Visa alla inlägg skrivna februari 2019
5 saker du inte visste om mig!
För ett år sedan delade jag med mig av fem saker som du inte visste om mig (skoja ba, har bloggat så många år att jag hunnit göra detta många gånger), och eftersom det var så uppskattat så tänker jag göra det igen. Här är fem saker du inte visste om mig.
1. PMS FROM HELL
En gång i månaden vill jag sluta både mitt jobb och blogg. Jag vill raka av mig allt hår, färga det i en vild färg, eller åtminstone klippa topparna lite. Bara jag håller ut ett par dagar så kommer allt vara övergående, eftersom jag innerst inne vet att ingenting av dessa saker är något jag verkligen skulle vilja göra.
Det är bara kraftig PMS som härjar. Ba att ta några djupa andetag och hålla sig långt borta från frisörer.
2. BLIVANDE FLORIST?
Då jag dock är inne i mitt PMS-skov hinner jag fundera ut vilka andra drömyrken jag skulle ha, om jag inte gjorde det jag gör nu. Det kan vara allt från kassatant, bibliotekarie eller florist. Det sistnämnda förstår jag dock inte varifrån den idén började gro, eftersom jag senast i förrgår inte såg skillnad på en tulpan, och den enda växt som överlever i mitt sällskap är gullranka.
Tulpan?
3. BRA GENER.
Får visa ID än idag, och jag blir lika glad varje gång. Det gör det här åldrandet inte lika plågsamt, eftersom jag fortfarande ser ut och känner mig som en ungdom.
(ps. Inte för att jag dricker mycket alls, men om jag ska ha en alkoholhaltig dryck så vill jag har en iskall glutenfri öl. Nam!)
4. RENT HEM = SUR CARRO.
När jag är förbannad, stressad eller rastlös så städar jag. Är för övrigt en relativt cool människa, så det blir inte så ofta. Dock är mina favoritsysslor när det kommer till hushållet att tvätta kläder. Att hänga upp dem i garderoben är av någon orsak lite mer energikrävande.
5. I LOVE FOOD.
Jag älskar mat, och äter gärna mycket av mat som är god. Nu i skrivande stund ska jag till exempel göra en dippbricka med egenblandad god dipp och grönsaker till (skulle gärna ha tagit chips istället, men får krapula av det), så tänker inte fundera ut någon djupare punkt som nummer fem.
Blev du förvånad av någon av punkterna?
Ofrivilligt barnlös, del 3.
Så vad ska du göra om du tror att någon i din närhet – man eller kvinna, vän, kollega eller familjemedlem – lider av ofrivillig barnlöshet? Ingenting. Vill de berätta för dig, kommer de att göra det. Vill de fråga dig om råd, kommer de att göra det. Du ska inte säga någonting, fråga någonting, eller antyda någonting.
Det tog ett halvår innan jag berättade åt mina närmaste vänner att vi försökte skaffa barn. Med tiden har cirkeln växt, vi har berättat vart efter det har känts rätt, men på våra villkor och så ska det också vara. Det är inget att skämmas över och vanligare än man tror, men acceptera ändå andras gränser och stig inte över dem oombedd.
"Vad vet du om att bara vilja en sak i livet, men vara säker på att det aldrig kommer hända?"
Bildkälla: pixabay.
Bloggen, 16.1.2019
Vad vet du om att bara vilja en sak i livet, men vara säker på att det aldrig kommer hända?
Vad vet du om att vilja ta livet av sig för att du inte kan en av de mest grundläggande saker människor gör?
Vad vet du om att ha ett mål i livet, ett mål du inte vet om du någonsin når?
Vad vet du om att leva utan hopp, utan orsak att stiga upp på morgonen, dag efter dag - månad efter månad?
Vad vet du egentligen?
"De reaktionerna som jag har uppskattat mest är istället när människor har lyssnat."
Bildkälla: pixabay.
När vi har berättat åt folk om våra försök har vi fått varierande feedback. Alla har förstås menat väl, men i stunden har det ibland varit svårt att inte bli arg på ord som:
”Försök att inte tänka på det! Plötsligt märker du att din mens är 2 veckor sen, och tar ett test som visar positivt!” Utan att se en kalender vet jag exakt när jag har ägglossning och när jag borde få mens – inte för att jag vill utan för att det är en så inpräntad reflex numer.
