Visa alla inlägg skrivna januari 2019
Vasas coolaste biltvätt
***
Inlägget är ett kommersiellt
samarbete med Minimani
***
När jag fick chansen att testa Vasas nyaste och coolaste biltvätt så var det självklart att jag skulle skämma bort min bil med en ordentlig lyxtvätt. Speciellt då jag inte är känd för att underhålla utsidan på min bil som den är värd.
Kommer som inte att glömma den gången sommaren 2016 då jag fick feeling att vaxa bilen efter att Fredrik tvättat den åt mig (!!). Från att ha varit en varm och härlig sommardag i juli var det som om himlen öppnade sig, och jag fick bråttom att ta mig till skydd. Kvar lämnade bilen med vax över hela sig.
Fick köra runt ett par dagar med en bil som kanske skulle vara röd under de vita vaxfläckarna.
Jag och min trogna vän "röda faran".
Jag har varit kompanjon med röda faran nu i sex år, och under dessa år har bilen blivit ordentligt tvättat ungefär två gånger. Oljebyte om och när jag kommit på det.
Skämt åsido. Så illa är det inte, bara nästan.
Men jag har dåligt samvete över att jag inte tagit hand om min bil bättre, för trots att hon är liten, så är hon amper och tar mig från punkt a till b, samtidigt som hon är snålare än snålast när det kommer till bensin. Jag har lärt mig att vissa saker är det bäst att lämna till proffs eller maskiner, där inte väder eller vind kan påverka slutresultatet.
Vasas coolaste biltvätt hittar du vid Minimanis parkering.
Vanliga biltvättar är rätt så tråkiga. Så pass att jag en gång lyckats somna i bilen i en biltvätt (lugn ba, jag var passagerare). Men vid Krontvättens biltvätt så finns det ingen risk att du skulle somna. På utsidan ser den lite halvt blyg ut, men gömmer en riktig discokung på insidan.
Istället blir du fylld av adrenalin, glad och redo för lite fest när du tänker på att få tvätta bilen.
Är du redo för en riktig disco-tvätt nu?
Tvåspråkigt och enkelt att betala. I love it!
Det första jag la märke till att biltvätten var fullständigt tvåspråkig. Och jag älskade det.
Jag behövde inte gissa mig till vad lyxtvätten skulle innehålla, eller hur man skulle betala för den. Inte heller behövde jag oroa mig, för det stor tvättanvisningar på en stor skylt. Dock blev jag så pirrig att jag glömde alla anvisningar, och det lilla kaos som utbröts får du läsa om snart.
På bilden kände jag mig istället trygg och förväntansfull för att ta med röda faran på sin första tvätt i en riktig biltvätt.
Jag fick tack och lov min upplevelse på film, och det syns hur kul jag hade. Tror det är första gången i mitt liv jag har haft så här roligt av att få bilen ren.
En otroligt upplevelse att få vara i en discotvätt.
Innan du tvättar bilen så ska du lösgöra eller trycka in antennen. Det hade Fredrik peppat mig med, och det stod det även på anvisningarna. Det glömde jag bort, så när biltvätten startade skrek jag ”Fan!” och rusade ut i hopp om att hinna skruva bort antennen.
Vilket innebär att jag redan då bröt mot en av anvisningarna, vilket var att man inte skulle stiga ur bilen när biltvätten startat.
Men snabb som jag är så hann jag springa tillbaka till bilen och stänga dörren, med antennen fortfarande kvar på bilen. Tänkte att det får bära eller brista. Bokstavligen talat.
Nervös och glad på samma gång.
Det här är leendet av en som är glad över att ha hunnit tillbaka in i bilen i sista sekund, innan disco-showen började, samtidigt som man är nervös över den stackars antennen som dansade i takt med discoljusen som blinkade harmoniskt i regnbågens färger.
Att starta en biltvätt som är något lite extra är en så smart idé tycker jag. Att få ha roligt medan man gör något nödvändigt, som det faktiskt är att tvätta bilen.
Bilen behöver tvättas året runt, och även om du kanske tycker det känns onödigt att tvätta bilen mitt i vintern, så tycker inte din bil det.
Discotvätten är en upplevelse för hela familjen.
Jag kan tänka mig att den här biltvätten passar till alla från åldern 0-100, och eftersom nu inte Vasa har något riktigt nöjesfält så kan den här biltvätten nappa en säker plats bland stans underhållning för hela familjen.
