Visa alla inlägg skrivna juli 2019
Den bästa kattsanden, om katten själv får välja.
***
Inlägget är ett kommersiellt samarbete med Vasa Djurcentrum
***
Jag har varit kattägare i tolv år. Tolv underbara år, där jag lyckats samla på mig minnen för livet och en och annan rolig historia. För du vet, livet blir aldrig riktigt tråkigt när man delar det med minst en katt. Alltid är det något nytt katten gör, eller något nytt man lär sig via katten (som till exempel tålamod när kattungen har upptäckt hur roligt det är med blomjord).
Hur som helst så är livet med en katt så mycket mer än att du köper en katt, och sen så tar den hand om sig själv. Nej. En katt behöver dagligen omvårdnad, mat och kärlek. Och att göra en katt tillfredsställd är inte alltid heller så lätt. Har du en katt i ditt liv, eller har varit nära en katt, så har du kanske märkt att katter är kräsna djur. De är självständiga varelser som vet precis hur de vill ha det, vad de vill ha och de nöjer sig inte med något sämre.
"Katter är självständiga varelser som vet precis hur de vill ha det, vad de vill ha och de nöjer sig inte med något sämre."
Vi har tre katter med tre olika viljor här hemma. Att nå till den fridfulla plats vi nu befinner oss vid är resultat av år av att testa oss fram vad som passar våra katter. Att hitta ett torrfoder som alla tre katter accepterade och faktiskt åt med god aptit var inte det lättaste. Men vi hittade vår sort, och nu byter vi aldrig.
Dock så går alla våra katter ut och gör sina behov, så att hitta en kattsand som alla katter accepterar behövde vi inte kämpa med.
Så när jag fick möjligheten att igen samarbeta med Vasa Djurcentrum för att testa vilken kattsand som är bäst, fick jag ta och leta reda på katter som har lyxen att gå på låda. Och det resulterade i kanske de sötaste bilderna jag publicerat på bloggen på länge.
Kattsanden som katterna du snart kommer att få se har fått testa på kattsanden Ever Clean.
"Ever Clean gör kattsand av hög kvalitét, med utmärkta egenskaper, för kattens bästa."
Ever Clean gör kattsand av hög kvalitét, med utmärkta egenskaper, för kattens bästa. Kattsanden som är framställd av betonitlera fångar upp och neutraliserar dålig lukt, och gör den näst intill dammfri med hjälp av sandens klumpbildande förmåga.
Dessutom finns katten i olika varianter, för olika katter och deras behov, och självklart är det fyra olika kattsander som mina test-katter nu ska sätta på prov.
Dessutom får du var femte Ever Clean kattsand GRATIS vid Vasa Djurcentrum! Men mer om det längre ner, nu är det dags att läsa söta katters recension om kattsanden.
Jag bad fyra olika katthushåll att testa sanden, och så fick de komma själva med en sin personliga åsikt och upplevelse av kattsanden.
Dessa underbara Egyptiska Mau har fått testa på Ever Clean's Multiple Cat kattsand, perfekt eftersom det bor många katter i hushållet.
CatNmau's Egyptiska Mau katter har fått testa på Ever Cleans Multiple Cat kattsand. Ever Clean Multiple Cat är en klumpbildande kattsand som är speciellt anpassad för hem med flera katter. Kattsanden har en avancerad sammansättning och en effektiv ammoniakkontroll som eliminerar lukt.
"Vi har varit kattuppfödare sedan 2012 och det har inneburit att vi har testat många olika sandsorter. När vi först upptäckte Ever Clean var vi lite tveksamma eftersom priset var dyrare än de flesta sand som vi hade testat på. Vi gav det en chans och kom fram till väldigt snabbt att det här var absolut den bästa kattsanden som vi någonsin har provat.
Här nedan listar jag ner varför den är så bra.
+ Doftar underbart, katterna luktar gott efter toabesöket.
+ Den är dryg, räcker länge, vi plockar bort klumparna och fyller på sanden efter en månad kastar vi hela sanden och tvättar lådorna och efteråt börjar med en ny sandlåda.
+ Den klumpar sig, endast det som är klumpigt är smutsigt, allt annat är "ren sand"
+ De har olika modeller och lukter. Min favorit är den gröna Extra strenght scented och min mans favorit är den röda Multiply cat.
+ Våra katter gillar den bäst. När vi städar lådan och fyller på ny sand så har de svårt att vänta tills vi är färdiga.
+ Med Ever Clean händer det inga olyckor utanför lådan, endast i lådan.
Det enda negativt med denna sand är priset, vi förstår att kvalitet kostar men om man är kattuppfödare med 4 - 13 katter i olika perioder så blir det dyrt. Vi önskar att Ever Clean funderar på att sänka priset så att alla kattägare får ta en del av denna underbara sanden.
Vi rekommenderar den till alla kattmänniskor som vi känner.v denna underbara sanden. Vi rekommenderar den till alla kattmänniskor som vi känner."
Jansson som bor på bondgård med massor av andra djur har testat på Ever Clean's "Extra Strong Clumping".
Jansson härstammar från Åland, bor i Petalax tillsammans med 10 andra katter på en bondgård med kor, grisar, höns, gåsar, ankor och hästar.
De har fått testa på kattsanden Ever Clean Extra Strong Clumping. Kattsanden har en förbättrad ammoniakkontroll och extra stark klumpbildningsförmåga. Kattsanden kapslar in lukt och motverkar söndersmulning!
