blogghedaear

Visa alla inlägg skrivna 2018

Det är detaljerna som gör helheten!

Skrivet av Caroline Eriksson 08.01.2018 | 1 kommentar(er)

När det kommer till uttag och strömbrytare i ett hus så är det kanske inte något man lägger märke till eller tänker har någon stor betydelse för helheten av huset. Så var i alla fall jag, innan vi själva kom till valet att välja hur våra lampknappar skulle se ut. Då var det plötsligt samma situation som med taklisterna; jag hade aldrig tidigare ens lagt märke till de taklister som fanns i lägenheten, och nu såg jag endast taklister överallt.

Och nu började jag även se eluttag överallt.

 

Första valet hade varit på ett par strömbrytare och uttag som såg lite retro och snygga ut, medan det andra alternativet var det vi sist och slutligen valde. De flesta av våra uttag i huset är av den modellen som jag inte visste fanns, innan Fredrik börja prata om den. De är av Schneider Exxact Design, vilket betyder att bakgrunden av varje strömbrytare kan man byta ut själv. Och nu ska jag visa dig orsaken varför man kanske vill ha just en sådan modell om man renoverar om eller bygger ett hus.

 

På vår vägg i köket, som vi valde att tapetsera i en exklusiv och ekologisk tapet istället för att kakla, har vi tre eluttag för köksmaskiner och annat man kan behöva uttag till. Visst kunde vi ha valt helt vanliga vita uttag, som ingen sist och slutligen hade lagt märke till. Men det hade blivit lite tråkigt, speciellt när man själv visste hur häftigt det kunde bli.

 

schneider exacct design
Man vet att karln man bor tillsammans med har tålamod och öga för sånt här, när han fick mönstren att matcha på alla tre uttag.

 

Så här ser alltså väggen ut nu, efter att Fredrik klippt ut bakgrund till varje uttag och lampknapp, så den matchar den vackra och unika tapeten. Varken tapeten eller våra uttag är något man tröttnar på i första taget. Det blev så fint!

 

Det är alltså detaljerna som gör helheten, och det här är en schnajdig detalj (hehe, märkte du hur jag fick till det?).


Jurtjyrkogården, en recension.

Skrivet av Caroline Eriksson 07.01.2018 | 1 kommentar(er)

Man skulle nästan kunna tro att jag älskar varenda bok, efter mina recensioner att döma, men här kommer en som tvärtemot stannade utanför hjärtat för att lämna lite känslan av ”mjäh” inom mig.

 

Kanske beror det på mina egna förväntningar och förhoppningar om boken Jurtjyrkogården. Efter att jag hört om människor som knappt vågat sova efter att ha läst boken och sett filmen, tänkte jag att det måste vara en av de mer skrämmande böckerna som skapats. En bok som får upp pulsen på en och som man sent kommer att glömma. Hur skulle det annars komma sig att alla känner till Jurtjyrkogården, även om man varken läst eller sett filmen om den?

Varför skulle det annars stå på pärmen att denna bok är så mörk att inte ens King ville ge ut den?

 

Jurtjyrkogården handlar om familjen Creed där mannen i huset är läkare. Vad frun gör, om hon gör annat än att vara hemmafru, vet jag inte. Jag som annars älskar sättet Stephen King beskriver sina karaktärer tycker att den här boken har lite väl mycket 40-talet över sig när det kommer till könsrollerna. Dessutom tar det väldigt lång tid innan jag knyter an till personerna i boken. 

Hur som haver. Familjen Creed består av pappa Louis, mamma Rachel och barnen Ellie och Gage. Och frassen Church. De är nyinflyttade i en liten stad, blir snabbt vänner med sina grannar och det ser ut som att deras liv ska bli lika idylliskt som typ vem som helst drömmer om att ha det.

Men så dör katten och återuppstår lika snabbt, och det är som typ här jag tänkte att boken ska skrämma livet ur mig. Vad är nu läskigare än en mysig katt som kan vara lika oberäknelig och som får en att ligga vaken om nätterna? Mäktiga och övernaturliga krafter man inte ska bråka med.