Det kanske inte tar så länge att tvätta bilen, men oj så du hinner uppleva en massa känslor och bli glad av att vara i en situation där du undrar om utomjordingar är på väg att hämta hem dig.
Biltvättens hashtags hittar du på #krontvätt och #kruunupesu.
Kruunupesu, Krontvätten, erbjuden effektiva tvättar för din bil från 19,90€ till 32,90€.
Jag valde ”Kronans juvel”, vilket även var den lyxigaste och dyraste. Kronans juvel ger din bil en effektiverad förtvätt, lavaskumm, högtrycksspolning, borste & schampoo, hjultvätt, ShineTecs-vax (med borste), sköljmedel, däckpolering och torkning.
Tyckte det var mycket förmånligt att få en så lyxig tvätt för endast 32,90€, och var så pirrig att se slutresultatet när disco-showen slutades och man fick komma tillbaka till vardagen med ett ”Hej, hur går det?” från biltvätten.
Och hur blev resultatet?
Så här ren har inte röda faran varit på år och dagar.
Det första jag la märke till och som jag halvt ropade över halva Minimani's parkering var hur rena och snygga däck jag hade. Tror aldrig att de har varit så glänsande och vackra.
Trots att det var tjock dimma över hela Vasa, så glänste min bil så pass att det piggade världen lite.
Som du kan se så överlevde antennen, och Minimanis biltvätt fick tio poäng av tio möjliga av mig.
Supernöjd med min rena och fina bil.
Nästa gång jag har vägarna förbi stan ska jag verkligen fara på ett till besök till Kruunupesu. Ta med mig Fredrik, och låta honom uppleva lite disco i en biltvätt. Något som jag tycker alla med bil borde göra, för se nu bara vad glad jag var efteråt.
Upplev lite disco och
få bilen ren på samma gång.
Tvättar du bilen mellan 22:00 - 07:00 får du 20% rabatt.
Adressen är Skeppsgatan 13, 65100 Vasa.
5 saker jag lärt mig som vårdare
För exakt fem år sen så steg jag in på ett nytt arbete. Sen dess har jag inte lämnat.
Jag har alltså varit på en och samma arbetsplats nu i fem år, och jag undrar vart tiden tog vägen? Förutom en hel hop med härliga vänner, och möten med människor vars historia och öden tagit mig med storm, så har jag lärt mig en hel del annat.
Det här är 5 saker de här fem åren har lärt mig (skulle kunna ha minst femtio punkter till).
Det där med att vara snygg är sekundärt.
Har du arbetat tre nätter och sett dig själv i spegeln så är det sista du tänker på vilken grad på snygghetsskalan du är vid. Du vill bara ha sömn. Och en pigg kropp. Jag har aldrig hamnat ut på ett alarm eller mött på en olycka och tänkt tanken på hur jag ser ut. Istället har jag sett till att få gjort det som behövs göras.
Vi människor är så självmedvetna, när det sist och slutligen är rätt så sekundärt hur vi ser ut. Det som har betydelse är inte hur snygg din kropp är, utan hur den fungerar. Hur du är som människa och hur du väljer att ta dig an livet.
Allt handlar om teamwork och kommunikation.
Både när det kommer till personen som behöver vård och jag som vårdare, så är det kommunikation som är a och o. Och trodde du att du är ensam i ditt arbete? Fel. Omkring dig, och omkring dig som patient, finns ett helt team. Och så länge kommunikationen fungerar, att man vågar be om hjälp och ge hjälpen, och att alla arbetar mot och för samma mål så fungerar det.
Du kan dessutom ha världens sämsta arbetsdag, för de kommer att existera, men ändå få dig ett gott skratt så tårarna sprutar tack vare härliga kollegor.
Du behöver en hobby och slappna av.
Helst något som är så långt ifrån det du gör om dagarna. Kickboxing, måla, yoga, meditera, musicera, skriva.. gör vad som helst som får dig att koppla bort från arbetet totalt, och istället fylla dig med energi.
Har du inte lärt dig att lämna arbetet hemma när du stiger ut genom dörren från arbetet, så är det hög tid att du gör det. Nu. Med detsamma. Är det tänkt att du ska orka fem år, eller längre, så är det viktigt att jobbet lämnar på arbetet.
Det är inte som skolan försökte lära dig.
