blogghedaear

Visa alla inlägg skrivna 2018

Nära möte med berguv!

Skrivet av Caroline Eriksson 22.01.2018

Jag kommer aldrig att glömma den gången en pärluggla flög in i köksfönstret för många år sen. Hur förvirrad dejourerande veterinären var som fick svara på mina frågor om vad jag och Fredrik skulle göra med det vilda djuret. Om du någon gång behöver rädda en uggla, så tycker de tydligen inte om kattmat. Ge dem hellre en lugn plats att vila på, typ en kattväska i ett mörkt rum.

Jag kommer aldrig att glömma hur jag och Fredrik skrattade, mestadels av skräck, när ugglan ett par timmar senare, efter att ha fått vila i vår garderob, höll på att flyga rakt in i vår terrassdörr när den skulle bli släppt fri. Möjligtvis ville den mest attackera mig, som stod där, men pärlugglan ångrade sig, flög iväg och levde förhoppningsvis lycklig resten av sitt liv.

 

I helgen fick våra vänner uppleva ett liknande möte som de kommer att få minnas för resten av deras liv. Som jag även nu kommer att minnas, för det var ett av de häftigaste möten jag fått göra med en riktig vilding till djur. Berguven.

 

"Sii va vi hadd i föusi nu tå vi kom heim!" skickade min vän till mig nio på lördagskvällen. Bifogat en bild av en ståtlig berguv som satt och vaktade över alla hemmahörande djur. En av världens största ugglor hade sett chansen att kunna få sig ett riktigt vrakmål hos våra vänner, när den säkert istället för att fånga upp ett mindre djur råkat flyga in i ett stängsel.

Och då blivit lika chockad som den där lilla pärlugglan jag och Fredrik mött för...

 

Berguv 1

 

Nästa dag, alltså igår, satt den fortfarande kvar i fähuset. Innan Nordic Wildlife Care skulle komma och hämta berguven fick jag och Fredrik möjligheten att se den i verkligheten, och det var mäktigt.

 

Berguv 2

 

Den satt där, mitt i föusi, och tittade runt sig. Var inte rädd för varken djuren eller vi fyra människor som stod och tittade på den. Efter att ha fått en sista blinkning av berguven och fotograferat denna bild, lämnade vi den ifred.

 

Det mäktigaste med dessa möten med vilda djur, vare sig det handlar om örnar, spåren av lodjur eller de två älgarna jag fick se i skogen i lördags, är känslan jag känner inom mig. På något sätt får livet, om möjligt, mer färger i sig. Det blir så mer klart allt allting sist och slutligen hänger ihop här i livet. 

Att allt inte bara kretsar om det vi ser framför oss, för det finns även så mycket mer. 

 

Och så är det rätt så mäktigt hur lugn jag blir av dessa vackra djur. 

 


Jag vill ha fina händer! (+ frågestund till dig och mig)

Skrivet av Caroline Eriksson 21.01.2018 | 9 kommentar(er)

Gissa vem som skriver denna text från samma gamla dator MEN från sitt nya arbetsbord, sittandes på sin nya skrivborsstol i sitt nyinflyttade hus? JAG.

VI HAR FLYTTAT.

 

Men det var inte det den här texten skulle handla om. Jag känner så mycket känslor nu över det faktum att vi faktiskt har flyttat och innan chocken hunnit lägga sig så ska jag printa ner lite text om alla mina känslor.

Men det jag känner för stunden är att jag vill ha finare händer.

 

Varenda evigaste vinter blir det samma visa, och åter igen sitter jag nu med kruttorra och sönderspruckna händer. Det tar förjäkligt ont, och hur jag än har smörjt mig (även i förebyggande syfte) så hittar jag ingen salva som ger mig händer som inte ska vara en plåga att använda. Det var helt okej ändå, ända tills igår då vi tog vårt pick och pack och flyttade. Tydligen var det droppen för händerna som inte gillade att bära på livsnödvändiga ting som säng, yogamattor och dator.

