp. Upp igen och vidare till sina äggvänner.
Lagom road nyfödd kyckling.
Det sägs att kycklingar ska trigga resten av äggen att kläckas, och inte kort efter att kyckligen kläckts så började ett av äggen pipa till kycklingen. Liten stund senare så var det ett hål även i det ägget. Så man kan ju undra varför internet tipsar en att låta äggen vara helt ifred tre dagar innan "hatch day", då de verkar fungera bättre att rusa över äggen och pipa.
Värmer sig hos sina ägg-syskon.
Dock så kan man inte förvänta sig att precis alla ska kläckas på en och samma dag, så första natten fick den första kycklingen sova ensam under värmetak, i en kaninbur, inne i hönshuset. Mest för att jag inte litade på att Luna hade låtit de nya kycklingen vara ifred, på grund av en liten incident när kycklingen kom till hönshuset.
På tal om nyfödda kycklingar och sova; under det första dygnet somnar de princip hela tiden. Stående, gående och sittandes. Otroligt hur snabbt de somnar. Dock så är de redan mycket piggare dagen efter och springer runt utan problem.
Så här ser det ut inne i ett ägg som en kyckling utvecklats i.
På lördagsmorgonen vaknade jag insåg att det hade varit en mycket händelserik natt. Resten av de fyra äggen som var kvar i äggkläckningsmaskinen hade fått hål på sig, och under dagens lopp skulle de alla kläckas.
Det sista ägget fick lite hjälp av sitt syskon, som jag lämnat kvar i äggkläckningsmaskinen (video längre ner).
Det här är kycklingen som på lördagen hjälpte ut den femte och sista kycklingen.
Nu bor de alla fem i kaninburen (tills de blivit större och kan ge ifrån sig om de andra kycklingarna är dumma med dem) och är fem pigga och glada kycklingar. De ser ut som små fluffbollar, med fjun över hela kroppen. Även fötterna.
De tyr sig även snabbare till mig än vad mina andra kycklingar gjorde, kanske för att jag var det första ansikte de fick se, och för att de hört min röst inne i ägget. Hur som helst så har jag nu massor av kycklingar att ta hand om och ge kärlek till. Sammanlagt är det 10 stycken nu.
Så här ser det ut när en kyckling hjälper en annan att födas.
Att kläcka fram kycklingar med hjälp av befruktade ägg och en äggkläckningsmaskin, och få se dem födas, var en upplevelse jag sent kommer att glömma.
I nästa kycklingrelaterade blogginlägg ska du få träffa alla, samtidigt som jag berättar om hur jag har gjort för att få fram kycklingar från ägg, och hur jag tar hand om dem (och svarar på andra frågor ni kan ha). <3
Nu är de födda!
Jag har ett par spännande dagar efter mig, med alldeles för lite sömn. Men det är väl så det bli när man väntar på att kycklingar ska kläckas.
Just efter att jag publicerade förra blogginlägget, i fredags, så kläcktes den första kycklingen. Jag har förberett ett blogginlägg om vad som hände, men kan som säga så att jag började gråta av lycka. Jag väntade mig att fler skulle kläckas, men ingenting hände. Så första natten fick den första kycklingen sova ensam under värmetaket, i en kaninbur inne i hönshuset, i hopp om att fler skulle kläckas.
Igår, lördag, var det en händelserik dag, då fyra kycklingar till kläcktes.
Av sex ägg så kläcktes fem.
En mycket fin siffra, om man tänker på att det är första gången man kläcker ägg i en äggkläckningsmaskin, där man inte ser vilken luftfuktighetsprocent det är i maskinen och där man måste vända äggen själv.
Nu har jag inte bara fem benbefjädrade urdvärgar (Mille Fleur) i hönshuset, utan även fem små dvärgkochin. De är helt underbara, och du ska få se dem allihopa.
