Visa alla inlägg skrivna oktober 2019
En inte så sockerfri, men jäkligt god och glutenfri morotskaka.
Dagen började lite väl dramatiskt när jag vaknade upp och trodde för en millisekund att jag hade krystvärkar på gång. Alternativt döden vid mina fötter. En sån smärta som fick mig att skrika rakt ut och försöka hitta andan i all smärta. Det visade sig bara att det var ett av de värsta sendragen jag varit med om, och jag som lyckats väcka hela huset med mitt djungelvrål fick så lov att börja på med dagen.
En dag som har varit helt underbar, trots att den inte började så lovande.
Jag har tvättat kläder. Bakat morotskakor (!!), och bara känt mig vara i frid med allt. Känner mig lika nöjd och tillfredsställd som jag gjorde igår, då jag tog en 40 minuters promenad (den längsta promenaden på hela året). Även om jag tagit det betydligt lugnare idag.
Och lugnt, det kommer jag att fortsätta göra resten av dagen och kvällen.
Som jag nämnde har jag bakat morotskakor. Jag som aldrig bakar annars, har lyckats få baka ihop en och annan sockerkaka under denna graviditet. Idag nu morotskakor som jag planerar att äta och frysa ner till dagar då man är sugen på något riktigt gott.
Tänker vara givmild och dela med mig av recept.
En inte så sockerfri, men jäkligt god och glutenfri morotskaka.
Grundreceptet hittade jag här, men jag har gjort lite ändringar i receptet.
Ingredienser:
- 4 stora morötter
- 4 ägg (använde våra egna hönsägg, som kommer från dvärghöns, så de är mindre än butiksägg)
- 3 dl strösocker
- 1 tsk bikarbonat
- 1 tsk bakpulver
- en nypa salt
- 2 tsk kanel
- 2 tsk fiberhusk
- 4 dl glutenfri mjölmix
- 2,5 dl rapsolja
Frosting:
- 4 dl florsocker
- 2 msk vatten
- riven citronskal
- pressad citronsaft enligt smak och tycke.
Gör så här:
Förbered med att starta ugnen till 180 grader. Vispa äggen och sockret fluffigt i en skål. I en annan skål häller du i de torra ingredienserna och rör om så allt blandas fint. Rör ner de torra ingredienserna i ägg- och sockersmeten, och rör om lite.
Skala och riv morötterna, och tillsätt morötterna och oljan i smeten. Rör om allt ordentligt till en fin blandning.
Smörj valfri form (jag valde sockerkaksform) och fyll den till halva. Den kommer att fördubbla sin storlek sedan i ugnen.
Grädda din goda morotskaka i mitten av ugnen i 30-45 minuter (beroende på form och ugn). Se till så den är färdig med tandpetare. Låt morotskakan svalna i formen en stund innan du för över den på valfritt fat.
När morotskakan svalnat så blandar du ihop frostingen (alla ingredienser i en salig blandning) och häller över kakan. Frostingen kommer att stelna inom 20 minuter. Sen är det bara att äta och njuta.
Tips: Vill du har en partykaka, så kan du (medan frostingen ännu är lös) hälla över strössel, för att få till en färgglad och smaskig morotskaka.
En vacker överraskning och ny inredning!
Fredrik är en man som älskar att överraska en, och nu har han gjort det igen.
Jag visste att han hade pysslat på med något i helgen, men eftersom han var så hemlighetsfull, så fick jag bara lov att vänta (denna eviga väntan nu) på att se slutresultat. Igår kom han hem bärandes på det han skapat och en mycket fin och uppskattad överraskning:
en ny sänggavel och nattduksbord.
Och det blev så otroligt snyggt. Som ett helt nytt sovrum.
Men innan vi kikar på det "nya" sovrummet, så ber jag dig att klicka HÄR för att se hur det såg ut tidigare i sovrummet. Behöver du köpa en snygg och stadig sängstomme i den modernaste färgen just nu, så är vår gamla sängstomme till salu.
Nåja. Nu vill jag visa dig vårt sovrum, och vad Fredrik har lagat.
