Visa alla inlägg skrivna december 2018
Vad 2018 lärde mig
Om jag tidigare känt en gnutta ångest för både jul och nyår, speciellt med den där förväntan och lyckan man ska känna för en speciell kväll, så är jag förvånansvärt lugn just nu. Vet inte om det är för att jag börjar bli gammal, känner att jag redan har allt jag behöver, den jag vill vara med vid min sida, trött för att jag steg upp okristligt tidigt i morse och önskade alla ”HAPPY NEW YEAR” på jobbet,
eller en kombination av allt;
men jag är lugn. Lugn, lugn, lugn och jäkligt redo för ett nytt år. Nya möjligheter, ny energi även om allt högst troligt och förmodligen kommer att vara exakt likadant i morgon. Man får bara komma på att skriva en nia istället för en åtta i årtalet.
Det här året har dock lärt mig ganska mycket, om mig själv och andra, och det här är en del av det.
Lita på människor, tills de ger dig en bra orsak att inte göra det.
Min värsta mardröm var att bli gammal och cynisk. Men när jag blivit bränd ett par gånger för mycket och sedan såg mig själv i spegeln en dag, för att inse att jag var fem före att bli den där cyniska typen jag inte ville vara,
då fick det bli ändring.
Problemet är inte att man litar på någon, och sedan kanske blir sårad. Det är det som kallas livet. Man får liksom chansa lite.
Om man håller folk på en armlängds avstånd, hur är det tänkt att man ska komma nära någon eller de lära känna dig? Och det är det som är problemet, om man aldrig vågar eller låter någon komma nära. Jag har fått lära mig att, och lär mig än, att lita på människor. Det är läskigt. Det är roligt. Det är livet.
Du kan inte förstå dig på alla människor.
Och det är helt okej. Så om du nu låtit en människa komma närmre än en armlängds avstånd och inser att det inte gick som tänkt. Det är helt okej. Släpp taget.
Släpp taget om de människor du inte förstår dig på. De människor som inte förstår sig på dig. Älta inte över personer som beter sig illa åt dig, utan ignorera dem eller ba be dem att sluta.
Omge dig med människor du tycker om och som accepterar dig.
Vi alla finner glädje i olika saker.
Hemligheten är att finna det som ger dig glädje.
Känn ingen skam för lite självkärlek.
Det skulle ta tjugoåtta år innan jag lärde mig att vara sjukskriven och faktiskt överleva feber, flunssa och sömnbrist utan att ha ångest att jag inte var på topp och på arbetet. Herregud. Varför låter man det gå så långt?
Känn ingen skam för att du tar hand om dig själv. Vågar unna dig välbehövlig egentid, och ta hand om ditt psyke lika mycket som det fysiska. Att vilja må bra, och ta reda på vägar till att nå sin optimala hälsa – utan skam.
Att skriva bättre åttor.
För övning ger färdighet.
Att veta när du ska säga ja, och säga nej.
Jag har hela mitt liv varit en ”ja”-sägare. Ja, ja, ja. För att sedan känna av en klump i magen och ba ”Oh shit, det var kanske inte det här jag ville eller behövde nu”.
Det enda jag skulle tjoa ”ja” till nu, utan att tänka desto vidare, vore om Fredrik ville förlova sig med mig. Allt annat har jag lärt mig att be om att få lite betänketid till. Även om jag har mina svaga stunder och sedan ångrar mig.
Var dig själv. Alltid.
Såvida du inte är elak.
Nu tänker jag logga ut för resten av det här året. Ta hand om dig.
Hoppas att du får spendera kvällen med någon du tycker om. Eller något du tycker om, vare sig det är en chipspåse, film, bok eller bubbelbad. I morgon är det en ny dag. Ett nytt år.
Steg frivilligt utanför dörren i snöstormen med ett tomtebloss. Gott nytt år!
Mina nyårslöften, hur gick det?
Det här är årets sista dag. Herregud. Vart har året tagit vägen? Vart har året tagit vägen med mig? Det känns ju bara som igår då jag satte upp fyra olika mål för året, lite som ett nyårslöfte.
Nu ska jag ta med dig på en återblick till de löften jag då gav mig själv, och se hur det egentligen gick.
