Visa alla inlägg skrivna augusti 2018
Gör inte om samma misstag under dagens intervju.
Idag är det dags för andra intervjun för den här veckan. I tisdags var jag och Fredrik med om den första, och resultatet blev en lång artikel, med hysteriskt roliga bilder av oss och en liten bajsincident.
När jag tittat på Mandelmanns gård så har jag alltid funderat på Marie's frisyr, och tänkt att det kanske är hennes grej att ha upp håret i vackra flätor och frisyrer. Du vet, som att Post Malone inte vore Post Malone utan alla sina tatueringar. Sia slog igenom på riktigt när hon la på sig en stor peruk, och Lady Gaga med sin galaklänning sponsrad av Snellmans. Man liksom hittar sin grej som gör en till den man är, och som får folk att känna igen en.
Men efter att jag skaffade höns så förstår jag Mandelmanns gård, och har själv börjat ha upp håret på andra dagar än arbetsdagar.
Höns bajsar. Och de bryr sig inte om det är på dig. Därför är det lättast att ha upp håret, eftersom det minimerar skit i håret och du är mindre svettig.
Och det är här jag kommer till veckans första intervju. Allting gick bra. Jag hade sminkat mig fint, kammat håret som jag lät vara utsläppt, och jag och Fredrik gick runt vid vårt hus och gård och skojade med journalisten och fotografen från Vasabladet. Visade upp hönshuset och hönsen, och tänkte att jag kunde ta den lugnaste och snällaste av alla (tuppen Isla) för att få till en fin bild.
Och visste blev den en bild, men sekunden efteråt sket Isla på mig.
För många kanske det här hade varit världens grej, och något förödande eftersom vi bara var halvvägs i intervjun. Men jag ba skrattade och torkade bort bajset med våtservetter (en gammal scout är alltid redo), för så här är livet med djur. Katter kanske kommer hem med gåvor du inte alltid uppskattar, medan fåglar bajsar när de känner för det.
Dessutom måste man kunna bjuda på sig själv och skratta åt eländet mellan varven, för livet blir lätt tungt om man tar allt så himla allvarligt.
Hönan Gullefjun har ingenting med texten att göra. Hon är ba mysig.
Dock kommer jag att se till att ha håret till sidan om någon höna ska sitta på min axel under dagens intervju, alternativt bli inspirerad av Mandelmanns gård och göra vackra flätor.
Ha en underbar dag, gott folk, och kom ihåg att skratta.
Dagen då Sevendays inte fungerade.
Igår var en annorlunda dag, för det var dagen då bloggen slutade fungera, och jag fick ta och fundera vad man gör när man inte bloggar. Det började med att bloggen var borta en stund på förmiddagen, för att sluta i att den inte alls fungerade från tidig kväll till mitt i natten. Eller morgon, men jag sov ju så jag kunde inte hålla koll på när bloggen började fungera idag.
Orsaken måste bero på alla nya uppdateringar som sker just nu på Sevendays, och för er kommer uppdateringen att märkas på det sätt att ni som kommenterar med emojis kommer nu faktiskt att kunna ha användning av dem, istället för att de förvandlas till frågetecken. Jag har redan testat kommentera med hjärtan och pussgubbar åt mig själv, och det fungerar! Halleluja!
Och ja, kanske att det sker några buggar här och där och att min blogg inte alltid fungerar. Men lugn ba, så lätt blir ni inte av med mig.
Men vad gör man då man inte kan blogga då? Jag har ju bloggat i största delen av mitt liv, och blev ärligt talad lite ställd igår. Jag ville ju visa våra nya snygga soffor, berätta om det galna som hände mitt under gårdagens intervju och annars ba ha kontakt med omvärlden.
Plötsligt fick jag fundera ut hur man lever utan att vara bloggare. Så vad gjorde jag?
