Bloggheader Caroline3

Visa alla inlägg skrivna september 2018

Vi är med i dagens tidning!

Skrivet av Caroline Eriksson 07.09.2018

I Vasabladet och Österbottens tidning kan du idag se två bekanta, och mycket glada, ansikten. Mitt och Fredriks.

För några veckor sen hade vi en reporter och fotograf på besök till oss, och idag är det alltså dagen allt gick i tryck. Både bilder och text har vi fått läsa i förhand, eftersom det är något jag är väldigt noga med, men det är bilderna jag har haft så otrolig roligt åt enda sedan Vasabladet var på besök.

 

Vi talade alltså smått och gott om huset, även om vi säkert hade haft mer att säga om själva byggprocessen. Istället var nu fokus på inredning och återbruk.

 

vasabladet 1

Helt hysterisk, och enorm, bild av oss. Men det är väl bara bra att vara glad i sovrummet. Haha.

 

Jag hade nämnt det lite här i bloggen, men Fredrik är alldeles fantastisk när det kommer till återbruk och att ge gammalt nytt liv. Våra nattduksbord är återbruk, lampor är återbruk, vår solklocka är återbruk, Fredriks speciella cykel har han byggt ihop helt själv, samt mycket mer.

 

Själv så fyndar jag på Missionsstugans loppis i Jakobstad och bygger hönshus av återvunnit material.

 

vasabladet 2

Jag behöver inte ens säga hur Mohicana kände över allt det här. Det syns långa vägar.

 

Fredrik och jag byggde ju ett modernt hus, och väljer att blanda ny och modern inredning med gammalt som har mer själ i sig. Vi behöver inte kompromissa med varandra när det kommer till hur vi vill bo, eftersom vi har mycket samma stil och vill samma med vårt hem. 

Här känner vi oss bekväma (så pass att vi gapskrattar på bild), trygga och kära.

 

vasabladet 3

En glad jag och en bajsnödig Isla.

 

Det var sekunden efter att denna bild blev tagen som Isla bajsade rakt på mig. Över hår och bröst, inte brösthår, och jag fick så lov att skratta åt hela händelsen. Helt normalt om man har djur eller småbarn.

 

Jag hade lovat att visa massor av bilder av vår inredning här på bloggen denna vecka men det får, på grund av tidsbrist, bli tills nästa vecka istället. Skriv gärna en kommentar om det är speciella rum du vill se mer av, eller något återbruk jag ska berätta mer om. 

 

 

Jag vet inte exakt när nästa artikel kommer ut om oss, i en annan tidning, men tippar att det blir i oktober. Då kommer fokus att vara just på att bygga hus och allt man kan hamna ut för under den tiden. Då kommer du att få läsa om sånt jag inte skrivit om tidigare här på bloggen.

 

 


Idol är fortfarande kvinnoförtryck på bästa sändningstid.

Skrivet av Caroline Eriksson 07.09.2018 | 1 kommentar(er)

Danielas Dagbok skrev en kommentar till mig där hon påpekade att mitt blogginlägg om Idol påminde lite väl om ett annat, det här, som jag tycker alla borde läsa. Nu i efterhand inser jag att jag blivit kanske lite väl influerad av texten, efter att ha tänkt mycket på videon jag fick se. Videon väckte en massa känslor hos mig, och texten satte ord på det.


Så tänker jag gör om och göra rätt. Berätta vad som egentligen stör mig, och varför du fortsättningsvis inte ska se på Idol. För det är fortfarande kvinnoförtryck på bästa sändningstid.

 
Izadoras audition påminde mycket om min egen audition. Ja, förutom att jag kanske inte var lika utvecklad i min sång när jag ansökte och var mer kurvig i kroppen. Men jag hade redan då spenderat många helger under ett par års tid som trubadur, och glädjen var lika stor när jag nu fick chansen att sjunga för riktiga proffs. Göra det jag tycker är roligt.

Skulle man inte vara nervös från tidigare, så tänk dig att ha fem kameror och stark belysning rakt i ansiktet, och inte hinna landa i rummet innan du blir ifrågasatt för vem du är och varför du är där.