Vara mer social och närvarande med vänner och familj.
”Bjud me på kaffi” avslutade jag mina tankar och drömmar angående denna punkt, och hoppades på att år 2018 skulle bli ett år med mycket tid och möjligheter för gemenskap och nya vänner.
Bloggevents och en liten glimt av det där sociala livet som jag ser så många leva på sociala medier. Så hur gick det?
Jag gick på ett par bloggevents. Gjorde samarbeten som krävde att jag steg utanför min dörr och träffade människor. Var på fester. Ordnade fester. Umgicks med vänner och bjöd hela min familj till huset.
Från Sevendays årliga sommarfest vid Faros, jag och bästa Sandra.
Ändå var detta år inte fullt så socialt som jag hade först föreställt mig. Men i efterhand precis som jag ville ha det. Jag har så många gånger i år fått vara utanför min komfortzon och blivit så mycket lugnare och säkrare i mig själv, att jag inte behövt pusha mig själv mer än vad jag redan gjort för att känna mig nöjd.
Min önskan om att någon ska bjuda mig på kaffe står fortfarande öppen. Att lära känna nya människor och omge sig med god energi är alltid positivt.
Yoga mer. Minst... två gånger per vecka.
Mitt mål för 2018 var att damma av min tränings-bh och andas mer på mattan. Minst två gånger per vecka. Blev typ två gånger detta år.
Då jag ännu var pepp på att yoga (läs: hade inte skaffat hönsen än).
Fotografera mer.
Här måste jag ge mig själv en klapp på axeln eftersom jag faktiskt har försökt fotografera mer detta år, och kameran har fått komma till användning mycket.
Min absoluta favoritbild från sommaren.
Mindre plast och skräp.
När jag och Fredrik flyttade till huset så fick vi ta och fundera hur vi ville göra med våra sopor och hur ofta sopbilen skulle hämta dem. En gång i veckan, varannan vecka eller en gång i månaden? En gång i veckan var inget alternativ, och varannan vecka kändes ändå för tätt för två personer.
Mitt mål och det som fick igång mig var ju tanken på att dra ner på allt skräp, och bli mer medveten om vad man handlar. Så sophämtning en gång i månaden fick det bli.
Hur gick det?
Perfekt.
Förutom att vi har börjat köpa mindre av sånt som resulterar i skräp, så har vi även kunnat elda upp en stor del papper, hönsen har ätit matrester och på väg ner till byn finns ekopunkten dit vi samlat konserver och glas. En gång i månaden har sopbilen kört in på vår gård och tagit med det som vi inte kunnat göra oss av med på annat sätt, och jag är stolt över att vi lyckats klara oss så bra med att minimera våra sopor.
Nästa år kan vi förhoppningsvis få ner soporna ännu mer.
Gjorde du några nyårslöften,
och hur gick det?
Hon fes fram världens minsta ägg.
Försöker koncentrera mig på vad jag ska skriva, medan jag har en karl i köket som sjunger åt kylskåpet:
”Kebabrulle, har du saknat mig rulle?”.
Medan Fredrik sjunger serenader för sin mat, tänker jag passa på att berätta och visa dig vad som hände i hönshuset igår kväll.
Det hela börjar med att både Blondie och Gullefjun visade tendenser på att vilja börja ruva fram kycklingar. Från att första ha legat bredvid varandra i samma rede och sett nöjda ut, till att sedan spendera timmar i varsitt rede på ägg, så kände jag att det var dags att avbryta situationen innan det gått för långt.
Missförstå mig inte. Jag vill ha kycklingar igen. Men inte nu. Det börjar ju närma sig den kallaste tiden på året.
Eftersom klockan var sent på kvällen, och jag ville de skulle hinna äta innan natten, så började jag med att avbryta denna ruvningsprocess.
Tog först bort ägget som Gullefjun värpt, och lyfte henne bort från redet. Hon började med detsamma äta, och verkade blir normal snabbt. Tog ägget av Blondie, som klagade för fulla muggar, och lyfte bort henne. Nu verkade det som om Blondie var ett steg värre än Gullefjun i det här ruvandet, eftersom hon såg ut att vara i trans. Hon fick mysa lite i famnen,
och det är ungefär här historiens huvudperson introduceras.