 

Så nu behöver jag alla era tips på hur jag kan få ha fina händer, även på vintern. Skriv i kommentarsfältet!

Dessutom ger jag dig möjligheten att fråga mig om VAD SOM HELST just nu. Typ av frågor kan ju vara:

Hur känns det att ha flyttat? 

Sov du alls något första natten? 

Hur reagerade katterna?

Glömde du något viktigt kvar i lägenheten den första natten?

Kommer du att vilja bygga hus igen?

 

Typ så. Nu slutar jag ställa frågor till mig själv och låter er ställa. Vill ni ha svar på något av det jag just skrev, säg ba "hepp".


En riktig FEEL GOOD dag.

Skrivet av Caroline Eriksson 19.01.2018

Om det i förrgår var en sämre dag, så fick jag uppleva en betydligt bättre dag igår. Det här är några av alla positiva saker jag fick vara med om.

 

Under arbetstid fick jag mysa med en golden retriever, som tydligen kände på sig att jag behövde en kram, för hunden var bara nöjd när jag slängde mig över den och älskade att bli pajad över hela kroppen. Även om man ska ha stor respekt för djur, så tror jag även att de känner på sig vilka människor som är okej att låta en komma nära. Det är väl som med människor. Inte går man nära någon som spottar, fräser och visar tänderna. Det handlar om kemi, och man vill hålla sig nära snälla typer.

 

Efter arbetet åkte jag raka vägen till huset för att fixa till föregående dags motgång. Jag slipade, målade, väntade lite och målade ett andra varv och sen var mitt kontor redo för gardiner. Samtidigt var Simons Element på väg till huset för att fotografera inför husvisningen, och jag var rädd för att det skulle skita sig än en gång med gardinerna och jag skulle åter igen få spackla och gråta.

Men det gick bra.

 

Nästan samma sekund som gardinerna var på plats körde Simons Element in på gården, och jag fick inspiration för hur jag själv kan fotografera mitt hem till bloggen. Fick så mycket komplimanger över det arbete jag och Fredrik har gjort att det fyllde mitt självförtroende en bra tid framöver. Dessutom fick jag och Fredrik världens bästa gåva från Simons Element, att jag hade kunnat gråta igen om det inte var så att jag inte vill gråta två dagar i sträck.

 

När jag fick min bättre hälft hem monterade han led-slinga vid köket så allt blev så mycket snyggare, medan jag tog en timmes tupplur på soffan. Det var den första tupplur jag tagit på ett år, och den första vid huset. Så behövligt och skönt.

Efteråt började vi på med sängstommen, och allt gick bra tills en skruv försvann inne i järnstommen. Det var ingen stor motgång, för det finns ju fler skruvar i världen, och nu fick sängen bara extra klingande ljudeffekter.

 

 

Sen fortsatte kvällen med god mat, en lång varm dusch, mys och en Beck-film. Gjorde precis allt jag ville och kände för igår, och det är så jag tar hand om mig själv efter en sämre dag.

 

IMG 0491

 

Där borta i hörnet tog jag min tupplur efter att jag fotograferat denna bild. Mitt kontor får ni se en ny dag.

 


Jag känner så mycket nu.

Skrivet av Caroline Eriksson 18.01.2018 | 2 kommentar(er)

Vet att jag brukar säga att jag kan allt jag vill, och flera gånger har jag bevisat det. Men igår gick det inte som jag tänkt mig, och samma känsla fyllde min kropp som den gången jag fick göra om halva vardagsrummets laminatgolv och en tår (läs: niagrafallen) föll nerför min kind.

 

Dagen började ju egentligen ganska bra. Jag slutade arbetet tidigt, åkte med detsamma till huset för att börja montera sängstommen och insåg ganska hastigt att det var mission impossible att göra det ensam. En tung sängstomme av järn, utan några instruktioner alls, gjorde att jag behövde lite hjälp av Fredrik.