 
Även var det här ett glasklart bevis på hur det kan se ut när brudar inte backar brudar. Blickarna, tonfallet och det här med att alltid ha ut taggarna innan man ger en annan en gnutta chans. Att liksom vänta på en chans då man får påpeka en annan människas brister.

Aldrig glömma, aldrig förlåta.

Kvinnorna i juryn hade bestämt sig, och det fanns inget som skulle få dem att ändra sin åsikt. Det visar även en del hur livet kan se ut idag för många andra. Minus den dramatiska musiken och inzoomningen på ledsna ansikten. 

 
Jag trodde ju att det här beteendet endast skulle ha existerat i högstadiet, men på samma sätt är det så många som lever idag med en övertygelse om hur en annan person ska behöva vara, enbart på grund av utseende eller (bristen på) pengar, att de inte ger någon annan en chans. Har du gjort ett snedsteg så får du leva med det resten av ditt liv. 

Det är så sorgligt, och jag skulle rekommendera alla att verkligen söka sig till personer som skapar mindre drama i livet, och som genuint gillar dig för den du är. Inte det du gör eller hur du ser ut.

 
Och det är väl det som tryckte mest på mina knappar när jag såg videon, eftersom jag lyckades känna mig in i hur Izadora kände sig just då. Ville ta henne under min stora kofta för att ge henne lite trygghet, trots att man inte kan rädda hela världen. Hon blev förvisso inte baktalad, utan fick det rakt i ansiktet i tv, vilket är minst lika jobbigt.

Jag tyckte hon var cool och att hon säkert är en härlig människa.

 


Men sist och slutligen är det ju inte en stor överraskning att det här hände i Idol. För idol är, precis som jag avslutade mitt blogginlägg om när jag själv sökte till idol, bara tv. Det visste nog Izadora redan av, eftersom hon fyra år tidigare även ansökt, utan att slippa med även då.

Man kan bli förbannad över att man i det vanliga livet inte blir accepterad för den man är, och att vissa mallar är det man ska följa, men i tv handlar det här om pengar.

 
Idol får nu en massa pengar för att jag och du klickar på videon. Sprider budskapet om det. Men de får även en massa pengar på att faktiskt låta en färdig artist, som ser ut som en modell, vara med i programmet. Den som är mest folkkär är den person folk kommer att betala för att se i gallerior. Det är ju sist och slutligen ingen skillnad hur bra du sjunger eller vilken personlighet du har. Det finns autotune för det.

Programmet handlar endast om pengar och utseende.

 


När jag sökte in till Idol var jag inte heller det de sökte efter. Trots att jag fick sjunga två låtar utan att bli avbruten. En lång tid efter auditionen samlade gitarren damm, och det skulle krävas mycket av mig för att inse vad jag varit med om och våga ta upp min passion igen.


Så bli inte påverkad av tv och tro att det skulle bestämma ditt värde eller visa hur du ska behöva vara för att bli accepterad. Det är bara tv.

 


De godaste gluten- och sockerfria plättarna!

Skrivet av Caroline Eriksson 06.09.2018 | 2 kommentar(er)

Har du tänkt på att man är sugen på olika maträtter beroende på årstid? På sommaren kan man leva på grillad mat så pass länge, att man till sist inte minns när man senaste hade igång ugnen eller rörde en stekpanna. På samma sätt att du plötsligt tycker det är helt okej att röra runt i en kastrull i evigheter för att få till en risgrynsgröt till julen. 

Och nu när det officiellt är höst så har jag börjat längta efter höstmat.

 

Gratänger, soppor och plättar. 

Det är det sistnämnda jag kommer att blogga om nu. Och äta. 

 

Jag har hela mitt liv tyckt om plättar, men på grund av min celiaki så har jag inte hittat något recept på glutenfria plättar som får det att vattnas i munnen på mig. Så när jag för många år sen fick höra talas om bananplättar hade jag fördomen att det var som "kålchips". Något som verkar nyttigt och gott, men som egentligen smakar "bläh".