"Sanden klumpade ihop sig bra, och det är en viktig egenskap som uppskattas i hushållet. Tack vare sandens klumpbildande förmåga blev det lätt att plocka ur lådan.
Sanden upplevdes som fräsch. Ingen urinlukt."
Närpesfrassen Simba har testat kattsanden Ever Clean's Less Trail, som passar perfekt för kattungar och långhåriga katter.
Simba är närpesfrassen som bor i Petalax. Han är fem månader gammal, och gav kattsanden mycket väl godkänt. Han testade Ever Clean Less Trail, som är en klumpbildande kattsand som är 99,9 % dammfri och har en förbättrad ammoniakkontroll. Det storkorniga kattströet passar perfekt för kattungar och långhåriga katter.
+ Kattsanden är jättelätt att rengöra
+ Dammar inte (som oftast de andra gör när man fyller kattlådan)
+ Hade en svag god doft
+ Sanden fastnade inte fast i kattpälsen och kom inte med så mycket utanför kattlådan.
Katla har fått testa på Ever Clean's nya kattsand Total Cover.
Katten heter Katla. Hon är en smått människoskygg Ragdoll-Birma korsning, 6 år gammal. Väldigt gosig med hemmafolket men gäster ser henne så gott som aldrig.
Katla testade Ever Clean Total Cover, som är en oparfymerad och klumpbildande kattsand bestående av fina mikropartiklar som täcker och kapslar in upp till 99 % av fast och flytande avföring.
"+ Positivt med kattsanden var att det inte luktade ett dugg, varken bajs eller ammoniak. Inte ens då jag städade lådan och grävde i den kändes ngn lukt. Så fulla poäng på dem punkten.
- Dock tyckte jag att sanden fastnade mer i tassarna och pälsen, kanske det beror på att sanden är finkornigare och hon har rätt lång päls. Dessutom tyckte jag inte den klumpade sig lika bra som de andra EC-sorterna vi haft. Visserligen blev kisset till klumpar, men istället för en enda stor bit så fanns det massor med små. Det gjorde det lite svårare att städa ur lådan.
Men både kattmamma och Katla gillar Ever Clean, och kommer fortsätta med den sanden i fortsättningen. De har tidigare använt sig av Ever Clean's Less Trail."
Vid Vasa Djurcentrum hittar du den kattsand som din katt kommer att uppskatta. Dessutom får du var femte låda gratis!
Vid Vasa Djurcentrum får man var femte låda på köpet!
Dessutom en extra rabatt på 5% via deras bonuskort. Tillsammans kan man räkna med en rabatt på 25%.
Perfekt!
Vasa Djurcentrum hittar du på Storalånggatan 28-30 i Vasa.
Bilder att ta fram senare.
Jag har fotograferat två fina bilder, men har ingenting att tillägga i textformat för att få till ett blogginlägg. Så jag väljer att publicera bilderna, och så får det vara bra.
Även om jag högst troligt kommer att titta tillbaka till bilder från när jag och Fredrik varit till villan, med blå himmel och spegelblankt hav, sen när det är minus trettio grader och snöstorm i vinter, så finns det även andra bilder jag kommer ta fram. Dessa fotografier, med vackra blommor och grönska på vår gård, andas sommar och är två bilder jag kommer att minnas tillbaka till med värme.
Tack, underbara härliga kropp.
Underbara kropp med ärr, bristningar, födelsemärken, härlig hud och bebis i magen.
Bilden är fotograferad då jag var i vecka 25.
Tiden går så snabbt, och det känns nästan overkligt men härligt att dagarna tills beräknad födsel nu endast är tvåsiffrigt, och att veckorna kvar kan snart räknas på två händer. Tills vidare ska jag passa på att njuta.
Ha en underbar dag, och tacka din kropp för att den är just din kropp att vara.
Finaste mammalådan 2019
Förra veckan kändes som en evig födelsedags- och julaftonsvecka. Ena dagen fick jag avisering om att vår barnvagn och babyskydd var redo att hämtas, för att nästa dag återvända och hämta hem mammalådan. På loppis fyndade jag skötbord och babymobil, och i helgen hade vi finbesök av mamma, syskon och systers fästman, och med sig hade de babynest och bebis spjälsäng.
Allt kommer jag att blogga om, och allt kommer jag att visa. Men måste börja någonstans, och jag börjar vid mammalådan.
Eller moderskapsförpackningen, som den heter på ren svenska. Jag har en känsla av att denna unika och fina låda kommer att genomgå ett namnbyte om ett par år, även om den säkert kommer att kallas "mammalådan" envist i all evighet.
Egentligen känns det här som en låda för hela familjen, även om fokus på bebis.
En trygghet och fin start på den nya rollen som förälder.
Moderskapsförpackningen är en förmån som bosatta i Finland har rätt till. Det är unikt i sig att blivande föräldrar erbjuds denna förmån, och jag är så tacksam att bo i detta land där man får denna låda gratis. Där det känns tryggt att vilja bilda sin egen familj, och där du får den bästa starten i din nya roll som förälder.
För att ha rätt till den här mammalådan ska du ha varit gravid i minst 154 dagar, ha genomgått en hälsoundersökning, och ha intyg från endera läkare eller mödrarådgivning att du är gravid. Är det via adoption du är blivande förälder, så behövs även ett intyg på det.