Visst, jag hade kanske inte vetat grunderna och det nödvändiga i att ge något en spruta eller hur en kateter fungerar utan att ha studerat vid skolbänken. Men det skolan inte kunde förbereda mig på var hur äkta det verkligen skulle vara att komma ut i arbetslivet.
Det handlade inte längre om klasskamrater som fnissade nervöst för att de insåg att du just skulle ge dem en spruta. Det handlade om riktiga liv, känslor, öden och situationer där det gäller att du tar ditt ansvar och de rätta valen.
Döden behöver inte vara skrämmande.
Den behöver inte alltid vara så där vacker som den målas upp på film, men den är åtminstone inte skrämmande. Den är naturlig, en del av livet och en påminnelse om att värna om det och de vi har omkring oss. Just nu.
Det har vart fem fina år på jobbet, och visste jag inte bättre så skulle be om fem fina år till. Men om det är något som det här arbetet och livet har lärt mig är att vi har ingen aning om framtiden, om var vi är eller vad vi gör då *. Och hur underbart det kan vara att inte veta något om framtiden. Att bara kasta sig ut i det okända och leva i kärlek.
Att möta varje människa med vänlighet, för du vet inte vad de går igenom.
* Lugn ba. Sitter säkert kvar och skrattar så jag får ont i magmusklerna med mina härliga kollegor om fem år.
Vad katten gör när jag sover
Vet inte om det beror på min helkroppskudde, eller om jag alltid somnat på tre sekunder för att sedan hamna i något komaliknande tillstånd. Men jag har börjat sova som en riktigt kunglighet den sista tiden.
Sov igenom hela stormen, och hade inte vaknat trots att flera träd fallit på grannens gård och de varit utomhus och sågat halva natten. Inte heller vaknade jag natten till igår, när Fredrik hade fullt upp med Leila.
Tio minuter före den här historien började, hade jag gått och sova med Fantomen och Mohicana. Tydligen somnade jag med detsamma, eftersom jag var helt ovetandes om det som hände sen.
Leila hade lämnat att sova på soffans ryggstöd, med Fredrik som fortfarande såg på tv. Plötsligt ryckte Leila till, som om hon drömt en mardröm, och rusade till terrassdörren. Hon tog sedan fart till framdörren, och sprang fram och tillbaka, livrädd som om det hade åskat utomhus.
När hon inte lugnade ner sig, och började krafsa mot dörren, sa Fredrik åt henne på skarpen och släppte ut henne.
Det han fick se då var Leila som så snabbt hon bara kunde rusade till flaggstången. För att fånga en liten mus.
Jag och världens bästa Leila, som har en extra tå på varje tass.
Tydligen hade vår bästa jägare sett en liten mus röra sig utomhus (vilken otrolig syn katter har!), och Leila som är husets bästa jägare kunde helt enkelt inte få ro innan musen var fångad. Eftersom vår belysning i flaggstången ännu lyste vid det här tillfället, kunde Fredrik se allt.
Efter att Leila fått gjort det hon behövde få göra, kom hon gladeligen in igen. Sen sov hon gott hela natten.
Att ha någon som tror på dig
Skulle jag säga att jag hade fina betyg från högstadiet, så skulle jag ljuga för både dig och mig. Jag var inte motiverad och hade helt enkelt fel inställning för att kunna koncentrera mig eller vilja göra bättre. Det var inte de sämsta betygen, men det syntes att jag hade det kämpigt i vissa ämnen (hej matematik och finska!).
Studiehandledaren menade att jag inte skulle slippa in i någon skola alls *, vilket kanske var att överdriva, eftersom jag senare skulle bli antagen till två av tre skolor **. Men hon trodde inte på mig, och det fick även mig att tro att jag inte skulle få studera något efter högstadiet.
Därför tänker jag nu blogga om hur viktigt det faktiskt är med ens egen inställning, och hur mycket det kan göra för en att ha någon som tror på en.
Eftersom mina betyg inte var de bästa, och jag verkade ha extra problem med matematiken, så blev det ordnat att jag fick extra stödlektioner med en underbar kvinna. Inför den första lektionen, som hölls i vid ett av borden i skolans korridor, var jag spänd och visste inte hur det skulle gå.
Hur skulle denna kvinna lyckas lära mig något som ingen annan lärare lyckats med?
Det var även under denna första lektion som kvinnan ifrågasatte varför jag satt där med henne. ”Du är ju fenomenal på huvudräkning!” utbrast hon, och trots att jag inte kunde förklara hur jag fick ett tal till det rätta, så var det något som hände inom mig.