Men fördomar är något vi har endast på grund av att vi endera inte har testat på det för att få det motbevisat, och för att vi inte vågar se utanför vår trygga bubbla. Så jag spräckte hål på bubblan och stekte mina egna bananplättar, och jag har varit fast sen dess.

 

Det här är receptet jag följer. Obs! Det ger massor av plättar, så endera halverar du mängden om du inte vill ha massor av plättar. Eller så bjuder du ba in till plättkalas.

 

resizedimage800533 IMG 1558

 

Ingredienser:

4 ägg

2 dl grädde

2 bananer

1 matsked fiberhusk

1 tesked bakpulver

salt (enligt smak och tycke)

 

Gör så här:

1. Mixa alla ingredienser med stavmixer eller vad du tycker är lättast att blanda med.

2. Bli inte rädd om smeten känns och ser stabbig ut. Den ska se ut så där.

3. Stek i vilket fett du önskar och tycker smakar bäst. (OBS! Smeten fluffar till sig i stekpannan så testa dig fram med att lägga lite smet till en början.)

4. Ät och njut, för livet har sina goda stunder!

 

resizedimage800533 IMG 1573


Ingen panik, jag bara städar.

Skrivet av Caroline Eriksson 06.09.2018

Första gången jag städade ur hönshuset grundligt, höll jag på att svettas ihjäl. Dels på grund av att vi var mitt i sommarhettan, och jag skulle inte rekommendera någon att städa i +31°, men även för att hönsen fick panik. 

Allt hade ju gått bra till en början, eftersom de var ute i hagen och tänkte på annat. Men när de bestämt sig för att gå in i hönshuset för att se vad jag sysslade med, och upptäckte att det inte fanns spån på golvet brakade helskutta lös.

 

De flög över mig samtidigt som jag föreställde mig hur de skrek svordomar och förbannade mig över att jag tagit bort allt det mysiga ur huset. Idag, när jag skulle städa grundligt igen, tänkte jag vara ett steg före dem. Lite smartare. För man lär väl sig av sina misstag?

 

mille fleur 1

Luna och Fleur är gumman på täppan.

 

Jag började med att mata dem med mosat ägg. Det uppskattades och sen hade de fått ny energi att vara utomhus. Med mig hade jag en soppåse fylld av andra soppåsar och tidningspapper, och la in det i hönshuset. Stängde dörren efter mig och såg genom fönstret hur hönsen lämnade att stå förvånade varför jag stängde in mig själv. 

Var det natten redan? 

 

mille fleur dvargkochin 2

Gullefjun, Helmi och Blondie.

 

Hur som helst gick det ingen nöd på dem, och medan de fortsatte att leka utomhus och jaga flugor, sopade jag ihop allt gammalt spån i huset samtidigt som jag bar ut mat- och vattenautomaterna.

Varför tänkte jag inte på det här tidigare? Hur smidigt som helst där alla, inklusive jag, var nöjd med att städa.

 

honshus 1

honshus 2

Rent och fint hönshus.

 

Resultatet blev ett fint och städat hönshus. På en snabbare tid än jag ens kunnat drömma om. Eftersom det redan nu börjat bli svalare väder tänkte jag mysa till det extra, förutom med spånet, med halm i hönshuset. La extra halm runt deras matbord, i hopp om att det skulle hålla vatten- och matautomaterna rena längre.

 

Vet inte om det är tonårsfasoner, men jag tycker de har börjat stöka runt så mycket.

 

mille fleur 3

Gullefjun och vännerna utforskar det nystädade hönshuset.

 

Höns är lite speciella på det sättet att det tar en tid innan de accepterar något nytt. Vilket betyder att det tog en himla tid innan de bestämde sig för att utforska det nystädade hönshuset. 

Jag fick muta dem med en försoningsgåva (klöver), och sen var de redo att möta mig halvvägs för att gå in i hönshuset.

 

mille fleur 2

Tuppen Isla myste snabbt ner sig i halmen.