Jo, jag städade och torkade bord, rensade upp i mitt kontor, städade toaletten, hade besök av vänner, åt god mat och lackade om mina naglar. Och nu, gott folk, verkar det som att jag har funnit en ny passion i mitt liv: NAIL ART.
Jag gav mina instagram-vänner på insta-stories två alternativ att välja mellan; en som var färggrann och rolig, medan en annan var mer elegant men tråkig. Vid nästa bild kunde man också välja mellan att jag skulle måla sex kycklingar, tre katter och en chipspåse på naglarna, eller bara måla en och samma färg på alla tio naglar.
Och ni blev helt till er av "kycklingar och katter" idén. Så medan jag inte hade en fungerande blogg igår kväll, satt jag och målade mina naglar i vad som kändes evigheter, medan jag tittade på "Torka aldrig tårar utan handskar" och grät.
Eftersom jag har sex kycklingar och tre katter så passade det perfekt att måla dem på mina naglar. Dock tänkte jag göra de få procent som ville ha lite mer neutrala naglar till lags, och målade på ringfingret en elegant design.
De ännu färre som ville ha enfärgade naglar får väl ta och måla det själv. Jag vill ha roliga naglar nu!
Så nu vet ni, och jag själv, vad som händer med mig när jag inte får blogga. Jag börjar göra nail art och gråter framför ipaden. Om ni inte har endera läst eller sett "Torka aldrig tårar utan handskar" så måste ni göra det. He va ba he ja hadd å säg.
Nu ska vi hålla tummarna att bloggen fortsätter fungera som den ska, och om du just nu läser detta från din telefon, testa att kommentera med emojis och reagera på mina naglar.
Puss och kram!
Våra nya soffor höjde mysfaktorn till 100.
Vi har snart bott åtta månader i huset, och vi har inte inrett färdigt på långa vägar. Det är väl ett evighetsprojekt, men när man byggt upp ett hus så vill man inte slå spikar i varje vägg, för man har redan spacklat och slipat tillräckligt att man inte vill göra om det om något skulle kännas fel.
Så det får ta sin tid.
Terrassen, som är nästan som ett rum för sig själv, har även tagit sin tid att inreda. Vi köpte ju billigt från internet ett stort bord med plats för åtta människor, och hade planer på att köpa soffor att mysa i, men det var lättare sagt än gjort att hitta det man tyckte om.
För det första så tycker jag att utemöbler i sig är alldeles för dyra. Tänka sig att folk kan lägga flera tusen euro på en lite soffa till terrassen. Huvudlöst! För det andra så ville vi ha något som verkligen kändes rätt och som vi skulle kunna leva med i många år framöver, så det tog tills förra veckan innan vi fann våra soffor till terrassen.
Och vi behövde köra hela vägen till Jakobstad för att få hem dem.
Orsaken varför vi behövde köra till Jakobstad var för att sofforna inte fanns i Vasa, och tydligen kör inte Jysk möbler mellan affärerna. Men vi hade redan sökt land och rike efter de utemöbler vi ville ha, och det fanns ingenstans något som ens gav oss samma känsla som dessa möbler, så de var värda att köra till Jakobstad för.
Dessutom fick vi ju en liten roadtrip en vanlig söndag.
Det vi har köpt är alltså tre stycken soffgrupper av modellen Levanger av Jutlandia, som du kan hitta vid Jysk. Eftersom det följde med ett soffbord med varje soffa, och behöver endast ett bord, så har vi nu två bord till salu. Allt är av aluminium, så det rostar inte. Först till kvarn som gäller!
Det som är speciellt med dessa soffor är att de har ett sidobord, vilket är mycket behändigt om du har fler gäster på besök eller annars bara vill ställa undan telefonen eller en ädel dryck vid sidan om dig, utan att luta dig fram till soffbordet.
Man kan förflytta sidobordet av soffan till vilken sida man vill, och vi har testat oss fram till det som känns bäst för oss.
