blogghedaear

Visa alla inlägg skrivna 2018

Vad musiken gör med mig

Skrivet av Caroline Eriksson 28.11.2018

Jag är trött, snorig och försöker få upp energin genom att lyssna till musik jag minns som bäst från min barndom. Du vet, Boomfunk Mc's – Freestyler för att få upp rytmen, Infinite Mass – Bullet för att få lite fananamma i kroppen, Spice Girls – Wannabe för att få känna av lite GRL PWR och Robbie Williams – Millenium för att lugna ner mig lite igen.

  

"We all enjoy the madness,

cause we know we're gonna to fade away"

- Robbie Williams

 

Musiken har alltid varit en stor del av mitt liv. Även de stunder tystnaden varit betydelsefull för mig, återvänder jag alltid till musiken. Vare sig det är att lyssna till andras melodier eller skapa mina egna. Medan vissa låtar får mig att känna en speciell känsla, så kan andra kasta mig tillbaka i tiden till en speciell situation.

 
Det är ganska mäktigt egentligen hur musik kan påverka oss. Minnen, känslor och allt där emellan som får oss att vara människor.

 

27.11.2018 1

Kan ännu låtar utantill som jag lyssnade på för tio år sen, bara för att jag sjungit med dem.
Utan att ha läst texten före.

 

Och det är sånt jag tänker på denna förmiddag. Ska iväg på ett möte snart och borde stänga datorn och leta fram respektabla kläder och kamma mitt hår. Humöret är i alla fall på topp efter att ha fått en lugn och bra start på dagen, med bra musik och gott morgonkaffe.

 

Har du önskemål på blogginlägg att läsa,

eller vill se något speciellt på bloggen? 

Skriv en kommentar (och ha en underbar dag).

 


9 bilder du inte fått se tidigare

Skrivet av Caroline Eriksson 28.11.2018

I början av förra året, som nu verkar vara en evighet sen, visade jag dig osedda bilder från min telefon. Det var allt från trasiga tröjor till nattvak och byggförberedelser. 

Idag tänkte jag göra samma sak. Bilder som jag fotograferat med telefonen, från sommaren till igår. Jag lovar dig, det blir inte endast hönsbilder. Även om jag måste erkänna att det var svårt att inte bara välja ut en massa söta kycklingbilder.

 

oseddabilder 1

Nybliven hönsägare vs. relativt nybliven hönsägare.

 

På bilden till vänster så ser du en nybliven hönsägare (dagen efter att jag hämtat hem kycklingarna) som just insett att små kycklingar inte tar hänsyn till om de är på dig när de ska utföra sina behov. Är de nödiga så är de. Bara att gilla läget.

På bilden till höger ser du en relativt nybliven hönsägare (fyra veckor senare) som tydligen inte bryr sig om att hönsen inte tar hänsyn till var och när de gör sina behov. Det finns ju duschar.

 

Ärligt så är det sällan det sker olyckor som på den första bilden. Nu har jag lärt mig att se på dem om de är nödiga, och förflyttar dem en bit ifrån mig. Tack vare att det är kallt så är mitt hår inne i en mössa, och det är sist och slutligen inte så farligt med lite bajs.

 

oseddabilder 2

Hur man överlever sommarhetta och vackert toatak.

 

Jag kommer aldrig att glömma den sommarhetta vi fick uppleva den här sommaren, även om jag redan nu hunnit förtränga hur tungt det faktiskt kunde vara att ha över +30° i skuggan. Till vänster ser du hur jag försökte överleva hetta genom att fläta mitt hår i massor av flätor. Med Jeffree Star i iPaden.

Till höger ser du ett av mina favoritrum i huset: mitt wc. Hade tänkt att man kanske skulle tröttna på att ha ett tapetserat tak med guldram, men jag är lika begeistrad än idag.

 

oseddabilder 3

Barfota och solbränd, och hysterisk(t rolig) kompisbild.

 

Till vänster är datumet 18 augusti, och har ärligt ingen aning om vart jag var på väg den dagen. Vet i alla fall att jag är på väg någonstans eftersom jag är påklädd och har väskan på axeln.

Och glad var jag. Barfota. Underbara tider.

Till höger ser du mig och min vän, från en av våra roliga sommarkvällar tillsammans. Hittade en app som tillät oss byta ansikten med varandra, och resultatet gjorde att jag skrattade så tårarna sprutade.

 

oseddabilder 4

Det min telefons galleri egentligen består av: hönsbilder.

 

Dvärgkochinen Helmi kommer nog kanske aldrig att bli lika kramsjuk som Gullefjun och Fleur kan vara, och jag har accepterat det. Man kan ju liksom inte tvinga någon, speciellt inte ett djur, att vara på sin axel hela tiden. Men när jag för inte så länge sen skulle gå och släcka åt hönsen så flög Helmi upp till min axel. 