Från att ha haft sängen i sängstommen, vilket resulterade i världens högsta säng, så valde vi nu att ta bort benen och bli så jordnära som möjligt i sovrummet. Har du inte sovit på golvnivå tidigare, så är det något jag verkligen rekommenderar. Innan vi byggde huset och flyttade in, så sov vi på golvnivå i lägenheten.
Men överraskningen då?
Jag blev så glad när jag insåg att det var en ny sänggavel och nattduksbord som Fredrik byggt. Han hann knappt klä av sig jackan innan jag blev så ivrig och ville byta ut det gamla mot det nya; med detsamma.
Från att ha haft en sängstomme i vackert järn, så blev det mer natur- och jordnära tema och känsla i sovrummet. Speciellt då Fredrik sågat träverket i harmoniska mönster i form av vågor. Nattduksbordet, som han även gjort själv, matchar sänggaveln med samma mönster.
Genom den vita färgen kan man se skymten av träverkets ådror, och det är så snyggt.
Jag skulle betala dyra pengar för så vackra möbler som dessa i en inredningsaffär, och nu har världens bästa Fredrik byggt själv, och det enda som kostat är träverket. Helt otroligt vad han kan. Jag är så begeistrad över hur kreativ och tålmodig han är.
Och det var bilder från vårt sovrum, som nu är ett rum som ger en en känsla av ro. På riktigt.
Det ljusa och mjuka formerna balanserar mot våra annars mörka väggar, och trä är ett mjukt material man vill vara nära.
Tack Fredrik för den otroligt fina överraskningen och för att vi nu har det mysigaste sovrummet någonsin.
"Jag drömde du hade fött inatt."
Så gott som dagligen får jag privatmeddelande av människor som endera drömt om att bebis gjort entré till världen, eller människors vars första tanke när de vaknat varit just jag och bebis. Det känns surrealistiskt, och samtidigt mycket roligt, att så många människor som jag mött och aldrig mött tänker på oss. Som ser fram emot att bebis ska födas.
Förstår du, älskade barn, hur efterlängtad du är?
Och mest av allt längtar jag. Och Fredrik också, men han är som vanligt lugnare.
Jag letar efter tecken i allt. Undrar om mitt illamående kan bero på det vanliga illamåendet jag haft i nio månader, eller det att kroppen nu förbereder sig inför en förlossning. Känner efter om den där sammandragningen eller förvärken som får mig att tappa andan "inte gjorde lite extra ont, som om det vore på riktigt denna gång", och blir lika besviken när smärtan avtar. Lyssnar efter det berömda ”poppet” man ska höra innan vattnet går.
Med känslan av att alla andra föder, förutom jag, så gör jag inte så mycket annat än väntar, längtar och letar tecken.
Som idag, då de första snöflingorna faller från himlen, så tänker jag att det vore en perfekt dag att föda på. Att få berätta åt bebis hur vackert det var när snön föll så sakta, och att det inte bara var snön som förändrade världen för evigt. Det var du.
Samtidigt så vet jag att bebis kan och får stanna kvar i magen och gosa till sig lite mer. Min gravidhjärna ger mig nästan dåligt samvete över hur otålig jag är, när jag egentligen bara borde njuta av den sista tiden nu. Njuta av sparkarna. Njuta av att lyssna till hjärtljuden. Njuta av att helt enkelt skapa liv. Men det är svårt.
För jag är otålig, och jag tror de flesta höggravida som räknar dagarna på en eller två händer kan känna igen sig i den känslan.
Så nej. Än har jag inte fött, och bebis lever fortfarande loppan i min mage. Tystnaden som kan uppstå kan bero på att jag är trött. Inte har så mycket att skriva om i min väntan.
Eller förhoppningsvis så föder jag.
Här är mina två senaste hantverk jag gjort åt bebis.
En bläckfisk som passar även åt prematurbebisar, och en bitring där jag virkat vår höna Helmi.
