Visa alla inlägg skrivna april 2019
5 anledningar att läsa en språkkurs utomlands
***
Inlägget är ett kommersiellt
samarbete med EF, studieår utomlands.
***
I högstadiet och tiden efteråt var det många i min närhet som drömde om att bli au pair eller åka iväg på en språkkurs. Att få utvecklas, lära känna nya människor och nya platser, samtidigt som man blir ett språk rikare. För språk, det är en rikedom.
Själv är jag för hemmakär för att åka iväg, men jag har en gjort en stor resa i mitt liv, och den ska du få läsa om här.
När jag, för över tio år sen, studerade till min första yrkesexamen som medieassistent, fick jag möjligheten att åka utomlands på praktik. Tillsammans med min bästa vän checkade vi in på ett flygplan, som efter ett par mellanlandningar tog oss till Färöarna.
Min studieresa tog mig till Torshavn, Forøya.
Trots att det nu är över ett decennium sen sist jag reste och fick uppleva ett utbyte, så är det en upplevelse som jag kommer att minnas för evigt. Som stärkte mig som människa något enormt psykiskt, och som får mig än idag att längta tillbaka till ön. Till den vackra natur jag fick uppleva, och alla härliga människor jag fick lära känna.
Människor som jag än idag har kontakt med via facebook.
Om det inte vore för denna studieresa, så hade jag högst troligt aldrig besökt ön.
När jag fick möjligheten att samarbeta med EF, som är världsledande inom utlandsstudier och språkresor, så var det ett självklart val att tacka ja. Inte för att jag idag skulle ta och åka utomlands för att studera, eftersom jag känner att den tiden är förbi. Men att den korta tid jag fick uppleva hur det var att vara på utbyte utomlands var så värdefull för mig, att jag vill att så många som möjligt, och som har möjlighet, ska få uppleva hur det är att studera utomlands.
Förutom att jag fick minnen för livet, så finns det fem andra skäl till varför jag rekommenderar att åka utomlands för att studera.
Färöarna är en av de vackraste platserna på denna planet.
1. Personlig utveckling.
När jag åkte iväg på mitt utbyte så var jag sjutton år. En ålder där man är i ständig utveckling, och där man kanske inte är så säker på sig själv. Resan stärkte mig att bli tryggare i mig själv, och att kunna lita på att jag klarar mig. Trots att jag utsätter mig för nya situationer, och möter nya människor.
Med mig från min studieresa fick jag nya bekantskaper och en stärkt självkänsla i att jag klarar mig. Vart än i världen jag än är.
Så vackra platser och byggnader som ön erbjuder.
2. Knyta kontakter internationellt.
Förutom att det kan vara kul att ha vänner över hela världen, så är det även viktigt för ett framtida yrke att ha kontakter. Kontakter är a och o, och det märktes tydligt när vi byggde hus och fick se hur de vi samarbetade med hade stort kontaktnät som kunde vara till hjälp när vi behövde den.
Att dessutom kunna ha kontakter utomlands hjälper dig när och om du åker på en resa, och vill få trygga tips på bra boende och ställen du bara måste besöka.
Fick lära känna nya människor tack vare min studieresa.
3. En examen och CV som sticker ut.
Att sticka ut på arbetsmarknaden innebär även att din CV kräver det lilla extra. Både när det kommer till sättet du utformat din CV på, och vad du fyllt den med.
Att ha studerat och arbetat utomlands är ett stort plus, och absolut något som får dig att sticka ut lite extra bland många andra.
Studieresan gjorde mig mer självsäker och trygg i mig själv.
4. Mer erfarenhet och förståelse.
Det pratas mycket om den egna bubblan man lever i, och allt eftersom vi lever mer via sociala medier, så är det svårt att komma ur den bubblan. Genom att studera utomlands så får du uppleva andra kulturer, får mer erfarenhet och förståelse om att livet inte enbart är svart och vitt, och det vi är vana med hemma.
17-åriga Caroline (jag) fick minnen för livet.
5. Minnen för livet.
Jag önskar att alla människor kunde ha åtminstone en resa, händelse och möten som de minns tillbaka till, med lika stor värme och kärlek som jag minns tillbaka till min resa till Färöarna.
