bloggheader caroline

Visa alla inlägg skrivna augusti 2019

Det har regnat lite.

Skrivet av Caroline Eriksson 18.08.2019

Houdini hälsar att det har regnat lite idag.

inCollage 20190818 201555097


När alla inte har råd med klassresa.

Skrivet av Caroline Eriksson 16.08.2019 | 4 kommentar(er)

Börjar varje dag med att scrolla på facebook, för att se vilka nyheter morgonen har att erbjuda. Idag var det skolbarn i Korsholm som känner sig orättvist behandlade. För att göra historien kort om varför, så handlar det om skolresor. Ett älskat och hatat fenomen, eftersom vissa längtar efter resorna och att komma bort, medan andra hellre stannar hemma.

Jag var, och är, av många anledningar den som hellre hade stannat hemma. 


Hur som helst så blir det inga skolresor för Korsholmsbarnen nu, eftersom att är lagt på is till slutet av september. Deras planerade resa till Helsingfors som alla nior gör varje år, blev alltså inhiberad tills vidare. Orsaken till det är att en förälder ifrågasatt varför man samlar in pengar till klassresor, då en skolgång ska enligt lag vara gratis, och inga penninginsamlingar kan således komma från skolan.

 

"Skolan ska vara gratis och för alla,

på samma villkor."

 


Nu vet jag inte hur mycket pengar insamlingen till klassresan hade blivit att kosta,

men jag vet att alla inte har råd.

Kan även slå vad om att jag säkert i framtiden blir den där ”jobbiga föräldern” som ifrågasätter om en skolresa blir att kosta flera hundra euro, när det redan finns så mycket annat omkring som kostar. Skolan ska vara gratis och för alla, på samma villkor.

 


Men så är det inte. Om vi fokuserar på pengarna så kanske det känns ofattbart hur man inte kan betala en peng för att låta sitt barn åka iväg på klassresa. Men saken är den att jag förstår. Alla har inte råd.

 

Kan vi inte då bara låta skolan vara en plats där vi åtminstone försöker göra den så jämlik och för alla,

där ingen ska känna sig utanför?

 


Medan det blir allt dyrare att leva med t.ex bostadspriser som skjuter i höjden, så märks det varken bland stöd och löner som stannar på sin plats. Du kan vara ensamstående, eller helt enkelt inte bara ha en chefsposition med en lön som räcker till tre. Lägg även till hobbyn och föreningar som kostar, och dagisbarn som springer runt med sin första iPhone 8, medan du som förälder försöker göra allt i din makt att ditt barn inte ska känna sig orättvist behandlad.

Kan vi inte då bara låta skolan vara en plats där vi åtminstone försöker göra den så jämlik och för alla, där ingen ska känna sig utanför?

Vilken orsak du än har att inte samla in flera hundra euro till en klassresa, så ska det inte innebära en skam, för varken dig eller barnet.

 

Och det ska inte behöva gå ut över barnet om du som förälder inte har råd att spendera flera hundra euro på en klassresa.

 

seagull 4355964 1280"En klassresa ska inte behöva kosta flera hundra euro för att vara en rolig paus i vardagen."

 

Så vad har jag kommit fram till? Skolan ska enligt lag vara gratis, och det tycker jag den ska fortsätta vara. Skolresor behöver inte heller vara pampiga eller kosta flera hundra euro för att de ska upplevas som en rolig paus i vardagen.

Barn ska tidigt behöva lära sig ekonomi och pengars värde, utan att det ska få dem att känna sig ansvariga för familjens och föräldrarnas ekonomi. Och ja, jag är säker till 99,9% att korsholmsbarnen kommer iväg på sin klassresa, förr eller senare. Nu fick de helt enkelt spendera första veckan i skolan i just.. skolan.

 


Sen är väl tanken också att skolbarnen ska sälja toapapper och muffins för att samla in pengar till just klassresor och annat roligt (inte att det ska komma en räkning i postlådan), men ändå ser jag många föräldrar som sitter och säljer åt sina barn på t.ex facebook.