 

Och som de uppskattade ett nystädat hus med halm! Du såg ju bilden då hönshuset hade halm fint runt kanterna av huset? Det är ett minne blott nu.

De bökade runt i halmen, sprättade i den som om de fick betalt för det, för att sedan bädda ner sig och gosa i den. 

 

"Great success!" som engelsmannen skulle säga. 

 

millefleur dvargkochin 1

Fleur och Helmi myser.

 

När jag lämnade dem till sist, för jag har tyvärr annat att göra idag än att bara sitta där och glo, så låg alla och myste.

 

Så mina 3 tips när det kommer till att städa hönshus:

1. Stäng ute hönsen så du får arbeta ifred.

2. Plocka bajs varje dag så det inte blir så skitigt med detsamma.

3. När du väl städar åt dem, gör det ordentligt. Och lägg dit "lite" halm, för det är tydligen jätteroligt.

 


Hur ynklig kan man se ut, egentligen?

Skrivet av Caroline Eriksson 05.09.2018

Skrev på instagram kort och gott om hur mycket tid som finns bakom ett blogginlägg. Du vet, först ska det fotograferas. Ofta ska bilderna redigeras med ljus och färger. Sen ska en text produceras. Och då har jag inte ens räknat upp det här med för- och efterarbetet.

Det är inte så bara att blogga, alltså.

 

Men ändå är det värt det, just på grund av att det är så himla roligt.

 

Någon timme senare öppnade jag upp datorn för att redigera en vlogg. Skummade igenom alla videofiler, och fastnade på den här bilden.

 

Skarmavbild 2018 09 05 kl. 20.49.13

 

Jo, så att.. jag såg ju ut att ha jätteroligt. Eller är det det här som kallas "resting bitch face"?

 

Fick mig i alla fall ett gott skratt, och ny energi att redigera videon klart.

Resultatet blev en riktigt fin video, och nu kan jag logga ut för dagen. Sov så gott, fina människor.


Vår underbart vackra bastu!

Skrivet av Caroline Eriksson 05.09.2018 | 2 kommentar(er)

När vi började bygga vår bastu hade vi en klar vision om att den skulle vara stilren. En plats där man verkligen kan koppla av vid, med mjuka och varma former och färger. Nu när bastun är klar så inser jag att allt det vi drömde om blev verklighet. 

 

Ett vanligt önskemål jag får här på bloggen är att jag ska visa mer bilder från hemmet, och den här veckan kommer jag att visa er mer av hur vi har det här hemma. Vi börjar med husets hjärta; bastun.

 

bastu sauna 1

Under bastulavarna finns en led-slinga som ger mysbelysning i mörkret.

 

Önskar att jag kunde ta åt mig äran för bastun, men här är det fullt ut Fredrik som har gjort allting så fint. Eftersom han älskar att bada bastu så märks det att han lagt in lite extra själ och kärlek i bygget.

Resultatet är så otroligt vackert!

 

bastu sauna 2

Ljusa färger och former var en röd tråd i bastubygget.

 

Vi hade först tänkt oss en mörk bastu, för att i sista sekund ångra oss och välja en ljus färg av Colorias oljevax. Hela vårt hus är ju målade i Colorias färger, så det var en självklarhet att fortsätta använda deras märken. Det är så smidigt att arbeta med dem.

 

bastu sauna 3

En droppe från Finland.

 

Bastustävan är av märket Rento, och designen heter Pisara. "En droppe från Finland - okomplicerad design för bastun" är dess slogan. Den är som skapad för att vara i vår bastu.

 

bastu sauna 4

Här vill man bada bastu och slappna av.

 

I hörnet av bastun hittar man en bastukamin från märket Harvia. I den är alla 80 kg bastustenar jag bar upp till huset, och även den har en mjuk form. Feng shui är något man vill eftersträva, även i små ytor.

 

bastu sauna 5

Bastukamin från Harvia.

