blogghedaear

Visa alla inlägg skrivna 2018

House Tour och det hemliga rummet!

Skrivet av Caroline Eriksson 29.01.2018 | 8 kommentar(er)

Även om det var enormt många människor som i lördags fick ta del av och se vårt hus, så förstår jag att det är ännu fler som ännu längtar efter att få se huset. Speciellt det hemliga rummet jag vägrat visa någon. Mest bara för att jag velat ha det för mig själv så länge som möjligt.

 

Men nu när husvisningen är över, är det dags för mig att visa er det hemliga rummet - min toalett, där jag valde att göra något lite annorlunda. Men först, en vlogg, där jag tar med er i husets alla rum. Har skrivit upp det mesta varifrån vi köpt vår inredning, så ni inte behöver undra. Är det något jag glömt att skriva eller som du vill veta varifrån det är? Skriv en kommentar så svarar jag varifrån alla våra saker är.

 

 

Hoppas ni gillar videon. Jag la mycket tid på den. :-)

 

Wc 2

 

Det hemliga rummet är alltså ett av våra badrum, som jag bestämt är mitt wc. Förresten, hur underbart är det inte att ha två badrum i huset? Aldrig mer behöver man trippa på tå och knipa för kung och fosterland när toaletten är upptagen, för det finns ju flera!

Och i det här badrummet behöver man inte ens ha med sig telefonen, för det finns så mycket att se på.

 

Wc 3

 

Inredningen till wc'n är som resten av huset, från Puustelli. Även om vi annars valt en ljus inredning till resten av huset så har detta rum en mörk träskiva som är behaglig att känna på. Det är ett riktigt "kläm och känn" hus, då vi har struktur och härliga material i huset.

 

Wc 4

 

Eftersom jag valt att ge allt till detta rum, så kunde jag ju inte nöja mig med vilka handdukskrokar som helst. Jag sökte land och rike efter de perfekta tillbehören till wc'n och fann dem på tyska Amazon. De var värda att vänta på.

Materialet är i järn och de känns stadiga och av bra kvalitét.

 

Wc 5

 

Och matchande handdukskrokarna fann jag även från samma tillverkare en toalettrullehållare. Även den är i järn, och skulle man bli utan att titta på i badrummet så kan man spegla sig i denna.

 

Wc 6

 

Men det här är det jag hållit för mig själv, och som får det att pirra i min mage av lycka varje gång jag går in på toaletten. Taket, som är det vackraste jag skådat.

Så värt det, trots att det var jobbigt att spackla, slipa, måla och tapetsera taket.

 

Wc 7

 

När jag funderade hur jag ville ha mitt wc att se ut så visualiserade jag hur taket skulle vara ett konstverk som ger en känslan av att vara i en mäktig katedral. Och det lyckades vi få till. 

 

Wc 8

 

Tapeten är från Boråstapeter och heter Melodi. Taklisten är egentligen en tavelram vi fann i Vasas Färg lager, och det var så på millimetern att det skulle räcka till wc'n, för det fanns inte fler av den. 

 

Wc 9

 

Även golvet är magiskt vackert, och det är äkta marmorgolv, som ger en känslan av ordentlig lyx samtidigt som den är lika vild som jag är innerst inne i själen. Ingen bit är den andra lik, så när man sett på takets alla mönster och former så kan man ba fortsätta att se på golvet.

 

Detta rum speglar mig som person och jag är så nöjd över slutresultatet. Vill man även vara lite poetisk så kan man ju säga att jag fått in allt från jorden till himmelriket i denna toalett. På väggarna har jag även prints av Frida Kahlo, och funderar på att göra en tavelvägg där av mina favoritverk av henne.

 


Att se främlingar gå runt i ens hem.

Skrivet av Caroline Eriksson 29.01.2018

Kategorier:

Hur kändes det att se massa okända typer gå omkring i huset?
- Johanna

 

Nu ska jag svara på frågan som jag inte själv visste hur jag skulle reagera på i lördags; att se en massa främlingar gå runt i vårt hus i lördags. Ju närmre vi närmade oss ett inflyttningsfärdigt hus, desto mer bävade jag inför husvisningen. Herregud, vad hade vi gett oss in på?

 

Försökte dock intala mig själv att det är som jag fått höra att det är på de flesta husvisningar. I början är det en klunga människor, och sen är det bara lugnt. 