 

Nå, istället är det döden i sig som är det mest skrämmande, och kanske är det det Stephen King vill förmedla istället för monster i garderoben och mörka skogar man kan villa bort sig i.

Kanske är det ens egen rädsla för det övernaturliga och vad som händer efter detta liv som får det att krypa i våra skinn? Vad som kan hända med de personer vi älskar som mest och håller oss nära i livet? Vad vi kan göra och hur långt vi kan gå för de vi älskar.

 

Det som får mig att höja betyget på Jurtjyrkogården är att den behandlar ämnet sorg och döden, och hur människor väljer att handskas med sina känslor kring det. Hur det inte finns några rätt eller fel, men hur det ändå kan gå riktigt dåligt om du inte väljer att släppa taget. Och det är väl det som gör boken så mörk. 

Jag kommer att läsa Jurtjyrkogården igen, och jag kommer att göra det utan förväntningar. Istället kommer jag att försöka läsa mig mer in på det budskap Stephen vill ha fram, än att fundera på vilket monster man möter i nästa kapitel, för det verkar som att precis alla människor ändå går runt med sina osynliga monster. 

 

 

ps. Visst fick jag upp pulsen några gånger, och boken fick mig att tycka mina egna katter är lite obehagliga. Speciellt Mr Fantomen som igår kväll, när vi skulle sova, satt vid dörröppningen till sovrummet och bara glodde på oss. Visst, frassen kan stå och stirra in i väggar nu som då, det är helt normalt. Men aldrig förr han har suttit och glott på oss på det viset. DET, Stephen King, är läskigt!

 

stephen king jurthyrkogarden

Katten Mohicana är inte skrämmande på något sätt, men behövde ha med en katt passligt till denna bild. 

Jag har blivit intervjuad!

Skrivet av Caroline Eriksson 05.01.2018

Ett av mina nyårslöften var att fotografera mera, men idag var det jag som blev fotograferad. Och intervjuad.

På något sätt så känns det mer obekvämt att bli fotograferad än intervjuad, trots att man fortfarande har sin morgonröst kvar och kanske inte alltid har de bästa svaren. Den där ångesten jag kände efter min första radiointervju för ett par år sen var den enda. Sak samma vad man säger, så länge man talar från hjärtat, för det är ändå inget folk går och minns i evigheter. Kanske beror det på att jämfört när man tar en selfie, så har man inte längre kontrollen över hur man ”ser ut”, när man blir fotograferad.

Kanske beror det på att precis alla av oss har en egen bild av hur vi ser ut, och är rädda för att få den förstörd.

 

Vad vet jag. Mitt i allt handlar det kanske om att man är för hård mot sig själv, och det tycker jag man kan sluta med. Livet är för kort för att man ska gå runt och bry sig om man ser ut på rätt sätt eller gör alla rätt. Det här året och alla år därefter ska jag ba vara mig själv. 

 

Efter att alla bilder blivit fotograferade bad jag att få se några av dem. ”Det blev jättefina bilder”, sa jag och menade det. Kanske redan under helgen så dyker en artikel upp om mig, och då delar jag den med detsamma här på bloggen så ni får också ta del av den.

 

IMG 0290

 

Efter att jag kom hem igen, för intervjun gjordes i huset (handlar dock inte om huset), så tog jag denna selfie med Mohicana. Så här väljer jag att se mig själv idag. Glad och mysig i världens mjukaste stickatröjo. Mohicana är ba lagom road. 

 

ps.

Alla katter, och då menar jag ALLA, sov hela natten inomhus inatt. Minns inte när det senaste hände, för vanligtvis är det ba katten på bild som klarar av att sova hela nätterna. Wihooo!


Det här MÅSTE vara världens bästa loppisfynd.

Skrivet av Caroline Eriksson 05.01.2018 | 1 kommentar(er)

Jag har ju hunnit berätta åt er om kanske världens bästa loppisfynd, som var alla fönsterlampor i kristall och guld. Nå, det loppisfyndet fick konkurrens då tjejen som sålde fönsterlamporna åt oss, hittade en takkrona på vinden. Hon sände ett privatmeddelande på facebook, fotograferade en bild av kristallkronan och skrev ”Tänkte fråga er om ni är intresserade, innan jag lägger ut den för försäljning”. Och vi var intresserade.