”Många blir ju gravida efter sin gynekologiska undersökning för att kontrollera problem, men jaa du var ju på en för tre månader sedan också så det gäller knappast dig.”
”Är ni verkligen säkra på IVF? Vill ni inte försöka några månader till?” Ännu längre tid utan hjälp, när jag går runt och känner mig värdelös? Nej tack.
”Åk på semester ska ni se det lyckas!” Jo, för att ta semester med syftet att bli gravid skulle knappast skapa en stress kring det.
”Många blir ju gravida ännu som 40-åringar, ni har mycket tid kvar!” Mycket tid att misslyckas? Det är svårare ju äldre man är, och när jag har svårt som ung blir det knappast lättare.
”Oj, vad roligt att ni ska på IVF!” Roligt att få hjälp, ja. Roligt att behöva den, nej.
”Hm, jag har alltid blivit gravid på första försöket!” Jätteroligt för dig, men ta inte upp det just nu tack.
De reaktionerna som jag har uppskattat mest är istället när människor har lyssnat. De som bekräftar, låter mig vara ledsen/arg/bitter/vad jag än behöver just då. De kommer inte med idéer om hur problemet kan lösas, kanske nämner de egna problem om sådana funnits, men främst finns de bara där och låter mig berätta.
"Medan vi slåss mot barnlöshet har andra sina egna problem."
Bildkälla: pixabay.
Även om det här är det värsta jag har varit med om, försöker jag ändå komma ihåg att jag inte vet något om alla andras kamper. Medan vi slåss mot barnlöshet har andra sina egna problem. Någon går runt med en cancerdiagnos, någon har ett litet barn som precis fått en obotlig sjukdom, någon får missfall, någon är oerhört ensam och någon är mobbad.
Fast det är lätt att tycka synd om sig själv för att ingen annan förstår, måste man minnas att det är så mycket som man inte heller själv förstår. Det är så mycket vi inte vet någonting om.
Det här är en del av serien "Ofrivilligt barnlös", där en kvinna får anonymt dela med sig av hur det är att var ofrivilligt barnlös.
Läs även:
Ofrivilligt barnlös, del 1
Ofrivilligt barnlös, del 2
Doften av förändring
”Har det gått två veckor redan?”
”Ja”, svarar jag, och tänker att tiden går väl snabbt när man har roligt. ”Hur har du haft det?”
När alarmet väckte mig halv sex på fredagsmorgonen ville varenda cell i min kropp gråta och somna om. Som liten trodde jag att alla vuxna var morgonpigga arter som var redo för livet. Att det skulle bli bättre med åren. Ännu inte märkt av det.
Är minst lika morgontrött som jag var som sjuåring, och kommer högst troligt vara det för resten av mitt liv.
Morgontrött och endast hungrig på korv 1997. Inte mycket har hänt på över tjugo år.
Jag är alltså tillbaka på arbetet efter en underbar semester på två veckor. Även om det kändes som en smärre chock på fredagen, börjar jag nu sakta men säkert komma tillbaka i rullorna. De två senaste morgnarna har jag upptäckt att solen går upp tidigt på morgonen, och att man som människa påverkas enormt mycket av det.
Framförallt blir man piggare. Gladare.
Idag stod jag och lyssnade till fåglarna som kvittrade. Kände solen värma mina kinder, och andades in doften av vår. Måste liksom passa på innan bönderna gödslar åkrarna med grispiss.
Hela världen utstrålar förändring, och jag är så tacksam att kunna uppskatta allt just nu. Här.
Hoppas du har en underbar dag på gång. Ta hand om dig.
Den hjärtligaste dagen på året.
Det är den hjärtligaste dagen på året, och jag har lockat mitt hår och klätt mig i min loppisfyndade klänning, som ger mig känslan av att matcha lite väl mycket med gardinerna. Är retrogult min nya favoritfärg? Jag har pysslat ihop ett kärlekskort åt Fredrik, och är på extra gott humör idag.