Nå, så blev det inte i det här fallet.

 

husvisning 1
När det var lugnare för fem sekunder vågade jag ta fram kameran.

 

Husvisningen började 12 och skulle hålla på till 14, men redan 11 då jag ännu stresstädade det sista, kom första gänget. Sen höll det på, och under hela husvisningen var huset fyllt av människor. Kända och okända, men alltid proppfullt.

Det var så pass många att jag hann knappt säga mer än ”hej” och några ord, det ber jag om ursäkt för och hoppas folk förstår. Men då till och med husförsäljarna sa att det var ovanligt mycket folk, då är det mycket.

Mest hade jag bara tankarna på alla katter som var inne i huset, och på kaoset som pågick utomhus. Det var bilar överallt och folk parkerade längs vägen så långt ögat kunde nå.

 

Mohicana fann sitt gömställe under soffan och låg där tills sista personen gått hem. Leila var ut en sväng, och gömde sig sedan under sängen. Fantomen däremot älskade husvisningen och alla som ville paja på honom. Speciellt uppskattade han alla som hade med sig sina barn, för han ÄLSKAR barn.

Fick på lördagskvällen ett videoklipp sänt till mig av en förälder som fått höra om ”Fantomen” hela kvällen av sin treåring, och det värmde mitt hjärta att se det lilla barnet fått världens roligaste dag tack vare frassen.

 

husvisning 2
Fantomen välkomnar Maria och hennes Mikael som tog sig tiden att komma och titta till huset, även om vi bor superlångt ifrån varandra. Tack för pratstunden efteråt. <3

 

Annars, förutom att det var så mycket folk att jag knappt kunde tänka, så gick det bra. Kanske för att det hände så mycket att jag inte hann känna efter. Jag hade valt att lägga rött band för varje rum, så folk fick nöja sig med att kika in. På det sättet kunde man ha bättre koll på vem som var i huset, och vad de gjorde. 

Vi fick fina gåvor, och en granne hade till och med bakat sodabullar, och det gjorde mig så glad.

 

När husvisningen var över upptäckte jag att jag hade världens huvudvärk, och det var väl den sista stressen som släppte. Nu fick jag slappna av, på riktigt.

 

 

Så här i efterhand så är jag bara glad att allt gick så smärtfritt. Även om det var lite läskigt med så mycket människor i huset, så är det samtidigt häftigt och härligt hur många som faktiskt gav av sin tid att se vårt hem.

Och om några timmar, gott folk, ska ni få en alldeles egen husvisning av mig. Jag har filmat en vlogg och fotograferat det "hemliga rummet" åt er. <3

 


Vet vad man vill ha, men inte vad man får.

Skrivet av Caroline Eriksson 28.01.2018 | 1 kommentar(er)

Ursäkta mig om jag är lite fåordig nu, men ser på "En unge i minuten" och gråter av glädje samtidigt som jag blir lätt illamående. Samtidigt redigerar jag även en vlogg till er, där jag visar upp huset, och försöker hålla koll på valvakan.

 

Jag har alltså varit en god medborgare idag som gjort sin plikt och röstat i presidentvalet. Som ungdom var jag riktigt ordentligt ointresserad av politik, men insåg som vuxen hur viktigt det är att faktiskt rösta. Inte för att man bara ska få ha en orsak att klaga sen, men för att det faktiskt har betydelse att man gör sin röst hörd och försöker påverka det land vi bor i. 

Det värsta är bara att man vet vad man vill ha, men vet inte vad man får. 

 

Se bara på nuvarande regeringen, som jag fortfarande tycker borde ha avgått för länge sen. Eller Trump. 

Herregud. Tänk om Finland får en Trump Junior?

 

 

Hur som haver. Jag har röstat och hoppas nu på att kärleken vinner. Nu ska jag fortsätta redigera videobloggen så ni förhoppningsvis har något att se på i morgon. 

 

IMG 0601

 

Bild från idag då jag gick runt och videobloggade. Man måste väl passa på nu när huset är nystädat.

 


Köp bort splitterny och oanvänd torktumlare!

Skrivet av Caroline Eriksson 28.01.2018 | 1 kommentar(er)

Var du på husvisningen igår, som jag kommer att skriva om i ett annat blogginlägg, så kanske du såg i första rummet något jag ville sälja?

