blogghedaear

Visa alla inlägg skrivna 2018

Ord som värmer och vacker inredning

Skrivet av Caroline Eriksson 08.12.2018 | 1 kommentar(er)

Idag har jag fått en ordentlig egoboost, samtidigt som jag fått läsa så fina ord om mig, så jag var fem före att släppa en glädjetår. Orsaken? Jag är lucka nummer åtta i Anna-Lenas julkalender, och som om det inte hade varit ära nog att bli tillfrågad att vara med i den, så skrev hon så fint om mig att jag bara satt och sa:

"Nämen åååååh! Vad glad jag blir! Ååååh", 

tills min kollega frågade mig vad jag egentligen såg i min telefon. 

 

Läs hela inlägget på Välkommen hem för att få ta del av mina tre bästa tips när det kommer till att inreda ett nybygge. Lyckades få in lite om ekonomi, eftersom jag tycker det är så intressant.

 

sovrum 1

 

Till blogginlägget så fotograferade jag lite nya bilder av vårt sovrum. Har aldrig sovit så gott som sen vi flyttade in. Att ha mörka väggar och ett rum utan extra distraktion gör så gott för sömnen.

Vår säng är extra hög är normalt, och man får liksom hoppa ner från den, eftersom inte fötterna tar i golvet när man sitter på kanten. Trodde att det skulle innebära livsfara, och att jag skulle falla ur sängen var och varannan natt. Istället känns det som att sova på moln.

 

sovrum 2

 

Fantomen hjälpte även till att posera för bilderna. 

 

resizedimage800533 sovrum 4

 

Sängstommen är ett loppisfynd och perfekt till vårt sovrum. Guld och blått visste jag var en fin kombination när det kom till inredning, men chansade på stort om grönt även passade fint med mörkblått. 

Det gjorde det.

 

sovrum 3

 

Till sovrummet har även en av mina sticklingar av världens bästa gullranka flyttat in. Eftersom de inte kräver så mycket solljus så kommer den att må bra i sovrummet, samtidigt som den är en luftrenare.

 

sovrum 4

 

Och det var nya bilder från vårt sovrum, samtidigt som du fick tips på dagens långläsning. 

Hoppas du får en alldeles underbar lördag. 

 


Vårt land, vårt land.

Skrivet av Caroline Eriksson 07.12.2018

Jag är den sista generationen som kan ha möjlighet att höra om hur det var i Finland under krigstid. Krig, som är något jag aldrig önskar uppleva, och som jag inte önskar någon. Det är tack vare de krigsveteraner och lottor som jag idag fick vakna upp till ett av världens tryggaste och friaste länder. Något som jag är evigt tacksam för, även om jag inte kommer överens med vintern.

Drömde till och med inatt om att det var kolsvart dygnet runt.

 

 

"Minns första gången jag frågade någon om hur det var under krigstiden.

Rädslan om min fråga varit för påflugen, när det egentligen handlade om min rädsla för vad jag skulle få höra."

 


När jag var yngre och studerade så var jag inte så intresserad (läs: alls) av historia. För det första tyckte jag det verkade så läskigt med krig, för det andra tråkigt (berodde kanske på föreläsaren).

Och jag har aldrig riktigt förstått de som hyllar de krig som lämnat så stora ärr i de berörda.

 
Kanske var det min brist på kunskap om Finlands historia som gjorde att jag senare under livet skulle få träffa flera veteraner och lottor. Tänker att det mesta har väl en mening, och på något sätt måste man lära sig.

 


Minns första gången jag frågade någon om hur det var under krigstiden.

Rädslan om min fråga varit för påflugen, när det egentligen handlade om min rädsla för vad jag skulle få höra.


De som velat tala om krigstiden och vad de varit med om, vittnar om rädsla och oro. Om överlevnad, och de åtgärder man fick ta till för att klara av dagen.

Att göra det man blev tillsagd att göra, även om det kunde vara svåra saker som ger en ångest ännu 80 år senare. Att minnas namn på människor som var en del av sitt liv då, vare sig det handlade om vän eller fånge. Att vara rädd för vad som kan hända med Finland igen om vi inte tar vara på landet, oss själva om de i vår omgivning.

 

vart land


Du vet, 101 år är ingenting. I mina ögon är man rätt så ung ännu då, och vi kan inte bli för bekväma. Vi har fått så mycket serverat åt oss gratis, att det är lätt att glömma att vara tacksam.