Men istället för att ligga och glo tills han slutade arbetet började jag på med mitt arbetsbord. Möbler från IKEA är aldrig roliga, men då följer åtminstone en instruktionsbok med. Det tog ett par timmar, men sen fick jag ihop ett vacker arbetsbord jag längtar efter att sitta och blogga ifrån. Så pass att jag ville ha upp gardinerna med detsamma, och tänkte skruva upp dem själv.

 

Och det är här det inte gick bra alls.

 

Jag har aldrig tidigare skrivat fast gardinstänger, men upp fick jag den. Insåg dock att jag skruvat den alldeles för långt ner och för nära fönstret för att det skulle gå att få det snyggt på något sätt. Så det behövdes göras om och göras rätt. Och då mitt i allt lyckades en gipsankare försvinna in i väggen och jag fick fula hål att spackla och måla om.

Och det var här allt kändes tungt.

Jag ville ju bara ha upp mina häftiga gardiner. Inte vänta en dag tills allt var slipat och målat.

 

 

Och jag tänker att även hur härligt det är att få flytta, att huset är klart och detta var ju bara ett hål i väggen som var lätt att fixa med lite spackel, så måste man få känna sig lite frustrerad mellan varven.

Det är till och med okej att gråta, om det är det som behövs. Om det är det man känner för. För alla känslor vi känner, känner vi av någon orsak. Man kan tillåta sig att känna dem, vilket är bättre än att trycka undan allt. Men det blir farligt om man stannar kvar i känslan alldeles för länge.

Jag tänker i alla fall inte sura idag. Det kunde ha varit värre och det är en ny dag.

 

Men dagens visdomsord från mig är; vill du gråta, så gråt. Det är helt okej. Förminska inte dig själv genom att hålla tillbaka.

 

17.01.2018

Huset igår eftermiddag. 

 

Trots att man kan snyfta, vara frustrerad eller vilken känsla som kan fylla en mänsklig kropp så betyder det inte att man skulle vara mindre lycklig eller tacksam över det man har. Det här huset betyder så mycket för mig, och jag längtar så tills man ba får stanna kvar där och inte behöva åka till lägenheten för att sova. 

Kanske är det därför jag känner så mycket extra just nu.

 

ps. Vi har världens mysbelysning i huset nu efter att Fredrik lagt fönsterlamporna på plats. Det blev så vackert med våra retrolampor i äkta kristall och förgyllt guld.

 


5 orsaker varför du ska yoga.

Skrivet av Caroline Eriksson 17.01.2018

Jag sitter med mina nya träningskläder på mig och känner mig lite halvt frusen och och fundersam. 1. Träningskläderna passade perfekt, så jag får lov att behålla dem. 2. Är det nu jag ska börja min trettio dagars yoga-challenge, där jag gör minst 30 minuter av yoga varenda dag?

 

Förutom husbygget och mitt arbete som vårdare, där jag ändå rör på mig något, har jag inte aktivt tränat på ett år. Knappt något heller tidigare i mitt liv, om jag ska vara ärlig. Visst har jag haft mina stunder jag gått ut och sprungit, men har kommit hem lika snabbt för att sen spendera min tid på soffan. Har man varit aktiv en dag så räknas väl det för en hel vecka, eller? Dessutom, nu efter en arbetsdag då jag egentligen bara vill upp till huset för att montera ihop sängstommen, tänker jag:

”Njäää, det är en ny dag i morgon. Jag kan börja träna då.”

Och det är väl det som är det svåraste momentet i att börja göra livsförändringar som förhoppningsvis bara får en att må bättre – det här med att börja. Starten är det tyngsta, för sen när man väl är inne i det så rullar det på och man tycker bara det är kul.