 

Nå, det är den här torktumlaren av det finfina märket Bosch som söker nytt hem.

 

torktumlare 1

 

Den är splitterny, oanvänd och har produktnummer WTA792L7SN om du vill googla dig till mer information. Produktmåtten i mm är (H x B x D) 842 x 598 x 630 och den har plats för evakuering på vänster sida och bakom torktumlaren. 

 

Och det är orsaken varför vi säljer, för jag förstår att många undrar varför vi säljer en splitterny torktumlare.

 

Till skillnad från vanliga torktumlare, som har en behållare för fukten som kläderna ger av sig, så har denna ett rör man kan koppla till avlopp eller utomhusluften (röret följer med), och det vore inte möjligt för vår tvättstuga om vi inte tog och sågade sönder flera av våra skåp från Puustelli. 

Vi hade bytt om det inte vore så att denna följde med tvättmaskinen, då vi köpte ett torn. Och tvättmaskinen vill vi ha kvar.

 

torktumlare 2

 

Med får du precis alla instruktionsböcker och tillbehör som följde med torktumlaren. Vill du inte ha programmen på svenska, så finns det klistermärken på olika språk. Den är inte alls tung, jämfört med tvättmaskiner, och är lätt att förflytta och lyfta upp på din tvättmaskin. 

 

Så köp bort, för jag tänkte inreda det här rummet med annat än en torktumlare. ;-)

Skriv ett mejl till erikssoncaroline@hotmail.com om du är intresserad.

 


Idag är det husvisning.

Skrivet av Caroline Eriksson 27.01.2018 | 3 kommentar(er)

Idag blir det en vecka sen jag och Fredrik flyttade till huset. Det blir även en vecka sen jag började kunna sova ordentligt. Jag som tagit ”evigheter” på mig att somna och vaknat flera gånger per natt, har nu somnat med detsamma jag lagt huvudet på kudden för att sen vakna när alarmet väckt mig. En vecka sen våra katter har kunnat vara vänner med varandra. Visst, en gång bråkade de men Fantomen skämdes oerhört mycket efteråt. Jag som inte ens trodde att katter kände skam.

Det är en vecka sen vi började göra oss hemmastadda i vårt eget hem, och det är något vi än håller på med. Snart har jag i alla fall börjat lära mig vart lampknapparna går.

 

Och idag, en vecka efter flytten, är det husvisning. Om två timmar för att vara exakt.

 

Tror inte att jag insåg vad en husvisning egentligen skulle innebära, och har ärligt inte förstått det än. Men för att förklara mitt känslotillstånd kort och gott så är det lite som att gå till tandläkaren. Ett onödigt måste. Istället för att en tandläkare ska se igenom mina tänder så jag inga hål har, så kommer nu idag kända och okända människor gå runt i två timmar och inspektera vårt hus.

Det hus vi byggt med egna händer, blod, svett och tårar. Höhö.

 

Tack och lov så kommer jag inte att vara den som håller i trådarna, utan får istället sitta och blogga om jag så vill. Eller chilla på min fyra meter långa soffa och bara glo på varenda en som kommer in i huset.

För på plats, förutom jag och katterna, kommer även två försäljare från Simons Element att vara. Perfekt om du själv funderar på att bygga till eller nytt. Vill du tala med samma husförsäljare som jag och Fredrik hade är det Blusi du ska ta kontakt med.

Vill du även förnya ditt kök eller få smarta förvaringsmöjligheter i ditt hem så är Thomas från Puustelli på plats. Ska se om jag får honom att instruera hur vår induktionsplatta fungerar, för när han sålde den till oss så kokade han på några sekunder upp vatten i en kastrull, för att sedan lägga handen på plattan. Man bränner sig inte på den!

Och så kommer Ida, världens bästa Ida, från Vasa Färg att vara här. Med henne får man prata vilka färger och material jag och Fredrik valt till huset och bolla idéer med om du vill förnya ditt hem. Hon är ett geni när det kommer till färger.

Dessutom har jag visitkort att dela runt till alla som vill ha världens bästa kaklare att fixa till deras badrum, Dahlskog!

