Visa alla inlägg skrivna januari 2019
Utan el i 39 timmar, mina dagboksanteckningar.
Vi har varit utan el i 39 timmar. Det liv man lever nu är ganska speciellt, om man säger som så. Förutom att jag vaknade upp till ett mörkt och kallt hem idag, så har jag även börjat föra dagbok med penna och papper. Sånt man får ta och göra då man verkligen vill blogga, men all kontakt till omvärlden är begränsad, på grund av elavbrottet.
Det du kommer att få läsa nu är mina dagboksanteckningar från igår kväll och idag.
02.01.2019 kl 20:45
23 timmar utan el.
Kära nån. Jag skriver dessa ord på papper, med en hederlig penna, eftersom all kontakt med omvärlden är begränsad till 13%. Vilket i cybervärlden innebär att du är ganska illa ute.
Hur som helst har vi varit utan el i 23 timmar nu. Vem kunde tro att det ens var möjligt 2019?
Jag förstår att Vasa Elektriska har mycket på gång just nu, men börjar känna av hjälplösheten och den desperation som man får av att vara utan el i så här lång tid. Den där känslan av att veta att man inte är högt prioriterad, eftersom det bor mindre folk på landet än om vi vore närmare stan.
Vi har varit utan el i 23 timmar och fått reda på att vi ska förbereda oss på att det kan ta flera dagar innan vi kan tända en lampa. Koka kaffe. Ha varmvatten. Fungerande ventilation. Värme.
03.01.2019 kl 09:40
och mat. Pausade att skriva igår. Dels för att jag fick ont i handleden av att skriva för hand, men även för att jag behövde koncentrera mig på att få fixat någon mat tills Fredrik kom hem från arbetet. Att gå runt i butiken och försöka hitta mat som man kan laga utan el var inte det lättaste. Man blir liksom ställd när man annars varit så van att ta allt för givet och varit van med att allt ska fungera som vanligt. Just nu fungerar ju ingenting.
Maten blev för övrigt bränd.
Vaknade upp idag till en mörk och kall morgon. Det är -13°c utomhus, och hönsens vatten fryser till is. Telefonens batteri är på 7%, och jag får ta och åka iväg idag för att ladda alla mackapärer och koka upp vatten åt hönsen och mig och Fredrik.
Hoppas verkligen att vi får tillbaka elen idag, även om jag är mycket medveten om att det kan ta flera dagar än innan man kommer att kunna leva normalt igen.
Och det är när jag inser att risken är stor att vi inte får elen tillbaka på flera dagar som jag blir arg. Frustrerad.
Speciellt då någon nämner om att "de också varit utan ström, i någon timme". Att "det kan vara rätt så mysigt med tända ljus i mörkret".
Vi har nu varit utan el i 37 timmar, och det här går inte att jämföra med när man besökte sitt sommarställe i juli, som har utedass.
Där här är mycket verkligt, och är den verklighet jag, Fredrik och så många andra måste leva nu. Och det är varken mysigt eller roligt.
Vi är på andra dygnet utan värme och el, och det börjar verkligen ta på nu.
Har du anhöriga som är äldre och bor ensam, eller vet av någon äldre som är ensam och utan el?
Ta hem dem till värmen. Hjälp dem söka tillfälligt boende vid sjukhus eller avdelningar.
Det är inte hälsosamt att ha det så här.
Vi hade änglavakt och är fortfarande utan el (18 timmar nu)
Nu har vi varit utan el i 18 timmar. Ja. Du läste rätt. Aderton jäkla långa timmar.
Jag var fortfarande lugn i morse, eftersom huset fortfarande var varmt från att jag eldat kvällen före. Tänkte att elen skulle hinna komma tillbaka passligt till förmiddagen, och att allt skulle bli som förr. Men nej.
Här sitter jag, fortfarande utan el. Kommer att hinna blogga detta blogginlägg och så tar strömmen slut i min dator. Min telefon har 24% och jag vågar knappt se på telefonen ifall batteriet skulle ta slut. Lite mat kunde jag rädda och det enda som jag väntar på nu är bokstavligen talat bättre tider.
Jag vill ha och behöver el nu.
I morse var det fortfarande så mörkt att jag inte kunde se vilka skador stormen åstadkommit under natten, men kan säga som så att jag och Fredrik har haft änglavakt inatt. Vid husknuten har ett träd brakat av på mitten, och tack och lov farit på sidan om huset. Den kunde lika gärna ha farit på taket eller över badtunnan.
Så tacksam att vi klarade oss.
Vid vår skog har tre större träd fallit och tagit rötterna med sig. Jag tycker det är så läskigt, samtidigt som det är så mäktigt och vackert, att se rötterna. Att inse hur liten man sist och slutligen är när naturen får styra och ställa.
Jag är lite rädd för ett träd som är nära hönshuset, som ser ut att vara väldigt farlig nu efter stormen. Det lutar, och faller det så ser det ut att fara mot hönshuset. Har ringt efter en skogshuggare, som har massor av arbete redan, men som lovade att titta till trädet ikväll.
Jag sa åt honom i telefon att "det handlar om levande höns, och att jag skulle gråta om något hände dem". Ett träd som ligger, är ju bara still.
Skämt åsido, för visst får man skoja i eländet? Jag får nu bara hålla tummarna att allt går bra, och hoppas innerligt att människor och djur har klarat sig utan värre skador av stormen.
Efter vägen vi bor på låg det massor av träd efter vägen, som tagit telefonkabeln med sig.