Bläckfiskens mönster hittade jag här, och Helmi har jag freestylat fram själv. Ändå fint hur jag nu blivit så trygg med min virknål att jag vågar testa mig fram utan att följa mönster.
Sista rådgivningsbesöket och min höggravida mage.
Innan klockan slagit halv åtta i morse hade jag hunnit:
- äta frukost.
- starta både disk- och tvättmaskin.
- steriliserat nappar och nappflaskor genom att koka dem.
- fått kokhett vatten över fingrarna på högerhand.
Lite väl aktiv, och lite väl onödigt i min mening att få kokhett vatten över sig. Dock verkade det som att något fastnat från den första hjälp kurs jag gick i början av graviditeten, trots att jag spydde och mådde illa 24/7 då. Medan napparna blev så sterila de bara kunde bli, sköljde jag handen i ljummet vatten.
Nu, flera timmar senare, så känns fingrarna ömma, men jag klarade mig utan blåsor eller värre skador.
Sen spenderade jag förmiddagen med att åka iväg på rådgivningsbesök. Kanske det sista rådgivningsbesöket innan bebis är här?
Jag och min höggravida mage idag.
Vet att jag förra veckan undrade om de magbilder jag publicerade då skulle bli den sista magbilden, men här står jag, en vecka senare i fortfarande regnigt väder och fotograferar magen. Så jag är medveten om att det kanske inte var det sista rådgivningsbesöket som gravid idag. Men, man vet ju aldrig.
Allt såg ut att vara fint med bebis. Även om det mestadels klämdes och kändes på magen. Bebis ligger tydligen superlångt ner, och huvudet är så fixerat som det bara kan bli. Så, allt är hemåt. Hjärtljuden var som vanligt starka, fina och runt 150 som de brukar. Bebis sparkade och visade vad h*n kan, och på magen min syntes det tydligen sammandragningar.
När barnmorskan kände på magen funderade hon om barnet låg i vidöppen bjudning, vilket betyder att bebis ryggrad är vänd mot min ryggrad, och att ansiktet då är upp mot min mage än mot baken (som det är det vanligaste fosterbjudningen vid förlossningar).
Jag googlade hastigt, men slutade med detsamma när jag läste om klipp, sugklocka och kejsarsnitt. Sånt har jag inte tid att oroa mig för. Speciellt inte när något inte ännu har inträffat, eller ens kommer att ske. Bebis hinner nog vrida sig under förlossningen, eftersom google kunde även meddela att många förlossningar som startar med vidöppen bjudning avslutas ändå med att bebis kommer ut "rätt svängd". Och blir det en förlossning med vidöppen bjudning så går även det bra.
Mitt mål är att fortsätta vara lugn i mig själv och min graviditet, och dagens rådgivningsbesök gjorde mig inte mindre pepp inför förlossningen.
Tvärtom.
Jag är nu så pepp på att bebis ligger superlångt ner med ett huvud som är så fixerat det bara kan bli.
Virka söt kanin skallra / bitring till bebis!
Som du kanske har förstått vid det här laget så spenderar jag min sista tid som gravid med att virka. Virka. Och virka lite till.
Det har gått så pass långt att jag häromnatten vaknade upp och min första tanke var att virka. Du vet då man kan ibland drömma att man städar ett helt hus, och är besviken när man vaknar och inser att diskhon fortfarande har odiskat disk i sig? Nå, jag blev lite smått besviken att allt jag virkat i mina drömmar fortfarande var ett garnnystan.
Men jag misströstade inte, utan låg kvar tills jag somnade om och tog upp virknålen med detsamma jag vaknat, ätit frukost och släppt ut hönsen i den friska höstluften.
Den här urgulliga kaningen som fungerar som leksak, bitring och skallra åt en bebis virkade jag i ett huj. Och det var så roligt!
Mönstret hittade jag här. Jag följde mönstret till huvudet och öronen, men freestylade med resten av bitringen.