Blev så chockad och glad, för jag hade ju här accepterat läget att hon inte ville vara i min famn, att jag tog fram telefonen och fotograferade en bild. Samtidigt flög Fleur upp till min andra axel. Resultatet blev bilden du ser till vänster.

 

Nu flyger Helmi upp till min axel varje kväll innan hon ska gå och sova med resten av gänget. 

 

Till höger är den färskaste bilden, den från igår. Hönsen fick uppleva sin första snö, och är du riktigt snabb så kan du se hur det gick bland mina insta-stories. carloine heter jag på instagram, och vissa filmer är riktigt roliga måste jag säga själv.

Hur som haver så passade jag på att föreviga mig och Gullefjun för kanske den 1000 gången, och det blev en fin bild. 

 

IMG 20180602 114903 467

Festfin på väg på studentfest.

 

Och det var bilder jag inte visat från min telefon tidigare. Eftersom jag dagligen använder mig av min systemkamera, så fotograferar jag och filmar mer för insta-stories med telefonen, och så får systemkameran stå för bloggbilderna.

 

Fotograferar du mer med kamera eller telefonens kamera?

 


Otroliga fynd och mitt "nya" kontor

Skrivet av Caroline Eriksson 27.11.2018 | 1 kommentar(er)

"Kan du inte visa dina fynd? Priserna låter helt otroliga! Var fyndar man med sådana bra rabatter? :)"
- Sofia

 

Förra veckan gjorde jag ett av de bästa fynden jag någonsin gjort. Det var en svart vecka på Jotex, och man kunde göra fina fynd. Om man var tillräckligt snabb. 

Jag är ju inte den som annars shoppar mycket (alls) och de gånger jag väljer att köpa något till mig själv ställer jag mig själv de här tre frågorna:

  • Behöver jag det här?
  • Är det värt pengarna?
  • Kommer jag att ha användning av denna sak?

 

På alla frågor kunde jag svara:

- Ja, jag har letat efter dessa saker i nyskick och begagnat i flera månader.

- Ja, det känns nästan som att jag rånar butiken.

- Ja. 

 

home office 1

Mitt kontor har fått ett ansiktslyft med ny inredning och ommöblering!

 

Förra måndagen klickade jag alltså hem en ljusslinga (den du ser vid bokhyllan), tre krukor och en matta som var 2 x 3 meter i storlek. Igår fick jag textmeddelande om att min matta, den sista varan jag väntade på, hade hittat till Övermalax och nu väntade på mig. 

 

Hade ju trott och hoppats att den skulle hitta hela vägen till byn, men fick ta och starta upp min frusna röda fara och köra iväg till Övermalax. Hela vägen tog jag till attraktionslagen och såg framför mig hur mattan skulle rymmas i bilen. 

Som du ser så fick jag den till sist in i bilen, och kunde köra hem med den på ett lagligt sätt.

 

home office 2

Katten Mohicana älskar att mysa på mattor.

 

Mattan är två meter bred och tre meter lång. Det hade jag vetat från samma sekund jag klickade hem den. Dock insåg jag hur stor den egentligen var, när jag rullade ut den på mitt golv. Och tro mig, jag är mer av en minimalist än materialist. Men när den var på plats så pirrade det i hela kroppen. 

 

Den var så vacker. Den hörde hemma i mitt kontor. Och katten Mohicana tyckte samma, som med detsamma börja rulla runt på mattan.

 

home office 3

Den underbara mattan är 100% bomull.

 

Jag har länge varit på jakt efter en snygg och enorm matta, men inte lyckats hitta någon som är både snygg och prisvärd. Så när jag fann denna som annars kostat 300€ för endast 30€ var det som om universum bara serverade allt åt mig. Ja, förutom att jag fick betala för den. 

Mattan är i ett härligt mönster, och är i 100% bomull.

 

Men 30€ är ingenting när det kommer till en ny och stor matta. Jag har sett människor sälja smutsiga mattor för dyrare peng på loppis.

 

Ps. Mattan är äggvit och svart. Det är mörka tider vi lever i och då får det vara lite varmare ton i bilderna.

 

home office 4

Ljusslinga, IP-44, för 3€ euro. Lämpar sig lika bra utomhus som på min bokhylla. Annars hade den kostat 17€.

 

Innan du får se helheten av mitt kontor, så kan jag passa på att visa en närbild på min ljusslinga. Trots att minimalisten inom mig tycker det är onödigt med extra krimskrams, så vinner mystanten som delar plats med minimalisten denna fajt. Klart som tusan det ska vara lite mysbelysning i kontoret, om det ändå är tänkt att man ska spendera tid här.