Låter det intressant? Gör som tusentals andra ungdomar/vuxna varje år, och åk iväg på en oförglömlig studieresa där du får utveckla dina språkliga kunskaper i främmande länder.
Jag är gravid
Förra veckan fick jag ett mejl, där författaren undrade vad som hänt med min blogg. Idag skickade min syster och informerade mig om att jag inte bloggat på 12 dagar. Och ja, vad har hänt?
Livet.
Ur min graviditetsdagbok.
"Jag har kissat på många graviditetstest i mitt liv. Aldrig har jag fått ett streck. Även om jag lyst med ficklampa och inbillat mig saker som inte existerat. Men nu existerar strecket. Du existerar.
Ett streck är alltid ett streck, och det betyder jag är gravid.
Jag är gravid."
Inte det första, och inte heller det sista graviditetstestet.
Historien bakom bilden på det moderna graviditetstestet, där man inte behöver tyda streck, minns jag som igår. Vaknade upp mitt i natten och behövde gå på toa. Räknade ut i huvudet hur mycket heligt morgonkiss (för tänkte inte slösa vanligt kiss på ett dyrt test) jag hade tillgodo om jag steg upp då med detsamma, eller ett par timmar senare innan jag skulle till jobbet.
Steg upp med detsamma, kissade och satt sedan tillsammans med Fantomen (katterna vill vara nära mig hela tiden) och väntade tills testet visade tydligt ordet "Gravid". Tog förvisso inte så länge, men i den stunden var det en evighet. Sen kunde jag inte sova, och tyckte det var en prima idé att fotografera det dyr(bar)a testet innan det var dags att åka iväg till jobbet.
Så. Nu var det sagt. Jag och Fredrik väntar barn tillsammans, och vi är mycket lyckliga.
Jag ba surar över rika gubbar.
När Fredrik kom hem från arbetet igår kväll, började vi tala om dagens nyheter. Ja. Vi har blivit det där paret som sitter och har en riktig diskussion med varandra om kvällarna, samtidigt som vi tar upp händelser som hänt omkring i världen.
Ingen kan ha missat att Notre Dame brann häromdagen. Folk sörjde ju som aldrig förr, och det var överallt på sociala medier. Hur som helst, så kommer det inte att gå någon nöd på byggnaden. Pengarna för att bygga upp det som blev förstört finns. Tack vare världens rika människor.
En insamling startades för att samla in pengar inför renovationen, och det tog inte länge innan det fanns miljontals pengar på kontot.
En av dessa rika typer donerade 100 miljoner euro, medan hans konkurrent inte kunde vara sämre och donerade 200 miljoner euro till insamlingen.
Förstår du antalet pengar som har rasat in på kort stund, och nu har jag endast nämnt två typer? Det är MASSOR av pengar.
När Fredrik berättade den här historien för mig, var det första jag kunde säga: ”Men barnen då?”.
Alla utsatta barn här i världen, som verkligen skulle behöva hjälp. Som är fast vid livsfarliga platser, föräldralösa och utsvultna. Alla som får sina hem förstörda i katastrofer, de som dör i sjukdomar på grund av att de inte har råd med vacciner och mediciner.
Dem då?
Kanske lite orättvist hur jag nu sitter och surar över hur två rika gubbar väljer att spendera sina pengar, men skulle inte det lösa ganska många stora världsproblem om man satte de resurser och pengar på människor istället för materiella ting? Trots att dessa rika gubbar knappast kan eller kommer rädda världen, men för mig är det obegripligt hur man kan ha så mycket pengar.
He va ba he ja hadd på hjärtat. Ut i solen nu och njut av det vackra vädret. Ha det bra.
En värdefull bok med minnen för livet.
***
Inlägget är ett kommersiellt
samarbete med Solentro.
***
Att bygga hus var ett av det mäktigaste vi kanske någonsin kommer att vara med om. Att under ett års tid leva på ett så annorlunda sätt än man är van vid, samtidigt som det är det enda sättet man vill leva på, eftersom man arbetar mot ett mål man vill nå.