Jag skyddade fyllningen med att ha en nylonstrumpa (avklippt) runt, så inte fyllningen av misstag skulle smita ut genom huvudet på kaninen. Hade jag haft ett uppätet kinderägg hemma hade jag även stoppat en bjällra i "äggkoppen" och haft i den i huvudet, men så får jag göra nästa gång jag virkar en bitring / skallra. För det här var så roligt att jag gör det igen.
Nu önskar jag dig en trevlig start på veckan. Själv ska jag fortsätta virka på mitt nästa projekt.
PS. Känner någon för att sponsra mig och ge mig massor av garn och restgarn så tar jag tacksamt emot allt jag får.
Virka söt enhörning till bebis
När jag lärde mig virka i helgen, med den söta bläckfisken som resultat, så hann jag bara virka i en dag innan jag redan hade planerat nästa projekt att virka. Såklart bebis skulle ha en söt enhörning! Och har man flow, jamen då ska man passa på.
Måste säga att jag är rätt så förvånad över mig själv, som annars bara stickat sockor. Att jag nu lärt mig något nytt, och samtidigt vågar pröva på större projekt än en liten mormorsruta eller liknande. En snabb googling visade att det fanns hur många mönster som helst att följa om man ville virka en enhörning, och det mönstret jag valde att följa var ett från Tr3troll (länk till mönstret).
Jag började virka på söndagskvällen, och blev klar med de sista hårslingorna till enhörningen i morse. Så för en nybörjare tog det inte alls länge att virka. Resultatet blev en mycket söt enhörning.
"Always be yourself, unless you can be a unicorn
then always be a unicorn."
Här sitter enhörningen och väntar på sin kompis.
Undrar vad nästa projekt blir? Det finns så många möjligheter när det kommer till att virka, att det är endast fantasin och tålamodet som kan hindra en. Ett vet jag som är säkert; jag har funnit en hobby som jag tycker är svinrolig, och bebis kommer att ha en massa virkade gosedjur och leksaker.
Kanske de sista magbilderna? Gravidlista!
Häromdagen så slog det mig som en blixt från klar himmel att jag inte kommer att vara gravid för evigt. Jag har varit gravid i stort sett hela det här året, och även om jag vet att man inte är gravid för evigt, så har det ändå varit svårt att greppa. Ändå visar kroppen och bebis mig så gott som varje dag att h*n börjar göra sig redo för denna värld, och jag förbereder mig kroppsligt och mentalt för det nya livet som snart får en början.
Jag har nu kommit till det där stadiet då folk frågar om man inte fött redan. Där folk ser på en som om man vore en tickande bomb. Där folk verkligen vill veta datum för beräknad förlossning och när jag ska föda.
1. Datumet håller vi fortfarande hemligt. Och 2. Som om jag visste vilken dag jag ska föda. Förlossningen startar nog när bebis är redo för världen.
Och det kan vara idag. Eller i morgon. Eller om ett par veckor. Det lär nog märkas. Men innan denna graviditet är över och vi välkomnar en härlig människa till vår familj, så vill jag passa på att försöka njuta av den sista tiden, och fotografera magen.
Så det har jag gjort idag. Sminkat mig, lockat håret och bytt mina mjukiskläder till en grå klänning. Stått utomhus i regnet med en skrikande Fantomen vid min sida (han har beslutsångest över om han ska vara inom- eller utomhus) och fotograferat det som kanske blir min sista magbild (även om jag nog högst kommer att fota magen då vi är på förlossningen).
Nu ska du få se bilderna, samtidigt som jag svarar på / skriver om gravidfrågor jag fann på Fornis blogg.
MIN KROPP:
Jag känner av dagliga sammandragningar och har även börjat uppleva förvärkar som blir allt kraftigare för varje gång. Sammandragningar har varit en del av min tillvaro sen midsommaren, så det är jag vana med. Men förvärkarna har blivit mer regelbundna och ondare. Och det här kanske låter lite absurt, men jag välkomnar dem mer än gärna.
Tänker att kroppen förbereder sig för fulla muggar att föda, och att kroppen vet vad den gör. Jag ba andas och visualiserar hur varje dag är en dag närmre förlossningen, som jag ser fram emot.