 

home office 5

Till vänster ser du en kruka jag fick för 1,50€, annars 30 euro. Till höger ser du en sten som Fredrik slipat till ett hjärta som han gav mig första året vi var tillsammans.

 

För inte så länge sen klippte jag ner min magnifika gullranka och lät henne få sticklingar. Alla sex sticklingar rotade sig fint, och i par fick de flytta in i varsin kruka. En kruka fick flytta till sovrummet, en annan till tvättstugan och denna får stå på bokhyllan och må gott.

Gullranka är min favoritväxt, eftersom det är den enda växt jag lyckats hålla vid liv och som faktiskt mått bra av hur jag tar hand om den. En tacksam växt, helt enkelt.

 

Till höger ser du ett av det finaste Fredrik har gett mig. Första sommaren vi var tillsammans tog jag med honom till Åland, för att visa varifrån mina rötter kommer. Med sig tog han en röd och vacker sten, som han sedan slipade till ett hjärta. Under stenen har han graverat in våra initialer.

 

home office 6

Möblerade om i kontoret för att få mer myskänsla.

 

Och här är det, mitt kontor. Efter att mattan kom på plats ville jag göra något åt det tomrum jag haft bakom min rygg sen vi flyttade in. Jag gillar inte att sitta med ryggen mot en dörr, men ville samtidigt kunna se ut ifall att rådjuren skulle gå utanför vårt fönster. Så det här blev en fin kompromiss. Så mycket mysigare. Varmare.

 

home office 7

Borde kanske organisera bokhyllan. En annan dag.

 

Ignorera bokhyllan som borde organiseras, och ta in den härliga känslan rummet ger. Nu är jag på jakt efter vacker konst, en mysig fåtölj och en pall att vila mina ben på, och det här blir ett rum jag spenderar all min tid vid.

 

Ps. Gitarren är ett av de bästa loppisfynden jag gjort. För över tio år sen fyndade jag denna Landola, som då var ny, för endast 50€.

 

home office 8

Mattan är i en halvt orientalisk och sliten stil.

 

Fortfarande är min matta billigare än vad min gitarr var. Tänk att denna faktiskt kostat 300€! Otroligt.

 

home office 9

Ett otroligt fynd att få en matta för 30€, när den annars kostat 300€.

 

Eftersom Black Friday fick så mycket skit av så många förra veckan, så känns det lite knasigt hur jag nu sitter och är nöjd över mina fynd. Men saken är den att jag hade aldrig haft varken råd eller samvete att lägga 410 euro på något som jag nu fick för 37 euro sammanlagt. 

När det väl kommer till kritan så är det inte materiella ting som har betydelse här i världen, eller som sätter ett värde på dig som person. Men är det något du har sökt efter en lång tid, och som du känner att är värd att sätta dina pengar på, "kör på ba" säger jag då.

 

Det här var mina Black Friday fynd, och jag känner mig nöjd och en enorm trivsel i kontoret.

 

 


Okända kvinnor gick in i vårt hus

Skrivet av Caroline Eriksson 26.11.2018 | 8 kommentar(er)

Det finns vissa händelser som man inte vet om man ska skratta eller gråta åt. Det här är en av dem.

 
I lördags på förmiddagen, medan jag var i arbetet, hör Fredrik hur dörren öppnas hemma hos oss. Till en början trodde han att det var jag som hade kommit hem, eftersom en lycklig Fantomen hade blivit insläppt efter sin morgonrunda, men när inget ljud hördes efter en bra stund så gick han för att titta i hallen.

Halvvägs möter han på två okända kvinnor.


”Är husfolket hemma?” sa en av kvinnorna, och Fredrik som just nu var väldigt förvirrad svarade ”Det är jag”.

De här kvinnorna, som varken hade knackat på dörren eller ropat hej när de steg in, hade hunnit klä av sig skorna.


”Men vad i hela fridens namn hade de hit att göra?” frågade jag Fredrik, när jag senare under dagen fått höra historien. Det här verkade ju hur knasigt som helst.

 

simons element 26.11.2018 1

Ser det här ut som en byggplats?!


När Fredrik hade berättat att det var han som bodde här, så började kvinnorna förstå att de kanske kommit lite fel. Enligt dem hade de varit på väg till ett bygge en bit ifrån oss, men samtidigt verkade de inte ha bråttom från vårt hus.

Dessutom har vi nu bott här i tio månader, och de flesta i byn (denna lilla by) har på klart var vi bor. Det ser ju inte ens ut som en byggplats på gården.