 

Nu när jag räknat upp alla som ska vara med mig idag, så känns det ändå inte så farligt med en husvisning. Det är fina människor som hunnit se mig under alla skeden i husbygget som kommer alltid att vara i huset med mig. 

Dessutom vill jag tro att alla som kommer hit och tittar till huset, gör det för att de är genuint intresserade och har  gjort valet att ge tid av sin lediga lördag till att komma till Petalax.

 

Är du på väg till husvisningen så vill jag ba säg;

Välkommen! Hoppas det ska bli givande för dig.

Ps. Snoka inte i några skåp, för då är jag där och säger ”BU!”.

 

IMG 0583

 

Så här såg det ut nu när jag bloggade. Valde att ta datorn till köksbordet, och har nu fått se två nyfikna typer som gått förbi och en ny dag gry. Nu ska jag sminka mig för andra gången på en vecka och städa undan det sista inför husvisningen.


Lever det liv jag alltid drömt om.

Skrivet av Caroline Eriksson 24.01.2018 | 1 kommentar(er)

Sist det var en ordentligt vinter var då jag flyttade till Petalax, mars 2013. Det var då det under en natt föll nästan en meters snö, och samma dag som jag blev insnöad vid Pappadagis när jag pausat för att samla mod att köra vidare i snöovädret.

Eftersom det var en så bra vinter köpte Fredrik en snöskoter, och det var sista gången det var en ordentlig vinter.

 

Tills nu.

 

Redan igår hade jag gått och skottat hela gården för hand och var mycket stolt över mig själv, men insåg i morse att det knappast inte hade gjort någon skada att jag skottade igår men att det fallit enormt mycket snö under natten och att vi idag fick ta till traktorn och snöslungan för att få ordning på gården.

Så nu, fjärde dagen vid huset, fick vi efter att ha druckit morgonkaffet gå ut för att arbeta i snövädret. Livet som husägare.

 

Medan Fredrik skottade nedreplan av gården, gick jag runt med snöskyffeln uppe vid huset och gjorde väg in till huset och till reningsverket. Medan jag gick runt och skottade så tänkte jag på hur tacksam jag är. Att det liv jag just nu har är ett liv jag aldrig vågat föreställa mig att jag skulle få.

 

Ett liv med en stadig relation tillsammans med min bästa vän. Ett eget hus. Stor gård. Tre fina katter som hoppar runt i snön. Arbete. Lycka. Kärlek. Plötsligt så lever jag det liv jag alltid drömt om, och jag tar inget av detta för givet.

 

 

Vanligtvis skulle jag ha svurit och varit arg över detta snöoväder, men idag är jag bara tacksam. Vädret är ju ändå inget man kan påverka, och vi mår bra ändå.

Hoppas denna eufori av lycka och tacksamhet håller i sig länge.

 

IMG 0576

 

 


Vi har flyttat! (del 2)

Skrivet av Caroline Eriksson 23.01.2018

Tredje dagen vid huset och för varje minut känns det här mer och mer som hemma. Idag har jag dessutom hunnit känna efter mer hur allting känns, eftersom det är ledig dag och jag har för första gången på snart en vecka fått ordentligt med sömn. Allt känns bra. 

Tänkte fortsätta med de här flytt-blogginläggen, och denna gång svara på mina egna och era frågor, för att göra allting lite mer lättläst. Vissa frågor jag fått kommer dock att få alldeles egna blogginlägg, så är det något du ännu undrar över så är det bara att skriva en kommentar.

 

Nåja, nu börjar vi från där förra blogginlägget i denna serie slutade. Lördagskvällen klockan 21:00, då jag fortfarande var lite i chock över att vi faktiskt flyttat.

 

23.1.2018 1

 

Hur känns det att ha flyttat?

Även om vi visste att husbygget skulle sluta med en flytt, så kändes det något chockartat på lördagskvällen när man insåg att man inte skulle åka tillbaka till lägenheten för att sova, utan istället stanna kvar vid huset. Det som nu är vårat hem.

 

När klockan slog 21:00 på kvällen så hade vi flyttat i sju timmar och det var dags för oss att få i oss någon mat samtidigt som jag behövde varva ner, för det närmade sig läggdags för mig. Det mest optimala hade ju varit att flytta medan både jag och Fredrik hade en ledig helg tillsammans, men det skulle ha tagit ett par veckor till dess, och hur ska man sist och slutligen veta när den rätta tidpunkten är?