Soffborden och sidobordet är i en behaglig grå färg, förutom benen då som är svarta, och det matchar perfekt in till det stora matbordet vi har på terrassen. Dessutom matchar soffans modell och färg om den fyra meters långa soffan vi har i vardagsrummet, så terrassen hör ihop med vardagsrummet, utan att bli allt för stora kontraster.
Fredrik hade även hängt upp solcellslampor ovanför soffbordet, medan jag jobbade kvällsskift igår, och mysfaktorn höjdes rejält ute vid terrassen. Nu vill man ju stanna utomhus, även om solen gått ner.
Så här såg det ut igår kväll. Blev som ett extra vardagsrum med naturen som tv. Lite mysiga filtar till nu ba, och våra värmelampor på, så kan man förlänga sommaren med flera veckor ännu.
Får väl ta och planera in nästa terrassfest så snabbt som möjligt.
Jag har i alla fall njutit hela dagen här på terrassen. Drack mitt morgonkaffe här och eftersom det inte finns en chans att någon skulle se en här (halleluja!), så kan man riktigt slappna av och bara njuta av tillvaron.
Helt värt att köra 140 kilometer för.
Hur har du valt att inreda din terrass?
Är det som ett extra rum?
En vecka, två intervjuer
Vet inte vad det är för mediaflow jag hamnat i, men den här veckan kommer jag att vara med om två intervjuer. Idag ska jag och Fredrik vara med om den första intervjun.
Under byggtiden blev jag och Fredrik vana med att ha besök av Radio Vega var och varannan månad, och nu får vi bli vana med att ha olika tidningar på besök. Lugn ba, det handlar inte om höns denna gång, även om jag gärna har med en eller två kycklingar på bild.
En hyper Caroline på Markoolios konsert vid Åminne, 2000.
Tänk att Fredrik också var på samma plats, samma kväll, för så många år sen. Men vi visste inte av varandra (kanske lika bra om man ser till ålderskillnaden då).
Men 12 år senare skulle vi träffa varandra igen, och hur underbart blev inte det?
Ps. Den där hatten blev stal någon av mig i skolan efteråt, och jag var så ledsen. Buhuu.
Jag blev intervjuad om då jag flög till Åland ensam.
Till skillnad från en av mina första intervjuer så är jag idag lite bättre förberedd. Jag står liksom inte och tjoar och säger att allt är bäst på alla sätt, om jag nu inte verkligen tycker det.
Ber alltid journalisten att sända frågorna i förväg, vare sig det handlar om tidning eller radio, och får på så sätt lite mer betänketid att veta vad jag vill ha sagt, även om man kan slänga ur sig grodor som man ba: ”HEDE FÅR DU INT TA ME HÖHÖHÖÖH”.
Här är 5 tips att tänka på inför en intervju:
1. Be om frågorna först. För att du ska känna dig trygg med intervjun
2. Du behöver inte svara med detsamma. Handlar det inte om direktsänt radio (som för övrigt ger mig en otrolig adrenalinkick) så behöver du inte svara med detsamma. Ta gärna ett djupt andetag, tänk på vad du vill ha sagt så slipper journalisten klippa bort en massa ”mmm” och ”ööö”, och du kommer att känna dig nöjd med vad du har sagt.
3. LE! Vare sig du blir intervjuad i radio eller talar i telefon; le medan du talar. Ja, såvida du inte är arg eller talar om mycket allvarliga saker. När du ler medans du talar så låter du mycket gladare och härligare att lyssna till.
4. Be alltid om att få höra / läsa intervjun innan den publiceras. Även hur noga du kan ha varit med dina svar så kan alltid tryckfelsnisse varit i farten.