 

simons element 26.11.2018 2

En byggplats har knappast färdiga trappor, belysning eller utomhusmöbler på plats.


Till sist for i alla fall kvinnorna iväg, utan att få en husesyn, och jag har i dagarna två talat non-stop om denna händelse med Fredrik. Hade det varit jag hade jag troligtvis blivit

1. förbannad, samtidigt som jag vore
2. livrädd.

 

För inte är man beredd på att någon okänd ska stå i sitt hem.

 

simons element 26.11.2018 5

Fantomen var den enda som var glad, för han blev insläppt av de okända kvinnorna.
Ps. Dörren bakom frassen är till för att knacka på. Man går bara inte in hur som helst i andras hus. 


När jag bloggade om det här med kameraövervakning vid vårt hus, och hur obehagligt jag kan uppleva det när folk har utan lov rört sig på vår gård, så trodde jag att det kanske skulle lugna ner sig. Att folk skulle fatta vinken. Kanske gick man in i främmande och kända hus hejvilt förr i tiden, men det här är vårt hem och den plats vi ska kunna känna oss trygga vid.

Vi ska inte behöva vara rädd för att mitt i alla ha okända människor som går in i vårt hus. Utan att ens knacka på dörren före.

 

Till och med våra närmsta vänner förstår att höra av sig innan de kommer hit, och trots att vi vet att de är på kommande, så knackar de på dörren.

 

simons element 26.11.2018 6

Typ här borde de verkligen fattat att de kommit helt fel. Huset är ju fullt möblerat.


Det som var positivt var ju att Fredrik hunnit klä på sig innan kvinnorna stövlade in i huset, Fantomen var glad över att få gå in och att vi hade det städat.

Nu är vi bara lite mer noggranna att låsa dörren efter oss när vi släppt ut någon av katterna.

 


Snälla, låt vårt hem vara. Sak samma om du är nyfiken hur vi bor. Vi vill kunna känna oss trygga här.

 


Lågt blodtryck och vackert väder

Skrivet av Caroline Eriksson 25.11.2018

Jag har svårt att förstå mig på mitt blodtryck. Idag efter kvällsskiftet passade jag på att kolla läget, och det blev nästan en déjà vu från sist när jag mätte blodtrycket. Bara att det nu var lägre. 94 / 75, med en puls på 75. "How low can you go", typ.

 

Annat som jag har svårt att förstå mig på kommer jag att blogga om i morgon bitti. 

Nu ska jag njuta av att ha ett par lediga dagar framför mig, lite tv-mys och vara tacksam för det otroligt vackra vädret jag har fått uppleva de senaste dagarna.

 

Hoppas du har haft en underbar helg.

 

25.11.2018


Att kunna köpa saker man annars inte haft råd med

Skrivet av Caroline Eriksson 24.11.2018 | 7 kommentar(er)

Jag tror det hör till den moderna människans natur att bry sig om vad andra gör med sina pengar. Varför skulle annars så många ha gett oss kommentaren ”Varför bygger ni nytt när ni kan köpa ett hus och renovera upp det i byn?”, när jag och Fredrik köpt vår egen mark vi skulle bygga hus på.

Även om slutsumman hade blivit minst lika stor att totalrenovera och göra ett gammalt hus beboeligt och energisnålt. En renovering innebär ju så mycket mer än att byta tapeter.

 
Huset jag och Fredrik byggde och bor i nu inredde vi med nya möbler, loppisfynd och återbruk, och sakta men säkert får vi vår personlighet in i vår inredning.

 


Jag har aldrig varit den som har haft överflöd av pengar, och har därför inte heller haft varken möjlighet eller insett varför man kan betala 300 euro för en inredningspryl. Det är ju pengar man ska överleva på. Men så blev det Black Friday, och jag hade möjlighet att inreda hemmet med en 300 euros inredningspryl.

Förra året fyndade jag en snygg klädställning man annars ger 120 euro för, när jag klickade hem den för 17 euro.

I år lyckades jag fynda en enorm matta (2 x 3 meter) som annars skulle kosta 300 euro (!!!) för 30 euro. Tre krukor för 1,50 euro, när de vanligtvis kostat 30 euro styck och en mysig ljusslinga som lämpar sig lika bra utomhus som inomhus.

 
Saker jag behövt och sökt efter i både nytt och begagnat skick (okej, kanske inte ljusslingan, men den höjde mysstämningen i mitt kontor). Bara att jag nu fann allt i en stil som tilltalade mig och i en prisklass jag känner är värd att betala.

 

Att totalvägra en Black Friday när man resten av året reser, shoppar tills det står ut ur öronen på en och bär ut en soppåse per dag, det går inte ihop för mig.