Väldigt intresserade.

 

takkrona 2

 

För endast 40 euro (!!!) blev den här vår, och efter att Fredrik tvättade upp den och alla kristaller blev den som ny.

Dock vet jag inte vilket märke den här takkronan är från. Våra fönsterlampor är från Turun Kristalli, men misstänker att denna inte är det. Så vet någon av er vad det här är för lampa och från vilket år, skriv en kommentar!

 

takkrona 3

 

Kunde ju aldrig ha trott att jag skulle vara den som ville ha en kristallkrona i hemmet, men nu när jag vande mig vid tanken på kristallkrona och fick se den på plats, så kan jag inte tänka mig något annat. Såklart man ska ha en kristallkrona!

 

takkrona 4

 

Det vackraste på denna kristallkrona är stången (??? är inte expert på lampor, så vet inte vad det heter på riktigt) som ser ut att vara prydd av fiskfjäll av guld. En vacker detalj som kanske inte man lägger märke till direkt, men efter att man en gång sett det så är det enda man ser.

 

takkrona 6

 

Så här ser den ut efter att jag stängde av lamporna i den. Den här är placerad så den står rakt ovanför vårt matbord. Vilket betyder att vi kanske måste börja lära oss att äta vid matbordet efter att vi flyttat.

Den som är duktig att se på bilderna ser kanske att vi har fått lister på golv, fönster och dörrar nu. Dock tog listern slut lika snabbt som det gick att lägga dem, så jag håller tummarna att resten kommer snabbt. Helst idag. Men vi har inte varit utan att göra vid huset. Igår la vi upp, förutom kristallkronan, även gardinstänger och det som ska hålla upp hyllorna i vår klädkammare. Det känns som lite märkligt och inte alls som att man längre bygger, när det handlar om gardinstänger och sånt för att sen få kalla huset inflyttningsfärdigt. 

Men mer om de tankarna kan jag skriva om senare.

 

Det var historien om vår takkrona som legat på en vind i Vöro, och nu fått nytt liv i Petalax.

 


Nyttig, lättlagad och god dessert.

Skrivet av Caroline Eriksson 04.01.2018

Taggar:

Nu har jag varit utan vitt socker i fyra månader, är nu på min femte, och under julen var det riktigt jobbigt. Inte jobbigt för att min kropp krävde sockret, för det har den inte gjort en enda sekund sen jag bestämde mig för att sluta igen, men för att det fanns socker överallt. Hela kontoret vid arbetet fylldes av konfekter, och det kändes som att precis alla ville bjuda på en bit choklad, och tog illa upp då jag vänligt tackade nej.

Är det faktiskt så att våra högtider kretsar kring sötsaker? 

 

I alla fall. Samtidigt som alla ville ge mig en chokladbit så gick jag egentligen och bara var sugen på äppel och kanel. Kanske en av de bästa juldofterna, och kanske något som skulle kunna vara gott ihop? Ja, jag vet. Det är ingen ny uppfinning att blanda äppel och kanel, men det är nog något jag inte minns att jag skulle ha ätit.

Så jag köpte en påse med äppel och kanel och hade planerat att göra en lyxig nyårsdessert med äpple i ugn. Och tydligen var det nyår igår kväll, för det var först då jag gjorde det jag som jag gått och längtat dagligen efter i över en vecka. 

 

Äpple i ugn med kanel och socker.

IMG 0262

 

Det här behöver du: 

Äppel

Kanel

Honung

 

Gör så här: 

Skär äpplet i jämnstora bitar och lägg på ugnsplåt med bakplåtspapper unden. Ringla lite honung över och strö lite honung på. In i ugnen på 225 grader i ungefär 10 minuter (tills de är klara, du måste hålla koll på dem), och sedan är de klara att äta. 