När jag kan få frågan vad som är det första tipset jag vill ge någon som ska börja bygga hus eller renovera, så är det första jag säger att dokumentera och fotografera. Allt.
Under hela byggtiden, och även efteråt, har vi haft stor nytta av det faktum att jag fotograferat princip allt från husbygget till bloggen. Vi har kunnat få reda på var vissa kablar går i väggarna, genom att gå bakåt i arkivet. Och vi påminns om att allt det vi har nu, har en gång i tiden verit endast skog.
Du vet, man glömmer lättare än man tror, och därför är så tacksamt att kunna ha bilder att se tillbaka till och minnas.
Jag har fått spara alla våra fina byggminnen inom en och samma pärm.
Från min barndom har jag flera fotoalbum där händelser från mitt liv stannat för evigt, i form av ett fotografi. Flera gånger per år tar jag fram bilderna för att minnas tillbaka, och tänker att alla fotografier kan vara värdefulla för framtida barn.
Och även hur mycket jag hejar på teknologin, så är det bara att inse att efter att digitalkameran hittade sin plats i folks hem, och efter att allt blev mer och mer digitaliserats, så är det mindre vanligt med dessa fotoalbum.
Därför är jag så tacksam för att få göra detta samarbete med Solentro.
Min fotobok visar husbygget från början till idag.
Solentro är ett företag som erbjuder en möjligheten att gör en egen bok, och få den tryckt och hemskickad. Du kan välja allt mellan att göra en roman, till en minnesbok, barnets första bok, kokbok och mycket mer.
Jag som ville ha hela husbygget mellan två pärmar, med text och bild, valde att göra en fotobok. Och jag som aldrig tidigare gjort en fotobok, skulle få mig en trevlig överraskning. Det här skulle vara hur lätt som helst och kul.
Det är lättare än någonsin att göra en egen fotobok.
För att börja göra din fotobok så behöver du ha ett konto på Solentro. Du kan registrera dig, eller logga in smidigt via ditt facebookkonto. Varför man behöver ha ett konto, är för att ens bilder och framsteg med fotoboken sparas på kontot. Du behöver alltså inte vara rädd för att framsteg eller ändringar ska försvinna, ifall att du stänger av datorn och fortsätter en ny dag med fotoboken.
Bokens möjligtvis snyggaste sidor är från bastun.
Jag hade hundratals bilder från husbygget, och trodde i början att jag inte skulle få någon ordning på allt. Förutom tipset att fotografera allt, så gäller det även att spara alla bilder så de kommer i rätt ordning.
Hade jag haft rätt ordning på mina bilder, så skulle jag ha kunnat använda mig av en automatisk funktion på Solentro, som placerade ut bilderna utan att jag behövde göra något. Men jag gjorde allt manuellt, och valde mellan olika mallar på varje sida, och drog bilderna till de platser jag ville ha dem.
Man glömmer så lätt hur det en gång sett ut, så viktigt att fotografera.
Jag skrev till den text jag ville ha, för att minnas vad som hände vilken dag, och snabbt fick jag ihop en bok på 98 sidor med en massa goda minnen, och vårt hus från början till idag.
Den här fotoboken är så värdefull.
Jag älskar företag som har snabb leverans, vart än i världen de är, och blev inte besviken över Solentro. Efter att jag blivit klar med min bok, och beställt hem den, så fick jag dagen efter ett mejl som bekräftade att boken är tryckt och på väg hem till min postlåda.
Ett par dagar senare fann jag boken i postlådan, i en skyddad förpacking.
Den här boken kommer att vara mig och Fredrik kär resten av vårt liv. Den här boken innehåller husets historia, även om det inte är så mycket till historia just nu, och det häftigaste vi varit med om.
Vill du göra din egen fotobok? Jag har en fin rabattkod till dig!
Med koden 28F4XYYRJ1 får du 25% rabatt * på dina böcker (gäller ej PDF), och är giltig till 16 juli 2019, så du har god tid på dig att göra din alldeles egna fotobok.
* Skriv in koden när du lägger din beställning så dras rabatten automatiskt när du går vidare. Rabatten gäller endast böcker från ditt bokkonto och kan inte kombineras med andra erbjudanden, gäller en gång per hushåll och frakt tillkommer.