 

Fredrik testade ha igång bastun igår för första gången. Hade just vaknat upp från en tupplur, jag som inte tupplurat på flera år, gick runt i huset för att söka efter honom. Gick in i badrummet, men där var han inte. Fick istället möta en bastudörr med imma på sig, och när jag öppnade bastudörren möttes jag av behaglig värme.

 

Sen när vi väl bastar på riktig så är det väl inte lika behaglig värme, eftersom Fredrik gärna bastar så man tror man ska förgås. Han är väl ba en äkta finne.

 

bastu sauna 6

Diskreta och bekväma ryggstöd.

 

På översta bastulaven finns diskreta ryggstöd.

Alla ytor i bastun är så släta och lena att det är riktigt behagligt att vara i den. 

 

bastu sauna 7

Lägg märke till vår enormt snygga golvsil i bastun.

 

Nu ser jag riktigt mycket fram emot att få bada bastu. Kanske införa en ny rutin i mitt liv, där man värmer upp sin sauna minst en gång i veckan, samtidigt som man ger sig själv tid att koppla av och bara ta hand om sig själv? 

 

Badar du bastu?

 


Möte med en riktig orm!

Skrivet av Caroline Eriksson 04.09.2018

Vissa morgnar är roligare än andra. Som idag. Det var min första lediga morgon på flera dagar, men ändå steg jag upp samma tid som en arbetsdag. Ute var det fortfarande skymt och medan kaffet bryggdes i kaffekokaren gick jag runt i huset, halvt som en zombie. Hur skulle jag på kort tid få mig att bli fotofin, och redo för dagen?

 

För idag är ingen vanlig dag. Idag är dagen jag skulle få göra ett mycket roligt bloggsamarbete.

 

Hur som helst lyckades jag göra mig i ordning på samma tid jag tar på mig att vakna innan jag åker iväg till arbetet. Packade väskan, gav mig själv en klapp på axeln att jag lyckats ladda kamerans batteri, släppte ut hönsen i hagen och fortsatte vidare mot Vasa. Muttrade för traktorer som verkade uppenbara sig på varje ställe man inte kunde köra om, fick plötsligt panik om jag alls stängt hönshagen, samtidigt som jag undrade över hur jobbig en morgontrafik i stan kan vara. 

 

Svar: lugnare än på eftermiddagen. Hittade snabbt en parkering, som jag betalade med mina sista småslantar (vem använder fysiska pengar ens nuförtiden?), och gick sedan över vägen där bloggsamarbetet skulle äga rum. Det var i den här stunden jag vaknade på riktigt och fick en riktigt fin start på dagen. 

 

Mötte upp Anna, som tidigare bloggat här på Sevendays, och hade äran att få ha henne som fotograf på de bilder jag skulle synas på. Fick även träffa en härlig karl som var så engagerad i det han arbetade med, att all god energi smittade av sig. Plötsligt hade jag liksom glömt bort hur tidigt det egentligen var, och njöt av varje sekund och allt nytt jag fick lära mig.

 

Fick även kommer över en liten fobi, och passade på att röra vid en livs levande orm. 

 

IMG 6569

En söt liten orm, fortfarande unge.

 

Nu var den ju rätt så liten, men kommer som vuxen att bli över en meter. 

Fick frågan om jag ville hålla i den, men i den sekunden fegade jag ur. Istället nöjda jag mig med att röra vid den ungefär en sekund.

Men nu har jag (typiskt nog) ångrat mig, och hade gärna haft den i min hand. Får ta och göra det nästa gång. För om det är något jag lärde mig idag så är det att bara våga och testa på. Det värsta som kan ske är att du ångrar dig i efterhand för något du inte gjorde.

 

Vad mitt bloggsamarbete egentligen handlar om får ni veta på måndag. Lovar att det blir ett roligt blogginlägg att läsa, där jag även kommer att ordna en tävling med riktigt fint pris, som flera kan vinna.

 

Nu ska jag bara arbeta vidare framför datorn. Har ju hela dagen framför mig.


Köp INTE hus från det här företaget!