Plötsligt var jag inte lika uslig och såg redan fram emot vårt nästa möte. Hon behövde inte göra mycket annat än tro på mig.
”It's amazing how far you're willing to go when someone believes in you”
- Katie Kacvinsky, First Comes Love.
Att ha någon som tror på en är så oerhört viktigt. Jag tror på fullaste allvar att en enkel sak som att vara vänlig, uppmuntrande och verkligen stå bakom en person medan man låter hen växa i sin egen takt, kan rädda liv. Att man vågar skapa sin egen bedömning innan man är snabb att döma, och se bakom ytan att det kan finnas en stor rädsla som begränsar en annan människa.
Är medveten om hur lätt jag kan ta ner mig själv, samtidigt som det borde vara lika lätt att höja mig själv och andra i stunder då det verkligen behövs. Sitter du bara och trycker ner dig själv, eller omger dig med människor som inte tror högt om dig, så hamnar man i en mörk och ond cirkel.
Nu behöver man inte skapa sig en egen hejarklack som hurrar för varje steg du tar, men att man blir medveten vad man inför i sitt liv och vad man sänder ut till andra.
Nu blev jag ju inte en matematiker, för det finns en realist inom drömmaren i mig. Men jag använder så gott som dagligen matematik och jag är inte längre rädd.
I mitt arbete är det viktigt att jag får rätt på matematikuppgifter till 100%, eftersom det kan handla om liv och död när det kommer till mediciner. Och när jag i vissa stunder känner mig osäker på mig själv, så är det den där lektionen i korridoren och de uppmuntrande orden, jag tänker på.
Tro på dig själv och omge dig med härliga människor, för det är du värd!
* Studiehandledaren borde inte ha uttryckt sig som hon gjorde.
** Den tredje skolan jag inte slapp in till var kosmetolog, vilket också var det val jag gjorde "bara för att jag måste" ha tre skolor att söka in till. Jag hade då obehag för fötter, och fick massera fötter till inträdesprovet. Hohho. Det var en upplevelse. :'D
Äggen som du inte får köpa i butiken
Jag har inte ätit ägg från fabrikshönor sen 21 november, då jag kokade tre ägg från mina egna hönor. Nu vill jag inte ha andra ägg än ägg från mina egna hönor.
Gulan är så mycket mer orange och stark i sin färg. Äggen smakar godare. Och jag kan med hundra procent säkerhet veta att hönsen som värpt äggen har det bra. Som får springa fritt, äta god mat och mysa varje dag.
Igår gjorde jag en variant på denna supergoda, glutenfria och lågkolhydratiga paj och använde samtidigt de ägg hönsen gett mig de senaste dagarna. Passade på att fotografera de ägg som du kanske inte får se eller köpa från butiken.
Ingen navelsträng, utan en äggsnodd!
Innan jag hade googlat fram svaret på denna fråga för flera år sen, så trodde jag allvarligt att den där vita strängen från ägget var något som kunde vara jämförbart med en navelsträng. Den där vita strängen är egentligen en äggsnodd, och i varje ägg finns det två av dem. De finns till för att hålla gulan på plats i ägget, är ätbart och inget farligt.
Äggsnodden skvallrar dessutom om hur färskt ägget är. Ju större äggsnodd, desto färskare ägg.
Ägg tåls att stå länge (och nu menar jag LÄNGE, typ månader!), så du behöver egentligen inte oroa dig för att se efter strängen eller tro att ägget är för färskt eller gammalt. Du har redan hunnit äta upp ägget tills det finns risk att det blir gammalt.
Ett befruktat hönsägg.
Hönor behöver ingen tupp för att värpa ägg. Det betyder alltså att du kan ha hönor utan tupp, och få ägg ändå. De är bara obefruktade. När du har en tupp med i gänget så kommer äggen att högst troligen vara befruktade, så länge tuppen gör sitt jobb.
Befruktade ägg är precis lika ätbara som obefruktade. Ett befruktat ägg är inte kycklingar, utan är en liten cell fast på äggulan, som kan ha en chans att bli en kyckling under de rätta omständigheterna (efter 21 dagar).
Nu verkade det som att alla mina hönsägg var befruktade, vilket betyder att Isla tar hand om alla sina brudar. Alla ägg har vanligtvis en vit prick på sig, även butiksägg, så du behöver inte vara orolig för att alla ägg du äter är befruktade.