Min pinsamma start på dagen.
Pinsamt, eller ”cringe” som dagens ungdomar kanske skulle säga, är inte ett ord som jag kan relatera till så mycket. Inte för att det inte skulle existera situationer i mitt liv son skulle kunna klassificeras som pinsamt, men för att det är väldigt sällan jag känner känslan av att något skulle behöva vara pinsamt.
Att sjunka genom jorden på grund av en liten bagatell är alltså inte något jag gör i första taget. Istället står jag stadigt och skrattar åt livet och mig själv.
I morse var jag med om en situation som skulle kunna kategoriseras bland ”cringe”-material, men som gav mig dagens första fniss och höjde mitt humör.
Jag var alltså vid labben för att ta några blodprov. Med mig hade jag även urinprov, som någon av någon orsak velat ha. Satt i väntrummet och väntade. Var nöjd och belåten över att jag var enda personen på plats, för ärligt talat är jag inte så sugen på att prata med andra eller se nöjd ut bland människor när man är relativt nyvaken på en ledig dag.
Efter en stund låter det till i maskinen som visar att det nu var dags för mig att gå in genom dörr nummer två för att ta blodprov. Stiger in och ser en kvinna torka av skrivbordet, redo för att ta emot mig.
”Hej, jag skulle ta några blodprov, och så har jag urinprov med mig!” säger jag glatt och lägger mina saker på stolen bredvid mig och tar fram sjukförsäkringskortet och påsen med mina urinprov.
”Eh, jag bara städar jag”, säger kvinnan framför mig.
I den här stunden hann det gå hundra tankar genom mitt huvud. Pep det inte till i maskinen? Var det inte min nummer som visades på skärmen, och steg jag inte genom rätt dörr?
”Inte är det så att du råkade komma åt en knapp som visade att jag skulle fä komma in?” frågade jag kvinnan, som nu tydligt enbart hade gått med på att städa utrymmen. Inte ta några blodprov, och absolut inte ta emot någon annans urin.
”Jag vet inte. Kanske. Vänta, jag ska gå och se om jag hittar någon”.
Hon går in i rummet bakom rummet jag nu stod ensam i, med sjukförsäkringskortet fortfarande i min hand. Hör hur några skrattar, och inser att kvinnan säkert råkat komma åt någon knapp, och in i rummet stiger nu en annan kvinna in, som gladeligen tar blodprov av mig.
Pinsamt, eller ”cringe” som dagens ungdomar kanske skulle säga, skulle man kanske kunna beskriva början på min dag. Det gör inte jag. Tyckte bara det var lite kul.
Hoppas ni får en alldeles underbar dag och får njuta av solen.
7 saker som hände under min detox av sociala medier.
Medan jag tog halvt avstånd från sociala medier, och nästan (bara nästan) glömde bort bloggen de här senaste veckorna, så hände det ett par saker.
1. Fantomen fyllde år. Världens bästa frass är nu tolv år gammal, eller ung, och dagen firades med att sova bort halva dagen och sedan gå ut i solskenet.
2. Jag har njutit av solen, och känt mig så pepp på livet. Mindre pepp är jag över den snö som nu fallit, och de starka vindarna som viner. Men hej! Det blir väl en riktig vår, så småningom.
3. Jag har börjat titta på en serie, och fastnat så pass att jag skäms för att säga vilken säsong och avsnitt jag nu är på. Har alltså sett så mycket på serien. Men ett serietips ska du få: Jane the virgin. En riktig telenovela med intriger, kärlek, chock, humor och mycket mera.
4. Har blivit lite besviken på hur vissa tar sig fram på le internet. Och speciellt instagram. Jag bryr mig väldigt lite om vem som följer mig eller hur många det är. Det släppte jag riktigt på riktigt taget om när jag skaffade höns, och minst tio per dag avföljde mig de första dagarna.
Men på senaste tid har jag lagt märke till att det blivit riktigt populärt bland folk att följa en, bara för att avfölja en nästa dag. Är det för att få följare, eller var de i en tillfällig sinnesförvirring när de började följa mig (eller avföljde mig)?