 

De VAR goda, men kändes som att något saknades. Inte glass, men kanske... smör? Eller är det riktigt knasigt? 
Hur som haver. Det var mitt kvällsmål igår och det var något jag kommer att göra igen. Tipsa mig gärna om andra frukter man kan kasta i ugnen för att få en god dessert. :-)

 

ps. jag har köpt vita tallrikar till huset, så om jag i framtiden skulle få föra mig att fotografera den mat jag äter så är det mycket finare på bild. ehehehe...


Den mjukaste heltäckningsmattan.

Skrivet av Caroline Eriksson 03.01.2018 | 1 kommentar(er)

Sätt inte kaffet i halsen, för nu ska du få se 10% av mina bröst och den vackraste heltäckningsmattan som finns.

 

Ibland undrar jag hur det här huset egentligen hade blivit att se ut, om vi inte haft Ida vid Vasa Färg som spunnit vidare på våra idéer och öppnat våra ögon för olika alternativ. För det vi önskade var att få ett 70-tals inspirerat hus, men hur moderniserar man 70-talet?!

Nå, om det är något som skriker 70-tal så är det mönster och heltäckningsmatta, och när Ida frågade hur vi kände för heltäckningsmatta så pirrade det till i magen av glädje. Såklart vi skulle ha heltäckningsmatta!

 

Heltackningsmatta 6
Blev så lycklig när jag insåg att jag fortfarande kan stå på huvudet, så jag svängde upp och ner på världen i klädkammaren.

 

Och jag har väl alltid drömt om att ha en walk in-closet med heltäckningsmatta, men trodde att det bara var Maria Montazami som kunde ha en sån. Men så är det inte, för nu har vi vår alldeles egna klädkammare med världens mjukaste matta. 

 

Heltackningsmatta 3

 

Under ett av alla våra möten så satt vi med flera olika tygprover av heltäckningsmattor, och jag lämnade att paja om just den här mattan extra mycket.

Det är en heltäckningsmatta med twistad velour, från Golvabia. Namnet är något så passande som "Favorit" och den kommer i olika färger. Vi valde färgen creme, för att följa samma röda linje genom hela huset. 

 

Heltackningsmatta 4

 

Oj vad den är fin, och inte alls svår att få på plats. Vi la heltäckningsmattan ovanpå laminatgolvet, så att när den dagen kommer att man vill få lite förändring, så är det inte bara betonggolv under. 

Vilken dag som helst är vår inredning till vår walk in-closet här, och det betyder att jag får börja fylla hyllorna med våra kläder. Vi väljer att bygga vår walk in-closet själva, för att verkligen få det vi vill ha. 

 

 

Och det var historien om heltäckningsmattan. Nu ska jag upp till huset igen för krama om vårt lyxiga golv i klädkammaren.


Det spökade.. igen!

Skrivet av Caroline Eriksson 03.01.2018

Jag har ju nu som då skrivit smått om när det "spökat" här i lägenheten. Kallar det för spökerier, eftersom jag helt enkelt inte kan förklara vissa saker. Och i förrgår hände det igen.

 

Jag satt vid datorn och skrev om hur du får solsken i arbetet, och kände plötsligt en röklukt. 

"Brinner det någonstans?!" frågade jag Fredrik, och han ba:

"Nää, jag känner ingenting", varav jag struntade i det. Efter en stund så behövde jag väl gå på wc eller annars sträcka på benen, och gick ett ärevarv i lägenheten. Då märker jag hur dörren står på vidgavel, och att det är någon som eldat utomhus, vilket förklarade röklukten.

 

ghosts 1775548 480

"Men jestas! Dörren står ju på vidgavel!" hojtade jag till Fredrik, medan katten Leila som tydligen blivit utsläppt av spöket sprang in i lägenheten tillbaka. 

"Jaså, jag tyckte väl det drog lite kallt", säger karln som jag älskar.

 

 

Och jag skulle ju kunna skylla på att det är han som glömt att stänga dörren ordentligt, men jag har halvt ett tvångsbeteende att se till att dörren är låst, så nu är det bara 50/50 chans om det är ett spöke eller dåligt stängd dörr som orsakade gårdagens "friska luft" i lägenheten.  