 

Ingen av de veteraner och lottor jag talat med har hurrat över vad de har behövt uppleva, och igår när Finland firade sin självständighet gav jag under hela dagen en extra tanke till de öden jag fått höra om. De människor, vars vägar korsat min.

 


Dagens tips från mig är att våga tala med en människa som har upplevt krigstiden på ett eller annat sätt. Våga lyssna.

Och så hoppas jag du får en vacker dag och att vi alla tar hand om varandra och det fina land vi faktiskt har lyckan att bo i.

 


Kärleken flödar på internet också, ba så du vet

Skrivet av Caroline Eriksson 05.12.2018

Måste bara logga in igen för att skriva att allt är inte bara elände på internet heller. Herregud, det existerar ju så mycket kärlek här också. Annars vore man ju helt förlorad om man frivilligt loggade in sig varje dag till något som bara gjorde en ledsen. 

 

Vore det inte för internet och den här bloggen så hade jag knappast haft vänner lite här och där i världen. Fått ta del av så många människor liv, erfarenheter och drömmar. Fått lära mig så mycket, som jag knappast annars inte haft motivation till att ta reda på. 

Och jag hade inte fått över 400 gillningar och hjärtan på en bild av mina höns i en hönsgrupp, om det inte vore för internet. Så även om min uppfattning och fördom varit att tonen kan vara ganska hård på internet, så är det viktigt att man inte bara fokuserar på den där lilla procenten. Utan faktiskt tar vara på det som betyder något: 

 

kärleken.

För den är alltid störst.

 

 

De här 400 typerna hade lika gärna kunnat scrollat förbi, men här tog de sig tiden att trycka på ett hjärta, skriva en kommentar och vara allmänt trevliga. Som man önskar det alltid vore. Det är förvisso lite knasigt hur digitaliserad man är som faktiskt upplever gillningar som något fysiskt och verkligt man kan röra och känna, men det borde också förtydliga en av alla orsaken varför man även ska vara snäll på internet. 

Glädje sprider glädje.

Ville bara säga det. 

 

Var en snällis. Puss och kram.


Den hårda attityden på internet

Skrivet av Caroline Eriksson 05.12.2018 | 2 kommentar(er)

I morgon är det en röd dag, men jag tänker (till skillnad från många andra) fira den lika vit som vädret blev idag. 

Den mängd snö som föll höll nästan på att göra mig stressad. Förstår som inte varför jag inte lär mig; jag bor i ett land där det är fullt normalt med snö om vintern. Varför ska jag då låtsas vara så chockad varje år? 

Dessutom kommer denna snö ändå att regna bort ett par gånger till innan den stannar, och då är nästan slask värre än lite snö på marken (aldrig ska man vara nöjd).

 

chickens snow 1

För första gången på flera år står jag gladeligen ute i snön med hönsen 

 

Jag visste från tidigare att hönsen inte är rädda för en vit mark, men visste inte hur de skulle reagera till den mängd snö som hunnit falla innan jag kom hem från jobbet. Överallt på internet läser jag bara om hur höns inte tycker om snö. Att de tydligen inte ska veta av att det är fast mark som är framför dem. Och det är helt okej. Jag tänker att alla höns MÅSTE INTE tycka om snö. Jag tycker ju inte ens om snö.

Men så finns det de som tar det ett steg längre och menar att man skulle vara en dålig hönsägare om man låter dem springa runt i snön (???),

men jag tänker att mina höns vet bäst vad de vill. 

 

Och de älskar snön.

 

chickens snow 2

Alla på led i snön. 

 

De sprang efter mig upp till huset, åt lite frön och gräs som stack fram genom snön. De verkade njuta av vädret, och kunde inte bry sig mindre snön. Trots att snön gick upp till deras mage, när de gick på sidan om stigen jag skottat fram.

 

Det var ungefär här jag verkligen släppte taget om den hårda attityd som kan existera på internet. Vem är andra att bestämma vem som är en dålig hönsägare, bara för att man låter dem få frisk luft och gå fritt? Ja, under uppsikt då, för jag är en riktig hönsmamma.

Men överlag så känner jag att vi alla borde kunna bli lite snällare åt varandra på internet. Strunt samma om du bor granne med någon, och vet med säkerhet att typen du är arg på är en dum en. Strunt samma om du aldrig mött eller kommer att möta en person. 

 

Var alltid snäll.