Nu i efterhand så vet jag ju att lördagen var en perfekt dag att flytta på, och att allt ändå hade kunnat kännas lika chockartat även om man varit ledig.

 

Allt känns så bra och härligt i hjärtat.

 

Sov du alls något första natten?

Ofta är det ganska svårt att komma till ro när man haft en fullspäckad dag eller är vid en ny plats, men jag hade flera nätter bakom mig med sämre sömn och somnade ganska snabbt. Mest för att jag behövde somna för att orka stiga upp 05:30 nästa dag.

Däremot hade jag glömt det viktigaste jag behöver för sömnen, öronpropparna, och det var även därför jag vaknade ett par gånger under natten och hörde Leila skrika.

Hon är en katt som vanligtvis drömmer ljudligt, men hon hade en ordentlig mardröm natten till söndagen så jag fick stiga upp och paja om henne för att hon skulle känna sig trygg.

 

Dessutom blev jag påmind om varför jag slutat äta kolhydrater, för pizzan jag tidigare ätit arbetade för fullt i min kropp och skapade obehagskänslor.

Men trots det, så blev jag förvånad över hur tryggt huset kändes mitt i natten, trots att katten inte tyckte det, när jag trippade runt i mörkret. Tre av alla våra brandvarnare är kopplade till elen, och de ger ifrån sig ett litet sken om natten som gjorde att jag såg omkring i nattens mörker.

 

Hur reagerade katterna?

Av alla tre katter så var det egentligen bara Mr Fantomen som tyckte det var ens lite roligt att flytta. Mohicana gjorde något hon aldrig gjort förr och kröp under täcket för att vänta på bättre tider. Leila, som under natten även drömt mardrömmar, hittade sin trygga plats under sängen.

Men redan nästa dag, som var deras första dag i huset, så blev de betydligt tryggare och lugnare efter att ha fått utforska huset och sett att det finns en värld utanför detta hem.

 

Nu på tredje dagen så är alla katter lugna, bekanta med huset och mår bra. Fantomen verkar trivas som innekatt medan både Leila och Mohicana har, även idag, varit ute för lite frisk luft. De kommer däremot snabbt tillbaka till dörren och efter gårdagens drama med minken, så håller vi ett extra koll på katterna, även om den är infångad och aldrig mer kommer att komma hit.

 

23.1.2018 2

 

Glömde du något viktigt kvar i lägenheten den första natten?

Förutom öronpropparna så glömde vi duschkräm, som Fredrik hämtade. Dessutom glömde vi kaffeskopan, så det första morgonkaffet i huset blev att chansa lite hur mycket kaffe man skulle hälla i. Och tydligen har både jag och Fredrik lärt oss hur mycket kaffe det ska vara, för det var gott morgonkaffe.

 

Men om det är något man märker när man flyttar är att sist och slutligen är det inte så mycket materiella ting som är viktigt i sig. Så länge man har hälsan och de man älskar omkring sig så klarar man sig mer än väl.

 

Vad gjorde du första morgonen i ert nya hem?

Eftersom jag var mitt i en arbetsvecka så hade jag tidig väckning och det är först idag som jag fick vakna av mig själv i huset. Som för övrigt var hur behagligt som helst. I söndags däremot ringde alarmet 05:30 och jag smög mig ut ur sovrummet där Fredrik ännu fick sova flera timmar till. Jag la igång kaffekokaren han laddat åt mig föregående kväll och gick raka vägen till kontoret för att känna efter hur det skulle kännas att börja mina morgnar där.

 

Även om söndagsarbete inte låter så roligt, så är det en av de bästa dagarna att arbeta på enligt mig. Känslan av att vara den enda som är vaken i en mörk och tyst by, och dessutom nu ha en alldeles egen plats att gå runt på omfamnade mig.

Det var inte längre så chockartat att ha flyttat, nu var det bara mysigt. Men jo, den första morgonen i vårt nya hem gjorde jag inte så mycket än att dricka kaffe, klä på mig uniformen och åka iväg.

 

Kommer du att vilja bygga hus igen?

Nej. Vi har redan byggt det bästa hem för oss.

 

23.1.2018 3


Ett år utan tobak.