Det är ju som ingen hemlighet att människoarten konsumerar alldeles för mycket, mer än vad jorden har tillgångar till, och vi måste verkligen se över hur vi väljer att spendera våra pengar. Hur mycket skräp vi lämnar efter oss och vilka material vi väljer att använda.

Men att totalvägra en svart fredag (eller vecka), när man resten av året reser, shoppar tills det står ut ur öronen på en och bär ut en soppåse per dag, det går inte ihop för mig.

En människa kan inte göra allt, men alla kan vi göra någonting. Där måste vi se till oss själva först, innan vi kan börja påpeka hur andra ska leva.

 


Känner mig inte vara i en position där jag har rätt eller känner mig okej att säga vad andra ska göra med sina pengar. Men förstår de som, liksom mig, vill göra fina fynd och kunna köpa något man annars aldrig hade haft samvete eller råd att köpa.

 

Jag gjorde fynd för 37 euro denna Black Friday (även om det var på en måndag). Saker som annars hade kostat 410 euro. Det är svårt att inte dras med i konsumtionshetsen dagar och veckor som en Black Friday, men det går att göra bra fynd. Och det borde gå att stå emot.

  

Gjorde du något bra fynd denna vecka?

 

black friday

Ljusslingan är mitt Black Friday-fynd, och krukan till min Aloe Vera är loppisfynd.

Typ som jag brukade blogga förr

Skrivet av Caroline Eriksson 22.11.2018

Du som har läst min blogg länge vet att jag tidigare delade med mig mycket av naturfoto på bloggen. Att vara den där som går ut och njuter av naturen "bara för att" har alltså inte varit min grej, men att balansera stenar och fotografera naturen i närbild, det är något jag finner avkopplande. 

 

Så när jag i morse vaknade och trodde det hade snöat, men insåg att det "bara" var frost, bestämde jag mig för att fotografera den vackra omgivning jag bor i. Göra något roligt, medan jag höll koll på hönsen som fick springa av sig utanför hönshagen.

 

22.11.2018 1

 

För även om det känns halvt deprimerande att det nu kommer att vara vinter i flera månader framöver, så är det trots allt rätt så vackert med frosten som biter sig fast i det sista av sommaren.

 

22.11.2018 2

 

Jag hade nog knappast gått ut frivilligt idag om det inte var för de här hönsen, och trodde helt ärligt inte att hönsen heller hade velat gå ut. Temperaturen visade på -8° och katterna vägrade sticka nosen utanför dörren, så hur skulle hönsen reagera? 

Det som hände var att de hoppade gladeligen ut genom sin hönslucka, sprang till sitt favoritställe på gården och började picka i sig frost och frusna grässtrån.

 

22.11.2018 3

 

Så länge inte det blir en vargavinter (bokstavligen talat) så känner jag för första gången på länge att jag kanske kan ta och acceptera den här vintern som är på väg. Bara jag får skatteåterbäring och nya vinterdäck, så kan jag överleva ett par månader med lite snö och vackra vinterbilder.

 

22.11.2018 4

 

Det jag mest önskar denna vinter är att vi får bättre väglag än vad det har varit de senaste vintrarna. Vår väg sköter en privatperson om, och förra vintern så kändes det nästan ibland som om det var den enda väg som var ordentligt skottad och säker att köra på.

Är medveten om att mycket (läs: allt) handlar om pengar, men man måste ha råd att kunna anlita ordentliga fordon som klarar av de vintrar vi får här i Finland. Att man inte låter vägarna få djupa och livsfarliga spår, eller att man väntar till mitt i dagen innan man får skottad en huvudväg.

 

22.11.2018 5

 

Och det här är typiskt "gammalt" blogginlägg som jag brukade skriva förr. Med fokus på bilderna och någon lite tanke här och där. 

Vill du i framtiden ha fler naturbilder och se hur jag ser världen i närbild? Tryck på hjärtat, eller lämna en kommentar. 

 

Hur känner du inför att det håller på att bli vinter?

 


Pengar pengar pengar, vilken personlighet har du?

Skrivet av Caroline Eriksson 21.11.2018

När har du senast reflekterat över din personlighet när det kommer till ekonomi? Om vi alla är unika människor, så innebär det även att vi alla ser på pengar på olika sätt. Medan vissa verkar ha ett pengaträd i trädgården, så kan andra gå och räkna minsta lilla penni. De som vill ha det senaste nytt när det kommer till inredning, och de som verkar vara sagoväsen som lyckats hitta en harmonisk balans till sin ekonomi.