 

chickens snow 3

Gullefjun har roligt 

 

Eftersom jag aldrig har medvetet skrivit något med syfte att såra någon annan, känd eller okänd, över internet så kan jag inte heller fullt förstå vad det är inom en som får en att vilja skriva en elak kommentar.

Men för det mesta vet jag och försöker påminna mig att det säger sist och slutligen ganska mycket om den som författar något elakt, än den stackaren som får skiten påkastad en, bara för att de ville visa en söt bild av sin höna. 

 

Och ja, jag tar mina hönsgrupper som exempel, eftersom tonen kan vara ganska hård där ibland. Men detta fenomen med elaka kommentarer sker överallt, vad du än skulle publicera på internet, och det är tråkigt.

 

chickens snow 4

Helmi och tuppen Isla

 

Sak samma om du har haft höns i 40 år eller tycker någon verkar vara en idiot, 

var snäll. 

 

Vi är alla människor med känslor, och jag kan inte tro och vill inte tro att folk medvetet vill såra andra. Bara för att få känna sig lite bättre eller sätta någon annan "på plats".

 

chickens snow 5

Fleur och Helmi

 

Jag tänker att så länge folk inte skadar sig själv eller andra, så borde man kunna acceptera varandras likheter och olikheter. Att istället för att låta taggarna vara utåt, istället lära oss något nytt om oss själva genom andra. 

Om inte annat så kan man låta den här snön som föll idag vara en påminnelse om att det snart är jul, och då ska man vara snäll. Du vet, jultomten har sina små nissar som springer och håller koll i fönstren så man är snäll.

 

Hoppas du får en fin kväll. Ta hand om dig.

Var snäll. Alltid.

 


Det blev en otroligt dyr fåtölj

Skrivet av Caroline Eriksson 04.12.2018 | 5 kommentar(er)

Inredning ska få ta sin tid, och nu efter tio månader i huset känns det som att man faktiskt vågar släpa hem inredning för att testa sig fram. Se vilken känsla ett rum ger en, och om det man endast haft som vision kan bli verklighet.

Min vision har varit att ha en mysig fåtölj i kontoret, som jag skulle sitta och läsa bok i. En snygg fåtölj som skulle vara som rekvisita till fotograferingar, eller bara en plats för katterna att vila vid.

 

Det här är historien om när jag "fyndade" denna fåtölj.

 

asko lepotuoli 1

Ser du något nytt i mitt kontor?

 

Jag har en tid nu föreslagit för Fredrik om vi inte skulle åka iväg på en loppisrunda. Om nu loppisfynd är årets julklapp, så är det väl ganska inne att gå på loppis. Ett roligt tidsfördriv, samtidigt som man förhoppningsvis kan hitta något schnajdigt till sitt hem. 

Nå, idag var Fredrik så pass rastlös (han har varit ledig ett par dagar) att han bad mig "kolla hur länge ditt röda korset loppis har öppet". Fem minuter senare satt vi i min lilla röda bil och gasade iväg mot Vasa.

 

asko lepotuoli 3

En Asko fåtölj, från 50 / 60-talet? 

 

Först och främst så var det svårare än jag trodde att hitta till SPR-loppiset i Vasa. Jag visste att det var i närheten av polisstationen, men de borde ha bättre skyltning på lokalen, eftersom vi upptäckte loppiset när vi kört om den. När jag väl hittat till rätt infart, väntat på en parkering och parkerat röda faran, så var jag redo för en loppisrunda.

"Ska du inte lägga parkeringsbricka?" frågade Fredrik, medan jag ba:

"Näääe, klockan är ju så mycket nu, de har nog slutat för dagen, inte får jag nån böter, hehe!" och trippade gladeligen in i Röda Korsets loppis.

 

asko lepotuoli 4

Katterna uppskattar den nya inredningsdetaljen.

 

Mitt mål var att hitta en fåtölj i retrostil, och det lyckades jag med. En gammal Asko fåtölj från 50 / 60-talet i mossgrön färg. Under stolen hittade jag Asko's klistermärke, vilket hintar om att detta är en äldre modell, eftersom det är deras gamla logo. Själv kan jag inget om möbler och märken, men kändes som ett ganska bra fynd ändå att hitta denna för en billig peng.

 

Fyndade dessutom en "godisskål" från märket Humppila. Med klistermärke och allt. 

 

asko lepotuoli 5

Grönt är skönt, men jag kan tänka mig att klä om den.