 

Men, för att peppa min start och förhoppningsvis få en smidigare kropp som kan mer än stå på huvudet och lyfta tungt, så gjorde jag som vilken annan modern människa som helst; jag googlade: ”Varför ska man yoga?”. Det här är 5 anledningar jag hittade, så nu ska vi se om jag blir övertalad att börja redan idag.

 

1. Din kropp blir starkare och smidigare.

Själv är jag inte och har aldrig varit speciellt graciös av mig. Men jag vet att det yogan har gjort åt mig tidigare är speciellt starkare, och smidig är det alltid något fel på att vara.

 

2. Du sover bättre.

Efter den här natten, då jag sovit oroligt och drömt mardrömmar, så skulle det vara rätt så fint att kunna sova gott alla nätter.

 

3. Yoga hjälper vid ryggproblem.

Det enda negativa med husbygget är att jag nu verkar ha fått korsryggen i lås. Ligger jag ner på mage så får jag endera ligga kvar, eller plåga mig själv till sittande ställning – för det tar så jäkla ont. Visst kunde jag börja gå på massage och sånt, men kan gratis yogaträning via youtube hjälpa min rygg – så gör jag hellre det. Med en starkare rygg får man dessutom mindre ryggproblem, kan jag tänka mig.

 

4. Du blir med koncentrerad.

Om det är något Fredrik kan klaga på med mig, så är det mina koncentrationsförmåga som är mer frånvarande än närvarande. Jag kan som hålla på med något ena sekunden för att andra sekunden vara på en helt annan plats och påbörjat något helt nytt. Även om jag ser mig själv vara en närvarande person, i stunden, så kunde det vara ganska praktiskt att faktiskt koncentrera sig på en sak åt gången. Man behöver inte alltid multitaska.

 

5. Du får snyggare hållning.

Dagens ungdomar och vuxna kommer säkert att minska en halvmeter i kroppslängen när vi blir äldre, och det beror inte på osteoporos eller annat – utan att vi redan nu förstört våra ryggar med att sitta vid datorn. Jag vill gärna vara lång och ståtlig även när jag är åttio, så jag får redan nu börja sträcka på mig.

 

Googlar man lite mer hittar man säkert fler orsaker till varför man ska börja yoga, men jag är såld redan nu.

Ikväll står jag på huvudet och för kroppen i krigarens position. Nu ska jag montera ihop sängstommen.

 

resizedimage800533 IMG 9476

 

Den här bilden är från två år sen tillbaka. Idag är det alldeles för kallt att utomhusyoga (hehe, ser du vilka undanflykter jag lyckas hitta?).


Sista veckan i lägenhet.

Skrivet av Caroline Eriksson 17.01.2018

Kategorier:

Eftersom det förhoppningsvis är sista veckan jag bor i lägenheten, kommer jag att ta farväl genom att svara på alla frågor från en någon veckas gammal Sevendays-lista. För även om det är flytten vi arbetet för och längtat efter, så är det inte så bara att ta sitt pick och pack. Det har varit en bra lägenhet och plats att bo på, och jämfört med hus så är det bekvämt att bo i lägenhet på hyra. 

Tänk alla känslor man känt i denna lägenhet. Allt man fått vara med om. Varje avslut, separation, vare sig det handlar om en plats eller människa - tar fram känslor hos en.

 

Så här bor jag:

Sedan 2013 har jag bott tillsammans med Fredrik i denna tvåa på 64 kvadrat. Trots sina kvadratmeter känns den rymlig. Vi hade gavellägenheten i ett radhus, vilket gör att gårdsplanen känns så mycket större än den lilla gräsplätten egentligen är. Dessutom bor vår granne intill inte hela tiden i lägenheten, vilket betyder att vi har det tyst och skönt här.

Det bästa med mitt hem:

Att man inte behöver bry sig om snöskottning eller gräsklippning. Bor man i lägenhet eller radhus så blir man lätt bortskämd med att allt ordnar sig. Går något sönder, som t.ex kylskåp eller spis, så är det bara att ringa ett samtal till hyresvärden.