Har fortfarande foglossning, illamående och har nu dessutom fått börja ta samarin på grund av halsbränna. Jag sitter inte längre på vanliga stolar, utan använder min pilatesboll som stol, eftersom det känns bättre. Tar en dag åt gången och "mårar åpå".
Utåt sett så har magen sjunkit något enormt, och har varit så nu redan i en månad. Det känns som ett tryck, och jag är (om möjligt) mer kissnödig. La igår ut en bild på insta-storie där jag visade hur det såg ut när jag lagt på mig utekläder, med magen som sticker rakt ut från jackan jag inte längre kan stänga, och känslan när man väl fått på sig kläderna och måste kissa. För tusenmiljarder gången.
Fick med detsamma ett meddelande från en annan höggravid som kände igen sig så mycket, haha.
SÅ HAR JAG TAGIT HAND OM MIG SJÄLV:
Som jag har gjort den sista tiden (månaderna); vilat, vilat och vilat lite till. Jag har hållit mig aktiv genom att virka, vara utomhus med hönsen och bara gjort sånt jag velat för stunden. Onödigt att stressa, och om det här är den sista tiden som jag kan vara riktigt egoistisk och göra bara det jag vill: jamen, då passar jag på.
MITT MÅENDE:
Jag är så redo för att föda, samtidigt som jag vill hålla kvar i denna graviditet lite längre. Jag har vant mig vid att känna bebis sparka och se min mage inta former jag inte ens trodde var möjligt, och tycker ärligt talat det är mysigt. Ändå ska det kännas skönt att få ha min kropp för mig själv, att förhoppningsvis slippa foglossning och illamående snabbt, och bara få fokusera på det mysigaste och bästa av allt:
bebis.
Och som jag längtar att få ha bebis på bröstet, andas in doften av personen som jag burit på i nio månader. Som är en salig blandning av mig och Fredrik, och ett mirakel i sig.
Som jag redan älskar oändligt mycket. Till månen och tillbaka, tretusenmiljarder och biljoner gånger om.
CRAVINGS:
Under graviditeten har jag haft en och annan cravings. Förra veckans cravings var socker som man hittar i choklad och slickepinnar, morötter och Fredriks broiler med hemmagjorda currysås. Jag hade honom att laga samma mat till mig två gånger under veckans gång. Skulle ärligt talat kunna äta currysåsen som soppa, men än så länge har jag lite självbehärskning, så jag la bara till en sked som kompis till kniven och gaffeln när vi skulle äta.
BEBISEN:
Bebis är färdigbakad, och spenderar mest sin tid till att mysa och gå upp i vikt. Enligt appar och google så skulle bebis nu väga mer och vara längre än jag var vid födseln (!!!), men det återstår att se sen. Jag spenderar stor del av min vakna (och sovande) tid att fantisera om hur bebis kommer se ut och hur h*n kommer att vara.
H*n sparkar mest hela tiden, och jag känner och ser rörelser riktigt högt upp i magen och riktigt långt ner. Allt från små försiktiga rörelser, till så kraftiga att man får lov att se så inte bebis tittar ut genom naveln.
Så gott som dagligen övar bebis på att andas genom att ha hicka, och det finns vissa saker som får bebis att röra på sig mer. Till exempel hiphop (A$ap Rocky - Praise the lord), rock (Muse) eller en grön smoothie (eller annat gott, för bebis är som mig som blir glad av all mat).
Gott folk, det närmar sig, och jag är redo.
Att virka till bebis, världens sötaste bläckfisk!
Jag är en kreativ människa som behöver få skapa. Gärna med något fysiskt som resultat. Minne från det man gjort. Problemet är bara mitt tålamod. Eller rättare sagt, bristen på tålamod.
Jag vill att det ska gå snabbt, och att allting ska bli rätt på första försöket. Och även om jag gärna skulle lära mig nya saker så är det det bekväma och trygga i att jag vet att jag kan något, som gör att jag inte testar på nya saker. Så under min sjukledighet / mammaledighet har jag gjort det jag varit bekväm med. Målat. Stickat. Boat inför bebis ankomst till vår familj.