Följer du någon bara för att själv få likes och följare? Sluta då med såna fasoner.
Fantomen ute i solen på sin födelsedag, 03.04.2019.
5. För det jag verkligen kommit fram till under min sociala medier detox, är att sociala medier egentligen inte har någon betydelse. Visst, du kan hålla kontakten med nära och kära, och få nya härliga vänner. Men i det hela stora så är en bild på en smoothie inte något någon minns om hundra år, när det är livet just omkring den där smoothien som har betydelse.
Till en början kände jag att jag borde ha bloggat, om de stora och små sakerna som händer i mitt liv just nu, när jag vid en senare eftertanke tyckte det var ganska fint att hålla de sakerna för sig själva.
Nu försöker jag hitta en balans med att kunna fortsätta vara social på medier, för trots att det inte är hela världens så är det mycket roligt, samtidigt som jag håller livet heligt för mig själv. En balansgång som kan vara ganska nyttig att testa på.
6. Förra månaden, 1 april, skrev jag ju att jag klippt håret. Sen skedde det en uppdatering på Sevendays, och blogginlägget jag skrev dagen efter försvann. Men jag klippte aldrig mitt hår. Det var bara ett aprilskämt. Dock ska jag klippa mitt hår på riktigt nästa månad, när jag besöker min älskade moder i hemstaden, och låter håret få en lyxbehandling vid hennes nya salong.
7. Ps. hade lite dåligt samvete över det där aprilskämtet. Jag är inte gjord för att luras. Tack och lov. Det kunde ju vara tvärtom.
Vad är hälsa?
I söndags var det världshälsodagen, vilket fick mig att reflektera över min egen syn på hälsa. Hur den synen har ändrats genom åren, och var jag står idag. Från att ha tagit hälsan för givet, till att som tolvåring knappt orka gå upp för en uppförsbacke på grund av hypotyreos. Från att ha ätit till allt, till att behövt läsa på varje förpackning på grund av celiaki.
Till att ha sett hälsa att gå ner vikt, till att se det som hälsosamt att kunna gå upp igen. Till att se hälsa som att inte känna ångest, till att se det som hälsosamt att kunna känna allt.
Att inte behöva prestera i varje kategori, och kunna ta ett steg tillbaka för att varva ner. Bli mer klarsynt. Hälsosam. Fysiskt och psykiskt.
När det kommer till hälsa och vad som är hälsosamt, så är jag mycket medveten om att det är en fin gräns att balansera på. Att ett sätt att leva inte kan passa alla, och att det är en resa man behöver göra för att finna det som passar en själv.
Att för mycket av det goda, kan bli helt enkelt för mycket. Att hälsa inte enbart mäts i längd och vikt, utan så mycket mer.
Idag är jag på en fin plats när det kommer till min relation till mig själv, min kropp och den syn jag har på hälsa. Jag har lärt mig att säga nej. Att ge mig själv betänketid innan jag säger ja. Jag försöker behålla ett lugn, även när det kan storma. Hanterar de känslor som kan uppstå under en känslostorm. Jag prioriterar på helt annorlunda sätt än jag gjorde för tio år sen. Har man en gång varit utbränd, så är det inte möjligt att fortsätta på samma sätt igen.
Prioriterar sömn. Vila. Relationer. Även den relation jag har till mig själv. Är tacksam för att jag har en kropp som fungerar och tar mig fram i livet. Jag är tacksam att leva.
Trots att jag fortfarande har hypotyreos och celiaki så ser jag mig inte på något sätt hämmad eller att jag skulle vara sjuk.
Hälsa i sig är kanske något svårt att definiera, och för vissa en fråga om status. Men om vi alla ger oss tiden att tänka var vi är i livet, var vi varit och vart vi vill nå, och vad vi är tacksamma för just nu,
så blir det lite lättare att sätta fingret på vad som egentligen har betydelse och vad som är hälsa för en själv.
Vad är hälsa för dig?
Husbygget: vad hade vi gjort annorlunda?
"Vilket fint hus ni har!! Nu i efterhand, finns det något ni skulle ha gjort annorlunda?"