Idag får du läsa om fyra olika spenderare. Kanske känner du igen dig hos någon grupp? (du kan mitt i allt känna igen dig i flera grupper, jag vet att jag gör det)

 

giphy2

Den sparsamma spenderaren håller hårt i sina pengar (gif: giphy.com)


Den sparsamma spenderaren

 

Den sparsamma spenderaren håller hårt i sina pengar, och tänker minst fem gånger genom sitt beslut innan hon spenderar sina pengar. Det är inga fel alls i att vara sparsam, men gränsen mellan att vara sparsam och snål är hårfin. Låt inte ditt (icke-existerande) av att spendera dina välförtjänta pengar hindra dig att ha roligt i livet. Gå ut med dina vänner på en god middag, tillåt dig att köpa nya kläder och njut av livet människa! För när unnade du dig något sist?

 

giphy 6 Den emotionella spenderaren styrs av känslorna (gif: giphy.com)

 

Den emotionella spenderaren

 

Om du hör till denna grupp av spenderare så har du kanske märkt av ett mönster i din ekonomi. Vare sig om du har en mer stressig period på arbetet eller har stött på någon motgång i livet, eller bara vill ge dig själv en klapp på axeln för att du gjort bra ifrån dig, så syns det på kontot.

Medan vissa känner det avkopplande att gå ut på en promenad eller läsa en bok, så finner den emotionella spenderaren frid i att shoppa. Det behöver inte vara mycket, utan bara en topp på REA, men åh vad man glömmer bort stressen för en skull.

 


Den sparsamma spenderaren och emotionella spenderaren vore bra shoppingkompisar, eftersom den emotionella spenderaren skulle få den sparsamma att gå utanför sin komfortzon lite, medan den sparsamma skulle få den emotionella att spendera sina pengar på det som verkligen betyder något för henne.

 

 giphy 7

Den slösaktiga spenderaren spenderar mer än vad som finns (gif: giphy.com

 

Den slösaktiga spenderaren

 

Den slösaktiga spenderaren är lite rastlös och förnyar gärna sitt hem var och varannan vecka. Det är det som krävs om man vill ha det senaste nytt. Och det är lätt att dras med, eftersom ytan på sociala medier får det att verka som att man alltid måste förnya sig och sitt hem för att vara ”inne”.

Kom dock ihåg att en perfekt yta och det senaste nytt inte automatiskt skapar inre frid och lycka. Speciellt inte om du spenderar mer än vad du har råd med.

 

 giphy 8

Den balanserade spenderaren verkar ha det mesta på koll (gif: giphy.com

 

Den balanserade spenderaren

 

Den som alla vill eftersträva är den balanserade spenderaren. Den som är en salig blandning av alla tre tidigare grupper, samtidigt som hon lyckats lista ut hur man förtjänar, spenderar och sparar pengar på ett balanserat sätt. Som lägger undan en slant i sparande varje månad, samtidigt som hon har ett ”i nödfall”-konto, och vågar unna sig och leva till lite.

För att nå hit så gäller det att börja smått. Ett steg i taget, du vet. Börja med att se över dina inkomster och utgifter över en månad, se över vad du spenderar mest pengar på och ta steget därefter för att kunna bestämma vad du kan dra in på och hur mycket pengar du kan spara per månad.

 


Läs om 10 tips hur du kan spara pengar här
Läs om när jag började hålla koll på min ekonomi
Läs om mitt sätt att hålla koll på min budget i min bullet journal

 


Jag hittade mina tonårsdikter

Skrivet av Caroline Eriksson 20.11.2018

Det känns alltid så främmande att se en gammal bild eller läsa en text jag skrev som tonåring, eftersom den jag var då är så långt ifrån den jag är idag. Tror många kan känna igen sig i det, för väldigt få personer är exakt samma människa idag som de var i tonåren.


I söndags när vi hade julmiddag hemma hos oss tog mamma med sig en diktbok hon hittat hos sig. Författaren av boken är jag, och det är texter från 13 år tillbaka. Tretton år!

Först när jag insåg vad det var för bok hon hade med sig var det som om blodet frös till is, och jag ville bara gömma undan boken i tretton år till. Insåg dock att det jag skrev då var ändå något som var viktigt för mig, och att som tonåring kunna uttrycka sina känslor är en egenskap man ändå ska uppmuntra. Trots att allt verkar vara på så blodigt allvar med så mycket känslor under tonårstiden.

 

Så jag tog tjuren vid hornen och läste igenom alla texter idag.

 

min diktbok 1

Texter från 13 år tillbaka.

 

"Författaren vill vara anonym"

I högstadiet valde jag ”skrivlust och läslycka” som tillvalsämne. I ett klassrum satt jag och många andra flickor (av någon anledning var det inga pojkar med i kursen) och skrev för allt vad vi orkade. Minns att jag hade väldigt lätt att producera texter redan då, och tack vare kursen fick jag göra det jag tyckte om (och få ett bra betyg för det också!).