Men det är en helt annan diskussion.

 


Ett, två, tredje trimestern börjar nu.

Skrivet av Caroline Eriksson 13.08.2019

Redan förra veckan meddelade vissa gravidappar och gravidsidor på internet om att tredje trimestern är kommen. Slutspurten har börjat, och det börjar närma sig beräknad födsel med stormsteg.

Men eftersom inte alla appar var riktigt överens så väljer jag att fira tredje trimestern då alla är överens. Och där är vi nu.

 
Jag är alltså i tredje trimestern. TREDJE TRIMESTERN. Måste liksom upprepas för att bli verkligt. Köpte igår något tillskott som kan vara bra att äta när man är gravid, och fick ett litet pirr i magen när jag insåg att bebis varit med oss länge redan innan jag hunnit äta upp alla kapslar.

 


Nu har jag ju inte sett bebis sen vecka 21 (ultraljudet), men tippar att h*n växer för fulla muggar. Så känns det i alla fall, och enligt apparna borde bebis väga över 1,2 kg nu och vara 40 cm lång. H*n borde se ut som en ”riktig” bebis nu, men ännu får bebis lägga på sig mer vikt, längd och utvecklas i magen.

 
Jag kan bebis schema när h*n är vaken och vilar, och trots att det kan ibland kännas obehagligt när man får en stark spark mot urinblåsan eller revbenen, så är det den härligaste känslan jag vet av för tillfället. Speciellt om bebis varit lite lugnare, och jag försökt få igång någon aktivitet genom att spela musik, dricka kall juice, ligga på sidan eller ba buffa på magen. Då är de där sparkarna extra härliga.

Jag vill känna bebis sparka, och för det mesta är bebis en ninja.

 


På tal om sparkar så skojar vi lite här hemma om att bebis får prestationsångest. Bebis har nu sparkat i tio veckor (som jag känt av det), och länge nu har jag sett hur magen rör sig när bebis sparkar. Ibland ser den riktigt deformerad ut, om en rumpa sticker fram (syns ju inte att det är rumpan, men inbillar mig det). Lägger jag en hand mot magen så får jag en spark tillbaka, men än har inte Fredrik lyckats se eller kännas bebis medan det händer som starkast.

 

Så här brukar det se ut:

Ja ba: ”Fredrik, Fredrik! Se nu vilka starka sparkar!”

Bebis ba: ligger så stilla h*n ba kan.

Fredrik ba: ”Du måste sluta säga 'Se vilka sparkar!', h*n får ju preformance ångest.”

 

Senast igår kväll innan vi somnade så la jag Fredriks hand mot magen för att han skulle känna. Tror att både jag och bebis somnade lika snabbt.

 

gravid v29 tillsammansJag och bebismagen idag, firar att tredje trimestern är här.


Bebis ligger på tvären, och har gjort det i evigheter. Säkert mysigt att vara så, men jag hoppas h*n hinner vända sig rätt innan det blir alldeles för trångt. Kände tydligt förra veckan hur bebis svängde sig, och trodde att h*n kommit sig tillrätta, men icke. Svängde sig ba på andra sidan tvären.

Jag har fortfarande foglossning, för den kommer jag inte att bli av. Testar att tejpa med kinesiotejp, men liksom åksjukearmbanden som jag hade när jag spydde och mådde illa, så känner jag ingen skillnad nu. Men det skadar ju åtminstone inte.

Däremot har jag fått sova bättre nu ett par nätter. Från att ha varit på wc upp till tre gånger per natt, så är jag högst en gång per natt nu. Hoppas det håller i sig. 

 
Annars så är jag nog ba trött, glad och ser fram emot den här sista slutspurten. Jag längtar efter att få hålla bebis i mina armar, och se vad det är för härlig typ som ska bli en del av våra liv för evigt.

 


Du kan amma här, där och precis var som helst. Punkt slut.