- Lissi
En vanlig fråga jag och Fredrik fått efter att vi byggt huset klart och bott in oss, är om och vad vi skulle ha gjort annorlunda med husbygget. Och om det är något som vi skulle ha gjort annorlunda så kanske det skulle handla om någon kosmetisk sak. Som att använda oss av gips runt fönstren, och göra de listfria.
Men när det väl kommer till kritan så är det väldigt lite, om alls något, vi skulle ha gjort annorlunda.
Katten Mohicana som myste på soffan idag.
Jag tycker att om man ska leva och göra något så ska man göra det fullhjärtat. Att om man ändå skuldsätter sig för en stor del av livet verkligen ser till att göra det man vill, och skapar ett hem man kommer att trivas att bo i. Att man inte stressar, eller väljer sig av andrahandsval, om det är det första valet och magkänslan som gör en lycklig.
Att trots att man kommer att få höra en massa goda råd, och möta på människor som kommer att ha en åsikt om det mesta man gör, vågar lita på att de val man gör är de rätta. Man kan ju inte säga så mycket om något som aldrig har skett, men tror att vi hade ångrat oss om vi till exempel lyssnat till andras val att välja mörkt golv, än att följa vårt hjärta och valt ljust golv.
Vi har bott i vårt hus nu i ett år och två månader, och fortfarande känner jag lyckorus över att få bo just här. En sån lycka.
Har du några frågor, eller vill se mer av något här på bloggen?
Skriv en kommentar så jag vet vad som uppskattas på bloggen.
Leena: för jämställdhet och levande landsbygd.
***
Inlägget är ett kommersiellt
samarbete med Leena Nikkari-Östman, valnr. 49, SFP.
***
Om mindre än en vecka så är det ett viktigt val på gång.
Riksdagsvalet. Jag som arbetar inom vården la märke till de flesta och mesta negativa förändringar som tidigare regering förde med sig, och just därför känns det extra viktigt att rösta detta år. För vi kan inte fortsätta som vi gjort hittills.
När det kommer till politik så är jag intresserad och vill lära mig mer, samtidigt som det känns som att de flesta politiker är så långt ifrån min egen värld som det kan gå. Som saknar den där känslan av att vara mänsklig, trots att vi alla är människor. Jag vill rösta på någon som bara inte är med i ett parti som har liknande åsikter som mina, utan även en person som känns och är så där mänsklig och hjärtlig som man hoppas på ska sitta i riksdagen.
När jag skrev blogginlägget ”Hur ska man rösta i valet” så hoppades jag innerst inne att en politiker skulle våga träda fram. Att hjälpa mig förstå bättre i vissa frågor, och som kan komma med konkreta lösningar istället för att bara säga det vi alla önskar och vill höra.
En människa som brinner för samma hjärtefrågor som mina, och som möjligtvis gör det lite lättare för mig att veta vem som ska få min röst i kommande riksdagsval.
Leena Nikkari-Östman, SFP.
När Leena hörde av sig till mig, så klickade det med detsamma. På ett ögonblick hade vi hunnit tala i tjugo minuter om allt mellan himmel och jord, och det var inte bara en politiker jag hade i andra änden av telefonluren. Det var en människa, med tålamod, hjärta och en enorm passion för det hon gör.
Det här är Leenas tankar och svar om mitt blogginlägg, och de lösningar vi kan ta till för att få en lite bättre värld. Läs gärna igenom hennes svar, och lägg hennes namn på minnet.
Hjärtligare kvinna och politiker får du leta efter.
"För mig är landsbygden viktig. Familjelivet. Vården. Det sistnämnda eftersom tanken är att jag ska orka jobba med mitt yrke tills det är dags för pension.
/.../
Jag vill att folk ska kunna känna sig trygga när det kommer till vården. Vare sig det är du som behöver vården, eller ger den."
Ur blogginlägget: "Hur ska man rösta i valet?"
"Trygghet är väldigt viktigt. Vi skapar trygghet genom att satsa på att ha tillräckligt med vårdare. Då orkar vårdarna bättre och de som vårdas får mer vård. Vi måste satsa både på de vårdare vi har i arbete och på att få fler vårdare.