Man får välja mellan att få en summa pengar, eller denna låda. För oss var det självklart att välja lådan, eftersom innehållet är värd så mycket met är den summa pengar man erbjuds. Dessutom är det mysigt att få gå igenom lådan, klämma och känna på alla saker, och drömma om den framtid som närmar sig med stormsteg.
Nu ska jag ta med dig på en rundvisning i den mammalåda jag fick.
Om du vill bädda ner ditt barn i din låda, så finns allting med här.
Bebis fick madrass (längst ner i lådan, om man vill bädda ner sin bebis i lådan), madrasskydd, lakan, täcke och påslakan. Påslakanet var i ett underbart mönster med igelkottar på. Igelkottar som jag tycker mig ha blivit mer och mer sällsynta här omkring.
Dock märkte jag att påslakanet var alldeles för stort för täcket, och det kändes tråkigt. Behöver jag alltså nu köpa nytt täcke åt bebis, eller påslakan som passar det täcke som följde med lådan? Borde inte det ha passat som handen i handsken, eller var det ba jag som la täcket i fel?
Så mjuk och skön overall som passar fint när bebis är lite större.
En större overall med vad det ser ut som en björn och en hare som kramar om varandra. Skogstema och djurtema kommer att vara en röd tråd genom moderskapsförpackningen 2019, och det passar oss finemang, eftersom vi bor i skogens början.
Redo för vintern, redan i juli.
Jag hade svårt att välja ut några favoriter ur mammalådan, eftersom jag älskade allt. Precis allt du kommer att få se i detta blogginlägg kommer att komma till användning, och jag gillade att klädesplaggen kom i en salig blandning av olika storlekar, så det alltid kommer att finnas något fint för bebis att ha på sig.
Här är det lite vintertema på g, vilket passar bra då bebis är beräknad i början av november. Då mörkret faller och det blir kallare utomhus, då behövs det varma och sköna kläder att mysa ner sig i.
Med i lådan fanns en vinteroverall som man kan förvandla till en sovsäck. Den är grå med vitt mönster av björnar. Med följde en vintermössa, vintertossor och en åkpåse som jag kommer att använda i vagnen. Även en varm och skön filt i grått och vitt, som kommer uppskattas mycket i vinter, om bebis visar sig vara ett friluftsbarn som vill sova utomhus.
Vad sover ditt nyfödda barn i?
Med i mammalådan fick jag bland annat 14 stycken bodyn, i storlek från 50 till 74. Och en pyjamas, i storlek 62 - 68 cm. Nu tippar jag att det du ser i mitten, det vita klädesplagget med vackert mönster i ljusblått av rävar, är det som är pyjamasen.
Superfin och superskön.
Nu undrar jag vad du har haft ditt nyfödda barn att sova i. Har du köpt upp ett visst antal pyjamas som ni byter om till natten, eller sover babyn i en body?
Nu har bebis så pass mycket kläder att hen kommer knappast behöva så mycket mer (i de mina storlekarna har vi inte så mycket, men kanske bebis växer snabbt), men pyjamas har vi inte så mycket (läs: alls) av.
De vackraste plaggen i lådan.
Det här är absolut mina favoritklädesplagg. Som om Kela hade oss i åtanke när det valde produkterna i denna mammalåda. Fåglar som ruvar på en body, isbjörnar i världens härligaste färg. en body med fjädertryck och supersköna byxor i vackra mönster. Perfekta kläder för ett barn som föds in i en familj som älskar fåglar.
Har en känsla av att vårt barn kommer att vara klädd i dessa plagg så ofta som möjligt.
Gott och blandat i mammalådan.
Eftersom bebisar är vana med den varma och sköna temperaturen inne i mamma mage, och dessutom inte kan reglera sin temperatur så bra själva, så är det viktigt att nyfödda har på sig mössa. Även inomhus. Med i lådan fick bebis en tunn mössa som hen kan ha inomhus, och en mössa som liknar den Fredrik har på sig när han kör snöskoter. Även om bebis knappast åker snöskoter denna vinter.
En skön overall i ullblandning som kommer att vara gulvärd i framtiden, och fyra dukar som högst troligt blir perfekta som spy / dregel- och snuttefilt. Badhandduk att mysa ner sig i efter badet, och dregellapp och haklapp i fint mönster.
Sköna och fina byxor till en bebis.
Det viktigaste för mig när det kom till babykläder var att de:
1. Skulle vara mjuka.
2. Vara i fina färger och mönster.
Och precis allt i mammalådan har varit det jag drömt om. Dessa byxor är så mjuka och sköna att bebis kommer ha det så bekvämt att ha på sig dem.
Urgulliga bodys, strumpor och vantar till bebis.
Som jag nämnde tidigare, så borde nog bebis ha kläder nu att hen klarar sig en tid framöver. Kanske någon varm kofta och pyjamas (om folk använder sig av sånt), men vardagskläder har vi nu.
Det vi dock behöver mer av är ett par strumpor till att värma bebis fötter med, och vantar så inte bebis river sig själv med sina små naglar. Med i mammalådan följde dessa söta strumpor och vantar med, och även de är en av mina favoriter ur mammalådan.
Den ljusröda bodyn är dessutom så mjuk och skön att även den högst troligt blir en favorit till bebis.
Man blir riktigt bortskämd med allt fint innehåll i mammalådan.
Det kändes verkligen som att man blev bortskämd med allt fint innehåll i mammalådan, och det tog som aldrig slut med fina kläder. På bild ser du strumpbyxor, sparkbyxor, bodyn och overall som alla kommer att användas.