"Jag som aldrig virkat förr, hur tänkte jag nu?"
Och trots att bebis kommer att ha behov av stickade strumpor, så kan det bli rätt så enformigt att endast sticka sockor (jag har inte vågat mig på att sticka några andra plagg än strumpor och vantar). Så när jag förra veckan var i butiken fann jag mig själv köpa en virknål i storlek 4.
Jag som aldrig virkat förr, hur tänkte jag nu? (jo, jag tänkte att virknålen var så billig att det inte skulle märkas någonstans om den inte kom till användning.)
Men från babyfilten jag stickat lämnade det garn över, och jag tänkte ge det här med att virka en ärlig chans. Många skulle kanske börja med att virka en liten duk eller filt, om man nu är nybörjare. Men inte jag.
Jag skulle virka ett gosedjur åt bebis.
Och får jag lov att presentera Alfons. Skaparen av mönstret ALFONS är Garnknuten som jag följt länge på instagram. Trots att jag aldrig virkat tidigare, eller ens sett mig själv med en virknål i handen, så har jag alltid blivit så glad och inspirerat av att se hennes skapelser. Så när jag nu skulle börja på att lära mig virka så passade jag på att följa hennes mönster på urgulliga Alfons.
Och samtidigt passa på att spamma henne med frågor och bilder under hela helgen. Hon har också tålamod, om man säger som så, hehe.
Mycket handlar väl om inställning när man gör något. Och tro mig, de där fyra första gångerna jag virkade och rev upp lika många gånger var en prövning för mitt tålamod. Men skam den som ger sig.
Garnknutens mönster var busenkelt att förstå sig på, och jag som inte vetat vad "fm" och "2i1", och allra minst HUR MAN GÖR, fann mig själv ganska snabbt göra dessa förkortningar och virktekniker utan att ens tänka.
Jag som ändå kan sticka och tycker det är roligt, fick erkänna att det här med att virka är snäppet roligare. Tänk vad man kan skapa; med endast en virknål! Det är ju nästan som magi!
Jag började på torsdagseftermiddag, och redan på fredagen var jag och handlade mer garn inför ett nytt projekt. Så roligt tyckte jag det var att virka att jag redan planerade nästa projekt. Alfons blev jag klar med på lördagskvällen, och ärligt talat har jag haft en av de roligaste helgerna på länge.
Eftersom det här är det första jag någonsin virkar, så är min bläckfisk inte felfri, men däremot mer fylld av personlighet. Ögonen som skelar, och tentaklerna som har olika antal maskor, och bläckfisken är så söt att man bara vill krama om den. Vilket är liksom meningen.
Och jag är så stolt över bläckfisken.
Bläckfisken Alfons och Garnknuten fick mig att finna en ny hobby, och glädje i livet. Och det är jag så glad för. Nu ska jag virka vidare! (nästa projekt är mer färggrannt.)
Mönster på Alfons hittar du här.
Järnrik grön smoothie
Ett vanligt problem, eller vad man ska kalla det, när det kommer till graviditet är att ens hemoglobin (hb) värde sjunker. Det är helt normalt att ens hemoglobinvärde sjunker under graviditeten, eftersom blodet tunnas ut. För vissa så är det lågt redan i början av graviditeten, medan för andra så kan det sjunka först i mitten och slutet av graviditeten.
Jag har alltid haft högt hb-värde, och även om mitt hb sjönk vartefter mina graviditetsmånader passerade, så har det alltid varit fina och normala värden. Det var först för två veckor sen som jag kände av att jag blivit tröttare, och blev inte heller förvånad då mitt hb-värde visade att det sjunkit ännu mer.
Även om det inte var ett värde som kunde jämföras med anemi, så ville jag höja mitt hb-värde. Dels för att ingen vill gå runt och vara trött, men även för att jag ville ladda upp med extra järn innan förlossningen.