 

Vi var inte alls lång stund inne på loppiset, och gick glada och belåtna från loppiset med våra fynd. Tyckte mig se en person som sprang ifrån parkeringen bilen stod vid, men tänkte mer att det var någon som var hurtig på att göra fynd. Fick otroligt nog in fåtöljen i min lilla röda bil, och var redo att starta hemåt igen. 

"Heee heeee, nu har du fått en böter!" sa Fredrik när han hoppade in i bilen. 

"Faaaaan! Neeeej!". Rakt framför mig lyste en gul lapp som vittnade om att jag hade fått böter.

 

Tydligen bryr sig inte parkeringsvakter om att det är mörkt ute och mitt stilla sinne tror att klockan är mer än den egentligen är. Den där typen jag såg springa ifrån min bil? Det var inte en loppissugen typ, utan en parkeringsvakt. Klockan var mindre än jag trodde den var, och vid min framruta låg nu en liten (försöker intala mig det) böteslapp.

 

Jag kommer aldrig mer gå på loppis. Eller så blir jag ba bättre på att använda mig av parkeringsbrickor.

Men hej! Man lär sig av sina misstag, och med mig fick jag hem två fina loppisfynd.

 


Jag är utan ord

Skrivet av Caroline Eriksson 04.12.2018 | 1 kommentar(er)

Jag har drabbats av writers block. Eller kanske det heter bloggers block? Du vet, när du vill skriva, men är samtidigt så oinspirerad man bara kan vara. Varken att läsa en bok, diskutera med livs levande människor eller gå utanför dörren har gett mig någon slags inspiration. Inte ens när jag ligger och väntar på sömnen har jag kommit på bra ämnen att blogga om. Och då, då är det kritiskt.


Okej, där hittar jag på lite, för senast i fredags kom jag på två stycken julrim innan jag skulle somna. Hade redan pussat Fredrik godnatt och svängt mig till min sovsida, när orden bara kom till mig. Nappade tag i telefonen, skrev ner mina två och fyndiga julrim bland anteckningar, och somnade sedan nöjd.


Men såvida inte den här bloggen ska förvandlas till en blogg om julrim, så känner jag mig rätt så hjälplös nu när det kommer till bloggen. Vet att det här bara är övergående, och att orden kommer att komma till mig. Men vad gör jag tills vidare?

Vill inte låta bloggen eka tom utan uppdatering, för det skulle inte glädja någon annan än sura gubbar. Men för tillfället är jag utan ord, och måste hitta sätt att finna dem igen.

 


Har du tips på hur jag kommer ur detta bloggers block,

eller vill läsa om något speciellt ämne?

Kanske har du en julklapp du vill ha ett julrim till?

Skriv en kommentar, för det skulle hjälpa mig massor.

 

bloggers block

Bara att skriva om hur svårt det är att finna orden kan ibland hjälpa.

 


Inte en så romantisk historia om vår julbelysning

Skrivet av Caroline Eriksson 03.12.2018 | 1 kommentar(er)

I början av november, precis när mörkret blivit påtagligt och man betedde sig som om det var en chock att det är i mörkt i Finland vintrarna, beställde jag hem ljus. Förstår helt de som köper hejvilt all belysning de kan komma över till sin gård, och sedan hamnar på en förstasida eller får sitt hus som en turistattraktion, för det är ju så otroligt mörkt i det här landet. Om det är bevisat att vi blir tröttare av mörker, så vill man ju pigga upp sig själv och omvärlden med ljus. Bättre att slå på stort då och verkligen använda sig av belysning. Led drar ju ändå inte så mycket el.

Så jag, som för ett år sen inte trodde jag skulle äga en flaggstång, beställde hem ljus till den. Min förhoppning var att mina kvällspromenader till hönshuset skulle bli mindre mörka, men jag hann inte så långt. 

 

Fredrik tyckte jag skulle vänta åtminstone till första advent innan jag la upp slingan.

 

Trots en omröstning på instagram, där resultatet typ blev 80% på att jag fick slänga upp ledslingan i flaggstången, medan 20% tyckte jag skulle vänta (och skrev privatmeddelande till om att "det är ju en julgran") så gav jag med mig och väntade till första advent. 

Mest för att inte bli den som är förste man att julpynta i byn, men även för att jag inte hade riktigt på koll hur jag skulle få bytt flaggan mot ledslingan.

 

julbelysning 1

Världen blev så mycket ljusare med lite snö och led-belysning.