Det är när ägget ser ut som denna, som ett öga och stor och rund ring runt den vita pricken, som du vet att ägget är befruktat.
De flesta fabrikshönor som lägger ägg till butiken bor i "inredda burar", och träffar inga tuppar, så äggen är inte befruktade i butiken.
Ägg med en blodprick i sig sorteras bort.
När du köper ägg från butiken så kommer de äggen du köper att vara tvättade (även om hönsäggen är rena när de värps) och genomlysta. Äggen blir lysta för att man ska kunna sortera bort de som inte har tillräckligt hårt skal, eller som har en liten blodprick i sig.
Den där blodpricken är ingenting farligt alls, och ägget är fortfarande gott och ätbart. Det är bara att det inte är lika säljbart i matbutikerna, och därför sorteras de bort för att användas i mat och andra produkter.
Varför man kan finna en blodprick i ett ägg beror ba på bristningar i slemhinnan där äggvitan bildas i äggledaren. Sen jag började få egna hönsägg har jag sett en blodprick i två ägg. Ett kokt, och så denna på bild.
Det var dagens skolning av "ägg du inte får köpa i butiken", men som jag får äta varje dag. Goda ägg.
Det verkar som (ta i trä) att mina hönor nu gett upp om tanken på kycklingar. Tack och lov, eftersom det skulle vara alldeles för tidigt och fel tidpunkt på året för kycklingar. Nu får jag istället njuta av att umgås med hönsen och plocka på mig goda och fina ägg varje dag.
Ny inredning och härliga färger
Till min stora lycka så städade jag och Fredrik ut julen redan första dagen av det här året. Missförstå mig inte, för jag tyckte det var otroligt mysigt att få in lite färger och värme i hemmet under julen. Men rött är inte min färg, och hur fin än en gran är, så barrar den något otroligt.
Efter att ha kastat ut granen och sett stormen föra den till skogs (då slapp vi det problemet), så kändes vårt hem åter en gång ganska kalt och kallt (kanske för att vi var utan el). Vilken tur att jag då hade beställt hem fyra olika gardiner i olika färger från Jotex.
Idag anlände paketet till byn, och jag och Fredrik har bestämt oss för nya gardiner till hemmet.
Det blev gult, som inte är fult. Tvärtom! Jag blir så glad av att se våra nya gardiner, som skimrar lite lite lite, och matchar till resten av husets detaljer i guld.
Det var en himla tur att jag följde magkänslan och klickade hem dessa gula gardiner, eftersom ingen av de andra såg ut som de gjorde på internet. Inte för att dessa gula gjorde det heller (till exempel menade jotex att dessa är gröna, hehe), bara att skillnaden var att de här var snyggare i verkligheten.
Det gula tar inte bara fram detaljer mässing och guld, utan lyfter även fram vår tapet vi har i köket, som har vass invävd i sig.
Tänk att det skulle ta nästan ett år innan vi fann de perfekta gardinerna till vardagsrummet. Det här med inredning måste väl få ta sin tid. Det är ju inte som så att inredning är ett billigt intresse.
Vi ville ha en modern stil med inspiration av sjuttiotalet, och mycket återbruk och loppisfynd. Vi är en bra bit på vägen. Nästa mål är att hålla upp ögonen efter snygga ramar och rama in någon snygg tavla eller poster.
Trots att vi bara är i början av januari nu, så börjar jag känna ett hopp om att det kanske någon vacker dag blir vår igen. Åtminstone lyckades våra nya gardiner ge mig samma vårkänslor som jag kan känna i april.
Gardinerna var inte alls dyra, och sammanlagt betalade vi 33 euro för dessa nya gardiner. Det är såna här gånger man ska passa på att shoppa när det är REA, eftersom gardiner annars är ganska dyra.
Här kommer jag att ha det riktigt bra nu, och njuta av de färger vi fått in i vårt hem.
Man blir så mycket gladare av färger, och gult sägs göra oss människor mer positiva, och kunna minska på nedstämdhet.
Hoppas du får en alldeles underbar dag! Ta hand om dig.