 

Så, det var dagens spökhistoria till er. Det finns säkert en naturlig orsak bakom allt, men ibland är det ba lite mer spännande om man tror på övernaturliga ting.

Ha en underbar dag och ta hand om er,

kram.


Blivande handmodell?

Skrivet av Caroline Eriksson 02.01.2018 | 2 kommentar(er)

Kategorier:

Jag lovar att det här inte ska bara bli en blogg om min Bullet Journal, men jag kände mig extra kreativ idag och filmade en film samtidigt som jag gjorde ett uppslag i min bujo. Det här uppslaget är till för att samla alla böcker jag läst år 2018, och jag slog på stort och gissade att femton böcker är ett passligt antal, även om jag kanske kommer att läsa mer eller mindre. 

 

Varför valde jag att filma när jag gjorde detta uppslag då? Jo, för jag finner det själv så otroligt avkopplande att se på när andra målar och göra uppslag i sina bujo's, så jag ville göra en själv. Mitt i allt så vill även någon anlita mig som handmodell, höhö.

 

Vill ni ha fler såna här videor?

 

 

2.1.2018 1

 

Jag är riktigt nöjd med slutresultatet. Även om jag för en tid sen bestämt mig att ha en minimalistisk bullet journal, med endast en färg, så får man lov att ändra sig. Jag tycker att färger piggar upp, och har här använt mig av hela färgpaletten.

 

2.1.2018 2

 

Hittade en passande citat av en av mina favoritförfattare, Stephen King, som jag tyckte passade. Som bäst håller jag på att läsa Jurtjyrkogården - och det börjar snart bli läskigt. 

 

Så, he va he ja hadd på hjärtat. Vad tycker ni? 


5 tips för att få en bra arbetsmiljö.

Skrivet av Caroline Eriksson 02.01.2018

Efter ett par veckor nu som endast känts som helg (vad är det ens för dag idag?) så börjar det äntligen bli någon slags vardag igen, och inte bara röda dagar. Inte för att jag som skiftesarbetande vårdare skulle märka av det, men ändå. Normala veckor är ändå lugnare än de med fler än en extra röd dag i sig.

 

Och nu när det är nytt år så är det kanske inte heller bara sig själv man kanske ser till och sätter nya mål för. Det kan även vara i arbetet och de mål man vill nå där. Och ett sätt för att nå de där målen är först och främst att trivas vid sitt arbete.

 

Nu har jag lyckligtvis en arbetsplats där jag trivs och som jag personligen tycker har en god känsla över sig. Vi pratar mycket, skrattar och trots att vi inte arbetar sida vid sida så är vi nära varann. Därför tänkte jag dela med mig av lite tips hur du själv kan få lite mer solsken in på jobbet. Dessa tips är även bra att ha med sig i vardagen.

 

businessman 2753324 1280

1. Börja med dig själv.

Kanske inte den roligaste insikten att komma fram till, men oftast när man vill få en förändring eller lösa ett problem – så är det en själv man måste se till. Se vad du själv kan bidra med. Är du den kollega du själv vill ha?

 

2. Småprata mera.

Under arbetstid så blir det lätt hänt att det endast är arbete som kommer på tals, och då kan man pigga upp stämningen och komma ens kollegor lite närmre genom att småprata. Kanske kan du idag när du möter dina kollegor efter nyårshelgen fråga hur de har haft det. Fråga om de ätit god mat och om de har gjort några nyårslöften. Småprata om vad som helst, för det gör underverk.

 

3. Vad lägger du din energi på?

Kanske är det så att det finns någon som du inte kommer så bra överens med, och kanske det inte går att fixa. Det är helt okej, för man kan inte vara bästisar med alla. Men välj då att lägga fokus på dem du tycker om. Samma sak är det med saker på arbetsplatsen du inte kan ändra på. Välj att fokusera på det som fungerar och det som är positivt. Går man runt och är sur och stör sig på saker, så blir det samtidigt inte så roligt att gå till arbetet.