Här har jag bott tidigare i mitt liv:

Jag har bott på Åland, där jag är född. I Jakostad där jag är uppvuxen och i Vasa där jag arbetade och studerade tills jag fann kärleken i Petalax.

 

resizedimage800533 8farggladabilder 1

Jag längtar tills våren då den vackra stenmuren vid huset börjar synas igen, efter att all snö smält. 

 

Mitt drömhem:

är huset som vi byggt och nu får flytta in i. Inte för stort, men ändå rymligt. Ljust, inbjudande och funktionellt hus.

Så här skulle jag beskriva min inredningsstil:

Just nu är det mestadels mörka möbler 

En plats jag ännu vill bo på:

Tycker att jag har flyttat tillräckligt, och har nu funnit min plats i livet. Jag trodde aldrig att det vore Petalax som skulle vara den platsen, men man vet aldrig vart livet för en och bra blev det.

Lägenhet eller hus:

hus. :'D

 

resizedimage800533 14
Alla fester man har ordnat här i lägenheten. Även om det inte varit stort så har det alltid funnits plats för många människor.

 

Sambo eller ensamboende:

I sju år bodde jag ensam innan jag flyttade tillsammans med Fredrik, och att vara ensamboende och sambo har båda sina fina sidor. Däremot skulle jag aldrig byta bort det jag har nu, där jag får bo tillsammans med min bästa vän. Det är det bästa. <3

Då flyttade jag hemifrån:

Jag var femton år, skulle fylla sexton två / tre månader senare.

En person med ett vackert hem:

Jag inspireras av många som delar med sig av bilder av sina hem. Det finns väl inget hem jag skulle vilja ha själv, helt och hållet, för de vackraste hemmen är även de som är mest personliga. Man måste följa sitt eget hjärta och personliga stil, än senaste modetrenden, när det kommer till att skapa sitt hem.

 

IMG 6391
Det var här jag upplevde norrskenet för första gången i mitt liv. På bild har du dock jag som står i augustinatten och njuter av kornblixtar.

Första titten på våra nya möbler!

Skrivet av Caroline Eriksson 16.01.2018 | 9 kommentar(er)

Om min blogg har varit en husbyggar-blogg i ett år, så är det från och med nu det blir en inredningsblogg. Med mycket annat gott och blandat, och till sommaren igen förvandlas den åter en gång till en byggarblogg (mer om det senare). I förrgår så var alltså dagen då vi började flytta in våra nya möbler till huset, och samma dag hade jag monterat ihop vår nästan fyra meters långa soffa, soffbord, tv-bordet och matbordet.

Matbordet som jag verkligen hoppas jag kan starta nya rutiner med, och börja äta vid, eftersom jag inte tänkte klotta ner soffan i det första taget.

 

Igår hjälptes jag och Fredrik åt att montera våra stolar till köksbordet, och den största ytan i hela huset blev en vacker helhet. Ha i åtanke att vi fortfarande är i ett flyttkaos och mycket mer kommer ännu att hända inredningsmässigt, men det pirrar så mycket i min mage att jag bara måste visa er hur det ser ut nu!

 

15.1.2018 1

 

Välkommen till köket, matsalen och vardagsrummet. Eftersom vi har öppen planlösning så blir det så att man kan stå och laga mat samtidigt som man pratar med människor som är i vardagsrummet. Och det här är vårt matsalsbord. 

 

Vi behöver inte konstant ha världens största matbord, men ville ändå ha möjligheten att kunna förlänga bordsskivan och det kan man göra med det här bordet. Det följde med två extra bordsskivor man kan använda sig av de gånger man bjuder in släkt och vänner till större fester. Ovanför matsalsbordet hänger vår kristallkrona.

 

15.1.2018 2

 

Soffan är kanske det bästa köpet någonsin, förutom huset i sig själv då.