Utbildningen ska ha en fortsatt hög kvalitet; vi ska fortsätta att utbilda en yrkesgrupp som är kunnig och stolt över sitt kunnande. De senaste årens stora nedskärningar i särskilt andra stadiets utbildning har gett mindre närundervisning. Utbildningen måste få mer pengar!
Sen måste vårdarnas löner höjas, det är en skam att yrken där vi vårdar människor är bland de som får sämst betalt.
Det är också viktigt att byggnaderna man jobbar i ska vara friska för dålig inomhusluft medför en stor risk för att bli sjuk."
- Leena Nikkari-Östman
"Tillsammans och jämsides gör vi det bättre!", Leena Nikkari-Östman, valnummer 49.
"Jag vill att fler ska våga starta en familj, om det är det de önskar i sitt liv. Att man inte ska behöva gå på minus och tvingas ut i arbetet innan barnet ens kan tala, på grund av att det inte är ekonomiskt möjligt att stanna hemma med sina barn.
Jag vill att det ska vara jämställt, samtidigt som man har valet att bestämma själv hur man delar upp sin föräldraledighet."
Ur blogginlägget: "Hur ska man rösta valet?"
"Alla ska ha möjlighet att bilda familj. Finland måste bli ett barnvänligare samhälle, ett samhälle som stöder familjerna mer än idag. Vi måste bli mer jämställda, föräldrarna behöver få samma möjligheter att stanna hemma med sina barn. Vi behöver verkligen en föräldraledighetsreform för att stöda föräldrarna och ge barnen rätt till båda föräldrarna. En inkomstbaserad föräldraledighet på 6 månader åt mamman, 6 månader åt pappan och 6 månader som föräldrarna fritt delar hur de vill låter ger familjen trygghet och stöder dessutom jämlikheten.
Vi behöver också återinföra den subjektiva dagvårdsrätten: alla som vill ska få dagvårdsplats på heltid eller deltid. Dessutom ska småbarnspedagogiken vara kostnadsfri för 3- till 5-åringar i 4 timmar per dag för att alla barn ska ha lika möjlighet att ta del av den.
Jag vill att vi ska våga bilda familjer och skaffa så många barn som vi själva väljer. För det ska samhället ändras och faktiskt förstå vad som behövs. Tryggheten att man vet att man klarar sig ekonomiskt är väldigt viktig. Därför måste vi sikta på att bli världens barnvänligaste land."
- Leena Nikkari-Östman
"Jag vill att det ska vara tryggt att vara barn, och att det ska finnas tillräckligt med stöd och trygghet från hem och skola för att vi i framtiden har trygga människor som är vår framtid."
Ur blogginlägget: "Hur ska man rösta i valet?"
"Det ska vara tryggt att växa upp och om föräldrarna mår bra, så är det en bra början för barnen också.
Vi behöver ha tillräckligt med vuxna på plats i dagis och skola. Vi ska satsa mer på elevvården, på kuratorer, psykologer och skolcoacher som kan erbjuda samtalsstöd och finnas till när det behövs.
Det finns många barn idag som växer upp i fattiga familjer och det är en mycket viktig uppgift att ta hand om de här barnen så att de får en likvärdig grund att stå på."
- Leena Nikkari-Östman
Jag vill att folk som mår dåligt ska få hjälp så snabbt som möjligt. Att det helst av allt inte ens vore möjligt att hamna utanför systemet.
Ur blogginlägget: "Hur ska man rösta i valet?"
"Tidigt ingripande är nåt av det viktigaste som finns. Vi måste satsa resurser på att man ska kunna få arbeta deltid som förebyggande åtgärd INNAN man bränner ut sig, för en sjukskrivning kostar alltid mycket mera, både i lidande och pengar.
Vi behöver satsa mera på förebyggande åtgärder för alla, från barn till äldre. Friskvård är ett exempel, för att ta hand om sin hälsa är en satsning på sin egen framtid. Det här bör det finnas möjligheter till och då är det viktigt att stöda tredje sektorn (t.ex. idrottsföreningar) som erbjuder hälsofrämjande tjänster.