Ni är många (speciellt på instagram) som har frågor om hur man ska göra när man ska kläcka fram kycklingar,
eller har frågor om varför jag gör som jag gör när jag tar hand om kycklingarna.
Ställ alla era frågor i det här blogginlägget, eller på mejl eller på instagram, så svarar jag på allt i ett eget blogginlägg.
Puss och kram.
En sneak peak på mina nya kycklingar. Så här ser det ut i ett ägg som en kyckling har utvecklats i.
Det här är så spännande, att det inte är klokt!
Sov oroligt hela natten och gick flera gånger in till kontoret för att se om någon kyckling hade kläckts. Blev istället orolig för att ingenting alls hade hänt sen tidigare under kvällen. Men tydligen hade kycklingen bara tagit en välbehövlig vila, för nu händer det massor i äggkläckningsmaskinen,
och inom en timme (om ens det) så har en kyckling blivit kläckt.
Det här, gott folk, är det mest spännande jag varit med om på länge.
Vill du se videor av när kycklingen blir kläckt så följer du mig på instagram. Carloine heter jag där, och där får du se videor av när kycklingen pickar sig ut ur ägget, bland mina insta-stories. Nu har jag, som ni kanske förstår, inte mycket tid kvar av att blogga.
Jag ska bli hönsmamma. För andra gången i mitt liv.
Här ser man några ljusa fjun och en näbb. <3
Nu har förlossningen börjat! (äggrelaterat)
För 21 dagar sen la jag på kvällen sex stycken befruktade ägg av dvärgkochin i en äggkläckningsmaskin. Av dem så var det ett embryo som slutade utvecklas under första veckan. Kvar lämnade fem ägg som jag vänt och vårdat ömt, och jag har fått se dem utvecklas i äggen.
Nu har äggen rullat på sig ett par dagar av sig själv, och nu händer det. Det första av alla fem ägg har påbörjat att picka sig ut genom äggen, och jag är så upp i varv att det inte är klokt.
JAG SKA FÅ SE KYCKLINGAR KLÄCKAS!!!
Och du också. Kommer att fotografera processen och lägga upp här på bloggen,
men vill du vara först med att se allt så får du ta och följa mig på instagram.
Carloine heter jag där och laddar upp allt på instagram-stories.
Så här ser det ut nu. Spännande!
Ta hand om vaginan
Ibland känns det som att det här livet går ut på att vänta på bättre tider. Ju äldre man blir, desto bättre blir livet. Men hur jobbigt är det inte att ha vetskapen om det, medan man är 15 år och 15 år ifrån att kunna bli lite tryggare och lugnare?
Jag scrollade igenom instagram och såg hur Cissi Wallin delat med sig av en undersökning Aftonbladet gjort, där det kommit fram att en av tio unga kvinnor vill operera sitt kön. Med unga så menar jag kvinnor i åldern 16 till 29 år. De över 30 har accepterat sitt underliv så som det är skapt, eller får annat att tänka på.
Gick in på facebook och scrollade, och ser att Amanda delat med sig av samma nyhet.
Jag tycker bara det har gått och blivit en knasig värld vi lever i, och det är ett under att man har klarat sig utan större men.
För i butikerna finns det parfymerade bindor så ens menstruation ska dofta blommor, reklamer i tv som berättar för en hur bekväm man känner sig när man är len (jag måste vara en ytterst obekväm människa) och människor som på allvar funderar att skönhetsoperera sitt könsorgan för att göra det mer attraktivt. För andra? För en själv?
Ska jag berätta en hemlighet? Könsorgan är aldrig attraktiva, hur vi än skulle operera dem.
Men vi alla har dem, och alla är lika unika och individuella som personen som har dem.
Även om inte pressen var lika stor när jag var yngre och porren inte var lika tillgänglig (eller så hade jag inte lika stort behov att söka efter den),
så kunde även jag tänka om mitt underliv såg ”normalt” ut, speciellt efter att ha läst tonårstidningar för unga tjejer.