Den kortärmade bodyn med grönsaker är lite rolig, eftersom jag brukar skoja om att det är en vegetarian i min magen. Sen jag blev gravid så har jag inte varit sugen på rött kött. Fågel har jag kunnat äta, men aldrig tidigare har jag ätit så mycket vegetariskt som nu. Tomater är fortfarande en stor favorit.
Tack vare mammalådan har vi nu det mest nödvändiga inför bebis ankomst till familjen.
Och nu börjar vi närma oss slutet av mammalådan. Jag önskar att alla länder i världen hade råd och möjlighet att erbjuda blivande föräldrar en så vacker låda som denna. Sist men inte minst får du även med dig kondomer, glidmedel och tvättbara amningsinlägg att skydda bh och kläder med från läckande bröst. Och bröstvårtssalva, som säkert kommer att komma till användning.
Bebis första tandborste, febertermometer och badtermometer som du lika gärna kan ha med innanför overallen för att se att bebis inte får för varmt i vagnen. Bindor, hårborste och nagelsax.
Bilderbok och mjukisdjur,
och det var allt innehåll i moderskapsförpackningen 2019.
Vilken var din favorit ut mammalådan 2019?
Den stora gravidlistan (vecka 25)
När jag träffat på människor som frågat om graviditeten, så kan deras första reaktion varit: "Jamen, snart är ju bebis här", för att sedan ångra sig när de hör att bebis är beräknad till början av november. Då är det plötsligt en himla lång tid kvar.
Och jag förstår dem, jag kan känna ungefär likadant ibland.
Jag är i vecka 25, och förstår liksom inte vart tiden har tagit vägen. Jag kissade ju just på en sticka, gick runt med världens värdefullaste hemlighet och nu är det liksom svårt att gömma magen eller tro att det var full vinter när jag blev gravid. En full graviditet pågår typ i 280 dagar. Om några dagar är antalet dagar kvar till beräknad födsel tvåsiffrigt. TVÅSIFFRIGT.
Så nära men ändå så långt bort. Och jag försöker att passa på att njuta, för jag vet hur snabbt tiden går.
För att fira 25 veckor så tar jag och svarar på en gravidlista jag hittade på Elsa's blogg, samtidigt som du får se splitternya gravidbilder på mig.
→ Vilken vecka är du i nu?
Jag är i vecka 25.
→ När är du beräknad?
I början av november.
→ När fick du reda på att du var gravid?
I slutet av februari. Jag kände liksom på mig att något nytt var på gång i kroppen. Hade världens mensvärk samtidigt som jag mådde illa. Flera dagar innan beräknad mens (jag har lång menscykel). Så jag köpte billiga stickor som jag kissade på, och med detsamma blev det två streck, vilket betydde positivt.
→ Hur tog du det?
Trodde ju att jag skulle gråta, du vet så där som på film. Men trots att jag blev glad, så var jag för en gångs skull rätt så cool. Det kom inte någon tår, utan istället stod jag och glodde länge på det billiga graviditetstestet. Fredrik var även han glad och cool. Bebis var efterlängtad och välkommen i vårt liv.
→ Mådde du mycket illa i början?
Redan innan jag plussade så mådde jag illa. Mensvärk, illamående och spyor från dag ett. Typ. Växtvärken la sig ganska snabbt, men däremot mådde jag illa och spydde flera gånger om dagen till gravidvecka 18. Jag testade allt från kex innan du ens öppnat ögonen på morgonen, till åksjukeband som var slöseri med pengar, och andra goda tips från internet och människor omkring.
Men det enda som hjälpte var nog att bli inlagd, få dropp, medicin och sen ba vänta ut illamåendet.
Senast förra veckan spydde jag nog, och jag kan snabbt börja må illa av dofter, men det är långt ifrån så illa som det var i början. Jag kan ju njuta av graviditeten nu.
→ Hade du mycket halsbränna?
Blev varnad av någon att jag kommer få "sån otroligt halsbränna" av att jag börjar varje dag med ett glas apelsinjuice, men inte en endaste gång har jag haft halsbränna. Tack och lov.
→ Är du känslig?
Nå, för en månad sen grät jag mitt på Vasa torg för att jag såg en man bli glad för att en främmande ung tjej kramade om hans hund. Alltså storbölade. Länge efteråt.
Så ja, jag är känslig.
→ När kände du bebisens första sparkar?
Kanske vecka 18, eller 19. Kände liksom aldrig av något fladder eller någon fjäril i magen. Utan det var "KABOOM, här får du en ninjaspark av mig" från bebis. Första gången jag reagerade på det som en spark var innan jag skulle gå och lägga mig. Fredrik jobbade natt och när jag sände ett godnatt meddelande åt honom så sparkade det till i magen.
"För mig så har det fungerat bäst för nerverna och att behålla lugnet att hålla mig så långt borta från gravidforum på internet"
→ Sparkar bebisen mycket?
Nu känner jag bebis regelbundet flera gånger om dagen. Har lärt mig bebis schema när hen är vaken, och hela magen rör sig när bebis är igång. Vaknar även upp mitt i natten av att bebis sparkar för fullt, så ja, bebis sparkar nog mycket.
→ Är du ofta orolig?
De första veckorna av graviditeten var jag mycket orolig. Googlade minsta lilla symptom, aktade mig för allt som kunde skada mig eller det lilla embryot på något sätt. Satt och skrev affirmationer och mediterade. Men så eskalerade illamåendet och jag hade liksom inte tid att vara orolig eller googla minsta lilla symptom medan jag spydde.