4. Ge och be om feedback.

Det här har jag sagt förr, och jag säger det igen: Vi människor borde vara bättre på att ge varandra feedback. Speciellt när det kommer till saker vi gör bra. Är det så att du vill växa som person och utvecklas, be om feedback av dina kollegor. Diskutera vilka gemensamma mål ni har för arbetsplatsen och hur ni ska nå dem. Ge även dina kollegor komplimanger när du tycker de gjort något bra.

 

5. Var rak och tydlig.

Om det är så att det finns någon du inte kommer överens med, eller som har ett sätt du inte förstår dig på, ta upp det med personen. Berätta hur du känner och hur du skulle vilja att er relation skulle fungera. Oftast handlar mycket om missförstånd, och sånt kan enkelt redas ut genom att man kommunicerar.

 

 

 

Hoppas dessa tips är något du själv kan ta med dig i vardagen, vare sig det handlar om arbete eller fritid. Var en solstråle och se hur det smittar av sig.

Puss och kram.

 


Bli mer social och skräpa ner mindre.

Skrivet av Caroline Eriksson 01.01.2018 | 2 kommentar(er)

Det här nyåret var lite speciellt. Jämfört med att fira bland massor av kända och okända människor, så var jag och Fredrik hemma och åt god mat, myste och inväntade tolvslaget. Det gick bra det också. Behöver inte vara så mycket stohej för att det ska bli ett nytt år eller man ska ha det bra. Nytt år blir det ändå, och man har det så bra som man gör det. 

 

Medan jag låg och läste en bok och väntade på att klockan skulle bli tolv, passade jag samtidigt på att fundera på mina nyårslöften. Istället för att ba säga att jag ska godisstrejka i ett år, så tänkte jag tillbaka på det år jag upplevt och vad jag vill ha mindre och mer av i mitt liv. Det här är vad jag kom fram till:


Mina nyårslöften för 2018:

1. Vara mer social och närvarande med vänner och familj.

Jag förstår att det här är något som man själv har kontroll över, och att jag inte kan skylla allt på husbygget. Men det har blivit så att under det år som varit så har jag pausat mitt liv, även det sociala, för att få huset byggt. De som velat se en har besökt huset och när man haft ledig tid har man hunnit se vänner en kort tid. Mamma och syskonen har jag sett minimalt av år 2017, och det känns inte så kul. 

Så det här året får det bli ändring. Huset är så gott som klart, bara någon golvlist kvar, och när vi är inflyttade så ser jag fram emot att bjuda in vänner och familj. Ställa till med middagar som någon värre vuxen typ, och sitta upp till mitt i natten och skratta så tårarna sprutar. 

Jag vill gå på bloggevents, lära känna nya människor och helt enkelt ba vara mer social. Bjud me på kaffi.

 

2. Yoga mer. Minst... två gånger per vecka.

När jag förra veckan stod på huvudet för första gången på evigheter så var det som om en nytändning hände inom mig. Om jag nu mår bra av yogan, varför gör jag det inte oftare? Så det här året ska jag damma av yogamattan, köpa ny tränings-bh och andas på mattan. 

 

3. Fotografera mer.

I mitten av förra året gick mitt stativ sönder och med ens blev det svårare att fotografera bilder. Så till julklapp fick jag ett nytt stativ av Fredrik, och nu ska jag börja fotografera mer igen. 

Mer bilder av mig själv, mer bilder av mig och Fredrik tillsammans, mer bilder på naturen och allt det vackra i vardagen.

 

4. Mindre plast och skräp.

Nu när vi ska börja bo vid huset så betyder det att vi även måste beställa någon som hämtar upp vårt skräp, och jag vill hålla det minimalt så inte sopor ska ta upp våra pengar. Vi har tänkt ha sophämtning en gång per månad, och det betyder att helst gärna så ska inte soptunnan bli överfull så snabbt heller. Därför kommer jag att dra ner på allt plastik och extra skräp som fyller soptunnan. 

 

Och så är det ju miljövänligt också att försöka hålla sig till minimalt med sopor.

 

1.1.2018

Sprakastickon jag tände vid tolvslaget.