Istället för att med detsamma börja äta järntabletter och tillskott som bråkar med magen, så fokuserade jag på att få i mig järn och viktiga mineraler och vitaminer genom kosten.
Och hur gick det?
Visste ju redan att det finns andra vägar att gå, än att ta till mediciner med detsamma, men det är extra roligt att se det faktiskt fungerar att bara göra små förändringar i kosten för att få resultat. Två veckor med en daglig grön smoothie hade gett resultat! Mitt hb-värde hade gått upp igen, och jag fortsätter dricka min goda smoothie utan att ta till annan hjälp.
Ett annat plus, förutom att hb-värdet gick upp, är väl att bebis lär sig att tycka om grönt i matväg.
Här ska du få recept på vad jag druckit de sista veckorna.
Järnrik och grön smoothie
Ingredienser:
- Grönkål
- Spenat
- Frusen mango i bitar
- Dadlar
- Chiafrön
(För att få variation har jag även haft i persilja och en halv banan nu som då.)
- Vatten
Jag har inte följt några mått, utan sett till att få så mycket grönt som möjligt i min smoothie, och sedan mixat allt i min smoothiemixer tills allt blivit lent att dricka. Grönkål är gott att äta som den är, och mango och dadlarna gör smoothien härligt söt, så man inte känner så mycket smak av spenaten.
För att kroppen ska ta till sig av allt härligt järn, så är det viktigt att man även får i sig c-vitamin. C-vitamin förbättrar upptaget av järn, och är dessutom gott (frusna tranbär, nam!).
Och det var dagens nyttiga tips från mig, till dig. Nu ska jag fortsätta dricka min gröna smoothie. Ha det bra!
Packa BB-väskan!
Det finns ju en tungvrickare där man ska tala om att "packa pappas kappsäck" (varför han nu inte skulle kunna packa den själv förstår jag inte). Och packa väskor, det gör vi här hemma nu. Fast BB-väskan.
Nu är inte mitt beräknade datum för förlossningen riktigt här ännu, men om värkarna skulle sätta igång på riktigt (och inte luraktiga förvärkar) så skulle ingen försöka hindra en förlossning. Bebis räknas nu vara så färdig utvecklad med lungor och andra organ att h*n klarar sig fint på utsidan. Det enda h*n gör nu i magen är att tjocka till sig och sparka för fulla muggar, och jag kan meddela h*n har starka ben.
Så jag tänker att det är lika bra att vara förberedd med en väska så jag bara får fokusera på att ta värkar när det sen sätter igång på riktigt. Det vore ju "frissamt" om man kommer kommer på något man glömt, halvvägs till Vasa sen. Och idag ska du få veta vad vi tar med oss till BB när det väl är dags att vara med om något av det häftigaste vi kanske någonsin kommer att få uppleva.
Jag och Fredrik var på samma not med att vi skulle ha en splitterny väska för detta tillfälle. En väska som är passligt stor för saker som tre personer behöver, samtidigt som den är smidig med massor av fack, lätt att bära med sig och framför allt; snygg.
Denna väska har flera fack på utsidan av väskan, för saker man vill komma åt snabbt. Inne i väskan finns även fack med dragkedja för saker man inte vill ska försvinna, och fack för mobil. Så behändigt.
Materialet är i fejkläder, och känns som en tålig väska som kommer att vara med i många år (hörs det att väskoholicen inom mig väcks till liv?).
Jag vet att det är lätt hänt att man kanske packar med sig halva hemmet för att åka in till BB och föda, men vi har försökt hålla oss med båda fötterna på jorden och bara tagit med det nödvändigaste. Det mesta finns ju ändå att låna / få på BB, så vår röda tråd var att ta med sånt som får en att känna sig trygg, bekväm och fräsch.
I necessären har jag packat:
- Läppomada, eftersom att läpparna kan bli torra av kombinationen sjukhus / förlossning / amma och så vidare. Använder redan nu läppomada eftersom mina läppar inte tycker om kylan, och så har graviditeten gett läpparna gratis läppförstoring, så det är skönt att smörja in dem.