5. Var dig själv, och ha kul. I början hade jag något som kunde likna på ångest efteråt och kunde ha ryck då ja ba:
”ÅÅÅÅH VAD SA JAG EGENTLIGEN???!!” (mest för att jag faktiskt glömt vad jag sagt),
men idag är det inte lika jobbigt. Inte alls, för att vara ärlig. Något som brukar lugna mig är tanken på att ingen kommer att minnas detta om hundra år, även om det kanske låter som något deprimerande, och att folk kan mest bli glada av att de normala människor prata om normala och roliga saker.
Herrejee vad liten Blondie var då. Så många skriver åt mig dagligen på instagram och säger hur stora mina kycklingar har blivit, då jag själv tror att de är lika pyttesmå som på bilden.
Min senaste intervju gjorde jag efter två vaknätter, och jag kände mig som en zombie och hade inte förberett mig alls. Istället hade jag ba roligt och var mig själv, samtidigt som jag fick visa upp mina älskade kycklingar för världen.
Resultatet blev ändå en mycket fin artikel.
Ett dygn utan vänner.
"Åh, men kommer inte den lilla kycklingen att bli ensam när syskonen flyttar?"
Den mening som inte gjorde det lättare för mig att sälja kycklingarna, och som gjorde att det blev om möjligt ännu tyngre för mig att sälja de fyra dvärgkochin jag kläckt fram själv och fött upp nu i tre veckor. Gjorde jag ett stort misstag att behålla en? Skulle hon bli ensam? Utstött?
Eller skulle det gå som det vanligtvis brukar; bra?
Helmi som håller sig när Isla och Gullefjun.
Idag är det ett dygn sen jag sålde fyra tre veckors dvärgkochin, och lämnade med en (Helmi) som nu bor tillsammans med mina fem andra Mille Fleur. Och som du ser så går det bra. Hon lever och har kompisar. Även om de är något större och ser annorlunda ut än henne.
Helmi håller sig nära de andra, och har förstått vilka som det går att mysa med. Till exempel tuppen Isla och Fleur och Gullefjun är snäll med henne. När det är matdags är det klokast att hålla sig borta från Blondie och Luna.
Luna är fortfarande bossen över flocken.
Inte för att de är elaka eller så, men för att de fortfarande vill visa vem det är som bestämmer och vem som ska få äta maten först. Så Luna, som är på bild, kan fortfarande visa lite irritation men är för övrig så mycket lugnare nu när det endast är en "liten" kyckling kvar, istället för fem stycken som springer runt henne.
Tuppen Isla blir bara vackrare för varje dag som går.
I princip så har hela känslan över flocken förändrats, till det bättre, och alla är så mycket lugnare nu och samarbetar mer. På bild ser du tuppen Isla som fortfarande är den mysigaste av dem alla. Han vill bara vara i famnen och titta omkring sig.
Gullefjun som vill mysa varje kväll.
Blondie som tog priset i att hitta den första masken.
Idag har de alla varit ute och letat efter mask i sin utehage. Blondie, på bild, hittade den första och sprang runt och ropade åt alla att se vad hon hittat. Det borde hon inte ha gjort, eftersom Fleur snabbt tog masken ifrån henne och åt upp dem. Man måste tydligen vara tyst om sina fynd i ett hönshus.
Helmi kommer att ha det riktigt bra.
Helmi verkar inte vara berörd på något sätt att ha sina vänner bortflyttade, utan håller som bäst på att finna nya vänner i de andra kycklingarna.
Fleur som letar efter mask.
Och så här ser det ut just nu i mitt hönshus och i hagen. Alla som går med huvudet nere och letar efter mask och annat gott.
Även om jag grät igår kväll för att de fyra andra dvärgkochin flyttat, och för att jag saknade dem än i morse, så är det här som allt annat något övergående. Mina höns mår bra, och kycklingarna som flyttade kommer också att ha det bra.
Men det är helt okej att vara känslig ibland och visa känslor.
Går det att laga god vegansk middag? JA!
Idag, gott folk, bjuder jag på rabattkoder, videoblogg och vackra bilder.