La också märke till att för mig så har det fungerat bäst för nerverna och att behålla lugnet att hålla mig så långt borta från gravidforum på internet, och människor som talar om risker och sånt som kan gå fel. Jag känner mig själv bäst.
→ Har du fått bristningar?
Oujee. Kommer nog att bli en tigermamma. Men bristningarna stör mig inte.
→ Har du foglossning?
Oujee. Går runt som en pingvin vissa dagar, medan jag andra dagar knappt kommer ur soffan.
"Jag försöker att inte måla upp en drömbild om hur förlossningen ska se ut."
→ Har du sammandragningar?
Kände av sammandragningar och någon krampliknande känsla efter en arbetsdag. Då blev jag rädd då jag inte visste vad det handlade om, och såg till att få mycket vila efteråt. Nu när jag ändå håller på att skapa liv så är allt annat sekundärt. Hälsan måste komma först. Alltid.
→ Hur vill du att din förlossning ska se ut?
Jag försöker att inte måla upp en drömbild om hur förlossningen ska se ut, eftersom jag är medveten om att ingenting ändå blir som man har tänkt sig. Huvudsaken är att vi får träffa bebis och att alla mår bra.
→ Hur många ultraljud har du gjort?
Tre stycken. I vecka 12, vecka 17 (då jag hamnade in på avdelning) och v 22 vid rutinultraljudet.
→ Vet du vad det blir för kön?
Nej, vi vet inte till 100% vad bebis har för biologiskt kön.
→ Vilka är dina favoritkläder?
Pyjamas och mjuka kläder som inte spänner åt så mycket.
→ Vad är dina favoriträtter?
Tomat skulle jag kunna äta till frukost, lunch, middag och kvällsmat. Men annars så har jag inte så mycket av favoriträtter att äta.
→ Vilken sovställning är bäst?
Jag sover på både höger och vänster sida.
→ Övriga tankar:
Jag har börjat tappa bort ord ur mitt vokabulär. Enkla ord i en helt vanlig diskussion kan vara puts väck. Så kanske man inte ska vara sur på de som pratar babyspråk, de kanske ba har genomgått en graviditet och förlossning. Höhö, skämt åsido.
Jag kan bli akuttrött och somnar gärna på soffan mitt på dagen. Har köpt mina första amningsbh'ar och de är banne mig de skönaste jag någonsin använt. Samma med gravidtrosorna. De skönaste någonsin.
Mammalådan är på väg hem till oss, och det ska bli så kul att få gå igenom alla fina saker. Dessutom har jag och Fredrik skaffat nu barnvagn och babyskydd, så det är fixat. Även med spjälsängen och babynestet, som borde vara på väg hem till oss i helgen. Vill få undan allt stort så snabbt som möjligt, eftersom jag tippar att min foglossning knappast blir bättre, samtidigt som jag inte själv blir smidigare i kroppen.
Annars då? Jag njuter.
Passade på att ha gravidfotografering med mig själv idag.
Du är efterlängtad och älskad, bebis i magen.
Första natten i huset.
För ett år sen byggde jag hönshus för fulla muggar, och i ett år har det hönshuset stått stadigt i alla väder och vind. Är liksom fortfarande förvånad hur huset klarade av den värsta stormen på länge i januari, där träd föll omkring på andra sidan vägen och folk blev utan tak på sina hus. Inte en skråma på det lilla hönshuset och hönsen, som även de var utan värme och el i 44 timmar, mådde som kungligheter.
Men tiderna förändras, och i år ville vi (okej, först Fredrik, men jag var inte svårövertalad) utöka vår hönsflock, och på grund av att vi ville ha lite större raser också så behövde vi tänka om med boende. På en annan mark hade Fredrik en barack som stod oanvänd, och den skulle med hjälp av massor av rensning och uppiffning bli det perfekta hönshuset för oss.
Hönsens nya boende är minst sagt lyxigt, och vi ska måla huset vitt i ett senare skede.
I tisdags var det dags att flytta på hela baracken. Med hjälp av en kraftig traktor och en lastbil med kran så flyttades baracken från punkt a till punkt b. Alltså vår tomt. Det var spännande. Ett tag såg det lite väl spännande ut då huset höll på att luta åt ett dike, att jag såg framför mig hur hönsen skulle bo i sitt lilla hönshus för all evighet.
Men skam den som ger sig, och huset rätade upp sig och kom till sist upp på lastbilens flak.
Inatt var första natten hönsen sov i sitt nya hus, och i morse gick jag med pirr i magen för att se hur de hade haft det. Passade på att ta med kameran och fotografera hur hönsen har det nu.
Hönshusets första rum.
När du kommer in i hönshuset så möts du av ett rum med ett fönster och ett bord. Det är här vi ska ha elcentral för lampa och möjligtvis värme de kallaste dagarna. Det är även här vi ska förvara hönsens mat och halm, utan att vara rädda att hönsen får för sig att frossa i godsaker.
Tidigare har det varit i hela huset orangea väggar och tak, och saker från golv till tak, så Fredrik har gjort ett underbart jobb med att städa ur och piffa upp denna barack. Som ett helt nytt hus, och nu så här i efterhand suger det lite att varken jag eller Fredrik hann ta en "före bild".
Här kan hönsen springa runt.