En av alla uppgifter vi hade i slutet av kursen var att göra en diktbok, där vi alla skulle vara anonyma. Anonyma, på grund av att en studerande från en årskurs under oss skulle läsa och recensera de texter vi producerat.

 
Eftersom alla texter var så nära mig, var det så otroligt läskigt att vara anonym, och jag totalvägrade gå med på det. Däremot hade jag lite humor och självdistans redan då, och valde därför att namnge min bok ”Författaren vill vara anonym”, med mitt namn och porträtt på första sidan.

Bland bokens alla sidor hittar man även fem bilder av mig, bara så man verkligen inte ska glömma vem som skrivit alla ord.

 


Det som dock skiljer mig idag från den jag var då, är att jag inte alltid var en så glad tonåring. Mina texter kunde vara väldigt dramatiska. Idag ska du få läsa två dikter, av de sammanlagt 26 dikterna man kan hitta i boken.

  min diktbok 2

26 dikter och 5 selfies hittar man i "Författaren vill vara anonym".

 

DIKT 1 

Här är mina rötter

mina spår

Suddiga minnen om

lycka, skratt och kärlek

blev till ett erkännande

om

Blod svett och tårar

Och jag är destruktiv

förvärrar allt till ett skämt

 
Här är mina rötter

ni blev mina sår

Mina spår har suddats ut

för länge sen

Det är långt hem

 

 

DIKT 2

Jag kanske bara

inbillade mig

röda naglar mot

ett vitt papper

Likt en illusion

mötte vi varann

ensamma och kusten

var klar

vår hemlighet var

fängslad

Bakom lås och bom

kan vi visa

att det känns

Jag vet att det känns

 


Tacka gudarna för att livet blir mindre dramatiskt ju äldre man blir, och att min mamma hade sparat alla texter. För även om jag inte känner igen den jag var då, så är det ändå en del av den jag är idag. 15 åriga Caroline hade aldrig trott att texterna skulle läsas tretton år senare.

Nu kan jag ju ta och skriva en gladare dikt om en tupp eller så.


Hur är en bra tupp?

Skrivet av Caroline Eriksson 20.11.2018 | 1 kommentar(er)

Om jag skulle ha lyssnat på alla goda råd jag fick innan jag skaffade höns, så hade jag säkert behandlat mina höns på ett helt annorlunda sätt, än vad jag gör idag. Ett av alla råd jag fick var att "absolut inte för något i världen mysa med en blivande tupp, för då blir har galen". Det, och några andra råd, struntade jag i.

Istället följde jag mitt hjärta och magkänsla.

 

Det här med att mysa med en blivande tupp var dömt att misslyckas. Mest för att man inte kan se på en tvådagars kyckling om det ska bli en tupp eller höna, och mitt största mål var att få kycklingarna att känna sig trygga hos mig. Så varje dag, flera gånger om dagen, spenderade jag tid i hönshuset och lät alla kycklingar vara i famnen. 

En av alla kycklingar var den blivande tuppen Isla.

 

good rooster en bra tupp 1

Min ståtliga tupp Isla.

 

Det här blogginlägget ska fokusera på just min härliga tupp. Som fångade mitt hjärta från dag ett, och som fick mig att ta tillbaka allt jag sagt om tuppar. Såklart jag skulle ha en tupp i flocken. Speciellt när han är så bra. 

Tror att det finns fler än mig som har gått runt med fördomen att tuppar är elaka jävlar som man ska hålla sig på säkert avstånd ifrån. Men man ska inte dra alla över en och samma kam, och även om det finns galna tuppar, så ska man fokusera och behålla de som är underbara.

 

Isla, han är underbar. Nu ska du få veta varför, och vad jag ser efter och värderar för egenskaper hos flockens tupp.

 

good rooster en bra tupp 2

Du får lugnare och gladare hönor med en tupp i flocken.

 

Varför ska man ha en tupp?

Innan jag skaffade höns så var detta en mening jag googlade om och om igen. Mest bara för att jag ville få det klart för mig att det är helt okej att vara tuppfri. Man måste inte ha en tupp, men tuppens roll i flocken är mycket viktig.

Det är tack vare tuppen man har lugna och glada hönor, eftersom han håller koll på dem samtidigt som han skulle ge sitt liv för dem.

 

good rooster en bra tupp 3

Love is in the air.

 

Hur parar sig höns?

Hönsen värper ägg trots att de är utan tupp, men tack vare en tupp så blir äggen befruktade och man kan ha chansen att få fler söta kycklingar i framtiden. Äggen smakar likadant vare sig de är befruktade eller inte, och viktigt att komma ihåg att ett befruktat ägg inte är en kyckling. Det är bara en liten cell som har möjlighet att bli en kyckling under de rätta omständigheterna.