Skrivet av Caroline Eriksson 12.08.2019 | 2 kommentar(er)

Förra veckan kastades jag ofrivilligt tillbaka till 1700-talet, då jag blev uppmärksammad av andra jag följer på instagram vad som pågick i Kenzas kommentarsfält. Jag for in på Kenzas instagram och fick med detsamma huvudvärk.

Kenza, som är en bloggare, modell, entreprenör och mamma. Under en av alla hennes bilder på instagram finns det en bild som är så uppmärksammad att den fått långt över sjutusen kommentarer. Och många av de kommentarerna gav mig en sjutusandes huvudvärk.

 
Bilden föreställer henne och hennes nyfödda son. Det är matdags och hon ammar sitt barn.

Du ser ingen bröstvårta. Du ser knappt ett bröst. Det du ser är en mamma som matar sitt barn. Och folk reagerar som om det vore världens undergång.

 

 
Med kommentarer som ”Du stör folk”, ”Du respekterar inte din omgivning”, ”Jag har fått nog, AVFÖLJER!”, ”Att täcka dig med en filt borde väl inte vara så svårt?”, ”Att slänga upp sitt bröst i allmänhetens ansikte är inte OK!”, och efter att ha läst en mans kommentar om hur "amning är sexigt och inte något som ska på instagram", så kände jag hur det började koka inom mig.

Jag slutade läsa kommentarena, och sände istället iväg hjärtan åt den nyblivna mamman.

 
Och som sagt. Ingenstans syntes det mer bröst än någon annanstans, än vad vi människor idag är vana med. Ändå svämmade kommentarsfältet över av både män och kvinnor som kände sig manade att uttrycka sig hur kränkta och obekväma de kände sig. Hur förfärligt det var att se detta barn som fick mat.

 

lactation 3508242 1280Ett nyfött barn som får mat, bild från pixabay.


För det första blir jag rädd av kommentarsfältet.

Hur många (pardon my french) idioter det existerar, som är rent ut sagt hycklare. Som matas av bikini- och nakenbilder och -videos dagligen i tidningar, reklam och sociala medier. Som tar emot dessa redigerade bilder med öppen famn. För ärligt talat är det inte så många som gapar över en avklädd bild på instagram, om kvinnan är ensam.

Men med detsamma en kvinna avsexualiserar sin kropp, matar sitt barn eller är helt enkelt bara sig själv, nöjd och glad; då är det liv i luckan. Något problematiskt som måste åtgärdas.

 


För det andra så ber jag dig som sexualiserar amning att söka hjälp.

Som på sant. Det finns INGET sexigt där, och det är du som har problem att ta itu med om du ser amning som något sexuellt.

 


För det tredje, och tills vidare sista (för jag börjar bli hungrig och måste söka upp mat),

sluta skamma andra mammor. Skärp er. Om det är något en nybliven mamma behöver så är det stöd och uppmuntran. Värme och omtanke.

 

  

Jag hoppas att jag ska kunna amma mitt barn, utan att behöva gömma mig själv, barnet eller behöva utstå kommentarer från andra människor som anser sig veta bäst. Amning är och ska få vara en fin stund mellan förälder och barn, där man skapar ett band, samtidigt som barnet får näring och blir mätt och belåten. Helt normalt.

Slutdiskuterat. 

 


Bebis första present på posten, supergulligt!

Skrivet av Caroline Eriksson 09.08.2019 | 1 kommentar(er)

Igår var ingen vanlig dag, för igår var dagen då bebis fick sin allra första post och present i brevlådan.

Jag hade fått hintar av min mamma att något var på gång, och att hon fått hjälp av duktiga stickare med presenten, så att det var mjuka gåvor till bebis - så långt visste jag. Men resten? Nej. Och jag som knappt klarar av överraskningar. Vill veta allt med detsamma. Varje gång jag talade med mamma i telefon försökte jag få ur henne någon ledtråd om vad bebis skulle få. Var det en filt? Ett klädesplagg? Strumpor?

Men jag fick så lov att vänta. 