Skrivet av Caroline Eriksson 03.09.2018 | 7 kommentar(er)

Det här är något som jag velat skriva i två år nu, men som behövt sin tid. Mest för att jag fick känslan att ”Vad tusan var det som hände där egentligen?” när allt detta hände.

 
Det här var alltså augusti 2016, då jag och Fredrik var i full gång med att söka efter husföretag, som kunde hjälpa oss att få våra drömmars hus att bli verklighet. Vi hörde av oss till flera olika företag, och bokade ett möte med dem som hörde av sig tillbaka eller som kunde betjäna oss på svenska. Vi mötte upp ett av de största husföretagen som finns, eftersom vi sett en husmodell vi gillade.

 
Mötet började bra med att typen, vi kan kalla honom Per, sa att han sålt hus för flera miljoner på svenska. Två minuter senare gick allting på finska. För Fredrik, som är finsk, var det inga problem, och jag gjorde mitt bästa att hänga med nya hustermer jag aldrig hört om på finska. Vi förklarade att vi ville ha bergvärme, bygga insidan helt själv och annat som var viktigt för oss.

 

Under tiden som Per räknade ihop en offert så kom det på tal att jag bloggar på Sevendays, och att vi en månad tidigare besökt bostadsmässan, så snabbt klickade han in sig på bloggen för att undersöka.

Plötsligt frågar han mig varför jag inte fotograferat några XXXXX-hus. Jag hade inget annat bra svar, än att jag fotograferat det som inspirerat oss när vi drömt om vårt framtida hus.

Mitt i allt så halvt ropar han om hur arg han är på Vasabladet och bloggare, och jag kände att det var bäst att vara tyst. Vad säger man ens när en främling flippar åt en?

 
Hur som helst fortsatte han att räkna ut offert på huset, även om varken jag eller Fredrik hade en god känsla i kroppen efter tidigare utbrott, så satt vi kvar.

När han steg upp och skulle printa ut offerten frågade han vad vi hade för budget. När han fick höra vår budget, så skrattade han och sa allvarligt:
”Ni är inte realistiska.”

 
Tillbaka fick vi en offert på en ”nyckeln i handen” hus, med elvärme och en extra värmare, för elvärmen hade inte orkat att värma upp ett badkar. Vi lämnade och gapa och undrade vad som hände där. Hade vi inte tydligt bett om ett halvfärdigt hus, med bergvärme, och där vi gör allt själv på insidan?

Vi tackade i alla fall för oss, kom överens om att aldrig återvända och släppte tanken på den bisarra situation vi nyligen varit med om.

 


Tills min telefon en dag ringer:

”Får jag tala med mannen i huset?”  hör jag Per säga i telefon.

”Hupps, hamnade vi på 1920-talet nu?” tänkte jag.

”Han är på arbetet, så han har inte möjlighet att tala nu. Kan jag hjälpa dig?” frågar jag.

”Nej, jag ska tala med mannen i huset!”, ryter Per tillbaka i mitt öra.

 

Senare får jag höra att Fredrik haft flera missade samtal. Ett sms där Per ber Fredrik ringa honom, och när Fredrik svarar att ”Tack för all hjälp, men vi har valt att bygga från ett annat husföretag. Tack ändå för gott samarbete”, tror jag knappt mina öron.

Tillbaka får Fredrik ett meterlångt sms där Per var riktigt arg på Fredrik, samtidigt som han än en gång var mycket noggrann med att påpeka flera gånger hur orealistiska vi var. Både med tidsram och ekonomiskt.

  

Jag vill som inte erkänna det här, men under hela byggtiden gav jag en tanke till Per. På hur vi klarade tidsramen. Fortfarande är under vår budget. 

Hur otroligt tacksam jag är att vi höll oss så långt borta ifrån den här typen. För så obehaglig han var så har jag svårt att tro han klarat av att sälja hus för flera miljoner. Vare sig på svenska eller finska.

 

Nämner varken namn på personen eller företaget i sig, av respekt till dem.
Även om de kanske inte förtjänar den.