Skrivet av Caroline Eriksson 23.01.2018 | 1 kommentar(er)

Idag är det exakt ett år sen jag valde att göra en stor livsförändring som jag då gått och tänkt på i tre månader. Det var en dag då många trodde att jag skulle klara det, och en dag då tron inte var lika stark hos andra. Men när det kommer till att göra beslut som berör endast dig själv, så är det inte de andra du ska lyssna på.

Allt är ju sist och slutligen upp till en själv och man får bara lov att tro på sig själv, försöka och inte vara så hård åt sig själv om det inte skulle gå vägen på första försöket.

 

Idag är det exakt ett år sen jag valde att sluta röka cigaretter, och jag klarade det.

 

Jag skulle ljuga om jag sa att det var lätt som en plätt, men skulle även överdriva om jag sa att detta varit det svåraste jag gått igenom. Detta kommer inte ens upp på en ”topp fem lista”.

 

Jag tror det svåraste när det kommer till att göra livsförändringar är det här med att hålla motivationen igång och hitta nya rutiner i livet. Speciellt rutinerna, för det betyder att man helt plötsligt måste hitta på annat att göra när man annars bara hade tänt en cigarett. Och därför kan jag inte heller komma med några bra råd för hur du slutar röka, för det är nog som klyschan säger: det måste komma inifrån och du måste finna din egen väg att ta dig fram på i livet.

Dessutom är kanske mina rutiner och min väg inte något som passar dig, och då är det inte till någon hjälp.

Kanske är man rädd att ens kropp inte kommer att fungera som den har gjort, men i mitt fall har jag märkt att den har fungerat precis likadant som förr. Bara lite piggare. Kanske är man rädd för vem man blir om man inte fortsätter med sin (o)vana, men inte heller förändrades jag som person, för jag är fortfarande samma gamla vanliga Caroline.

 

Jag är bara rökfri,

och idag väljer jag att vara glad över att det gick vägen.

 

 

Psst... Kaffe smakar fortfarande gott, trots att man inte har en tobak i den andra handen.

 

cigarette 1271874 1280


Det blev lite väl dramatiskt nu.

Skrivet av Caroline Eriksson 22.01.2018

Idag fick jag uppleva lite drama, vilket resulterade i att om någon fått för sig att gå förbi huset idag klockan 14:45, hade de sett mig stå och vifta med en järnspade samtidigt som jag ropade.

 

Även om jag talat om att katterna ska vara inne i två hela veckor så var alla ut en sväng igår. Är du kattägare så vet du ju hur nervösa katter kan bli av att bara vara instängda, när de annars är vana att vara ute. Resultatet efter gårdagen blev glada katter som sov gott hela natten, vilket betydde att när de ville ut i solen med mig idag, så fick de. De var glada, gjorde sina behov och skrapade som aldrig för i snön. De lekte tillsammans och myste med mig på trappan.

 

Och från att ena sekunden haft det mysigt blev det ba drama den andra. När detta hände hade Fantomen gått in, och Leila och Mohicana hade hållit sig nära varandra. Plötsligt hade Mohicana gått iväg, och jag gick efter för att se vart hon fick så bråttom. Mötte henne bakom husknuten lunkandes mot mig med något vitt bakom sig.

”Men vad Leila ser konstig ut” tänkte jag, men fick samma sekund fick is i magen när Leila strök sig efter mitt ben, och jag insåg att det var en mink Mohicana hade efter sig.

 

Sen hände allt och mer därtill på en och samma gång. Jag sprang efter en spade, på samma gång som jag nappade tag i Mohicana och kastade in henne i huset. Sprang tillbaka och ser hur Leila tror minken är en kompis. Jag ropar, ringer min vän och yrar om fällor samtidigt som jag ser till att få bort Leila.

Minken stod skräckslagen och glodde på mig.

 

Sen gömde sig minken och jag stod och kastade snö på den varje gång den tittade fram från gömstället. Leila hade vid det här tillfället tröttnat på mitt beteende och satt bara mest och tvättade sig. Fredrik kom hem från arbetet, funderade varför jag stod och viftade med en spade och ungefär samtidigt då anlände vännen med minkfällan.

 

mink 1
Mohicana håller vakt på minkfällan utanför fönstret.