 

Isla har nu ett par veckor varit väldigt kärleksfull av sig och ser till att ge varje höna lite extra kärlek. Det ser lite aggressivt ut när höns parar sig, men det är så här det går till i djurlivet. Hönsen är glada. Tuppen är glad.

 

När höns parar sig så dansar tuppen lite för honan, innan han hoppar på henne. Han biter sig fast i nackfjädrarna (helt normalt även om det ser hemskt ut) och när han är på ryggen så möts deras kloaker. Och då parar de sig.

Efteråt skakar honan på sig så att säden förs upp till en liten "behållare" vid äggledaren, där den kan förvaras i flera veckor. 

 

good rooster en bra tupp 4

Tuppen varnar hönorna för faror.

 

Tuppen vaktar sina hönor för livet.

En bra tupp håller koll på sina hönor och ser till att inga faror eller rovdjur kan ta dem. Du kanske minns att jag skrivit att hönan Luna varit bossen över flocken? Nu för tiden har Isla tagit på sig rollen som ledare, och Luna kan slappna av mer.

Medan resten av hönorna går runt och njuter av livet på gräsmattan, så går mest Isla vid deras sida och tittar upp mot himlen. Trots att jag är med dem, och ingen hök skulle våga komma när mig, så känns det fint att se att han ser efter sina hönor. 

 

Nu har ju också Isla lärt sig att gala så fint, och meddelar gärna sina höns när det är morgon, när det börjar skymma eller när han annars bara är glad. Häromdagen såg Isla moln som rörde sig på himlen, och då lät han som en dinosaurie. Ett varningsläte, även om moln inte är något att vara rädd för.

 

good rooster en bra tupp 5

Trots att Helmi hittar sin mat själv, så tar hon tacksamt emot det Isla ger henne.

 

Tuppen hjäper till att hitta mat.

Trots att alla sex höns äter ur min hand fortfarande, så är det roligare för dem att få upptäcka världen och hitta sin egen mat. Jag tog det som ett mycket bra tecken på att Isla var en bra tupp, när jag fick se att han sökte upp mat och sedan ville dela med sig av maten till hönorna. Vare sig han hittade ett grässtrå eller en frusen gräshoppa så börjar han "tala" tills någon av hönorna springer till honom. Då visar han endera maten åt dem eller ger det åt dem med näbben.

 

Tänk vad naturen och deras instinkter finns djup inom dem. För trots att han bara var två dagar gammal när jag hämtade hem honom, så vet han precis hur han ska göra.

 

good rooster en bra tupp 6

Glada höns som springer till sin favoritsten.

 

Att vara aggressiv betyder inte att du kommer högt i rang.

Isla blev inte högt i rang för att han var aggressiv. Han kom högt i rang för att han behandlade sina hönor på ett fint sätt och gav dem den uppmärksamhet de behövde. När han blev könsmogen försökte han slåss med Luna, men hon satte honom på plats. Det var först när han började bete sig som en gentleman som han steg i rang.

 

En fin lärdom man kan ta med sig i människolivet också. Var snäll. Alltid.

 

good rooster en bra tupp 7

Solbadande höns i höstsolen. Säg det fem gånger snabbt.

 

Tuppen älskar att mysa.

Det här är ju så individuellt, men jag tror ärligt att vilket djur som helst (nästan), kan bli tama och snälla bara man ger dem tid, tålamod och trygghet. De tre viktiga T'n, du vet.

Isla har ända sedan han var lite älskat att vara i min famn, och trots att han nu är en hormonstinn stor tupp så har det beteendet inte förändrats. Han är lugn, snäll och somnar så gott som med detsamma i min famn. 

 

Att ha en tupp och hönor som är snälla och lugna är så viktigt för mig, och det känns tryggt att veta att han inte skulle göra någon illa. Han ser mig fortfarande som flockens ledare och han känner sig trygg med mig. 

Så säger någon åt dig att inte mysa med en tupp, så säger jag: strunta i det rådet. Ge dem bara tid, tålamod och trygghet. Och följ ditt hjärta.

 

good rooster en bra tupp 8

När det börja skymma tar tuppen in sina hönor igen till värmen.

 

En sammanfattning om en bra tupp:

Han håller sina hönor lugna.

Han ger dem kärlek.

Han ger dem mat.

Han varnar dem för faror.

Han är snäll.

Och han tycker om att mysa i famnen. Även om det inte är viktigt för flockens betydelse, så är det så otroligt mysigt för en själv. Höns är varma och mjuka famnfåglar.