Vi hade först tänkt ta en soffa från IKEA, men den hann gå ur sortiment innan vi köpte den. Och då man redan hunnit bestämma sig för en sak så blir det svårt att ändra sig och se i andra banor. Men efter att jag googlat runt så fann jag en förmånlig och enorm u-soffa från soffadirekt. Enda problemet var att de inte har leverans till Finland, så det var därför jag beställde en hel lastbil att hämta hem våra möbler.

 

15.1.2018 3

 

Kanske är det lite riskabelt att köpa en soffa innan man hunnit provsitta den, men här behövde man inte känna någon ånger. Den är så djup, mjuk och härlig att sitta i. Dessutom känner man sig halvt som en miniatyr då soffan är så stor. 

Som ni märker har vi valt det blåa temat som en röd linje genom hela huset, då det nu finns något blått i varje rum.

 

Har någon en enorm tavla att donera, eller tips på hur jag ska få någon färg i högra hörnet av denna bild på väggen, skriv en kommentar!

 

15.1.2018 4

 

Soffbordet (och tv-bordet jag inte fotograferade) är även det från Sverige. Det är en glasskiva i marmorstil som står på ben av guld. Även om vi ännu inte bor i huset så köpte jag hem rosa rosor att pryda bordet med.

 

15.1.2018 5

 

Och allt passar så bra ihop. Det är svårt att hitta ett passande soffbord till en u-soffa, men detta passade perfekt. Inte för stort, inte för litet.

 

15.1.2018 6

 

Mera blommor. Har som stora planer på att alltid ha minst en bukett blommande blommor i huset.

 

15.1.2018 7

 

Det är så stor yta i huset att trots att vi nu har möblerna på plats, så finns det mycket uttrymme att fortsätta inreda och röra sig på. Jag skulle till och med kunna ställa till med en dansshow, så mycket ledig yta är det.

 

15.1.2018 8

 

Stolarna har en läderimitation på sitsen så det blir mjukare att sitta på. Först var jag skeptisk till den, men efter att ha provsuttit stolen var det bara bra att den där kudden var på plats. Mycket skönare än att ha en stol som snabbt skulle ha kunnat kännas för plastig.

Om någon undrar varifrån vi köpt matsals-setet så är det från Furniturebox.

 

15.1.2018 9

 

Och så här, gott folk, ser det ut nu vid huset. Det känns som hemma, och det ska bli så skönt den dagen vi inte behöver lämna huset för natten utan bara får stanna kvar. <3


Så får du glada växter, mina tips!

Skrivet av Caroline Eriksson 16.01.2018 | 2 kommentar(er)

Det kan ju bli lite intressant att fylla i denna lista, för när det kommer till grönväxter så vill jag mer än vad jag kan. Började ju min karriär som vårdare med att vattna plastblommor, och sen dess har jag mest bara haft lycka med gullrankor och andra växter som njuter av att bli bortglömda. 

Till exempel märkte jag nu att mina växter var kruttorra och kanske behövde lite vatten. *sprang och vattnade mina växter, och nu sitter jag här igen för att blogga*

 

Dessa grönväxter finns just nu hemma hos mig:

Eftersom det är Fredrik som är den i det här förhållandet som har gröna fingrar, så tänker jag räkna hans växter som även mina. Du vet ordspråket, allt ditt är mitt och allt mitt är mitt? Hehe, skämt åsido. Det vi har här hemma är bambu, två fina palmer jag fick i 27-års present, elefantöra, ampellilja, gullrankor i olika färger och former, prickblad, orkidéer, en kaktus i limbo, några gröna saker jag inte vet namnet på, flera stycken avokadoträd (längsta är över metern) och citronplantor.

 

Mitt bästa odlingstips:

Nu är jag som sagt inte kanske den första man ska fråga om tips när det kommer till växter, men det jag har märkt fungerar är att glömma bort dem lite nu som då. Det är större risk att du övervattnar växter än ger dem för lite vatten.