Under tiden som Gullefjun och Blondie legat i varsitt rede för att ruva, hade Fleur gått av och an, och väntat på sin tur. Det är inte första gången en av mina hönor värper 20:30 på kvällen, så jag blev inte så chockad när hon tog plats i redet.
Det som däremot chockade mig var det som kom ur henne.
Världens minsta ägg.
Det verkade som att hon bara fes till lite, och plötsligt låg världens minsta ägg i redet.
"Vad tusan?" sa jag högt för mig själv, samtidigt som Fleur inte verkade bry sig det minsta om det pyttelilla ägget. Jag visste att dessa ägg existerar, men hade inte kunnat tro att jag så här snabbt skulle komma i kontakt med det.
På engelska kallas de "fairy egg", vilket översatt betyder att det skulle ha varit en fe som varit och lagt detta ägget åt mig. Nu såg jag ju att det inte var det, eller en "cock" (tupp eller pippeli), "witch" (häxa) och alla andra sägner om ägget, som värpt ägget.
Det var ju bara Fleur.
Ägget är lika litet som en 5 cent.
Dessa pyttesmå ägg är helt normala bland nyvärpande och äldre hönor. Ingenting man behöver oroa sig för, om det händer nu som då. Se dessa ”fairy egg” som en liten bugg i systemet ba, och de är fullt ätbara även om vissa av dessa små ägg kanske inte innehåller en äggula.
Nu ska jag gå ner till hönshuset och hoppas på lite större ägg idag.
Uppdatering 30.12.2018 19:00
Jag kokade ägget. Det lilla ägget hade både vita och äggula i sig. Supersött. Supergott.
Det här fick jag i julklapp
Som jag tidigare nämnt, så var den här julen det bästa julen jag fått uppleva. Åtminstone i vuxen ålder. Går som ännu på rosa moln, och trots att jag har tröttnat på julmaten, så kommer den här härliga känslan av julfrid följa med ett bra tag.
Jag hade bara önskat mig en enda julklapp, men Fredrik är en riktigt expert när det kommer till att hitta på bra julklappar och presenter till andra, och även detta år fick jag så mycket fint och behändiga saker.
Är så tacksam, och det här är vad jag fick i julklapp.
En behändig och snygg vattenkokare.
Vattenkokare i glas och rostfritt stål.
Jag var ju peppad på att leva lite nyttigare efter att ha läst Food Pharmacy, och tro mig, det gjorde jag till en början. Men bekväm som man är, så verkade det lite för jobbigt och invecklat att få till bra tevatten i en mikro. Att koka upp vatten på spisen för en enda tekopp var inte heller något jag gjorde fler än en gång,
så när jag fick denna vattenkokare i julklapp hurrade jag och gjorde i ordning en tekopp med detsamma. Snabbt och varmt vatten, på kort stund, utan krångel.
Det du ser i koppen är gurkmeja, svartpeppar, ingefära och en halv pressad citron. Nyttigt och otroligt gott.
Läs min recension om Food Pharmacy, och att kunna tala om mat på ett okomplicerat sätt, här.
Världens bästa helkroppskudde.
Helkroppskudde + dynvar.
Det här var det enda jag hade önskat mig i julklapp av Fredrik, och ärligt hade min jul varit komplett även om "jultomten" bara hade med sig detta paket. Helkroppskudden.
Helkroppskudden är 50 x 160 cm, och jag somnar oskojat på tre sekunder när jag kramar om denna. Världens bästa kudde.
Jag skulle rekommendera en sån här kudde till precis alla på denna planet. Den är alldeles underbar!
Ordentliga hörlurar.
Hörlurar från Maxell.
Jag ser inte så mycket på tv, men det jag däremot gör att spendera mycket tid på youtube och se på dokumentärer på min iPad. I flera år har jag använt mig av de hörlurar man får i samband när man köper en ny telefon, för att inte störa Fredrik som ser på något guldgrävar- eller djurprogram på tv. Såna hörlurar fungerar, men de är inte så bekväma eller bra.
Så jag blev otroligt glad när jag fick ordentliga hörlurar i julklapp. Det är en helt annorlunda upplevelse att lyssna till något med dem, och omvärlden stängs utanför hörlurarna.