Nu ska jag passa på att umgås med kärleken i mitt liv.
Hoppas du har en underbar dag. Puss och kram.
Jag och Mohicana idag.
Hjärnsläpp på Kicks
Det är (tyvärr) sällan jag träffar min mamma, men när vi väl träffas har vi det hur kul som helst. Äter god mat, umgås och skrattar så tårarna sprutar. Nästan så man skulle se folk vända sig om för att se vem som vågar ha så roligt i livet, om man inte var tillfälligt blind på grund av tårar av glädje i ögonvrån.
Idag var en sån dag, då jag fick skratta så det tog ont i magen och ryggen, och ha kvalitetstid med mamma när hon var i Vasa över dagen. Och trots att det inte är så ofta vi träffas, så kommer jag nu att leva länge på den här underbart roliga dagen. Det var så roligt att få umgås.
Samtidigt som vi ändå var på stan så besökte vi Kicks, för att hitta några ögonbrynsprodukter att få ordning på mina bryn med. När jag stod i kassan frågade expediten vad min e-postadress var, och jag passade på att få hjärnsläpp. Istället för att säga min mejladress började jag rabbla upp min hemadress.
Jag gapskrattade. Expediten rörde inte en min.
Det är livet att få skratta.
Skitsnack och dåligt beteende.
Anna-Mari har skrivit så intressant om kvinnor som baktalar andra kvinnor, och där man inte stöttar varandra. Jag tror inte att man ska vara rädd att kasta katten på bordet och konstatera att världen inte är puderrosa där precis alla lever i en positiv symbios tillsammans, och kommer överens.
Katten kanske fräser och försöker riva, men man kan bara ta och inse att den världen existerar inte. Och frågan är: kommer vi någonsin att nå fram dit?
Vi är människor med olika syn på livet. Plussa även känslor till på köpet, och du har en art som aldrig riktigt kommer att komma överens med precis alla. Som gör att oberoende om du är fyra, fyrtio eller åttiofyra år kommer att endera vara den som sitter och baktalar någon annan, eller är den som får höra historier om dig själv av andra.
Vare sig du möter på skitsnack i karriären, där någon endera är ute efter ditt jobb eller helt enkelt är rädd att ingen ska se hens fina arbete om hen uppmärksammar ditt goda jobb, eller i privatlivet;
så har jag en känsla att allt som heter och är relaterat till skitsnack grundar sig i en dålig självkänsla.
Det har alltså inte något med dig själv att göra om någon plötsligt börjar bete sig illa, även om det kan beröra och såra dig på något plan. Jag upprepar: det har inget med dig att göra, och det är inte ditt fel.
Vissa personer vi möter här i livet har helt enkelt bara bestämt sig för att gå in i relationen med en viss syn på dig (du kan bara behöva vara från Kokkola för att någon ska ha en speciell uppfattning om dig), och det är här du kan bestämma dig för vad och om du vill göra något åt det.
Endera kämpar du med att bevisa motsatsen, att du inte alls är en så dålig människa som den andra personen uppfattar dig (upprepar åter igen; det har inget med dig att göra).
Du kan ta tjuren vid hornen och fråga vad som är fel, eller bara gör som Elsa och ”Let it Go”. Att fokusera på det som är viktigt, och skitsnack är inte högt på min lista.
Även om det vore hur underbart som helst om vi alla började stötta varandra mer, så undrar jag även:
Är det så viktigt att vara omtyckt och älskad av alla? Fokuserar vi till sist så hårt på att få ett godkännande från någon som aldrig kommer att ge det, att vi glömmer de som står vid vår sida och som gillar oss, för den vi är?
Dagens tips: behandla alla med vänlighet och respekt. Du duger som människa, trots att du inte trycker ner någon annan. Gott kan hända åt dig, även om du glädjer dig med andras lycka. Fan, du behöver inte ens vara glad. Du kan bara låta andra vara som de är och leva sitt liv.
Ta inte andras skitsnack och dåliga beteende personligt.
Ha en underbar dag, och ta hand om dig.