Blixthala vägar och träd som ligger över är inte den start på året jag trodde vi skulle få. Tror inte att någon var beredd på den.
Nu ska jag elda i vår öppna spis, som jag är tacksam att vi har. Se till hönsen så deras vatten inte frusit, och tända ljus som håller mig sällskap i mörkret.
Att vara så här länge utan el är ju helt otroligt. Man känner sig så hjälplös. Kan inte säga att jag tycker Vasa Elektriska skött detta snyggt, även om jag förstår att de har mycket arbete att göra. Men att höra att man kan vara utan el i flera dagar är ju inte okej.
:(
Utan el sen igår kväll
Ingen kan missa att det är världens storm på gång nu. Som tagen från en skräckfilm är det kolsvart, och det enda ljud man kan höra är när det viner ilsket runt fönstren. Viner, som ser ut att bli den enda dryck jag kan dricka denna morgon. Varför?
Det har varit mörkt i vårt hus sedan 22:30.
Igår kväll var det mörkt från och till i längre perioder, men passligt till min läggdags blev det kolsvart och vägrade bli ljust igen. Jag trodde ju att allt skulle fixa sig under nattens gång. Att det inte 2019 kan vara möjligt att ha ett strömavbrott på flera timmar.
Men nu vaknade jag och insåg att allt är mörkt. Fortfarande.
Reningsverket som annars lyser upp både gård och hus som en nattlampa är kolsvart.
Ingen belysning i huset.
Ingen ventilation.
Vi är utan värme.
Vilket innebär att även hönsen är utan värme.
Min telefon som skulle bli laddad under natten har endast 30% ström.
Inget morgonkaffe.
Och det är därför jag skojade om att behöva dricka vin till frukost. Lugn ba, det är inte så usligt att jag börjar dricka alkohol klockan halv sex på morgonen. Än.
Jag har sett på mycket zombiefilmer och överlevnadsfilmer, som visserligen är på film, men allt börjar från en och samma plats: desperation. Då något man har lärt sig att överleva med inte längre fungerar.
El är trots allt superviktigt, och jag får ta och lära mig att koka kaffe över öppen eld om det här ska hålla i sig.
Det är ju tur man inte är mörkrädd.
Nu ska jag sminka mig i mörker, se till så hönsen mår bra och sen fara extra tidigt till arbetet så jag får någon kaffe. Ser ut att vara el nere i byn.
Mina nyårslöften 2019
Det är första dagen på ett nytt år. Liksom en författare som ska påbörja en ny roman, så har även jag och du nu alla möjligheter att välja vad vi vill göra av det här året.
Ja, jag vet. Mycket kan man inte påverka i slutändan, men det vi kan påverka är hur vi reagerar, och speciellt agerar. Så jag väljer att se tvåtusennitton som ett blankt papper där jag får fria händer att göra vad jag vill.
Kanske skriver jag en liten dikt, kanske ritar jag utanför kanterna, kanske väljer jag att testa mig fram, sudda lite och pröva på nytt.
Ett helt år, och jag har möjligheten att välja själv. Hur spännande är inte det?
Jag har tidigare varit någon som inte trott på nyårslöften, mest för att jag lovat mig själv i en svag stund att äta nyttigare, träna mer och läsa minst 200 böcker på ett år. Lagt alldeles för overkliga mål för mig personligen att vara engagerad att följa.
Men efter att jag började se till mig själv, och vad jag egentligen vill, då var det mycket lättare att göra nyårslöften. Förra året ville jag fotografera mer, skräpa ner mindre och umgås mer med vänner.
I år vill jag det här.
Jag vill ha fina underkläder.
Jag tror mycket på det här med att om man känner sig fin, så syns det även utåt i ens utstrålning och humör. Och vad som får oss människor att känna oss fina är lika individuellt som vi är individer. Tänker dock att om jag tar och förnyar lite av mina underkläder, speciellt de där mommotrosorna som varken är snygga eller sitter rätt, och köper mig vackra underkläder och bh'ar som är bekväma, då känner jag mig fin.
Jag vill lära mig något nytt.
Ibland får jag små ryck där jag vill göra något jag aldrig tidigare gjort. Även detta år vill jag lära mig minst en ny sak. Tänker att ingenting är omöjligt, och man kan inte säga hur lätt eller svårt något är innan man gjort det själv.
Jag vill ge mer komplimanger. (till andra och mig själv)
Självkärlek är något man behöver arbeta på dagligen och hålla färskt. Även om det låter som en klyscha, så tror jag det är mycket lättare att kunna uppskatta andra människor om man tycker om sig själv först.
Att kunna ge en äkta komplimang till någon, som kommer från hjärtat, och verkligen mena det. Det här året ska jag fortsätta ta hand om mitt yttre och inre, älska, och ge kärlek till andra.
Jag vill träffa nya människor. (och umgås mer med de man redan känner.)
Även om denna punkt fanns med på förra årets lista, så tänker jag att den får gärna följa med i år igen. Det här året vill jag fortsätta umgås med vänner och familj, och lära känna nya härliga människor.
Jag vill minska på stressen.
Hela julhelgen och fram till idag har jag låtit telefonen varit på ljudlös, och efter de där två första dagarna (då jag var rädd att missa något viktigt) insåg jag hur otroligt jäkla skönt och behövligt det var för mig att kunna få koppla av och bort. Att inte behöva vara uppkopplad och tillgänglig dygnet runt och själv ha kontroll över när man vill och är redo att ta sig nya intryck.
2019 kommer att vara året då jag kopplar av mer,
stressar mindre och lägger energi på
det som verkligen har betydelse.