Presentkort och varningsskylt.
En varningsskylt och presentkort till klädaffär.
I det lilla röda kuvertet hittar du ett presentkort till en klädaffär, som jag ska spara tills vidare.
Den där skylten är en skämtpresent som fick mig att gapskratta.
När jag blivit sur över något orättvist, eller när vi haft personer som snokat runt vid vår gård, så har jag sagt att jag varit "arg". Så den här skylten gav mig ett gott skratt. Kanske mitt nästa inredningsblogginlägg blir när jag monterar upp den?
Ställning till min gitarr.
Gitarrställning.
Jag har ägt min gitarr nu över tio år, men nu äntligen har jag fått en ställning till den, så den inte behöver luta upp efter väggen. Det här är något jag verkligen inte hade kommit mig för att köpa själv, så är tacksam för att jag fick den i julklapp.
Och det var mina julklappar. Är så otroligt tacksam och glad över att ha Fredrik i mitt liv.
Lyxig uppdatering av hönshuset.
Vet inte vad som har hänt med mig, eller vad det är för varelse som bor inom mig, men idag har jag varit så effektiv och produktiv att jag fick riktigt ta och nypa mig i skinnet. Hela den här historien började redan igår kväll, då jag satt i hönshuset och väntade på att hönsen skulle gå och sova. Märkte att det var ett jäkla liv på pinnen, och det var många nyp och byten innan en höna hitta sin rätta sovpartner att sitta bredvid under natten.
Visste att det är av denna orsak som många har sittpinnar i olika höjder, för att hönsen ska kunna ha ut sin rankning på ett smidigare sätt. Men jag skulle inte kunna ha flera pinnar ovanför varandra, utan att hönsen sen skulle sitta och bajsa på varandra. Så jag fick ta till "Plan B", och idag har jag byggt på hönshuset och gjort det till "Hönshuusi Version Två".
Det lyxiga hönshuset, version två.
Klockan var knappt halv elva på förmiddagen när jag gick ner till hönshuset. Hade redan då väntat i en timme på att en höna skulle värpa klart, och var så ivrig på att få bygga på hönshuset. I högra handen hade jag en plastpåse med borrmaskin, skruvar, avsågade träbitar och i vänstra handen bar jag på en vit hyllplan. Av samma material som jag byggde deras reden och skåp av i somras.
Eftersom jag inte tänkte bygga på höjden nu, så fortsatte jag istället på längden. Från att bara varit en pinne, så skulle nu hönsen få två sittpinnar, formade som ett L. Det var superenkelt att bygga ihop själv.
Här hittar du ett blogginlägg om hur det såg ut tidigare i hönshuset, då de bara hade en pinne.
Gullefjun är coolaste hönan i byn.
Varje dag får jag allt mellan tre till fem ägg, och som det ser ut så kommer jag att få fem ägg idag. Dagar som denna, då hönorna turas om att värpa, är det mycket lugnare i hönshuset, än som det var för ett par dagar sen då det var tre hönor i ett rede, och två i det andra.
Gullefjun måste vara en coolaste hönan i byn, som bara låg och värpte medan jag byggde.
Söta plastpåsar att bajsa på.
Under sittpinnarna har jag tejpat fast plastpåsar som ska fånga upp deras bajs. Plasten tåls att skrapa bort bajset från dagligen, och när den blir tillräckligt snuskig så är det bara att kasta bort och lägga nytt.
Passligt mysiga illustrationer på denna plastpåse, med små söta hönor med vintermössa på huvudet.
Såklart hönsen ska ha en gunga!
Medan jag byggde hönshuset i somras så såg jag flera inspirationsbilder som visade hönor som sitter på en gunga och njuter av livet. Nu vet jag inte hur mina hönor känner för att gunga, men dagarna kan ju bli rätt så långa och är livet lite roligare med en gunga, så är det klart att de ska ha en!
Lovar att uppdatera dig om de börjar sitta och gunga.
Allt material är återbruk.
Allting blev stadigt och snyggt för hönsen (och mig), och jag ser med spänning fram emot kvällen för att se hur de reagerar på den nya sittpinnen (som de tidigare haft ute i hönshagen).
Hela den här ombyggnaden av hönshuset blev gratis, eftersom jag använt mig av återbruk. Ja, förutom skruvarna.