***
Inlägget är ett kommersiellt
samarbete med Ruokavaliot.fi
***
Det är ingen hemlighet att jag älskar mat, och all mat! Det finns inget jag inte skulle våga testa på, och det finns inget jag inte tycker om. Ja, förutom den veganska julskinkan jag testade på för något år sen. Jag hade planer på att testa på det veganska utbudet, och det blev ingen bra start.
Men trots det lät jag mig inte bli skrämd, och har varit nyfiken på att testa fler på veganska alternativ, och uppleva en helt ny värld. Glädjen i att skapa god mat, som inte behöver innehålla animaliska produkter.
När jag fick möjligheten att samarbeta med nystartade ruokavaliot.fi gjorde jag en glädjedans, eftersom jag gillar typerna bakom företaget. Men om jag gjorde en glädjedans för samarbetet, så blev det nästan rave när jag såg ruokavaliot's sida, eftersom den är så snygg och bra uppbyggd.
Till skillnad från många andra sidor där man kan beställa efter mat ifrån, så stod det nu klart och tydligt produkternas innehållsförteckning, samt allergener. Allt i fina kategorier, och det var lätt att hitta fram på sidan.
Enkelt kunde jag sortera fram glutenfria och veganska alternativ åt mig, samtidigt som inspirationen till att laga mat väcktes till liv, och varukorgen fylldes snabbt. Men hör och häpna! Redan nästa dag hade jag mina varor hemma. Jag trodde inte ens det var möjligt att med så snabb leverans!
Det unika med ruokavaliot är att de satsar helt ut på livsmedel, för att ha fokus på ett bra sortiment med produkter som tillverkats enligt hållbara metoder och med bra råvaror. Något som verkligen märks, eftersom jag nu fick upp ögonen för så många nya produkter att använda mig av vid matlagningen.
Jag beställde efter allt från wasabi, som byns butik av någon orsak inte längre säljer (eller gömt undan riktigt bra), till kombucha och hummuschips och veganska ostbågar.
Dessutom hittade jag vinbladsdolmar, som jag smakat tidigare, då våra förra grannar från Syrien kom över med dem till oss. Ska bli spännande att se om dessa smakar lika gott.
Men vad säger ni? Ska vi ta och göra världens enklaste och godaste veganska rätt nu? Har man ett stort och snyggt kök ska man väl ändå använda det. Och matlagning behöver inte vara krångligt för att vara gott.
Jag använde mig av glutenfri rispenne eko, som är fullkorsnris pasta tillverkat i Italien. Eftersom den varken innehåller ägg, mjölk så är den veganvänlig, och eftersom den är gjord av ris så kan även jag med celiaki äta den utan problem.
Jag har testat risnudlar tidigare, men det här tog nog mina pastadagar till nya höjder. Smakade som jag mindes att ”riktig” spagetti smakade.
Efter att pastan kokat färdigt lät jag vattnet rinna av pastan, och la fokus på såsen under tiden.
Jag la en burk pastasås basilico 350 gram eko i kastrullen och lät den värmas upp. Hällde i en ekologisk bönblandning och soltorkade tomater, och lät det puttra en stund innan jag hällde över pastan igen i kastrullen med såsen.
Rörde runt tills allt blev i en salig blandning, och la i lite glutenfri Tamari sojasås. Att göra denna maträtt krävde liksom inte så mycket extra kryddor, eftersom råvarorna redan var fulla av smak. Rena smaker.
Resultatet blev denna middag som fick mig att kunna bli vegan på heltid, så länge jag bara fick äta det här varje dag.
Enkelt, gott, billigt och massor av mat som räcker i flera dagar. Nu är jag så inspirerad och kan inte vänta på nästa gång jag ska göra en vegansk rätt. Att få testa nya smakupplevelser och få bättre självförtroende i att laga mat.
Vanligtvis är det ju Fredrik som lagar mat här hemma, men nu vill jag nog börja laga mer mat.