- Ansiktskräm: min absoluta favorit är ingen mindre än LV's ansiktskräm. Nästan den enda hudkräm som min känsliga hy accepterar, och som får huden att kännas fräsch.
- Sminkborttagninglappar. Nu vet jag inte om och när förlossningen sker, eller hur uppiffad jag är när den väl sätter igång, men jag vill ha möjligheten att ta bort smink och tvätta upp ansiktet enkelt.
- Shampoo och balsam i miniatyrstorlek.
- Tandkräm och tandborstar.
- Amningsinlägg.
- Hårband.
- Hårborste.
- Mjukt wc-papper.
- Och så har jag skrivit upp på en lista att ta med bb-cream (heheheh för namnet!) och concealer, om jag vill känna mig uppiffad på väg hem från BB. Dock tror jag inte att jag kommer att vara så sugen på att sminka mig när jag är nyförlöst, så det är inte hela världen om jag glömmer det.
Annat vi packar i BB-väskan:
- Tofflor. Jag och Fredrik har köpt matchande innetofflor att ha på fötterna när vi är på avdelningen.
- Amningstoppar, trosor, amnings-bh och kläder att ha på sig vid hemfärd. Tänker att jag gärna kan använda BB's byxor och morgonrockar, men att det kan vara bra att ha med amningstopp om man vill ha det till. Jag har hört mycket gott om nättrosorna, men packar även med mig trosor och kläder att ha på mig vid hemfärd.
- Kläder för bebis att ha på sig vid hemfärd. På BB får bebis använda sig av avdelningens kläder, när vi inte ligger nästan nakna och har hud mot hud. Med oss har vi även den stickade "cocoonen" som bebis fick av sin mommo (länk till blogginlägget så du vet vad jag talar om), med tillhörande stickade strumpor och mössa, så det kan vi använda på avdelningen. Sovpåsen gör tydligen bebisar trygga.
- Napp åt bebis.
- Vattenflaska. Köpte i somras när jag och Fredrik var till Kärkkäinen en vattenflaska som jag kan använda med en hand. Behändigt och bra vid förlossning och amning.
- Kamera. Jag har varit i valet och kvalet om jag skulle behöva investera i en mindre kamera att ta med till förlossningen, men insåg snabbt att den bara skulle användas då, och aldrig mer, eftersom jag har så bra kamera från förr. Dessutom vill jag ha så fina bilder från första början av bebis, så jag nöjer mig inte med suddiga mobilbilder. Så även om en systemkamera är stor, så ryms den bra med i vår bb-väska. Skulle ångra mig om den lämnade hemma.
- Ipad, för att föra över bilder till ipaden, för att underhålla oss och för mig att kunna dokumentera sånt jag vill dokumentera när man är på avdelningen.
- Laddare och externa laddare, för vi lever i en tid där man inte kan vara utan batteri.
- Babyfilt, för bebis att hålla värmen och gosa i på väg hem. Även om vi har tänkt lager på lager med kläderna, och har en supersöt overall att ha på bebis, så kan det vara bra att vara förberedd för kallt väder. Jag har stickat en babyfilt att använda vid babyskyddet och vagnen, som håller värmen med all säkerhet.
Sen skulle jag gärna packa ner en massa gott att äta, men vet till 100% att allt är uppätet innan en förlossning ens börjar om jag köper det redan nu. Sen vet man inte hur hungrig man är när man har ont och är fokuserad på att föda. Fredrik får ta med sig en godispåse att knapra på om han vill sen (slutar väl ändå med att jag äter upp den också).
Och det var vad vi har packat i vår bb-väska. Jag har sett listor där folk tipsar om att ta med minst tre ombyten till både bebis och mamma, eller där man ska ta med böcker, bärsele och vetekuddar. Det mesta finns att få och låna vid BB, så jag känner inte att det är nödvändigt att ta med mer än så här. En nyfödd bebis bryr sig knappast så mycket om en gosedjur heller, som jag såg på en lista vad man måste packa, så det lämnar också hemma.
Vi är nöjda.
Och så redo vi bara kan bli.