 

Tills igår.

bebis present 1

 

När jag kikade i postlådan såg jag bland all reklam ett stort och fint paket, tillägnad "Baby Eriksson-Kuni". Avsändare var "mommo".

Och paketet innehöll de sötaste stickade sakerna jag sett. 

 

bebis present 2

 

Bebis fick världens mjukaste cocoon sovpåse, som blir perfekt att mysa och sova i nu i höst och vinter. En matchande mössa med öron, och en vit mössa i annan stil, men även den med öron. Och så stickade sockor.

Vår bebis kommer att vara en riktig mysbebis.

 

bebis present 3

 

Jag kan ju sticka, men tålamodet räcker inte så långt som att sticka såna här vackra hantverk som bebis nu fått. Är så begeistrad över de som har talang och tålamod att sticka så här fint. Mössorna är ju hur söta som helst!

 

bebis present 4

 

Sockorna önskar jag kunde ha varit x-antal storlekar större, så de passade mina fötter. De är så mjuka och ser varma och sköna ut. Själv går jag runt med stickade strumpor så gott som årets alla dagar, och eftersom bebisar kan ha kalla fötter så är det bra med stickade strumpor.

 

Och det var en liten uppdatering från mig, om bebis första present på posten. Visst gulliga hantverk? 

 


Som ett nytt hus - underbart vackert!

Skrivet av Caroline Eriksson 07.08.2019 | 1 kommentar(er)

Har du hängt med ett tag på bloggen, så har du kanske lärt dig ett och annat om kärleken i mitt liv - Fredrik. Kanske har du förstått vid det här laget att han gillar och behöver ha projekt på gång för att vara riktigt nöjd. Och den semester vi hade, då fick han minsann vara nöjd, för det gick knappt en dag utan att han hade något på gång.

Förutom att hönsen fick nytt hönshus, så fick vi även huset målat. Tanken var egentligen (redan förra året) att jag skulle hjälpa till med att måla, men på grund av graviditet och foglossning fick jag istället bara se på i sommar. 

 

Men Fredrik, han klarade det så fint ändå. Och snabbt gick det.

 

Mala Hus Coloria Caroline 1

 

Så snabbt att vi nästan glömde att ta en före bild av huset, innan han började måla. Vårt hus var grundmålat i en mörkgrå färg, och även hur mycket jag tyckte om huset tidigare, så blev det en så stor skillnad (till det bättre) när Fredrik började måla, att jag knappt kunde bärga mig innan huset var färdigt målat.

 

Långt innan vi ens börjat bygga hus hade vi bestämt oss för helvitt hus. Som kontrast till alla röda hus med vita knutar här på landet. Den vita färgen är från Coloria och heter Akrylaatti.  En halvmatt färg som ska klara av alla väder och vind, år efter år. Det vi reagerade på var hur otroligt bra färgen täckte! Även om Fredrik målade två varv, överallt, så täckte färgen helt redan vid ett lager.

Nu ser vårt moderna hus (modell från Simons Element) riktigt modernt och fräscht ut.

 

Mala Hus Coloria Caroline 2

 

Åh, se bara så vacker syn man möts av nu vid infarten till vår tomt. 

Vid den lilla stenmuren växer även vildhallon (finns överallt på vår gård, så varken vi eller hönsen behöver gå hungriga). Om du jämför med den här bilden från maj i år, och nu, så ser du verkligen vilken stor skillnad det blev med lite färg på huset.

 

Mala Hus Coloria Caroline 3Mala Hus Coloria Caroline 4Mala Hus Coloria Caroline 5

 

Nästa projekt blir att bygga staket. Eftersom vi har ett stort och farligt stup (men en mycket vacker stenmur till huset), och bebis på g, så har vi börjat tänka i säkerhetsbanor och bestämt oss för hurudant staket vi vill ha.

Det kommer att bli så otroligt snyggt! Och ja, man blir aldrig utan att göra när man har hus och gård.