 

resizedimage800533 IMG 6413

 

I min trädgård vill jag odla:

Morötter, kål, sallad, tomater, gurka, vinbär, körsbär och... allt som är gott och går att äta!

 

Så ofta köper jag växter:

En gång per år, eftersom jag ändå får sticklingar av människor. Men har dock tänkt bojkotta stora kedjor, eftersom det verkar som att varje växt jag köpt därifrån har bara ruttnat efter en kort tid. Små sticklingar som man knappt vågat hoppats på har däremot växt till sig och fått flera nya blad.

 

Den fulaste växten/blomman jag vet:

Det finns väl en charm med vilken växt som helst. Själv har jag aldrig sett något fint hos palettblad, men nu har jag ångrat mig och skulle kunna tänka mig att ha såna i huset.

 

resizedimage800533 prickblad 2

 

Så inreder jag med växter:

Just nu är det inte riktigt någon inredning på gång med växterna i lägenheten. Om man nu inte ser det som inredning då grönväxter lyckats ta upp all plats på köksbordet och man har ställt en palm mitt i vardagsrummet så den ska få tillräckligt med solsken under dagen.

Men nu när vi flyttar, då ska verkligen alla 120 kvadrat fyllas med gröna och sköna växter!

 

Så mycket tid lägger jag på odling:

Jag odlar inget. Än så länge.

 

resizedimage800533 CarrosMonstera 3
Pssst... min monstera som jag köpte från en stor kedja ruttande sönder. Har du en stickling av monstera så skriv en kommentar eller skicka mejl! Jag vill verkligen ha ett monster att ta hand om.

 

En blomma/växt som alltid går som present:

Jag skulle ge bort min favoritväxt gullrankan, eftersom den är så tålig att det inte är klokt.

 

Så får jag mina växter att klara sig:

Glömmer bort dem.

 

jagficksticklingar 7


Såg döden i vitögat.

Skrivet av Caroline Eriksson 15.01.2018 | 2 kommentar(er)

När jag tidigare idag körde till huset fick jag nog av vintern och dåligt skötta vägar. Förutom på den väg vi byggt huset vid, var det endast blankis med djupa spår att köra på. Jag mötte skolbarn som gick längs med vägen, och även om man inte ska måla upp fan på väggen så är det lätt hänt, då man är rädd för att bilen ska börja kasta sig från sida till sida.

 

Nå, det skräckscenariot jag hann måla upp under de två kilometrarna var ingenting emot vad jag och Fredrik senare fick vara med om, då jag hann se mitt liv rusa förbi på tre sekunder.

Men det återkommer jag till.

 

Väl vid huset ringde jag vägverket för att meddela om vilka vägar som behöver bli omskötta. Valde specifikt svensk kundservice och blev riktigt förvånad när någon svarade med detsamma på andra sidan.

”Morjensta! Puhuutko suomea?” sa typen.

Inte undra på att han svarade så snabbt. Fick sagt det jag skulle, på finska, och typen i telefon sa att vägarna skulle bli omskötta.

 

Än någon timme senare då jag och Fredrik for iväg till stan för att handla hyllor till vår klädkammare så hade inget hänt. Inte heller var det någon förändring när vi kom tillbaka till byn, och det är här jag såg döden i vitögat, om man får lov att vara lite dramatisk.

 

Klockan 15:00 varje vardag åker massor av skolbussar från byn, för att köra tryggt hem skolbarn. Har du någon gång varit i Petalax så kanske du märker av att det är ganska många kurvor innan man kommer in till centrum av byn, och det var i en av dessa kurvor vi mötte en skolbuss.

På vår sida av vägen hade vi mitt i allt en skolbuss endast några meter ifrån oss.