Priset för knepigaste katten går till Fantomen
Jag har tidigare nämnt om hur vår tidigare granne trodde en av de första nätterna i sin lägenhet att det spökade. Vad skulle det annars finnas för orsak bakom ett skrapande ljud från garderoben. Ja, förutom möss? Vår förra granne var hur som helst en modig kvinna som steg upp från sängen, gick till garderoben och öppnade dörren. Ut från hyllor med sockor och hennes tröjor flyger Fantomen ut, som vid det här laget hade tröttnat och ville hem.
Samma kvinna vid samma lägenhet tyckte också det var mycket märkligt en sommar när badrummet renoverades. Gång på gång lyftes golvsilen bort av någon underlig orsak, tills hon märkte att det var Mr Fantomen som gått in genom den öppna terrassdörren, tagit sikte på badrummet, lyft bort golvsilen med tassen och sedan släckt sin törst. Efteråt hade han gått hem igen, nöjd och belåten.
Det är såna här historier som får en att tycka att den där frassen man bor tillsammans med är en mycket märklig katt. Det är som inte första gången han snöar in sig på ett speciellt beteende, vare sig det är att ha en fetisch för golvsilar eller gömma sig i skåp.
När jag för tio år sedan bodde i en lägenhet i stan med Fantomen och Mohicana, trodde jag på allvar att det spökade där. Vissa nätter började toalettstolen spola av sig själv, och kvar låg jag och bad till högre makter att överleva natten.
Tills en natt, då jag fick nog. Tuffade till mig och gick med nervösa steg över trägolvet för att se ett riktigt spöke.
Öppnar dörren till badrummet, tänder lampan och ser ingen annan är Mr Fantomen som satt på toalettstolen och spolade för fulla muggar. Han hade på något sätt kommit fram till att om man tog fast i knoppen och drog upp den, skulle toaletten göra lustiga ljud ifrån sig.
Det beteendet slutade han tack och lov med, och en golvsil har han inte druckit ur nu på snart ett år.
Istället har har nu i två veckor börjat med något nytt. Och jag vet inte vad jag känner för det.
Han har börjat dricka ur toalettstolen.
Glömmer jag att stänga dörren till mitt badrum, eller lägga locket på, så kan du ge tusan på att Fantomen är törstig.
Han får nytt och rent vatten varje dag, men det är något med mitt badrum som drar honom dit som nattmalar till en ensam lampa. För inte är han lika intresserad i Fredriks toalettstol. Eller så är det ba att han vet att han inte får dricka ur wc-stolen, och då är det extra roligt.
Det var lite lustigt sådär på annandagsjul att skoja om att katten var bakis, då han hängde över toalettstolen, men nu är det inte lika roligt. Fantomens nyårslöfte är att sluta dricka ur wc'n. Och mitt är att ta ner locket.
6 saker som hände första veckan av 2019
Den start som 2019 gav mig var speciell på så många sätt och vis. Aldrig tidigare kan jag minnas att jag fått vara med om och fått känna så mycket känslor på så kort stund.
Och jag klagar inte. Det här året har, trots både högt och lågt, börjat precis som jag velat. Känner mig lugn, glad, pirrig, kär och förväntansfull på att få se vad det här året för med sig.
Det här är ett par saker som hände den första veckan av året.
Köpte nya underkläder.
Eftersom det var ett av mina nyårslöften. Tänkte att om jag inte gör något åt det med detsamma, så blir det aldrig gjort. Dessutom är priserna för en gångs skull överkomliga när det kommer till underkläder, och jag beställde hem tre stycken bh'ar som var så snygga så man skulle kunna rama in dem.
Har inte använt mig av bh med bygel sen.. jag kan inte minnas när längre, och har inte saknat det. Det som jag däremot har saknat är att äga underkläder som är snygga. Bekvämt behöver inte vara jämförbart med tråkigt, och nu kommer jag förhoppningsvis ha lite snyggare underkläder.
Så nu visste du det.
Blev flera träd fattigare.
Det där trädet som betedde sig som en lös tand, och som lutade farligt nära hönshuset, är nu ett minne blott. Igår när jag kom hem från arbetet såg jag att skogshuggaren hade varit och tagit ner trädet, och jag kunde andas ut. Fredrik hade även fått ner det träd som brakade i tre delar vid vår husknut,
och i skogen ligger det fortfarande två stora fallträd.
Efter att ha sett vad stormen gjorde för skada åt naturen, hos oss och vid andra ställen, så kan jag bara konstatera att jag och Fredrik har haft änglavakt som klarat oss så bra som vi gjorde.
Levde utan el.
Det var ju en upplevelse.