Läs även ”Kan kvinnor vara vänner med varandra?”
5 saker jag tar med mig från semestern
Jag håller så hårt om min semesterbubbla för tillfället, eftersom det har varit så nyttigt att få vara ledig. För kropp och själ. Det känns inte som om jag skulle vilja gråta av att återgå till arbetet, tvärtom, eftersom jag ser fram emot att få skratta tillsammans med mina kollegor. Men är så tacksam och glad att jag verkligen, för kanske första gången någonsin, lyckats ha semester utan att ha ångest att ta vara på varje dag eller inte hinna bli utvilad.
Har tagit vara på varje dag, på mitt eget sätt, och känner mig utvilad och glad. Nästan på gränsen till saligheten själv.
Samtidigt som du nu kommer att få läsa några saker jag kommit fram till denna semester, så får du se bilder från igår; då jag besökte ett fruset hav med Fredrik. Jag fotograferade medan han körde snöskoter.
INGEN STRESS
Först och främst; hur mycket finns det egentligen att ta stress över i det vardagliga livet? Sånt som du just nu faktiskt kan göra något åt?
Att stressa upp sig i onödan skapar endast obalans i kropp och själ, och att trots det är kanske det lättaste alternativet att bli stressad, så gå det att välja att räkna till tio, andas några djupa andetag och sedan fråga sig om det här är värt att bli stressad på. Lång mening, men kanske du förstår vart jag är på väg.
Att välja sina strider och välja de stunder det är värt att släppa kontrollen och bli stressad, på riktigt.
VÄLJA GLÄDJE
Varje morgon har min första mening varit ”Åh en så vacker dag!”. Innan jag ens tittat ut genom fönstret. Jag har dock valt att välja att börja varje dag med gott humör, och ta dagen därefter. Att börja dagen med en positiv känsla.
Att välja glädje är inte alltid det lättaste valet man kan göra, speciellt inte om du är stressad, pressad, deppad och har mycket på gång i livet. Men det är ett val som för mig är mer självklart.
Att välja glädje är inte att ignorera negativitet och skit som existerar, men det är ett sätt att hantera livet och det som sker omkring oss, istället för att gräva ner en själv längre ner i mörkret.
SOVA LÄNGE
Den här semestern har jag sovit som en stock. Och kanske är det orsaken till varför jag just nu är saligare än Di Leva och Levengood kombinerat. Hur som helst så är jag tacksam för sömnen, och ska ta vara mer på mina sovmorgnar efter att semestern är över.
Att bli ännu bättre på att koppla bort arbete och måsten, och satsa på att sova när det är läggdags.
GÖRA ROLIGA SAKER TILLSAMMANS MED FREDRIK
Egentligen ska man inte behöva en helg eller semester för att göra roliga saker tillsammans med kärleken i sitt liv, men det blir oftast så när båda jobbar skiftesarbete och är trötta efter en arbetsdag. Men jag har haft så roligt med Fredrik denna semester, och vill fortsätta göra roliga saker med honom, trots att det kommer att bli en vardag igen.
Att göra små utflykter, skratta tillsammans och göra roliga saker tillsammans.
FÖRSÖKA KOMMA IHÅG DESSA PUNKTER
Sen ska jag försöka komma ihåg alla dessa punkter, och leva därefter, när semestern är över och vardagen är tillbaka. Just nu känns det ganska enkelt då jag fortfarande då vara ledig ett par dagar till.
Ofrivilligt barnlös, del 2.
Förra veckan fick du läsa en berörande text om hur det är att vara ofrivilligt barnlös, och de känslor man kan gå igenom när man försöker bli gravid utan resultat. Idag ska du få läsa om hur det går till när man börjar göra en utredning om ofrivillig barnlöshet.
Texten är skriven av samma kvinna som skrev Ofrivilligt barnlös (del 1).
"Svårigheter att få barn beror i en tredjedel av fallen på kvinnan, i en tredjedel på mannen och i en tredjedel av fallen finns det ingen förklaring. Vi hör till den sista gruppen. Det innebär att läkarna inte har hittat något problem och det finns ingen orsak att det inte ska lyckas, vilket ju är en lättnad. Samtidigt har det misslyckats 18 gånger och ingen vet varför. Det går inte att fixa med levnadsvanor, kost, vitaminer eller hormoner eftersom inget är fel.