Så mycket mer plats för hönsen att sova på.
Förhoppningsvis blir det lite lugnare vid läggdags och alla får sova gott hela natten, utan att behöva vara bredvid en suris.
Alternativt sitter de ändå tillsammans, men de har i alla fall valet att bestämma mer nu.
Jag är nöjd över dagens bygge på hönshuset.
Något annat som är positivt med min uppdatering av hönshuset?
Nu finns det plats för fler. He he he.
Hur som haver är jag nöjd, och känner att jag varit så pass aktiv nu på min lediga dag, att det är läge att dricka en kopp te och läsa en bra bok.
Katten tittade på Harry Potter.
Här skulle jag kunna skriva en lång text om katter och deras mystiska förhållande till pafflådor. Inte för att det är ett osunt förhållande, men det är ett mysterium för mig vad som är så fascinerande med dessa pafflådor.
Istället så tar jag och visar dig den syn jag fick se igår kväll.
Katten och julmyset.
Katten Leila fortsatte julmyset med att se på Harry Potter. Sittandes i en pafflåda.
Hoppas du får en alldeles underbar dag.
Den bästa julafton på länge
Jag har fått vara med om världens bästa julafton.
I år var det "bara" jag och Fredrik. "Bara" inom citationstecken, eftersom den här dagen var allt. Allt jag någonsin drömt om. Hade hela dagen ett enormt lugn i mitt hjärta. Var så tacksam, kärleksfull och glad för allt vad dagen förde med sig,
och jag önskar att varje julafton från och med nu blir som den här.
Det här är det första julen någonsin i huset,
och spoiler alert, den var perfekt.
Drack morgonkaffe i lugn och ro. Länge.
Att få vakna i lugn och ro är en julklapp i sig. Säga vad man vill om vintern, men det är på något sätt lite lättare att ha en mysig morgon vid dessa tider, än en sommar då man kan känna att man borde ta vara på dagen från första stund.
Myste med katterna.
Fredrik var på arbetet, så det var bara jag och katterna hemma. Den här vintern har de förvånat oss genom att sova gott hela nätterna. Nästan som om de är mer morgontrötta än vad vi människor är, och jag klagar inte. Så tacksamt att katterna har förstånd att sova.
Snyggade till mig och tog en bild med Gullefjun.
Hade varken sminkat eller gjort något extraordinärt åt min utseende de senaste dagarna, och kände att jag behövde pigga upp mig själv genom att sminka mig och locka håret. Trots att de där lockarna hålls knappt en timme i håret.
Upptäckte att hönsen ogillade tomteluvan, eller så var de chockade över att ha sett mitt hår utsläppt, eftersom de till en början följde med mig på gården för att sedan på panik. Luna flög in i skogen, resten av gänget stannade på en sten och Gullefjun var endera så snäll eller chockad att hon tillät tas bild med.
Efter ett par snabba bilder så hämtade jag Luna, som inte hade problem att komma med mig. "Bättre en tomteluva än en skog", tänkte hon väl. De andra hönsen hade väl insett att det bara var jag, och slutet gott, allting gott.
Jag fick fina bilder och det tar ett år till innan jag tar på mig denna mössa.
Var till gravgården och tände ljus för de som inte är med oss längre.
Jag och Fredrik var till gravgården och tände ljus. Sa "God jul", och blev åter en gång påmind om hur skört detta liv är och hur viktigt det är att ta vara på varandra. Inte älta smått, och inte gräla över struntsaker. Bara älska och ta hand om varandra, för det är det som har betydelse här i livet.
Körde till havet.
Eftersom det "bara" var jag och Fredrik denna jul så betydde det att vi fick göra vad vi ville. Och vi ville köra runt en stund efter vårt besök till gravgården. Tog en sväng ner till havet, insåg att det såg ut som det brukar, och körde hem igen.
Åt god julmat.
Jag har ingen koll på hur länge vår julskinka egentligen var i ugnen, men åtminstone närmare sex timmar. Vilket betyder att den var så saftig. Så god. Den gravade laxen Fredrik lagat var den godaste jag ätit. Rosollin fick jag helt för mig själv. Äggen från egna höns, och den underbart goda morotslådan som jag skulle kunna äta året runt.