 

resizedimage800533 24.7.2018 3

Bild från i juli. Idag är gräsmattan tjockare, och har mer gräs än ogräs.

 

resizedimage800533 17.01.2018

Så här såg huset ut i vintras.

 

Så otroligt tacksam att jag och Fredrik hittade ett husföretag och husförsäljare som vi klickade med. Att jag tillsammans med Fredrik fick möjligheten att bygga våra drömmars hus.


Hönsen bevisade mig motsatsen.

Skrivet av Caroline Eriksson 03.09.2018 | 1 kommentar(er)

Det är 57 dagar har jag nu varit en hönsägare, och det känns som om kycklingarna alltid varit en del av mitt liv, även om jag tycker att femtiosju dagar låter så litet. Under dessa dagar har jag lärt mig mycket och kommit över flera rädslor. Höll ju på att skapa en fågelfobi efter att ha sett en arg tupp, hade fördomen att höns inte är sociala med människor och att det skulle vara svårt att ta hand om höns.

 

Allt detta, och lite till, har jag blivit bevisad motsatsen.

 

Hons 1.9.2018 1

Helmi, min enda dvärgkochin, blir två månader på lördag.

 

För det första så är höns inte svåra att ta hand om. Ger du dem mat, byter vatten dagligen och ger dem tillsyn samtidigt som du plockar upp bajs och ser till att huset är rent, jamen då har du ditt på det torra. Dock verkar det som att mina höns är lite sentimentala med sitt bajs, och står gärna och gnyr vid min sida när jag plockar bort bajs från hönshuset, men efter en liten stund har de glömt bort det.

 

Hons 1.9.2018 2

Gullefjun som alltid flyger upp till min arm eller axel när jag har med mig mosade ägg till hönsgården.

 

För det andra så är det möjligt att få höns att bli så tama att de inte bara accepterar att hanteras av dig, utan även vill det. Gullefjun på bild är kanske den av alla just nu som behöver och vill vara nära mig. Hon flyger upp till mig, sätter sig på min arm, axel eller rygg om jag sitter framåtlutad. 

Alla hönsen känner sig trygga med mig, och det är inte ovanligt att hitta mig sittandes i hönsgården med en eller tre höns på mig. 

 

Det gäller bara att ge dem tid, hantera dem så ofta som möjligt från små och låta dem äta god mat från din hand för att bli bästa vänner med dem. Skulle de bli sjuka och behöva få vård eller inoljade fötter av mig i framtiden, så är det inga problem för mig att ta hand om dem, eftersom de är vana att vara i min famn.

 

Hons 1.9.2018 3

Tuppen Isla är fortfarande en mjukis som vill mysa i famnen,
och spinner som en katt när han mår riktigt bra.

 

Egentligen har jag inga kycklingar längre, utan alla är "tonåringar". Hade läst på en massa innan jag skaffade höns att tonårsfasen är likadan som för människor: jobbig. Men än så länge har jag inte märkt någon skillnad på dem, förutom att de nu bara är större. Och vackrare. 

 

Tuppen Isla är 2,5 månad nu och fortfarande lika mysig som en liten kyckling, trots att han nästan vuxit ikapp de äldsta tonåringarna. Hans fjäderdräkt är vacker med några gröna fjädrar i sig, vore det inte för hans kam och haklappar skulle man inte kunna tro han är en tupp.

 

Hons 1.9.2018 4

Luna är fortfarande bossen över flocken (näst efter mig).

 

Luna tog tidigt på sig rollen som flockens ledare, och är än idag den som bestämmer när det är dags att gå och sova, och ser till att alla hålls ihop. Ibland ger hon även resten av flocken någon insekt hon fångat, och är en mycket duktig jagare samtidigt som hon kan använda sina vingar på rätt sätt.

 

I sin fjäderdräkt påminner Isla mycket om henne, och innan Isla's rumpfjädrar blivit stora hade jag en tid svårt att se skillnad på dem bakifrån, om de stod bredvid varandra. 

 

Hons 1.9.2018 5

Isla funderar på spaden jag plockar upp hönsbajs med.

