bloggheader6

Visa alla inlägg skrivna september 2019

Det snyggaste fågelmatbordet någonsin!

Skrivet av Caroline Eriksson 09.09.2019 | 1 kommentar(er)

Det har blivit något av en vana för mig att stanna upp och inse att jag lever i en idyll. Tillsammans med kärleken i mitt liv så får jag bo på landet, i ett alldeles eget hus, som jag fått bygga tillsammans med kärleken. På alldeles egen mark, där våra katter och höns får springa fritt på gräsmattan. Vi har småfåglar och ekorrar som samsas om maten i fågelmatbordet, 

och det är de sistnämnda jag kommer att blogga om nu. Eller ja, deras nya fågelmatbord som Fredrik har byggt. 

 

fagelmatbord modern 1

 

Sen i vintras så har vi haft ett fågelmatbord åt småfåglarna, men det första halvåret var det endast hönsen som var intresserade av matbordet och dess innehåll. Så det var alltså först nu i somras som varje fågelholk fick inneboende, och gräsmattan fylldes av småfåglar och ekorrar som levde någorlunda symbios med våra katter och höns.

Hönsen kan bli riktigt sura på småfåglarna.

 

Men det gamla fågelmatbordet var rött, med traditionellt tak. Trots att varken småfåglar eller ekorrar klagat på fågelmatbordet, så har min händiga kärlek byggt ett helt nytt och stort fågelmatbord, som ser precis ut som vårt hus. Med veranda och allt.

 

fagelmatbord modern 2

 

Mohicana inspekterar det nya fågelmatbordet och ger den högsta betyg.

 

fagelmatbord modern 3

 

Det här är alltså det nya fågelmatbordet, som ser precis ut som vårt hus, med liten veranda under under husets pulpettak på både fram- och baksidan av huset. För att tömma, fylla på och städa ur matbordet så har Fredrik löst det hela genom att göra ett av taken som en lucka man kan ta bort.

Taket är av material som tål väta, och även målat med extra skydd, så huset ska stå torrt i alla väder och vind. Runt hela huset har Fredrik lagt panel och lister, och målat huset i samma färg som vårt hus.

Under varje fönster finns sittpinne åt de som vill ha.

 

Huset är monterat på ett schnajdigt träd, och runt om finns solcellslampor för att lysa upp i mörkret.

 

fagelmatbord modern 4

 

Jag är så stolt över Fredrik, och tycker han är så duktig som har byggt så vackert fågelmatbord åt våra vilda småfåglar och ekorrar. Ska man ha ett hus åt småfåglarna så är det ju klart att det ska se ut som ens hus. 

 


Barnnamn och blogga om barnet när h*n är född?

Skrivet av Caroline Eriksson 04.09.2019 | 8 kommentar(er)

Kategorier:

Igår bad jag på instagram om att få frågor, mest för att underhålla mig själv, men även för att få inspiration och något att blogga om.

Kom ihåg att det är bara att skriva en kommentar, när som helst, om det är något du undrar över eller vill se mer av på bloggen. 

 

Tänkte hur som haver fortsätta med att svara på frågorna idag här på bloggen, och slår ihop två frågor, eftersom båda berör bebis.

Samtidigt uppfyller jag en annan önskan om att visa mer bilder från vårt hem, och speciellt barnrummet. Eftersom barnrummet fortfarande är en "work in progress", så visar jag en liten smygtitt istället för helheten.

 

Barnrum 3

I barnrummet hittar du många böcker på både svenska och finska.

 

"Har ni funderat på något namn åt bebisen redan?"

 

Vi funderar ännu. 

Sen tror jag nog att vi håller namnet / namnen för oss själva tills barnet är med oss, och vi kan få riktigt känna efter och se om vi tycker det passar som ett fint namn åt den viktigaste människan i vårt liv. 

 

Själv har jag alltid haft trott att jag vetat vad jag velat namnge ett framtida barn till, men med detsamma jag blev gravid så försvann namnen helt och hållet från mitt ordförråd och kändes inte lika rätt. 

Hur gjorde du? Hade du bestämt ett namn långt innan barnet var fött, eller först efter att barnet var i din famn? Det är kul att höra hur andra har gjort. 

 

Barnrum sevendays

Sängen är fortfarande obäddad, men du kan hitta ett babynest, regnbågskudde och en tuff body med enhörningar där.

 

"Har ni funderat på hur ni ska göra med bilder på bebis, t.ex på blogg och instagram? Hur känner du just nu? Förstår ju att det kan ändras när barnet är fött och växer. :)"

 

Som det känns nu så kommer vi säkert att visa någon bild på hur vackert barn vi skapat, men inte så mycket mer än så. Jag vill varken fylla mitt instagramkonto med bilder av, eller blogga om, en människa som ännu inte kan göra valet att själv bestämma vad som publiceras eller känns okej att visas på internet för en hel massa med människor.