 

Sen det här har det gått några timmar och jag har varit flyförbannad. Arg på hur nära det var att en av katterna skulle ha blivit skadade, samtidigt som jag hoppas att de minns att inte gå nära varje nytt djur de ser. Även om allt hör ihop i detta universum (jag skrev väl om något sånt i mitt harmoniska tillstånd i morse?) och denna mink är ett liv, så är inte alla snälla. Jag har varit arg på hur envisa minkar är, för även om den hade mat i fällan så förstod den att inte gå in i den, för då skulle det vara över.

 

Tills för en timme sen då den tröttnade.

 

mink 2
Liten men farlig.

 

Nu har vi en mink på verandan, i fällan, som verkar må bra, för den har somnat. Snart kommer en farmare efter den och jag får acceptera att från och med nu bor vi i naturen, där vilken måndag som helst kan bli ett äventyr.

Men det blev lite väl dramatiskt där ett tag.

 

 

(Uppdatering 22.01.2018 kl 20:14; Minken är upphämtad. Det var en hona.)


Vi har flyttat! (del 1)

Skrivet av Caroline Eriksson 22.01.2018

Kategorier:

Jag och Fredrik hade aldrig satt något fast datum för när vi skulle flytta, hur ofta än folk frågade när vi skulle ta och flytta.

Och inte visste jag på lördagsmorgonen att det var sista morgonen jag steg upp 05:30 för att dricka mitt morgonkaffe och åka iväg till arbetet. Hade jag vetat, hade jag kanske känt efter lite extra mycket hur allting kändes den morgonen.

De enda planerna jag lagt för dagen var att tömma lakan- och handduksskåpet efter arbetsdagen, men det gick ju så snabbt att jag fortsatte att packa. Vet inte vad det var i det där eftermiddagskaffet. Vdi det här laget hjälpte även Fredrik till att flyttpacka, och snabbt fylldes hela hallen av ikea-påsar, pafflådor och böcker radade i plastpåsar.

 

Till sist var det bara tv'n, datorn, sängen, en massa dammtussar och tre förvirrade katter kvar.

”Ska vi inte bara ta allt nu och fara?” frågade jag Fredrik, och han sa ”ja”. Ja, efter att han extracheckat att vi skulle ha tv-kanaler vid huset.

 

Jag och Fredrik hade aldrig satt något fast datum för när vi skulle flytta, men nu blev det uppenbart att idag var dagen.

Jag skulle fara före med Mohicana och så mycket som rymdes i lilla röda faran. Mohicana skrek de två ynka kilometrarna vi färdades. Tack och lov blev första mötet med huset för henne mindre dramatiskt. Hon inspekterade huset nyfiket och upptäckte till sin lycka att det fanns mat även här.

Sen följde det ett par resor fram och tillbaka med paketbilen och röda faran med saker, och på den sista resan fick även Leila och Fantomen följa med. Jämfört med Fantomen, som älskar att åka bil, hatar Leila både kattväskor och bilfärder. Hon trodde väl allt handlade om ett veterinärbesök, och inte lyssande hon heller när jag försöker säga att vi ska flytta. Att allt blir bra.

Mr Fantomen var det inga problem med. Han älskar att åka bil och anpassar sig snabbt.

(jag filmade så mycket jag kunde och sparade det bland "höjdpunkter" på min instagramsida, så in på carloine om du vill se hur katterna reagerade under dagen i filmformat)

 

Och när vi alla var inpackade i huset, placerade saker på sina rätta platser, när jag tog kvällsduschen, åt min första pizza på över fyra månader och gick för att sova så kändes det hela så overkligt, att jag var rädd att någon skulle väcka mig från en av de bättre drömmarna man kan drömma.

Kanske är det känslan man känner när man är så lycklig att man vill att det alltid ska vara så här.

 

 

Jag och Fredrik hade aldrig satt något fast datum för när vi skulle flytta, men lördagen var den första dagen av resten av vårt liv.

 

Skarmavbild 2018 01 21 kl. 21.38.39

 

Min första facebookstatus i det nyinflyttade hemmet. Höll på att snyfta av glädje där jag satt bredvid Fredrik på soffan och skrev detta.

 

Detta var del 1. I del 2 får du läsa om vad jag gjorde den första morgonen, vilka viktiga saker vi hade glömt att ta med och vad som väckte mig under första natten.