Är så tacksam att jag fick göra detta samarbete, eftersom jag har fått lära mig så mycket. Mest att det går att äta god vegansk mat, och att man inte behöver fastna i samma matvanor där matlagningen blir lätt tråkig då man använder sig av samma råvaror och kryddor. Det finns ju så många andra alternativ att välja mellan, och man får vara kreativ och ha fantasi när det kommer till matlagning.
Vill du också testa på att göra denna goda maträtt? Nyfiken på hur snabb en leverans egentligen kan vara, dricka supernyttig och supergod kombucha eller annars bara behöver fylla på skafferiet med råvaror?
JAG HAR EN RABATTKOD TILL ER!
Med caroline10 får du 10% rabatt, och erbjudandet är i kraft tills 30.09.2018.
Ruokavaliot har gratis frakt över 79€ och leverans inom 1-2 dagar. Som sagt så fick jag ju mina varor inom ett dygn, vilket nog måste vara rekord från alla tidigare gånger då jag beställt något från internet.
Så här ser det ut när jag lagar god vegansk mat.
Så, kom ihåg ruokavaliot.fi, för det är ett företag som kommer att gå långt,
och rabattkoden caroline10 som ger dig 10% rabatt.
Bon appétit!
En dag fylld med känslor.
Åh, det här har varit en dag fylld med känslor. Gick runt halva morgonen med en tryckt känsla över bröstet, och behövde inte oroa mig för att det vore en hjärtattack eller annat på gång. Jag visste mycket väl vad det handlade om. Idag var dagen då fyra av mina fem dvärgkochin skulle flytta.
Med tårar som brände vid ögonlocket tog jag upp och kramade om kyckling efter kyckling, för att sedan lägga ner dem i en pafflåda med lufthål som Fredrik höll i. Även om jag ville så kunde jag inte låta tårarna spruta, för jag hade sminkat mig med flit för att slippa såna känslomässiga utbrott.
Så vi åkte norrut. Lämnade av kycklingarna vid en info-skylt till den nya ägaren, och jag yrade om att det var kycklingarnas matdags nu, och att de älskar mosade ägg. Rösten darrade och jag undrade hur tusan folk gör, som lever på att föda upp djur, för att klara av såna här situationer? Det är ju tungt.
Åkte vidare och hamnade i Nykarleby. Hittade med nöd och näppe till Sandra, och vid det vackraste huset med de snyggaste fönsterkarmarna hittade vi Sandra.
Fredrik ba: Jag ser henne! Hon viftar med blommor eller nåt!
"Nåt" var egentligen hönan Lisen, som satt på hennes huvud.
Jag och min kompis Sandra. Underbart att lära känna härliga typer!
Jag hade gärna varit en trädgårdstomte i Sandras trädgård, och uppmanade henne att visa mer av hur hon bor och har det på sin blogg, för det är som en dröm att få gå runt där och se allt hon odlat och fixat med.
Samtidigt fick jag träffa min dvärgkochin Helmis mamma, som för övrigt också heter Helmi. Helmi är ett av de vackraste namnen jag vet, och har även en släkting som hette det.
Efter vår impulsiva snabbvisit hos bloggkompis fortsatte vi ännu mer norrut. Hamnade vid Jakobstad Jysk där vi handlade hem tre soffor med tillhörande bord att ha på terrassen.
Åt god fika hos mamma och jag fick kramas med mamma, syster och bror. För övrigt andra gången denna vecka jag träffar mamma, och det är ovanligt men härligt.
Och det har varit en dag fylld med känslor. Sorg, glädje, kärlek och värme.
Nu är jag redo för en ny vecka.
Huhhu, det här var tungt.
Vet att jag ser glad ut på bilden, men egentligen har jag suttit och gråtit i hönshagen ikväll.
Orsaken? I morgon flyttar fyra av mina fem dvärgkochin.
Säg hej till Helmi.