Medan andra fyllde ut sina bh'ar med papper och sockor, så gav även jag mina bröst en extra tanke om de borde vara större. Om jag borde vara vackrare och mer attraktiv. Inte för mig själv, men för någon annan.
Tänk då att leva idag, där så många får bilder av andras könsorgan skickade till sina telefoner. Där du bara behöver skriva en bokstav fel för att hamna på en porrsajt, eller där reklambilder är övermanipulerade och där många tror att en kvinnas könsorgan ska se ut som ett litet barns,
eller att kvinnor med hår på benen och under armarna är utomjordingar.
Vi måste börja bli snällare mot oss själva och andra, och sluta vara så kritiska mot våra egna kön. Som på sant. Det finns annat att lägga energi på, och andra att ge sin energi åt (ifall du umgås med en porrskadad person).
För sist och slutligen är det ganska tråkigt att vänta 15 år på något man kan börja göra redan idag.
En hårig snippa från pixabay.
Dagens tips från mig till dig:
- Ta hand om snippan. Ge den den bästa vård du kan.
- Ta hand om ph-balansen.
- Låt den luftas.
- Spruta inte parfymer på den.
- Gå regelbundet på papa-prov.
- Sluta fokusera på hur den ser ut, och istället fokusera på hur den mår. Ingen kommer att döma dig på grund av ditt utseende av könet, och skulle någon av någon orsak göra det, så är det ingen du vill umgås med.
Se äggen kläckas!
Idag tänkte jag testa för skojs skull att spela en video på youtube för äggen i äggkläckningsmaskinen. Eftersom jag har gått och blivit crazy chicken lady, så fanns "chick sounds to help your chicks hatch" bland mina rekommenderade videor, och efter bara ett par minuter av ljudet av videon började det hända saker med äggen.
De rörde på sig!
De har redan rört på sig ett par dagar, eftersom jag la märke till det medan jag vände dem, att de ändå for lite hur de själv ville efter en stund. Men idag lyckades jag inte bara se, utan även fånga deras rörelser på film! Och nu rör de på sig så mycket, att det inte skulle förvåna mig om jag har tillökning i hönsfamiljen när som helst.
Vill du se ägg kläckas så kan du ta och följa mig på instagram och se mina insta-stories videor. Jag kommer att ladda upp så mycket jag kan, och spara varje video, för det här med att kläcka ägg i äggkläckningsmaskin är nog något jag bara gör en gång i livet.
Spännande tider nu, gott folk. <3
På instagram heter jag carloine, följ mig där för att se äggen kläckas.
9 bilder från 2009
Vet inte vad som fick mig att börja gräva fram gamla skivor med inbrända bilder på sig, men igår fick jag uppleva en härlig nostalgitripp när jag tittade igenom gamla skivor från gamla tider.
Det är ju inte första gången jag delar med mig av mitt tidigare liv åt er, men det här är osedda bilder, som inte ens finns på facebbok. Ni får lov att ursäkta kvaliteten på bilderna, för på 2009 var det fullt accepterat med små och pixliga bilder. Sociala medier var ännu inte allt här i världen.
Jag och mammuten.
2009 var året då en mammut gjorde turné, och hittade till Vasa torg. "Folk kretsar runt den och fotograferar. Dagisgrupper kommer och går, alla vill klappa och beundra den." skrev ÖP då, och självklart skulle jag ha en selfie med mammuten.
Jag som en skrämmande björn.
Majoriteteten av min klass vid yrkesinsitutet läste kombinerad studentexamen, men inte jag. Visst kunde jag känna mig lite utanför de veckorna de var inne i stan och läste studenten, medan jag satt och kodade tv-spel med datanomer (skoja ba; kodar dataspel alla gånger framför att läsa student och datanomerna var jättetreviga).