När du kommer in i hönsens rum som är det största, så är det här du ser. Matbord till vänster och sandbad till höger (bättre bild under denna text). Sen är det massa med springyta för hönsen, och längst bort finns sittpinne och reden.
Sandbad och matbord är bra att ha.
Till vänster om dörren ser du en skild area enkom för hönsens sandbad. Nu på sommaren så badar de utomhus varje dag, men på vintern blir det sämre av det. Dah.
Så för att hönsen ska hålla sig friska och fräscha så har Fredrik byggt en "låda" åt dem, dit de kan fara för att sandbada.
Till höger är ett stort matbord med kant, så inte deras mat sprätter omkring så mycket. Vissa av hönsen (ja, jag talar om dig Gullefjun) är lite passivt aggressiva när de äter, och för att minska på att maten far överallt så är det här bordet det bästa alternativet. Jag har ju tidigare testat att hänga upp maten, men inte ens det hjälpte, så nu hålls i alla fall maten på bordet.
Sittpinne format som ett L, och stege för de minsta.
I deras gamla hönshuset hade jag deras sittpinne format som ett L. Om du vill att hönsen ska sova på samma höjd, men ändå inte bråka om vem som ska vara i mitten (det handlar om rankning), så är formen L att föredra alla dagar i veckan. Deras rutiner för natten blev så mycket lättare, och inga problem att hitta sin plats för natten.
Så det var självklart att vi skulle fortsätta med formen L i nya huset.
Det som är skillnad är att Fredrik har byggt en stege som matchar sittpinnen. Stegen använder sig de minsta av nu, och i framtiden höns som kanske är större eller äldre, och inte vill flyga upp till pinnen.
Från att ha två reden, har nu hönsen fyra stycken att välja mellan.
I gamla hönshuset fanns två reden, och även om det räckt bra (du kan har 10 reden på fem höns, och de vill ändå alla ha ett och samma) så utökade vi reden till fyra stycken i detta hönshus. Reden är i storlek 40 x 40 cm, vilket gör att våra dvärghöns nästan kan gömma sig i redet, och passar lika bra för stora som små höns.
Nu i morse så stod alla tre hönor som för tillfället värper och valde ut sitt favoritrede.
Houdini upptäcker sitt nya hem.
Jag och Fredrik bar in hönsen igår kväll när de annars skulle ha gått och lagt sig, och nu i efterhand så var det nog den bästa tidpunkten att göra en flytt på. De fick lite tid igår kväll att tänka vad tusan som hände, och hann sprätta omkring innan de alla myste tillsammans för natten.
Idag har de fått vakna upp till sitt nya hem och bli ännu mer varma i fjädrarna.
Den största skillnaden jag kunde se nu i morse, var att kycklingarna verkar vara mer självständiga. Houdini som nog annars är en chill-kyckling som mest tycker om att ligga och inspektera omvärlden, gick runt och utforskade sitt nya hem själv.
Kycklingarna hade inte samma behov att springa hack i häl med Gullefjun, och Gullefjun var lugnare med att inte ha dem vid deras sida hela tiden. Kan också bero på att kycklingarna blir fem veckor nu (den bruna fyra veckor) och att de inte alltid behöver sin mamma vid sin sida.
Buhu, tiden går så snabbt. Man hinner knappt blinka, så är de stora.
Älskade Helmi njuter av sitt nya hem.
Vi har så gott som hela hagen byggd till nya hönshuset, så idag ska hönsen få vara inomhus och bli hemmastadda, medan vi gör i ordning på utsidan. Känns som att det kan vara en bra idé att ta babysteg med hönsens flytt, och låta dem bli bekanta med nya hemmet och nya hagen innan de får igen springa fritt på vår gård.
Nya hagen kommer att vara större än insidan av deras hus, så de kommer inte att få det tråkigt när vi är iväg på resa eller jobb.
Liten och stor.
Och så här har hönsen det nu. Jag är så otroligt tacksam för att Fredrik tog tag i detta, och gjorde allt så fint åt hönsen. Han är helt underbar, den där mannen.
Det kommer att underlätta skötseln av hönsen betydligt mer nu under vintern, då vi ännu till har ett barn att ta hand om och älska. Här kommer hönsen att må som kungligheter.
Den gravida kroppen och självacceptans.
Jag har blivit riktigt bortskämd under min semester. Varit vaken så länge jag velat, gått och sova när jag blivit trött. Vaknat exakt samma tider tre gånger per natt, för att sedan sova längre än jag sovit på evigheter. Har jag varit mer aktiv en dag så har jag blivit påmind om hur eländig foglossningen kan bli, men inte på samma sätt som jag mått efter en dag på arbetet, då jag knappt kunnat röra mig.
Jag har helt enkelt fått njuta och ha det bra. Och det har gjort gott för både kropp och själ.
Idag steg jag dock upp tidigt, tidigare än jag tänkt. Men kände mig utvilad och i min mage pågick världens träningspass, för världens värdefullaste människa. Det är svårt att förklara hur det känns att känna någon sparka på inom en, men har börjat förstå de där typerna som säger att de kan sakna att vara gravida. Hur mysigt det kan vara att känna fosterrörelser och så vidare.
Nu kanske jag inte ska sträcka mig så långt att jag skulle säga att jag skulle kunna vara gravid på heltid, för all evighet, men jag har liksom kommit till frid med att det här är min kropp nu.
Och att den kroppen aldrig mer kommer att vara sig lik.