 

Mala Hus Coloria Caroline 6Mala Hus Coloria Caroline 7

 

Även hönsen fick sitt mörkröda hus i ny färg. Även här så fick man ta och lyfta på hatten för Colorias färger, för trots att det var mörkmörkmörkröd färg, så täckte det och blev vitt utan problem.

Det enda problemet var att hönsen inte tycker om förändring och är lite väl lättkränkta.

 

Luna hade varit inne och värpt ett ägg medan Fredrik började måla på framsidan. När hon blev klar och gick ut, så gick allt bra - tills hon vände sig om. Hon tittade bakåt, såg hur huset börjat få en ny färg, och det blev panik. Hon flög in i gallret, skrek som om någon skadat henne, och flög runt lite till.

Innan kvällen så hade hönsen accepterat den nya färgen, och insett att det inte är så illa med vitt och fräscht hus.

 

Mala Hus Coloria Caroline 8

 

Tänk att jag får bo så här. Jag är så tacksam.

 

Mala Hus Coloria Caroline 9Mala Hus Coloria Caroline 10

 

Och det var en massa bilder från vårt "nya" hus. Det känns verkligen som att man fick ett helt nytt hus (det är ju ändå nytt) nu när det blev målat. Så fräscht och fint, och jag kan inte se mig mätt på det. Helt otroligt hur fint Fredrik fick allt att bli, ensam och på så kort tid. Han är otrolig!

 

Vilken färg är ditt hus?

 


Sjukskriven.

Skrivet av Caroline Eriksson 05.08.2019 | 1 kommentar(er)

Idag påbörjar jag min andra vecka som sjukskriven. Sjukskriven. Känns konstigt att skriva det ordet. För jag tror ingen vill vara sjuk. Alla vill vi få må bra, vara friska och orka med vardagen.

Jag vill må bra.

 
Jag blev alltså sjukskriven av flera orsaker; onda sammandragningar vid ansträngning, blodprov som inte är tipp topp och foglossningen som nu har fått mig i det stadiet att jag knappt kan vända mig på natten.

Det går i vågor, från att nästan uppleva smärtorna som hanterbara på morgonen, till att andas igenom smärtorna när man försöker röra sig på kvällen, samtidigt som man vill gråta. För det tar ont.

Och även hur mycket jag skulle vilja orka mer, så är jag glad att ha den bästa läkaren som sjukskrev mig, för med facit i hand så är inte min kropp i skick för att vårda andra just nu.

 
Till exempel. I helgen var jag på väg ner till bilen, eftersom jag och Fredrik skulle åka och handla. Dock tog det tog stopp halvvägs på gräsmattan. Bokstavligen. Jag försökte röra mig, men det gick inte. Det kändes som om halva bäckenbotten lossnat och som knivar som skar in i benet. Jag blev rädd att falla, ifall inte vänster ben skulle lyda, och med tårar i ögonen möttes jag av Fredrik och bilen på gräsmattan.

Även hur försiktigt han än körde, så fick bilens minsta gungning mig att kvida av smärta.

 


Och det är stunder som de som jag blir totalt nykter i huvudet och inser att den bästa platsen för mig just nu, är den plats där jag får tid och rum att låta kroppen vila. Det är trots allt inte bara jag som jag behöver ha i tankarna, utan även bebis,

som gärna får stanna och växa till sig i magen en bra tid ännu.

 

05.08.2019 v27 tillsammans

Jag och magen idag. Och ännu en randig gravidtröja. Jag låtsas att det är Marimekko. Skön är den i alla fall.

 

Annat då?

Jo, har gjort två sockerbelastningar på en vecka. Jag som klarade mig undan (läs: vägrade) det första tillfället, på grund av att jag spydde av typ allt då, gjorde för två fredagar sen min första sockerbelastning för gravida. Att fasta i 12 timmar, inte ens få dricka vatten (i +30 °c värme!) och sen fasta i två timmar till, efter att ha druckit någon äcklig sockersörja är inget roligt. Alls.