Tagit ett djupt andetag och räknat till tio.
Vare sig det handlat om folk som betett sig (i min mening) knasigt på internet, eller bara varit riktigt oförskämda i verkliga livet åt en annan människa (vad är egentligen skillnaden på att vara elak på internet och i "verkligheten?), så har jag lyckats ta ett djupt andetag och räknat till tio innan jag reagerat. Ibland har jag behövt upprepa processen några gånger.
Att impulskontroll vore något så svårt för så många människor är ett mysterium för mig.
Kom ihåg: det är helt okej att tycka andra människor är dumma, men du behöver inte gå runt och vara lika elak själv.
Haft höns som vill ha kycklingar.
Det började med Gullefjun, och fortsatte med Blondie. Sen spred sig ruvlusten som pesten och i dagarna två envisades Fleur och Luna att ligga bredvid varandra och envist ruva på luft, i hopp om att en dag få kycklingar.
Igår var det fortfarande Fleur som envisades med att ligga kvar i redet, trots att jag lyfte bort henne gång på gång. Med stirrig blick låg hon var, och hennes hönsvänner var inte till mycket hjälp som gick och värpte ägg hos henne.
Det är helt fel tid på året att ha kycklingar, och jag hoppas att mina ruvgalna hönor kommer av sig snabbt.
Jagat iväg stockar.
Det här är en sann historia och hände igår. Var på väg ner till hönshuset för att släcka lampan, när jag ser en vilt främmande katt ligga och glo på mig en bit ifrån mig. Den var stor och vägrade flytta på sig, och jag visste inte om jag skulle ta och springa tillbaka upp till huset eller sätta ner foten och visa att ”det här är min plats”.
Valde det sistnämnda, och stampade med foten och fräste som en ilsken katt. Tyckte att det var en envis katt som jag närmade mig, som vägrade flytta sig, tills jag kom närmre.
Det var ingen katt. Det var stockarna av det träd Fredrik sågat ner tidigare under dagen.
Borde kanske gå till Specsavers.
Vad 44 timmar utan el lärde mig
Det känns som att årets första dagar var något slags limbo som man inte kan riktigt räkna. Bara ett tillstånd där man fått ta timmar och minuter åt gången, och göra det bästa av allt man har.
Höll nästan på att få hjärtat i halsgropen när vi fick elavbrott igen igår kväll. I snöstorm och mörker gick jag ner till hönshuset. Hönsen, som fått ha på lampan för andra gången detta år, hade lämnat att ligga här och där i hönshuset, eftersom de inte ser något i mörker. Alla stearinljus som fått vara vår belysning tidigare dygn fick åter tändas, och jag förberedde mig mentalt på att leva i mörker åter igen.
Tack och lov tändes belysningen, och jag fick andas ut. Ändå ser jag på Vasa Elektriskas hemsida att det är många hushåll som än idag (!!) är utan el, och jag tycker det är bedrövligt. Hoppas från djupet av mitt hjärta att alla som nu levt utan el sen årets början får den tillbaka idag.
Det är så viktigt.
Som rubriken lyder ska jag dock ta med dig på några punkter som mina 44 timmar utan el lärde mig.
Hur gör man god och näringsrik mat utan el?
Det första jag tänkte på när elen försvann var mat. Mest för att jag älskar mat. Vi har tack och lov en Tulikivi-spis som vi kunnat elda i för att laga mat, och trots att maten blev bränd så behövde vi inte vara hungriga. Det jag däremot la märke till vid butiken var hur svårt det var att hitta mat som håller sig i rumstemperatur, och som är näringsrik. Borde även införskaffa en kastrull som klarar av att vara i vår eldstad.
Folk med el har en massa åsikter om dem utan el.
Jag tror det har blivit något stort missförstånd hos dem som haft el hela tiden, när de hört om de som varit utan el. Att de glömt eller själva tagit för givet hur mycket som egentligen styrs av elen. Hur man själv kan sitta och säga åt någon som är utan el, samtidigt som man har på alla lampor i sitt varma hus, och tillreder pizza i sin ugn, att ”man inte ska klaga” förstår jag inte.
Alla som har valt att arbeta som elektriker har gjort sitt bästa de senaste dygnen för att få el till hushåll, men jag förstår att folk som haft endast 9 grader inomhus har klagat på kylan och hela situationen.
Fredrik ville till exempel ge en blomma till den arbetare vi talade med igår, och vi var tacksamma för deras arbete.