 

Sen tänker jag även på, även om det är tråkigt, att alla inte alltid vill väl. Det har jag redan hunnit uppleva flertal gånger under mina år på sociala medier. Att trots att jag skulle gå igenom eld och skydda mitt barn som en lejonhona, så vill jag inte utsätta hen för något som h*n inte kan påverka eller bestämma själv. 

 

Så ja, någon bild kommer nog att publiceras, men jag kommer nog aldrig (även om man aldrig ska säga aldrig) bli den där som bloggar om bajsblöjor eller dagar med raseriutbrott. Mest för att jag känner att det inte är schysst, eller något jag skulle vilja att någon skulle skriva om mig (som om Fredrik gjorde en facebook-uppdatering varje gång jag hade dålig mage eller satt och grät åt djurklipp på youtube / är hangry)

Tänker att jag kan finna en balans i att blogga om min upplevelse som förälder och om föräldraskapet, utan att hänga ut en annan människa och göra det obekvämt för någon som berörs. För skriva av mig, det kommer jag alltid att behöva göra. Får ba ta och sätta egot åt sidan och finna sätt som känns okej för mig, Fredrik och vårt barn.

 

Så känns det just nu.

 


Vad jag vill säga till mitt 20-åriga jag.

Skrivet av Caroline Eriksson 03.09.2019

Kategorier:

Jag är gravid, sjukskriven, rätt så belåten men otroligt rastlös. Så jag efterlyste en liten frågestund på instagram. Bad de som ville att ställa en fråga om allt mellan himmel och jord, och sen svara på allt via bloggen och instagram. Jag fick en fråga som verkligen krävde ett eget blogginlägg, och här är det. 

(ps. vill du ställa mig en fråga, om vad som helst, när som helst; skriv bara en kommentar så svarar jag på alla frågor.)

 

"Vad hade du velat säga till dig själv som 20-åring?"

 

Om 20 dagar, 9 timmar, 19 minuter och 35 sekunder (i skrivande stund, inte för att jag håller räkningen, google räknade ut det åt mig) fyller jag 29 år, och jag kan knappt tro att jag snart levt färdigt som 20+ någonting, och blir om ett år en 30+ are. Som yngre tyckte jag ju att de som närmare sig 30 var gamla. Herregud, idag vet jag bättre, och vet att man till sist slutar tänka på ens ålder, och istället börjar känna sig yngre för varje år som går. Jag är ju ung, och mitt liv har bara börjat!

Men det var inte det jag skulle skriva. Utan nu ska jag skriva till mitt 20 åriga jag. Hon som trodde livet var över vid 20, typ.

 

24264 376826603879 1804773 n copyCaroline, 2010. Nitton och ett halvt år. 

 

Det här med utseende är sekundärt.

Under åren har jag existerat i olika former och storlekar, och om det är något jag har lärt mig, så är det att utseendet sist och slutligen är sekundärt. Att det man minns och tar till vara på är den känsla man ger andra, och som andra ger tillbaka till en. Och att man inte blir mer eller mindre lycklig beroende på siffran på vågen.

De senaste åren har jag sagt att jag känner mig så mycket lyckligare idag än jag gjorde när jag var som smalast, och det säger jag även idag. Det här med lycka har ingenting med siffran på vågen att göra. Det är något som kommer inifrån.

 


Man får ångra sig.

Ännu 2010 hade jag en Nokia knapptelefon. Jag skulle aldrig ha en smarttelefon. Dels för att jag trodde att jag aldrig skulle ha råd med en, men även för att jag inte förstod vitsen med smarttelefonerna. De såg så otympliga ut, och hur i hela fridens namn skulle man kunna skriva något när bokstäverna på skärmen var så små?!

Året därefter köpte jag min första smarttelefon.

Det jag vill komma fram till är alltså att man får ångra sig, ändra åsikt. Att man inte behöver ha samma åsikt eller var precis samma människa hela livet ut. Jag kan ju bara tala av egen erfarenhet och jag har hunnit ändra åsikter och livssyn, och även vuxit som människa tack vare det, under de nio senaste åren. Jag skulle bli mer orolig om man stannade fast och aldrig utvecklades.

 


Säg hur du vill ha det.

För väldigt få människor kan läsa dina tankar.

 


Du kommer att finna kärleken. Väldigt snart.

Jag mötte Fredrik när jag var tjugo och ett halvt år. Vilket betyder att Fredrik har snart varit en del av mitt liv i ett decennium. Helt underbart. Och fantastiskt.