Tre blodprov ur armen för att se hur min kropp reagerade på sockersörjan, och lite illamående på grund av att man är så hungrig.

 
Gissa då vad jag sa och kände när jag fick ett samtal förra måndagen om att blodproven koagulerat sig, och jag var tvungen att göra om allt.

Något hade alltså gått snett under min sockerbelastning, och nu skulle denna gravida kvinna göra om allt.

 


Så i fredags gjorde jag om allt. Fastade i tolv timmar. Drack den äckliga sockersörjan (som tydligen ska smaka hallon, men det tror jag inte på för fem penni). Låg i ett vilorum i två timmar. Fick mina blodprov taget tre gånger, och råkade kanske slumra till, för jag vaknade av att jag snarkade. Mådde lite illa, tackade för mig och åt en banan innan jag startade bilen hemåt.


Men det är över nu och den dagen kommer aldrig mer åter. Hoppas nu bara att alla blodprov klarade sig utan att koagulera eller hitta på annat bus nu, för nu gör jag aldrig mer om någon sockerbelastning. Så det så.

 

 

Så ja. Det var väl en uppdatering om vad som pågår i mitt liv nu. Jag är nog gladare än det låter, men tänker att man kommer långt på att vara ärligt, och ärligt talat är jag inte i topp skick nu.

Bebis verkar i alla fall må bra i magen, för h*n sparkar som aldrig förr. Och att bebis mår bra är det viktigaste för mig just nu.

 


Två söta bilder.

Skrivet av Caroline Eriksson 04.08.2019

För en månad sen delade jag med mig av en hel massa söta fotografier, och nu kommer jag att göra det igen,

Då var kycklingarna en månad gamla, och nu när de är två månader så har det hänt ett och annat:

 

1. De har vuxit ikapp sin Gullefjun-hönsmamma. Eftersom Houdini (den med den häftiga frisyren) är den enda vi vet med säkerhet är en houdan, så är det två andra blandraser och ett mysterium. Det blir spännande att se om de två andra blir lika stor som Houdini kommer att bli, eller om de stannar i samma storlek som de är nu (som resten av våra dvärghöns).

2. De är så roliga. De har blivit mer självständiga nu och bryr sig inte om att vara nära sin mamma hela tiden, även om de ändå är som en egen grupp; Gullefjun och hennes kycklingar. De springer runt och jagar insekter, mitt i allt hittar vi dem på vår terrass (tur att deras bajs fortfarande är små söta klimpar), de får mys varje kväll då vi håller om dem innan natten och de har allmänt blivit en del av hela flocken. 

3. Man har börjat se mer personlighet på de små kycklingarna (som inte är så små längre). Houdini, hon med frisyren, har störst personlighet. När hon springer hör man riktigt hur hon tar i och stampar med fötterna. Men springa, det gör hon sällan. Hellre ligger hon och vilar lite här och där, och stannar gärna upp medan de andra går för att ta en vilopaus. Det är även Houdini vi hittar på terrassen ensam, medan de andra gått en bit ifrån. Det kan bero på att hon inte ser så mycket bland allt hår, eller för att hon helt enkelt är världens mest chillaste höna.

"Lillis", som är den som är en klar tupp med sin röda kam och haklappar, är den som kan bli en riktigt fin tupp så länge han hålls snäll. Trots att han är yngst av alla så är han nyfiken. Kommer gärna nära och verkar allert på livet. 

Den helsvarta som fick lite bruna fjädrar är kanske inte lika social och kommer fram till en om hen är ensam, men vill vara alltid med resten av gänget hönsen. Det är även den svarta kycklingen som älskar när jag kastar kottar åt hen, så hen kan jaga dem. Här i veckan sprang också kycklingen runt med en mus och en tass från en ekorre eller annat djur (?!).  

Höns är inte vegetarianer om man säger som så.  

 

04.08.2019 104.08.2019 2

 

Vegetarianer eller inte, så är de här helt klart ett av de roligaste djuren man kan ha i sitt liv. Höns är så roliga och fina.