Det var inte så alls svårt som alla sagt åt mig att det skulle bli att hitta nytt hem till kycklingarna. Hann knappt ha ut min annons innan flera hörde av sig och var villiga att ge mina dvärgkochin ett kärleksfullt hem. De kommer att få ett fint hem, mycket större än de har nu, med en ny ägare som kommer att ge dem lika mycket tid och kärlek som jag gett dem.
Jag har meddelat vilka rutiner kycklingarna har, vilken mat de älskar och hur viktigt jag tycker det är att de får fortsätta mysa. De kommer alla fyra att få bo tillsammans och behöver inte bli separerade, och det är det viktigaste.
Kvar i mitt hönshus lämnar Helmi, som är den minsta av dem alla. Trots att hon, liksom resten, kläcktes för exakt tre veckor sen idag, så är hon mindre än sina syskon. Hon är något försiktig av sig, men otroligt snäll och mysig. En riktig pärla, som säkert kommer att se ut som en liten kyckling för evigt, på grund av sin gula färg.
Dessutom är hon den kyckling som resten som mina Mille Fleur's (Luna, Blondie, Fleur, Gullefjun och tuppen Isla) har accepterat mest. Hon får gå runt med dem utan att de skulle visa någon slags irritation, och om nätterna sover hon tätt intill någon av dem. Så det kommer att gå bra.
Huhhu. Det här var tungt.
Nytt kärleksfullt hem sökes.
Nu kommer jag att göra något som kommer att ta ont i hjärtat, men tänker att det är som att riva bort ett plåster. Det måste göras, och ju längre jag drar ut på det, desto sjukare kommer det att ta.
Jag söker ett nytt kärleksfullt hem åt de dvärgkochin jag kläckte fram ur äggkläckningsmaskinen.
Redan samtidigt som jag insåg att det blev bättre kläckningsresultat än många nybörjare kan ha, så visste jag att det inte vore möjligt ha tio höns i hönshuset, och att den här dagen skulle komma. Lagligt skulle det gå, men lagen menar även att jag skulle kunna ha 27 höns i mitt hönshus, och stackarna skulle ju inte kunna ha någon plats att röra sig på då (en av orsakerna varför det är bättre att ha egna höns som ger en ägg, alternativt köpa från en bekant med höns, än att köpa butiksägg där hönsen inte haft det lika bra).
Dessutom märker jag hur de äldre Mille Fleur ännu inte lyckats acceptera fullt ut hur stor flocken blev, och jag vill att alla fåglarna ska må bra.
De här söker alltså nytt hem:
Så vacker och ståtlig.
Den vackraste av dem alla, som det är hög sannolikhet att det är en tupp, i färgerna svart och vitt. Så otroligt snäll, mysig och vacker, och hade jag inte redan tuppen-Isla så hade jag sparat denna. Den här typen är den första att hoppa upp i famnen, med resten av dvärgkochin-kycklingarna som följer efter.
En tupp behövs i en flock för att hålla hönorna lugna och glada, samtidigt som tuppen skyddar dem mot rovdjur och ser till att alla mår bra.
Med snyggingen så följer tre honor med. En är rödaktig, medan två är gula. Mycket vackra även de, som vill varje kväll mysa i famnen.
Dvärgkochin är en av de vackraste hönsraserna som finns, och har lätt för att bli tama.
Alla är mycket tama, äter ur handen och är vana att hanteras av människor. De älskar ägg och gröt, och har dricker vatten med lite äppelcidervinäger i sig, för att ha bästa hälsan. De sover varje natt på pinne, och även om de redan nu är duktiga flygare, så vill de gärna ha en stege upp till pinnen om den är högre upp.
Jag önskar att du som ny ägare är över 18 år, har möjlighet att låta dem gå ut varje dag säkert för att sola och sandbada, eftersom de älskar att vara ute och leka. Jag hoppas du uppskattar tama och vackra höns och tuppar, och har tid att ge dem kärlek och mys varje dag, eftersom de är sociala fåglar.