 

Ingen kan ju ha missat att det har varit en ordentlig storm i slutet av förra veckan, och jag hade nästan gett upp tanken på att få upp ljusslingan i flaggstången. Men tydligen bryr sig inte Fredrik om väder och vind, och när han frågade mig på lördagsdagen om han skulle hjälpa mig att få upp ljusslingan, så var jag snabb att få på mig utomhuskläderna.

 

julbelysning 2

Mörkret blir mer hanterbart med mysig belysning.

 

Hade ju haft en förhoppning om att det skulle ha varit som i en romantisk film medan vi pyntade, som skulle ha resulterat i ett fint blogginlägg med vackra bilder, men det blåste så mycket att stativet troligtvis hade blåst omkull.

Samtidigt regnade det, och jag ville så snabbt som möjligt bara få upp ljusslingan i flaggstången och sedan gå in och värma mig. 

 

julbelysning 3

Varför verkar det som om led-slingor lever sitt eget liv och lyckas göra knut på sig själv?

 

Jag såg på hur Fredrik gjorde, och gjorde likadant. Trodde jag. Medan han rullade ut varje ledslinga och la dem fint och separerade ifrån varandra på marken, så verkade som att mina ledslingor hade en orgie. Bara en ledslinga rörde marken var det som om den blev till fem smällknutar, och jag fick ett helskutta att reda ut allt.

Regnet piskade mot mina kinder, som åtminstone fick lite färg av kylan, och innan jag var klar med att reda ut alla led-band så kände jag inte mina fingertoppar längre. Jag svor och var fem före att ge upp allt, men.

 

Jag gav mig inte och jag fick allt utrett. Det är det som räknas.

 

julbelysning 4

Man kan göra belysningen lite mer intressant genom att placera den så här.

 

Efter att mörkret fallit och julgranen lyste så grann och fin runt flaggstången, var det som om jag glömt att jag tidigare muttrat. Istället för att skänka bort denna gratis till förste bäste typ som tar ner den när julen är över, så kan jag nog tänka mig att ha den här år efter år. Den lyser upp (tack och lov, det är ju det jag betalat för), och är rätt så snygg.

 

Dock så kom Fredrik på att man kan ju placera ledslingorna "precis som man vill ha det själv", och redan dagen efter gick vi (läs: han) och placerade om ledslingorna till en halvmåne. 

Nu ser det ut som en julgran (kon) från vissa håll, medan man kan använda fantasin och se en fallande stjärna eller annat häftigt från andra håll.

 

julbelysning 5

Slutet gott, allting gott, och nästa år står jag åter igen och monterar denna julbelysning.

 

Och det var historien om när jag och Fredrik julpyntade flaggstången med en ljusslinga. 

Idag ska vi placera ut fågelbord och mat åt vildfåglar, och i samma sekund jag skriver dessa ord börjar det att snöa. Vi ska tydligen arbeta i såna väder.

 


Om tiden som är ett ögonblick

Skrivet av Caroline Eriksson 02.12.2018 | 1 kommentar(er)

När jag var yngre förstod jag inte de som menade att "tiden gick så snabbt" Att man till sist inte skulle hinna med, och att dagarna skulle rusade ifrån en. Själv upplevde jag allt som en väntan. En väntan på den första snön, en väntan på julen, en väntan på våren och du börjar förstå var jag är på väg. När man väntar på något så går tiden mycket långsammare. Speciellt för rastlösa själar.

 
Men här sitter jag nu och inser att tiden har förändrats. Eller är det jag som har förändrats? Den första snön har fallit, det är två dagar in i december, och jag hinner knappt med. Jag hinner bara blinka och plötsligt är det en ny månad.

Tiden är bara små ögonblick, och det gäller att ta vara på det som är nu.

 

2.12.2018 1

Gullefjun bryr sig varken om tid eller snö.

 

Jag har haft en ledig helg och samtidigt passade den första snön att falla igår kväll. Det föll tillräckligt mycket (läs: lite) för att världen skulle bli lite ljusare igen.

 

Idag var det hönsens första möte med snö, och de upplevde blandade känslor. Även jag.

 

2.12.2018 2

Gullefjun, Fleur och Blondie följde med mig utanför hagen och hade hur roligt som helst. 