Att finna kärleken är inte något jag tagit eller tar för givet, och att finna en person som är vid ens sida i så många år är idag lite av något magiskt. Som jag tidigare nämnde så tror jag att vi människor ständigt utvecklas, och att då finna någon att utvecklas tillsammans med och stå tillsammans starka och kära, det är häftigt.

Jag skulle vilja säga till mitt 20-åriga jag att verkligen slappna av och njuta av precis all tid du får tillsammans med din kärlek. Att Fredrik är världens härligaste människa du kommer att möta, och att bara vara snäll och kärleksfull och vara tacksam för att man haft turen att möta någon som är så rätt.

Våga lita på kärleken och släpp in kärleken i ditt liv.

 

Lita på dig själv.

Det här med magkänslan har varit en grej sen barnsben, och jag ber dig att hålla kvar vid den. Magkänsla och hjärta tar dig långt.

 


Omge dig själv med positiva och härliga människor.

Äkta vänner ska alltid lyfta dig, och inte dra ner dig. Håll dig alltså borta från människor som talar illa om och åt dig. Som får dig att känna dig mindre värd och osäker.

Omge dig själv istället med människor som tillåter dig vara precis som du är, utan att döma.

 


Älska och förlåt dig själv.

Slösa inte tid på att jämföra dig med andra. Var inte för hård på dig själv, och våga ha självdistans och förståndet att släppa taget om det du inte har makten om. Alla är vi människor, så även du. Och det gör dig inte mindre duglig som människa. Banta inte, och förlåt dig själv för sånt som hände för tusen år sen. Den tuffaste och mest kritiska typen är den vi är mot oss själva, och det vet jag att du kan träna bort. 

Ba var snäll helt enkelt, det förtjänar du.

 


Var dig själv.

Alltid.

 


Vacker som en gudinna - del 2.

Skrivet av Caroline Eriksson 02.09.2019 | 6 kommentar(er)

För två veckor sen fick jag vara med om en gravidfotografering, och min bloggheader är ett resultat av den magiska kväll, då jag fick känna mig vacker. Så vacker har jag nog inte känt mig under hela graviditeten, som jag kände mig den kvällen.

Idag sände fotograf Cecilia Calrén fler bilder från gravidfotograferingen, och jag slutar inte att häpnas över hur vackra bilderna blev.

 

Till skillnad från den förra bilden du fick se, som var på en åker, så är dessa bilder fotograferade vid en rosa solnedgång. Den vackra blomkransen som doftade sommar, matchar de rosa tonerna som bredde sig ut över himmel och hav. 

Och jag älskar dessa bilder.

 

Så fina. Jag kände mig som en vacker gudinna, och dessa bilder kommer att vara mig värdefulla länge.

 

Gravid.v30 3webb sevendaysGravid.v30 2webb

 

 


Tack för allt sommaren, välkommen underbara höst.

Skrivet av Caroline Eriksson 01.09.2019

Igår var det den sista dagen av sommarmånaden, och idag fick jag vakna upp till första höstdagen. Den första höstdagen som var så pass varm att jag satt i underkläder på terrassen för att tampas med värmen. Det här var sommaren jag inte kunde bry mig mindre om grannar eller motionärer sett mig i endast underkläder. Det här var sommaren jag omfamnade min kropp fullständigt och vägrade täcka den i tunga tyger, för att kunna andas.

 

Vanligtvis kanske jag skulle känna mig sentimental och vilja hålla kvar lite extra i sommaren, men inte i år. Missförstå mig inte (trots att folk får missförstå bäst de vill, sånt har man inte så mycket makt över); det har varit en av de bästa somrarna jag har fått vara med om.

Jag har varit för det mesta i frid med mig själv och det som pågått omkring, och vädret klagar jag inte på. Jag har fått ha roligt, och upplevt och gjort en hel massa roliga saker med Fredrik.

 

Men nu är jag så redo för hösten, även om det är med pirr i magen och liten slags nervositet.

 

31.08.2019 1Det har varit en av de finaste somrarna, och nu väntar en spännande höst.

 

För mitt och Fredriks liv kommer att ta en helt ny vändning denna höst. Våra liv kommer aldrig mer att bli detsamma, och vi välkomnar inte bara en ny årstid, utan även en ny människa i vårt liv. Ja, inte nu med detsamma. Men jag kan räkna veckorna på knappt två händer. Och om det är något jag har lärt mig av denna graviditet (gudars, jag har lärt mig massor, men mer om det kanske i ett annat blogginlägg!), så är det att tiden går snabbt. I ett ögonblick. Så snabbt.

Så det är inte undra på, och helt förståeligt, att känna pirr i magen nu. Att längta lite extra mycket, och välkomna hösten med öppet sinne och famn.

 

Tack för allt sommaren, välkommen underbara höst.

 

31.08.2019 2Bild från igår kväll då jag och Fredrik var och finkörde ner till havet för att se raketer.