Det går inte att jämföra det liv vi lever idag med hur det var på 30-talet.
Vare sig vi vill det eller ej så styrs allt av elen i dagens samhälle. Från att inte haft rinnande vatten och el i våra hushåll, så har vi nu blivit vana med att elektroniken ska hjälpa oss. Jag är inte den som tror att det var bättre förr, men tror även att vi borde bli bättre förberedda ifall det skulle bli krig eller större katastrof där vi behöver leva utan el.
Internet var det sista jag saknade.
Internet var trots allt det sista jag saknade. Jag hade ju Harry Potter som gjorde mig sällskap. Det jag saknade var att ha fungerande ventilation i huset. Värme. Att få i sig ordentlig varm mat. Att kunna ta hand om sin personliga hygien och inte oroa sig över varmvatten. Ovetskapen hur länge vi skulle behöva vara utan el var värst. Rädslan ifall man skulle behöva ringa efter akutvård och endast ha 7% ström i telefonen.
Det kan vara riktigt förödande för många.
Nu menar jag inte bara de som fått sina hus förstörda av stormen, och som fått arbeta hela nätterna med att röja vägar från fallande träd. När man lever flera dygn utan el tar det på till sist, fysiskt och psykiskt, och många klarar sig inte till sist i sitt eget hem.
Äldre, som varit de mest utsatta, har fått fly sina hem för att kunna finna någon trygghet. Påminner än en gång om att besöka de äldre som fortfarande är ensamma och utan el. Ta dem till värme och ge dem hjälp.
Du ska inte ta något för givet.
Det är bara att inse att skulle hela elnätet slås ut och vi skulle behöva vara utan el skulle det bli ett apokalyptiskt resultat. Den värld vi lever i nu är uppbyggd för konsumtion och att vi ska styras utav elen. Utan el skulle vår personliga hygien och hälsa gå ner betydligt. Sjuka och äldre skulle inte klara sig länge, och om du inte visste hur du fixade din egen mat från djurriket eller naturen skulle du vara ganska illa ute. Vill inte ens tänka på det här med mediciner och livsnödvändiga saker som skulle vara ett minne blott.
Det går att måla fan på väggen och se det värsta i allt, men det är bara att inse att man inte kan jämföra det vi har nu med det som varit. Att vi inte får ta något för givet, och att vi måste bli bättre medmänniskor som ställer upp för varandra.
Nu tar jag och börjar det nya året med en helt ny syn på bekvämligheter och vad som har betydelse här i livet.
Så varde det ljus!
Jag och Fredrik körde runt på eftermiddagen, för vad annars ska man underhålla sig med när man är utan el? Vi såg en ElTel bil, och bestämde oss för att följa efter den. Låter kanske desperat, men tro mig. Efter 44 timmar utan el vore du också ganska desperat.
Fredrik ville fråga bilen när vi skulle få el tillbaka, och jag ville bara ha el.
Den där Eltel-bilen stannade hur som helst vid ett skogsskifte där en massa träd fallit. Vi vevade ner rutan och såg lagom glada och trevliga ut, för att inte skrämma livet ur chauffören.
"Hej!" sa vi.
"Ja?" sa typen som säkert hade en av de mer speciella arbetsdagarna på länge.
"Jag undrar bara hur läget ser ut och om och när vi får någon el tillbaka?" frågade Fredrik snällt.
"Rätt så snart" svarade typen i bilen, och vi nöjde oss med det och körde för att handla. Mötte förstärkning till elektrikern i form av lyftkran och en till eltel-bil , och nu väntade vi med spänning.
Visst. Den där ElTel bilen kunde lika gärna ha sagt att vi skulle få el snart, ba för att bli av med oss. Men när vi körde mot huset efter att ha handlat så såg vi vår gårdsbelysning slå på.
Efter 44 timmars elavbrott
hade vi el igen.
Ställningen är återställd i huset.
All mat i kyl och frys blev förstörd, och vårt hus är nu väldigt kallt. Men det är sist och slutligen sekundära saker, när vi nu bara är glada för att få ha värme och belysning tillbaka. Hönsen firade ljuset genom att ge mig fem ägg idag och jag ska fira med att ha pommes frites och korv i ugnen.
Hoppas att alla som fortfarande är utan el får den tillbaka snabbt, för jag önskar ingen dessa 44 timmar som vi har fått vara med om.