 

Tack och lov hade Fredrik en mänsklig fart på bilen, så vi hann med nöd och näppe stanna bilen utan att endera farit i diket eller mött vårt öde mot skolbussens nos. Min reaktion, efter att jag märkt att vi överlevde, var att vilja dra fram långfingret till busschauffören, men istället fick jag världens handsvett och känslan att vilja spy. Jag förstod att det inte helt och hållet var busschaufförens fel.

Det är halt som bara den, och med djupa spår så kan även en skolbuss få sladd och fara på fel sida av vägen. Men det ska inte behöva vara så här varenda evigaste vinter.

Det ska inte behöva gå riktigt åt helskutta. 

 

 

Och jo, det var samma väg vi hade en buss rakt på väg mot oss, som jag tidigare idag ringt vägverket om.

 

winter 2771736 1280

Bild från pixabay.


Låt alla blommor blomma.

Skrivet av Caroline Eriksson 15.01.2018 | 2 kommentar(er)

Kategorier:

När jag tackade ja till att bli intervjuad om min Bullet Journal tänkte jag aldrig att det, som är så harmlöst, skulle kunna stressa upp andra. Men tydligen. Tydligen skapar det stress hos andra att jag skriver upp det man har på gång i livet. Tydligen har man för lite att göra, om man har tid att sitta och rita lite (moahaha, jag skulle önska det!), för vem har på allvar tid med sånt? 

Det är ändå ett lustigt fenomen det här med hur folk orkar lägga sin energi på att känna irritation för vad en annan människa väljer att göra, vare sig det handlar om bullet journal eller vilken mjölk man dricker. Om man alls dricker mjölk, och vad man då istället väljer att lägga sina pengar på.

 

Citerar en av de fina kommentarerna artikeln fick: "Låt alla blommor blomma".

 

Man behöver inte tycka om precis allt eller alla här i världen, men man har då den underbara möjligheten att kunna lägga sin energi på det och de man tycker om. Omge dig själv med kärlek och var kärlek. 

Sist och slutligen kunde jag ju ha hållit på med något mycket värre än en liten bullet journal, som bara hjälper mig att samla mina tankar. 

 

Idag är det i alla fall dags att åter igen visa er min bullet journal. Det ni ska få se är denna veckas design, som tog fram det lilla barnet inom mig. Det lilla barnet som jag tycker vi alla borde ta bättre hand om och omfamna mer.

 

Videon är till alla er som finner det lika avkopplande som mig att se videor som dessa.

 

Som liten satt jag och ritade städer med hus, vägar, djur, växter och människor. Det var så roligt då, att jag ville testa på det igen. Och det var lika roligt och avkopplande som jag mindes det.

 

BulletJournal vecka3 1

 

Det här är slutresultatet, och tillsammans blev det sju hus för varje dag, med hus, människor och djur omkring. Den här veckan är det full rulle med arbete, flytt och annat som är på gång att jag ville ha mycket plats att kunna skriva upp allt på, samtidigt som det smälte in i den glada designen.

 

BulletJournal vecka3 2

 

Har som märkt att när det blir lite mer stressigare veckor så är det mycket roligare att ha en trevlig design att se på.

 

BulletJournal vecka3 3

BulletJournal vecka3 4

 

Jag är mycket medveten om att det är vinter utanför fönstret, men tänkte att det skulle pigga upp med lite sommar och sol i mitt veckouppslag. Man måste få drömma sig bort lite mellan varven. När jag var liten så drömde jag själv om att bo i ett av alla husen jag tecknade på pappret, och idag fortsätter jag att flytta in i det hus jag byggt tillsammans med kärleken i mitt liv.

 

BulletJournal vecka3 5

 

Jag är så otroligt tacksam och glad för det jag har idag. En sprudlande glädje omger mig, och jag omfamnar den hårt.

He va ba he ja vila säg. 

 

Hoppas ni får en alldeles underbar start på veckan. Ta hand om er och var snäll mot er själva och andra.