Julmaten när den är som bäst.
Öppnade julklappar.
Efter att jag och Fredrik ätit oss mätta på julmat, så la jag på mig tomteluvan igen och delade ut julklappar till varandra. "Ho ho ho, vad du har varit snäll i år", fnissade jag och kände mig för fem sekunder som en riktigt jultomte.
Fick så mycket fina saker av Fredrik, som jag visar i ett annat blogginlägg. På bild poserar jag med en av mina gåvor till honom.
Katterna hade roligt med presentpappren.
I en vecka nu hade både jag och katterna längtat efter att öppna julklapparna, så lyckan var stor i vardagsrummet när det flög presentband och papper överallt.
Resten av julaftons kvällen spenderade jag på soffan bredvid Fredrik. Såg på film. Åt lite mer julmat. Drack en öl. Somnade med ett varmt hjärta och ett lugnt sinne. Alla är väl lyckliga när de är mätta, belåtna och har kärlek i sitt liv?
Tack Fredrik för världens bästa julafton. Du är bäst.
Den smörigaste bilden
Det här måste vara den gulligaste, och smörigaste, bilden jag fotograferat på länge.
Nu är jag redo för en fridfull jul.
God jul!
Årets julkort och en hälsning till dig.
Som jag tidigare nämnt, så blev mina jular aldrig sig lika efter att jag träffade Fredrik. Det var med Fredrik som jag började ha en riktig julgran, år efter år. Jultraditioner som blivit våra, som vi skapat tillsammans, och jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt. Ja, förutom att man kanske fick ta och öppna julklapparna liiiiiite tidigare.
Det var även med Fredrik som jag började skicka julkort varje år. Förstå hur vuxet och romantiskt det i början kändes i början av förhållande att skicka julkort tillsammans med en annan människa. Att köra runt halva byn som en liten tomtenisse och lämna julkort i vänner och bekantas postlådor. Sända iväg riktiga brev till de som bor längre bort, och bara känna sig lite extra omtänksam kring juletid.
Så gott som varje år har jag fotograferat Fantomen, iklädd sin "tomtedräkt", och så det varit Fantomens vackra ansikte folk fått se när de öppnat sina brev.
I år gjorde vi lite annorlunda.
Jag fotograferade Fantomen, och så här långt är det som det brukar. Nästa steg skiljer sig eftersom det endast var mamma som fick ett postat brev, svärmor fick sitt i postlådan och Fredriks kök på arbetet fick ett kort av Fantomen (och en dikt!).
Annars har vi bara önskat nära och kära en god jul och gott nytt år elektroniskt. Minst lika bra det också.
Och nu vill jag önska dig en riktigt god jul.
Årets julkort
God jul, underbara människa.
Hoppas du får en underbar dag.
Dan före dopparedan
Dan före dopparedan, och jag steg upp okristligt tidigt. Hade hellre velat att det berott på julmagi och att man vill ta vara på varje stund av julmyset, men istället är det min förkylning som hållit mig vaken. Förstår att det kanske är lite mycket att begära, men vore det inte bättre om man firade jul runt en annan tidpunkt, än då alla verkar bli sjuka?
Försökte ändå göra det bästa av situationen i morse och drack mitt morgonkaffe ensam i lugn och ro. Fick se solen stiga upp, och tror att jag för första gången i mitt liv inte har dåligt samvete över att jag är inte är på topp. Det, om något, är ett julmirakel.
Från att annars bara stressa sig frisk och på så sätt inte kunna återhämta sig ordentligt, har jag nu bara myst med bok och druckit varmt te de senaste dagarna. Gett kroppen en massa vitaminer, lugn, ro och lite känsla av julfrid. Mest av allt så har jag bara varit.
Jag hoppas från djupet av mitt hjärta att du får en riktigt lugn och fin dag. Att du slipper stressa för morgondagen, och att du istället passar på att ta vara på någon slags julefrid.
Är det så att du verkligen inte tycker om julen, känner att dagen endast innebär ångest och ensamhet, strunta i julen!
Det handlar om 24 timmar, och sen är det över. Gör något du tycker om. Något som ger dig glädje. Kom ihåg att vad du än går igenom, så är du inte ensam.