Ta kontakt på erikssoncaroline@hotmail.com eller skriv om kommentar för att fråga mer, om du skulle vara intresserad att ha underbara dvärgkochins att ge ett nytt kärleksfullt hem till.
</3
Jag har försökt allt för att inte fästa mig vid kycklingarna, men det har varit svårt. Riktigt svårt. En av alla maskinkläckta kycklingar kommer att få stanna hos mig och mina mille fleur's.
En morgon vid veterinären.
Medan, vad det verkat som, resten av befolkningen haft bråttom att få tag i en muminmugg idag, så fick jag bråttom iväg till veterinären i morse. Jag skulle släppa in katterna, och alla förutom Fantomen uppenbarade sig för mig. Gick till andra sidan av huset, och fann honom på terrasstolen. Han var vaken, men verkade inte bry sig om att aktivera sig och komma in för att äta frukost.
Tyckte inte det var så konstigt, eftersom det är Mr Fantomen vi talar om. Känner han för att bete sig som en kung och bli buren överallt, jamen då beter han sig så. Dock brukar inte han skrika till av smärta och morra av minsta lilla beröring, så efter att ha kommit över tröskeln la jag ner honom försiktigt och tänkte han fick gå själv.
Det var här jag förstod att det handlade om något mer än kungafasoner. Han haltade kraftigt och nästan smög fram, med huvudet sänkt. Han fick pausa flera gånger och orkade nätt och jämnt fram till den plats han sedan somnade på.
Ja, efter att han skrikit till när han försökte lägga sig ner.
Jag skickade film och ett oro-meddelande åt Fredrik. Kontaktade veterinär för att få råd om jag kunde använda samma värkmedicin som Mohicana hade fått i början av sommaren, och fick uppmaningen att köra in akut till veterinär om det kunde handla om ett ormbett eller liknande.
Han hade ju inte synliga skador, men uppenbart riktigt ont och så trött och slö. Dessutom såg jag blod i örat, men fick inte undersöka honom mer eftersom han morrade och fräste så snabbt jag kom nära. Så det var bara att åka iväg, ifall att det handlade om något allvarligt. Man kan ju aldrig veta säkert, när det handlar om djur, och även om det är dyra saker med veterinär så skulle jag aldrig ha hjärtat att låta honom vara så sjuk utan att göra någonting. Att skaffa djur handlar ju om att ta ansvar, och det där ansvaret handlar även om att ta hand om dem då de är sjuka.
I bilen var han fortfarande så slö och trött att han inte brydde sig om att ropa, och vid veterinären kände jag knappt igen honom.
Vanligtvis brukar en veterinär behöva ge honom en hannibal-mask över ansiktet, eftersom den annars så snälla frassen förvandlas till en monster vid veterinären. Idag lät han dem undersöka honom utan problem, och de fick till och med ge honom två sprutor med värkmedicin och penicillin, utan att ens pipa till.
Eftersom veterinären inte ville stressa frassen mer än nödvändigt, så gjordes inte så mycket mer än att han fick medicin och uppmaningen att vila och komma tillbaka om allmäntillståndet förvärrades. Han hade inga brutna ben vad veterinären kunde se, och det blodiga örat ska jag putsa när Fantomen låter mig göra det.
Stackars Fantomen idag.
Nu sover han mest. Ser rätt så sliten ut, men det är förståeligt efter denna morgon och efter vad han nu än har varit med om. Han får vara under uppsikt idag och bli illa tvingad till att vila.
Jag hoppas från botten av mitt hjärta att det lugnar ner sig med vildfrassar som kommer hit för att slåss, och att kanske Fantomen lär sig att välja sina strider. Man behöver liksom inte ta varje strid.
Men mest av allt är jag glad att det inte var något värre med Fantomen, och att jag nu får ha honom bredvid mig.