Den allmänna grundskolan där alla möts och alla barn är lika värda är det enskilt viktigaste vi i Finland tagit fram. Jag har på nära håll, som förälder, anhörig, vän och förtroendevald, fått se hur olika förutsättningar våra barn kan ha. Därför är det samhällets uppgift att sätta jämlikhet i första rummet. Samhället, skolan, ska ge dig likvärdiga möjligheter. Alla barn ska ha samma möjlighet att utveckla sin potential oavsett bakgrund!"
- Leena Nikkari-Östman
Jag vill fortsätta kunna njuta av att bo där jag byggde bo med kärleken i mitt liv. På landet. Att det finns fortsatt service i form av matbutik, skola, daghem, hälsovårdscentral och akutvård och brandkår som är nära till hands.
Ur blogginlägget: "Hur ska man rösta i valet?"
"För mig är det viktigt att vi ska kunna bo på landsbygden och i skärgården. Då måste infrastrukturen vara i skick, vägarna och telekommunikationerna. Man måste aktivt jobba för att underlätta för de som bor i glesbygden.
Därför måste vi satsa på:
· fungerande infrastruktur för invånare och företag – från väg och vatten till el och telekommunikation
· goda förutsättningar för stora, medelstora och små företag – så att de kan växa och skapa fler arbetsplatser
· stöd till mikroföretag och soloföretagare – så att de kan utvecklas och anställa
· flexibilitet i arbetslivet – från distansarbete till fortbildning och välmående i arbetslivet
· regional utveckling – för att locka både företag och folk
Medvetna satsningar, företagsamhet och arbetsplatser låter både landsbygd och stad blomstra. Och samhället ska erbjuda möjligheter till en meningsfull fritid såväl i stad som på landsbygd."
- Leena Nikkari-Östman
"Mitt hjärta brinner för utbildningsfrågor och jämställdhet." Leena Nikkari-Östman.
Mycket är viktigt för mig, men det viktigaste av allt är tryggheten.
Ur blogginlägget: "Hur ska man rösta i valet?"
"Nåt jag har gemensamt med min mommo är kärleken till naturen. Hon brukade sitta vid köksfönstret i Brudsund och titta ut över den älskade viken. För mig finns inget bättre än att se ut över havet, det ger mig sån ro, sån trygghet. Jag är inte född i skärgården men har sen jag var liten känt mig hemma här. Nu har jag bott här i snart 26 år och jag älskar fortfarande känslan av att komma hem. Att bo på landet innebär mycket pendlande, och servicen är inte längre den bästa. Men det är desto viktigare att utveckla det goda istället. Närheten till naturen och havet och lugnet. Många betalar idag för att få uppleva naturen och här lever vi mitt i paradiset. Det är en sak att vara stolt över att vara skärgårdsbo. Våra rötter i österbottnisk jord är nåt att känna stolthet över. Därför vill jag jobba för ett starkt Österbotten där vi aktivt stöder möjligheterna att leva och verka även i glesbygden.
Tillsammans och jämsides är vi starka."
- Leena Nikkari-Östman
Delar du liknande åsikter som Leena, och känner att utbildningsfrågor och jämställdhet är viktigt för dig?
Rösta då på Leena Nikkari-Östman, valnummer 49.
Klippt av mig halva håret!
Det är förändringens tid på gång, och det märks överallt. Naturen som börjar vakna till liv igen. Gröna gräsmattor som tittar fram bakom det sista av snön, och någon enstaka förvirrad insekt som testar sina stela vingar. Och jag. Jag vill förändras med naturen.
Hår är alltid något som är roligt att få förändring med. Nu har jag inte färgat mitt hår på tre år, men gillar att klippa håret och få en förändring och samtidigt lättare axlar. För långt hår är en ganska tung vikt att bära på.
Så nu i och med våren så har jag gått och gjort en impulsklipp, för att fira förändringens tid. Och jag är så nöjd.
FÖRE
Långt hår som inte fått tillräckligt med omtanke på år och dagar.
EFTER
Axellångt hår som får flyga fritt med vårens vindar.