Att få se alla klä ut sig till ABI09 och åka iväg på kryssning var kanske det enda som hade lyckats locka mig till en kombi-examen, men jag fick lite smak av hur det var att vara student då jag fick prova klasskompisens utklädnad.
Ursäkta kvaliteten. 2009 var detta helt accepterat.
Det var en hysteriskt rolig dag.
Jag på ett högt berg på Färöarna, 2008.
Den här bilden är inte från 2009, men "9 bilder från 2009" var en mycket bättre rubrik än "8 bilder från 2009 och en från 2008". Här står jag i alla fall på ett högst upp på ett berg vid Färöarna. Jag och min bästa vän hade turen att slippa iväg på tre veckors praktik dit, och fick testa på livet som fotograferar vid Sosialurin, som är öns näst största dagstidning.
Vinner jag en vacker dag på lotto så betalar jag först av bygglånet, köper en ny bil, ger mamma en massa pengar och tar sedan med mig Fredrik till Färöarna. Vackrare plats på jorden finns inte och jag längtar tillbaka så gott som varje år.
Jag tog körkort.
Började ta mitt körkort 2008, men pengarna tog slut och jag fick förtjäna ihop lite till innan jag 11.02.2009 fick körkortet. Jag var så otroligt stolt, och är än idag chockad över hur jag lyckades klara körkortet i stan med de konstiga trafikreglerna. Andra skedet tog jag i Vasa, vilket var mycket behändigare då jag trots allt hade bott i stan sen 2006.
Bara nån dag efter att jag fick körkortet så åkte jag ner till Åland för att närvara på min kusins bröllop. En av dagarna så hade jag lånat pappas bil för att hälsa på fammo och faffa, och blev på hemvägen stannad av polisens razzia. Jag blåste noll, önskade dem en trevlig dag och när jag skulle iväg så startade inte bilen.
Jag såg i backspegeln hur poliserna tittade på mig, och när jag för tredje försöket inte lyckats få igång bilen hade jag en polis vid rutan som frågade om jag behövde hjälp.
"EEEH NÄÄÄ, jag har just fått körkortet!" svarade jag, och just då i denna sekund lyckades jag få i ettan och slirade iväg. Kommer aldrig att glömma min första razzia.
Fantomen och Mohicana som stadsbor.
Jag har haft katterna i mitt liv sen 2007 (Fantomen) och 2008 (Mohicana), och slutar aldrig att förundras över hur annorlunda de såg ut som stadsbor. För det första så var de innekatter, så deras tassar hade fullt av långt hår mellan tårna. Dessutom så hade de inte lika fin päls. Den var mycket kortare och även om jag vet att det är Mohicana och Fantomen på bild, så ser det inte ut som dem idag.
Mohicana har för övrigt alltid varit svår att fånga på bild.
Jag simmade.
Jag har hela mitt liv älskat att simma och bada, så förstår inte varför jag på senare tid inte vågat ta mig ett dopp. Kanske är det för att jag är medveten om att vattenkvalitén inte är i toppskick här (vattenloppor och alger som härjar på), eller för att mormor skrämde upp mig att gäddan biter mig i tårna när jag var yngre.
Varför det skulle ta över 10 år för mig att bli rädd för en gädda vet jag inte.
Mitt mål nu för sommaren är att leta upp en fin strand, med bra vattenkvalité och sen hoppa i. Jag måste simma. Nu.
Jag kände mig fin.
Jag hade turen att bo i en tvårummare mitt i stan, med stor inglasad balkong, och det var här jag spenderade mycket av min tid i lägenheten. Här kände jag mig för övrigt mycket fin. Tycker det är kul att få se tillbaka till bilder där man tydligt kan minnas hur fin man kände sig, även om man inte kan känna igen sig själv idag och har valt andra skönhetsalternativ, för det är känslan jag känner i bilden.
Jag kände mig fin och till Caroline 2009 vill ja ba säg; you go girl!
Jag fyllde år. Det här är vad jag fick.