Om man har försökt bli gravid ett år (ett halvår om kvinnan är över 35) har man rätt att söka hjälp och genomgå en utredning. Kvinnan genomgår en gynekologisk undersökning och blodprov, medan mannen lämnar spermaprov. Utredningen inleds vid ens egna mödrarådgivning.
"Om man har försökt bli gravid ett år (ett halvår om kvinnan är över 35) har man rätt att söka hjälp och genomgå en utredning."
Bildkälla: pixabay.
När vi hade försökt i nästan nio månader, var jag ordentligt uppjagad. Stundvis ville jag bara ge upp allt, och att vänta ett fullt år kändes omöjligt så jag bokade tid till en privat gynekolog. Hon hittade inget avvikande, vilket var en stor lättnad, och jag fick en tremånaders kur hormoner som kunde hjälpa. Gynekologen menade att vi säkert blir gravida någon av de kommande månaderna, men annars skulle vi boka tid för blodprov och spermaanalys. Ändå hade jag hopp igen, och jag läste om andra som efter en månad med hormonkuren blivit gravida. Jag kände hopp eftersom vi äntligen skulle göra något annat än vi gjort de senaste månaderna, vi hade fått hjälp.
Men ingenting hände.
"Jag kände hopp eftersom vi äntligen skulle göra något annat än vi gjort de senaste månaderna, vi hade fått hjälp."
Bildkälla: pixabay.
Efter kuren ringde jag därför till mödrarådgivningen och skulle boka tid för blodprovet. Deras gynekolog ville göra en egen undersökning först även om jag undersökts tre månader tidigare, och jag fick tid en månad senare. Inför besöket skulle jag ta blodprovet, så jag bokade in det också. Väl där fick jag veta att ett blodprovet ska tas innan tio på morgonen och ett annat mellan tio och två på dagen, så jag fick boka en ny tid. Resultatet av gynekologbesöket var samma som det tidigare, och inte heller blodprovet visade något avvikande, så det var dags för spermaprovet.
Spermaprovet tas när mannen inte har ejakulerat på 3–5 dagar. Det kan tas hemma och föras till laboratoriet inom en timme, eller tas på plats. Fastän blodprovets analys bara tar några dagar, tar spermaprovets analys närmare en månad. Vi visste inte hur längre provet skulle analyseras, så redan efter några dagar väntade vi oss resultat och satt som på nålar. När även det resultatet var normalt, konstaterades vi vara oförklarligt barnlösa. I det här skedet gjordes en remiss till sjukhuset, men dit var det en tremånaders kö. I praktiken skulle vi alltså få hjälp tidigast 17 månader efter att vi börjat försöka.
"I praktiken skulle vi alltså få hjälp tidigast 17 månader efter att vi börjat försöka."
Bildkälla: pixabay.
I samband med min kontakt med mödrarådgivningen, visade det sig att de inte noterat mitt telefonnummer. För att meddela att jag skulle dit på gynekologisk undersökning, tog de därför kontakt med min svärmor per sms. Fast jag har bra kontakt med min svärmor, visste hon inget om våra försök. Det är ju inget man gärna delar med sig av, och när man gör det vill man själv styra över vad, när, hur och till vem. Min nästa önskan är därför att dubbelkolla kontaktuppgifter – saknar vi någons telefonnummer har vi ju ändå fonecta, facebook, posten och allt möjligt. Kan vi därför, speciellt i känsliga ärenden, verkligen anstränga oss att följa tystnadsplikten?
Tänka oss in i hur patienten känner, och vilken situation denne befinner sig i? Tack."
3 loppisfynd och 1 semesterbubbla.
Befinner mig som bäst i en semesterbubbla, och vill föreviga på något sätt att det här är den bästa semestern någonsin. Önskar liksom att den kunde vara för evigt, att varje dag vore så här. Men då vore det ju ingen semester.
Hur som helst njuter jag för fulla muggar.