 

Medan hönsen sprang runt på vår snötäckta gräsmatta, och lämnade små söta spår efter sig, så gav jag allt fokus på att vara närvarande. Något som jag inte varit så mycket av, åter en gång, den sista tiden. För om jag nu hade varit riktigt närvarande, och verkligen försökt, varför kändes det som om november-månad endast rusade förbi? 

 

Kan låta det bli ett litet experiment denna månad: att vara närvarande och ta in omgivningen. Även om det är en mörk och slaskig månad. Livet fortsätter ändå, och det kommer att finnas ögonblick man vill minnas.

 

2.12.2018 4

Tuppen Isla vågade sig ut till sist, med Luna och Helmi i följe, och stod och skrek från tårna för att låtsas som om han inte varit skeptisk till snön tre sekunder tidigare.

 

Kanske är jag bara sentimental att det plötsligt blev den sista månaden av året, eller så är jag i begynnelsen av en ny ålderskris, men jag skulle vilja ta tag i hela det här året och ge den en stor kram. För det har varit ett bra år.

Kanske är det ovissheten om vad framtiden för med sig som gör att jag vill fjäska lite för den tid som har varit, så den tid som kommer är snäll med mig och de omkring mig.

 

2.12.2018 6

2.12.2018 7

Nu har Gullefjun och hennes vänner börjat värpa (tillsammans med Luna)! Igår fick jag tre ägg. 

 

På tal om tid (kommer aldrig mer blogga om tid efter ikväll) så verkar det som att mina höns till sist åldrats och nu värper var och varannan en. Jag har en tupp, fem hönor. Idag fick jag tre ägg på en dag. Det är inte illa.

 

2.12.2018 8

2.12.2018 9

Gott med snö.

 

Även om alla, inklusive jag, var halvt skeptiskt till snön som föll, så accepterade alla den till sist. Hönsen tyckte till och med att den var god.

 

Om nu livet är en massa ögonblick så gäller det att ta vara på det som är här och nu. Idag är det snö, i morgon vet jag inte vad som väntar. Men det jag vet är att jag ska ge december en chans att vara närvarande och uppskatta det som månaden för med sig.

 

Sov så gott.

 


Detaljer ur vårt hem

Skrivet av Caroline Eriksson 30.11.2018 | 1 kommentar(er)

Idag har jag fått uppleva en riktig favoritmorgon. Inte för att något speciellt har hänt, men för att jag har gått runt med en speciell känsla. Man kan nästan jämföra känslan med den man (förhoppningsvis) har vid jul; av lugn och ro.

 

Vaknade när det fortfarande var mörkt utomhus. Bestämde mig att, trots att det är ledig dag och jag kunde ha sovit länge till, att stiga upp. Varför ligga kvar om man ändå känner sig utvilad? Medan kaffekokaren kokade dagens enda kaffekopp till mig, gick jag ner till hönsen. Tände lampan, sa godmorgon och gick tillbaka till mitt varma hem som nu doftade nybryggt kaffe.

En av mina absoluta favoritdofter, på delad plats med vanilj och citron. 

 

Sen har jag bara njutit av att få vakna till denna dag i lugn och ro. Lyssnat på podd, torkat upp kattspya och fört över bilder till datorn. Bilder jag fotograferade igår.

 

Detaljer ur vårt hem

 

details interior 1

details interior 2

Jag har målat två tavlor till kontoret.

 

Den här veckan har jag skapat ny konst till kontoret. Det rum som för tillfället är min favoritplats att befinna mig vid. 

Tidigare fyllde en av ramarna en populär Vasa-plansch, men kändes halvt märkligt att pryda kontoret med staden. Tror det skulle kännas lika märkligt för mig att ha en "Petalax-plansch" eller karta av Mariehamn eller Jakobstad. Jag har trots allt rötter och spår i varje ort, men är inte så sentimental när det kommer till platser att jag vill pryda hemmet med dem.

Så en kväll spenderade jag fem minuter att måla tavlan du ser till vänster. Målade med fingrarna och kände mig så nöjd att jag bestämde att rama in den istället för Vasa.

 

Den mindre ramen hade tidigare visat upp mitt intyg på att jag är utbildad Hälsoinspiratör. Nu visar den ramen upp flera nyanser av min favoritfärg. Målade med en stor pensel man använder till att måla väggar med, och det var klottigt och roligt.

 

details interior 3
En av de finaste gåvorna jag fått av Fredrik.

 

Nu när jag ändå visar lite detaljer från vårt hem, så kan jag passa på att visa hjärtat jag nämnde i det här blogginlägget. Jag har säkert bloggat om hjärtat förr, men känner att det är värt att visa igen. 