 


Två heta samtalsämnen.

Skrivet av Caroline Eriksson 03.08.2019 | 3 kommentar(er)

När jag scrollat runt på facebook och le internet, är det två ämnen som för tillfället verkar vara lite extra heta. Och även jag ska ta och doppa tårna i vardera ämne för att bruka min rätt till att yttra mig.

  

KYLAN.

 
Motsatsen till hett är det som jag, och alla andra, talar om nu. På ett halvt dygn lyckades vädergudarna omvandla +31 °c i skuggan till +13 °c i solen. Och det här är vad jag känner angående vädret.

 
Förra söndagen vaknade jag upp och kände att det fick vara nog. I så många dagar att jag tappat räkningen, hade jag endast klätt mig i underkläder och legat framför fläkten, utan att riktigt få någon luft eller finna ork att göra något.

Extrem värme har aldrig varit min grej, och som gravid är det olidligt att ha det så varmt att man knappt kan röra sig, så jag behövde lite friska vindar.

 
Och friska vindar, det fick jag minsann.

Även om söndagen hade börjat med hintar om ännu en varm dag, så svängde det plötsligt om, och för första gången på länge blåste det. Vi öppnade upp till korsdag i huset, och jag stod i en dörröppning som kärleksparet i Titanic och jublade ”I'm the king of the world!”.

 
Redan morgonen efter kändes det så mycket friskare när jag gick ner till hönsen för att släppa ut de små liven på gräsmattan. Och det var inte bara för mig som det kändes som en nygnista av liv och hopp. Alla djuren fick ny energi och verkade så mycket piggare.

Hönsen som sprungit med näbben öppen i över en vecka kunde lämna sitt skuggställe för att ha nytta av hela gården igen. Katterna orkade mer än att ligga stilla, och småfåglarna och ekorrarna vi har på gården verkade även de mer pigga.

Trots att vi haft ut vatten åt alla djur på flera ställen på gården så verkade det inte vara nog de varmaste dagarna. Och då är det på tok för varmt.

 
Så även om jag nu kan skoja om man snart får byta till vinterdäck, så välkomnar jag svalare väder.

 

 

ÖDEHUS.

 
Vasabladet håller som bäst på att göra reportage om ödehus runt om i Österbotten. Och ödehus; det finns det gott om.

Har du varit med riktigt länge med mig på bloggen så vet du att jag tidigare besökt och fotograferat ödehus. Det pirrar ännu i fingrarna att få utforska ännu en bortglömd plats, men på grund av att jag blivit lite vuxnare, har ett barn i magen och måste ta det lugnt så får jag bara ta och minnas tillbaka till de hus jag sett och fotograferat.

Husen står kvar ändå.

 
När jag läser om de ödehus och de öden de fallit för, så förvånar mig det inte hur många hus som för tillfället bara står och förfaller. För det är ju det de gör. Förfaller.

Ett hus behöver inte stå tomt länge alls innan det börjar ta skada, och ju längre tiden går desto mer arbete finns det att göra. Desto färre personer som orkar eller har råd att ta sig an ett så stort projekt.

 

1958187 10152987231338880 5930738438371591196 n

Trappa i ladugård, från när besökt ödehus i Österbotten.


När jag och Fredrik började fundera på att bygga hus på våren 2016, så var vi öppen för allt. Vi hade kunnat renovera upp hus som stått tomma, eller tagit vara på marken ett förfallet hus stått på, men samma mönster dykte upp vart vi än sökte oss:

folk säljer inte.

 
Sak samma då hur mycket vi hade velat rädda ett vackert hus.

 

19102 10152987544503880 86474411658917066 n

Bortglömd leksak i ett bortglömt hus.


Det man kanske glömmer bakom alla ödehus är att det högst troligt finns minst en ägare bakom varje hus. Oftast handlar det om dödsbon, och ju fler ägare = desto svårare att sälja eller göra något av det som lämnar kvar. För även hur mycket man önskar att man kunde hållas sams, så verkar det som att pengar och ägor gör något med människoarten. Trots hur starka blodbanden kan vara.