Häromdagen var jag och Fredrik via loppis för att se om vi kunde finna några snygga ramar. Istället fyndade jag annat, och det här är 3 saker som fick följa med hem.
Luna beundrar sin egen spegelbild.
En spegel för 1 euro. Var nyfiken på att se hur hönsen skulle reagera på att se sig själva och tyckte priset var överkomligt. Skulle de totalvägra sin egen spegelbild så handlade det sist och slutligen bara om en lite peng.
Så hur reagerade hönsen? Brudarna var rätt så coola, som de flesta brudar ändå är, medan tuppen kände att han fick konkurrens och blev rädd. Tuppen satt på sittpinnen i protest tills jag lyft ut spegeln.
En mysig filt.
Loppiset vi besökte har en hel avdelning för nya saker, och där fyndade jag denna mysiga filt. Jag älskar filtar och tycker man kan inte få för mycket av dem. Nu på vintern är de härliga att ha både som inredning och nytta för att värma kalla fötter, och på sommaren är det filtarna man tar fram när solen gått ner och myggorna tittar fram.
Katten Mohicana uppskattar även filten.
En ruvande höna.
Fyndade även något av en onödighet att pryda bokhyllan i mitt kontor med: en ruvande glashöna. Men var det inte porslinsprylar som skulle bli modehitten nummer ett? Hur som helst tyckte jag den var rätt så fin, även om jag inte har någon större användning av den.
Men den är rätt så passande, eftersom jag har en livs levande sur höna i hönshuset som vill ruva fram kycklingar, och önskar att hon såg nästan lika snygg ut som glashönan.
Min höna har rivit av sig sina fjädrar på magen för att lättare kunna värma ägg som hon inte har. Hon glömmer nästan bort att äta och dricka om jag inte gång på gång går och lyfter henne bort från redet. Det kommer att bli en lång väntan på våren om hon inte kommer ifrån sitt beteende snart.
Och det var det jag hade på hjärtat. Nu ska jag försvinna in i min semesterbubbla igen.
Ta hand om dig.
Nya utekläder, otroliga fynd!
Kan inte minnas när jag senast köpte nya utekläder åt mig. Utedressen från 80-talet härstammar från Fredriks familj, och min vardagsjacka från H&M har aldrig varit varm. Nu har den dessutom varit sönder länge, efter att ha blivit flitigt använd i flera år, men har aldrig kommit mig för att köpa en ny jacka.
Så när Fredriks vinterjacka gick sönder igår, efter att ha blivit använd i tolv år (!!!), bestämde vi oss för att åka ut på shoppingtur idag och unna oss nya och fina utekläder.
Varma, snygga och sköna utekläder.
Tror inte jag någonsin ägt en så dyr och fin jacka som denna. Inte heller utebyxorna för den delen. När det kommer till kläder, så är märket det sista jag tittar på. Istället vill jag att kläderna ska vara så bekväma som möjligt, och hålla mig varm.
Idag lyckades jag hitta de perfekta kläderna åt mig, samtidigt som jag gjorde otroliga fynd vid Stadium Outlet.
Jackan är från märket Cross Sportswear, samma märke som Fredriks gamla jacka var ifrån. Förhoppningsvis kommer den här att hålla mig varm i många år. Den har massor av fickor, och är så varm att man inte behöver bry sig om att ha extra tröjor innanför.
Byxorna är Ski Industries, och är vattenavstötande och tydligen något "tre lagers foder", som skulle vara någon häftig uppfinning (enligt byxans lapp). Supersköna är de i alla fall.
Fredrik ba: "Fuck this shit. I'm going snowarbete."
Till helgen ska vi ut och köra snöskoter, och vi kommer att vara så stiliga både jag och Fredrik. Fredrik lyckades också fynda ny jacka och utebyxor, från märket Cross Sportswear. Jackan är exakt samma som min, bara i herrmodell, så nu matchar vi varandra så ingen tar miste på att vi är ett lyckligt kärlekspar.
Fredriks kläder kostade sammanlagt 400 €. Han köpte dem för 149 €.
Mina kläder kostade sammanlagt 270 €. Jag köpte dem för 109 €.