Fredrik är en man som älskar att ge överraskningar, och det här hjärtat fick jag första året vi var tillsammans. Tidigt i förhållandet hade jag tagit med honom till Åland för att visa mina rötter, festa under Rock Off veckan och bara ha det bra, 

och med från resan hade Fredrik tagit hem en röd sten.

 

Sen hade han spenderat mycket tid, utan att jag visste av det, med att slipa den röda stenen till ett hjärta. Under stenen är våra initialer ingraverade. Jag grät en liten skvätt, av lycka, när jag fick denna gåva.

 

details interior 4

details interior 5

Senaste nytt i inredningen: en hylla för veden, som Fredrik har lagat.

 

Det vi har behövt till hemmet är en snygg och bra förvaring för ved. Som rymmer massor av ved, samtidigt som det ser så bra ut att man vill ha det mitt i huset. Så här har Fredrik gett gammalt nytt liv, genom att förvandla en stor och gammal hylla till en fin vedförvaring. När det kommer till återbruk och se möjligheter i det andra inte ens skulle tänka på, då är Fredrik otroligt duktig.

Vill du se hyllan (och förvånas över hur ofärdigt huset såg ut 30.08.2017) så klickar du här.

 

Och det var min morgon samt detaljer ur vårt hem. Hoppas du får en underbar start på helgen.

 


Hur du avslöjar en blufftävling på facebook

Skrivet av Caroline Eriksson 29.11.2018 | 3 kommentar(er)

Just nu så delas det en massa minihus i mitt facebookflöde, och även hur mycket jag vill att någon av mina facebookvänner ska vinna ett minihus, så vet jag att det inte är möjligt. Åtminstone i den här tävlingen. Varför?

Eftersom det här, som många andra tävlingar, är en blufftävling.

 
När jag såg alla inlägg delas i mitt flöde insåg jag att jag sett bilderna förr. All tid jag har spenderat på att googla och se på ”tiny houses” på youtube kan jag tacka för det. Dessutom hade sidan endast lite över 6 000 gillningar (i skrivande stund är det över 20 000 gillningar!), vilket stärkte mina misstankar om att det var en bluff. Inget riktigt företag, utan endast en facebooksida med en omslagsbild, ett inlägg och tusentals delningar och kommentar under inlägget. 

Det sista som gav mig en hint var att det inte fanns någon länk som förde en vidare till ”företagets” hemsida, och där bestämde jag mig för att det inte är värt att dela. Även om hönsen säkert skulle uppskatta ett minihus med diskmaskin och alla bekvämligheter så många önskar sig.

 


Så här lyckas du avslöja en blufftävling på facebook

 blufftavling

Vem är det som har skapat tävlingen?

Var inte så snabb att dela ett inlägg, utan lek lite privatdetektiv och kolla över facebooksidan. Är det ett riktigt företag? Finns det en säker länk som kan ta dig vidare till företagets personliga hemsida?

Hur är inläggen formulerade? Verkar de seriösa? När har facebooksidan startats?

En facebooksida med endast en uppdatering och en tävling skriven i google translate är inte seriös.

 

Gör en bildsökning.

Det är superenkelt att göra en bildsökning på google. För över en av bilderna till Googles bildsökning, och Google letar fram varifrån bilden kommer och var du kan hitta den.

Med en enkel bildsökning kunde jag se att det lilla huset kostade 89 000 dollar, samt varifrån den där facebooksidan hittat alla sina bilder.

 

Är du fortfarande osäker?

Kontakta företagets kundtjänst och fråga om tävlingen är riktigt, om det verkar som ett seriöst företag men magkänslan säger något annat. Många utger sig att vara seriösa företag och skapar en sida identisk med ett riktigt företags facebooksida.

 
Varför skapar någon en blufftävling?

Man kan ju ställa sig frågan varför man skapar en blufftävling, men tror svaret är som med alla skammejl från prinsessor i afrika som vill ge dig miljoner: folk går på det. För folk vill vinna. Och folk vill ha pengar.

På något sätt så lyckas dessa bluffare få folk att tro att de har vunnit, bara de skriver in personnummer, kontonummer eller betalar en liten slant. Har inte dina varningsklockor ringt tidigare, så borde de slå för fullt om någon ber dig om de uppgifterna.

 

 

 

Ta hand om er och ta det försiktigt på internet.