Vi sökte länge efter en plats att slå rot på, men ingen sålde, även om ingen heller besökte platsen längre. Alla har vi våra orsaker till varför man håller kvar vid något, ibland för länge,

och det finns säkert en orsak till varför dessa ödehus står och förfaller runt om i Österbotten.

 
Det är väl det som är charmen till sist med huset; dess historia och historien om varför huset står kvar.

 

11069636 10153039535933880 2308759456756701580 n

Ett bortglömt bröllopsfoto i ett ödehus som förfallit.

 

Sen finns det väl en mening med det mesta. Vi fann vår plats att slå rot på, och i detta hus som vi byggt själva mår jag bra. Det gör att vårt nybygge ändå har en historia. Vår historia.

 


DIY • Gör din egen Bullet Journal på 30 minuter

Skrivet av Caroline Eriksson 01.08.2019

Kategorier:

Om du hängt med ett tag så vet du kanske att jag hållit på med Bullet Journal nu i två år. Det började med ett rutigt häfte och sedan dess har jag hunnit med två böcker i stadig kvalité och olika märken. I perioder har jag varit aktivare, medan jag i andra kunnat låta boken vila och vänta tills jag är redo för den.

Men återvänder, det gör jag alltid.

 

Visst kunde jag hålla koll på viktiga tider och datum via telefon, men det är ju något speciellt med pappersformat och att ha något fysiskt framför sig. Därav orsaken varför bullet journal är något som passar mig.

 

Dock kände jag nu att jag behövde en nystart, och en bullet journal i ett annat format som passar mitt liv bättre idag, än det gjorde i början. Så idag lyckades jag fixa ihop en alldeles egen bullet journal här hemma. Det tog 30 minuter och var helt och håller gratis, för allt material hade jag hemma. 

Nu ska du få se hur jag gjorde.

 

DIY BULLET JOURNAL 1

 

Det här är alltså min nya bullet journal, gjord av material som jag hade färdigt hemma. 

 

Vad du behöver:

• Papper

• Printer

• Nål

• Tråd

• Nåltagare / stansare (jag använde mig av en "sprättare" som man använder när man syr) 

• Kartong / gammal pärm från häfte

 

DIY BULLET JOURNAL 2

 

Jag började med att printa ut 20 sidor med ett prickigt mönster.  På denna sida hittade jag det mönster på prickarna jag ville ha, som var gratis att printa ut. Det går att välja mellan olika storlekar, men jag valde A4 för att det skulle passa min pärm.

Svängde sedan på sidorna för att få prickigt mönster på båda sidorna. 

Därefter vek jag varje papper på hälften, var för sig, och tog hjälp av en linjal för att få sidorna riktigt fint pressade. 

 

DIY BULLET JOURNAL 3

 

Därefter, då alla sidorna var vikta och på varandra (+ pärm) tog jag hål på fyra ställen i mitten. Sen började jag sy med en nål och stadig tråd tre varv. Drog till tråden lite extra för att den skulle bli spänd, och upplevde att min bullet journal blev stadig. 

Nu valde jag svart tråd, vilket gör att det såklart syns när man är på mitten av bujon, men på de andra sidorna syns det knappt att jag sytt boken för hand.

 

DIY BULLET JOURNAL 4

 

Som jag skrev så kan man behöva en nystart, och anpassa sig bullet journal efter sina behov. Eftersom jag för tillfället är sjukskriven så kommer jag inte ha användning av de sidor där jag planerar vecka för vecka, som jag gjort tidigare, utan behöver istället en överblick på månaden för att kunna planera.

De andra sidorna har jag tänkt använda till att skriva av mig, måla massor av olika bilder och annars bara låta min kreativa sida få ta plats.

 

Och så här enkelt var det att göra en bullet journal. Lycka till om du också ska göra en egen bullet journal.