Sara skrev ett fint inlägg om hennes resa till självacceptans och självförtroende, och det är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat. Något jag skrivit om så mycket tidigare, och nu kommer att skriva om igen. Bara att jag har andra förutsättningar och har andra känslor idag, än vad jag hade för säg ett, fem eller tio år sen.
"Hela min kropp har förändrats i storlek och form. Och det är här jag har fått verkligen sätta mig själv på prov. Se om jag kan leva som jag lär."
Att bli gravid har vänt upp och ner på allt jag en gång visste eller trodde att jag visste. Snabbt förändrades min kropp så pass att mina favoritbyxor inte satt bekvämt längre. Och bekväm, det vill jag alltid vara. Så från att ha en garderob där jag kunnat använda varje plagg, blev jag begränsad till ett par tunikor och mjuka leggings.
Det här med att inte alltid kunna klä sig i vad man vill, har varit hårt. Speciellt när jag i början spydde och mådde illa varje dag, och ändå ville känna mig fin.
Hela min kropp har förändrats i storlek och form. Och det är här jag har fått verkligen sätta mig själv på prov. Se om jag kan leva som jag lär.
Vissa dagar har det gått bättre, och vissa har jag fått kämpa. Speciellt de dagar andra människor valt att kommentera min kropp. Även om jag vet att kommentarer och försök till att röra min mage är av välmening, så är det tydligen en känslig plats för mig. Själsligt och kroppsligt.
Har inga problem med att själv se mig själv som gravid eller att t.ex Fredrik rör vid mig, och springer fortfarande runt naken om jag så vill. Men det är det här med att ”en gravid kropp inte längre är helt och hållet kvinnans egen kropp”, och att andra som aldrig annars skulle kommentera ens kropp plötsligt får känslan att det är fritt fram, som gör att det skaver i mig. För jag vet ju innerst inne att det här är helt och håller min egen kropp.
Men annars så har inte viktuppgång, bristningar eller annat stört mig så mycket.
För det mesta så känner jag mig fin. Har äntligen köpt kläder som ska passa min kropp, och förhoppningsvis minska på hormonella utbrott där man gråter för att man inte har något att ha på sig. Kläder som är mjuka, bekväma och fina. Och ja, jag som muttrat för att ”alla gravidkläder är prickiga eller randiga”, äger nu en mycket skön och fin randig figurnära klänning. Man får väl ändra åsikt här i livet.
Och nu vet jag ju att jag kan må så mycket bättre fysiskt om kroppen får vila.
"Om inte för min egen skull, så för bebis skull så ska jag acceptera mig själv och den kropp jag lever i."
Den här kroppen kommer kanske aldrig mer vara densamma, men jag välkomnar den som den är. För den är jag, och den är underbar.
Sen så har jag förutom mig själv, ännu ett till liv att tänka på. Jag vill inte föda fram en människa till denna värld, och låta den människan se sin mamma ogilla sin kropp. Om inte för min egen skull, så för bebis skull så ska jag acceptera mig själv och den kropp jag lever i.
Precis som den jag är.
Underbara kycklingliv.
"Åh vad ert barn kommer att ha det härligt med alla djur på gården", är en kommentar jag fått från flera personer. Och ja, själv hade jag som barn älskat att växa upp på en bondgård med alla möjliga djur, så det ska bli kul att kunna få ge en liten del av min egen barndomsdröm till vårt barn. Även om vi endast har höns och katter, men det är inte så bara det heller.
Med tre katter och åtta höns så blir ingen dag tråkig eller den andra lik. Man är liksom aldrig ensam, och man blir aldrig utan att göra. Dessutom är både höns och katter på samma nivå av behov av skötsel. De liksom bara är mysiga varelser som tycker om att vara nära, och med lite vardagsskötsel så går det inte nöd på någon.
Våra kycklingar växer så det knakar om det, och nu har de börjat träda in i den där "pinsamma tonårsfasen" där vissa kroppsdelar växer snabbare än de andra, och håret är liksom alltid lite okammat. Och som jag gillar kycklingarna. De är helt underbara, och Gullefjun är en helt underbar mamma som tar hand om dem och aldrig lämnar deras sida.
Nu ska du få se bilder som jag fotograferat nu på eftermiddagen.
Fredriks kyckling Houdini.
Hade jag fått bestämma så hade vi inte haft kycklingar denna sommar. Men mitt graviditetsillamående de fyra första månaderna gjorde att Fredrik fick spendera mer tid med hönsen, och i den vevan så fastnade han även för hönsen och insåg hur roligt det är med höns. Så när han en dag sa om vi inte skulle ta och ha fler, speciellt av rasen houdan, så tyckte jag det lät som en bra idé. Har man fem hönor från förr så gör väl inte ett par fler någon skada.
Så det här är vår enda houdan kyckling, som nu heter Houdini.
Om du googlar på rasen houdan så kommer du att få se en hel massa roliga bilder av en alldeles ljuvlig ras. Det ska bli kul att få se vilken intressant frilla vår Houdini får.
Houdini med sina syskon.
Vi har även två blandraser, som åtminstone den svarta har lite silkeshöns i sig. Den ljusbruna med fartränderna är däremot mer av ett mysterium. Den är en vecka yngre än både Houdini och den helsvarta kycklingen, men håller som bäst på att växa om den svarta.
Blir spännande att se vad det blir av de båda två.
Vattenpaus i värmen.