 

För att underlätta städandet av hönshuset så har jag köpt en spade man städar bort kattbajs med. Känns som att vaska guld när jag tar bort bajs från spånet i hönshuset. Att ha tidningspapper under sittpinnarna om natten fungerar fortfarande fint, och det är bara att samla ihop var och varannan dag, beroende på hur aktiv natt det varit.

 

Annars så är det inte så mycket att städa inne i hönshuset, eftersom de älskar att vara ute och gör sina behov i hönsgården. Till vintern, då de kanske inte är ute lika mycket, ser det kanske annorlunda ut.

 

Hons 1.9.2018 6

Blondie (och Luna) som nu är äldst. Minns inte när de senaste skulle ha låtit som en kyckling,
utan låter nu som en riktig höna. I bakgrunden är Fleur som jag inte fångade på bild.
Höns är svårfotograferade.

 

Har du alltid drömt om att skaffa höns, och har möjlighet att ge dem bra boende, så skulle jag rekommendera alla att bli hönsägare. Livet är så mycket roligare och jag har nog inte fått så mycket frisk luft sen jag var barn, som nu när jag har hönsen i mitt liv. 

 

Varenda fågel har sin egen personlighet, men jag verkar ha haft turen att få riktigt härliga typer i min flock. 

 

 


Hur stavar man till kärlek?

Skrivet av Caroline Eriksson 03.09.2018

När man minst anar det så dyker den upp som i Gevalias reklam i tv, "När du får oväntat besök".

Inspirationen till att skapa, skriva och måla. Helt enkelt leva ut sin kreativitet, och bara ha roligt under resans gång.

 

Från att ha varit på noll, är jag nu upp i hundra. Har så många idéer, och njuter av att få spendera tid med penna, papper och färger för att förvekliga det som en gång bara varit en tanke. När man inte vet hur länge detta flow av kreativitet kommer att hålla i sig, så gäller det att ta vara på den, och det har jag verkligen gjort nu.

 

Min bullet journal har förvandlats till en färggrann bok med hemliga luckor, och nu ska jag visa dig, samtidigt som du kanske själv får en gnutta av den inspiration jag känner. 

 

bullet journal winnie the pooh 1

Kanske det sötaste jag någonsin ritat.

 

Egentligen tycker jag det är lite för pluttinuttigull med citat från en barnbok, speciellt Nalle Puh. Men när jag målat Nalle Puh och Nasse färdigt kunde jag inte hålla mig, och skrev in citatet:

 

"Nasse till Nalle Puh:

- Hur stavar man till "kärlek"?

Nalle Puh svarar:

- Man stavar inte, man känner det."

 

bullet journal winnie the pooh 2

"The Dutch Door" är min nya favorit när det kommer till Bullet Journal.

 

Om inte annat så kanske jag hålls glad och extra mysig hela den här veckan, för det där citatet är något jag kommer att se varje dag. Till skillnad från tidigare designer i min bullet journal har jag nu gjort en "dutch door", vilket man kan göra på många olika sätt. 

 

Jag valde att sluta vara så emotionell med papper, och klippte bort lite för att kunna göra en miniatyr variant av en bok inne i bujon.

 

bullet journal winnie the pooh 3

Första veckan av september andas höst.

 

På så sätt har jag nu massor av plats att skriva på, samtidigt som jag kan låta det vara privat om jag vill.

 

I slutet av boken ritade jag en svartvit bild av Nasse och Nalle Puh som vandrar sida vid sida, en stormig höstdag. Håller du koll på dina vanor, som i en habit tracker, eller vill fylla tomrummet i slutet med något annat? Fritt fram. Det är bara (bristen på) fantasi som sätter gränser.

 

bullet journal winnie the pooh 4

Man kan inte bli annat än glad när man ser söta Nalle Puh.

 

Och om du gillade den här designen, så vänta tills du får se nästa veckas design. Det skriker och doftar glitter och glamour om den. 

 

New month, new design in my bullet journal. Trying out the "Dutch door", and loving it!