Har ingen aning om vad boken handlade om eftersom jag läste den med ögonskyddet på, men det här är i alla fall en nybliven nittonåring du ser på bild. Att fylla nitton år var för övrigt den sämsta födelsedagen jag kan tänka mig.
Jag var ensam. Vaknade upp med sjuk mage. Toaletten fick stopp och svämmade över och jag grät efter att ha varit vaken endast tio minuter. Vilken tur att livet ba blev lättare efter den dagen.
Jag tog examen inom audiovisuell kommunikation.
Som avslut blir det en bild från då jag efter mycket om och men tog examen vid Vasa yrkesinstitut. Nybakad medieassistent, inom audiovisuell kommunikation, och så otroligt stolt, nöjd och slut i en 15 euros klänning från H&M.
Eftersom jag tog examen fyra månader tidigare än resten av min klass till närvårdare, så var jag inte med om samma dimenssionsceremoni, så jag är glad att jag åtminstone fick uppleva det 2009. Det här var en bra dag.
Hett tips:
Dagens heta tips från mig, till dig:
bygg aldrig en hage / rastgård i 34° värme. I stekande sol. Utan vind eller skugga. Du kommer att förgås.
Obs! Det går att bygga precis vad du vill i denna värme, för min hage är nu nästan klar. Den blev större än jag hade tänkt och gallret tog slut snabbare än jag hade trott,
men stadig är den och bara jag får tag i mera galler så får hönsen springa runt och jag slappna av.
Kan behövas.
4 tecken på att du är i Jakobstad
I lördags fick jag äran att närvara vid min lillasysters och hennes fästmans förlovningsfest. Det var en så otroligt fin fest, och jag fick lära känna så otroligt många fina människor att jag blev helt känslosam efteråt. Kärlek gör mig känslig, lycklig och varm,
och det är de tre orden som kan beskriva den känsla som följt med mig efter den vackra lördagsdagen.
Och även om Jakobstad inte varit min hemstad sen 2006, så känns det som att komma hem samtidigt som man bara är en turist i en stad. En halvt mystisk känsla att känna, eftersom jag har skapat mig ett hem 140 kilometer bort. Men Jakobstad är den stad jag växte upp i, och det kommer att för alltid att vara min hemstad, även om mitt hem är någon annanstans.
Men så mycket har hänt. Inte bara har mina småsyskon lyckats växa upp till vuxna och förståndiga människor. Hela staden har förändrats, och ingenting är sig likt.
Men det finns vissa kännetecken som får dig att veta att du har kommit till Jakobstad.
Här är fyra tecken på att du är i Jakobstad
Alla rondeller.
Du hinner knappt in till centrum innan du möts av tre rondeller. Sen verkar det som att Jakobstad börjar komma ikapp Åland och alla deras rondeller, för det har ploppat fram en hel massa rondeller på vägarna.
Ingen blinkar i rondellerna.
Jag vet inte om det är för att 70% av alla rondeller är minimala i sin storlek, eller för att alla i Jakobstad är tankeläsare, men ingen blinkar i rondellerna.
Det är en himla massa enkelriktade vägar.
Det är ett under hur jag har lyckats ta första skedet av körkortet i Jakobstad, för det är ju som att köra i en labyrint där man var och varannan väg hamnar på en enkelriktad väg. Tacka vet jag Vasa som är som en fyrkant, eller Petalax där det inte existerar någon trafik. Alls.
Konstiga trafikregler.
Det verkar som att Jakobstad är staden högerregeln glömde, och där du mitt i allt får en triangel och får väja för människor som kommer från mindre vägar än du kör på.
Och det var det jag kom fram till under den korta tid jag körde runt i stan. Resten av tiden jag spenderade där umgicks jag med familjen och åt en mycket god glutenfri smörgåstårta.
Tack igen syster för den fina förlovningsfesten. Tack för familjer. Tack för kärlek.