Alla tre kycklingar kan även nu flyga så pass bra att de hunnit sova någon natt på sittpinnen med sin mamma. När de är ute på gården så går de inte. De flyger fram. Jag hade som läst någonstans att silkeshöns inte har den där flygförmågan som vi är vana med våra egna höns, så jag hade redan planerat hur vi ska anpassa nya hönshuset för höns som inte kan flyga. Men som det ser ut nu är det inga problem.
Och ja. Du läste rätt. I och med att vi har tillökning av höns, och Fredrik blev så intresserad av höns, så kommer vi att skaffa ett större hönshus där vi kan ha plats med hur många höns som helst. Deras hage kommer även att bli större än deras hus (stort!), så det betyder att när vi är borta i arbete eller på resa så behöver vi inte oroa oss att hönsen får det tråkigt.
Houdini och lilli med fartränderna spanar.
Flera gånger om dagen går jag och Fredrik och släpper ut Gullefjun och kycklingarna så de kan springa utanför hagen. Även hur mycket jag vill lita på våra katter (och skator och ekorrar) så vill jag låta kycklingarna bli lite större innan de får springa fritt med resten av gruppen. Det går dock ingen nöd på dem.
De springer in och ut ur hönshuset. Äter, dricker, leker och lever härligt kycklingliv.
Sliten hönsmamma med sina tre kycklingar.
Det tog tydligen på krafterna för Gullefjun att bli mamma. Att ligga flera veckor på ägg och sedan ha plötsligt tre liv att ha ansvar över, gjorde att hon tappade sina fjädrar. Det är massor av nya fjädrar på gång, så innan sommaren är över så kommer Gullefjun att se ut som en ny och fräsch höna. Men för tillfället får hon gå runt och se lite sliten ut, med all sin rätt.
Så vacker.
Jag tycker ju om alla kycklingar, men den helsvarta är ändå speciell. Med sitt hår som är som en fin boll. Sin helsvarta hud och svarta fjädrar. Har aldrig sett något liknande.
Och det var dagens uppdatering från hönshuset. Nu ska jag hjälpa Fredrik (se på) när han förbereder för det nya hönshuset.
Vilken av kycklingarna är din favorit?
Väntar vi en pojke eller flicka?
Jag är dålig med överraskningar. Inte så att jag inte skulle tycka om dem, men på ett sånt sätt att jag inte klarar av att hantera dem tålmodigt. Får jag en födelsedagspresent i förskott så kan du slå vad om att jag har öppnat den samma dag. Julklappar under granen blir klämda och kända på. För jag är helt enkelt den där typen som inte vill vänta på något så länge. Speciellt inte om det är något roligt på gång.
Så när folk har frågat mig och Fredrik om vi ska ta reda på bebis kön, så har jag sagt ”Självklart!”. Inte för att det har någon betydelse om det är flicka eller pojke, men för att det skulle vara en överraskning mindre att vänta på.
Därför for vi på ultraljudet (det sista innan förlossning) förra veckan förberedda att veta lite mer om vem det är som vi väntar och längtar efter.
Barnmorskan började med ultraljudsundersökningen med att mäta armar, ben och huvud på bebis. Noggrann kontroll av hjärtat, som visade att allt var som det skulle. Hjärnan såg fin ut. Njurar, lungor och andra organ var perfekta. Medan hon undersökte bebis så kunde jag bara tänka på hur häftigt (och lite utomjordigt) det egentligen var; att just nu så är det ett liv som skapas inom mig, som är hälften mig. Hälften Fredrik. Att från en liten cell så har det blivit någon som nu klassas som ett barn.
Fick även se fram och tillbaka bebis näsa och pussmun. I några sekunder var det det vackraste jag sett, tills ultraljudsmaskinen förvrängde så att bilden såg mera läskig än söt ut. Men den där näsan och pussmunnen, åh vad det värmde mitt hjärta.
Vår älskade bebis.
Sen när allting var kollat att bebis vuxit och utvecklats som hen skulle, så var det dags att se om bebis ville avslöja sitt kön. Men det gick inte som vi tänkt oss.
Bebis låg upp och ner, med ryggen mot oss, och på ett sånt sätt att det var svårt att se något. Jag försökte röra mig lite för att se om bebis ville flytta sig lite, vilket resulterade i att bebis nog låg som önskat, men att istället min navel skapade ett stort skuggområde just där könet var.
”Det är ett envist barn ni får”, sa barnmorskan, och jag log och tänkte det är bra med lite fananamma.
Efter en stund, och efter att jag vänt mig igen, så kunde barnmorskan se bättre, men kunde inte ge något klart svar.
Så vi gick därifrån, utan att veta om det är en pojke eller flicka som vi får möta vid förlossningen. Först trodde jag att jag skulle ta det på ett helt annat sätt. Att det skulle gnaga inom mig, så som det är att ha en present med ens namn på sig framför sig, som man inte får öppna.
Men det gjorde det inte.
Det har ju ingen betydelse om det är en pojke eller flicka.
Nu behöver man inte ens av misstag skapa en identitet till någon man ännu inte mött. Att inreda bebis rum och köpa kläder och saker till hen blir inte alls svårare. Tvärtom, bara lite roligare. Det här barnet ska ha alla möjligheter, utan att ens av misstag bli begränsad.
Och nu ser jag, om det är möjligt, bara mer fram emot förlossningen. Tänk vad spännande det kommer bli.
Det viktigaste av allt var ju det vi redan hade fått se och visste; att bebis mådde bra i magen och var frisk.